Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om statsdepartementen, dels och i ämnet väckta motioner.

1918-05-07 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:56, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om statsdepartementen, dels och i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

1

Nr 56.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1918 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om statsdepartementen, dels och i ämnet

väckta motioner.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Gezelius,* Stärner, greve Spens,

Dahl, Klefbeck,* Permansson, Tengvall,* Lagerkvist, Lindqvist i

Kosta, Ernst Lindley, Holmdahl, Karlsson i Själ, Helger, Svensson

i Betingetorp* och Ericsson i Åtvidaberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 18 januari 1918 dagtecknad proposition, nr 23,

vilken hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande av

propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll föreslagit riksdagen att

antaga här nedan intagna förslag till lag om statsdepartementen.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för lagförslaget, får utskottet

hänvisa till propositionen.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft två i anledning av densamma väckta motioner, nr 130 i första

kammaren av herr Clason med förslag om inrättande av ett handelsdepartement

och nr 271 i andra kammaren av herrar Sommelius, Liibeck,

Nyländer och Thore, som föreslagit inrättande av såväl ett handelsdepartement

som ett kommunikationsdepartement.

Herr Clason har i sin motion hemställt,

1) att riksdagen måtte för sin del antaga följande förändringar i

det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till lag om statsdepartementen:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 40 käft. (Nr 56.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

Härigenom förordnas att

— — — nämligen:

utrikesdepartementet:

justitiedepartementet:

lantför sv ar sdepartementet:

sjöförsvarsdepartementet:

civildepartementet:

statsdepartementen skola vara nio och —

1 — den kung!, propositionen.

finansdepa:temeritet: finansförvaltningen och skatteväsendet;

handelsdepartementet: ärenden rörande handel, industri och sjöfartecklesiastikdepartementet:

| _

jordbruksdepartementet: J ^en kungl. propositionen.

2) att vederbörande utskott, därest det skulle finna, att ärenden

rörande samfärdselanstalter böra flyttas från civildepartementet till handelsdepartementet,

ville föreslå därför nödiga ändringar i lagtexten; samt

3) att vederbörande utskott ville föreslå de ändringar i bestämmelsen

om lagens ikraftträdande, som eventuellt kunna finnas behövliga.

Herr Sommelius och medmotionärer hava i sin ovan omförmälda

motion yrkat, att den av Kungl. Maj:t framlagda lagen om statsdepartementen

matte erhålla följande lydelse:

Härigenom förordnas, att statsdepartementen skola vara tio och

hava följande huvudsakliga verksamhetsområden, nämligen:

utrikesdepartementet: utrikes ärendena;

justitiedepartementet: lagärenden och justitieförvaltningen;

låntförsvarsdepartementet: försvarsväsendet till lands;

sjöförsvarsdepartementet: försvarsväsendet till sjöss;

civildepartementet: inre civil förvaltning, angående allmänna hälsooch

sjukvården samt ärenden av social natur;

finansdepartementet: finansförvaltningen och skatteväsendet;

ecklesiastikdepartementet: kyrkoärenden samt ärenden rörande undervisning,

vetenskap och konst;

jordbruksdepartementet: ärenden rörande jordbruk, domäner och skogar;

handelsdepartementet: ärenden rörande handel, industri och sjöfart; samt

kommunikationsdepartementet: ärenden rörande samfärdselanstalter

och allmänna arbeten.

Penna * kraft den dag, då det vilande förslaget till

ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20, 32,

33, 38 och 43 riksdagsordningen samt § 1 4:o tryckfrihetsförordningen’

efter att hava av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Jjaautskottets utlåtande Nr 5fd.

Herr Clason liar till stöd för sin hemställan anfört följande:

»Frågan om inrättande av ett särskilt statsdepartement, i vars förvaltningsområde

ärenden angående näringarna skulle ingå såsom en huvudsaklig

del har länge stått på dagordningen. Redan vid 1868 års riksdag

framlades sålunda av Kungl. Maj:t förslag om inrättande av ett

nytt statsdepartement, som skulle handlägga ärenden rörande näringar

och allmänna arbeten. Under följande decennier voro upprepade gånger

förslag i enahanda eller likartade syften å bane, och år 1900 kunde omsider

ett första steg till lösning av frågan tagas genom tillkomsten av

Herr Claeons

motion.

jordbruksdepartementet.

Inrättandet av detta departement, varav en omgruppering av regeringsärendena

mellan åtskilliga av de äldre departementen blev en följd,

hade dock löst frågan endast beträffande jordbruksnäringen och därmed

sammanhang ägande näringar. Den alltjämt fortgående utvecklingen på

industriens, handelns och sjöfartens områden påkallade däremot fortfarande

uppmärksamhet beträffande den högsta förvaltningen av ärenden

tillhörande nämnda områden. Och det dröjde efter jordbruksdepartementets

inrättande icke längre än till år 1905, förrän riksdagens båda kamrar

enade sig om en skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 182 av den 19 maj 1905)

med anhållan att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen

framlägga förslag till inrättande av ett nytt statsdepartement, omfattande

handel, industri och sjöfart. Förslaget om denna skrivelse hade framburits

i två likalydande motioner, som voro undertecknade av ett flertal

ledamöter inom båda kamrarna, och i vilka kraftigt framhölls, att det

ej blott ur synpunkten av de omnämnda näringarnas intressen och utveckling

vore av nöden, att dithörande angelägenheter bleve formellt och

reellt tillgodksedda i full jämbredd med övriga statsärenden, utan att det

ock med hänsyn till statens eget intresse och landet i dess helhet vore

en oavvislig nödvändighet, att dess ekonomiska utveckling i möjligaste

mån främjades.

I riksdagens nyssnämnda skrivelse av den 19 maj 1905 betonades

ock såsom skäl för inrättandet av det ifrågavarande departementet bland

annat, att samhällets materiella välstånd och styrka naturligen berodde

på det sätt, varpå de produktiva ekonomiska krafterna tillvaratoges och

utvecklades. Väl vore det i första hand det enskilda initiativet, som

hade att verka för ett tillfredsställande utnyttjande av landets naturliga

hjälpkällor samt en planmässig förädling och omsättning av dessa hjälpkällors

alster. Men å andra sidan läge det makt uppå, att strävandena

till näringarnas upphjälpande och befrämjande från administrationens

sida erhölle det stöd och den ledning, varförutan dessa strävanden ofta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

bleve utan åsyftat resultat. Det behövdes enligt riksdagens uppfattning

i detta hänseende ett statsorgan, som med sakkunskap i avseende på

näringslivets förhållanden och insikt om vad som kunde vara ägnat att

befordra dess utveckling och förkovran förenade förmåga att framhålla

näringarnas krav och föreslå lämpliga åtgärder att tillgodose desamma.

Detta behov syntes under nuvarande förhållanden, sedan för jordbruket

och detsamma närstående näringar skapats ett särskilt statsdepartement,

icke fullständigt kunna tillgodoses på annat sätt, än att ett departement

inrättades, vars huvuduppgifter bleve handel, industri och sjöfart. Det

syntes enligt riksdagens mening så mycket mera angeläget, att en dylik administrativ

representation för dessa grenar av landets näringsväsen inom den

närmaste framtiden komme till stånd, som vårt näringsliv på förevarande

områden under senare tid företett en allt snabbare fortgående utveckling.

Utsikten att efter denna riksdagens skrivelse kunna inom den närmaste

tiden få till stånd ett dylikt departement framkallade ock uttalanden

i frågan från däri intresserade föreningar och andra sammanslutningar.

Sådana ingingo sålunda från Stockholms köpmannaförenings

handelskammare, handelskamrarna i Göteborg och Gävle, Skånes handels-,

industri- och sjöfartskammare, Smålands handelskammare samt Svenska

teknologföreningens andra sektion, alla uttalande sin anslutning till det

i riksdagsskrivelsen framställda önskemålet.

Något senare framlades i gemensamt utlåtande av den 5 juli 1913

kommerskollegiekommittén och departementalkommitterade en ingående

utredning och förslag angående inrättande av ett departement för handel,

industri och sjöfart. Ur motiveringen för nämnda förslag må här anföras

följande:

Den innersta grunden för kravet på ett särskilt departement för

ifrågavarande näringar är givetvis att söka i den utveckling, dessa näringar

redan nått och i deras allt fortfarande pågående förkovran. Härom

få kommittéerna anföra följande statistiska uppgifter. Under åren

1896—1900 funnos i medeltal 9,745 fabriker med 238,181 arbetare och

ett tillverkningsvärde av 871,7 miljoner kronor. För femårsperioden

1906—1910 hade medeltalet fabriker stigit till 11,492, antalet arbetare

till 297,118 samt tillverkningsvärdet till 1,463 miljoner kronor. År 1911

var antalet fabriker 11,692, antalet arbetare 304,586 och tillverkningsvärdet

1,651 miljoner kronor. Inom bergshanteringen ökades produktionen

av järnmalm från i medeltal 0,9 miljon ton under åren 1881—

1885 till 4,6 miljoner ton under åren 1906—1910; den har sedan ytterligare

ökats och var 1911 6,2 samt 1912 6,7 miljoner ton. Genomsnittsvärdet

av landets införsel belöpte sig under åren 1881—1885 till 317,5

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

5

miljoner kronor samt utförselns värde till 243,7 miljoner kronor; motsvarande

tal för åren 1906—1910 utgjorde 644,7 miljoner kronor för

införseln och 515,4 miljoner kronor för utförseln. Hela den sammanlagda

omsättningen med utlandet hade sålunda ökats från i medeltal

561,2 miljoner kronor till 1,160,i miljoner kronor eller mer än fördubblats.

År 1911 var värdet av handelsomsättningen med utlandet 1,360,2

miljoner kronor, varav kommo på införseln 696,6 miljoner kronor och på

utförseln 663,e miljoner kronor. Vad sjöfarten angår, hade det förmedlade

tonnaget mellan angivna femårsperioder ökats från i medeltal

716,682 till 1,872,067 ton, samtidigt med att de av svenska fartyg i utrikesfart

intjänade bruttofrakter stegrats från 33,9 miljoner kronor till

75,4 miljoner kronor; år 1911 voro motsvarande siffror 1,985,268 ton och

95,o miljoner kronor.

Det starka framåtskridande, som de nu anförda siffrorna avspegla,

har haft till följd, att en väsentlig förskjutning ägt rum inom vårt näringsliv

i den riktning, att landet i långt högre grad än förr blivit industrialiserat.

Den inom gruvbrytning och tillverkningsindustri sysselsatta be*

folkningen, som år 1880 utgjorde 17,75 % av hela befolkningen, uppgick

år 1910 enligt preliminär utökning till 33,ie %. Likaså hade antalet personer,

som ägnade sig åt handel eller samfärdsel, ökats från 7,14 % år 1880 till

approximativt 12,13 % år 1910. Det är sålunda eu mycket väsentlig del

av landets invånare, som numera har sin verksamhet inom de industriella

och kommersiella näringsgrenarna och hämtar sin bärgning direkt

från dem.

Önskvärdheten av ett nytt departement för handel, industri och

sjöfart har sålunda länge varit allmänt erkänd. Icke dess mindre hava

nu mer än tolv år gått, sedan riksdagen i ovan anförda skrivelse icke

blott uttalat sig för dess inrättande, utan ock framhållit angelägenheten

av att det inom den närmaste framtiden komme till stånd. Frågar man

då efter anledningarna till detta dröjsmål, så har en av de främsta tydligen

varit den, att hela spörsmålet under utredningsarbetets gång kommit

att förknippas med andra vidlyftiga och invecklade frågor rörande

vår departementsorganisation, som alltsedan år 1908 voro under behandling

av de s. k. departementalkommitterade. Saken fick vila i avvaktan

på att dessa kommitterades uppdrag skulle hinna slutföras.

Sedan detta omsider skett, syntes emellertid alla skäl tala för, att

frågan om inrättande av ett departement för handel, industri och sjöfart

åter fördes framåt. Vid 1914 års senare riksdag var frågan också

på visst sätt å bane. I syfte att möjliggöra en förrändrad departementsindelning

under treårsperioden 1915—1919 hade Kungl. Maj:t vid nämn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets utlåtande Nr 56.

da riksdag framlagt förslag till vissa grundlagsändringar, gående ut på

att de närmare bestämmelserna om statsdepartementens antal, benämning

och huvudsakliga verksamhetsområde skulle flyttas ut ur grundlagen och

i stallet införas i en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag. Det

avsågs att medelst genomförande av en sådan grundlagsändring hålla

vägen öppen för att under den nämnda treårsperioden kunna i den ordning,

som för vanliga lagfrågor vore föreskriven, antaga de närmare

förändringar i departementsindelningen, om vilka Konung och riksdagens

båda kamrar kunde enas, alltså eventuellt även om inrättande av det

ifrågavarande departementet.

För min del uttryckte jag redan då mina tvivel om möjligheten

att snabbt vinna de önskade målet på antydd väg. Oavsett att delade

meningar rådde om riktigheten över huvud att ur grundlagarna borttaga

alla bestämmelser om statsdepartementens benämning och verksamhetsformer,

läte det tänka sig, att vid behandling av den tilltänkta lagen

om departementsindelningen icke blott spörsmålet om ett handelsdepartement

bleve upptaget, utan därjämte även andra, mera invecklade frågor

beträffande departementsindelningen och departementens organisation, ''

och att det nya handelsdepartementets inrättande genom en sådan sammankoppling

av frågor kunde komma att försvåras eller fördröjas. På

denna grund uttalade jag mig i konstitutionsutskottet för att man skulle

ga rakt pa sak och vid den nämnda riksdagen — 1914 års senare riksdag

direkt antaga vilande ett förslag om införande i grundlagen av

bestämmelser om ett nytt departement för handel, industri och sjöfart.

I fråga om huru ett sådant departement närmare skulle gestalta

sig, förelåg och föreligger alltjämt i departementalkommitterades betänkande

del II: 8 eu utredning, avgiven av kommitterade gemensamt med

kommerskollegiikommittén. Av densamma framgick, att till det nya departementet

skulle lämpligen överflyttas ärenden från de flesta av de nuvarande

departementen, vilka sålunda därigenom skulle erhålla minskning

i sin arbetsbörda. Det syntes dock icke uteslutet, att under det nya departementet

jämväl skulle kunna läggas även andra ärenden, och särskilt

kunde ifrågasättas, huruvida icke, såsom i något tidigare förslag antytts,

till detta departement kunde hänföras även ärenden rörande kommunikationsväsendet,

vilka sta i ett visst samband med ärenden rörande handel

och sjöfart. Någon förändring i departementets benämning syntes dock

icke med nödvändighet behöva följa därav. Genom en sådan eller annan

dylik anordning torde kunna vinnas, att de sålunda överflyttade ärendena

skulle bliva tillräckliga att fylla ett särskilt departement.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr <56. 7

Mitt förslag om framförande direkt av tanken på ett handelsdepartement

vann emellertid ej konstitutionsutskottmajoritetens bifall, och den

ifrågasatta grundlagsändringen om departementsindelningens utflyttande

ur grundlagen blev av utskottet avstyrkt och av riksdagen avslagen.

Farhågorna att handelsdepartementets genomförande skulle fördröjas hade

alltså besannat sig; saken var omöjliggjord för perioden 1915 1917. Da

vid 1917 års riksdag det nämnda grundlagsändringsförslaget åter upptogs,

uttalade jag ånyo, först i konstitutionsutskottet och sedan vid frågans

debatterande i första kammaren den 6 juni, mina tvivelsmål, om den

vägen vore den riktiga att få frågan om handelsdepartementet snabbt

löst. Erfarenheten har åter bekräftat riktigheten av farhågorna. Den

antydan, som under nämnda debatt gjordes från statsrådsbänken, att re

formen skulle bliva framlagd redan 1918, har, såsom jag tillät mig förmoda,

visat sig oriktig. Och vad mera är: den kungl. propositionen

nr 23 innevarande år, med förslag till lag om statsdepartementen, visai

ej blott, att något förslag om handelsdepartement från Kungl. Maj:t ej

är att vänta vid innevarande riksdag, utan också att regeringen överhuvud

ställer sig tveksam om lämpligheten att söka »lösa denna fråga

för sig». Frågan har med andra ord, alldeles såsom tidigare förutsagts,

all utsikt att bli sammankopplad med en rad andra, var för sig invecklade

och svårlösliga frågor.

Därtill kommer, att om innevarande riksdag skulle antaga Kungl.

Maj:ts proposition ur 23 med förslag om viss departementsindelning,

samma riksdag svårligen lärer senare kunna till behandling upptaga

något nytt och annat förslag angående sådan departementsindelning.

Frågan vore under sådana förhållanden alltså med visshet undanskjuten

till framtiden och till sammankopplingens oberäkneliga period.

Skall handelsdepartementet, såsom en växande opinion kräver, snart

komma till stånd, synes alla skäl tala för att slå in på den raka väg

mot målet, som hade bort beträdas både 1914 och 1917. Detta genom

att redan nu i vederbörande lag införa bestämmelser om ett sådant departement.

Två alternativ kunna härvid tänkas föreligga. Det ena, att

riksdagen ansluter sig till det från sistlidne riksdag vilande^ förslaget om

departementsindelningens reglerande genom vanlig lag. I sådant fall bör

redan nu denna lag upptaga stadganden om ett handelsdepartement.

Det andra alternativet uppkommer, därest riksdagen icke skulle definitivt

godkänna grundlagsändringen om departementsindelningens utflyttande ur

grundlagen. I sådant fall borde vid denna riksdag antagas vilande ett

grundlagsändringsförslag, som upptoge ett handelsdepartement bland statsdepartementen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

Så länge riksdagen ej tagit ståndpunkt till det vilande grundlagsändringsförslaget,

föreligger icke det senare alternativet, och den motion

dess eventuella inträdande skulle påkalla, kan för övrigt såsom motion i

grundlagsfråga väckas senare. För närvarande gäller det däremot —

under hänvisning i övrigt till det rika material för frågans sakliga bedömande,

som på olika håll föreligger — utformulera det förslag som

det förra alternativet påkallar.»

melius''Snimfl. Herr Sommelius och medmotionärer hänvisa i sin motion till en

motion, av dem jämte herrar Lithander, Hildebrand, Winckler och Swartling

i andra kammaren väckt motion nr 77 om skrivelse till Kungl. Maj:t

angående inrättande av särskilda statsdepartement för handel, industri

och sjöfart samt för kommunikationer och allmänna arbeten. I denna

senare motion anföres följande:

»Genom beslut vid 1917 års riksdag på grund av Kungl. Maj:ts

proposition nr 248 antogs som vilande ett förslag till omläggning av

gällande departementsindelning, varigenom bland annat och främst skulle

möjliggöras inrättande av särskilda departement för handel, industri och

sjöfart handelsdepartementet — samt för kommunikationer och allmänna

arbeten kommunikationsdepartementet. Genom nådig proposition

nr 23 till innevarande riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att antaga den åsyftade särskilda lagen om statsdepartementen, men

tillsvidare med samma antal departement som nu i stället för »lägst åtta,

högst tio». Någon proposition om inrättande av i första hand ett handelsdepartement

anses nämligen på grund av bristande tid icke kunna

föreläggas 1918 års riksdag.

Till förberedande i god tid av återgången till normala förhållanden,

med lämpligt avvecklande av kristidsorganisationerna, samt med

hänsyn till nödvändigheten att målmedvetet rusta för den efterföljande

ekonomiska tävlingskampen, synes det emellertid vara av största vikt att

departementalreformen i här berörda delar utan dröjsmål bringas till full

verkställighet. Visserligen är det väl förklarligt, att regeringens arbetsbörda

nu är osedvanligt stor, men då frågan torde få anses vara mycket

grundligt förberedd och under åberopande av regeringens tillkännagivna

intresse för densamma, våga vi hoppas, att det genom undanskjutande

av andra mindre angelägna ärenden skall visa sig möjligt att redan vid

denna riksdag komma till ett resultat. Under alla förhållanden torde en

meningsyttring från riksdagens sida endast kunna vara ägnad att bidraga

till frågans befrämjande.

Redan i juli 1913 framlade departementalkommitterade och kommerskollegiekommitten

sitt omfattande betänkande rörande organiserandet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 58. 9

av ett handels- och industridepartement. Såväl före som efter nämnda

tidpunkt har man inom intreseerade kretsar enstämmigt uttalat sig för

att de statsärenden, som beröra handeln, industrien och sjöfarten, måtte

— med hänsyn till dessa näringars numera mycket betydande omfattning

och dermed följande betydelse för rikshushållningen — bliva direkt

företrädda i regeringen. De naturliga betingelserna för näringslivets

vidare utveckling, ej minst landets rika naturtillgångar och eu duglig

arbetarstam, ha gjort, att detta näringsliv under loppet av några årtionden

haft att uppvisa eu betydande framgång och likväl återstå kanske

än större möjligheter att tillvarataga.

Det kan här icke vara erforderligt att närmare ingå på alla de

skäl, som tala för inrättandet av ett dylikt departement och som i ovan

åberopade utredningar samt däröver avgivna yttranden blivit mycket fullständigt

belysta. Tidsläget giver ock anledning att särskilt erinra därom,

att dessa skäl under de senare åren i hög grad vunnit i styrka. Under

kristiden har också starkare än förut framträtt den naturliga motsättningen

mellan finansdepartementets båda huvuduppgifter att å ena sidan

befrämja handelns och industriens utveckling för att sedan å den andra

utnyttja de beskattningsmöjligheter, som dessa grenar av näringslivet

kunna erbjuda. Det kan under nuvarande omständigheter icke anses

klokt att längre dröja med en reform, som redan under normala förhållanden

framträtt såsom i hög grad eftersträvansvärd.

Med allt större styrka framträder också på sitt område behovet av

ett kommunikationsdepartement eller kanske rättare arbetsdepartement

för handhavande av i främsta rummet statens snabbt växande affärsdrivande

verksamhet: post, telefon, järnvägar, kanaler och vattenkraftverk

med tillhörande distributionsnät. Kravet på tidsenliga vägar och

ett effektivt vägunderhåll har med automobiltrafikens utveckling även

blivit allt mer framträdande.

Vid organiserande av ett kommunikationsdepartement är det tydligen

önskligt och möjligt att till skilda departement förlägga frågor rörande

å ena sidan statens affärsverksamhet, å den andra statlig kontroll

över enskild (och kommunal) affärsverksamhet i samband med koncessionsärenden

m. m. I anslutning härtill skulle också enligt föreliggande

förslag frågor rörande koncessioner å elektriska ledningar handläggas av

handelsdepartementet och liknande skäl kunna i viss mån åberopas beträffande

koncession å enskilda järnvägar och spårvägar. Statens stora

direkta affärsintressen få icke undanskymma dess skyldighet att opartiskt

vårda sig om dels enskilda medborgares eller kommuners ansökningar av

olika slag, dels anspråken på säkerhetsanordningar m. m., även där dessa,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 40 käft. (Nr 56.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

Utskottet

såsom lätt kan vara förhållandet, stå i direkt motsats till statens affärsintressen.

Även ur denna synpunkt framträder det önskvärda i en uppdelning

av civildepartementets många olikartade uppgifter. Det torde i

dessa tider utan vidare förklaringar framstå som tydligt, att frågor rörande

statens egen affärsverksamhet, såväl som kontrollen över enskildas

motsvarande verksamhet, sociala ärenden, såväl som den civila administrationen

och därmed samhörande ordningsfrågor icke lämpligen böra handläggas

av samma departement, vartill kommer, att en man icke rimligtvis

kan på dessa vitt skilda områden utveckla nödig initiativkraft.

Att planmässigt leda, sammanhålla och utveckla statens affärsdrivande

verksamhet är numera en fullt tillräcklig huvuduppgift för ett departement.

I övrigt hänvisas även beträffande kommunikationsdepartementet

till den mycket belysande kommittéutredningen; tilläggas bör dock att

efter år 1913 civildepartementets arbetsbörda ytterligare ökats genom tillkomsten

av social- och pensionsstyrelserna.»

Genom en den 20 mars 1917 dagtecknad proposition, nr 248, framlade

Kungl. Maj:t till riksdagens prövning förslag till vissa grundlagsändringar,

avseende att möjliggöra en omläggning av gällande departementsindelning.

Nämnda förslag blev, med en obetydlig formell jämkning,

av riksdagen antaget som vilande för att slutligen prövas av 1918

års riksdag.

Enligt förslaget stadgades i regeringsformen allenast, att för särskilda

grenar av rikets styrelse skulle finnas lägst åtta och högst tio

statsdepartement; däremot skulle bestämmelserna om departementens antal,

inom nämnda gränser, samt om deras benämning och huvudsakliga verksamhetsområden

överföras från grundlag till en särskild av Kungl. Maj:t

och riksdagen gemensamt stiftad lag.

Beträffande denna anordning framhöll dåvarande chefen för justitiedepartementet

i yttrande till statsrådsprotokollet, att då statsrådets

ledamöter varit hindrade att ägna förevarande synnerligen svårlösta spörsmål

erforderligt övervägande, departementschefen icke vore beredd att

inför Kungl. Maj:t framlägga slutgiltigt och detaljerat förslag i denna

del av ämnet. Huruvida ett sådant förslag kunde tänkas föreligga utarbetat

så tidigt under år 1918, att det kunde hänskjutas till nämnda

års riksdag, kunde departementschefen icke med bestämdhet uttala sig

om. Vid nu angivna och i övrigt anförda förhållanden syntes departementschefen

den bästa lösningen stå att vinna medelst en provisorisk

anordning, varigenom, i sammanhang med det slutliga antagandet av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottet* utlåtande Nr 56.

ifrågavarande grundlagsändringar, de nn gällande i regeringsformen upptagna

bestämmelserna om departementsindelningen överflyttades till eu

särskild av Kung]. Maj:t och riksdagen gemensamt stiftad lag.

Ett i enlighet med dessa grunder inom justitiedepartementet upprättat

förslag till lag om statsdepartementen var såsom bilaga fogat vid

1917 års proposition i ämnet.

Det nu föreliggande förslaget till lag om statsdepartementen är,

frånsett bestämmelserna om tiden för lagens ikraftträdande, av enahanda

lydelse som sistnämnda lagförslag. Förslaget är byggt på den förutsättningen,

att den nu gällande departementsindelningen alltjämt bibehålies,

och innebär alltså en provisorisk anordning, avsedd att gälla, intill dess

frågan om eu förändring av denna indelning kan upptagas till behandling.

Utskottet finner det beklagligt, att Kungl. Maj:t icke ansett sig

kunna redan vid innevarande års riksdag framlägga ett definitivt förslag

till förändrad departementsindelning. Med avseende på de skäl, som

härutinnan varit för Kungl. Maj:t avgörande, yttrade föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet, under hänvisning till 1917 års

proposition i ämnet och särskilt chefens för justitiedepartementet ovan

återgivna uttalanden rörande densamma, följande:

»Den närmaste anledningen till att Kungl. Maj:t-, på sätt i nämnda

proposition skett, sökte riksdagens medverkan för att i friare former än

de rörande grundlagsändring stadgade få bestämmelser antagna om departementsindelningen

lärer hava varit en önskan att så skyndsamt som

möjligt tillgodose det sedan länge från skilda håll framförda kravet på

inrättandet av ett särskilt statsdepartement för handel, industri och sjöfart.

Såsom av ovan anförda uttalande av chefen för justitiedepartementet

synes framgå, ansågo emellertid statsrådets dåvarande ledamöter

uppenbarligen de skilda spörsmålen rörande ny departementsindelning

böra lösas i ett sammanhang; och kunde departementschefen icke ställa

i bestämd utsikt, att hela frågan skulle hinna beredas till framläggande

för 1918 års riksdag.

Med hänsyn till den korta tid, som stått statsrådets nuvarande

ledamöter till buds för beredningen av de omfattande och invecklade

organisationsfrågor, som i samband med en ny departementsindelning

kräva ett avgörande, synes det icke bliva möjligt att till riksdagen detta

år framlägga förslag i ämnet i hela dess vidd. Det bör härvid anmärkas,

att riksdagens andra kammare vid flera tillfällen förordat en sammanslagning

av försvarsdepartementen och att slutlig ståndpunkt jämväl

måste tagas till frågan om särskilda departement för såväl kommunikasionsverken

som de sociala ärendena. Därtill kommer, att den rådande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

Inrättande

av ett nytt

statsdepartement

för

handel, industri

och

sjöfart.

Frågans

behandling

inom riksdagen.

kristiden medfört en sådan förskjutning och förändring av ärendena inom

de nuvarande departementens verksamhetsområden, att härigenom uppkommer

särskild svårighet för ordnandet av arbetet med hänsyn till mera

normala förhållanden.

I detta läge har det varit föremål för övervägande, huruvida någon

särskild del av frågan borde lösas fristående från den ifrågasatta omläggningen

i dess helhet; och har tanken särskilt varit riktad på möjligheten

och lämpligheten att i främsta rummet föreslå inrättandet av ett

departement för handel, industri och sjöfart.

Att erhålla ett särskilt departement för näringarna har därvid framstått

som en angelägenhet av obestridlig vikt. Men frånsett spörsmålet

om lämpligheten att under ovan angivna förhållanden lösa denna fråga

för sig, synas — i det skick saken för närvarande befinnes — den knappt

tillmätta tiden och anhopningen av andra viktiga ärenden, vilka kräva

omedelbar uppmärksamhet och behandling, icke heller i fråga om berörda

särskilda del av ämnet medgiva utarbetande och framläggande av förslag

för innevarande års riksdag. Vid sådant förhållande har det funnits så

mycket mera påkallat att i första hand söka genomföra den länge förberedda

omorganisationen av kommerskollegium. På sätt framgår av vad

chefen för finansdepartementet yttrat i samband med beräkning av anslag,

som Kungl. Maj:t äskat av riksdagen för berörda ändamål, hoppas departementschefen

kunna förelägga Ivungl. Maj:t förslag till proposition i

detta ärende a sådan tid, att den kan bliva framlagd för den nu samlade

riksdagen; och torde det därvid förutsättas, att kommerskollegii ifrågasatta

omorganisation äger rum efter sådana linjer, att därigenom inrättandet

av ett statsdepartement för handel, industri och sjöfart förberedes

och underlättas.»

Frågan om inrättande av ett särskilt statsdepartement för i främsta

rummet näringarna har länge stått på dagordningen och vid flera tillfällen

vant föremål för riksdagens behandling. Från Kungl. Maj:ts sida

hava sålunda framställningar om ett nytt departement avgivits, förutom

vid 1899 års riksdag, då det förslag om jordbruksdepartements inrättande,

som år 1900 antogs, förklarades vilande, vid riksdagarna åren 1856—58,

då förslaget gällde ett departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter,

år 1868, därvid Kungl. Maj:t föreslog upprättande av ett

departement^ för näringar och allmänna arbeten, samt år 1885, då framställningen

asyftade ett lantbruks-, industri- och handelsdepartement. Av

enskilda motionärer eller något riksdagens utskott hava förslag framställts

om inrättande av ett nytt statsdepartement vid riksdagarna 1867, 1868,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 50. lo

1874, 1875, 1880, 1881, 1884, 1892, 1893, 1890, 1898, 1899 och 1903;

och hava dessa förslag i de llesta fall avsett, att till det nya departementet

i främsta rnmmet skulle förläggas ärenden angående näringsväsendet.

Orsaken till att icke något av förslagen till frågans lösning

kunnat vinna riksdagens bifall har icke varit den, att man inom riksdagen

ansett inrättandet av ett nytt departement obehövligt, utan tiar

den ogynnsamma utgången huvudsakligen berott antingen därpå, att enighet

icke kunnat vinnas i andra frågor, som med den förevarande blivit

ställda i samband, eller, då förslag framlagts av enskilda motionärer, därpå,

att man ansett, att beslut i ämnet bort fattas endast på initiativ av

Kungl. Maj:t.

Vid 1905 års riksdag väcktes slutligen dels en motion om inrättande

av ett statsdepartement för handel, industri och sjöfart samt i

samband därmed sammanslagning av de båda försvarsdepartementen till

ett departement, dels två lika lydande, av ett flertal ledamöter av riksdagen

underskrivna, i båda kamrarna avgivna motioner om inrättande

av ett statsdepartement för handel, industri och sjöfart. Dessa motioner

föranledde den i herr Clasons motion omförmälda skrivelsen av den 19

maj 1905, däri riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och för riksdagen framlägga förslag till inrättande av ett nytt statsdepartement,

omfattande handel, industri och sjöfart.

Sedermera hava kommerskollegiikommittén och departementalkom- Kommersmitterade

i ett den 4 juli 1913 avgivet gemensamt betänkande kraftigt "a

understrukit behovet av att inom den närmaste tiden ett självständigt departemenrepresentativt

organ inom statsförvaltningen för näringarna komme till

till stånd samt för sådant ändamål framlagt förslag angående inrättande

av ett särskilt handelsdepartement, därvid gränserna uppdragits för dess

verksamhetsområde och dess organisation i övrigt närmare angivits.

Behovet av ett särskilt statsdepartement för handel, industri och Utskottet.

sjöfart är alltjämt lika oavvisligt och har om möjligt tilltagit i styrka.

Tretton år hava förflutit, sedan riksdagen genom ovan omförmälda skrivelse

den 19 maj 1905 erkände behovet av ett handelsdepartement, och

efter den utveckling, som sedan dess försiggått på alla områden inom

näringslivet, lärer numera ingen meningsskiljaktighet råda om nyttan och

nödvändigheten av ett dylikt departement. Men ej mindre enighet råder

därom att, särskilt med hänsyn till nu rådande förhållanden och de, som

kunna väntas inträda efter världskrigets slut, med inrättandet av detta departement

icke bör få anstå längre än som är oundgängligen nödigt. Vid

sådant förhållande synas de skäl, som av departementschefen anförts för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

Inrättande

av ett kornmunilcationsdepartement.

Frågans behandling

i

riksdagen.

ett uppskjutande av denna frågas lösning, hur vägande de än i och för

sig kunna anses vara, dock icke böra tillmätas avgörande betydelse. Utskottet

liåller nämligen före, att frågan om en mera fullständig omläggning

av departementsindelningen och vad därmed står i samband icke

med nödvändighet bör utgöra hinder för upptagande för sig av frågan

om inrättandet av ett särskilt handelsdepartement. I motsats till vad

gäller om sistnämnda fråga äro meningarna delade om bästa sättet för

en tillfredsställande lösning av departementalreformen i dess helhet.

Utan ytterligare utredning och därav föranlett dröjsmål kan således denna

senare fråga icke lösas. Beträffande åter frågan om upprättandet av ett

handelsdepartement föreligger, såsom redan nämnts, ett fullständigt utarbetat

förslag, som enligt utskottets förmenande är av beskaffenhet att

i huvudsak kunna läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Enligt

detta förslag skulle ett handelsdepartement i första hand hava att taga

befattning med ärenden rörande in- och utrikes handel, industri, in- och

utrikes sjöfart samt ärenden angående lots- och fyrväsendet m. m. Att

i avbidan på den slutliga departementalreformens genomförande till detta

departement förlägga jämväl ärenden rörande samfärdselanstalter, på sätt

herr Clason i sin motion ifrågasatt, torde — även om utskottet, såsom

nedan framgår, icke ämnar förorda inrättandet redan nu av ett kommunikationsdepartement

— icke vara lämpligt, så mycket mindre som ett

handelsdepartement, inrättat i huvudsaklig överensstämmelse med kommitterades

förslag, i allt väsentligt torde komma att lämnas oberört av

såväl en av riksdagens andra kammare förordad sammanslagning av de

båda försvarsdepartementen som en ytterligare utökning av departementens

antal. Vid nu angivna förhållanden finner utskottet sig böra tillstyrka

de av herr Clason och herrar Sommelius m. fl. i deras motioner

framställda yrkanden om upptagande i den föreslagna lagen om statsdepartementen

av ett nytt departement, omfattande ärenden rörande handel,

industri och sjöfart. Det närmare avgörandet angående de ärenden, som

böra sammanföras i handelsdepartementet, tillkommer det Kungl. Maj:t,

att i administrativ ordning träffa.

Vidkommande det av herrar Sommelius in. fl. i deras motion framförda

kravet på inrättandet av jämväl ett särskilt kommunikationsdepartement

har, såsom framgår av den ovan lämnade historiska redogörelsen,

även denna fråga flera gånger varit föremål för riksdagens prövning.

Vid 1908 års riksdag väcktes frågan ånyo till liv genom lika lydande

motioner i båda kamrarna om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande inrättan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottet» utlåtande nr 50.

det av ett statsdepartement för kommunikationer och allmänna, arbeten.

I skrivelse den 22 maj 1908 framhöll riksdagen till eu början den utomordentliga

betydelsen '' av kommunikationsväsendets utveckling och nödvändigheten

därav, att alla frågor rörande landets kommunikationer och

allmänna arbeten inom den högsta förvaltningen behandlades med all

nödig sakkunskap och så enhetligt förhållandena kunde medgiva. Men

riksdagen hade icke kunnat obetingat ansluta sig till motionärernas förslag

att ett särskilt departement för ifrågavarande ärenden borde

inrättas. Riksdagen höll nämligen före, att eu ökning av departementens

antal borde vidtagas med den största varsamhet och endast i de tall, da

ett verkligt och oavvisligt behov därav förelåge. Huruvida ett sadant

behov med avseende å kommunikationsärendena verkligen förelåge, därom

vågade riksdagen i sakens dåvarande läge icke bestämt uttala sig, da

na<tou fullständig och allsidig utredning rörande alla på densamma inverkande

omständigheter icke blivit förebragt. Det syntes emellertid

riksdagen, som om de fördelar, motionärerna genom sitt förslag velat

ernå måhända skulle kunna vinnas genom eu förändrad anordning beträffande

ärendenas fördelning mellan de olika statsdepartementen. Riksdagen

hemställde därför, att Kungl. Maj:t ville vid behandlingen av

frågan om omreglering av statsrådet och inrättande av nya statsdepartement

särskilt taga i övervägande, vilka åtgärder kunde anses lämpliga

för tillgodoseendet av kravet på en mera enhetlig och sakkunnig behandling

av de ärenden, som anginge kommunikationer och allmänna

albeten. ^ ^ gl december 1912 avgivet betänkande hava emellertid

departementalkommitterade efter eu omfattande utredning föreslagit in- mitterade.

rättandet av ett särskilt kommunikationsdepartement för ärenden rörande

samfärdselanstalter och allmänna arbeten.

Såsom departementalkommitterade anfört, utgöra ärendena rörande Utskottet.

samfärdselanstalter och allmänna arbeten otvivelaktigt en mycket viktig

del av statsförvaltningen både på grund av sin stora mängd och bety

dande omfattning och till följd av de starka och allmänna enskilda intressen,

som äro beroende av dessa ärendens behöriga tillgodoseende.

Behovet av en ändring i den nuvarande ordningen är också oomtvistligt,

och frågan gäller alltså icke, om utan huru ändringen skall ske. Men i sistnämnda

avseende gå, såsom redan 1908 års riksdagsskrivelse utvisar,

meningarna i sär, i det att önskningarna icke kunnat ena sig om en

fullt bestämd uppfattning rörande bästa sättet for fragans lyckliga lösning

Vid sådant förhållande anser sig utskottet, med erkännande av

det beaktansvärda i vad herrar Sommelius m. fl. i deras motion antort

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande nr 56.

i fråga om behovet och nyttan av ett nytt statsdepartement för ifrågavarande

ändamål, icke kunna i sakens nuvarande läge förorda bifall till

sagda motion i denna del.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa:

A) att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts

förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat

skick antagas, matte, under förutsättning att

det vilande förslaget till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6

och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20, 32, 33, 38 och

43 riksdagsordningen samt § 1 4:o tryckfrihetsförordningen,

varder av riksdagen antaget, för sin del antaga

följande

Lag

om statsdepartementen.

{Kungl. Ma.j:ts förslag.)

Härigenom förordnas, att statsdepartementen

skola vara åtta och

hava följande huvudsakliga verksamhetsområden,

nämligen:

utrikesdepartementet: utrikes ärendena:
justitiedepartementet:

lagärenden

och justitieförvaltningen:

lantförsv ar sdepartementet; försvarsväsendet

till lands;

sjöförsvarsdepartementet: förs varsväsendet

till sjöss;

civildepartementet: inre civil förvaltning,

ärenden angående allmänna

hälso- och sjukvården samt

ärenden av social natur, så ock

ärenden rörande samfärdselanstalter

och allmänna arbeten;

finansdepartementet: finansförvaltningen

och skatteväsendet samt ärenden

rörande handel, industri och sjöfart;
-

{Utskottets förslag.)

Härigenom förordnas, att statsdepartementen

skola vara nio och

hava följande huvudsakliga verksamhetsområden,

nämligen:

utrikesdepartementet: utrikes ärendena;
justitiedepartementet:

lagärenden

och justitieförvaltningen;

lantför svar sdepartementet: försvarsväsendet

till lands;

sjöförsvarsdepartementet: försYELTs
väsendet

till sjöss;

civildepartementet: inre civil förvaltning,

ärenden angående allmänna

hälso- och sjukvården samt

ärenden av social natur, så ock

ärenden rörande samfärdselanstalter

och allmänna arbeten;

finansdepartementet: finansförvaltningen

och skatteväsendet;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande nr Ob‘.

17

(Kungl. Maj.is förslag.)

ecklesiastikdepartementet: kyrkoärender!

samt ärenden rörande undervisning,

vetenskap och konst;

samt

jordbruksdepartementet: ärenden

rörande jordbruk, domäner och skogar.

(Utskottets förslag.)

ecklesiastikdepartementet: kyr ko
ärenden

samt ärenden rörande undervisning,

vetenskap och konst;

jordbruksdepartementet: ärenden

rörande jordbruk, domäner och skogar;

samt

handelsdepartementet: ärenden rörande

handel, industri och sjöfart.

Denna lag träder i kraft den dag, då det vilande förslaget till ändrad

lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20, 32, 33, 38

och 43 riksdagsordningen samt § 1 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att

hava av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat.

B) att motionerna nr 130 i första kammaren och

nr 271 i andra kammaren, i den mån de icke kunna

anses besvarade genom vad utskottet under mom. A

hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservation:

•

av herrar Pettersson i Södertälje, Stärner, Lindqvis i Kosta, Ernst Lindley

och Karlsson i Fjät, vilka ansett, att utskottet bort, med avstyrkande av

de utav herr Clason samt herrar Sommelius m. fl. väckta motionerna,

tillstyrka Kungl. Maj:ts proposition.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 40 käft. (Nr Öb''.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:235 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om statsdepartementen, dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten