Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående handel med vissa begagnade föremål m. m.

1918-04-29 · 16 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 13 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:51, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående handel med vissa begagnade föremål m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr ål.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli deri 29 april 1918 kl. 5 e m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning angående handel med vissa begagnade

föremål m. m.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Stärner, Rogberg, greve Spens, Köhlin*),

Permansson, Fant, Klefbeck, Lagerkvist*), Lindqvist i Kosta, Holmdahl,

Karlsson i Fjäl *), Helger, Svensson i Betingetorp *), Johansson i Trollhättan

*) och Ericsson i Åtvidaberg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 26 februari 1918 dagtecknad proposition, nr 142,

vilken hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet, begärt riksdagens

yttrande över följande

Förslag

till

förordning angående handel med vissa begagnade föremål m. m.

1 §•

1 mom. Yrkesmässig handel med skrot eller lump eller med dit

ej hänförliga begagnade metallvaror, begagnade beklädnadspersedlar eller

begagnade skodon eller med artiklar, jämförliga med nu nämnda föremål,

Bihang till riksdagens pro*olcoll 1918. 9 samt. 37 höft. (Nr 51.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

vare, med tillämpning av de föreskrifter, som nedan stadgas, tillåten

under de villkor, som i övrigt äro för idkande av handelsrörelse i

allmänhet enligt gällande författningar fastställda.

2 mom. Denna förordning äger ej tillämpning å handel å marknad

och ej heller å handelsrörelse, som avser allenast föremål med konsteller

samlarevärde (antikviteter).

3 mom. Utöver de i denna förordning meddelade föreskrifter

gälle i fråga om försäljning av begagnade guld- eller silvervaror vad

därom särskilt är stadgat.

2 §•

1 mom. Handelsrörelse, som i denna förordning avses, må ej idkas

av den, som ej råder över sig och sin egendom eller eljest icke är till

handels idkande i allmänhet berättigad, och ej heller av den, som jämlikt

17 § 1 mom. förverkat rätt att driva dylik handelsrörelse.

2 mom. Den, som vill idka handelsrörelse, varom här är fråga,

vare pliktig att — med iakttagande i övrigt i tillämpliga delar av vad

i gällande författningar stadgas om anmälan av handelsrörelse i allmänhet

eller ansökan om tillstånd därtill — göra skriftlig anmälan om.rörelsen,

i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten eller,

där sådan icke finnes, hos stadsstyrelsen och å landet hos Konungens

befallningshavande; dock att den, som erhållit tillstånd till idkande

av gårdfarihandel på sätt i 9 § 4 mom. av förordningen den 18 juni

1864 angående utvidgad näringsfrihet sägs, ej är skyldig att om rörelsen

göra anmälan hos magistrat eller stadsstyrelse. Skall rörelsen bedrivas

som grosshandel eller som försäljning i bod eller från annat upplagsställe,

skall tillika meddelas uppgift å ställe, där rörelsen skall utövas och

där föremål, som denna avser, skola förvaras.

3 mom. blår någon enligt 17 § 2 mom. eller 19 § förbjudits fortsätta

rörelse, som i denna förordning avses, och vill han sedermera sådan

rörelse ånyo idka, må sådant kunna honom tillåtas; och skall det därvid

i fall, där enligt gällande författningar tillstånd till rörelsens utövande

eljest ej erfordras, ankomma på Konungens befallningshavande att på

ansökan, efter magistratens, stadsstyrelsens eller kommunalnämndens

hörande, pröva, huruvida tillstånd till rörelsen må lämnas; dock att i

Stockholm vad nu sagts om magistratens hörande icke äger tillämpning.

Sådan ansökan skall åtföljas av uppgift, som i 2 mom. sägs, där rörelsen

är avsedd att utövas i den omfattning, att dylik uppgift enligt samma

mom. erfordras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

4 mom. Tillstånd av Konungens befallningshavande erfordras ock,

i fall annan än den, som jämlikt 17 § 1 mom. förverkat rätt att idka

handelsrörelse eller som åsyftas med förbud, som enligt 17 § 2 mom.

eller 19 § meddelats, vill i samma lokal, där rörelsen förut bedrivits,

fortfarande sådan rörelse utöva.

3 §•

Handelsrörelse, som i denna förordning avses, må av bolag eller

ekonomisk förening utövas allenast genom särskild föreståndare; och

gälle för- behörighet att förestå sådan rörelse de i 2 § 1 och 3 mom.

stadgade villkor.

Innan rörelsen börjas, skall bolaget eller föreningen hos myndighet,

som i 2 § 2 mom. sägs, lämna uppgift å den, som antagits till föreståndare.

Därest ombyte av föreståndare äger rum under rörelsens utövande,

skall enahanda anmälan göras ofördröjligen, efter det ombytet

ägt rum.

4 §■

I fråga om rätt för stärbhusdelägare att efter näringsidkares

död fortsätta rörelsen gälle vad om handel i allmänhet är stadgat.

Dock må rörelsen utövas allenast genom sådan föreståndare, som i

3 § omförmäles; och åligger det stärbhusdelägarna, vid äventyr av handelsrättighetens

förlust, att senast inom en månad från dagen för dödsfallet

göra anmälan om rörelsens fortsättande hos myndighet, som i 2 § 2 mom.

sägs, med uppgift tillika å den person, som antagits till föreståndare.

Därest sedermera ombyte av föreståndare äger rum, skola stärbhusdelägarna

ofördröjligen göra anmälan härom.

5 §•

Föreståndare, som i 3 och 4 §§ omförmäles, skall i fråga om

vad här nedan stadgas angående rörelsens skötsel, anses såsom näringsidkare.

6 §.

Bedrives rörelsen såsom grosshandel eller som försäljning i bod

eller från annat upplagsställe, må ej för dess utövande eller för för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

väring av föremål, som rörelsen avser, användas annat ställe än det,

varom anmälan enligt 2 § blivit gjord, med mindre näringsidkaren dessförinnan

meddelat myndighet, som i 2 § 2 mom. sägs, uppgift å det

nya stället.

7 §•

1 mom. Den, som idkar grosshandel med eller försäljning i bod

eller från annat upplagsställe av föremål, som i 1 § avses, skall, evad

rörelsen omfattar allenast dylika föremål eller ej, föra särskild bok

(affärsbok) för inskrivning av varje affär, varigenom för rörelsen föremål

förvärvas eller eljest mottages för försäljning.

2 mom. Bedrives rörelsen som grosshandel, må dock från inskrivning

uteslutas affär, varigenom föremål, förvärvas eller mottages från

kronan, kommun eller annan sådan menighet, kommunikationsföretag,

fabrik, verkstad eller annan industriell anläggning eller från den, som

efter behörig anmälan eller efter tillstånd idkar rörelse, med vars utövande

enligt 1 mom. följer skyldighet att föra affärsbok.

8 §.

1 mom. Affärsbok skall, enligt vid denna förordning fogat formulär,

föras för kalenderår och, innan den tages i bruk, inbindas och

förses med fortlöpande sidtal. Affär, för vilken enligt 7 § boken är

avsedd, skall i denna omedelbart i fortlöpande nummerföljd inskrivas,

med noggrant angivande av dagen för affärens avslutande, föremålets

eller föremålens, art samt antal, mått eller vikt och särskilt kännemärke,

där sådant förekommer, ävensom den persons för- och tillnamn, yrke

och bostad, med vilken affären avslutats, och det pris, som därvid avtalats,

eller, där affären inneburit annat avtal än köp, dylikt avtals

innehåll. De om nämnda person lämnade uppgifter skola, där han ej

är för vederbörande känd, i den mån så lämpligen kan ske, till riktigheten

kontrolleras. Förvaras föremål annorstädes än i affärslokalen,

skall i boken finnas anteckning om förvaringsstället.

Kommer föremål å senare dag än den, då inskrivning verkställts,

i näringsidkarens besittning, skall dagen därför angivas.

Har inskrivet föremål blivit sorterat bland andra föremål eller har

det undergått sådan bearbetning eller förändring, att det ej kan till sitt

förutvarande bestånd igenkännas, skall i boken ofördröjligen göras anteckning

om åtgärden och dagen för dess vidtagande. Omedelbart efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51. J

avslutande av affär, varigenom näringsidkaren avhäut sig inskrivet föremål,

skall, där ej anteckning om sortering, bearbetning eller förändring skett,

verkställas anteckning om avhändelsen, med angivande av dagen för

affärens avslutande, den persons för- och tillnamn, yrke och bostad, som

förviirvat föremålet, samt försäljningssumman eller, där fråga är om

annat avtal än köp, dylikt avtals innehåll.

Där rörelsens omfång eller beskaffenhet gör sådant lämpligt, ma

affärsbok föras i särskilda avdelningar.

2 mom. Vad i affärsbok inskrivits får ej utplånas eller genom

överstrykning eller annorledes göras oläsligt.

9 §.

Affärsbok skall av näringsidkaren förvaras under en tid av tio

år vilken tid räknas från den dag, då sista inskrivningen verkställdes.

Avslutad bok må mot bevis kunna lämnas till förvaring hos vederbörande

magistrat, stadsstyrelse eller landsfiskal. Vid rörelsens övergång

till annan innehavare skall affärsboken till denne överlämnas, vid

rörelsens nedläggande skall boken avlämnas till myndighet, som nyss

nämnts.

10 §.

1 mom. A föremål, rörande vilket inskrivning gjorts i affärsbok,

skall näringsidkaren så fort ske kan efter inskrivningen anbringa

varaktig beteckning, angivande det år och det nummer, varunder inskrivningen

verkställts, ävensom, där boken förts i ''särskilda avdelningar,

den avdelning, däri inskrivningen ägt rum. Beteckningen skall vara

tydlig och anbringas så, att den är lätt skönjbar.

Avser inskrivning flera föremål, och kan beteckning, som nu sagts,

icke utan synnerlig svårighet eller omgång anbringas å vart föremål,

må för dessa eller vissa av dem, så framt de förvaras utan sammanblandning

med andra föremål, användas allenast eu beteckning, där denna

anbringas på sådant sätt, att därav tydligt framgår, att den avser samtliga

de föremål, för vilkas betecknande den anbragts.

Varder beteckning genom nötning eller annorledes förstörd eller

otydlig, skall ny beteckning ofördröjligen anbringas.......

2 mom. Beteckning, varom i denna paragraf förmäles, må, sa

länge föremål, som beteckningen avser, för rörelsen förvaras, borttagas

allenast i den mån, detta efter förloppet av den i 11 § omförmälda tid

opaginerad Kontrollera mot PDF

''6 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

påkallas av föremålets sortering bland andra föremål, bearbetning eller

förändring.

3 mom. Föremål, som skall vara försett med beteckning, skall,

där rörelsen jämväl avser gods, därför beteckning ej är föreskriven’

förvaras skilt från detta.

11 §•

1 mom. Där ej tillsägelse eller oeslut av hälsovårdsnämnd, kommunalnämnd

eller annan myndighet till annat föranleder, må föremål,

å vilket, enligt vad i 10 § sägs, skall anbringas beteckning, ej ut^

lämnas, förstöras eller nedsmältas och ej heller underkastas bearbetning

eller annan förändring förr än efter förloppet av sju dagar från den dao-,

då föremålet kommit i näringsidkarens besittning.

2 mom. Föremål, varom i 1 mom. sägs, skall förvaras på sådant

sätt, att det är lätt åtkomligt för granskning.

12 §.

Myndighet, som i 2 § 2 mom. sägs, må, i den mån skäl därtill

äro, medgiva näringsidkare befrielse från skyldighet att för särskild affär

eller särskilt slag av affärer ställa sig till efterrättelse vad i 6, 7 8

10 eller 11 § är stadgat. ’ ’ ’

13 §.

Näringsidkare, som i denna förordning avses, eller hans biträde

må ej för rörelsen förvärva eller eljest mottaga föremål, som av den

vilken ej fyllt 18 år, för affär utbjudes eller tillhandahålles, evad detta

sker för den omyndiges egen eller annans räkning.

14 §.

Efter anmälan av polismyndighet, att föremål förkommit eller

olovligen frånhänts ägaren, vare näringsidkare, som denna förordning

avser, pliktig att ofördröjligen undersöka, huruvida föremålet finnes i

hans besittning och, där affärsbok skall föras, om i denna förekommer

anteckning om föremålet. Vinnes upplysning om föremålet, skall näringsidkaren,

så fort ske kan, därom lämna myndigheten underrättelse.

Erhåller näringsidkaren annorledes än nu sagts kännedom om, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

föremål, som bos honom utbjudes eller av honom förvärvats eller mottagits,

olovligen åtkommits, eller lår han skälig anledning till misstanke

därom, vare han likaledes skyldig att genast underrätta vederbörande

polismyndighet.

Skriftliga meddelanden från polismyndighet skola av näringsidkare,

som i 6 § avses, under eu tid av fem år, vilken tid för varje meddelande

räknas från dess datum, förvaras ordnade i tidsföljd, övergår

rörelsen till annan innehavare eller nedlägges densamma, skall vad i 9 §

för dylikt fall stadgas om affärsbok äga motsvarande tillämpning å meddelande,

varom nu nämnts.

15 §.

Polismyndighet må ej förvägras tillträde till affärslokal, magasin

eller upplagsplats, som användes för rörelsen; och äge polismyndigheten

rätt att därvid företaga den granskning av varulager och av affärsbok,

vartill myndighetens tjänsteåligganden kunna giva anledning.

Näringsidkaren eller hans ställföreträdare vare pliktig att därvid

tillhandahålla föremål eller affärsbok, vars granskning påkallas, samt att

tillhandagå med upplysningar.

16 §.

Finnas särskilda ordningsföreskrifter vara av nöden med avseende ä

driften av rörelse, varom i denna förordning är fråga, äge Konungens

befallningshavande att meddela dylika föreskrifter; och må därvid tillika

för överträdelse av desamma stadgas viten av fem till och med ett hundra

kronor.

17 §.

1 mom. Den, som dömes till ansvar för tjuvnadsbrott eller, med

avseende å hos honom anträffat stulet gods, till ansvar enligt 3 kapitlet

10 § strafflagen, må ej, där brottet blivit begånget under tid, då han

idkat eller jämlikt 3 eller 4 § förestått rörelsen, densamma vidare idka

eller förestå.

2 mom. Konungens befallningshavande må, när skälig anledning

därtill förekommer, meddela förbud för näringsidkare eller sådan föreståndare,

som i 3 och 4 §§ avses, att rörelsen vidare idka eller förestå.

Förbudet träder ej i kraft, förr än det delgivits den, som därav

träffats, eller, i hans frånvaro, den, vilken rörelsen besörjer; och skall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

Konungens befallningshavande om förbudet lämna underrättelse till

magistraten, stadsstyrelsen eller landsfiskalen i orten samt vederbörligen

kungöra detsamma; dock att vad här sagts om magistratens underättande

ej äger tillämpning i Stockholm.

18 §.

1 mom. Den som, utan att enligt föreskrifterna i denna förordning

därtill vara berättigad, idkar eller förestår rörelse, som i 1 §

avses, böte från och med fem till och med fem hundra kronor.

Till samma ansvar vare den förfallen, som utövar rörelse, varom

i 3 eller 4 § förmäles, annorledes än genom i vederbörlig ordning anmäld

föreståndare.

2 mom. Förseelse mot 6, 7, 8, 9, 10, 11, 13, 14 eller 15 §

straffes med böter från och med fem till och med två hundra kronor.

Skulle föreståndare, som i 3 och 4 §§ omförmäles, vid utövningen

av sin föreståndarebefattning göra sig skyldig till överträdelse, som nu

sagts, eller till överträdelse av ordningsföreskrift, som enligt 16 § meddelats,

vare näringens innehavare ock förfallen till ansvar, där han

prövas vara delaktig i förseelsen.

19 §.

Dömes den, som idkar rörelse, varom i 1 § sägs, eller föreståndare,

som i 3 eller 4 § omförmäles, till ansvar enligt 18 § 2 mom. eller

för förseelse mot ordningsföreskrift, som enligt 16 § meddelats, må

på yrkande av allmän åklagare domstolen tillika, där omständigheterna

finnas böra därtill föranleda, meddela förbud för näringsidkaren eller

föreståndaren att rörelsen vidare idka eller förestå.

20 §.

Har någon, som ej fyllt 15 år, till näringsidkare, varom i denna

förordning är fråga, eller till hans biträde för affär utbjudit eller tillhandahållit

föremål, skall den, vilken vården om den omyndige åligger,

straffas så som i 18 § 2 mom. sägs, där det ej kan antagas, att utbjudandet

eller tillhandahållandet skett mot hans uttryckliga föreskrift

eller eljest honom ovetande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

9

21 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse

mot denna förordning eller mot ordningsföreskrift, som enligt 16 §

meddelats, fortsätter eller förnyar samma förseelse, skall för varje

gång stämning därför utfärdats och delgivits, fällas till böter eller vite,

som för förseelsen äro stadgade.

22 §.

För förseelse, som med husbondes vetskap begås av hans hustru,

husfolk eller i hans arbete antagen person, ansvare husbonden liksom

vore förseelsen begången av honom själv.

23 §.

Till böter eller till utgivande av vite må icke dömas, om förseelsen

enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas

med strängare straff.

24 §.

Om fördelning och förvandling av böter och viten, som ådömas

efter denna förordning, ävensom i avseende å rätt för allmän åklagare

att till säkerhet för gäldande av böter, viten och ersättningar, som

kunna den brottslige ådömas, anhålla visst gods, lände vad i 23 och

31 §§ i förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet

stadgas rörande böter och ersättningar i tillämpliga delar till efterrättelse.

25 §.

Förseelse mot denna förordning eller mot ordningsföreskrift, som

jämlikt 16 § meddelats, åtalas av allmän åklagare vid polisdomstol,

där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan icke

finnes, vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan över domstols

eller poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet angående besvär

i brottmål är stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 37 höft. (Nr 51.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

26 §.

Emot beslut, som på grund av denna förordning meddelas av

Konungens befallningshavande eller annan myndighet, som i 2 § 2

mom. omförmäles, må besvär anföras inom tid, som för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd; dock

länder beslutet, utan hinder av besvär, till efterrättelse, intill dess annorlunda

kan bliva vederbörligen förordnat.

Övergångsstadganden.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1918, då vad gällande

författningar innehålla mot förordningen stridande upphör att

lända till efterrättelse; dock att de ytterligare inskränkningar i rätten

att driva handel med föremål av ifrågavarande slag, som i särskilda författningar

äro eller varda stadgade, skola äga giltighet.

Därest före denna förordnings ikraftträdande handelsrörelse, som

i 1 § avses, i vederbörlig ordning utövas av någon, som råder över sig

och sin egendom, eller, sedan senast den 1 januari 1918, av gift kvinna,

som ej råder över sin egendom, eller av omyndig, som fyllt 18 år, må,

därest näringsidkaren i övrigt är till handels idkande jämlikt 2 § 1 mom.

berättigad, rörelsen fortsättas även efter det förordningen trätt i kraft;

åliggande det näringsidkaren, vid äventyr av handelsrättighetens förlust,

att före den 1 oktober 1918 om rörelsen göra anmälan hos myndighet,

som i 2 § 2 mom. sägs, med bifogande dels, därest rörelsen bedrives

som grosshandel eller som försäljning i bod eller från annat upplagsställe,

av uppgift å ställe, där rörelsen utövas och där föremål, som

denna avser, förvaras, dels ock, om rörelsen utövas av bolag eller ekonomisk

förening, av uppgift å den, som antagits till föreståndare.

Vilja stärbhusdelägare efter den, som efter anmälan eller tillstånd

bedrivit rörelsen såsom grosshandel eller som försäljning i bod eller från

annat upplagsställe, för stärbhusets räkning utöva densamma även efter

det förordningen trätt i kraft, skall i avseende därå vad i 4 § stadgas

äga motsvarande tillämpning; dock att den tid, inom vilken anmälan

skall ske, räknas från den dag, då förordningen trätt i kraft.

Vill någon, innan denna förordning träder i kraft, förvärva rätt

att efter den 1 oktober 1918 begynna rörelse, som förordningen avser,

eller erhålla befrielse från skyldighet att ställa sig till efterrättelse något

*

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 11

av de i 12 § avsedda stadgandena, galle vad i dessa hänseenden i förordningen

föreskrives.

Beträffande grunderna för ifrågavarande författningsförslag får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej här nedan lämnas, hänvisa till

propositionen.

Såsom i propositionen erinras, är förevarande förslag föranlett av

en skrivelse från 1916 år riksdag. I denna skrivelse anhöll riksdagen,

att Kung!. Maj:t måtte efter verkställd utredning låta utarbeta och för

riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser för kontroll över sådan

handelsrörelse, som har till ändamål att idka uppköp och försäljning av

metalldelar, järnskrot, lump eller därmed jämförliga artiklar. Omfattningen

av nu ifrågavarande förslag går emellertid utöver de av riksdagen

uttalade önskemålen. Genom den föreslagna förordningen skall

nämligen regleras handeln ej blott med 1 öremål av de av 1916 års liksdag

angivna slag utan även med annat slags skrot än järnskrot, varjämte

under lagstiftningen skall falla till skrot eller lump ej hänförliga

begagnade metallvaror, begagnade klädespersedlar och begagnade skodon

samt ytterligare med nu nämnda föremål jämförliga artiklar. ^ De

skäl, som i propositionen anförts för en lagstiftning av denna omfattning,

anser utskottet äga giltighet. I likhet med föredragande departementschefen

håller utskottet även före, att en liknande reglering vant

behövlig jämväl beträffande den antikvariska bokhandeln. Otvivelaktigt

synes nämligen vara, att även beträffande sådan rörelse anledning föiekommit

att söka hindra handel med olovligen åtkomna föremål. Såsom

departementschefen framhållit, torde emellertid gällande tryckfrihetsförordning

lägga hinder i vägen för lagstiftningens utsträckande till att

avse jämväl begagnade böcker. Utskottet har emellertid den förvissningen,

att Kungl. Maj:t även i fortsättningen kommer att kava .sin

uppmärksamhet fäst på angelägenheten av kontroll jämväl å detta område.

Då det gällt att bestämma formen för det övervakande av handelsrörelse

av i propositionen angivet slag, som för vinnande av lagstiftningens

syften — främst minskande av brottsligheten och vården om ungdomen

— ansetts erforderlig, har Kungl. Maj:t stannat vid en mellanform

mellan ett anmälningssystem, sådant som gäller för näringsverksamhet

i allmänhet, och ett koncessionssystem. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet

anför departementschefen, att kravet därpå att dylik rörelse

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr Öl.

ma utovas allenast av den, som kan anses, besitta därför erforderlig

redbarhet och karaktärsfasthet, icke kan anses säkerställt genom bestämmelser

blott om anmälningsskyldighet före rörelsens början och om

handelsrättigheternas förlust på grund av överträdelse av förordningens

oresknfter. Statsrådet anser fördenskull, att befogenhet bör inrymmas

för administrativ myndighet att göra rätten till utövning av rörelsen beleende

på resultatet^ av eu prövning av vederbörandes lämplighet för

yrket, 1 a i propositionen anförda skäl, till vilka utskottet här nedan

återkommer, har emellertid departementschefen icke ansett lämpligt att

toresla införande av ett koncessionssystem. I stället har i förslagets

17 § L mom införts bestämmelser därom, att Konungens befallningsman^6

skall aga. ratt att, . när skälig anledning därtill förekommer,

meddela förbud för näringsidkare eller person, som förestår rörelse av

angivet slag, att densamma vidare idka eller förestå.

Utskottet håller emellertid före, att med det system, som i propositionen

således föreslagits, icke erhålla den verksamma kontroll över

handelsrörelsen, som måste anses önskvärd. För ernående härav kräves

utskottets förmenande ett verkligt koncessionssystem. 1 de ut
-

förliga bestämmelser,

som

~ 7 ----- /ör vinnande av denna kontroll föreslagits,

synes det nämligen vara eu brist, att Konungens befallningshavande icke

skulle aga befogenhet att, innan rörelse öppnas, pröva vederbörandes förutsättningar

för yrhet. Då Konungens befallningshavande icke torde bliva,

i tillfälle att ständigt i detalj övervaka pågående rörelse, skulle, om dylik

forhandsprovnmg ej stadgades, mycken oärlig handel kunna bedrivas av

oredlig;! yrkesutövare, utan att sådana missförhållanden komme i dao-en

och bleve^ bevishga, att Konungens befallningshavande funne anledning

till en sa uppseendeväckande åtgärd, som ett avstängande från förut

utövad rörelse alltid - och i högre grad än ett avslag å ansökan om

handelsrättigheter - måste bliva, Endast genom att allenast åt sådana

personer upplåta ratt till ifrågavarande rörelse, på vilkas redbarhet man

fullt kan lita, synes den ordning och säkerhet kunna uppnås, som förevarande

lagstiftning avser att åstadkomma, Naturligen skulle emellerid

eu dylik forprovning icke onödiggöra ett fortlöpande övervakande

av rörelsen jämte därmed följande befogenhet att fråntaga vederbörande

handelsrättigheterna, på sätt i 17 § stadgas.

De skål, som enligt utskottets uppfattning således tala för

införande av ett kontrollsystem, grundat på särskilt tillstånd som

villkor for utövande av handel av ifrågavarande slag, synas icke kunna

motvagas av de invändningar, som anförts mot ett sådant system.

Utskottets asikt ar visserligen, att inskränkningar i den allmänna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

näringsfriheten böra göras, endast då alldeles särskilt starka skäl tala

därför. Med hänsyn till den störa betydelsen därav, att förevarande

lagstiftning göres effektiv, anser emellertid utskottet ett sådant undantagsfall

här föreligga. Klart är ju också, att meningen med införande

av ett koneessionssystem icke är att på något sätt lägga

hinder i vägen lör välkända och laglydiga personer att genom dylik

rörelse söka sin utkomst, utan allenast att därifrån utestänga sådana

element, vilkas utövande av rörelsen skulle utgöra en fara för det allmänna

bästa. Till stöd för motsatt uppfattning mot utskottets har

vidare anförts, å ena sidan det betungande för näringsidkarna i skyldighet

att göra ansökan och å andra sidan den avsevärda ökningen i

arbetsbördan, som en sådan skyldighet skulle medföra för Konungens

befallningshavande. 1 jämförelse med de ganska omfattande förpliktelser,

som enligt förslaget i övrigt ålagts vederbörande handlande,

synes emellertid skillnaden mellan en anmälan enligt förslaget och

en av intyg om redbarhet och ordentlighet åtföljd ansökan icke kunna

tillmätas större betydelse. Därest vidare, som utskottet vill förorda, tillstånd

kräves allenast för dom, som efter lagens ikraftträdande öppna

rörelse, samt den förberedande undersökningen angående sökandens

lämplighet, liksom då fråga är om idkande av pantlånerörelse, överlämnas

åt polismyndighet och kommunal styrelse, torde en sådan förändring

i svstemet icke kunna i avsevärd grad öka Konungens befallningshavaudes

arbetsbörda. De betänkligheter, som vidare kommit till

uttryck mot att, såsom saken uttryckts, göra någon till sin utkomst

beroende av administrativ myndighets godtycke, borde i nära nog lika

grad kunna göras gällande mot Kung!. Maj:ts förslag, som ger myndigheten

rätt att efter sitt beprövande avstänga någon från näringsverksamhet.

1 ena som andra fallet synas invändningarna kunna bemötas

därmed, att möjlighet tinnes att i vanlig ordning överklaga

Konungens befallningshavandes beslut.

Enligt 2 § 1 mom. i förslaget har från utövande av handelsrörelse,

som i förordningen avses, uteslutits bland andra den, som ej råder över

sig och sin egendom. Genom ett sådant stadgande skulle beträffande

ifrågavarande slag av rörelse gift kvinna betagas den rätt, som enligt

näringsfrihetsförordningen tillkommer henne att under vissa förutsättningar

driva handel. Om lämpligheten härav hava, såsom av propositionen

framgår, rått delade meningar. 1 motsats till departementschefen

håller utskottet före, att övervägande skäl tala för att icke göra en dylik

inskränkning i de näringsrättigheter, som i allmänhet tillkomma gift

kvinna. Det har icke visats, att i de fall, då gift kvinna hittills utövat

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

rörelse av förevarande slag, anledning till anmärkning förekommit i

högre grad än då rörelsen utövats av annan. Därest utskottets uppfattning

om koncessionssystemets företräden vinna beaktande och således

möjlighet beredes att för varje särskilt fall pröva kvinnas lämplighet

ur olika synpunkter, torde skälen för ett generellt utestängande av

de gifta kvinnorna från förevarande slags rörelse vtterligare minskas i

betydelse.

På given anledning har utskottet även haft under övervägande

frågan om ett allmänt uteslutande av utlänningar från dylik rörelse.

Av den i propositionen förebragta utredningen framgår, "att ett betydande

antal utländska medborgare synas inom riket hava sitt uppehälle

av sådan verksamhet. Från finansdepartementet har utskottet ytterligare

inhämtat, att icke mindre än 162 utlänningar under åren 1914__

1917 av Kungl. Magt beviljats tillstånd att här i riket utöva yrke eller

driva handel. Ehuru bland dessa utlänningar flertalet säkerligen utgöres

av fullt hederliga näringsidkare, torde handelsföretag, utövade

av utländsk medborgare, ofta varit de, där missförhållandena skarpast

framträtt. Att på denna grund helt utestänga utlänningar från dylik

handelsrörelse torde dock möta allvarliga betänkligheter, icke minst

med hänsyn till den strängare behandling, som, enligt vad erfarenheten

visat, kan för svenska näringsidkare av olika slag i utlandet

bliva följden av ett dylikt stadgande. Med de stränga bestämmelser,

som föi närvarande gälla beträffande utlännings inkommande i riket

och hans Övervakande härstädes, torde, särskilt om därjämte tillstånd

i varje fall fordras för öppnande av handelsrörelse, tillräckliga

garantier finnas för att bland de utländska handlande, som efter

lagens iklafttlädande tillkomma, icke inkomma några olämpliga element,

Det kan också förväntas, att de övervakande myndigheterna

skola med särskild uppmärksamhet följa de utländska handlandena.

14 §. I överensstämmelse med vad utskottet i sitt samtidigt härmed

avgivna utlåtande angående Kungl. Maj:ts proposition nr 144 anfört

beträffande 5 § i däri innehållet förslag till förordning angående pantlånerörelse,

anser utskottet, att andra stjmket av 14 § i nu förevarande

förslag böi omarbefas, så att därav framgår, att då näringsidkare erhåller

kännedom om att den, som hos honom utbjuder föremål, olovligen

åtkommit detsamma eller av annan anledning icke äger rätt att

föremålet försälja, eller han får skälig anledning till misstanke därom,

han skall vara skyldig att genast underrätta vederbörande polismyndighet.

17 §'' Enligt 17 § 1 moln. må för visst fall den, som dömes tilf an
svar

för tjuvnadsbrott eller, med avseende å hos honom anträffat stulet

gods, till ansvar enligt 3 kap. 10 § strafflagen, icke vidare idka eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet)* utlåtande, Nr Öl. 15

förestå rörelsen. I överensstämmelse med vad utskottet hemställt i

nyssberörda utlåtande i anledning- av Kungl. Maj:ts proposition nr 144

anser utskottet, att samma påföljd bör drabba den, som mer än en

gång dömts till ansvar för förseelse mot 13 eller 14 §.

önskvärt vore utan tvivel, att bland nuvarande utövare av före- övergång.- varande slag av rörelse, vilka genom sitt sätt att bedriva densamma ,tadvandengivit

anledning till denna lagstiftning, kunna göra ett sådant urval, som

skulle bliva följden av ett stadgande därom, att rätten till rörelsens

fortsättande bleve beroende aven prövning av deras redbarhet och ordentlighet.

Endast härigenom synes full ordning och trygghet kunna omedelbart

vinnas. Om också möjligheten av ett dylikt allmänt upphävande av näringsidkares

på tidigare lag grundade ställning icke är helt utesluten, torde

det dock enligt utskottets uppfattning endast i verkliga undantagsfall

böra förekomma. Å förevarande område synas tillräckliga skäl för ett

dylikt undantag knappast föreligga. I vissa fall skulle också ett sådant

utsträckande av koncessionssystemet kunna medföra obillighet. Av anförda

skäl har utskottet ansett sig böra i dessa fall stanna vid vad

Kung!. Maj:t härutinnan föreslagit, helst som utskottet förväntar, att

Konungens befallningshavande skola låta sig angeläget vara att särskilt

över dessa äldre handelsföretag öva noggrann tillsyn och med kraft

tillämpa förordningens 17 §.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, beträffande det riksdagen

för yttrande underställda förslaget till förordning angående

handel med vissa begagnade föremål m. m., i

skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen ansett:

l:o) att såsom villkor för förvärvande av rätt till

drivande av sådan rörelse, som i 1 § 1 mom. omförmäles,

bör stadgas tillstånd, meddelat av Konungens

befallningshavande;

2:o) att gift kvinna bör medgivas rätt att under

de förutsättningar, som angivas i 4 § av näringsfrihetsförordningen,

idka eller förestå handelsrörelse av ifrågavarande

art;

3:o) att önskvärt är, att 14 § andra stycket erhåller

i huvudsak följande lydelse:

»Erhåller näringsidkaren annorledes än nu sagts

kännedom om att den, som hos honom utbjuder föremål,

olovligen åtkommit detsamma eller av annan

anledning icke äger rätt att avyttra föremålet, eller får

opaginerad Kontrollera mot PDF

I” Lagutskottets utlåtande Nr Öl.

näringsidkaren skälig anledning till misstanke därom,

vare lian skyldig att genast underrätta vederbörande

polismyndighet»;

4:o) att den, som mer än en gång dömts till

ansvar för förseelse mot 13 eller 14 §, ej må rörelsen

vidare idka eller lörestå; samt

5:o) att i övrigt intet är att erinra mot den föreslagna

förordningen.

Stockholm den 29 april 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservation

av herr Högberg, som i avseende å första punkten av utskottets

hemställan ansett, att utskottet, utöver avgiven anmälan, bort under

denna punkt såsom sin uppfattning uttala, att svenskt medborgarskap

borde uppställas såsom villkor för utövning av handelsrörelse av ifrågavarande

art samt att följaktligen utskottet dels bort avfatta det stycke

av motiveringen å pag. 14, som handlar om utlänningars förhållande till

antydda rörelse sålunda:

»Pa given anledning'' har utskottet även haft under övervägande

frågan om ett allmänt uteslutande av utlänningar från dylik rörelse.

Av den i propositionen förebragta utredningen framgår, att ett betydande

antal utländska medborgare synas inom riket hava sitt uppehälle

av sådan verksamhet, Från finansdepartementet har utskottet ytterligare

inhämtat, att icke mindre än 162 utlänningar under åren 1914_

1917 av Kung]. Maj:t beviljats tillstånd att här i rikat utöva yrke eller

driva handel. Ehuru bland dessa utlänningar flertalet säkerligen utgöra8

av fullt hederliga näringsidkare, torde handelsföretag utövade av

utländsk medborgare, ofta varit de, där missförhållandena skarpast frarnträtt,

Icke heller torde något behov föreligga att giva utlänningar rätt

till eu handelsrörelse, vilken, såsom förevarande, skall ställas under särskild

övervakning.»

. . 00,1 dels b°i4 åt omförmälta punkt av utskottets hemställan giva

t oljande ändrade lydelse: 6

1:°) att. såsom villkor för förvärvande av rätt till drivande av sådan

rörelse, som i 1 § 1 mom. omförmäles, bör stadgas, jämte svenskt medborgarskap,

tillstånd, meddelat av Konungens befallningshavande.

STOCKHOLM. ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående handel med vissa begagnade föremål m. m. s. 7 i texten