Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m. dels ock två i ämnet väckta motioner.

1918-04-22 · 15 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:48, Utlåtande i anledning av dels Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m. dels ock två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1918 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av dels Iiungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa

varor under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

m. m. dels ock två i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Stärner, Rogberg, greve Spens, Dahl,

Köhlin *), Permansson, Klefbeck, Lagerkvist, Lindqvist i Kosta, Lindley

Ernst, Karlsson i Fjäl, Helger, Svensson i Betingetorp, Johansson i

Trollhättan och Andersson i Knäppinge *).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 2 april 1918 dagtecknad proposition, nr 220,

vilken blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande

av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lagom

fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden m. m.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft två inom andra kammaren i ämnet väckta motioner, nr 112

av herr Olsson i Kollungeröd och nr 376 av herr Björck.

Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag får utskottet,

i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 35 höft. (Nr 48.)

Utskott*.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 48.

I fråga om vad motionärerna hemställt samt vad de till stöd för

sina yrkanden anfört hänvisas till motionerna, i den män desamma icke

finnas återgivna här nedan i samband med behandlingen av de särskilda

bestämmelserna i lagförslaget.

Det i Kungl. Maj:ts förevarande proposition innefattade lagförslaget

är enligt motiveringen avsett att ersätta dels lagen den 30 maj

1916 om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara

eller andra utomordentliga av krig föranledda förhållanden m. m., vilken

författning genom lag den 27 april 1917 förklarats skola äga fortsatt

tillämpning till och med den 30 april 1918, dels ock den därtill sig

anslutande lagen den 14 juni 1917 med viss föreskrift angående handel

med varor, för vilka bestämts högsta pris, vilken lag jämväl upphör att

gälla med utgången av innevarande april månad. Den nya lagen

överensstämmer i huvudsak med gällande lagstiftning; de väsentligaste

avvikelserna innebära dels en utvidgning av ansvarsbestämmelserna,

dels ett upptagande i lagen av stadgande om andel till åklagare och

angivare av utdömda böter.

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet,

att åt ifrågavarande lagstiftning bör förlänas fortsatt giltighet. Utskottet

har emellertid vid granskning av de särskilda stadgandena i

förslaget och i ämnet väckta motioner föranlåtits till vissa här nedan

angivna ändringsförslag och uttalanden.

2 §.

I lagförslaget har liksom i gällande maximiprislag bland annat

föreskrivits, att av Konungens befallningskavande meddelat förordnande

om maximipris, dess återkallande eller upphörande, skall, så snart ske

kan, införas i en eller derå tidningar i orten. Utskottet förutsätter, att

Konungens befallningshavande vid tillämpning av förevarande stadgande

skall låta sig angeläget vara att tillse, att omförmälda kungörande städse

sker i tidningar, som genom spridning inom olika grupper av befolkningen

bringa tillkännagivandet till de flestas kännedom.

8 § lista stycket.

Enligt första stycket i denna paragraf har stadgats straff, icke

blott såsom i gällande maximiprislag för den, som med vetskap därom,

att för vara gäller fastställt högsta pris, håller varan till salu för högre

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48. 3

pris, utan jämväl för den, som med nämnda vetskap i avsikt att för

avyttring förvärva varan, för densamma bjuder högre pris. Angående

upptagande i lagen av denna bestämmelse anförde departementschefen

till statsrådsprotokollet:

»Från olika håll —---har tramställts det önskemål, att då

maximerad vara avyttras till överpris, straff skulle ådömas icke blott säljaren

utan även köparen. Iför min del vill jag icke förneka, att vissa skäl

kunna tala för en sådan anordning. Det synes mig dock knappast vara

tillrådligt att nu bestämma straffpåföljd för köparen såsom eu allmän regel.

Däremot torde det icke möta betänkligheter att för särskilda fall straffbelägga

även köparens medverkan vid sådana köpslut som nyss nämnts.

Ett kriminaliserande av köparens handling synes vara av förhållandena

särskilt påkallat i de fall, då någon för överpris tillhandlar sig maximerad

vara, icke för sitt eget behov, utan i illojalt spekulationssyfte. En dylik

mellankandstrafik är, även vad maximerade varor beträffar, visst icke

ovanlig. Det har klagats över att dylika mer eller mindre yrkesmässiga

uppköpare gå från butik till butik i staden eller från gård till gård pa

landet och för överpris tillhandla sig maximerade varor i syfte att därefter

själva avyttra dem, givetvis med ytterligare pristillägg. Då en

sådan mellanhand i sin ordning försäljer varan för överpris, blir han ju

redan nu straffbar enligt maximiprislagen, men det har visat sig önskvärt,

att mellanhandens verksamhet göres straffbar redan på ett tidigare

stadium. Under nu angivna förutsättningar torde således vid handel

med vara, för vilken gäller maximipris, köparen böra underkastas ansvar

lika väl som säljaren. Härvid torde, i analogi med vad som nu gäller

för säljaren, vilken ju redan genom själva saluhållandet gör sig förfallen

till straff, ansvar för köparen böra inträda i och med ett anbuds

avgivande. I enlighet med vad jag nu anfört har i förevarande paragraf

av förslaget tillagts en bestämmelse om straff för den, som med vetskap

därom, att för vara gäller fastställt maximipris, i avsikt att för avyttring

förvärva varan bjuder högre pris för densamma.»

Herr Olsson i Kollungeröd har i sin motion — vilken blivit väckt,

innan den kungl. propositionen förelagts riksdagen — hemställt, att

riksdagen måtte för sin del besluta att i tillämpliga delar samma straffpåföljd

bestämmes för såväl köparen som säljaren vid överskridande av

lagstadgade maximipris. Till stöd härför anföres huvudsakligen, att det

ofta är köparen — vilken i regel bättre känner gällande maximipris

— som genom att överbjuda varan lockar säljaren att förbryta sig,

Motioner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Motion,

Ui skottet.

4 Lagutskottets utlåtande Nr 48.

och att det ej kan vara riktigt, att den som bär den huvudsakliga

skulden för ett lagbrott, skall vara fri från straff.

Jämväl herr Björck har yrkat, att straff måtte stadgas för köpare

såsom en allmän regel, således oberoende av om köpet skett för avyttring

eller för egen förbrukning. Som skäl för denna sin hemställan

framhåller motionären, att från den lojale medborgarens synpunkt sett straff

lör köpare ter sig såsom alldeles oundgängligt, om brutal egennytta och

hänsynslöst åsidosättande av den moraliska rättens bud skola i någon

mån kunna av samhället hållas inom skrankorna.

Ehuruväl köparens förfarande att för en vara bjuda högre

pris än maximipris kan vara av den beskaffenhet, att straffpåföljd

kan ifrågasättas, har utskottet på de av departementschefen anförda

skäl dock stannat vid att tillstyrka, att köparen underkastas ansvar

allenast, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, för det fall, att köparen i avsikt

att för avyttring förvärva varan bjuder högre pris än maximipris.

Herr Björck har vidare i sin motion hemställt, att brott mot ifrågavarande

lag måtte, därest omständigheterna äro synnerligen försvårande,

beläggas med straffarbete i högst 2 år. Till stöd härför anföres huvudsakligen,

att det utan vidare syntes klart, att i närvarande tid inga brott

Tir samhällets synpunkt kunde te sig mera svårartade än de, som innebure

ett frånbändande av medmänniskorna deras rättmätiga andel av

tillgängliga begränsade förråd, därigenom att de ekonomiskt bättre

ställda vid sidan av ransoneringen tillskansade sig med stöd av guldets

makt större del av dessa förråd, än som egentligen borde tillkomma dem.

Emellertid syntes den föreslagna lagstiftningen icke med tillräcklig

skärpa reagera mot brottslighet av denna högeligen samhällsfarliga art.

Böter kunde icke anses som ett tillräckligt effektivt straff för avvärjande

av nämnda samhällslära. Här om någonsin syntes straffarbete genomgående

böra inrymmas som strafform för antisocialiteten.

Jämväl utskottet finner förseelser mot bestämmelser av nu ifrågavarande

art någon gång kunna vara av den allvarliga beskaffenhet, att

frihetsstraff bör följa på desamma. Utskottet, som emellertid anser, att

straffarbete näppeligen bör ifrågakomma, hemställer alltså om sådan

ändring i 8 § första stycket, att, därest omständigheterna äro synnerligen

försvårande, må dömas till fängelse i högst sex månader. Samma

straffbestämmelse torde jämväl böra införas i paragrafens tredje och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskott?,is utlåtande Nr 48. 5

fjärde stycken. Av nu föreslagna ändringar påkallas jämväl, viss jämkning

i 10 §.

Herr Björck har slutligen i sin motion yrkat, att fastställande av

bötesstraff för nu omhandlade förseelser måtte ske i förhållande till den

brottsliges årsinkomst. Genom eu sådan åtgärd, framhåller motionären,

skulle bötesstraffets efter den dömdes växlande ekonomiska ställning olikartade

inverkan kunna på ett effektivt sätt undanröjas.

Såsom motionären erinrat, har professor J. Thyrén i sitt principbetänkande

angående strafflagens reformering förordat en omläggning av

bötesstraffet i den riktning, motionären föreslår. Hur önskvärd en dylik

omläggning än kan vara, lärer det vara uppenbart, att eu sådan icke

kan nu införas i en enstaka lag på speciallagstiftningens område.

8 § 2:dra och 3:dje styckena.

1 det till lagrådet remitterade lagförslaget hade i dess 1 och 4 §§

införts bestämmelser, avsedda att utmärka, att vad i lagen stadgades

om varas saluhållande till högre pris än maximipris och om tillgodogörande

av högre belopp för kostnad än enligt 4 § bestämts skulle

äga tillämpning jämväl där vederlaget utginge i annat än penningar.

Till stöd härför anförde departementschefen till statsrådsprotokollet:

»Folkhusliållningskommissionen har — —--anfört, att tvekan

uppstått, huruvida lagen vore tillämplig även för det fall, att för vara

eller prestation, varå satts maximipris, begärdes vederlag, icke i penningar,

utan i annan vara, vars marknadsvärde överstege maximipriset.

Visserligen hade i allmänhet lagens mening ansetts vara, att jämväl

ett sådant utbjudande till byte omfattades av lagen, men ett visst stöd

för en motsatt uppfattning kunde hämtas från de i nuvarande 7 §

använda orden ''håller varan till salu för högre pris eller för kostnaden

gör sig högre belopp till godo’. Då emellertid utbytet i den allmänna

handeln av maximerade varor numera i stor utsträckning skedde med

vara som vederlag i stället för penningar, borde uppenbarligen lagens

bestämmelser i nu anmärkta hänseende förtydligas, så att det klart

bleve utsagt, att vad i lagen stadgades om varas saluhållande till högre

pris än det varan enligt maximiprislagen åsätta och om tillgodogörande

av högre belopp för kostnad än enligt 4 § bestämts skulle äga tillämpning

jämväl där vederlaget utginge i annat än penningar. I enlighet

med vad kommissionen sålunda hemställt, har jag, till förekommande

Motion.

Utskotta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

av all tvekan härutinnan, låtit i 1 och 4 §§ av förslaget införa uttryckliga

bestämmelser i nu angivna hänseende.»

I infordrat yttrande över lagförslaget fann lagrådet den sålunda

ifrågasatta utvidgningen av lagens tillämpningsområde vara ägnad att

väcka betänkligheter. Overlåtaren av maximerad vara skulle bliva ställd

inför tvånget att i varje fall bilda sig ett omdöme, huruvida motprestationen

i värde överstege maximipriset eller ej. Tydligen måste det härvid

ej sällan hända, att han icke tilltrodde sig träffa ett avgörande,

som kunde godtagas även av vederbörande myndighet. Den samvetsgranne

komme sålunda att av lagbestämmelsen avhållas från mången

kanske fullt lojal varuomsättning. Av departementschefens yttrande framginge,

att uppmärksamheten närmast varit riktad på den händelse, att

vederlaget utgjorde annan vara med marknadsvärde överstigande maximipriset.

Ofta torde emellertid sådan vara, som lämnas i byte mot den

maximerade, icke förekomma i öppna marknaden, liksom naturligtvis

motprestationen till denna kunde utgöras icke av vara utan av arbete,

viss förmån av ekonomisk natur, o. s. v. Svårigheterna att bestämma

vad som finge anses utgöra gällande marknadsvärde vore ock påtagliga.

Måhända ville man anse, att med försäljning över maximipriset borde

likställas åtminstone det fall, att i vederlag lämnades vara, som även

den vore maximerad och vars efter maximipriset beräknade värde vore

högre. Härvid erinrades emellertid, att försäljning under maximipris

vore fullt tillåtlig. Slutligen framhölls, att, därest överlåtaren av den

maximerade varan betingade sig ett vederlag, som han insett eller bort

kunna inse vara med hänsyn till föreliggande omständigheter uppenbart

oskäligt, hans förfarande vore straffbart redan enligt lagen den 19 juni

1917 med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentiiga,

av krig föranledda förhållanden. Lagrådet hemställde fördenskull, att

ifrågavarande i förslagets 1 och 4 §§ intagna bestämmelser måtte få

utgå.

För den händelse emellertid stadgandeu med nu ifrågavarande syfte

fortfarande skulle anses önskliga, yrkade lagrådet, att berörda bestämmelser

måtte, till sin avfattning på visst sätt jämkade, överflyttas till 8 §. En

av lagrådets ledamöter ansåg dessutom, att — med hänsyn till de många

skäl, såsom angelägenheten att bliva av med ett för stort lager, önskan

att hjälpa och så vidare, som kunde medföra, att en innehavare av en

vara kunde vilja avhända sig densamma mot ett vederlag, som i värde

vida understege varans värde, beräknat efter maximipris eller marknadspris

— de eventuellt ifrågasatta straffbestämmelserna i 8 § borde avfattas

så, att såsom villkor för straffbarhet uppställdes, ej blott att veder
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48. 7

Ingets värde uppenbart överstege värdet å den persons vara efter

maximipris räknat, vilkens bestraffning ifrågasattes, utan även att av

omständigheterna i övrigt tydligt framginge, att syftet med transaktionen

varit att kringgå bestämmelserna i förevarande lag.

Vid ärendets förnyade föredragning inför Kungl. Maj:t i statsrådet

förklarade departementschefen efter att hava redogjort för innehållet av

lagrådets utlåtande, att han för sin del visserligen icke ville förneka,

att ett visst fog kunde finnas för de inom lagrådet uttalade betänkligheterna,

men att han dock icke kunde tillmäta dem avgörande betydelse.

Vägande praktiska skäl syntes tala för bibehållande av bestämmelser i

förevarande syfte. Såsom folkhushållningskommissionen vitsordat, bedreves

för närvarande i stor utsträckning byteshandel med maximerade

varor. Det vore klart att, därest ett sådant varuutbyte finge ohindrat

fortgå, det mål, vartill lagstiftningen om maximipris syftade, måste

komma att förfelas. Vidkommande däremot överflyttningen av ifrågavarande

bestämmelser till 8 § hade förslaget omarbetats i enlighet med

vad härutinnan av lagrådets flesta ledamöter hemställts.

I likhet med lagrådet finner utskottet det möta betänkligheter att

på sätt föreslagits i propositionen förklara maximiprislagens bestämmelser

äga tillämpning, jämväl där vederlaget utgår i annat än penningar.

Då emellertid, på sätt departementschefen anfört, skäl kunna anföras

jämväl för upptagande i lagen av en dylik bestämmelse och syftet med

maximiprislagen skulle i viss'' mån förfelas, därest varuutbytet i hela

dess omfattning Ange ohindrat fortgå, har utskottet ansett sig böra stanna

vid att, med ett tillägg i förtydligande syfte, förorda bifall till Kungl.

Maj:ts förslag.

§ io.

På sätt ovan vid 8 § första stycket anförts, har den i 8 § vidtagna

straffhöjniDgen föranlett viss jämkning i 10 §.

12 §.

I förevarande paragraf har bland annat föreslagits, att viss begränsad

andel av enligt lagen ådömda böter skall tillfalla vederbörande

åklagare och angivare. Något dylikt stadgande återfinnes icke i gällande

lagstiftning i ämnet. Enligt motiveringen för den föreslagna ändringen

framgår, att en dylik ändring synts folkhushållningskommissionen angelägen.

Samma skäl till ökande av åklagarens nit och av allmänhetens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

intresse för övervakande av kristidslagstiftningens efterlevnad, vilka föranlett

bestämmelser om andel till åklagare och angivare i böter, utdömda

enligt de av Kungl. Maj:t utfärdade kristidsförfattningarna, talade enligt

kommissionens mening för införande av enahanda bestämmelser i maximiprislagen;

och det kunde i varje fall icke anses lämpligt, att i konkurrensen

om åklagarmaktens arbetskraft ställa tillämpningen av maximiprislagens

föreskrifter i sämre ställning än övriga kristidsförfattningars.

Att maximiprislagens efterlevnad lämnat mycket övrigt att önska kunde

icke bestridas; och även om antalet däremot begångna förseelser varit

stort, hade dock antalet beivrade sådana varit förvånande obetydligt.

I fråga om ett dylikt stadgande anförde departemenschefen, att

han visserligen måste ur principiell synpunkt anse det mindre tilltalande,

att åklagaren genom bekommande av bötesandel premierades för utövningen

av honom åliggande tjänsteplikt, men att han med hänsyn till

förevarande lagstiftnings provisoriska natur och då enligt nyssnämnda

kristid sförfattningar åklagaren tillagts andel i utdömda böter, ansett sig

kunna tillmötesgå kommissionens hemställan.

Då riksdagen senast under förra året i skrivelse till Kungl. Magt

uttalat sig för en indragning eller i varje fall begränsning av åklagarens

andel i böter, samt utskottet icke finner det med nödvändighet av behovet

påkallat, att i förevarande lag dylik andel tillerkännes åklagare,

har utskottet icke ansett tillräckliga skäl föreligga för att i en lagstiftning,

där dylik rätt till bötesandel hittills icke förekommit, nu införa

denna rätt. Utskottet har likaledes ansett, att ej heller angivare bör

tillerkännas andel i böter. I enlighet härmed har förevarande paragraf

omarbetats.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i

oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utletande Nr 48.

Kung!. Majits förarm. Utskottets förslug.

Lag

om fastställande av högsta pris k vissa varor under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden m. in.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket betinner sig, dier eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att inom riket

eller del därav pris å livsmedel, foder för kreatur, vara, som är avsedd

att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara

eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt högre än förhållandena

påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig omfattning

förordna, att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av Konungen

bestämt pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika,

bestämmas olika för särskilda delar av riket, sa ock för olika slag av

handel.

Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de

undantag, som kunna prövas skäliga.

2 §•

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses,

vara för handen och inträder inom kommun sådan prisstegring, 6om i

nämnda paragraf sägs, i fråga om livsmedel, foder för kreatur eller vara,

som är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft,

må, i den mån högsta pris för sådan vara ej är för kommunen gällande

på grund av förordnande, som av Konungen jämlikt 1 § meddelats,

Konungens befallningshavande, när så finnes nödigt, på förslag av livsmedelsnämnd,

kommunalnämnd eller magistrat eller eljest, i erforderlig

omfattning förordna, att vid detaljhandel med varan inom kommunen

skäligt, av Konungens befallningshavande bestämt pris ej må överstigas.

Från dylikt förordnande äge Konungens befallningshavande medgiva de

undantag, som kunna prövas skäliga.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 saml. 35 höft. (Nr 48.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Innan förordnande som nu sagts meddelas, skall livsmedelsnämnd

hava haft tillfälle att yttra sig i ärendet.

Konungens befallningshavandes förordnande skall ofördröjligen

underställas Konungens prövning och fastställelse; gällande dock förordnandet

omedelbart till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda

av Konungen bestämt.

Förordnandet skall, så snart ske kan, uppläsas i kommunens kyrka

eller kyrkor samt införas i länskungörelserna och i en eller flera tidningar

i orten. Där sådant förordnande av Konungens befallningshavande

återkallats eller av Konungen efter underställning eller eljest

upphävts, skall även detta kungöras i den ordning, som nu angivits.

3 §.

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller av Konungen enligt

1 eller '' 2 § fastställt högsta pris, att sälja varan till sådant pris och

finnes varans försäljning vara erforderlig för tillgodoseende av behovet

av dylik vara, äge Konungens befallningshavande låta, genom livsmedelsnämnds

försorg eller i annan lämplig ordning, för innehavarens

räkning och på hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset

eller, där Konungens befallningshavande på grund av särskilda omständigheter

så finner skäligt, till nämnda pris minskat med högst tio

procent.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin

fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall

g-å i verkställighet, ändå att det överklagas.

4 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att kostnad för

transport eller tillhandahållande av vara, som i 1 § sägs, stegras väsentligt

högre än förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48. 11

Kung!. \laj:ts förslag. Utskottets förslag.

i erforderlig omfattning förordna, att sådan kostnad ej må överstiga

skäligt, av Konungen bestämt belopp; och skall vad i t § andra och

tredje styckena stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Gäller för vana enligt 1 eller 2 § fastställt högsta pris eller har

någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse beträffande högsta

pris, till vilket vara må av honom försäljas, må ej, i vidare mån än

som överensstämmer med offentlig myndighets anordning, såsom villkor

för varans försäljning fordras, att jämväl annan vara inköpes.

6 §•

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses,

vara för handen, åligger en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning,

huruvida och i vilken myckenhet han innehar vara, som i nämnda

paragraf omförmäles. .

Vägrar någon vid sådan förfrågan att lämna den begäida upplysningen

eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilseleda

om sitt innehav av varan, äge Konungens befallningshavande låta verkställa

undersökning av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet,

varöver han förfogar, samt taga del av hans handelsböcker och andia

dylika handlingar. . .

Vad vid sådan undersökning inhämtas må ej yppas i vidare man an

som erfordras för vinnande av det med undersökningen avsedda ändamål.

7 §■

Då förklarande, som i 2 § sägs, av Konungen meddelats, äge

Konungens befallningshavande, därest till följd av livsmedelsnämnds,

kommunalnämnds eller magistrats anmälan eller eljest sådant finnes av

behovet påkallat, att beträffande detaljhandel med vara, som i nämnda

paragraf avses, för kommun eller del av kommun meddela särskilda

föreskrifter i

angående skyldighet för handlande att i eller vid försäljningslokalen

hava uppsatt anslag med prisuppgifter av viss beskaffenhet,

angående skyldighet att sälja visst slags vara efter vikt eller ettei

mått eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

angående förbud mot att, på en gång eller neder viss tid, sälja

samme förbrukare eller samma hushåll mer än viss angiven myckenhet

a7 .7.a.ra elIer att sälja av viss vara annorledes än mot avlämnande av

skriftliga, av livsmedelsnämnd utfärdade anvisningar;

så ock annan dylik föreskrift, som må vara ägnad att motverka

oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller förbrukning

av vara.

I fråga om föreskrift, som ovan sägs, skall vad i 2 § andra stycket

ar stadgat aga motsvarande tillämpning. För förseelse mot dylik föreskrdtage

Konungens befallningshavande bestämma böter från''och med

två till och med femhundra kronor.

Föreskrift, som i denna paragraf avses, skall, så snart ske kan,

kungöras på sätt i 2 § sista stycket sägs ävensom insändas till jordbruksdepartementet.

Vad nu är stadgat angående föreskrifts kungörande

skal] aven tillämpas, då sådan föreskrift ändras eller återkallas.

8 §

Den, som med vetskap därom,

att för vara gäller enligt 1 eller

2 § fastställt högsta pris, håller

varan till salu för högre pris eller,

i avsikt att för avyttring förvärva

varan, för densamma bjuder högre

pris, straffes med böter från och

med fem till och med tiotusen

kronor.

Lika med saluhållande av vara

till högre pris än det fastställda

eller bjudande av sådant högre pris

anses, om för överlåtelse av varan

kräves eller bjudes i annat än penningar

utgående vederlag till värde,

uppenbarligen överstigande det fastställda

priset.

8 §•

Den, som med vetskap därom,

att . för vara gäller enligt 1 eller

2 § fastställt högsta pris, håller

varan till salu för högre pris eller,

i avsikt att för avyttring’ förvärva

varan, för densamma bjuder högre

pris, straffes med böter från och

med fem till och med tiotusen

kronor. Åro omständigheterna synligen

försvårande, må till fängelse i

högst sex månader dömas.

Lika med saluhållande av vara

till högre pris än det fastställda

eller bjudande av sådant högre

pris anses, om för överlåtelse av

varan, på sätt i första stycket sägs,

kräves eller bjudes i annat än penningar

utgående vederlag till värde,

uppenbarligen överstigande det fastställda

priset.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

IS

Kungl. Maj:ts förslag.

Till böter, som i första stycket

sagts, dömes ock den, som, med

vetskap om att högsta belopp för

kostnad är enligt 4 § bestämt, för

kostnaden gör sig till godo högre

belopp eller ock i annat än penningar

utgående vederlag till värde,

uppenbarligen överstigande det bestämda

beloppet.

Utskottets förslag.

Till tstraff, som i första stycket

sagts, dömes ock den, som, med

vetskap om att högsta belopp för

kostnad är enligt 4 § bestämt, för

kostnaden gör sig till godo högre

belopp eller ock i annat än penningar

utgående vederlag till värde,

uppenbarligen överstigande det bestämda

beloppet.

Samma lag vare, där någon handlar i strid mot sådan av honom

avgiven utfästelse, som i 5 § avses, eller bryter mot det i samma paragraf

stadgade förbudet,

eller, vid förfrågan av Konungens befallningskavande eller enligt

dess uppdrag av kronobetjänt, vägrar att lämna upplysning, varom i

6 § förmäles, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning, som i

samma paragraf sägs, söker vilseleda om sitt innehav av någon i 1 §

avsedd vara.

9 §•

Delaktighet i förseelse mot denna lag straffas efter ty i 3 kap.

strafflagen är stadgat.

10 §.

Den, som under tid, då han

är ställd under tilltal för förseelse

mot denna lag eller enligt 7 § given

föreskrift, fortsätter samma förseelse,

skall, då han därtill varder

lagligen förvunnen, för varje gång

stämning därför utfärdats och delgivits,

fällas till de böter, som äro

stadgade för sådan förseelse.

10 §.

Den, som under tid, då han

är ställd under tilltal för förseelse

mot denna lag eller enligt 7 § given

föreskrift, fortsätter samma förseelse,

skall, då han därtill varder

lagligen förvunnen, för varje gångstämning

därför utfärdats och delgivits,

fällas till de böter eller det

fängelsestraff, som äro stadgade för

sådan förseelse; dock må fängelsestraffet

icke överstiga ett år.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets utlåtande Nr 48.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

11 §•

Förseelse mot denna lag eller enligt 7 § given föreskrift skall

åtalas av allmän åklagare.

Åtal för förseelse mot föreskrift, varom i 7 § förmäles, anhängiggöra

i stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol

samt å landet vid allmän domstol. Förseelse, som i 8 § sägs, åtalas

vid allmän domstol. Om klagan över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål gälle vad i allmänhet angående besvär i brottmål

finnes förordnat.

12 §.

Böter för förseelse mot föreskrift,

som i 7 § omförmäles, tillfälle

med en tredjedel åklagaren och

med två tredjedelar livsmedelsnämndens

kassa.

Av böter, som ådömas enligt

8 §, tillfälle en tredjedel, dock högst

femhundra kronor, åklagaren och

återstoden kronan.

Finnes särskild angivare, tage

han hälften av åklagarens andel.

Saknas tillgång till böternas

fulla gäldande, skall förvandling ske

enligt allmänna strafflagen.

12 §.

Böter för förseelse mot föreskrift,

som i 7 § omförmäles, tillfalla

livsmedelsnämndens kassa, »ten böter,

som ådömas enligt 8 §, tillfalla

kronan. Saknas tillgång till böternas

fulla gäldande, skall förvandling

ske enligt allmänna strafflagen.

13 §.

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1918 och gäller till och med

den 30 april 1919.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48. 1»

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Förordnande, som jämlikt lagen den 30 maj 1016 om fastställande

av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden m. in. av Konungen eller Kontingent

befallningshavande givits om högsta pris å vara eller om högsta belopp

av kostnad för transport eller tillhandahållande av vara, må, utan hinder

av vad i samma lag eller i lagen den 27 april 1917 angående fortsatt

tillämpning av lagen den 30 maj 1916 är därom annorlunda stadgat,

fortfarande lända till efterrättelse, såsom vore förordnandet enligt denna

lag meddelat; dock må varken förordnande, som givits jämlikt lagen

den 30 maj 1916, eller sådant, som meddelats enligt denna lag, gälla

längre än till och med den 30 april 1919. Vad nu är stadgat skall

äga tillämpning även i fråga om bestämmelser, som jämlikt 6 § i lagen

den 30 maj 1916 eller 7 § i denna lag meddelats av Konungens befallningshavande.

Beträffande sådan under tiden för denna lags giltighet begången

förseelse, som avses i 7 eller 8 §, skall vad i lagen är stadgat fortfara

att gälla även efter den 30 april 1919;

samt .

B) att motionerna nr 112 och 376 i andra kammaren,

i den mån de icke kunna anses besvarade

genom vad utskottet under mom. A) hemställt, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:164 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, a a1 i texten