Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kung!. Maj:ts proposition med förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa mål och ärenden m. m. dels ock i anledning därav väckt motion.

1918-04-05 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:34, Utlåtande i anledning av dels Kung!. Maj:ts proposition med förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa mål och ärenden m. m. dels ock i anledning därav väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1918 kl. 6 e. in.

Utlåtande i anledning av dels Kung!. Maj:ts proposition med

förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning

av vissa mål och ärenden m. m. dels ock i

anledning därav väckt motion.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping, Gezelius, Högberg,

greve Spens, Petrén Alfred, von Sydow*, Olsson Lars, Tisell*, Hult*,

Pettersson i Bjälbo, Lindley Ernst, Holmdahl, Strid*, Johanson i Gäre

och Hedström*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 18 januari 1918 dagtecknad proposition, nr 4, bär

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna

förslag till

1) lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa

mål och ärenden,

2) lag om ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17 maj 1872

angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting,

3) lag om ändrad lydelse av 5 § 1 i förordningen om nya växellagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj

1880 samt

4) lag om kungörande av tiden för tings början och avslutande in. m.

I samband med denna proposition, vilken hänvisats till lagutskottet,

har utskottet till behandling forell aft en i anledning av propositionen

inom andra kammaren väckt motion, nr 307, av herrar Hansson i

Mora-Noret, Hage och Johansson i Sollefteå.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 saml. 26 höft. (Nr 34.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 • Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen

får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa

till den kungl. propositionen jämte därvid fogade utdrag av i statsrådet

och lagrådet förda protokoll.

Herr Hanssons

m. fl.

motion.

Herr Hansson och medmotionärer hava i sin ovannämnda motion

anfört:

»Vid genomläsandet av Kungl. Maj:ts proposition nr 4 till innevarande

års riksdag innehållande förslag till lag om häradsrätts sammansättning

vid handläggning av vissa mål och ärenden in. m. finner man,

att bland de mål och ärenden, som skulle kunna komma under behandling

vid sammanträde med s. k. tremansnämnd, upptagas mål angående

ansvar för förseelse, som i lag eller författning ej är belagd

med svårare straff än böter, dock ej mål, däri enskild målsägande finnes.

Det kan sättas i fråga, huruvida en sådan bestämmelse kan vara lämplig

och klok och huruvida ej eu ytterligare begränsning här kan vara att

förorda. Under senaste tiden och särskilt sedan kristidsförordningar av olika

slag tillkommit ha bötesmålen i avsevärd grad ökats både till omfång

och antal, varav rätt många äro av synnerligen komplicerad art och i

följd därav givetvis fordra en synnerligen ingående och på sakkännedom

grundad behandling. Det synes därför vara behövligen påkallat,

att här inskränkning sker så till vida, att bötesmål må behandlas å

sammanträde med tremansnämnd endast i de fall, då böter kunna ådömas

intill ett visst belopp, exempelvis 500 kronor. De mål, som kunna ge

anledning till ådömande av högre bötesbelopp, böra hänskjutas till sådant

sammanträde med häradsrätten, då nämnden är fulltaligt samlad.

Däremot undantages i Kungl. Maj:ts förslag från handläggning

vid sammanträde med tremansnämnd ärenden angående tillsättande eller

entledigande av förmyndare eller av god man för frånvarande delägare

i dödsbo. Depaidementschefen motiverar denna undantagsbestämmelse

med, att vid sådana ärenden rätten bör besitta utförlig personkännedom,

och att detta behov ej kan anses tillräckligt tillgodosett med blott tre

nämndemän. Likaså äro med samma motivering undantagna ärenden

angående ansökningar om omyndighets- eller myndighetsförklaring och

om rättens samtycke till försäljning, skifte eller inteckning av omyndigs

eller frånvarande dödsbodelägares fasta egendom.

Ett av huvudmotiven för den föreslagna omändringen av häradsrätts

sammansättning vid handläggning av vissa mål och ärenden

m. m. är det allmänt erkända behovet av en snabbare behandling av

vissa mål och ärenden inom häradsrätterna. Det kan med synnerligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

starka skäl ifrågasättas, om ej ärenden om entledigande eller tillsättande

av förmyndare eller av god man för frånvarande delägare i

dödsbo eller behandling av ansökningar om omyndighets- eller myndighetsförklaring

och om rätten samtycker till försäljning, skifte eller inteckning

av omyndigs eller frånvarande dödsbodelägares fasta egendom i

många fall äro av samma brådskande natur som övriga i förslaget medtagna

mål och ärenden. Det kan i åtskilliga fall vara rätt omfattande

ekonomiska värden som gå förlorade på grund av att här ovan berörda

förhållanden ej tillräckligt snabbt kunna ordnas vid häradsrätten. Visserligen

kan det ej förnekas, att en ingående personkännedom i dylika

frågor är av stort värde för rätten, och för vinnande av detta berörda

ärenden böra hänskjutas till sammanträden med fulltalig nämnd. Men

det synes, som om den önskade och behövliga sak- och personkännedomen

borde kunna vinnas på annat sätt och ärendena således jämväl

kunna handläggas vid sammanträde med tremansnämnd, exempelvis

genom att rättens ordförande ålägges införskaffa nödiga upplysningar

på annan väg, där så anses nödvändigt.

1 paragraf 7 av Kung!. Maj ds förslag till lag om häradsrätts

sammansättning in. in. säges med avseende på nämndemännens tjänstgöringsskyldighet

vid sammanträde med tremansnämnd: »Varje år skall

häradshövdingen före hösttingets avslutande efter samråd med nämnden

fördela nämndemännens tjänstgöringsskyldighet vid sammanträde med

tremansnämnd under det följande året.» hör undvikande av sådana på

vissa håll befarade misshäiligheter, som att häradshövdingen härvid

skulle företaga denna tjänstgöringsfördelning ensidigt, och för att i vart

fäll borttaga orsaken till misstankar i den riktningen, borde demm fördelning

hänskjutas till nämndemännens avgörande sins emellan. Någon

som helst olägenhet torde därav ej vara att befara.

En fråga, som inte alls vinner sin lösning genom det av Kungl. Maj:t

framlagda förslaget, är frågan om arvoden och reseersättning till nämndemännen.

Där säges visserligen i paragraf 10 »angående reseersättning

till domare och nämnd för hållande av sammanträde med tremansnämnd

förordnar Konungen». Departementschefen anser kravet på ersättning

fullt befogad, men att rätta platsen för meddelande av närmare bestämmelser

härom torde vara resereglemente!; därför har i paragraf 10

allenast föreslagits en hänvisning till vad sålunda bör komma att särskilt

stadgas. Att innehavarna av det betungande nämndemansuppdraget

böra erhålla skälig ersättning för alla sammanträden i häradsrätten,

torde väl numera få anses självklart. Då nu denua fråga genom Kungl.

Maj ds proposition delvis dragits fram genom omnämnandet av ersätt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

ning vid sammanträde med tremansnämnd, torde det vara på sin plats

att ej såsom föreslagits hänvisa till vad som kan komma att forordnas

av Konungen, utan att riksdagen samtidigt med behandlingen av häradsrätternas

omorganisation även ordnar ersättningsfrågan för nämndemännen.

Att som hittills låta nämndemännen fullgöra sitt uppdrag utan

ersättning kan ej leda till annat än vad som nu allmänt är fallet, att

icke de bäst kvalificerade och av den stora allmänheten bäst sedda, utan

de, som för sin goda ekonomi ha råd att sitta som nämndemän, komma

att väljas för detta uppdrag. Ordnas ersättningsfrågan tillfredsställande,

är detta sorgliga missförhållande avhjälpt. Reseersättning jämte ett

arvode av 12 kronor per dag för sådana nämndemän, som ej nå sitt

hem under dagarna för tingssammanträdet, och 8 kronor per dag för

dem, som äro bosatta inom sammanträdesorten, torde ej kunna anses

för obilligt begärt. Dessa ersättningar böra utbetalas av'' staten genom

domaren.

Med hänvisning till ovanstående hemställes alltså, att riksdagen

måtte vid behandlingen av Kungi. Maj:ts proposition nr 4 med förslag^

till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa mål

och ärenden m. m. besluta antaga följande lydelse av paragraf 1 mom. 1:

Mål angående ansvar för förseelse som i lag eller författning ej

är belagd med svårare straff än böter intill 500 kronor, dock ej mål

däri enskild målsägare finnes.

Mom. 5. Ärenden, som avses i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra

ärenden.

Mom. 6. Andra ärenden, som genom ansökning eller annorledes

komma under behandling av rätten, åliggande det jämväl rättens ordförande

att, där så påfordras, på lämpligt sätt införskaffa nödiga intvg

och upplysningar.

Paragraf 7. Varje år skola före hösttingets avslutande nämndemännen

sins emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten vid sammanträde

med tremansnämnd under det nästföljande året.

Paragraf 10. Angående reseersättning åt domare för hållande av

sammanträde med tremansnämnd förordnar Konungen.

Nämndeman, som ej är bosatt å häradsrättens sammanträdesort,

åtnjuter av statsmedel i dagtraktamente 12 kronor för varje från klockan

12 på natten räknat dygn, som han helt eller delvis nödgas tillbringa

utom sin bostadsort på grund av sammanträde med häradsrätten ävensom

ersättning för resekostnader fram och åter, beräknat efter skjutslega

för en häst, där icke järnväg är att tillgå eller ångbåtslägenhet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 34. 5

begagnas, men efter avgiften i andra klassens vagn på järnväg, där

sådan finnes, och för en hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer,

en salongsplats på ångfartyg, där resan såmedelst sker. Nämndeman,

bosatt å sammanträdesorten, erhåller ersättning med 8 kronor för värjo

dag under häradsrättens sammanträde.»

Den föreliggande kungl. propositionen har föranletts av riksdagens

skrivelse den 11) maj 1915, vari begärdes, att Kungl. Magt täcktes taga

under övervägande, bland annat, huruvida genom ändrade bestämmelser i

fråga om tingssammanträdens hållande och därmed sammanhängande åtgärder

rättsskipningen å landet kunde göras snabbare och lättare tillgänglig

för de rättssökande, med särskild hänsyn till orter med mera

sammanträngd befolkning. Av de för berörda syftes vinnande föreslagna

åtgärderna är främst att märka vad förslaget till lag om häradsrätts sammansättning

vid handläggning av vissa mål och ärenden innehåller angående

införande av särskilda tingssammanträden för vissa mål och ärenden

av på samma gång enklare och mera brådskande beskaffenhet, å vilka

sammanträden häradsrätten skulle vara domför med allenast tre i nämnden.

Förslaget bär emellertid icke inskränkt sig till denna åtgärd, vilken

förordats i det till grund för riksdagsskrivelsen liggande utlåtandet av

1915 års lagutskott (nr 29), utan innehåller härutöver den bestämmelse,

att häradsrätt vid handläggning av ifrågavarande mål och ärenden

städse skall vara domför med allenast tre nämndemän, alltså jämväl

när dessa mål och ärenden förekomma till handläggning å allmänna

tingssammanträden. 1 denna del har förslaget alltså gått vida utöver

vad riksdagen ifrågasatt och vad som varit erforderligt för vinnande

av det med riksdagens skrivelse avsedda målet samt torde också giva

anledning till befogade invändningar.

Det har sålunda inom utskottet mot förslaget gjorts gällande, att

det under pågående arbete på en genomgripande reform av hela vårt

rättegångsväsende, ett arbete som alltjämt befinner sig på utredningens

stadium, vore betänkligt att förorda en så betydelsefull förändring beträffande

nämnden som den att minska antalet nämndemän till tre.

Denna invändning väger uppenbarligen vida tyngre, när fråga är om

ett förslag att genomgående minska det domföra antalet nämndemän

vid handläggning av ett stort antal mål och ärenden, utan att det föreligger

ett trängande behov härav, än om man inskränker sig till att å

de särskilda sammanträden, som föreslogös i 1915 års riksdagsskrivelse,

medgiva handläggning med allenast tre nämndemän.

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Icke utan fog har det vidare mot det framlagda förslaget invänts,

att det i vissa av de mål, som hänvisats till behandling av

tremansnämnd, kunde vara betänkligt att inskränka lekmannaelementet

så mycket som här skett. Aven denna invändning förlorar sin huvudsakliga

betydelse, om blott bestämmelser meddelas, som garantera, att

de ifrågavarande målen, när de förekomma å de allmänna tingssammanträdena,

vinna handläggning med fulltalig nämnd, och om möjlighet beredes

såväl kärande som svarande att inverka på frågan om häradsrättens

sammansättning vid målens behandling. Begränsas tremansnämndens

användning till de särskilda sammanträdena, står det ju den kärande,

som önskar ett mål handlagt med fulltalig nämnd, fritt att instämma detsamma

till ett allmänt tingssammanträde, och svarandens motsvarande

intresse kan tryggas genom en bestämmelse, att så snart uppskov erfordras,

ett till särskilt sammanträde instämt mål skall uppskjutas till

allmän rättegångsdag.

Efter de av utskottet sålunda föreslagna jämkningarna synes icke

invändningen om rättegångsreformens föregripande kunna tillmätas betydelse,

helst som riksdagen uppenbarligen framdeles har alldeles fria

händer vid bestämmande av nämndemännens antal i mål av olika beskaffenhet.

Utskottet kan icke heller dela den uppfattningen, att reformarbetet

på processlagstiftningens område bör ligga nere i avbidan på

ett blivande förslag till allmän rättegångsreform. En dylik uppfattning

synes även hava varit främmande för riksdagen, som vid upprepade

tillfällen under de senare åren hos Kungl. Maj:t gjort framställningar

om partiella processreformer på skilda områden.

Obenägenheten att för närvarande göra någon som helst ändring i

avseende å nämndens sammansättning har å skilda håll föranlett förslag

om andra utvägar att befordra skyndsamheten i vissa måls och ärendens

handläggning vid häradsrätterna, och har man i sådant avseende

hänvisat till möjligheten att antingen överlämna de ifrågavarande målen

och ärendena till avgörande av domaren ensam eller ock inrätta liera

allmänna sammanträden med fulltalig nämnd.

Den förra utvägen kan utskottet icke förorda, då utskottet anser,

att en lekmannarepresentation ingalunda är utan betydelse vid handläggning

av de ifrågavarande målen och ärendena, ehuru det måste medgivas,

att särskilt de rena inskrivningsärendena äro av den beskaffenhet,

att nämnden icke kan utöva något mera avsevärt inflytande på själva

avgörandet. För denna sin Vippfattning finner utskottet ett stöd däri,

att när lagberedningen 1908 framlade sitt förslag till inskrivningsting,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 1(4. 7

därvid den enbart hade att taga hänsyn till inskrivningsärenden, densamma

föreslog medverkan i häradsrätterna av tre nämndemän. Utskottet

kan ock i detta avseende hänvisa till 1901 års lagutskotts av båda

kamrarna godkända utlåtande nr 43 i anledning av justitieombudsmannens

framställning angående ändrade bestämmelser rörande handläggning

av lagfarts- och inteckningsärenden. Yad angår de till sammantx-äden

med tremansnämnd hänvisade tvistemålen, är att märka, att för häradsrättens

behörighet att upptaga desamma å ifrågavarande sammanträden

icke någon åtskillnad göres mellan mål av större eller mindre ekonomiskt

värde, varför deras betecknande såsom »bagatellsaker» icke är träffande.

Endast i fråga om brottmålen har bagatellsynpunkten spelat in. Men

även om de i lagförslaget upptagna brottmålen väsentligen sammanfalla

med de polismål, som i de större städernas polisdomstolar upptagas och

handläggas av en ensam jurist, torde man ingalunda på landsbygden

vara benägen för att överlåta dessa måls avgörande till häradshövdingen

ensam utan biträde av nämndemän.

Ännu betänkligare än nämndemännens fullständiga uteslutande från

ifrågavarande måls och ärendens handläggning skulle det enligt utskottets

mening vara att betunga nämndemännen med talrika inställelser vid

nyinrättade sammanträden med fulltalig nämnd för handläggning av mål

och ärenden, som icke kunna anses kräva ett så stort antal lekmäns

närvaro. Det har visserligen sagts, att uppdraget kunde göras mindre

betungande dels genom ökning av nämndemännens antal i de ifrågavarande

domsagorna, så att varje enskild nämndemans arbetsbörda ej

skulle bliva större än förut, dels genom beviljande av arvoden till nämndemännen

för uppdragets fullgörande. Den förra utvägen står emellertid

i bestämd strid med den mening, som förut gjort sig gällande inom

riksdagen i fråga om önskvärdheten att nedbringa antalet nämndemän i

domsagorna, så att i uppskjutna mål nämndens sammansättning icke

måtte allt för mycket variera vid de olika rättegångstillfällena (se exempelvis

lagutskottets utlåtande 1901 nr 32). Nämnda utväg, vilken i ett

avgivet utlåtande blivit betecknad såsom ett »förstärkande)) av nämnden,

skulle i själva verket medföra ett avsevärt försvagande av densamma

och innebära eu minskning av dess traditionella betydelse. Vad åter

arvodesfrågan angår, ställer sig utskottet icke avvisande till tanken att

bereda nämndemännen någon ersättning för de kostnader, som äro förenade

med uppdragets fullgörande. En förutsättning för att ett förslag

i dylik riktning skall vinna anslutning inom riksdagen torde emellertid

vara, att man icke vid införandet av nya tillfällen till handläggning av

mål och ärenden, som ej anses kräva fulltalig nämnd, föreskriver när
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

varo av större antal nämndemän, än erforderligt är, och sålunda åsamkar

det allmänna en avsevärd utgift utan motsvarande gagn.

Ovan anförda överväganden hava föranlett utskottet att dels av de

olika utvägar, som erbjuda sig för åstadkommande av tätare handläggning

av ifrågavarande mål och ärenden, föredraga en anordning,

som förutsätter medverkan av ett minskat antal nämndemän, dels

bland de olika möjligheterna för en dylik anordnings genomförande giva

företräde åt det system för införande av särskilda sammanträden, som

innehölls i ett inom justitiedepartementet år 1915 i anledning av riksdagens

skrivelse utarbetat lagutkast, framför den kungl. propositionens

förslag om generella bestämmelser rörande häradsrätts sammansättning

vid handläggning av vissa mål och ärenden. Den i motiven upptagna

anmärkningen mot ifrågavarande ståndpunkt hos lagutkastet, att enligt

detsamma alldeles likartade mål vid olika tillfällen skulle kräva helt olika

sammansättning hos domstolen, synes utskottet icke vara av avgörande

betydelse, då viktiga praktiska skäl tala för uppställandet av en dylik

åtskillnad.

Med förevarande lagförslag har enligt motiven till detsamma jämväl

åsyftats att söka åvägabringa en lämplig arbetsfördelning mellan den

ordinarie domaren och de vid häradsrätterna tjänstgörande tingsmjmdiga

biträdena och i sammanhang därmed tillgodose de i riksdagens skrivelse

den 25 maj 1906 uttalade önskemålen om inskränkning i de ordinarie

häradshövdingarnas tjänstledighet och skärpning av vikariernas kompetens.

Såvitt utskottet kunnat finna, kommer en påbyggnad på lagförslaget

i sådan riktning icke att förhindras genom den av utskottet

föreslagna ändringen i grundprincipen för detsamma.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17

maj 1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om

häradsting har eu fullt självständig betydelse vid sidan om det hittills

behandlade lagförslaget om särskilda tingssammanträden. Då det otvivelaktigt

i undantagsfall kan visa sig önskvärt, att i viss domsaga flera

allmänna tingssammanträden införas än det högsta för närvarande tilllåtna

antalet eller tio om året, tillstyrker utskottet detta lagförslags

antagande.

Mot förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § 1 i förordningen

om. nya växellagens införande m. m. har anmärkts, att till följd av den

för vissa fall föreslagna valfriheten för kärande i fråga om växelforum

sportelinkomsterna skulle kunna komma att minskas vid de rådhusrätter,

som härav beröras. I anledning härav vill utskottet utöver vad i motiven

till lagförslaget anmärkts betona, att där på grund av ändrad lagstiftning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

sportelinkomst upphör eller minskas för ledamot av eller tjänsteman

vid rådhusrätt, det synes böra åligga vederbörande stad att genom

jämkning i de från staden utgående löneförmånerna tillhandahålla vederbörande

den lön, som skäligen bör vara förenad med tjänsten i fråga.

Den föreslagna lagändringen linner utskottet vara val grundad.

Vad slutligen angår förslaget till lag om kungörande av tiden för

tings början och avslutande m. in., tillgodoser detta befogade anspråk

från allmänhetens sida på tingsterminernas publicering å sådan tid och

på sådant sätt, att förväxlingar och misstag till följd av de växlande

tidpunkterna för tings hållande i olika domsagor och tingslag ej behöva

befaras. Lagförslaget har också eu vidsträckt betydelse utöver de

av förut omförmälda lagförslag berörda områden.

Utskottet övergår härefter till detaljbehandling av de framlagda

lagförslagen.

Förslaget till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning

av vissa mål och ärenden.

Ovan föreslagna ändringar i grundprincipen för förevarande lagförslag

medför jämväl en jämkning i lagens rubrik till närmare överensstämmelse

med rubriken till 1915 års lagutkast.

1 och 2 §§.

De båda första paragraferna i Kungl. Maj:ts förslag äga tillämpning

på all handläggning av mål och ärenden, som enligt förslaget få upptagas

av häradsrätt med tre i nämnden, medan 3—10 §§ allenast avse

de särskilda sammanträden, vilka enligt förslaget skola inrättas uteslutande

för handläggning av sådana mål och ärenden. Efter den omläggning

av förslaget, som, enligt vad redan anförts, av utskottet vidtagits,

bortfaller nämnda uppdelning av förslagets bestämmelser, och uppräkningen

i 1 § av de mål och ärenden, som beröras av lagförslaget, kommer

på samma sätt som i 1915 års utkast att knytas till de föreslagna särskilda

tingssammanträdena och icke till en allmän domförhetsregel. Ingressen

till 1 § i utskottets förslag är med viss jämkning i förtydligande

syfte hämtad från första stycket av 3 § i Kungl. Maj:ts förslag. Stadgandet,

att Kungl. Maj:t bestämmer tiderna för ifrågavarande sammanträdens

hållande, har flyttats till 7 § i utskottets förslag. Då beteckr

ningen »sammanträden med tremansnämnd» enligt utskottets mening för

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 26 höft. (Nr 34.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

starkt betonar den icke i sig själv eftersträvade utan allenast av praktiska

hänsyn betingade nedsättningen av nämndemännens antal, har densamma

ej av utskottet upptagits i lagtexten. Beteckningen skulle jämväl bliva

mindre träffande ur den synpunkten, att fyra nämndemän regelmässigt

torde komma att indelas till tjänstgöring å ifrågavarande sammanträden,

på det att domfört antal nämndemän må finnas att tillgå, när någon av

de till tjänstgöring indelade såsom själv sökande i något inskrivningsärende

eller av annan orsak är jävig att deltaga i handläggningen.

Beträffande de särskilda kategorierna mål och ärenden, som enligt

lagförslaget få handläggas å ifrågavarande sammanträden, är följande

att anmärka.

De i 1 § 1 upptagna brottmålen synas i allmänhet väl ägna

sig för handläggning å sammanträde med tremansnämnd. Vissa mål

angående förseelser, i vilkas straffskalor ingå högre böter än strafflagens

allmänna bötesmaximum 500 kronor, torde emellertid ej sällan vara av

den invecklade och grannlaga beskaffenhet, att minst sju nämndemän böra

vara tillstädes vid deras handläggning, och föreslår utskottet i enlighet

härmed de ifrågavarande bötesmålens uteslutande från punkt 1. Med

uttrycket »mål däri enskild målsägande finnes» torde avses mål av sådan

beskaffenhet, att målsägande kan komma att däri fora talan, och hemställer

utskottet om ett förtydligande i denna riktning.

Av de under punkterna 1—4 upptagna målen äro endast kravmålen

i punkt 3 enligt lagförslaget underkastade de i 2 § angivna begränsningarna

vid handläggning med färre än sju nämndemän. Enligt

utskottets mening böra, såsom av utskottets inledningsvis anförda synpunkter

framgår, icke heller de under punkt 1 angivna brottmålen

eller de under punkterna 2 och 4 upptagna växel-, check-, konkurs- och

boskillnadsmålen få vinna slutlig handläggning av häradsrätt med allenast

tre nämndemän, med mindre de äro av den enkla beskaffenhet, att de

kunna slutbehandlas vid första rättegångstillfället. I annat fall böra de lika

väl som kravmålen under punkt 3 uppskjutas till fortsatt handläggning

med fulltalig nämnd. Att, såsom i 2 § föreslagits, giva part ovillkorlig rätt

till uppskov synes mindre ändamålsenligt, då därav lätt kan föranledas

uppskovsbegäran uteslutande i förhalningssyfte. I varje fall kan nämnda

stadgande ej bibehållas, om målen under punkterna 1, 2 och 4 jämväl skola

underkastas bestämmelserna i 2 §. De synpunkter, som föranlett förbudet

mot vittnesförhör, finner lagutskottet värda allt beaktande. Särskilt skulle

det vara olämpligt, om i mål, som uppskjutas till fortsatt handläggning

med fulltalig nämnd, det skulle bliva vanligt, att vittnesbevisning upptoges

vid det rättegångstillfälle, då allenast tre nämndemän deltoge i handlägg
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottet* utlåtande, Nr Hi.

ningen. Det torde emellertid i mål, där uppskov kan ifrågakomma, mera

sällan inträffa, att vittnen avhöras vid första rättegångstillfallet. 1

sådana fall, då allenast ett rättegångstillfälle är av nöden, skulle återigen

förbudet mot vittnesförhör vid detta tillfälle direkt motverka den

med lagförslaget åsyftade större snabbheten i målens handläggning.

Utskottet''har därför funnit sig böra avstyrka ifrågavarande inskränkning

i den handläggning, som kan komma de å sammanträde med tremansuäinnd

upptagna tvistemålen till del. Om hela andra punkten i 2 §

sålunda utgår, torde den kvarstående bestämmelsen i paragrafens första

punkt lämpligen kunna flyttas till 1 §.

Från de ärenden, som skola kunna handläggas med tremansnämnd,

hava enligt lagförslaget undantagits ärenden angående tillsättande eller

entledigande av förmyndare eller av god man för frånvarande delägare

i dödsbo, angående omyndighets- eller myndighetsförklaring samt angående

rättens samtycke till försäljning, skifte eller inteckning av omyndigs

eller frånvarande dödsbodelägares fasta egendom. Med hänsyn till

den särskilt vid handläggningen av nu berörda ärenden värdefulla personkännedom,

som den fulltaliga nämnden erbjuder, och den grundligare

behandling även ur andra synpunkter, som dessa viktiga ärenden kunna

vinna med fulltalig nämnd, har inom utskottet stor tvekan rått, huruvida

i anledning av den väckta motionen över huvud någon ändring borde

göras i lagförslaget beträffande dessa ärenden. Utskottet har emellertid

stannat vid att beträffande ärendena angående förmyndares eller god

mans tillsättande eller entledigande låta synpunkten av dessas brådskande

beskaffenhet bliva avgörande och för den skull föreslagit, att det i punkt

5 för dessa ärenden uppställda undantaget utgår, medan övriga nu berörda

ärenden synas utskottet allenast böra upptagas av häradsrätt med

minst sju i nämnden. Vinner detta förslag riksdagens godkännande, synas

vederbörande domstolar genom cirkulär från hovrätterna böra erinras om

vikten av att tillförlitliga upplysningar angående föreslagna förmyndares

lämplighet och vederhäftighet införskaffas i sådana fall, där nödig personkännedom

ej är till finnandes inom nämnden.

I en del domsagor lärer förekomma, att ärenden angående omyndighetsförklaring

intagas i förmynderskapsprotokollet. Då denna enligt

utskottets mening oriktiga praxis skulle kunna leda därtill, att dylika

ärenden med stöd av 1 § 5 bleve handlagda å sammanträden med tremansnämnd,

torde det bliva erforderligt att på lämpligt sätt fästa häradsrätternas

uppmärksamhet därpå, att nämnda ärenden böra upptagas i domboken.

Mot avfattningen av 1 § 6 i propositionen har inom utskottet gjorts

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 34. .

gällande, att tvekan i åtskilliga fall kan uppstå, huruvida ett ärende klav

beskaffenhet att fälla under stadgandet i fråga, i det att gränsen

mellan ärenden och tvistemål, anhängiggjorda på annat sätt än genom

stämning, stundom är ganska flytande. Utskottet har dessutom funnit

det svårt att överblicka alla de olika slag av verkliga ärenden, på vilka

lagrummet kan komma att vinna tillämpning. Då stadgandet törde hava

sin väsentliga praktiska betydelse i fråga om ett begränsat antal kategorier

av ärenden och lämpligheten att förlägga andra ansökningsärenden

till sammanträde med tremansnämnd i många fall kan starkt

ifrågasättas, har utskottet funnit stadgandet i punkt 6 böra utbytas mot

eu uppräkning av de domboksärenden, som få förekomma å ifrågavarande

sammanträden.

I anledning av lagrådets hemställan, att i lagförslaget måtte införas

ett stadgande om häradsrätts behörighet att med tremansnämnd

handlägga genstämningstalan i mål av i 1 § angiven beskaffenhet, har

i den kungl. propositionen viss jämkning gjorts i första punkten av

4 §. Utskottet har ansett ett mera uttryckligt stadgande i den av lagrådet

angivna riktningen vara önskvärt och föreslår dess införande i

sista stycket av 1 §.

3 §•

Första stycket av 3 § i propositionen återfinnes med någon omredigering

i ingressen till 1 § av utskottets förslag. Andra stycket motsvarar

första stycket av utskottets 2 §. Genom den gjorda jämkningen

i sistnämnda styckes avfattning — »äger» har utbytts mot »har att» —

har utskottet velat göra tydligt, att i sådana fall, då enligt särskilt stadgande

på rätten ankommer att vidtaga någon med inskrivningsväsendet

sammanhängande åtgärd å första rättegångsdag under lagtima ting efter

det visst förhållande inträtt, rätten icke blott har befogenhet utan även

skyldighet att vidtaga åtgärden å ett sammanträde med tremansnämnd

mellan de lagtima tingen, när detta sammanträde utgör första tillfälle,

då åtgärden kan vidtagas. Exempel på dylika stadganden erbjuda 23,

24, 38 och 45 §§ i gällande iuteckningsförordning samt 12 och 18 §§

i lagen om inteckning i tomträtt och vatten fallsrätt.

Det av utskottet föreslagna tillägget till samma paragraf avser

att undanröja den av en ledamot i lagrådet anmärkta oklarhet, som

annars skulle råda därom, vilken betydelse inträffandet av ett sammanträde

med tremansnämnd har i det fall, som avses i 82 § utsökningslagen,

samt i de hänseenden, vilka beröras i lagen den 27 juni 1896 angående

allmänt tingssarnmanträdes likställighet i vissa fall med häradsting.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr Hd.

13

•± §•

Sedan genom den av utskottet föreslagna tilläggsbestämmelsen

till 1 § rörande genstämningstalan fastslagits, att sådan talan må instämmas

till sammanträde med tremansnämnd i där angivna mål,

erfordras ej vidare den i propositionens 4 § första stycke gjorda hänvisningen

till 11 kap. 31 § rättegångsbalken.

Åt andra punkten i samma stycke har utskottet ansett behövligt

att giva en något allmännare avfattning, då det skulle kunna inträda,

att först sedan instämt mål vunnit någon handläggning, det på grund

av erhållen upplysning angående viss omständighet eller till följd av

utvidgning av käromålet eller åtalet befinnes, att detsamma ej må handläggas

å sammanträdet i fråga. Föreskriften, att för sådant fall uppskov

i målet skall äga rum, innebär, att den redan försiggångna handläggningen

behåller sin giltighet och sålunda exempelvis bevisning, som

redan kan hava förebragts, ej behöver förnyas vid senare rättegångstillfälle.

I analogi därmed, att stämning ej får givas till sammanträde med

tremansnämnd i mål, som ej må där handläggas, torde utan särskilt

stadgande böra gälla, att en till rätten ingiven ansökan i ärende, som

ej faller under dylikt sammanträdes kompetens, bör avvisas utan något

uppskovsbeslut.

Uttrycket »allmänt tingssammanträde» har av utskottet utbytts mot

»allmän rättegångsdag», som lika väl kan användas i fråga om domsagor

med den gamla och med den nya tingsordningen. Såsom följd

härav har andra stycket av 4 § i propositionen, innehållande <*n definition

av förstnämnda uttryck, uteslutits ur utskottets förslag till lydelse

av 3 8.

5 §•

Av den utav utskottet i 1 § föreslagna bestämmelsen,, att mål må

handläggas å sammanträde med tremansnämnd allenast första gången

det förekommer, följer, att å sådant sammanträde handlagt mål endast

kan uppskjutas till allmän rättegångsdag (där ej urtima ting ifrågakommer)

och att mål aldrig kan uppskjutas från allmän rättegångsdag

till sammanträde med tremansnämnd. Till följd härav och då bestämmelser

angående uppskov i ärenden, som avses i 1 § 5 eller 6, ej torde

vara av nöden, då det är självklart, att de kunna uppskjutas från sam
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

manträde med tremansnämnd till allmän rättegångsdag och tvärtom, har

första stycket av 5 § i propositionen uteslutits ur utskottets förslag.

6 §.

En följd därav, att mål må handläggas å sammanträde med tremansnämnd

endast första gången det förekommer (1 § i utskottets

förslag), är, att om i något fall ett slutbehandlat mål ej blir avdömt å

sammanträdet i fråga, domen ej får avkunnas å ett nytt sammanträde

med tremansnämnd utan måste avkunnas antingen å allmän rättegångsdag

eller å sammanträde för tings avslutande.

Utskottet finner det, synnerligen önskvärt, att de nämndemän, som

deltagit i ett måls handläggning å sammanträde med tremansnämnd,

också komma att deltaga i avgörandet, och förväntar, att nämndemännen

så vitt möjligt komma att indelas till tjänstgöring på sådant sätt, att

detta önskemål må kunna uppfyllas. Emellertid hyser utskottet betänkligheter

mot att fastslå denna regel i lag, då en dylik bestämmelse ej

gäller för de mål, som handläggas å de allmänna rättegångsdagarna,

och densammas stränga upprätthållande understundom skulle kunna medföra

betydande olägenheter för nämnden.

7 §■

I den i ärendet avgivna motionen har föreslagits den ändring i

7 § av propositionen, att nämndemännen själva skulle sig emellan fördela

tjänstgöringsskyldigheten vid sammanträden med tremansnämnd.

Enligt 9 § andra stycket i 1872 års tingsförordning åligger det

häradshövdingen att i där angivet fall efter samråd med nämnden fördela

tjänstgöringen mellan nämndemännen, och det har icke försports,

att någon häradshövding någonsin gjort bruk av denna sin befogenhet

på ett sätt, som givit anledning till missnöje. Fördelningen torde ock

städse ske efter rent objektiva, av nämndemännen själva gillade grunder.

Då fördelningen skall ske för helt år i sänder, är det för övrigt uteslutet,

att häradshövdingen vid fördelningens verkställande skulle kunna

taga hänsyn till beskaffenheten av de mål, som skola förekomma å de

olika sammanträdena, eller på annat sätt verkställa fördelningen ensidigt.

Att utesluta en domstols ordförande från allt inflytande på en sådan

fråga som tjänstgöringens fördelning mellan domstolens ledamöter skulle

ock stå i en allt för stötande strid med den ställning ordföranden bör in
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

taga. Uppdragets överlämnande åt ordföranden torde dessutom i detta

fall snarast innebära eu -garanti för att obehöriga lokala synpunkter icke

göras gällande av en tillfällig majoritet inom nämnden.

Då den i 2 stycket av 7 § i propositionen intagna bestämmelsen

torde hava sin huvudsakliga betydelse för det fall, att Kungl. Maj:t

jämlikt nästföljande paragraf förordnar, att å sammanträde med tremansnämnd,

hållet å annan ort än tingsstället, allenast må handläggas småprotokollsärenden,

samt utskottet finner det vara förenat med betänkligheter

att giva bestämmelsen en vidsträcktare tillämpning, har densamma

i utskottets förslag överflyttats till nästföljande paragraf, och har dess

tillämpning gjorts beroende av Kungl. Maj:ts förordnande i varje särskilt

fall.

8 §•

Utöver de tillägg till förevarande paragraf, som vid 1 och 7 §§

här ovan redan berörts, hava allenast vissa oväsentliga jämkningar vidtagits

för att möjliggöra för Kungl. Maj:t att ålägga ett flertal kommuner

skyldighet att gemensamt gälda kostnaderna för sammanträdeslokal vid

införandet av sammanträden med tremansnämnd av mera lokal betydelse.

9 §•

Det i sista punkten av denna paragraf upptagna stadgandet angående

saköreslängds avlämnande har av utskottet uteslutits, då numera uttömmande

bestämmelser i ämnet finnas meddelade i kungl. förordningen

den 14 december 1917 angående indrivning och redovisning av böter.

10 §.

1 den i ärendet avgivna motionen har förslag väckts därom, att

ej blott reseersättning utan jämväl dagtraktamente till närmare angivet

belopp skall tillerkännas nämndeman, som bär att tjänstgöra å sammanträde

med tremansnämnd. Ehuru i allmänhet ej någon olägenhet torde

hava visat sig vid tillämpning av nuvarande ordning, enligt vilken

nämndemansbefattningen är ett oavlönat förtroendeuppdrag, kan dock

samma ordning verka såsom ett penningstreck, som hindrar valet av

de personer, åt vilka flertalet väljare helst skulle anförtro uppdraget.

Emellertid anser utskottet, att om dagtraktamente tillerkännes nämnde
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

män vid de tillfällen, vilka avses i motionen, dagtraktamente också bör

ifrågakomma för nämndemän, vilka tjänstgöra under de allmänna rättegångsdagarna.

Denna fråga är dock av den invecklade beskaffenhet,

att densamma tarvar en grundligare utredning än utskottet är i tillfälle

att åstadkomma. Utskottet är därför av den mening, att riksdagen bör,

med godtagande av Kungl. Maj:ts förslag om reseersättning till nämndemännen

för inställelse å sammanträden med tremansnämnd, i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i vilken omfattning

ersättning må tillerkännas nämndemän för de kostnader, som äro förenade

med nämndemansiippdragets utförande utöver vad för närvarande i

dylikt avseende är stadgat.

I fråga om grunderna för reseersättnings utgående, vad beträffar

sammanträden med tremansnämnd, synes man böra räkna med att utöver

de tre nämndemän, vilka fordras för att rätten skall vara domför, ytterligare

eu nämndeman behöver vara tillstädes med hänsyn till möjligen

inträffande jävsförhållande för någon nämndeman. Reseersättning bör

alltså kunna utgå till fyra nämndemän för varje sammanträde med tremansnämnd.

I utskottets förslag till lydelse av 9 § har uttrycklig bestämmelse

härom införts, varförutom paragrafen omredigerats i förtydligande

syfte.

Utöver ovan behandlade ändringar i lagförslaget har utskottet

däri allenast föreslagit vissa redaktionella jämkningar.

Övriga lagförslag.

Beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag har utskottet,

bortsett från en redaktionell jämkning i 1 § av lagförslaget om

kungörande av tiden för tings början och avslutande in. in., ej annan

erinran att framställa, än att i 3 § av samma lagförslag synes höra

föreskrivas, att kungörandet skall ske i tidningar, som genom spridning

inom olika grupper av tingslagets befolkning bringa tillkännagivandet

till de flestas kännedom. ''

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande, att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen

i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

17

Kungl. Maj ds förslag:

Första g

till

Lag

om häradsrätts sammansättning vid

handläggning av vissa mål och

ärenden.

Utskottets förslag:

Förslå g

till

Lagom

särskilda tingssammanträdcn för

handläggning av vissa mål och

ärenden.

Med ändring av vad lag eller författning innehåller stridande mot

nedanstående bestämmelser förordnas som följer:

1 §• 1 §•

Vid handläggning av haål eller

ärende, som här nedan sägs, vare

häradsrätt domför, ändå att ej flera

än tre av nämnden äro i rätten

närvarande. Dessa mål och ärenden

äro:

1. mål angående ansvar för förseelse,

som i lag eller författning

ej är belagd med svårare straff än

böter, dock ej mål däri enskild målsägande

finnes;

2. växelmål samt mål angående

återgångsfordran på grund av check;

3. andra mål angående penning
Bihang

till riksdagens protokoll 1918.

I tingslag, där Konungen med hänsyn

till orts förhållandena så prövar

nödigt, skall häradsrätten under eller

mellan de lagtima tingen, dock ej å

eller i omedelbart samband med allmän

rättegångsdag, hålla sammanträde för

handläggning allenast av mål och

ärenden av följande slag:

1. mål angående ansvar för förseelse,

som i lag eller författning

ej är belagd med svårare straff än

böter, högst femhundra kronor, dock

ej mål av beskaffenhet att talan däri

kan föras av målsägande;

2. växelmål samt mål angående

återgångsfordran på grund av check;

3. andra mål angående penning
9

samt. 26 käft. (Nr 34.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Ur 34.

Kungl. Maj:ts förslag:

fordran, som ej avser skadestånd,

där grunden för fordringen och tiden

för dess tillkomst tydligt och fullständigt

angivits i stämningen eller

i bilagd räkning, med iakttagande

dock av vad här nedan i 2 § stadgas;

4. mål angående gäldenärs försättande

i konkurs samt angående

boskillnad;

5. ärenden, som avses i förordningen

den 16 juni 1875 angående

särskilda protokoll över lagfarter,

inteckningar och andra ärenden, med

undantag dock av ärenden angående

tillsättande eller entledigande av förmyndare

eller av god man för frånvarande

delägare i dödsbo;

6. andra ärenden, som genom

ansökning eller annorledes komma

under behandling av rätten, med

undantag av ansökningar om omyndighets-

eller myndighetsförklaring

och om rättens samtycke till försäljning,

skifte eller inteckning av

omyndigs eller frånvarande dödsbodelägares

fasta egendom.

ä §•

Mål, varom i 1 § 3 förmäles, må

allenast vid det rättegångstillfälle,

vartill det blivit instämt, handläggas

med färre än sju nämndemän. Ej

må vid sådan handläggning vittnesförhör

i målet äga rum, ej heller,

där någondera parten begär uppskov,

dom i målet meddelas, utan

så är att häradsrätten finner kärandens

talan icke kunna upptagas till

prövning.

Utskottets förslag:

fordran, som ej avser skadestånd,

där grunden för fordringen och tiden

för dess tillkomst tydligt och fullständigt

angivits i stämningen eller

i bilagd räkning;

4. mål angående gäldenärs försättande

i konkurs samt angående

boskillnad;

5. ärenden, som avses i förordordningen

den 16 juni 1875 angående

särskilda protokoll över lagfarter,

inteckningar och andra ärenden;
-

6. ärenden angående åtsstämning,

dödförklaring, vittnesförhör rörande

tillkomsten av skriftligt testamente,

föreläggande att söka lagfart eller

att ingiva bouppteckning, avläggande

av domared, stämningsmannaed och

sådan ed, som avses i 21 § skiftesstadgan,

samt ärenden angående sådant

medgivande, som omförmäles i 3 eller

4 kap. i lagen den 12 maj 1917 om

fastighetsbildning i stad.

Vid sammanträde, som ovan sägs,

vare häradsrätten domför, ändå att

ej flera än tre av nämnden är o i

rätten närvarande.

Mål, varom här ovan förmäles,

må allenast första gången det förekommer

handläggas å sammanträde,

som avses i denna lag. Därvid må

jämväl i målet väckt genstämningstalan

komma under behandling.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lag ut skottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj:ts förslag:

3 §.

I tingslag, där Konungen med

hänsyn till ortsförhållandena så prövar

nödigt, skall häradsrätten under

eller mellan de lagtima tingen hålla

sammanträden, till det antal och å

de tider Konungen bestämmer, för

handläggning allenast av mål och

ärenden, som omförmälas i 1 §.

Sådant sammanträde benämnes här

nedan sammanträde med tremansnämnd.

Ärende, som skall antecknas i

lagfarts-, intecknings- eller tomträttsprotokollet,

äger rätten, utan

hinder av vad som finnes stadgat

därom att sådant ärende endast

må upptagas å lagtima ting, upptaga

jämväl å sammanträde med

tremansnämnd, som hålles mellan

de lagtima tingen.

4 §•

Till sammanträde med tremansnämnd

må stämning, där den ej

gives enligt 11 kap. 31 § rättegångsbalken,

icke utfärdas i andra

Utskottets förslag:

2 §■

Ärende, som skall antecknas i

lagfarts-, intecknings- eller tomträttsprotokollet,

har rätten, utan

hinder av vad som finnes stadgat

därom att sådant ärende endast må

upptagas å lagtima ting, att handlägga

jämväl å sammanträde, som

avses i denna lag, ändå att det hålles

mellan de lagtima tingen.

Där enligt lag eller författning

talan hör anhängiggöra^ eller annan

åtgärd av rättssökande vidtagas sist

å det ting eller den allmänna rättegångsdag,

som först infaller sedan

visst förhållande inträtt eller viss därifrån

räknad tid förflutit, vare sökanden

ej skyldig vidtaga sådan åtgärd

å sammanträde, som avses i

denna lag.

3 §•

Till sammanträde, som avses i

denna lag, må stämning icke utfärdas

i andra mål än sådana, som omförmälas

i 1 §. Finner rätten, att in
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Logutskottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

mål än sådana, som omförmälas i

1 §. Har det ändock skett, varde

målet, såvida någondera parten tillstäd

eskom mer, utan vidare handläggning

uppskjutet till allmänt

tingssammanträde, och skall i sådan

händelse vid tillämpning av vad i

16 kap. 1, 2 och 6 §§ rättegångsbalken

finnes stadgat angående tiden

för framställande av vissa invändningar

i rättegången sammanträdet

med tremansnämnd ej komma i

betraktande.

Med allmänt tingssammanträde

åsyftas i denna lag jämväl de allmänna

rättegångsdagarna under ett

lagtima ting i tingslag, där ting ej

hållas enligt förordningen den 17

maj 1872.

5 §•

Mål eller ärende, som i 1 § 1,

2, 4, 5 eller 6 sägs, må från sammanträde

med tremansnämnd uppskjutas

till annat sådant sammanträde

eller ock till allmänt tingssammanträde,

efter ty rätten finner

lämpligt. Dylikt mål eller ärende

må ock från allmänt tingssammanträde

uppskjutas till sammanträde

med tremansnämnd.

I fall, som avses i 12 kap. 2 och

3 §§ rättegångsbalken, skall å part,

vilken icke inställer sig å sammanträde

med tremansnämnd innan detta

är avslutat, tillämpas vad i nämnda

stämt mål icke är av sådan beskaffenhet,

som i 1 § sägs, varde målet

uppskjutet till allmän rättegångsdag,

och skall i sådan händelse vid tillämpning

av vad i 16 kap. 1, 2 och

6 §§ rättegångsbalken finnes stadgat

angående tiden för framställande av

vissa invändningar i rättegången

det sammanträde, vartill målet instämts,

ej komma i betraktande.

4 §•

I fall, varom i 12 kap. 2 och

3 §§ rättegångsbalken förmäles, skall

å part, vilken icke inställer sig å

sammanträde, som avses i denna lag,

tillämpas vad i nämnda lagrum

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj ds förslag:

§§ stadgas om påföljd av parts

uteblivande från ting.

6 §•

När mål blivit å sammanträde

med tremansnämnd till slut fört,

skall, där hinder ej möter på grund

av stadgandena i 2 §, dom avkunnas

innan sammanträdet ändas.

Kan i något fall domen ej dessförinnan

föi-fattas, skall den avkunnas

inom fyra veckor därefter ellei-, där

allmänt tingssammanträde, sammanträde

med tremansnämnd eller särskilt

sammanträde för tings avslutande

ej hålles under den tid, å

första sammanträde som därefter

infaller; och höra de nämndemän,

som deltagit i handläggningen å det

sammanträde då målet slutfördes,

jämväl deltaga i dess avgörande,

där de ej äro hindrade av laga förfall.

Varder i mål, som avses i

1 § 3, dom ej avkunnad innan sammanträdet

ändas, äger rätten ej avdöma

målet med färre än sju i

nämnden.

Uå dom ej genast avkunnas, bör

vid målets handläggning tillkännagivas,

när sådant skall ske.

7 §•

Varje år skall häradshövdingen

före hösttingets avslutande efter

samråd med nämnden fördela nämndemännens

tjänstgöringsskyldighet

vid sammanträden med tremansnämnd

under det nästföljande året.

Utskottets förslag:

stadgas om påföljd av parts uteblivande

från ting.

När mål blivit å sammanträde,

som avses i denna lag, till slut fort,

skall dom avkunnas innan sammantrådet

ändas. Kan i något fall

domen ej dessförinnan författas, skall

den avkunnas å första allmänna

rättegångsdag eller särskilda sammanträde

för tings avslutande, som därefter

infaller. Då dom ej genast

avkunnas, bör vid målets handläggning

tillkännagivas, när sådant skall

ske.

6 §.

Varje år skall häradshövdingen

före hösttingets avslutande efter

samråd med nämnden fördela

nämndemännens tjänstgöring under

det nästföljande året vid sammanträden,

som avses i denna lag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj.-ts förslag:

I domsaga, som består av mera

än ett tingslag, må till tjänstgöring

i nämnden å sammanträde med tremansnämnd

inkallas jämväl nämndeman

från annat tingslag inom domsagan.

8 §•

Sammanträden med tremansnämnd

må efter Konungens förordnande

hållas även å annan ort än

tingsstället.

Varder sådant förordnande meddelat,

ankommer ock på Konungen

att bestämma, dels huruvida samtliga

de i 1 § omförmälda mål och

ärenden eller allenast ärenden, som

avses i 1 § 5, må upptagas å dessa

sammanträden, dels huruvida utgifterna

för sammanträdeslokalen

och övriga därmed sammanhängande

kostnader skola gäldas av den kommun,

i vilken sammanträdena hållas,

eller av hela tingslaget samt, där

flera tingslag skola deltaga i kostnaderna,

efter vilka grunder dessa

skola fördelas mellan tingslagen.

9 §•

Över mål och ärenden, varom i

1 § 1, 2, 3, 4 och 6 förmäles, skall,

Utskottets förslag:

7 §•

Sammanträden, som avses i denna

lag, skola hållas i den ort och å de

tider Konungen bestämmer.

Varder förordnande meddelat, att

sammanträden skola hållas å annan

ort än tingsstället, ankommer ock

på Konungen att bestämma, dels

huruvida samtliga de i 1 § omförmälda

mål och ärenden eller allenast

ärenden, som avses i 1 § 5, må

upptagas å dessa sammanträden,

dels huruvida till tjänstgöring i

nämnden å sammanträde, vard allenast

skola förekomma i 1 § 5 omförmälda

ärenden, må inkallas nämndeman

från annat tingslag inom domsagan,

dels ock huruvida utgifterna

för sammanträdeslokalen och övrig-a

med dess upplåtande sammanhängande

kostnader skola gäldas av

en eller flera kommuner inom tingslaget

eller av tingslaget i dess helhet

samt, där flera tingslag eller kommuner

skola deltaga i kostnaderna,

efter vilka grunder dessa skola fördelas

dem emellan.

8 §■

Över mål och ärenden, varom i

1 § 1, 2, 3, 4 och 6 förmäles, skall,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj ds förslag:

där de handläggas å sammanträde

med tremansnämnd, särskild dombok

föras, och gälle i övrigt om den

dombok vad om den allmänna domboken

finnes stadgat.

I tingslag, där sammanträden

med tremansnämnd hållas mellan

de lagtima tingen, skola de vid

dessa sammanträden förda protokoll,

varom stadgas i förordningen den

16 juni 1875 angående särskilda

protokoll över lagfarter, inteckningar

och andra ärenden, vid äventyr

som i 2 § av nämnda förordning

sägs, insändas till hovrätten samtidigt

med protokollen för nästföljande

lagtima ting. För nämnda

sammanträden skall utdrag av rättens

saköreslängd avlämnas till kronofogden

senast första rättegångsdagen

av påföljande lagtima ting.

10 §.

Angående reseersättning till domare

och nämnd för hållande av

sammanträde med tremansnämnd

förordnar Konungen.

Utskottets förslag:

där de handläggas å sammanträde,

som avses i denna lag, särskild dombok

föras, och gälle i övrigt om

den dombok vad om den allmänna

domboken finnes stadgat.

I tingslag, där sammanträden,

som avses i denna lag, hållas mellan

de lagtima tingen, skola de vid

dessa sammanträden förda protokoll,

varom stadgas i förordningen den

16 juni 1875 angående särskilda

protokoll över lagfarter, inteckningar

och andra ärenden, vid äventyr

som i 2 § av nämnda förordning

sägs, insändas till hovrätten samtidigt

med protokollen för nästföljande

lagtima ting.

9 §.

Domare och nämndemän skola för

inställelse vid sammanträde, som avses

i denna lag, åtnjuta ersättning enligt

gällande resereglemente, dock att ersättning

ej må utgå till flera än

fyra nämndemän för varje sammanträde

och att dagtraktamente ej må

heräknas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17 maj 1872 angående

ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen den 17 maj 1872

angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting

skall erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

Prövar Konungen med hänsyn till särskilda förhållanden, att något

av de tingslag, som här förut blivit om förmälda, må undantagas från

tillämpningen av ovan meddelade stadganden, eller att i sådant tingslag

allmänna sammanträden må hållas till större antal och å andra dagar

än ovan sagts, gånge som särskilt förordnat varder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § 1 i förordningen om nya växellagens införande

och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj 1880.

Härigenom förordnas, att 5 § 1 i förordningen om nya växellagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj 1880 skall

erhålla följande ändrade lydelse:

1. Växelmål instämmes till domstolen i den ort, där svaranden

bor eller anträffas, dock att, där svaranden bor eller anträffas på landet

eller i stad, där rådstuvurätt ej finnes, det står käranden fritt att i

stället instämma honom till närmaste rådstuvurätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets utlåtande Nr 84.

Kung!. Maj ds förslag:

Utskottets förslag:

Förslag

till

Lag

om kungörande av tiden för tings början och avslutande in. in.

Med upphävande av 2 kap. 2 § rättegångsbalken, bestämmelserna

i kungl. skrivelsen den 12 augusti 1760 samt förordningen den 21 mars

1884 angående kungörande av tiden för allmänna tingssammanträden i

vissa domsagor samt för avslutande

1 §•

Häradshövding vare skyldig att

före den 1 november varje år meddela

såväl hovrätten som Konungens

befallningshavande uppgift,

avseende det nästföljande året, dels

om dagen för början av varje allmänt

tingssammanträde i tingslag,

där ting hållas enligt förordningen

den 17 maj 1872, samt, vad angår

annat tingslag, om dagen för varje

lagtima tings början, dels ock, där

Konungen, enligt vad därom är särskilt

stadgat, förordnat att sammanträden

med tremansnämnd skola

hållas i visst tingslag, om tid och

ort för dessa sammanträden.

av ting, förordnas som följer:

1 §•

Häradshövding vare skyldig att

före den 1 november varje år meddela

såväl hovrätten som Konungens

befallningshavande uppgift,

avseende det nästföljande året, dels

om dagen för början av varje allmänt

tingssammanträde i tingslag,

där ting hållas enligt förordningen

den 17 maj 1872, samt, vad angår

annat tingslag, om dagen för varje

lagtima tings början, dels ock, där

Konungen förordnat, att sammanträden,

som avses i lagen om särskilda

tingssammanträden för handläggning

av vissa mål och ärenden, skola hållas

i visst tingslag, om tid och ort för

dessa sammanträden.

2 §•

Varder tings avslutande utsatt till särskild dag, skall genom häradshövdingens

försorg tiden för avslutandet senast andra söndagen förut

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 26 höft. (Nr 34.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

v Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

kungöras i tingslagets kyrkor. Häradshövdingen åligger ock att minst

fjorton dagar före den utsatta tiden avsända uppgift därom till hovrätten

och Konungens befallningshavande.

3 §.

Med iakttagande av de i 1 och

2 §§ stadgade tider för avsändande

av där omförmälda uppgifter har

häradshövdingen jämväl att föranstalta

därom, att nämnda uppgifter,

varda anslagna å rättens dörr ävensom

kungjorda i en eller flera tidningar

inom orten. För kungörelsekostnaden

njute häradshövdingen ersättning

av allmänna medel.

3 §.

Med iakttagande av de i 1 och

2 §§ stadgade tider för avsändande

av där omförmälda uppgifter har

häradshövdingen jämväl att föranstalta

därom, att nämnda uppgifter

varda anslagna å rättens dörr ävensom

kungjorda i en eller flera tidningar

inom orten, därvid sådana

tidningar böra väljas, som genom

spridning inom olika grupper av tingslagets

befolkning bringa tillkännagivandet

till de flestas kännedom. För

kungörelsekostnaden njute häradshövdingen

ersättning av allmänna

medel.

4 §■

Konungens befallningshavande åligger att låta de uppgifter, som

här ovan omförmälas, införas såväl i allmänna tidningarna som i länskungörelserna.

Kungörelse angående uppgifterna enligt 1 § skall beträffande

samtliga domsagor i länet införas i allmänna tidningarna den 1 december

varje år eller, om söndag då infaller, påföljande dag samt i länskungörelserna

under november månad, och bör kungörelsen beträffande

varje tingslag första söndagen i december månad uppläsas i tingslagets

kyrkor. Uppgifterna enligt 2 § skola införas i allmänna tidningarna

och länskungörelserna ofördröjligen efter det de inkommit.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1918.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kung!.

Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes taga undei

övervägande, huruvida och i vilken omfattning ersättning

må tillerkännas nämndemän för de kostnader,

som äro förenade med nämndemansuppdragets utförande,

utöver vad för närvarande i dylikt avseende

är stadgat, samt för riksdagen framlägga det förslag,

som av detta övervägande kan föranledas; samt

C) att herr Hanssons i Mora-Noret m. fl- förevarande

motion, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 april 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOP» PETTERSSON.

Reservationer:

1) av herr Tisell, som anförde:

»De nu ifrågasatta lagändringarne utgöra förberedande åtgärder

för genomförande av den reform av gällande rättegångsordning, som

för närvarande står på dagordningen, och det är, som synes, djupgående

förändringar i bestående domstolsorganisation och gällande rattegangsförfarande,

som föreslås till genomförande. Andringarne sammanhänga

med uppgivna grundprinciper för den blivande domstolsreformen bl. a.

likställighet mellan stad och land, bibehållande visserligen av den nuvarande

lekmannainstututionen — nämndemännen — men med borteliminorande

och ställande på avskrivning av nämndens uråldriga och

traditionella betydelse genom bl. a. nedsättande av antalet nämndemän

till tre, och samtidigt därmed följande inskränkning av den lagkunnige

domarens nuvarande inflytande på domen. Så djupt ingripande förändringar

i bestående förhållanden borde emellertid få anstå i avbidan

på den allmänna rättegångsreform, som det är processkommissionens

uppgift att utarbeta förslag till; i stället synes det nu vara meningen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

att genom lagförslaget och säkerligen genom en del andra lagförslag

som mom den närmaste tiden äto att emotse, mer eller mindre förbereda

jordmånen och x förväg ordna förhållandena för den processreform, som

kommissionen arnar framlägga, och som av åtskilliga uppgifter att döma

mindre kommer att bygga på nationell grund än bliva en sammanfattning

av moderna utländska processordningar, men om vars grundprinciper

riksdagen ännu ej haft tillfälle att bilda sig något som helst

omdöme.

Härtill kommer, att det föreliggande förslaget, aldra helst i dess

av utskottet starkt beskurua form, icke synes vara av beskaffenhet att

medföra avsedda fördelar i avseende å snabbare och lättare tillgänglig;

rättsskipning för de rättssökande med särskild hänsyn till orter med

mera sammanträngd befolkning, och att med förslaget i varje fäll intet

ar åtgjort för rättsskipningen i ett stort antal mål, och särskilt i alla

ma a\ någon. betydenhet, varjämte de föreslagna anordningarna omöjigen

kunna tillfredsställa anspråken på tillräcklig snabbhet i rättsskipningen

hos den del av den rättssökande allmänheten, som hittills varit

hanvisad till rättsskipningen i städerna. En närmare utveckling härav

torde emellertid vara utan gagn, då utskottet i övrigt varit enigt om

att tillstyrka det föreliggande förslaget.

På grund av det anförda anser jag emellertid att, utskottet bort

hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr 4

icke iM av riksdagen bifallas.»

• av *1ierir högberg, som vidkommande 3 § och 4 §, första stvcket,

i forslaget till lag om kungörande av tiden för tings början och avslutning

hemställt, att nämnda lagrum skulle erhålla följande lydelse:

3 §•

Med iakttagande av de i 1 och 2 §§ stadgade tider för avsändande

av dar omformälda uppgifter har häradshövdingen jämväl att föranstalta

darom, att nämnda uppgifter varda anslagna å rättens dörr.

4 §•

Konungens befallningshavande åligger att låta de uppgifter, som

bär ovan omformälas, införas såväl i allmänna tidningarna och i länskungörelsema

som ock i en eller flere tidningar inom orten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Till stöd för denna reservation har anförts:

Då det skall åligga Körningens befallningsliavande att låta i

allmänna tidningarna och i länskungörelserna införa uppgifterna om

tingsterminerna, så bör det jämväl åligga Konungens befallningshavande

att ombesörja samma uppgifters införande i ortstidningarne, helst

som häradshövdingarne hittills i det hela varit frikallade från ansvaret

för annonsering av kungörelser av uteslutande allmän art.

Vidkommande omfattningen av annonseringen lärer det kunna

överlämnas till myndigheterna att inom de gränser, som uppdragas i

Kungl. Maj ds proposition, bestämma i vilka tidningar kungörelsen skall

införas. De föreskrifter därutöver, varom utskottet hemställt, synas mig

fullkomligt onödiga, då tiden för tingsterminerna ingalunda behöver

bringas till kännedom för den stora allmänhet, som har anspråk på

kännedom om politiska val.

Bihang till riksdagens protokoll 4918. 9 sand. 2G höft. (Nr 34.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:126 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa med och ärend s. 1 i texten