Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj it s proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen in. m., dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 och § 12 inom. 1 i värnpliktslagen den 17 september 1914, dels ock Kungl. Maj ds proposition angående vissa ändringar i förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

1918-03-12 · 28 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:28, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj it s proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen in. m., dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 och § 12 inom. 1 i värnpliktslagen den 17 september 1914, dels ock Kungl. Maj ds proposition angående vissa ändringar i förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1918 kl. 1/s9 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj it s proposition med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen

in. m., dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om ändrad lydelse av § 10 och § 12 inom. 1 i värnpliktslagen

den 17 september 1914, dels ock Kungl. Maj ds

proposition angående vissa ändringar i förordningen den

18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping, Gezelius*,

Stärner, Högberg, greve Spens, Petrén Alfred*, von Sydow*, Hult*,

Pettersson i Bjälbo*, Lindqvist i Kosta, Holmdahl*, Strid, Helger*

och Johanson i Gäre*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 25 januari 1918 dagtecknad proposition, nr 63,

vilken, utom i vad den rörde förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 2

och 3 i förordningen den 27 februari 1858 angående ordningen och villkoren

för utländsk mans upptagande till svensk medborgare, hänvisats

till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogade förslag till

il) lag angående ändring i vissa delar av strafflagen,

2) lag om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 i förordningen den 27 februari

1858 angående ordningen och villkoren för utländsk mans upptagande

till svensk medborgare,

3) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 22 juni 1906 angående

villkorlig frigivning,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 saml. 20 käft. (Nr 28.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

4) lag angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten,

5) lag om ändrad lydelse av 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8

mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana

mål,

6) lag om ändrad lydelse av 26 § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster,

7) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom,

8) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 17 kap. 7, 10, 14 och

29 §§ samt 25 kap. 9 § rättegångsbalken,

9) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om

särskild sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål,

10) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen om försäkringsrådet

den 29 juni 1917,

11) lag om ändrad lydelse av 26 och 30 §§ i lagen om expropriation

den 12 maj 1917,

12) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28

oktober 1887;

13) lag om ändrad lydelse av 12 § i . lagen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar,

14) lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om

handelsbolag och enkla bolag samt

15) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den

17 oktober 1900.

Vidare har Kungl. Maj:t i en samma dag dagtecknad, till lagutskottet

hänvisad proposition, nr 67, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 och § 12

mom. 1 i värnpliktslagen den 17 september 1914.

Slutligen bär Kungl. Maj:t genom eu ävenledes den 25 januari

1918 dagtecknad proposition, nr 68, under åberopande av propositionen

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet, begärt riksdagens yttrande över ett

däri intaget förslag till ändrad lydelse av vissa delar av förordningen

den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

De lagförslag, varom i de två förstnämnda propositionerna är fråga,

hava, i vad desamma hänvisats till lagutskottet, följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag lita ko Hets -tillåtande Nr 28.

8

l:o)

Lag

Propositionen

nr 6H.

angående ändring i vissa delar av strafflagen.

• * ,

Härigenom förordnas, att 2 kap. 19 §, 3 kap. 13 §, 8 kap. 30 §,

12 kap. 21 §, 13 kap. 6 §, 14 kap. 46 §, 15 kap. 25 §, 16 kap. 16 §,

18 kap. 12 §, 19 kap. 23 §, 20 kap. 14 §, 21 kap. 10 §, 22 kap. 22 §,

23 kap. 1 och 2 §§ samt 25 kap. 12 § strafflagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 KAP.

19 §.

Vissa i lagen bestämda brott kunna medföra, att den brottslige för

tid, som nedan sägs, ådömes den påföljd, att han ej må utöva ämbete,

tjänst eller annan allmän befattning samt ej är berättigad avgiva röst

vid val av riksdagsman eller präst eller att deltaga i kommunal- eller

municipalstämmas eller allmän rådstugas eller kyrkostämmas överläggningar

och beslut eller eljest rösta i allmänna ärenden, i vilkas avgörande

endast den må deltaga, som är i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad. Är någon till sådan påföljd dömd, have han ock förverkat

allmän befattning, som av honom innehaves.

Ej må påföljd enligt denna § ådömas, där ej brottet varder belagt

med dödsstraff eller med straffarbete i minst sex månader. Påföljden

ådömes för alltid, där den dömde gjort sig skyldig till dödsstraff eller

straffarbete på livstid, men i annat fall intill dess viss tid, minst ett och

högst tio år, förflutit från det han efter utståndet. straff blivit frigiven.

3 KAP.

13 §.; _______

Har någon, efter 4, 7 eller 8 §, gjort sig skyldig till straffarbete

i minst sex månader för delaktighet i brott, varå påföljd enligt 2 kap.

19 § för alltid efter lag följa kan: varde då ock påföljd ådömd, efter ty

i sistnämnda lagrum sägs.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

8 KAP.

30 §.

Den, som till straff efter 1, 4, 5, 6, 9, 11, 13 eller 15 §, 17 §

1 mom. eller 22 § 1 mom. sig skyldig gjort, varde ock dömd till påföljd

enligt 2 kap. 19 §. Lag samma vare,, om någon efter 2, 3, 7, 8 eller

10 § är förfallen till straffarbete i minst sex månader.

12 KAP.

21 §■

Den, som till straff efter 1, 2, 11 eller 14 § fälles, varde ock dömd

till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Lag samma vare, om någon efter 4, 7,

12, 13, 16 eller 18 § prövas skyldig till straffarbete i minst sex månader.

13 KAP.

6 §•

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1 eller 2 §, skall ock

dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §.

14 KAP.

46 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 19, 28 eller 40 §,

eller i annat fall, än 34 § avser, fälles till straff efter 1 eller 2 § eller

18 § 1 mom., skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Lag

samma vare, om någon efter 18 § 2 mom. eller 27 § prövas skyldig till

straffarbete i minst sex månader.

15 KAP.

25 §.

Den, som till straff efter I, 3 eller 5 § eller sista punkten i 8 §

fälles, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottet» utlåtande Nr 28. •*>

16 KAP.

16 §.

Den, som efter 3 § gjort sig förfallen till dödsstraff eller till straffarbete

i minst sex månader, skall oek dömas till påföljd enligt 2 kap.

19 §. Lag samma vare, om någon efter 1, 2 eller 7 § gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader.

18 KAP.

12 §.

Föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller

andra, som genom koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under

deras lydnad eller uppsikt ställda äro, skola dömas till straffarbete från

och med två till och med sex år; varde ock dömda till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

19 KAP.

23 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 4, 7, 8 eller 10 §,

17 § 1 mom. eller 18 §, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §.

Lag samma vare, om någon efter 3 eller 6 § gjort sig skyldig till dödsstraff

eller till straffarbete i minst sex månader eller efter 5, 9 eller 21 §

till straffarbete i minst sex månader.

20 KAP.

14 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig skyldig

till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

21 KAP.

10 §■

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 eller

8 §, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Lag samma vare,

om någon efter 9 § gjort sig förfallen till straffarbete i minst sex månader.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande AV 28.

22 KAP.

22 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

23 KAP.

1 §•

Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri

mot sina borgenärer i något av dessa fall:

1. att han under lånat namn köpt egendom och den bland tillgångarna

ej uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat

avtal egendom från konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen

förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller

2. att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär uppgivit

eller vidgått falsk skuld; eller

3. att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok

hållas bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller

uppsåtligen förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två till

och med sex år, så ock till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna

synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till sex månader

nedsättas.

2 §.

Har gäldenär oredlighet mot sina borgenärer brukat i tv

1. att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller,

där konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom

kunnig blev, något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan

sviklig avsikt att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes

förskingrat; eller

2. att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att

rätt för sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd därmed

lika är, avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna därav

märklig skada haft eller få kunnat;

. dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock, där

han dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskotteta utlåtande AV 28.

7

‘25 KAP.

12 §.

Har ämbetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller

böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller

upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som

icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar,

företett veterligen oriktiga verifikationer, eller förövat annat sådant bedrägeri;

dömes, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet därför

ställer, till avsättning och straffarbete från och med två år sex månader

till och med tio år: varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas samt dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna

synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till ett år nedsättas.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar, då ock

följande bestämmelser skola träda i tillämpning:

1. Förlust av medborgerligt förtroende må ej vidare ådömas; i

stället varde påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen förbrytaren ådömd,

efter ty för varje fall är stadgat.

2. Den, som dömts förlustig medborgerligt förtroende, vare, på

grund av bestämmelse i lag eller författning, allenast i samma mån som

den, vilken dömts till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen, utestängd

från behörighet, rättighet eller förmån. Stadganden, som i vidare mån

från behörighet, rättighet eller förmån utestänga den, vilken dömts förlustig

medborgerligt förtroende eller saknar eller saknat god frejd, varda

förty upphävda.

I fråga om rätt till pension galle dock vad särskilt är stadgat.

Lag

om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig frigivning.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 22 juni 1906 angående

villkorlig frigivning skall erhålla följande lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

4 §•

Har prövotid, varom i 2 § förmärs, gått till ända, utan att den

villkorliga friheten återkallats eller den frigivne på grund av förhållande,

.som till återkallelse leder, blivit häktad, och föreligger ej heller fall, som

i 13 § sägs, vare så ansett, som hade straffet vid frigivningen till fullo

avtjänats; dock att jämte straffet ådömd påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen

ej i något fall upphör före prövotidens utgång.

Vad nu är stadgat om påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen gällock

ådömd förlust av medborgerligt förtroende.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att 28, 109, 114, 152 och 172 §§ i strafflagen

för krigsmakten skola erhålla följande ändrade lydelse:

28 §.

Om avsättning och därmed förenad påföljd, som i 15 § är sagd,

om mistning av ämbete eller tjänst på viss tid, så ock om straff, vartill

dömas skall, där den, som gjort sig skyldig till avsättning eller till mistning

av ämbete eller tjänst på viss tid, ej är i besittning av det ämbete

eller den tjänst, vari han sig förbrutit, gälle vad i allmän lag sägs.

Vissa i denna lag bestämda brott kunna medföra ådömande av påföljd

enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen; och gälle om förutsättning

för påföljdens åläggande, om tid, för vilken densamma ådömes, samt om

förverkande av allmän befattning, som av den dömde innehaves, vad i

samma lagrum är stadgat.

109 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 106 §, skall ock dömas

till påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen. Lag samma vare, om

någon efter 102, 103 eller 104 § gjort sig skyldig till straffarbete i minst

sex månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 2H.

<)

114 §.

Har någon, för egen vinning eller annans fördel eller eljest i olovlig

avsikt, i berättelse eller redogörelse angående den under hans befäl

ställda avdelning av krigsmakten lämnat oriktig uppgift om krigsfolk,

hästar eller tjänstedagar eller angående vapen, ammunition, redskap eller

annan krigsförnödenhet; dömes till straffarbete från och med två till och

med sex år; varde ock dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna

strafflagen.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom denna

§ handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

152 §.

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 134, 136 eller 137 §,

varde ock dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen.

Lag samma vare, om någon efter 135 § gjort sig förfallen till dödsstraff

eller till straffarbete i minst sex månader, så ock om någon är förfallen

till straff för brott, som i 142 § omförmäles, där brottet skett i

förrädisk avsikt.

172 §.

Den, som för brott, varom i detta kapitel förmäles, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd

enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar, då ock

följande bestämmelse skall träda i tillämpning:

Förlust av medborgerligt förtroende må ej vidare ådömas. I stället

varde påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen förbrytaren ådömd.

/

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 20 höft. (Nr 28.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

Lag

om ändrad lydelse a? 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8 mars 1889 om straff

för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål.

Härigenom förordnas, att 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8 mars

1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana

mål skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 §•

Begår präst brott, därför han dömes till påföljd enligt 2 kap.

19 $ strafflagen eller till straffarbete eller till dödsstraff; varde tillika

dömd till avsättning, ändå att brottet är begånget atom ämbetet.

15 §.

I. Har präst blivit dömd* till avsättning eller enligt 14 § skild

från ämbete och tjänst, men laga kraft ej kommit å beslutet, eller har

han blivit tilltalad för brott, varå påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen

eller straffarbete eller dödsstraff enligt lag kan följa, men dom över

honom ej fallit; må domkapitlet, när omständigheterna'' därtill föranleda,

besluta, att han skall avhålla sig från ämbetets utövning till dess annorlunda

varder förordnat; och gånge det beslut utan hinder av klagan genast

i vei''kställighet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 28 § 1 mom. i lagen den 9 december 1910 angående

tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas, att 26 § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster skall erhålla följande

ändrade lydelse:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet* utlåtande Nr 28.

11

26 §.

1. Rösträtt vid prästval tillkomma en var i församlingen mantalsskriven

man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder och äger att för (igen

del i kyrkostämmans överläggningar och beslut deltaga, dock ej den, som

står under förmynderskap. Hustru till röstberättigad man äge ock, även

om hon icke är berättigad att deltaga i kyrkostämmans överläggningar

och beslut, rösträtt vid prästval i församlingen, därest hon uppnått 21

års ålder, ej är från deltagande i prästval utesluten på grund av henne

ådömd stoff påföljd, ej är främmande trosbekännare eller anmält sig till

utträde ur svenska kyrkan och ej heller står under förmynderskap.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 4 g i lagen den 18 april 1884 angående tillsyn å förmyndares

förvaltning av omyndigs egendom.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom skall erhålla följande

ändrade lydelse:

4 §.

God man kan ej den vara, som icke uppnått 25 års ålder; ej den,

som icke råder över sig och sitt gods; ej den, som är förklarad ovärdig

att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd

straffpåföljd icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag,

vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist

förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra

sådan påföljd; ej heller den, som förklarats ovärdig att inför rätta

föra andras talan. Ej må annan sådant uppdrag sig avsäga, än den,

som icke är bosatt inom den kommun, där valet förrättas; ämbets- eller

tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra;

den, som efter fyra års tjänstgöring såsom god man är i ordning att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

från befattningen avgå; den som uppnått 60 års ålder, samt den, som

eljest uppgiver förhinder, vilket av valmyndigheten godkännes.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 2 §, 17 kap. 7, 10, 14 och 29 §§ samt 25 kap.

9 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att i kap. 2 §, 17 kap. 7, 10, 14 och 29 §§

samt 25 kap. 9 § rättegångsbalken skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 KAP.

2 §•

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som

är tjugufem år gammal och själv vid nämndemansval rösträtt äger; dock

ej den, som står under förmynderskap eller annans husbondevälde eller

som är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att i rikets

tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd

icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu

icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles,

eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan

påföljd; ej den, som är dömd ovärdig föra andras talan inför rätta; ej

heller den, som är i Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman väljes

för sex år, dock med rätt för den valde att efter två år avgå. Flyttar

nämndeman ur valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må rätten

honom entlediga, ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som

berättigad är att från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida,

till dess besked till domaren inkommit, att annan vald blivit.

Den, som fyllt sextio år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej

heller vare någon pliktig att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda

förr, än efter sex år.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

13

17 KAP.

7 §.

Ej må den vittna, som menedare, eller för sådant brott dä anklagad

är: ej vederdeloman, och uppenbar ovän: ej vettlös, eller den,

som ej fyllt femton år: ej okänd och främmande, innan kunnigt varder,

att han ej på grund av honom ådömd straffpåföljd är utestängd från

behörighet och rättigheter, som om förmälas i 2 kap. 19 § strafflagen:

ej okristen, eller den, som av sådan lära är, att han om vittnes eden en

falsk och skadlig mening haver: ej eget husfolk och enskilde tjänare,

dä de i tjänsten äro, utan så är, att grovt brott inom huset skett, och

andre ej hava när varit: ej i brottmål den, som angivare är, eller de,

som rykte därom utspritt, eller av andra det allenast hört hava: ej de,

som i den skyldskap, eller det svågerlag med endera av sakägarne äro,

som i det 13 kap. 1 § om jäv emot domaren sagt är, evad de åberopas

att vittna mot eller med; och vare lag samma, där allenast trolovning

skedd är: ej den, som själv, eller vars skyldeman håva i saken del, eller

kunna nytta eller skada där av vänta: ej må ock fullmäktig vittna om

det, som hans huvudman honom under den rättegång förtrott; finnes^ det,

att han där före är till fullmäktig tagen, att han ej vittna måtte; då bör

han saken lämna, och vittne bära.

10 §.

Kvinna, så gift, som ogift, må ej mindre än man vittne bära.

14 §•

Nu kan så hända, att både kärande och svarande åsämjas, att låta

den vittna, som ej är på grund av honom ådömd straffpåföljd utestängd

från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen,

men eljest jävaktig; äge domaren ändå makt att pröva, om det

ske må.

29 §.

Tu vittnen äro fullt bevis, där i de sammanstämma. Ett vittne

om själva målet gälle ej mer, än för halvt bevis; och då bör den, som

käres till, med ed sig värja. Är han på grund av honom ådömd straff
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

påföljd utestängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i

2 kap. 19 § strafflagen, eller kan eden eljest honom icke utan synnerlig

våda anförtros; då må han ej till saken fällas.

25 KAP.

9 §.

Är någon av underrätt dömd till döden eller till straffarbete på

livstid eller för alltid till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller förlust

av medborgerligt förtroende eller förklarad skyldig att fortsätta honom

förut ådömt straffarbete på livstid, skall målet, i vad det honom

rörer, underställas hovrättens prövning.

Varder någon, som är tilltalad vid underrätt, jämväl ställd under

åtal för brott, som tillhör överrätts omedelbara upptagande, skall underrätten,

sedan den meddelat utslag beträffande den under dess domvärjo

hörande förbrytelsen, underställa målet i denna del hovrättens prövning,

ändå att* det eljest ej, efter ty nyss är sagt, skolat underställas.

Då mål underställes hovrättens prövning, give rätten till känna,

vad part har att iakttaga, där han vill i hovrätten sig yttra; och läte i

stad rätten samt på landet häradshövdingen inom tid, som för anförande

av besvär över rättens utslag i allmänhet gäller, till hovrätten insända

utslaget samt övriga protokoll och handlingar i målet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild sammansättning

av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild

sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål

skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

Handelskunnig ledamot skall vara svensk medborgare och hava

uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen utövas av den,

som står under förmynderskap,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet» utlåtande Nr 28. 15

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller

eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd

till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen om försäkringsrådet den 29 juni 1917.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen om försäkringsrådet den 29

juni 1917 skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller

eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd

till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

Lag

om ändrad lydelse av 26 och 30 §§ i lagen om expropriation den 12 maj

1017.

Härigenom förordnas, att 26 och 30 §§ i lagen om expropriation

den 12 maj 1917 skola erhålla följande ändrade lydelse:

26 §.

Den, som är bosatt utom länet, eller ej uppnått tjugofem års

ålder, eller ej råder över sig och sin egendom, eller är förklarad ovärdig

att i rikets tjänst vidare nyttjas, eller eljest på grund av honom

ådönnl straffpåföljd icke må utöva allmän befattning, eller blivit dömd

ovärdig att föra annans talan inför rätta, må ej utses till ordförande

eller ersättare för ordföranden i expropriationsnämnder eller uppföras

bland de till ledamöter i sådana nämnder valbara; dock må för Stockholms

stad och län valbara utses inom såväl staden som länet.

Uppdrag, varom nu är fråga, må ej annan undandraga sig än

den, som uppnått sextio års ålder eller sex år innehaft sådant uppdrag,

samt tjänsteman, som är av sin tjänst förhindrad att mottaga

uppdraget.

30 §.

Emot ordföranden eller ledamot i nämnd gälle dessa jäv: om han

är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör

jäv mot domare; om han eller någon, som är med honom sålunda skyld

eller besvågrad, har del i saken eller kan vänta synnerlig nytta eller

skada ^lärav; om han såsom domare eller eljest å ämbetets vägnar deltagit

i åtgärd eller beslut, som rör saken; om han varit fullmäktig i saken

eller däri vittnat eller yttrat sig däri såsom sakkunnig; om han är part

i eu lika sak; om han är parts vederdeloman eller uppenbare ovän; om

han står under någondera partens förmanskap eller är i hans tjänst eller

av honom åtnjuter lön eller underhåll; samt om han genom utslag, vilket

ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, vilken utestänger

från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

17

Har expropriationsmålet varit handlagt vid häradsrätt, må ej den,

som därvid suttit i häradsnämnden, av sådan orsak anses jävig. Ej heller

vare den, som av kronan åtnjuter lön eller underhåll, därför jävig i mål,

vari kronan är part.

Söker någon sak med ordföranden eller ledamot i expropriationsnämnd

eller tillfogar honom något med ord eller gärning i ändamål att

därmed göra honom jävig, skall det ej räknas för jäv.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober

1887 skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Emot skiljeman gälle dessa jäv: om han ej fyllt tjugufem år; om

han är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör

jäv mot domare; om han eller någon, som med honom är sålunda

skyld eller besvågrad, äger del i saken eller kan därav vänta synnerlig

nytta eller skada; om han såsom domare eller eljest å ämbetes vägnar

deltagit i åtgärd eller beslut, som rörer saken; om han varit fullmäktig

i saken eller däri vittnat; om han är part i en lika sak; om han är parts

vederdeloman eller uppenbara ovän; om han står under annans måls
manskap

eller någondera partens husbondevälde eller av honom njuter

lön eller underhåll; om han såsom ämbets- eller tjänsteman lyder under

någondera partens förmanskap; om han blivit dömd ovärdig att i rikets

tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd

icke må utöva allmän befattning; om han genom utslag, vilket ännu

icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles;

om han blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Har saken varit handlagd vid häradsrätt, må den, som därvid

suttit i nämnden, ej av sådan orsak anses jävig såsom skiljeman. Ej

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 9 saml. ''20 haft. (AV 28.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

heller vare den, som av kronan njuter lön eller underhåll, förty jävig

såsom skiljeman i sak, däri kronan är part.

Söker någon sak med skiljeman eller tillfogar honom något med

ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, skall det ej

räknas för jäv.

Part må ej jäva skiljeman, som han själv valt eller om vars väljande

parterne varit ense, så framt ej jävet uppkommit eller blivit veterligt

först efter valet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag
om

ändrad lydelse av 12 § i lagen don 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

Medlem må på grund, som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas

ur föreningen.

Om uteslutning av medlem i visst särskilt fall stadgas i 65 §

2 mom.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och

enkla bolag.

Härigenom förordnas, att 27 § i lagen den 28 juni 1895 om han

delsbolag och enkla bolag skall erhålla följande ändrade lydelse:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

19

27 §.

Evad handelsbolag slutits på bestämd tid eller icke, äge bolagsman

påfordra, att bolaget genast träder i likvidation, om skäl därtill är,

såsom:

att han själv eller annan bolagsman genom fortvarande sjukdom

eller annat olycksfall blivit satt ur stånd att fullgöra vad honom såsom

bolagsman åligger;

att annan bolagsman tredskats att göra avtalat tillskott eller, utan

övrige bolagsmännens medgivande, för enskild räkning förfogat över sin

andel i bolaget;

att annan bolagsmans andel i bolaget blivit i mät tagen och försåld;

att annan bolagsman i bolagets angelägenheter visat trolöshet eller

grov försummelse eller vårdslöshet;

att annan bolagsman genom laga kraft ägande utslag dömts till

straffarbete eller blivit för brott ställd under framtiden.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den 17 oktober 1900.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen om straffregister den 17

oktober 1900 skall erhålla följande ändrade lydelse:

8 §•

1 mom. Fullständigt utdrag av registret skall meddelas, då framställning

därom göres av domstol, Konungens befallningshavande eller

allmän åklagare eller av annan myndighet, vilken enligt lag äger förordna

om häktning, eller av riksdagens justitieombudsman eller dess

militieombudsman. Till annan myndighet, än nu är sagt, så ock till enskild,

vars rätt må vara beroende på annan upplysning ur registret, än

som framgår av i mom. 2 omförmält registerutdrag, skall fullständigt

registerutdrag lämnas, där Konungen för särskilt fall därtill givit tillstånd.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

2 mom. Utdrag av registret, innehållande allenast upplysning,

huruvida viss person blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende

eller påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller ställts under

framtiden för brott, som kan medföra sistnämnda påföljd,

ävensom, där så skett,

„ a) när och av vilken domstol utslaget meddelats samt för vilken

* tid sådan påföljd ådömts,

b) när ^ den dömde efter utståndet straff blivit frigiven, eller oek,

därest han från straffanstalt lösgivits enligt lagen angående villkorlig frigivning,

dels när detta skett och när prövotiden utgår eller gått till ända,

dels huruvida den villkorligt medgivna friheten återkallats eller förklarats

förverkad, dels ock rörande häktning av den dömde före prövotidens utgång

för brott och om åtalets utgång, samt

c) huruvida av nåd meddelats befrielse från straffpåföljden, och, i

sa fall, om dagen för därom fattat beslut,

skall på begäran meddelas myndighet ävensom annan, vilken utövar

allmän befattning, varmed är förenad skyldighet att pröva, huruvida

någon på grund av sådant utslag, som här avses, är jämlikt lag

eller författning utestängd från behörighet, rättighet eller förmån.

Sådant utdrag skall ock meddelas enskild, vilken med intyg av

Konungens befallningshavande eller underrätt eller häradshövding eller

borgmästare styrker, att hans rätt kan vara beroende därav, att utredning

av honom förebringas i avseende å omständighet, varom sådant

utdrag skall innehålla upplysning.

3 mom. Därjämte skola till statistiska centralbyrån meddelas för

den officiella statistiken erforderliga utdrag ur straffregistret. I sådant

utdrag ma icke upplysning meddelas om namnen på dem uppgifterna avse.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

samt 2:o)

Propositionen

nr 67.

Lag

om ändrad lydelse av § 10 och § 12 mom. 1 i värnpliktslagen den 17

september 1914.

Härigenom förordnas, att § 10 och § 12 mom. 1 i värnpliktslagen

den 17 september 1914 skola erhålla följande ändrade lydelse:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

21

§ 10.

Värnpliktig, vilken är på grund av honom ådömd straffpåföljd ute- Värnpliktig,

stängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § av honom

strafflagen, må ej fullgöra honom åliggande tjänstgöring. Sådan värn- ädömd straff
pliktig

anses likställd med den, som erhållit uppskov med tjänstgöring. må tjänstgöra.

§ 12.

1. Vederbörande mantalsskrivningsförrättare åligger att, sedan man- ^Åtgärder

talsskrivningarna blivit avslutade, med ledning av mantalslängderna uppsätta

fullständiga listor över inskrivningsskyldiga värnpliktiga. Dessa

listor skola för granskning översändas till vederbörande pastorsämbeten,

vilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon av däruti

upptagna värnpliktiga är på grund av honom ådömd straffpåföljd för

alltid eller för viss tid utestängd från behörighet och rättigheter, som

omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller avlidit eller avflyttat till annan

ort, som, då den är känd, bör uppgivas, eller är inskriven å sjömanshus,

med uppgift på sjömanshuset, dels om och vilka inskrivningsskyldiga

värnpliktiga efter mantalsskrivningen inflyttat i församlingen, med uppgivande,

där så ske'' kan, från vilken ort inflyttningen skett, varefter

listorna, bekräftade med vederbörande pastorers underskrifter och åtföljda

av de värnpliktigas prästbetyg, skola till mantalsskrivningsförrättaren

återsändas. Mantalsskrivningsförrättaren insänder dessa listor, behörigen

transporterade och summerade, ävensom prästbetygen till Konungens befallningshavande,

som ofördröjligen översänder dem till vederbörande

inskrivningsbefälhavare.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Enligt det i propositionen nr 68 omförmälda förslaget till vissa Propositioändringar

i förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad närings- nen w

frihet skulle åt § 2, § 9 mom. 3 första stycket, § 26 mom. 1 och § 27

i förordningen givas följande avfattning:

§ 2.

För rättigheten att idka grosshandel eller försälja varor i bod eller

från annat upplagsställe, eller att, med biträde av annan än hustru och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

hemmavarande barn, till avsalu tillverka fabriks- och hantverksarbeten,

eller såsom yrke utöva annan hantering, fordras såsom villkor att råda

över sig själv och sin egendom.

§ 9.

Mom. 3. Vill handlande utom den ort, där han, på sätt i mom. 1

och 2 sägs, anmält sig till handels idkande, eller ock å sådan ort, innan

kontor av stadigvarande beskaffenhet där inrättats, på kortare tid å auktion

eller under hand annorledes än å marknad avyttra lager av handelsvaror

(så kallad realisation), åligger honom att därtill söka tillstånd, i

Stockholm hos överståthållarämbetet och i övriga orter hos Kungl. Maj:ts

befallningshavande i det län, där försäljningen skall äga rum, med uppgift

om kommun, varinom och tid, varunder han inom varje kommun

ärnar bedriva försäljningen; skolande vid dylik ansökning fogas dels betyg

att sökanden efter behörig anmälan inom riket idkar handel och gjort

sig känd för redbarhet och ordentlighet, dels ock förteckning å varulagret.

Önskar sökanden begagna biträde vid rörelsens utövande, skall

han jämväl uppgiva den eller de personer, han vill därtill använda, samt

angående sådan person avlämna, om det gäller gift kvinna, som med

mannen sammanlever, ej mindre bevis om mannens tillåtelse än även

betyg att hon gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet, och i fråga

om annan person, jämte nu nämnda betyg, även betyg att personen

rader över sig och sin egendom.

§ 26.

Mom. 1. På särskild prövning av Kungl. Maj:t eller, i fall som

avses i mom. 3 av denna §, av överståthållarämbetet eller Kungl. Maj:ts

befallningshavande skall bero, om utländsk man eller kvinna må här i

riket idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering.

Utlännings ansökning om Kungl. Maj:ts tillstånd till utövande av

näling skall, innefattande uppgift på den stad eller ort å landet, där

rörelsen eller hanteringen må idkas, göras i Stockholm hos överståthållarambetet

och i andra orter hos Kungl. Maj:ts befallningshavande med

bifogande av

a) betyg att den sökande är myndig samt

b) vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten

och kommunen under tre år.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlutande Nr 28.

23

Sedan ytterligare upplysningar om den sökande, där sådana finnas

nödiga, ävensom vederbörandes förklaringar blivit infordrade, bär överståthållarämbetet

eller Kungl. Maj:ts befallningshavande att med eget utlåtande

insända samtliga handlingarna till finansdepartementet.

§ 27.

Önskar utlänning tillstånd till drivande av masugn eller hytta,

stång]ärnsbruk, manufakturverk eller annan inrättning, som avser tillgodogörande

eller förädling av mineralrikets alster och ej är att anse

såsom hantverk, skall ansökning därom, ställd till Kungl. Maj:t och åtföljd

av det i § 26 litt. a) föreskrivna betyg, ingivas till bergsöverstyrelsen,

som därvid förfar på enahanda sätt, som i nämnda § är för överståthållarämbetet

och Kungl. Maj:ts befallningshavande föreskrivet.

De i förevarande propositioner framlagda förslagen leda sitt upphov

från en av riksdagen i skrivelse den 9 mars 1909 gjord framställning

därom, att Kungl. Maj:t måtte utreda, under vilka förutsättningar straffpåföljden

förlust av medborgerligt förtroende kunde ur lagstiftningen

borttagas, samt för riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelser,

vartill en dylik utredning kunde föranleda. De synpunkter, som av

riksdagen i dess skrivelse framhållits, synas hava i förevarande förslag

blivit väl tillgodosedda. Genom desammas antagande böra de menliga

verkningarna av bistraffet förlust av medborgerligt förtroende så vitt

möjligt är, förebyggas. De bestämmelser, som äro avsedda att träda i

stället för stadgandena om nämnda straffpåföljd, synas överensstämma

med den av riksdagen i dess berörda skrivelse uttalade uppfattningen,

att vissa brott alltid måste anses vara av den beskaffenheten, att den,

som därtill blivit förvunnen, borde även efter därför utståndet straff

vara diskvalificerad till utövande av vissa medborgerliga funktioner eller

rättigheter, vare sig för alltid eller för viss tid.

Utskottets

yttrande.

Beträffande det närmare innehållet av de i propositionerna nr 63

och 67 framlagda förslagen och de skäl, som legat till grund för dessa,

får utskottet hänvisa till propositionerna jämte de därvid fogade utdrag

av i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

Det i propositionen nr 68 omförmälda förslaget till vissa ändringar

i näringsfrihetsförordningen överensstämmer med det förslag, som de särskilt

tillkallade sakkunniga framlagt i sitt betänkande om borttagande av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

straffpåföljden förlust av medborgerligt förtroende. I motiveringen till

ändringarna i näringsfrihetsförordningen erinra de sakkunniga först därom,

att riksdagen redan år 1890 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att

Kungl. Maj:t ville taga i övervägande, dels huruvida icke stadgandet i

nämnda förordning om god frejd som villkor för idkande av handel,

hantverk eller annat yrke kunde upphävas, dels ock om och i vad mån

enahanda villkor kunde borttagas, där det förekomme i andra författningar

om näringslivet, samt till riksdagen härom göra den framställning,

vartill utredningen av frågan kunde giva anledning. Sedan kommerskollegium

i infordrat yttrande förklarat, att den åsikten vore allmän,

att borttagandet av villkoret om god frejd vore ägnat att försvaga kravet

på redbarhet hos näringsidkarna och sålunda minska förtroendet för näringslivet

till men för detsamma, hade emellertid Kungl. Maj:t beslutat

att riksdagens framställning icke skulle till någon vidare åtgärd föranleda.

Till stöd för sitt förslag anföra de sakkunniga härefter i huvudsak

följande. De sakkunniga hade den uppfattningen, att även om skada

genom minskat förtroende för näringslivet till men för detsamma kunde

tänkas i någon mån in trätfa genom undanröjande av god frejd som villkor

för erhållande av handelsrättigheter, denna risk dock torde böra tagas

med hänsyn till vikten av att brottslingen, som ådömts den påföljd, som

enligt de sakkunnigas förslag vore avsedd att träda i stället för vanfrejdsstraffet,

icke utestänges från i näringsfrihetsförordningen avsedd

yrkesverksamhet. Om den frigivne finge rätt att fortsätta i det yrke,

han tidigare kunde hava utövat, eller lyckades förvärva sig nytt

näringsfång av i nämnda förordning avsett slag, skulle denna utväg till

försörjning vara i särskilt hög grad ägnad att hålla honom uppe. Genom

den mera självständiga och i övrigt fördelaktiga ställning, han genom

detta näringsfång förvärvade, skulle för honom bortfalla många frestelser

och anledningar att ånyo begå brott, vartill komme intresset att ej förlora

en god ställning. Det vore således ett verkligt samhällsintresse att

dessa brottslingar icke utan tvingande skäl berövades här ifrågavarande

tillfällen att på hederligt sätt försörja sig.

Över de sakkunnigas förslag infordrades av Kungl. Maj:t yttranden

bland annat av överståthållarämbetet, Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länen och kommerskollegium. Kommerskollegium inhämtade före avgivande

av eget utlåtande yttranden av handelskamrarna i riket ävensom

av Sveriges redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening. Utskottet

har tagit del av de i ärendet avgivna yttrandena.

Det övervägande flertalet av Kungl. Maj ds befallningshavande hava

tillstyrkt förslaget. Tre länsstyrelser, nämligen de i Jönköpings, Väster
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottet» utlåtande Nr 28.

bottens och Norrbottens län, hava däremot avstyrkt detsamma, andel det

att övers tåthnl 1 arä in betet samt länsstyrelserna i Kronobergs, Hallands och

Örebro län framställt betänkligheter mot förslaget, därvid åberopande i

huvudsak samma skäl som de i kommerskollegii yttrande övei 1S90 ais

riksdagsskrivelse anförda.

Styrelsen för Sveriges redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening

hava förklarat, att de intet hade att erinra mot de sakkunnigas

förslag. Östergötlands och Södermanlands industri- och handelskammare,

Gottlands handelskammare, Västergötlands och Norra Hallands handelskammare

samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare hava obetingat

tillstyrkt förslaget. Handelskammaren i Göteborg har yttrat, att

ehuruväl handelskammaren icke kunde undgå att hysa betänkligheter mot

förslaget, handelskammaren dock icke ville motsätta sig detsamma. Skånes

handels-, industri- och sjöf artskammare har förklarat sig mota den föreslagna

reformen med tveksamhet. Bestämt avstyrkande hava handelskam

maren i Gävle samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

uttalat sig. Stockholms handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare,

handelskammaren i Karlstad för Värmlands län, Dalsland

och Bohuslän samt handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands

län hava framhållit, att de endast under den förutsättningen

kunde tillstyrka förslaget, att i stället för god Hejd annat villkor stadgades

för erhållande av handelsrättigheter, på det att straffade personer

skulle förhindras omedelbart efter straffets avtjänande öppna handel eller

rörelse och därigenom minska handelsståndets anseende.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande ställt sig på sistnämnda ståndpunkt.

Kollegium föreslog nämligen, att, i avbidan på en av kollegium

tillstyrkt, fullständig omarbetning av näringsfrihetsförordningen, som hinder

för handelsrättigheters förvärvande skulle i stället för vanfrejdsstraff

provisoriskt stadgas ådömd påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen. Som

stöd för denna åsikt åberopade kommerskollegium sitt i anledning av 1890

års riksdagsskrivelse avgivna yttrande i frågan under framhållande, att det

vore nödvändigt att äga bestämmelser, vilka utan att medföra onödigt

svåra verkningar, tjänade till att diskvalificera samhällsskadliga element

och utestänga dem från sådan näringsverksamhet, för vilkens utövande

borde krävas allmänt förtroende.

Vid vägande mot varandra av de olika uppfattningar, som enligt

denna redogörelse för ärendets behandling framkommit, har utskottet

anslutit sig'' till den åsikt, som kommit till uttryck i de sakkunnigas och

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förbiser visserligen icke, att de intressen,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 20 höft. (Nr 28.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

som ligga till grund för kravet på vanfrejdsstraffet eller någon dess

motsvarighet såsom diskvalifikationsgrund i fråga om förvärvande av

handelsrättigheter, äro värda allt beaktande. Utan tvivel måste det anses

vara ett bestämt samhällsintresse att hos utövare av handel och när^igguude

yiken kunna finna hederlighet och oförvitlighet. Men för vinnande

av detta önskemål är vanfrejdsstraffet eller vad som föreslås skola

ersätta detsamma ett olämpligt medel, även bortsett från de menliga

följderna för dem, det närmast drabbar. Å ena sidan innebär nämligen

god frejd enligt lagens mening icke en boi-gen för oförvitlighet, medan

a andra sidan det visat sig — något som också av flera länsstyrelser i

deras utlåtanden påpekats att hittills gällande bestämmelser icke hindrat

vanfrejdad person från att, genom kringgående på ett eller annat

sätt av lagen, driva handel eller hantverk.

Tyngst väger dock hänsynen till den, som träffas av straffets verkningar.

Svarast bland dessa framstår det hinder, straffet utgör för den

frigivne att genom arbete på hederligt sätt förskaffa sig sin utkomst.

De sakkunnige hava också, såsom ovan anförts, kraftigt framhållit

den stora betydelse det i detta avseende skulle äga för en brottsling att

efter utståndet straff kunna i handel eller annan liknande näring förvärva

en tryggad och självständig ställning. Att såsom från visst håll

payrkats^ alltjämt utestänga de frigivna från möjligheten härtill och sålunda

på en av de punktei-, där betydelsen av en förändring för dem

skulle var-a störst, bliva kvar vid det gamla, skulle vara att motverka

vad man i övrigt velat vinna genom lagstiftningen.

. grund av vad sålunda anförts och då utskottet ej funnit anio

nin^ ^ anmärkning mot avfattningen av de ifrågavarande lagförslagen,

far utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

1:°) bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 63, i vad

densamma blivit till lagutskottet hänvisad;

2:o) bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 67; och

3:o) i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen

icke funnit något att erinra mot det i Kungl.

Majrts proposition nr 68 avhandlade förslaget till vissa

ändxingar i förordningen den 18 juni 1864 angående

utvidgad näringsfrihet.

Stockholm den 12 mars 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

27

Reservationer vid punkt 3:

l:o) av herrar greve Spens och ''Uselt, vilka ansett, att utskottet

vid denna punkt bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen

beträffande Kungl. Maj:ts proposition nr 68 tillstyrkte sådana

ändringar i §§ 2, 9, 26 och 27 av näringsfrihetsförordningen, som Kommerskollegium

i sitt den 12 januari 1916 i ärendet avgivna utlåtande

förordat, samt

att till följd härav utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

De i förevarande — — — för viss tid.

Beträffande det---förda protokoll.

Det i propositionen nr 68 — — — att försörja sig.

Över de sakkunnigas — — — avgivna yttrandena.

Det övervägande flertalet---riksdagsskrivelse anförda.

Styrelsen för —--handelsståndets anseende.

Kommerskollegium har i utlåtande den 12 januari 1916 anfört

bland annat följande:

Av de till Kollegium nu inkomna yttrandena framgår emellertid,

att inom näringsidkarnes kretsar ganska allmänt den uppfattningen fortfarande

är förhärskande, att det ej är tillrådligt att, på sätt de sakkunniges

förslag åsyftar, helt eftergiva det krav å vitsord om vederbörande

utövares vandel, som sagda förordning uppställer i fråga om vissa slag

och former av näringsutövning. De flesta handelskamrarna hava därför

antingen bestämt avstyrkt borttagandet av det åsyftade villkoret för näringsutövning

eller ock påyrkat, att den föreslagna ändringen måtte genomföras

endast under förutsättning att man på annat sätt söker genom

lagstiftning åvägabringa eu garanti för att icke personer, som ådömts

straff för vissa brott, skola kunna omedelbart efter utståndet straff börja

självständig näringsverksamhet. Även om, såsom redan anförts, Kollegium

för sin del finner de nuvarande bestämmelserna på området föga

väl avvägda för det syfte, de avse att betjäna, finner dock jämväl Kollegium

betänkligt att borttaga det nu gällande villkoret utan att ersätta

detsamma med andra bestämmelser, som äro bättre lämpade att, utan

att föra med sig onödigt svåra verkningar, diskvalificera samhällsskadliga

element och utestänga dem från sådan näringsverksamhet, för vilkens

utövande bör krävas allmänt förtroende. Kollegium erinrar i detta sammanhang

därom att, med föranledande av eu inom näringskretsar och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

eljest uttalad önskan om näringslagstiftningens modernisering samt jämväl

om fastställande av vissa allmänna och rent fackliga kvalifikationer för rätten

att driva näring, Kollegium i underdånigt utlåtande av den 2 juni 1913

tillstyrkt att Eders Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om verkställande av en

revision av näringsfrihetsförordningen jämte därmed sammanhängande författningar.

Bedömandet av i vilken utsträckning villkor av den beskaffhet,

varom här fråga, bör krävas för rätten att idka näring synes Kollegium

stå i det nära sammanhang med frågan om en allmän revision

av näringsfrihetsförordningen, att de böra behandlas och avgöras i ett

sammanhang. Kollegium finner häri en ytterligare anledning att, så

snart omständigheter medgiva, sistnämnda revisionsarbete påbörjas. För

att emellertid detta arbete, vilket kan förutsättas taga åtskillig tid i anspråk,

ej skall alltför länge fördröja lösningen av de föreliggande lagstiftningsproblemet

om borttagande ur lagstiftningen av straffpåföljden

förlust av medborgerligt förtroende, synes kunna, för det fall att en

dylik lösning anses böra ske utan tidsutdräkt, ifrågakomma såsom en

interimistisk åtgärd att utfärda bestämmelse i sådan riktning, att i stället

för det i §§ 2, 9, 26 och 27 av näringsfrihetsförordningen åsyftade villkoret

om god frejd skall gälla, att vederbörande skall styrka sig icke

vara ådömd påföljd, varom stadgas i de sakkunniges förslag till ändrad

lydelse av 2 kap. 19 § allmänna strafflagen.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag i propositionerna nr 63 och 67

har utskottet icke haft något att erinra.

Vidkommande däremot propositionen nr 68 har utskottet på de av

Kommerskollegium i dess ovantagna utlåtande anförda skäl anslutit sig

till den åsikt, som Kommerskollegium i samma utlåtande uttalat.

På grund härav —--hemställa,

att riksdagen måtte

l:o) bifalla -—--hänvisad.

2:o) bifalla —--nr 67: och

3:o) i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 tillstyrkte sådana ändringar i §§ 2, 9,

26 och 27 av näringsfrihetsförordningen, som Kommerskollegium i sitt

den 12 januari 1916 i ärendet avgivna utlåtande förordat.

2:o) av herr Högberg, som instämt i greve Spens och herr Tisells

yrkanden.

Stoekholm 1918. Knngl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Sfiner.

181278

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:99 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen in. m., dels Kungl. Ma s. 1 i texten