Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vädd motion om godkännande av vissa lagbestämmelser mot användande av mutor och bestickning vid ekonomiska uppgörelser m. m.

1918-03-19 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:33, Utlåtande i anledning av vädd motion om godkännande av vissa lagbestämmelser mot användande av mutor och bestickning vid ekonomiska uppgörelser m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1918 kl. 4 e. m

Utlåtande i anledning av vädd motion om godkännande av vissa

lagbestämmelser mot användande av mutor och bestickning

vid ekonomiska uppgörelser m. m.

Närvarande: herrar Pettersson t Södertälje, Persson i Norrköping, Stärner*, Högberg,

greve Spens, Tisell*, Hult*, Permansson, Fant , Klefbeck,

Pettersson i Bjälbo, Lindqvist i Kosta, Holmdahl, Strid*, Helger

och Johanson i Gäre.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion nr 147, har herr Winkler hemställt, att riksdagen ville godkänna’nedannämnda

i patentlagstiftningskommitténs förslag till lag mot

illojal konkurrens under §§ 20, 21 och 22 samt delar av §§ 30 och 31

framlagda förslag till lagbestämmelser mot användande av mutor och bestickning

vid ekonomiska uppgörelser ävensom av samma kommitté utarbetade

förslag till lag om ändrad lydelse av 25 kap. 5> och 21 §9

strafflagen, samt att riksdagen ville för sin del besluta, att dessa bestämmelser

upphöjas till lag. _. „

Till stöd för ifrågavarande hemställan har motionaren antort

följande:

»Efter förslag från enskilda motionärer (motion nr 8 i första ochMotionärens

nr 63 i andra kammaren år 1907) anhöll 1907 års riksdag i underdånig

skrivelse, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till lagbestämmelser mot användande av mutor eller bestickning

vid ekonomiska uppgörelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1318. 9 saml. 25 käft. (Nr 33.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Motionären i första kammaren anförde huvudsakligen följande:

Vår tids våldsamma konkurrens på alla områden, ej minst affärslivets,

hade — hos oss lika väl som i andra länder — fört med sig åtskilliga

osunda utväxter på detta område, affärer som för visso icke kunde

rubriceras såsom redbara, då de avsågo att genom mer eller mindre illojala

medel skaffa sin utövare fördelar på de redbara affärernas bekostnad.

Därigenom ej blott skadades dessa och den konsumerande allmänheten,

utan vad värre vore, genom det sätt, varpå dessa osunda affärstransaktioner

verkade, bidroge de till demoralisering av stora lager av vårt folk.

En sådan osund utväxt eller rent av kräftskada på affärslivets område,

som redan vore i hög grad utbredd, vore det s. k. mut- eller bestickningssystemet.

Detta avsåge att genom beviljande av fördelar av

något slag (gåvor, provisioner, lån o. d.) till en eller annan hos respektive

kunder anställd person, vilken genom sin tjänsteställning kunde pa

något sätt öva inflytande på pricipalens beslut i frågan, vinna sitt syfte

och t. ex. skaffa sig eller sin firma leveranser, som, om detta medel ej

använts, rätteligen bort erhållas av en annan.

Varje affärsman och industriidkare visste, att detta mutsystem under

grövre eller finare former, tagit en utsträckning, som innebure en

allvarlig fara för allt sunt affärsliv, och att man med bästa vilja hade

ytterst svårt att värja sig för detsamma. Den redbare affärsmannen bleve

slagen i konkurrensen med den mindre nogräknade, som genom detta

medel antingen finge leverera en underhaltig vara såsom fullgod och till

fullt pris eller i bästa fall åtminstone alltid föredroges, om betingelserna

i övrigt vore lika. Kunden, industriidkaren, som ju i många fall måste

lita på sin underordnades utsaga och omdöme, finge, då denne vore mutad,

antingen betala för högt pris för den köpta varan eller mottaga såsom

fullgod en sådan av underhaltig beskaffenhet. Det kunde ju tyckas, att

han genom självständiga inköp utan hänsyn till sina underordnades omdöme

skulle kunna skydda sig härför, men huru lätt vore det ej för

t. ex. en maskinist (och vid handeln med maskinförnödenheter vore systemet

kanske mest vanligt) att vid skötseln av sin maskin genom eu

eller annan åtgärd ställa så till, att åtgången av olja, kol eller andra

förnödenheter bleve för stor, ja, att maskinen rent av toge skada, såvida

han tvingades använda andra än av honom förordade slag av dessa ämnen.

I detta avseende vore en industriidkare i hög grad beroende av

sin underordnade personals pålitlighet och ärlighet; och det vore affärsmännens

eller agenternas medvetande om denna personals inflytande, som

gjorde, att just denna så gärna utsattes för deras bestickningsförsök.

s. 3 Kontrollera mot PDF

lagutskottet* utlåtande Nr 33. 3

Förfaringssättet vore mycket olika och lämpat etter töihallandena.

Till en början såge det vanligen mer oskyldigt ut, bestode kanske i eu

gåva till jul eller nyår eller eu gratifikation etter slutad affär, såsom det

hette »naturligtvis utan att köparen i ringaste mån drabbades därav»

(detta för att lugna hos mottagaren möjligen uppstående samvetsbetänkligheter),

nästa gång skedde det för att ta »fortsätta de angenäma för

bindelserna», så med växande belopp i man av affärens storlek (provision),

och därmed vore biträdet i de flesta tall fast och inne pa biottets bana.

Han kunde ej bryta förbindelsen med affärsmannen, utan risk att hans

redan begångna felsteg skulle rapporteras med den antagliga påföljd, att

han miste sin plats; men han kunde å andra sidan genom stegrade anspråk

på ersättning för fortsatta tjänster i samma riktning bereda sig

avsevärda ekonomiska fördelar, större i samma mån flera affärsmän av

dylikt slag tävlade om hans ynnest och snart sagt överbjöde varandra

för att få hans förord för sina varor. Dessa ekonomiska fördelar

vunnes nu ej längre pa leverantörens utan pa principalens bekostnad,

ty av honom måste de naturligtvis på ett eller annat sätt (underhaltig

vara eller högre pris) av leverantören återvinnas.

Ett talande exempel på detta affärssystem vore de vid ifrågavarande

tid upptäckta och beivrade oegentligheter vid leveranser till flottan, i det

leveranser av betydande artiklar för flottans behov ej kunnat eihallas a\

de erkänt förnämsta affärsfirmorna i branschen utan tagits av en minuthandlare,

som för att vinna sitt mål måst muta en underordnad och därpå

levererat underhaltiga varor.

Helt visst florerade systemet, om ock under mindre grova former, i

mycket stor utsträckning vid leveransuppgörelser av olika slag för industriella

och andra behov. Affärsbiträden fäste t. ex. vid upphandling för principalens

räkning av en vara mindre avseende vid dennas godhet och prisbillighet

än vid den provision, de för egen räkning kunde betinga sig, och

varom de på förhand hos olika leverantörer gjorde sig underkunniga; en

förman, som hade att yttra sig över till inköp föreslagna maskiner, sökte

av säljaren betinga sig vissa procent av deras värde i provision för att

förorda inköpet, och, då detta ej beviljades, avgåve han utlåtandet »mindre

goda» om dem och avstyrkte inköpet; en firma erbjöde »rabatt» på sina

varor men gjorde icke erbjudandet till principalen utan till någon hans

underordnade; eller för att vinna försteg framför andra, utan att dock utsätta

sig för beskyllningen att direkt muta kundernas personal, läte en

oljefirma denna personal veta, att tomkärlen av firman återköptes — icke

till deras verkliga värde av eu å tva kronor utan till tio kionoi

per styck.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Efter att därpå bland annat hava omnämnt strävandena i England

och Tyskland för att råda bot mot ifrågavarande missförhållanden samt

delvis redogjort för innehållet i den engelska lagen av den 4 augusti 1906,

framhöll motionären, att även hos oss torde vara nödigt, att dessa missförhållanden

bleve på laglig väg stävjade, då det ej vore att förmoda, att

detta, här lika litet som i England, kunde vinnas blott på upplysningens

väg, genom enskilda sammanslutningar eller genom påverkan av allmänna

opinionen, hur mycket än dessa faktorer otvivelaktigt kunde bidraga till

införande av ett bättre sakernas tillstånd.

Medgivas måste, att ej oväsentliga svårigheter mötte för att kunna

göra en sådan lag fullt effektiv, då det ju läge i sakens natur, att sådana

illojala handlingar så mycket som möjligt av båda parterna hemlighölles,

och det således kunde vara svårt nog att erhålla fullgiltiga bevis på överträdelse

av lagen, likasom också åtskilliga så att säga mera oskyldiga former

av bestickning funnes, såsom överflödande gästvänlighet, förplägnad

o. d., vilka lagen naturligtvis svårligen kunde träffa. Men å andra sidan

vore att märka, dels att redan av gammalt i svensk lag funnes bestämmelser,

som stämplade såsom brott, då ämbetsman toge mutor (och att konstatera

detta mötte ju samma svårigheter, som ovan anförts), dels att lagbestämmelser

för mången utgjorde en kraftig hjälp till motstånd mot onda

ingivelsers utförande, i det att många personer, som möjligen skulle vilja

deltaga i eu »mindre lojal» handling, dock av fruktan eller andra skäl

ofta droge sig för samma handling, om den vore förklarad olaglig eller

brottslig.

Helt säkert skulle en lagstiftning i ungefär samma riktning som den

förut omnämnda engelska på ett synnerligen kraftigt sätt bidraga till utrotande

eller åtminstone stävjande av dessa missbruk, som från affärsmoralens

synpunkt åstadkomme så mycket ont, och som, om de finge

ostört fortgå, hotade att inom kort förgifta hela vårt affärsliv och moraliskt

skada stora lager av vårt folk.

I sin underdåniga skrivelse framhöll riksdagen, hurusom, enligt gällande

svensk rätt, i allmänhet endast vissa offentliga befattningshavare

vore underkastade ansvar, om de toge eller betingade sig mutor, och att

straff ej funnes stadgat för den, som gåve eller erbjöde mutor; varefter

och sedan redogörelse lämnats för vissa i utlandet givna lagbestämmelser

i ämnet, riksdagen yttrade, att även i vårt land, varest handel och industri

befunne sig i rask utveckling, användandet av bestickning vid vissa

slag av ekonomiska uppgörelser ej sällan torde förekomma. Riksdagen

hade sig bekant, att inom landet under de senaste åren bildats en sammanslutning

för maskin-, järn- och metallaffärer, elektriska affärer, skepps
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

5

furnerare och mekaniska verkstäder med ändamål att motarbeta lämnandet

av s. k. hemliga provisioner, vilken association i från trycket utgiven

s. k. rapport sammanfört ett flertal ur verkligheten hämtade exempel på

de olika former, i vilka bestickning ägde rum inom berörda affärsgrenar.

Att verklig grund förelåge för farhågan, att användningen av mutor inom

affärslivet alltmera tilltoge, syntes även framgå ej mindre av eu till riksdagens

lagutskott ställd skrivelse från Stockholms köpmannaförenings

handelskammare, i vilken skrivelse handelskammaren under framhållande

av, att ofoget att medelst mutor vinna ett mål gripit omkring sig inom

vida kretsar av samhället, samt att det för allmänhetens rättsmedvetande

icke syntes stå fullt klart, att detta förfarande innebure något fördömligt,

uttalat sitt livliga instämmande i motionernas syfte, än även av en liknande

till samma utskott inkommen skrivelse från Skånes handels-, industri-

och sjöfartskammare. Det syntes åven riksdagen, som om bot för

dessa missförhållanden icke kunde på enskild väg vinnas, utan att här

förelåge eu nödvändighet att för ernående av sundare förhållanden inom

vårt affärsliv i lagstiftningen införa straffbestämmelser, varigenom handlingar

av ifrågavarande art karakteriserades såsom brott.

Över riksdagens framställning infordrades och inkommo underdåniga

utlåtanden från kommerskollegium, fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

överståthållarämbetet och Kungl. Maj:t.s befallningshavande

i länen; varjämte överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande

anbefallts att lämna föreningar eller andra sammanslutningar

mellan enskilda, vilkas intressen av frågan berördes, tillfälle att yttra sig

i ärendet, i anledning varav nitton dylika föreningar eller sammanslutningar

inkommit med yttranden, nämligen Stockholms köpmannaförenings

handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handels-, industrioch

sjöfartskammare, Smålands (numera Smålands och Blekinge handelskammare,

handels- och sjöfartsnämnderna i Malmö, Hälsingborg, Ystad

och Trälleborg, Sveriges allmänna handelsförening, Maskinaffärernas förening,

Stockholms specerihandlareförening, Eskilstuna fabriksförening, Fabriks

och hantverksföreningen i Kristianstad, Sölvesborgs handels- och

sjöfartsförening, Jönköpings köpmannaförening, Tekniska föreningen i

Jönköping, Växjö handelsklubb, Umeå stads handelsförening samt Skellefteå

fabriks- och hantverksförening. Samtliga de avgivna utlåtandena

bekräfta, att omförmälda missförhållanden i avsevärd omfattning förekomma

i vårt land.

På goda grunder hyste man därefter förhoppningar att, efter erforderliga

ytterligare förarbeten, det av riksdagen begärda lagförslaget

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

skulle utan längre dröjsmål framläggas, och inom vederbörande departement

vidtogos också förberedelse för ett förslag till lag, som i likhet med

förhållandet i England, enbart skulle behandla bestämmelser mot mutor

och bestickning. Det påbörjade arbetet avbröts emellertid tyvärr och alla

åtgärder i ärendet fingo vila, till dess Kungl. Maj:t med skrivelse den

4 april 1910 uppdrog åt den sedan år 1908 arbetande s. k. Patentlagstiftningskommittén

att verkställa utredning »angående lagstiftningsåtgärder

mot användande av mutor och bestickning vid ekonomiska uppgörelser».

Det väntade lagförslaget hänvisades härigenom att få en plats i det

förslag till Lag mot illojal konkurrens, vars utarbetande förut anförtrotts

åt kommittén, en omständighet som vållade dröjsmål under ytterligare

flera år. Först den 5 maj 1915 kunde sålunda kommittén med underdånig

skrivelse överlämna sitt »Förslag till Lag mot illojal konkurrens».

I lagförslaget upptager kommittén under ett särskilt kapitel med

rubrik »Bestickning» de stadganden som föreslås i nu ifrågavarande avseende

och innehållas desamma i förslagets §§ 20, 21 och 22 samt i

vissa delar av §§ 30 och 31. I motiveringen till denna del av betänkandet

anför kommittén bland annat följande:

Enligt gällande svensk rätt stadgar strafflagens 25 kap. 5, 7 och

22 §§ ansvar för ämbetsman eller annan person i viss offentlig ställning,

som tager eller betingar sig mutor eller annan obehörig ersättning för

någon sin tjänsteåtgärd. Något särskilt stadgande om ansvar för den,

som lämnar eller utfäster sig att lämna muta eller annan obehörig ersättning

till ämbetsman eller med ämbetsman likställd befattningshavare

för någon hans tjänsteåtgärd, finnes icke i vår strafflag.

Beträffande personer, anställda i enskild tjänst, saknar vår rätt

nästan helt och hållet bestämmelser i nu förevarande ämne.

Stadgandet i 22 kap. 1 § strafflagen om ansvar för bedrägeri lärer

endast undantagsvis kunna vinna tillämpning i fall, som här avses. Blott

för den händelse att den anställde mot ersättning företager en handling,

varigenom principalen i något avseende föres bakom ljuset, och härigenom

tillskyndar denne ekonomisk skada, är den anställde underkastad

straff enligt nämnda paragraf. Något hinder för att i detta fall gorå

den, som lämnat eller utfäst ersättningen, ansvarig för delaktighet i berörda

brott finnes icke, om förutsättningarna härför i övrigt föreligga.

Ansvar för själva mottagandet, betingandet, lämnandet eller utlovandet

av dylik ersättning kan aldrig jämlikt detta lagrum ådömas.

Understundom torde stadgandet i 22 kap. 14 § strafflagen angående

ansvar för trolöshet mot huvudman vara tillämpligt i fall, varom här är

fråga. Emellertid lärer även detta endast undantagsvis inträffa.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Mera omfattande stadgande!! i ämnet återfinnas i flera främmande

lagstiftningar.

Yad först angår mutor eller andra obehöriga ersättningar till offentliga

befattningshavare, innehåller tyska strafflagen av den 15 maj 1871

därom bestämmelser.

Kommittén redogör härefter för lagstiftningen i fråga om privatanställda

i några främmande länder. I England gäller speciallagen av

den 4 augusti 1906, däruti straff stadgas för såväl tagandet eller fordrandet

av mutor som givandet eller erbjudandet av mutor.

Denna lag är — med uteslutande av vissa stadganden, som här

sakna intresse — av följande lydelse:

»1 § 1 mom. Om ett ombud av någon för sig själv eller för annan

mottager eller utverkar eller samtycker att mottaga eller försöker att utverka

någon gåva eller något vederlag såsom lockelse eller belöning för

att utföra eller underlåta att utföra eller för att efter denna lags antagande

hava utfört eller underlåtit att utföra någon handling, som berör

huvudmannens affärer eller angelägenheter, eller för att gynna eller

motverka eller underlåta att gynna eller motverka någon med avseende

å hufvudmannens affärer eller angelägenheter; eller

om någon giver eller samtycker att giva eller erbjuder någon gåva

eller något vederlag till ett ombud såsom lockelse eller belöning för att

utföra eller underlåta att utföra eller för att efter denna lags antagande

hava utfört eller underlåtit att utföra någon handling, som berör huvudmannens

affärer eller angelägenheter, eller för att gynna eller motverka

eller underlåta att gynna eller motverka någon med avseende å huvudmannens

affärer eller angelägenheter; eller

om någon uppsåtligen till ett ombud utfärdar, eller om att ombud

uppsåtligen och i avsikt att bedraga sin huvudman använder kvitto, räkning

eller annan handling, som rör huvudmannen och innehåller någon

falsk, vilseledande eller i väsentligt avseende bristfällig uppgift, och vilken

handling ombudet vet vara avsedd att missleda huvudmannen,

gör han sig skyldig till brott och skall han antingen efter åtal inför

jury dömas till fängelse med eller utan hårt arbete i högst två år

eller till böter, ej överstigande femhundra pund, eller till båda dessa

straff eller ock efter summariskt förfarande dömas till fängelse med eller

utan hårt arbete i högst fyra månader eller till böter, icke överstigande

femtio pund, eller till båda dessa straff.»

I Tyskland kunde före tillkomsten av 1909 års lag mot illojal konkurrens

bestickning av andra än i offentlig tjänst anställda bekämpas

allenast på civilrättslig väg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Då emellertid de hjälpmedel emot ifrågavarande onda, vilka sålunda

stodo till buds, ej ansågos tillfyllestgörande, upptogos i 12 § av nämnda

lag särskilda ansvarsbestämmelser i ämnet. Denna paragraf är av följande

lydelse:

»Med fängelse i högst ett år och med böter, högst femtusen mark,

eller med ettdera av dessa straff varder, såframt icke enligt andra stadganden

högre ansvar bör följa, den straffad, som uti näringsverksamhet

i konkurrenssyfte erbjuder, utlovar eller lämnar någon, som är anställd

i en affär eller utför något uppdrag för dess räkning, gåvor eller andra

förmåner i avsikt att genom ett otillbörligt förhållande från dennes sida

förskaffa sig själv eller tredje person en gynnad ställning med avseende

å varuleverans eller utförande av arbete.

Samma straff drabbar den, som är anställd i en affär eller utför

något uppdrag för dess räkning, om han härvid fordrar, låter åt sig utlova

eller mottager gåvor eller andra förmåner, för att han genom ett

sitt otillbörliga förhållande skall förskaffa annan en gynnad ställning gentemot

konkurrenter med avseende å varuleverans eller utförande av arbete.

I domen skall förklaras, att det mottagna eller dess värde är förbrutet

till staten.»

Kommittébetänkandet innehåller i fortsättning redogörelse för här

ovan förstnämnda motioner och underdånig skrivelse från riksdagen år

1907, och däröver avgivna yttranden, och anför kommittén därefter för

egen del:

»Ehuru sålunda tillvaron av ifrågavarande missförhållanden får anses

till fullo ådagalagd, bör dock, innan man straffrättsligt inskrider mot

desamma, tillses, om och i vad mån andra medel givas för bekämpande

av det överklagade onda.

Närmast är härvid att tänka på sammanslutningar mellan näringsidkare

i syfte att motarbeta användandet av mutor. Den viktigaste sammanslutningen

av detta slag i vårt land har redan omnämnts i det föregående.

Denna sammanslutning, benämnd maskinaffärernas förening, bildades

år 1903 i ändamål uteslutande att söka råda bot emot omförmälda

missbruk särskilt inom maskinbranschen, där desamma mest syntes förekomma.

Föreningen, som till en början motarbetades och vann föga

tillslutning, har emellertid under årens lopp utvecklat sig synnerligen kraftigt.

Nästan alla mer betydande firmor inom maskinbranschen hava numera

anslutit sig till föreningen, och densamma har i sig upptagit även maskinbehörs-,

järn- och metallaffärer, mekaniska verkstäder, elektriska

affärer, gummivarufabriker, skeppsfurnerare m. fl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 33. 9

Enligt föreningens stadgar förbinda sig dess ledamöter, att icke i

någon form eller under några omständigheter för erhållande av order eller

såsom erkänsla för redan erhållna beställningar till hos köpare anställda

personer, varmed likställas personer, som handla å köpares vägnar, lämna

provision eller annat vederlag, att sålunda icke lämna platsagenter provision

å de artiklar, som försäljas till firmor, hos vilka de äro anställda,

samt att förbjuda resande, platsagenter och andra personer, som försälja

för föreningsmedlemmars räkning, att under någon som helst form lämna

hos köpare anställda personer gottgörelse för erhållande av order eller för

redan mottagna order. Lämnar person, som för föreningsmedlems räkning

ombesörjer försäljning, sådan gottgörelse, som nyss sagts, skall han första

gången det sker erhålla sträng varning; upprepas förseelsen, skall personen

avskedas från sin anställning hos ifrågavarande föreningsmedlem, för så

vitt förenings styrelse det påfordrar; befinnes lämnandet av sådan gottgörelse

hava skett med principalens vetskap, inträder för denne påföljd,

som nedan angives, varemot påföljd för försäljaren i dylikt fall uteblir.

Bryter medlem mot någon av de honom åliggande förpliktelser, skall han

efter styrelsens beprövande till föreningens kassa såsom skadestånd inbetala

ett belopp av ettusen kronor för första gången och ettusen för andra

gången, sådant sker; upprepas överträdelse av stadgarna en tredje gång,

varder medlemmen utesluten från föreningen under ett år. Till säkerhet för

skadeståndsskyldighetens behöriga fullgörande skall medlem vid sitt inträde

i föreningen avlämna två reverser av viss lydelse, vardera å ettusen

kronor, eller ock bankdepositionsbevis å motsvarande belopp.

Föreningen utgör således en sammanslutning mellan producenter och

försäljare av varor. Någon motsvarande sammanslutning mellan förbrukare

av varor finnes, såvitt kommittén har sig bekant, icke här i landet.

Genom samlande av uppgifter om inträffande fall av bestickning

och offentliggörande i tryck av dessa uppgifter samt spridande av andra

upplysningar i ämnet har föreningen sökt fästa uppmärksamheten pa

det onda, påvisa det förkastliga i det rådande systemet och väcka en

allmännare opinion mot detsamma.

Ehuru det gagneliga i föreningens verksamhet ingalunda får underskattas

utan dess arbete fastmera är av stor betydelse för ernående av

det mål, föreningen för sig uppställt, torde dock bot mot de anmärkta

missförhållandena enbart på denna väg icke stå att vinna.

Föreningen anför härom själv i sitt yttrande över riksdagens skrivelse

följande: Givetvis vore sammanslutningar av ifrågavarande slag av

stor betydelse såsom en kraftig hjälp för de affärsmän, vilka i striden

med sina konkurrenter ej ville begagna sådana förkastliga medel, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 25 käft. (Nr 33.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

ett nyttigt band pa andra, som skulle vara benägna att lämna mutor,

men av omständigheterna tvungits in i en dylik sammanslutning och ej

vågade utsätta sig för de stränga påföljder, ett stadgebrott medförde.

Att den offentliga kampen och omnämnandet i pressen av förenings verksamhet

jämväl riktade uppmärksamheten å det onda och ofta väckte ett

slumrande rättsmedvetande, sade sig självt, likasom ock att opinionen

härigenom förbereddes för en blivande lagstiftninng. Å andra sidan vore

det dock klart, att föreningsväsendet i enstaka fall kunde leda till svåra

missförhållanden, i det att en illojal konkurrent, som icke kunde förmås

ingå i föreningen, funne ökade tillfällen att använda mutsystemet, då

hans konkurrenter sammanslutit sig och överenskommit att ej genom dylika

medel skaffa sig kunder. En sådan affärsman kunde ej stäf jas,

förrän hans förfarande stämplades och straffades som brott, och från

varje synpunkt måste en lag av ifrågavarande beskaffenhet anses som

det mest verksamma medel att åstadkomma en förbättring i nu rådande

beklagliga förhållanden.

Även övriga uttalanden med anledning av riksdagens framställning

gå, i den mån de beröra nyttan av sammanslutningar vare'' sig producenter

och försäljare eller konsumenter emellan, i samma riktning, varvid

jämväl åberopats de erfarenheter, som därutinnan vunnits i utlandet,

exempelvis i England.

De av kommittén föreslagna här ovan angivna §§ äro av följande

lydelse:^

§ 20.

Den, som lämnar, utlovar eller erbjuder gåva eller annan förmån

till någon hos annan anställd person för att därigenom muta denne vid

avtal om inköp av varor eller utförande av arbete för dens räkning, hos

vilken han är anställd, åt någon skaffa företräde framför annan eller att

underlåta framställa anmärkningar i fråga om fullgörande av sådant avtal,

straffes med böter från och med fem kronor till och med tvåtusen

kronor eller med fängelse från och med en månad till och med ett år;

ersätte ock uppkommen skada.

§ 21.

Hos annan anställd person, som tager, låter åt sig utlova eller begär

gåva eller annan förmån för att därigenom låta muta sig att vid avtal om

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

11

inköp av varor eller utförande av arbete för den räkning, hos vilken han

är anställd, åt någon skaffa företräde framför annan eller att underlåta

framställa anmärkning i fråga om fullgörande av sådant avtal, värde

straffad på sätt i 20 § sägs och ersätte därjämte uppkommen skada.

Emottagen muta eller dess värde tillfaller kronan.

§ 22.

Vad i 20 och 21 §§ stadgats skall icke äga tillämpning, om gärningen

är straffbar enligt 25 kap. strafflagen.

§ 30.

Berättigad att anställa talan enligt denna lag är:

4) i de uti 20 och 21 §§ omnämnda fall varje näringsidkare, som

frambringar, tillverkar eller håller till salu varor eller utför arbete av

samma eller besläktad art med de varor eller det arbete, som skolat

levereras eller utföras, ävensom den anställdes arbetsgivare, där ej gärningen

skett med dennes begivande, så ock, utom vad angår skadestånd,

varje organisation för främjande av yrkesintressen, beträffande

vilken motsvarande förutsättningar som de under 1) angivna äro för

handen.

Efter angivelse av den, som, enligt vad ovan sägs, äger anställa

talan, må ock allmän åklagare väcka påstående om straff för brott, varom

i denna lag förmäles.

§ 31.

Dömes till straff jämlikt 20 eller 21 §, föreskrive domstolen, där

så prövas skäligt, att dess utslag genom det allmännas försorg skall på

svarandens bekostnad offentliggöras i en eller flera tidningar.

Därjämte har kommittén såsom ett biförslag framlagt åberopade så

lydande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets utlåtande Nr 33.

»Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 25 kap. 5 och 21 §§ strafflagen.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 5 och 21 §§ strafflagen skola

erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

Har ämbetsman tagit, låtit åt sig utlova eller begärt muta, för att

i ämbetet orätt främja; värde, ändå att ingen skada skedde, avsatt och

förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller ock dömd till

mistning av ämbete på viss tid, och må, där förstnämnda straff tilllämpas,

den brottslige dessutom kunna dömas till fängelse. Den som till

ämbetsman lämnar, utlovar eller erbjuder sådan muta, straffes med böter

eller fängelse.

Tager eller betingar sig ämbetsman eljest för sin ämbetsåtgärd

någon belöning eller sportel, därtill han ej berättigad är; straffes med

mistning av ämbete på viss tid eller böter: äro omständigheterna synligen

försvårande; må till avsättning dömas.

r m 21 §.

I Böter, som efter 5, 6, 10, 14, 16 eller 17 §§ ådömas ämbetsman,

må sättas högst till beloppet för ett år av den lön och övriga inkomst,

som åtfölja det ämbete, vari den skyldige sig förbrutit. Är ej ''med det

ämbete viss lön eller annan inkomst förenad; vare bot högst ett tusen

riksdaler.

Såsom av ovanstående synes innehåller kommittébetänkandet, därav

likvisst endast en del här kunnat anföras, en synnerligen uttömmande och

övertygande utredning i denna fråga, som noggrant ådagalägger det berättigade

i riksdagens för mer än tio år sedan gjorda framställning om

motsvarande lagbestämmelser. Det är att beklaga att kommittén icke

haft anledning fatta sitt uppdrag såsom innefattande en begäran om utarbetande

och framläggande särskilt för sig av ett lagförslag i ämnet.

Härigenom skulle säkerligen ett sådant förslag, därför ju mycket förberedande

arbete redan undangjorts, tidigare kunnat föreläggas riksdagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande AV 33.

Genom sammanbindandet med det stora förslaget angående illojal konkurrens

har långt dröjsmål orsakats. Detta förslag lärer icke kunna väntas

av Kungl. Maj:t bliva framlagt för innevarande års riksdag, och därtill

kommer att sistnämnda lagförslags antagande är beroende av vissa lagändringar

av grundlagsnatur, vilkas genomförande icke kan ske inom

ännu ett flertal av år.

Det vore synnerligen beklagligt om lagbestämmelser mot användande

av mutor och bestickning genom dessa omständigheter skulle fortfarande

få saknas under en kanhända obestämd följd av år, då förhållandena

påkalla deras tillkomst lika mycket nu som vid tiden för riksdagens

förenämnda skrivelse. För saken intresserade hava vid upprepade

tillfällen gjort förfrågningar om utsikterna för en separatlags framläggande

på grundval av kommittébetänkandet, och i vederbörande departement

lärer man ställt sig tillmötesgående emot dessa framställningar, och enligt

uppgift lära i departementet tillkallade sakkunnige uttalat, att enligt

deras förmenande möjlighet förelåge för ett sådant förslags framläggande.

Genom mellankommande hinder har arbetet därmed dock åter

avstannat.

Ett ytterligare dröjsmål synes emellertid dess bättre icke vara erforderligt,

då genom Patentlagstiftningskommitténs ovannämnda arbete

ett väl utarbetat och fullständigt motiverat lagförslag föreligger, vilket

lika väl lämpar sig för en särskild lag som en avdelning i en blivande

lag mot illojal konkurrens. Hinder torde väl heller icke förefinnas att

framdeles, då sistnämnda lag kan bliva antagen, låta bestämmelser om

bestickning intagas däruti, för den händelse detta da skulle anses önskvärt.

»

T 25 kap. 5 och 22 §§ strafflagen stadgas ansvar för ämbetsman

eller annan person i viss offentlig ställning, som tager eller betingai sig

muta eller annan obehörig ersättning för någon sin åtgärd. Blotta fordrandet

av ersättning synes, om sådan fordran tillbakavisas, ej vara straffbart,

utan för att straff skall inträda torde erfordras, att den, som avfordrats

ersättningen, redan utgivit densamma eller i varje fall lämnat

sitt samtycke till dess utgivande.

Något särskilt stadgande om ansvar för den, som lämnar eller utfäster

sig att lämna muta eller annan obehörig ersättning till ämbetsman

eller, enligt vad ovan nämnts, med ämbetsman likställd befattningshavare

för någon hans tjänsteåtgärd, finnes icke i vår strafflag. Ej heller äro

lagens bestämmelser om delaktighet i brott härvid tillämpliga.

Utskottet.

Gällande

svensk rätt.

Offentliga

befattnings
havare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Privat
amtällda.

Vissa specialstadgan

den.

Utländsk

lagstift
ning.

Offentliga

befattnings

havare.

Beträffande personer, anställda i enskild tjänst, saknar vår rätt

nästan helt och hållet bestämmelser i nu förevarande ämne. Stadgandet

i 22 kap. 1 § strafflagen om ansvar för bedrägeri lärer endast undantagsvis

kunna vinna tillämpning i fall, som här avses. Ansvar för själva

mottagandet, betingandet, lämnandet eller utlovandet .av ersättning kan

ej jämlikt detta lagrum ådömas. Stadgandet i 22 kap. 14 § strafflagen

om ansvar för trolöshet mot huvudman torde också endast i undantagsfall

kunna tillämpas. För lagrummets tillämplighet fordras nämligen

först och främst, att den anställde är att anse som syssloman. Men en

i enskild tjänst anställd person faller i allmänhet icke under begreppet

syssloman. Själva mottagandet eller betingandet av ersättning för gärningens

begående är i och för sig icke straffbart. Ansvar för delaktighet

i brott enligt sistnämnda paragraf torde kunna ådömas.

Bland specialbestämmelser må nämnas de i gällande förordningar

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker samt angående

tillverkning av brännvin meddelade stadganden om ansvar för tillverkare,

som åt kontrolltjänsteman, vilken utövar tillsyn över hans bryggeri, bränneri

eller nederlag, giver eller erbjuder något såsom gåva, ävensom för

kontrolltjänsteman, som mottager sådan gåva.

I flera främmande lagstiftningar återfinnas utförligare bestämmelser

i ämnet. Vad först angår mutor eller andra obehöriga ersättningar

till offentliga befattningshavare, stadgar tyska strafflagen ansvar dels för

tjänsteman, som för någon sin tjänstehandling mottager, fordrar eller

låter åt sig utlova gåvor eller andra förmåner, dels ock för den, som erbjuder,

utlovar eller lämnar gåvor eller andra förmåner åt en tjänsteman

för att förmå honom till någon handling, som innebär en kränkning av

någon hans tjänsteplikt. Sålunda medför enligt tysk rätt redan fordrandet

av obehörig ersättning för en tjänsteåtgärd ansvar för tjänstemannen,

liksom tyska lagen stadgar ansvar även för den, som erbjuder, lovar

eller lämnar tjänstemannen obehörig ersättning, dock endast då avsikten

är att förmå tjänstemannen att framdeles företaga eu tjänstehandling av

viss art.

Även i andra utländska lagstiftningar finnas straffbestämmelser av

sistnämnda slag. Så till exempel stadgas i norska strafflagen ansvar för

den, som genom att giva eller lova fördelar söker förmå tjänsteman till

att rättsstridigt företaga eller underlåta en tjänstehandling, eller som

medverkar därtill. Engelsk lag innehåller i detta avseende än vidsträcktare

bestämmelser, i det att enligt densamma straff kan ådömas, även

då ersättningen är avsedd att utgöra belöning för en redan företagen

handling i tjänsten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande AV 33. 15

Beträffande personer, som äro anställda i enskild tjänst, hava i

några främmande länder utfärdats speciallagar i detta ämne. Härvid

märkes främst den engelska lagen av den 4 augusti IDOG, vilken i de

delar, som här äro av intresse, är återgiven i motionen. Efter mönster

av denna lag eller förslagen till densamma hava lagar i ämnet utfärdats

i åtskilliga andra länder. Huvudstadgandet i den engelska lagen återfinnes

i 1 § 1 mom. Första stycket i sagda moment handlar om den

s. k. passiva bestickningen, d. v. s. tagandet eller fordrandet av mutor,

andra stycket om den s. k. aktiva bestickningen, d. v. s. givandet eller

erbjudandet av mutor och tredje stycket behandlar ett specialfall, som i

allmänhet innefattar såväl passiv som aktiv bestickning. Subjekt vid den

passiva bestickningen och objekt vid den aktiva kan vara varje person,

som är anställd i allmän eller enskild tjänst eller handlar å annans

vägnar. Jämväl å en privat tjänare likasom ock å den, vilken blott haj''

ett enstaka uppdrag sig anförtrott, är lagen tillämplig. Ersättningen kan

hava avseende å en ännu icke företagen handling eller ock utgöra belöning

för en redan utförd handling. I varje fall förutsätter lagen för sin

tillämplighet, att ersättningen mottagits, fordrats, givits eller erbjudits

»corruptly». Den rätta tolkningen av detta ord synes vara, att ersättningen

skall utgöra lockelse till eller belöning för en handling av ombudet,

vilken innebär en kränkning av den ombudet åliggande plikt att i

främsta rummet tillvarataga sin huvudmans intressen, ävensom att tagandet,

fordrandet, givandet eller erbjudandet av ersättningen skett utan

huvudmannens vetskap. Genom ordet corruptly har således från lagens

tillämplighetsområde uteslutits ett tagande, fordrande, givande eller erbjudande,

även utan principalens vetskap, av vanliga drickspenningar

eller brukliga julpresenter och andra dylika gåvor till en anställd, såframt

desamma icke med hänsyn till deras storlek och andra omständigheter

verkligen i det speciella fallet må antagas vara avsedda att utgöra

lockelse till eller belöning för en pliktförgät en handling från den

anställdes sida gentemot principalen. Innebär handlingen icke eu pliktförgäten

het gentemot principalen, är lagen ej tillämplig, även om annans

rätt kränkes genom handlingen.

Utöver dessa straffrättsliga bestämmelser i ämnet givas i England

även civilrättsliga bestämmelser för bekämpande av ifrågavarande missbruk.

Sålunda anses den principal, vars ombud tagit muta och förty

i sin verksamhet för principalens räkning skaffat sig en obehörig vinst,

alltid kunna av ombudet utkräva denna vinst, d. v. s. mutan eller dess

värde. Vid sidan härav eller åtminstone alternativt äger principalen att

av såväl ombudet som den, vilken givit mutan, fordra ersättning för den

Privat
anställda.

England

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Tyskland.

Schiveitz.

Riksdags
motioner
1907.

skada, som principalen kan ha lidit. Slutligen står det principalen fritt

att genast avskeda den bestuckne, även om denne innehar fast anställning.

I Tyskland kunde före tillkomsten av 1909 års lag mot illojal konkurrens

bestickning av andra än i offentlig tjänst anställda bekämpas

allenast på civilrättslig väg i huvudsaklig överensstämmelse med de regler,

som därutinnan gälla i England, samt under vissa förutsättningar,

dock endast i undantagsfall, även straffrättsligt på grund av gällande

stadganden angående bedrägeri och trolöshet mot huvudman. I nämnda

lag upptogos emellertid i dess 12 §, vars lydelse återfinnes j motionen,

särskilda ansvarsbestämmelser i ämnet. I likhet med den engelska lagen

bestraffar denna paragraf såväl den aktiva som den passiva bestickningen

samt icke allenast givandet och tagandet av mutor utan redan blotta

erbjudandet och fordrandet av sådana. Men i andra avseenden förefinnas

betydande olikheter mellan de båda lagarna. Den tyska lagen avser icke

bestickning av privata tjänare utan allenast av »Angestellte oder Beauftragte

eines geschäftlichen Betriebs». Enligt den tyska lagen kan ansvar

icke följa, om ersättningen varit avsedd endast att utgöra belöning för

en redan företagen handling, varvid dock är att iakttaga, hurusom en

belöning ofta kan förekomma under sådana omständigheter, att den måste

anses jämväl hava avseende å en framtida handling, i vilken händelse

lagen tydligen är tillämplig. Slutligen fordrar den tyska lagen icke, att

den ifrågavarande handlingen skall innebära en kränkning av den anställdes

eller uppdragstagarens förpliktelser gentemot principalen, utan

är det för brottets konstituerande tillräckligt, om handlingen innefattar

ett otillbörligt förfarande mot en eller flera konkurrenter till den mutande.

Även några schweiziska kantonallagar innehålla stadganden mot bestickning,

vilka i stort sett äro byggda på samma principer som den

tyska lagens bestämmelser i ämnet.

I én vid 1907 års riksdag inom första kammaren väckt motion

hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande

och framläggande för riksdagen av förslag till lagbestämmelser mot

användning av mutor eller bestickning vid ekonomiska uppgörelser. I

motionen anfördes bland annat, att mutsystemet vore i hög grad utbrett

och att det vid handeln med maskinförnödenheter vore det kanske mest

vanliga.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande AV 33.

17

Aven inom andra kammaren väcktes vid 1907 ars riksdag eu liknande

motion, vari dock huvudsakligen berördes endast bestickning i

sammanhang med leveranser till staten samt betonades vikten av att bestämmelser

gäves, som möjliggjorde, att jämväl den mutande kunde

lagforas.

Pa hemställan av lagutskottet beslöt riksdagen att i skrivelse till Jtiksdagens

Kungi. Maj:t anhålla, det Kungi. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen

framlägga förslag till lagbestämmelser mot användande av mutor

eller bestickning vid ekonomiska uppgörelser. 1 skrivelsen anfördes bland

annat, att det syntes riksdagen, som om bot för missförhållandena i fråga

icke kunde på enskild väg vinnas, utan att här förelåge eu nödvändighet

att för ernående av sundare förhållanden inom vårt affärsliv i lagstiftningen

införa straffbestämmelser, varigenom handlingar av ifrågavarande

art karaktäriserades såsom brott.

Över riksdagens framställning infordrade Kungi. Maj:t yttranden

från kommerskollegium och åtskilliga andra myndigheter och korporationer.

Sedan dessa inkommit och bearbetning av desamma påbörjats

inom vederbörande departement, uppdrog Kungl. Maj:t i skrivelse den

4 april 1910 åt den s. k. patentlagstiftningskommittén, som bl. a. fått sig

anbefallt utarbetande av förslag till lag mot s. k. illojal konkurrens, att

verkställa utredning angående lagstiftningsåtgärder mot användande av

mutor och bestickning vid ekonomiska uppgörelser.

Den 5 maj 1915 har kommittén avgivit betänkande med bl. a. förslag

till lag mot illojal konkurrens, i vilket förslag under de i motionen

återgivna §§ 20, 21 och 22 samt delar av §§ 30 och 31 upptagits bestämmelser

om bestickning. Därjämte har kommittén framlagt förslag

till lag om ändrad lydelse av 25 kap. 5 och 21 §§ strafflagen. Motionären

föreslår nu, att de i lagförslaget mot illojal konkurrens givna bestämmelserna

om bestickning måtte utbrytas och av riksdagen antagas

i form av en särskild lag, ävensom att de av kommittén föreslagna ändringarna

i 25 kap. strafflagen måtte av riksdagen godkännas.

Sedan kommittén i det framlagda betänkandet omförmält, att av Kommittén.

de inkomna utlåtandena över 1907 års riksdagsskrivelse framgått, att mutsystemet

förekomma i avsevärd omfattning samt att användandet av

mutor syntes vara i tilltagande på ett sätt, som innebure en allvarsam

fara för den allmänna moralen och näringslivets sunda utveckling, anförde

kommittén bland annat: Ehuru sålunda tillvaron av ifrågavarande

missförhållanden finge anses till fullo ådagalagd, borde dock, innan man

straffrättsligt inskrede mot desamma, tillses om och i vad mån andra

medel gåves för bekämpande av det överklagade onda. Närmast vore

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 saml. 25 käft. (Nr 33.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr -13.

härvid att tänka på sammanslutningar mellan näringsidkare i syfte att

motarbeta användandet av mutor. Den viktigaste sammanslutningen av

detta slag i vårt land vore maskinaffärernas förening, som bildades är

19015 i ändamål uteslutande att söka råda bot mot omförmälda missbruk

säi''skilt inom maskinbranschen, där desamma mest syntes förekomma.

Ehuru det gagneliga i föreningens verksamhet ingalunda finge underskattas

utan dess arbete fastmera vore av stor betydelse för ernående av

det mål, föreningen för sig uppställt, torde dock bot mot de anmärkta

missförhållandena enbart på denna väg icke stå att vinna. Hiirför vore

ansvarsbestämmelser mot bestickning erforderliga. Det vore visserligen

förenat med ej oväsentliga svårigheter att avfatta lagen sä, att från densammas

tillämplighetsområde uteslötes handlingar, vilka icke kunde anses

straffvärda, likasom å andra sidan det vore av vikt, att härvid åt bestämmelserna

icke gåves eu lydelse, som lämnade dörren öppen för kringgående

av lagen.

Kommittén hade för att söka övervinna omförmälda svårigheter

först och främst såsom förutsättning för bestickningsparagrafernas tilllämpning

i förslaget upptagit, att den ersättning, varom fråga vore, hade

karaktären av muta. T själva begreppet muta läge enligt kommitténs

mening otvivelaktigt eu avsikt, att den mutade skulle göra sig skyldig

till någon otillbörlig handling för främjande av den mutandes eller tredje

mans intressen. Vidare skulle enligt samma förslag det ändamål, som

med mutan avsages, vara att den anställde skulle vid avtal om inköp av

varor eller utförande av arbete för dens räkning, hos vilken han vore

anställd, åt någon skaffa företräde framför annan eller att underlåta

framställa anmärkning i fråga om fullgörande av sådant avtal.

Tre ledamöter av kommittén förklarade sig anse, att lagtexten i

förslaget ej med önskvärd tydlighet utmärkte, att den handling, som den

anställde skulle begå, måste innefatta något otillbörligt, vare sig i förhållande

till principalen eller gentemot annan.

Enligt vad de föreslagna §§ 20 och 21 utvisade — fortsatte kommittén

— både ansvarsbestämmelser upptagits icke blott mot den passiva

bestickningen utan även och i första hand mot den aktiva. Denna senare

brottsform bedömdes enligt förslaget lika strängt som den förra. Vidare

hade det svnts kommittén uppenbart att, om ett effektivt skydd mot de

överklagade missförhållandena skulle kunna vinnas, lagstiftaren icke finge

inskränka sig till att stadga ansvar endast för givande och tagande av

mutor, i synnerhet som det med mutan avsedda ändamålet kunde hava

ernåtts, även om av en eller annan anledning mutan ej blivit till den

anställde överlämnad. Mera tvivelaktigt vore däremot, huruvida för

opaginerad Kontrollera mot PDF

IMg utskottets utlåtande AV dd. | <)

straffbarhet borde fordras, att gärningen åtminstone fortskridit sä långt,

att eu verklig, vare sig uttrycklig eller tyst överenskommelse träffats om

mutans givande, och att således ett betingande av obehörig ersättning

kunde sägas vara för handen, eller huruvida redan ett erbjudande eller

eu begäran av ifrågavarande slag borde falla under lagen, oavsett huru

den andre kontrahenten ställde sig till saken. Kommittén hade för sin

del stannat vid detta senare under framhållande av att, om del onda

skulle kunna uppryckas med roten, eu sådan utsträckt lagstiftning vore

av nöden.

I överensstämmelse med den ståndpunkt, som intages av den tyska

lagen, hade kommittén vidare ansett, att belöning för eu redan vidtagen

handling icke borde betraktas som muta, ävensom att bestickningsbrottet

icke borde ses såsom uteslutande ett trolöshetsbrott mot principalen utan

jämväl såsom ett brott mot konkurrenten. Enligt kommitténs mening

förelåge slutligen eu lunta även i det fall, att en person helt öppet lämnade

eu annan eu gåva i avsikt att förmå denne till eu otillbörlig handling.

Genom användandet av ordet muta i lagtexten ansäge kommittén

det därför vara fullt tydligt, att paragrafernas tillämplighet icke vore

beroende av, huruvida gärningen skett med principalens vetskap eller ej.

Härefter har kommittén i detalj redogjort för innebörden i det

framlagda lagförslagets stadgande^ Beträffande 20 och 21 §§ har kommitténs

ordförande jämte tre andra ledamöter ansett det icke vara lämpligt

eller behövligt att giva bestämmelserna angående bestickning eu sådan

omfattning, att de jämväl avsåge privata tjänare, samt därför föreslagit,

att bestämmelserna skulle gälla endast för personel-, anställda i näringsverksamhet

eller eljest vid företag av ekonomisk art eller vid verk, inrättning

eller stiftelse. Eu annan ledamot av kommittén har ansett, att

lagens tillämplighetsområde bort inskränkas till personer, anställda i näringsverksamhet

eller eljest vid företag av ekonomisk art.

Beträffande de föreslagna ändringarna i 25 kap. 5 och 21 §§, avse

dessa endast att bringa innehållet i nämnda paragrafer i nödig överensstämmelse

med nyssberörda stadganden i huvudförslaget; och får utskottet

hänvisa till det i motionen återgivna förslaget till ändringar härutinnan.

1 likhet med motionären finner utskottet den av patentlagstiftningskommittén

framlagda utredningen oförtydbart giva vid handen, att behovet

av lagstiftningsåtgärder på ifrågavarande område är synnerligen

trängande. Att brott av ifrågavarande slag, såsom i en del utlåtanden

över 1907 års riksdagsskrivelse påpekats, i många fall torde förbliva

oupptäckta eller, om de beivras, till följd av bristande bevisning varda

Utskottets

yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Os träff ade, lärer icke böra utgöra hinder för en lagstiftning i ämnet, så

mycket mindre som blotta tillvaron av en lag, vari användandet av mutor

stämplades såsom brott, helt visst skulle komma att verka kraftigt till

hämmande av ifrågavarande missförhållanden. Då utskottet likväl icke

ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionen, såvitt därigenom föreslagits,

att riksdagen skulle för sin del antaga det av kommittén framlagda

förslag till lagbestämmelser om bestickning in. m., bär detta berott

därpå, att utskottet icke funnit det möjligt att ägna föreliggande förslag

det allsidiga övervägande och den granskning ur lagteknisk synpunkt,

som i frågans nuvarande läge före dess behandling i lagrådet och inför

Kungl. Maj:t erfordrats, för att utskottet skulle kunna bilda sig

eu välgrundad uppfattning, huruvida samma förslag äro av beskaffenhet

att böra upphöjas till lag. Även utskottet håller emellertid före, att lagbestämmelser

av ifrågavarande art, varom riksdagen redan för mer än

tio år sedan gjort framställning, böra snarast möjligt komma till stånd.

På grund härav och då det enligt utskottets förmenande icke torde böra

möta hinder att särskilt för sig framlägga förslag till lag i ämnet utan

samband med lagstiftningen i övrigt mot illojal konkurrens, får utskottet

hemställa,

att riksdagen måtte med anledning av förevarande

motion i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes skyndsammast låta utarbeta och så vitt

möjligt redan vid innevarande riksmöte för riksdagen

framlägga förslag till särskild lag mot användande av

mutor och bestickning vid ekonomiska uppgörelser ävensom

förslag till de ändringar i strafflagens 25 kapitel,

som av en sådan lagstiftning kunna föranledas.

Stockholm den 19 mars 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

181448

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:115 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om godkännande av vissa lagbestämmelser mot användande av mutor och bestickning vid ekonomiska uppgörelser, s. 1 i texten