Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående skrivelse till Konungen med begäran om framläggande av förslag till lag, innefattande vissa villkor för rättighet att utföra vetenskapliga experiment på levande djur vid icke statsunderstödda läroeller forskningsanstalter.

1918-05-14 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:59, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående skrivelse till Konungen med begäran om framläggande av förslag till lag, innefattande vissa villkor för rättighet att utföra vetenskapliga experiment på levande djur vid icke statsunderstödda läroeller forskningsanstalter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Likjutskottets utlåtande Nr 59.

1

Nr 59.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1918 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående skrivelse

till Konungen med begäran om framläggande av förslag

till lag, innefattande vissa villkor för rättighet att utföra

vetenskapliga experiment på levande djur vid icke statsunderstödda

läro- eller forskningsanstalter.

Närvarande: herrar greve Spens, Stärner, Köhlin, Permansson, Fant, Klefbeck, Frändén,

Lagerkvist, Pettersson i Bjälbo, Lindqvist i Kosta, Ernst Lindley,

Holmdahl, Johansson i Trollhättan, Ericsson i Åtvidaberg och Johanson

i Gäre.

I två lika lydande till lagutskottet hänvisade motioner, nr 57 av

herr Wavrinsky inom. första kammaren och nr 114 av herr Berg i Munkfors

inom andra kammaren, hava motionärerna hemställt,

att riksdagen ville hos Ivungl. Maj:t begära, det Kung!. Maj:t täcktes

till riksdagen inkomma med förslag till lag, varigenom stadgas som villkor

för rättighet att utföra vetenskapliga experiment på levande djur

utanför av staten uppehållen eller understödd läro- eller forskningsanstalt:

att anmälan inom föreskriven tid före experimentets utförande skall

ske hos av staten utsedd kontrollmyndighet;

att noggrant protokoll över förrättningen skall föras, tydligt angivande

experimentets art, ändamål och tidslängd samt kvantiteten av eventuellt

använda bedövningsmedel och tiden för dessas användande i förhållande

till tiden för experimentets utförande, liksom övrigt som kan tjäna till

belysande av experimentets karaktär;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 43 Käft. (Nr 59.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 59.

Utskottet.

att kontrollanter skola öva tillsyn vid pågående experiment och särskilt

förvissa sig om, att protokollen föras noggrant i de delar, som angå

djurens skydd mot överträdelser av gällande lag mot djurplågeri; samt

att till sådana kontrollanter väljas ett tillräckligt antal redlige och

oförvitlige medborgare, kända för humanitet, men som själva icke tillhöra

den medicinska fakulteten, för att de må pröva experimentets juridiska

och moraliska halt.

Till stöd för den i motionerna gjorda hemställan hava motionärerna

åberopat motiveringen i två andra av dem väckta lika lydande motioner,

nr 55 i första kammaren och nr 113 i andra kammaren med anhållan

om skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t ville förordna om full

offentlighet genom noggrann protokollsföring vid vetenskapliga experiment

på levande djur på av staten uppehållen eller understödd läro- eller forskningsanstalt;

och får utskottet med avseende härå hänvisa till dessa motioner.

Frågan om åtgärder mot vivisektionen har flera gånger varit föremål

för riksdagens prövning, senast vid 1900 års riksdag, då motion väcktes

inom andra kammaren med hemställan om utfärdande av en lag av närmare

angivet innehåll om pinsamma experiment på djur i vetenskapligt

syfte.

I sitt över motionen avgivna utlåtande anförde lagutskottet vid nämnda

års riksdag efter att hava redogjort för frågans tidigare behandling i

riksdagen följande:

»Strävandena för införande av lagbestämmelser i syfte att åstadkomma kontroll

å och begränsning av anställandet på djur av pinsamma försök med vetenskapligt

ändamål höra onekligen till dem, som äro ägnade att ingiva den största

sympati. Det ligger i varje sunt kännande människas natur att ömma för oförskylt

lidande samt sålunda jämväl hysa medkänsla för de levande varelser, som

plågas och uppoffras för befrämjande av vetenskapens utveckling; och samtidigt

därmed, att en humanare åskådning i allmänhet gör sig mer och mer gällande,

i det praktiska livet liksom i lagstiftningen, framträder därför ock allt kraftigare

kravet, att vivisektionen måtte om ej förbjudas, dock i möjligaste mån inskränkas

och regleras. Med livligt erkännande således av det från vissa synpunkter

behjärtansvärda i denna strävan har emellertid utskottet efter prövning

av frågan funnit sig icke för närvarande kunna tillstyrka någon lagstiftning i

sådan riktning.

Såvitt utskottet vid undersökning av frågan kunnat inhämta, torde det vida

övervägande antalet sakkunniga anse obestridligt, att den medicinska vetenskapens

och fysiologiens utveckling stå med varandra i ett nära och oupplösligt

samband, samt att fysiologen vid sina forskningar för vissa fall icke kan undvara

försök på levande djur. De förvånande framsteg, dem läkarevetenskapen

— såväl den, vars föremål är människor som veterinärvetenskapen — under se
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr o9. 3

Hare tider gjort, hava i själva verket genom dylika försök blivit i väsentlig man

främjade. Flera bland de medel, genom vilka några av de svåraste sjukdomarna

numera kunna mycket mer än förr behärskas, hade säkerligen aldrig vunnits

utan försök på levande djur, och om vetenskapen får fortgå, utan att berövas

erforderliga undersökningsmöjligheter, ställer densamma allt flera sådana medel

i utsikt. Metoden att företaga undersökningar på levande djur har sedan mycket

lång tid tillbaka varit för läkarevetenskapen känd samt lärer redan tidigt

hava föranlett till viktiga upptäckter, och det ligger i sakens natur, att densamma

bör kunna antagäs bliva ännu mera av betydelse för framtiden, då den ökade

erfarenheten och de alltjämt förbättrade apparaterna bereda större möjlighet att

verkställa försöken på lämpligaste sätt och draga nytta av de iakttagelser, som

göras.

Men å andra sidan kräves för visso, att det lidande, som för ett eller

annat förnuftigt ändamål tillskyndas djuren, inskränkes till det minsta mått, som

är förenligt med ändamålets vinnande. Intet onödigt lidande bör få tillfogas

undersökningsdjuren. Upprörande berättelser föreligga emellertid om grymheter,

som vid vivisektioner blivit i vetenskapens namn begångna, grymheter, vilka

utan tvivel inneburit kraftig maning att söka för framtiden förekomma deras

upprepande.

Vad angår vårt land må dock påpekas, att sådana grymheter icke synas

hava blivit hos oss begångna. Berättelserna om desamma härleda sig från utlandet.

Vid den grundliga undersökning, som i anledning av 1881 års riksdags

ovan omförmälda skrivelse företogs, visade sig, att förhållandena i vårt land icke

vore sådana, att en lagstiftning i ämnet syntes vara påkallad. Denna uppfattning

uttalades av Kungl. Maj:t vid ärendets föredragning och har sedermera

blivit av riksdagen år 1884 biträdd, varjämte även 1888 års riksdag anslutit sig

till densamma. För att lagstiftning i ämnet nu skulle ifrågakomma, synes böra

förutsättas, att i hithörande förhållanden inträtt en förändring, som framkallat

ett förut icke befintligt behov av lagstiftningens mellankomst. Detta torde dock

icke vara fallet. Åtminstone har motionären icke visat, att några missbruk av

vivisektionen förekommit, sedan frågan senast förevar. Tvärtom torde det redan

på grund av den allmänna uppmärksamhet, som mer och mer riktats å vivisektionen

och vad därmed sammanhänger, vara sannolikt, att för försöken allt mer

väljas möjligast milda former. De förbättrade instrument, operationsmetoder och

bedövningsmedel, som på senare tider kommit i bruk, hava ock säkerligen bidragit

till minskning av försöksdjurens lidanden. Riksdagen torde alltså icke

med hänsyn till sättet för vivisektionernas verkställande hava någon anledning

att frångå sin förut intagna ståndpunkt i frågan.

Det torde dessutom förtjäna beaktande, att plågsamma försök å djur, utförda

så, att det genom försöken tillfogade lidandet icke tillfyllestgörande försvaras

av något förnuftigt ändamål, ingalunda äro för alla fall fria från bestraffning.

För den händelse djuren äro vad strafflagen benämner kreatur, äro nämnda

lags bestämmelser om ansvar för djurplågeri — av vilka riksdagen nyligen på

Kungl. Maj:ts förslag antagit en skärpning — tillämpliga. Vad åter övriga djur

vidkommer, vore det enligt utskottets mening ganska inkonsekvent, om riksdagen,

som ansett mot dem förövad uppenbar grymhet eljest icke böra göras till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 59.

föremal för lagstiftningens ingripande, skulle hemställa om förbud mot och straff

å att tillfoga dem lidande just för de fall, då sådant sker för ett synnerligen

betydelsefullt, förnuftigt ändamål.

Det må nu visserligen kunna sägas, att ehuru motionären uttalat sig för

ett fullkomligt utdömande av vivisektion^!, han dock i sin slutliga hemställan

tills vidare inskränker sig till att påyrka endast begränsning av och kontroll å

densamma; och utskottet vill visst ej påstå, att vetenskapen mer än andra verksamheter

äger anspråk på att få undandraga sig erforderlig offentlig kontroll.

Men motionären, som företrädesvis ställt sig på eu principiell ståndpunkt, har

som sagt ej i någon mån påvisat, att behov av eu sådan kontroll hos oss för

närvarande i verkligheten föreligger eller att frågan över huvud taget erhållit ett

sådant nytt läge, att det gives någon sannolikhet för att man nu skall komma

till annat resultat än som framgick ur den av 1881 års riksdagsskrivelse föranledda

utredningen, b lider sådant förhållande förtjänar det även att tagas

hänsyn därtill, att, såsom från sakkunniga håll städse betonats, det är förenat

med störa svårigheter att åvägabringa en lagstiftning i ämnet, som komme att

landa till avsedd påföljd, utan att dock lägga alltför tryckande band å den vetenskapliga

verksamheten. Det av motionären framlagda lagförslag torde icke heller

härutinnan vara tillfredsställande. Av förslagets detaljer vill utskottet i sådant

avseende endast hänvisa till 1 §. Skulle den bestämmelsen, att vivisektioner

blott finge företagas av vissa lärare vid universiteten och veterinärinstitutet samt

endast i de därtill bestämda lokaler vid nämnda institutioner, lända till efterföljd,

vore forskningens frihet å detta område måhända helt och hållet tillintetgjord.

Många bland de största upptäckter, som gjorts av Europas förnämsta

vetenskapsmän, skulle säkerligen aldrig kunnat komma till stånd, om dessa måst

underordna sig en sådan bestämmelse. Å andra sidan vore effektiviteten av ett

dylikt stadgande mycket ringa i förhållande till de vetenskapsidkare, som ville

överträda detsamma. Vivisektionens företagande i enskilda lokaler lärer aldrig

kunna förhindras, och kontroll skulle alltså med visshet erhållas endast beträffande

offentliga institutioner, där densamma i allt fall bör förutsättas vara minst

behövlig.»

Lagutskottets avstyrkande hemställan vann riksdagens bifall.

Vid behandlingen av förutnämnda motionerna nr 55 och 113, av vilka

nr 55 hänvisats till första kammarens första tillfälliga utskott och nr 113

till andra kammarens andra tillfälliga utskott, hava respektive utskott inhämtat

yttranden, första kammarens utskott från universitetskanslern,

medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund samt Karolinska

mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium och lärarkollegiet vid

veterinärhögskolan samt andra kammarens utskott från medicinalstyrelsen

och Karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium samt Nordiska

samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet. Första kammarens

utskott har därjämte mottagit yttrande i ämnet från nämnda samfund.

De i ärendet hörda myndigheterna hava samtliga ställt sig avvi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr åt). *>

sande mot motionärernas hemställan. Däremot ansluter sig berörda samfund

i allt väsentligt till motionerna. I över dessa avgivna utlåtanden

hava respektive utskott hemställt om avslag å desamma, därvid särskilt

framhållits, att de föreslagna åtgärderna icke blott vore obehövliga utan

jämväl skulle i sin tillämpning bliva ineffektiva och för den fria vetenskapliga

forskningen menliga. Vad utskotten sålunda hemställt hava kamrarna

bifallit, första kammaren den 8 maj och andra kammaren den 12

april 1918.

Nu föreliggande motioner rikta sig till skillnad från de båda förutnämnda

mot sådan vivisektion, som kan tänkas utövas utanför av staten

uppehållen eller understödd läro- eller forskningsanstalt. Utskottet har i

vederbörlig ordning infordrat utlåtande över dessa motioner från medicinalstyrelsen,

medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund

samt Karolinska mediko-kirurgiska institutets och veterinärhögskolans

lärarekollegier.

Medicinalstyrelsen, som infordrat yttrande i ärendet dels från föreståndaren

för statens bakteriologiska laboratorium och dels från föreståndaren

för statens veterinärbakteriologiska anstalt, anför, att fordran på

anmälan inom föreskriven tid före experimentets utförande hos av staten

utsedd kontrollmyndighet vore i många fall så gott som omöjlig att efterkomma

och att i varje fall dröjsmål vore förenat med högst avsevärda

olägenheter, att intet vore att erinra mot föreskriften om protokolls förande

över förrättningen, därvid emellertid vore att märka, att forskare

plägade i facklitteraturen redogöra för av dem utförda experiment och att

intet som helst hemlighållande eller fördöljande av dessa arbeten iörekomme,

samt att fordran på att kontrollanter skulle öva tillsyn vid pågående

experiment m. m. och att dessa kontrollanter icke skulle få tillhöra

den medicinska fakulteten måste bestämt avvisas.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala håller före, att någon

vetenskaplig forskning under villkor av en lekmannakontroll av föreslagen

art, vilken skulle fråntaga forskningen varje spår av frihet, syntes

fakulteten alldeles utesluten.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund framhåller, att djurförsök

i den medicinska forskningens eller läkekonstens tjänst torde för

närvarande förekomma i endast ringa skala utanför de statliga laboratorierna,

nämligen vid vissa sjukhus i diagnostiskt syfte samt vid mer

vetenskapligt arbetande fabriker för läkemedelstillverkning i och för biologisk

kontroll av produkternas medicinska verkningar. Fakulteten på
-

Medicinal
styrelsen.

Medicinska

fakulteten i

Uppsala.

Medicinska

fakulteten i

iAind.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 59.

Karolinska

institutets

lärar
kollegium.

Veterinär
högskolans
lärar
kollegium.

pekade dock, att man väl kunde tänka sig, att även inom vårt land komme

att uppstå institut för medicinsk forskning på grund av privata donationer.

Någon anledning att ställa där eventuellt arbetande forskare i

annan ställning än vid statens egna laboratorier anställda funnes emellertid

ej. En eventuell kontroll över vivisektoriska ingrepp skulle i varje

fall förfela sitt syfte, om den ej lades i händerna på sakkunniga.

Karolinska institutets lärarkollegium bar på det bestämdaste avstyrkt

bifall till motionerna, därvid kollegiet åberopat ett av dess mest sakkunniga

ledamöter avgivet yttrande, i vilket de sakkunniga sammanfatta sin

ståndpunkt så, att bestämmelsen om, att anmälan skulle ske inom föreskriven

tid före experimentets utförande hos av staten utsedd kontrollmyndighet,

vittnade om en så fullständig obekantskap hos motionärerna

med de arbetsförhållanden, för vilka de önskade lagstifta, och ledde till

sådana konsekvenser för sjukvården och den allmänna samhällshygienen,

att motionerna enbart på denna grund måste betecknas som absolut oantagliga.

I anledning därav, att en av motionärerna förklarat, att vad de

egentligen åsyftat med motionerna vore det förhållandet, att studerande och

läkare i sina hem eller på andra ställen utanför de statsunderstödda anstalterna

skulle utföra vi visektioner, framhöllo bemälda sakkunniga, att de

icke hade sig bekant något enda fall, då sådant förekommit. Aldrig hade

någon lärjunge av dem begärt att få medtaga djur från laboratorierna för

dylika ändamål, ej heller hade dessa institutioners chefer eller vaktmästare

märkt, att djur tillgripits. Vidare skulle det säkerligen ej falla

de studerande in att köpa djur för dylikt hemexperimenterande. De finge

på institutionerna se de djurförsök, som de behövde för sina studier; och

om det gällde egentlig vetenskaplig forskning med djurexperiment, kunde

arbetet av rent tekniska skäl knappast tänkas utfört utanför läroanstalterna.

I en vid utlåtandet fogad skrivelse från medicinska föreningens styrelse

vitsordas, att, så vitt sagda styrelse hade sig bekant, vivisektionen icke

företoges av de studerande vare sig i hemmen eller annorstädes utom läroverkets

laboratorier eller kliniker, och att det över huvud vore ett undantag,

att de studerande utförde sådana även inom nämnda institutioner.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan framhåller, att med undantag förvissa

vetenskapliga försök i stort sett inga andra djurförsök kunde tänkas

förekomma utanför påtalta institutioner än ympningar för ställande av

sjukdomsdiagnoser. För alla dessa djurförsök skulle en anmälningsplikt,

på sätt motionärerna föreslagit, vara av mycket stor olägenhet och i många

fall helt omöjliggöra dem genom den tidsförlust, som skulle åstadkommas

därigenom, att försöken ej skulle få utföras förrän efter föreskriven tid,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

7

sedan anmälan gjorts hos kontrollmyndigheten. Beträffande de diagnostiska

ympningarna, vilka voro att betrakta som ett oumbärligt hjälpmedel

vid diagnoser av sjukdomar, men även vid utövandet av kött- och mjölkkontroll,

gällde nämligen i allmänhet, att de för att hava något värde

måste utföras fortast möjligt efter sjukdomsfallets eller det misstänkta

livs medelsprovets tillkomst. Där skulle således den föreslagna anmälningsplikten

verka avgjort skadligt. Det syntes kollegiet därför absolut olämpligt,

att staten skulle bereda svårigheter för utövandet av eu vetenskaplig

undersöknings- och forskningsverksamhet, detta så mycket mera som en

sådan verksamhet i regel torde vara förenad med ej ringa ekonomisk

uppoffring för utövaren och sålunda, där den förekommer, finge anses visa

ett intresse, som ej borde motarbetas utan i stället uppmuntras. En

kontrollagstiftning sådan som den föreslagna skulle dessutom få karaktären

av ett underkännande från statens sida av vissa yrkesutövares, i främsta

rummet läkares och veterinärers moraliska kvalifikationer — ett underkännande,

som kollegiet vågade påstå vara i högsta grad oberättigat.

Såsom framgår av de i ärendet hörda myndigheternas yttranden över

motionerna synes i stort sett vivisektion icke förekomma utanför av staten

uppehållen eller understödd läro- eller forskningsanstalt annat än vid vissa

sjukhus i diagnostiskt syfte. Att lägga hinder i vägen för denna vivisektion,

något som ett bifall till motionerna enligt de sakkunniga myndigheternas

samstämmiga uttalanden ovillkorligen skulle föranleda, lärer icke

ens hava varit motionärernas önskan, så mycket mindre som en kontroll

där torde vara minst påkallad. Emellertid må erinras, att, därest den i

de förut berörda motionerna, nr 55 och 113, åsyftade plikten till protokollsföring

med avseende på vivisektionen inom de statsunderstödda anstalterna

bleve i lag föreskriven, vivisektorerna måhända skulle för att undslippa

denna kontroll förrätta sina experiment utanför dessa anstalter. Då

emellertid, såsom ovan nämnts, riksdagens båda kamrar redan avslagit

berörda motioner, lärer utskottet i sakens nuvarande läge icke behöva

taga hänsyn till en sådan möjlighet. Vid sådant förhållande och då alltså

något behov av ett ingripande från lagstiftningens sida i den av motionärerna

påkallade riktning icke föreligger eller kan väntas inträda samt

de av 1900 års lagutskott i dess ovan återgivna utlåtande anförda skäl

mot en dylik lagstiftning alltjämt äga giltighet, kan utskottet — som

emellertid instämmer i vad nyssnämnda lagutskott anfört särskilt därom,

att det lidande, som för ett eller annat förnuftigt ändamål till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 59.

skyndas djuren, bör inskränkas till det minsta mått, som är förenligt med

ändamålets vinnande — icke förorda bifall till nu ifrågavarande motioner.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, nr 57 i första kammaren

och nr 114 i andra kammaren, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 maj 1918.

På lagutskottets vägnar.

J. W. SPENS.

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.