Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. May.t angående medgivande av s. k. borgerlig begravning.

10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:31, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. May.t angående medgivande av s. k. borgerlig begravning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1918 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. May.t

angående medgivande av s. k. borgerlig begravning.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Gezelius, Högberg, greve Spens,

Dahl, Pant*, Klefbeck, von Koch*, Lagerkvist, Lindqvist i Kosta,

Karlsson i Fjöl*, Strid*, Helger, Svensson i Betingetorp, Andersson

i Knäppinge och Hedström*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 146, har herr Kjellberg hemställt, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga under övervägande,

huruvida och under vilka villkor s. k. borgerlig begravning må

kunna medgivas, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill detta

övervägande kan föranleda.

Till stöd för ifrågavarande hemställan har motionären anfört följande:

»Vid 1917 års riksdag hemställde lagutskottet (utlåtande nr 21), att Motionärens

riksdagen i anledning av herr J. Byströms motion (nr 178) Ville i skri- motive,in9- velse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga under övervägande,

huruvida och under vilka villkor s. k. borgerlig begravning må

kunna medgivas samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill detta

övervägande kan leda’. Vid utlåtandet var fogad en reservation av tre

förstakammarledamöter, vari hemställdes, att den förevarande motionen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1318. 9 samt. 23 käft. (Nr 31.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 31.

Ärendet förekom i båda kamrarna den 29 mars: andra kammaren

biföll utskottets hemställan utan debatt; första kammaren avslog densamma

efter en längre överläggning — vid omröstningen fälldes utslaget av

den förseglade sedeln.

Bland lagutskottets medlemmar voro tre statskyrkopräster (herrar

\alerius Olsson, Klefbeck och Iiydholm), vilka samtliga anslöto sig till

utskottets hemställan, och vid debatten inom första kammaren talade jämväl

kyrkoherde Stadener för densamma.

Herr Byströms ovannämnda motion utmynnade i eu hemställan om,

’att riksdagen ville besluta, att hos Ivungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådan

lagändring, att även annan person än präst i statskyrkan och den,

som enligt Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående främmande trosbekännare

den 31 oktober 1873 är jämställd med statskyrkopräst, må kunna

berättigas att förrätta begravning’.

Emellertid meddelades vid överläggningen inom första kammaren

av en utskottsledamot, att motionären förklarat sig bliva tillfredsställd,

därest utskottets förslag komme att bifallas.

Det vid 1917 års riksdag föreliggande skrivelseförslaget angående

s. k. borgerlig begravning vann sålunda understöd av fyra statskyrkopräster

samt dessutom från särdeles representativt frikyrkligt håll. Mot

detsamma uttalade sig endast en statskyrkopräst, nämligen biskop

Bergqvist, som under överläggningen inom första kammaren efter

ett längre anförande yrkade avslag å utskottets hemställan.

Vid 1910 års riksdag väckte undertecknad motion (nr 10) inom

andra kammaren med hemställan, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t inför riksdagen framlägga

förslag till lag angående s. k. borgerlig begravning.

Ur motionen må följande här återgivas:

''Allt mera har det lagstiftningsarbete, som rör sig på statens och

kyrkans gemensamma eller fordom gemensamma område, gått i riktning

att frigöra svenska kyrkans medlemmar från kyrkligt tvång. Så har

skett genom lagen om äktenskaps ingående den 6 november 1908, så

genom sistlidne riksdags skrivelse (9 mars 1909) angående utträde ur

statskyrkan, så genom samma riksdags skrivelse angående edgångs utbytande

mot högtidlig försäkran.

Varje lagstiftningsåtgärd, som gör kyrkliga former valfria, är ett

glädjande tecken på tillmötesgående mot nyare tiders allt större krav på

samvetsfrihet och på ärlighet även i religiösa frågor.

Emellertid är (kyrklig) jordfästning alltjämt obligatorisk för den,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

3

som vid sitt frånfälle tillhör svenska kyrkan (lag om jordfästning den

25 maj 1894 § 2), om också begravning utan föregående jordfästning

icke lärer leda till någon straffpåföljd för den eller dem, som föranstaltat

densamma, vilket torde framgå av följande. (Här anfördes ett prejudikat).

Med ordet jordfästning betecknas en kyrklig handling, varvid tillvägagåendet

följer kyrkohandbokens föreskrifter. Ifrågavarande ritual

bör väl — liksom kyrkliga bruk över huvud taget — förutsätta eu något

så när motsvarande grunduppfattning hos dem, på vilken eller inför

vilka den tillämpas. I sådana fall, där den döde, medan han levde, och

hans närmaste anhöriga finna det föreskrivna jordfästningsformuläret i

all dess korthet innehålla sådant, som strider mot deras uppfattning, så

måste väl erkännas, att den högtidliga akt, varigenom en bortgången

överlämnas åt den sista vilan, i betänklig grad förvanskas därigenom, att

ord och former, vilkas innebörd icke omfattas av dem det vederbör,

komma till användning.

För var och en, som medgiver de religiösa föreställningarnas djupt

ingripande betydelse, trots deras i oändlighet växlande former, måste det

vara klart, att ett slentrianmässigt användande av kyrkliga ritualer utan

motsvarande anda och utan motsvarande uppfattning hos dem, bland

vilka de förekomma, skall verka stötande för de i djupaste mening religiösa

och förslöande på känslan för sanning och ärlighet. Visserligen

kunna ju hävdvunna former, även där de förlorat sin ursprungliga innebörd,

för många vara tilltalande på grund av vana och minnen, men var

och en, som önskar ärlighet även i religiösa ting, måste ogilla tvånget

till jordfästning.’

Sedan den nu åberopade motionen behandlades av riksdagen, inträffade

år 1913 en begravning i statskyrkliga former, som enligt min

mening åtminstone hos dem, som inse betydelsen av ärlighet och redbarhet

även i hithörande ting, bort väcka intresset för en ändring av nu

gällande lagstiftning rörande formerna för begravning av statskyrkomedlemmar,

som icke kunnat lämna statskyrkan, då de tilläventyrs velat utträda

ur den men icke funnit anledning övergå till annat auktoriserat

religiöst samfund. Den döde var i detta fall en högt aktad och framstående

vetenskapsman, i vida kretsar av vårt folk känd och uppmärksammad

för sina angrepp i tal och skrift på den kristna religionen, såsom

vars oförsonlige motståndare han i sitt offentliga uppträdande ständigt

visade sig. Märkvärdigt nog framträdde icke några offentliga reflexioner

med anledning därav, att statskyrkan i detta fall påtryckte sin

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

åskådning och sina former vid jordande! av eu man, som skarpare och

mera ihärdigt än någon annan angripit kärnan i den kristna religionen.

Genom händelser sådana som den nu relaterade motarbetas varje

strävan efter ärlighet och redbarhet i religiösa och kyrkliga ting, och de

unga vänja sig att efter de äldres föredöme betrakta fäderneärvda, högtidliga

och allvarligt menade former såsom tomma ceremonier, vilkas innebörd

och betydelse gått helt förlorade.

Ur min motion år 1910 må vidare anföras:

''Under det åtskilliga, vid olika tillfällen utfärdade resolutioner medgiva

främmande trossamfunds prästerskap att förrätta vigsel, finnas icke

några som helst föreskrifter angående begravning av döda, som icke tillhört

svenska kyrkan, mer än kungl. förordningen den 31 oktober 1873,

varigenom främmande trosbekännare efter anmälan hos vederbörande

kyrkoherde äga att på allmän begravningsplats erhålla lägerstad försina

döda.

I Danmark genomfördes för några år sedan eu lagstiftning i samma

syfte, som denna motion avser. Ur ’Lov om forskellige Forhold vedrörende

Begravelser den 19 April 1907’ må här anföras följande:

§ 2. Folkekirkens Medlemmer kunne begraves paa Folkekirkens

Kirkegaarde og fra dens Begravelseskapeller uden Medvirkning af Folkekirkens

Präster (borgerlig Begravelse), naar den afdöde ved en i Testamentsform

affattet Erkleering, der kan skrives paa ustemplet Papir, har

truffet Bestemmelse herom.

For åt Erklaeringen om att ville begraves borgerlig kan tages til

Fölge, udkrseves, att den paagaeldende, da han afgav Erklaeringen, var

fyldt 15 Aar og ved sin Förnufts fulde Brug. Naar saaden Erklaering

afgives af Personer i Alderen mellan 15 og 18 Aar, maa desuden Forseldres

eller Vsergers Samtykke foreligge. For Personers vedkoinmende,

som ikke ere fyldte 15 Aar, er det tilstraekkeligt, åt Forseldre eller Vaerger

begaere borgerlig Begravelse, naar de bestille Begravelsen.

§ 3. Ved borgerlige Begravelser tillädes paa Begaering af den, som

bestiller Begravelsen, Tale og Sang, Medbringelse af Faner og anden

Höjtidelighed, dog åt intet maa foretages, som strider imod den Sömmelighed

og Orden, der bör iagttages paa Kirkegaarde, og imod det Hensyn,

der skyldes Folkekirken. Ved disse Begravelser foretages ikke Jordpaakastelse.

Ingen Tale maa holdes eller Sang afsynges imod de naermestes

Önsken.

Ansvaret for, åt alt foregaar sömmeligt og med Orden, paahviler

den, der har bestilt Begravelsen hos Kirkegaardsbestyrelse.

§ 4. Aftale om borgerlig Begravelse traeffes i Köbenhavn og an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag utskottets utlåtande Nr 31.

5

dersteds, hvor der findes et eget Begravelsesvmsen, med dettes Bestyrelse

og ellers med vedkommende Sogneprmst, livilke liave åt paase, åt de Bevisligheder,

der maa forelsegges, forinden Begravelse kan ivmrksmttes,

foreligge, og att saaden Begravelse ikke maa finde sted samtidig med eu

anden Begravelse paa samme Kirkegaard, samt åt den ikke anssettes til

eu Tid og under Omstaendigheder, hvorved den kan virke forstyrrende

paa Gudstjenestes Afholdelse eller kirkelige Handlingers Foretagelse i

Sognekirken.

§ 5. Yed Begravelser paa Folkekirkens Kirkegaarde af Personer,

der staa udenför Folkekirken, finde de ovenfor under §§ 3—4, om borgerlige

Begravelser indholdte Bestemmelser tilsvarende Anvendelse. ---

Den citerade danska lagen omfattar föreskrifter både i fråga om

(kyrklig) jordfästning och i fråga om borgerlig begravning, varjämte

främmande trossamfunds begravningsformer inbegripas. Den svenska

lagen om jordfästning av den 25 maj 1894 rör endast (kyrklig) jordfästning

av svenska kyrkans medlemmar.

Tiden synes nu vara inne för en sådan lagstiftning, som för medlem

av svenska kyrkan möjliggör s. k. borgerlig begravning (utan föregående

jordfästning), då behörigt intyg utvisar, att den avlidne i livstiden

själv förordnat eller uttalat bestämd önskan därom, eller, då fråga

är om minderåriga, den avlidnes föräldrar sådant önska.

De föreskrifter rörande jordfästning och begravning, som för närvarande

gälla med hänsyn till sanitära, rättsmedicinska och statistiska

krav kunna göras lika effektiva i de fall, där begravning icke föregås av

jordfästning.’

I sitt avstyrkande utlåtande (nr 19) om denna min motion hänvisade

lagutskottet till riksdagens här ovan omtalade skrivelse den 9 mars

1909 angående rätt till utträde ur statskyrkan. Fyra reservanter tillstyrkte

bifall till motionen, som utan votering avslogs av första kammaren,

under det att den i andra kammaren bifölls med 109 röster mot 86.

Vid 1917 års riksdag anförde lagutskottet i sitt ovan omtalade utlåtande

med anledning av herr J. Byströms motion bl. a. följande:

''Lagen om jordfästning den 25 maj 1894 stadgar, att vid dödsfall

inom svenska kyrkan jordfästningen ej må förrättas av annan än präst

inom samma kyrka. Någon föreskrift finnes däremot icke uti förordningen

om främmande trosbekännare den 31 oktober 1873, hur medlem

av främmande trossamfund, vilket jämlikt nämnda författning är berättigat

till offentlig religionsövning, skall jordfästas. Genom en kungl. resolution

den 19 oktober 1894 har emellertid givits det prejudikat, att jämlikt

grunderna för berörda förordning äger sådant trossamfunds präst att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

3

jordfästa medlem av sin församling. Dylika självständiga trossamfund

hava bildats av metodisterna, romerska och grekiska katoliker, irvingianer,

svedenborgare samt engelsk-episkopala och reformerta bekännare. I den

av Kungl. Maj:t den 30 juni 1838 fastställda särskilda ordning om vad

mosaiska trosbekännare hava att iakttaga i avseende på utövningen av

deras religion och bestyret inom deras församlingar m. m., äga dessa

trosbekännare att begrava sina döda å särskild begravningsplats, som

därtill kan utses.

Motionärens förslag avser nu att bereda de frikyrkliga, som formellt

kvarstå inom svenska statskyrkan, rättighet att oavsett stadgandet

i 1894 års lag få begrava sina döda utan bistånd av präst inom statskyrkan.

Sådana i statskyrkan kvarstående frikyrkoorganisationer äro

bl. a. baptisternas, svenska missionsförbundets, fribaptisternas, vissa metodisters

och sjundedags-adventisternas.

Såsom framgår av den i motionen givna och här ovan av utskottet

kompletterade överblick av denna frågas tidigare behandling har lagutskottet

vid såväl 1912 års som 1914 års första riksdag på föranledande av

väckta motioner hemställt om avlåtande av en riksdagsskrivelse av i sak

det innehåll, som i förevarande motion föreslås; och har vid båda tillfällena

andra kammaren godkänt denna hemställan, medan den däremot

icke vunnit första kammarens bifall.

För mången, som intagit en avvisande hållning till ifrågavarande

uppslag, torde emellertid skälet för denna hållning icke varit att söka i

någon bestämd motvilja mot att över huvud begravning av en svenska

kyrkans medlem finge äga rum utan att jordfästning förrättas av statskyrkopräst.

Tvärtom torde även bland statskyrkans egna representanter

och dem i åskådning närstående den uppfattning vnnnit allt större utbredning,

att sedan dopet icke längre är obligatoriskt och äktenskap kan

slutas genom borgerlig vigsel, bör ock i sådana fall, där den döde stått

främmande för kyrkligt liv och hans närmast efterlevande måhända rent

av hysa motvilja för en kyrklig jordfästning, jordafärden kunna försiggå

utan medverkan av kyrkans funktionär. Däremot framgår av kamrarnas

diskussioner 1912 och 1914, att, försåvitt jordfästningsakten skall äga en

kyrklig karaktär, man från nämnda håll har bestämda betänkligheter

emot att denna akt får, om den döde är medlem av svenska kyrkan,

förrättas av annan än inom denna kyrka vederbörligen ordinerad präst.

Man menar, att ett uppgivande av denna fordran innebär ett sönderbrytande

av kyrklig ordning, som icke kan tillåtas.

Å andra sidan är det av motionären ånyo framburna förslaget ej

heller agnat att tillfredsställa dem, som anse religionsfrihetens grundsats

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande AV 31.

7

kräva, att i sådana fall, där, ehuru deri döde var medlem av svenska

kyrkan, han stått främmande både för statskyrkan och frireligiösa riktningar,

gravsättningen bör kunna få äga rum utan någon som helst religiös

akt. Härutinnan mötas i själva verket denna åskådning och den

ovannämnda inom statskyrkokretsar företrädda.

Utskottet har under sin handläggning av ärendet funnit bestyrkt,

att sakläget verkligen är det nyss angivna. Men av detta förhållande

har det synts utskottet framgå, att frågan mognat för en lösning av i

viss mån annan beskaffenhet än den av motionären påyrkade, nämligen

den, att det medgives att begravning av eu svenska kyrkans medlem kan

liksom vigseln till äktenskap få försiggå antingen i kyrklig eller i borgerlig

form. Såsom ovan erinrats, har detta redan vid 1910 års riksdag

föreslagits och vann då andra kammarens bifall; men sedermera har

denna utväg icke varit under omprövning.

Med denna anordning lärer i själva verket ock de frireligiösa samfundens

önskemål på ett fullt tillfredsställande sätt bliva uppfyllt. Den

inom samfundet verkande själasörjarens befattning vid jordfästningen

blir visserligen icke av någon officiell karaktär. Men härpå lärer icke

heller kunna läggas någon vikt. Däremot vinnes genom den medgivna

valfriheten mellan kyrklig och borgerlig legal akt, att de, som önska medverkan

av. statskyrkopräst till jordfästning efter ritualen, kunna erhålla

sådan, medan de, som icke önska den, kunna välja den borgerliga formen.

I båda fallen står det tydligen öppet att låta en av frikyrklig

själasörjare ledd uppbyggelsestund erhålla eu central ställning vid begravningshögtidligheten.

Under vilka förutsättningar den borgerliga begravningsformen må

komma till användning, torde icke nu kunna angivas, utan bör bliva

föremål för närmare utredning. Möjligen torde det efter de faktiska förhållandena

bäst anpassade vara, att denna form endast får tillämpas med

stöd av en av den döde efterlämnad skriftlig hemställan därom, men att

en dylik hemställan å andra sidan ej må vara till hinder för de efterlevande

att, om de så önska, anlita den kyrkliga formen. Föremål för

utredning måste ock bliva, huru tillfredsställande garantier skola vinnas

för att i varje fall tillförlitlig anmälan omedelbart avgives till vederbörande

pastorsexpedition i och för registrering av förrättad begravning.

Måhända kunna ock bestämmelser finnas nödiga till vinnande av trygghet

för att borgerlig begravning städse äger rum i en fullt värdig ordning

och med en mot själva tillfällets allvarliga innebörd svarande högtidlighet.

’

Frågans utgång vid 1917 års riksdag har här ovan redan angivits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

8 Lagutskottets utlåtande Nr 31.

m

Emellertid anser jag mig böra erinra därom, att tre av talarne vid diskussionen

inom första kammaren — i likhet med lagutskottet 1910 —

hänvisade till riksdagsskrivelsen 1909 angående rätt till utträde ur statskyrkan.

Denna ofta åberopade skrivelse torde till datum icke ha föranlett

någon som helst åtgärd till de i densamma avhandlade frågornas utredning

än mindre till deras lösning.

Sedan frågan om ny lagstiftning rörande begravning av statskyrkomedlemmar

sålunda förevarit vid förra årets riksdag, inträffade sistlidne

sommar en händelse, som i vida kretsar av vårt folk gjorde denna fråga

i hög grad aktuell, nämligen de dubbla begravningshögtidligheterna vid

lektor P. P. Waldenströms jordafärd. Tydligen var den frikyrkliga ceremonien

den väsentliga, under det att den statskyrkliga jordfästningsakten

i vida kretsar torde ha betraktats såsom en på grund av gällande lag

ofrånkomlig formalitet.

Att undertecknad här vidrört denna händelse, beror uteslutande på

lagutskottets hemställan 1917 med anledning av herr Byströms motion.»

Såsom motionären erinrat, har nu föreliggande fråga upprepade

gånger varit föremål för riksdagens behandling. Redan 1910 väckte motionären

inom andra kammaren en motion med yrkande, att riksdagen

ville hos Kungl. Maj:t begära framläggande av ett förslag till lag angående

s. k. borgerlig begravning. I denna motion anfördes bland annat,

att det lagstiftningsarbete, som rör sig på statens och kyrkans gemensamma

eller fordom gemensamma område, allt mer och mer gått i riktning

att frigöra svenska kyrkans medlemmar från kyrkans tvång, och

tiden syntes motionären vara inne för en sådan lagstiftning, som för

medlemmarna av svenska kyrkan kunde möjliggöra s. k. borgerlig begravning.

Vid samma års riksdag väcktes inom andra kammaren motion av

herr Jakob Byström med hemställan, att även annan person än präst i

statskyrkan och den, som enligt kungl. förordningen den 31 oktober 1873

angående främmande trosbekännare är jämställd med statskyrkopräst,

måtte kunna berättigas att förrätta begravning.

Båda motionerna avstyrktes av lagutskottet. Beträffande herr Byströms

motion åberopades härvid huvudsakligen den motiveringen, att,

därest de, som vore missnöjda med den nuvarande ordningen, önskade

övergå till annat trossamfund eller ville bilda eget sådant samfund, som

avses i 1873 års förordning, det stode dem fritt att utträda ur kyrkan,

och att i varje fall de frikyrkligas ställning, vilka inom kyrkan bildat

mer eller mindre fasta religiösa sammanslutningar, skulle bliva reglerad

opaginerad Kontrollera mot PDF

I jag åt »kol tett utlutande År 31.

it

genom den lagstiftning, sent kunde bliva eu följd av den av riksdagen i

skrivelse den 9 mars 1909 hos Kungl. Maj:t begärda utredning angående

de villkor, under vilka det kunde tillätas medlem av svenska kyrkan att,

även utan uppgiven avsikt att övergå till annat trossamfund, utträda ur

kyrkan. Vidkommande herr Kjellbergs motion hänvisades äter bland annat

till nyssberörda riksdagsskrivelse. Första kammaren biföll utskottets hemställan.

I andra kammaren däremot bifölls herr Kjellbergs motion med

109 röster mot Sfi och herr Byströms motion med 107 röster mot 94.

Vid 1912 ars riksdag hemställdes i tvä lika lydande motioner, att

riksdagen måtte begära, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för riksdagen

framlägga en lag, som gåva frikyrkoorganisation rätt att för

sin församlingsföreståndare begära fullmakt och tillstånd att förrätta jordfästning,

som enligt gällande lag endast tillkomma prästman. Lagutskottet

hemställde i sitt utlåtande över motionen, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda,

under vilka villkor annan person än präst inom svenska kyrkan må

kunna tillåtas att inom svenska kyrkan förrätta jordfästning. Denna

hemställan blev bifallen av andra kammaren med 76 röster mot 70,

men avslagen av första kammaren med 59 röster mot 56.

Frågan blev ånyo föremål för behandling vid 1914 års första riksdag,

i det att herr Byström då väckte eu motion med enahanda yrkande

som i den av honom år 1910 väckta. Lagutskottet, till vilket motionen

hänvisades, gjorde i anledning av denna samma hemställan som 1912

års lagutskott. T andra kammaren blev motionen bifallen med 85 röster

mot 46, medan i första kammaren 36 röster avgåvos för bifall och 80

för avslag.

Vid 1917 års riksdag förnyade herr Byström åter sin motion. Över

densamma avgav lagutskottet det i herr Kjellbergs nu förevarande motion

i huvudsak återgivna utlåtandet, däri särskilt framhölls, att frågan syntes

hava mognat för en lösning av i viss mån annan beskaffenhet än den av

herr Byström påyrkade, nämligen i sådan riktning, att det medgåves, att

begravning av eu svenska kyrkans medlem kunde liksom vigsel till äktenskap

få försiggå antingen i kyrklig eller i borgerlig form, en utväg, som redan

vid 1910 års riksdag föreslagits och då vunnit andra kammarens

bifall, men som sedermera icke varit under omprövning. Utlåtandet utmynnade

i enahanda hemställan som den nu föreliggande motionens.

Såsom motionären omförmält, biföll andra kammaren utan debatt utskottets

hemställan, medan i första kammaren motionen, efter den förseglade

sedelns öppnande, avslogs med 52 röster mot 51. Frågan hade således

ånyo på grund av kamrarnas olika beslut fallit.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 23 käft. {Nr 31.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

Till den nu åter föreliggande frågan om införande av s. k. borgerlig

begravning intager utskottet samma ståndpunkt som 1917 års lagutskott;

och får utskottet åberopa vad detta i sitt ovanberörda utlåtande

uttalat. Utskottet vill därjämte hänvisa till de skilda uttalanden

från prästerligt håll, som gjordes vid ärendets behandling i första kammaren

vid förra årets riksdag och däri framhölls, huru icke minst från

kyrklig synpunkt skäl talade för att tillmötesgå ifrågavarande önskemål.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motion

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t taga under övervägande, huruvida och

under vilka villkor s. k. borgerlig begravning må kunna

medgivas, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill detta övervägande kan föranleda.

Stockholm den 19 mars 19IX.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservation

av herrar Gezelius, Högberg, greve Spens, Dahl och Andersson i Knäppinge,

som hemställt, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet. V. A. Norstedt it Söner.

i 8143 5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.