Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. May.t angående straffet för rymning från mobiliserad avdelning av krigsmakten.

1918-02-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. May.t angående straffet för rymning från mobiliserad avdelning av krigsmakten.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 6.

Motionärernas

motivering.

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den L9 februari 1918 kl. 7*4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

May.t angående straffet för rymning från mobiliserad avdelning

av krigsmakten.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping, Ständer*, greve Spens*,

Alexanderson, Dahl*, Tisell, Permansson, Klefbeck*, Frändén*, Lindqvist i

Kosta*, Lindley, Ernst, Holmdahl, Karlsson i Fjöl, Svensson i Betingetorp*

och Johansson i Trollhättan*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 3, hava herrar Leander och Hamrin hemställt, »det riksdagen ville

hoa Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande sådan

ändring av gällande strafflag för krigsmakten, att förhöjning av

straffet för rymning från mobiliserad avdelning bortfaller eller att åtminstone

ett förtydligande äger rum, när och i vilket fall mobilisering

skall anses vara för handen, samt att i samband därmed straffbestämmelserna

för rymning från mobiliserad avdelning mildras.»

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan hava motionärerna anfört

följande:

»Då. vid 1914 års sommarriksdag en reformerad strafflag för krigsmakten

jämte lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes antogs,

gladde sig alla de, som länge väntat på krigslagarnes humanisering,

över detta beslut och hoppades därav ganska mycket, i synnerhet för

manskapets skull, enär den klyfta, som förutvarande strafflag för krigsmakten.

uppställde mellan befäl och manskap, genom den nya lagen

väsentligen utjämnades. Kanske ha icke dessa förhoppningar till alla

delar gått i uppfyllelse. Då förut en hel mängd förseelser avdömdes

av vederbörande chefer själva och sålunda fingo försonas med arreststraff,

synes det ha blivit praxis att i avsevärd utsträckning till krigsdomstolarna

hänskjuta även de mål, som röra mindre graverande förseelse!,

vilket knappast kan sägas ha länt dem, som begått förseelserna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr (i. 5

och skolat stånda ansvar därför, till någon fördel. De straff, som av domstolarna

utmätts, ha nämligen icke varit lindrigare än de disciplinstraff,

som brukat åläggas av de militära myndigheterna, utan snarare tvärtom.

Härmed är dock icke sagt, att ej de nya krigslagarne i stort sett

utgöra en förbättring av de gamla. Dock återstå ännu vissa brister,

som behöva avhjälpas. Bland dessa har särskilt under nuvarande mobiliseringstid

eu varit i ögonen fallande, vilken vi tillåta oss att rikta

uppmärksamheten på.

5 kap. av nu gällande strafflag för krigsmakten avhandlar rymning

och olovligt undanhållande jämte straffskalorna därför. Bland dessa

paragrafer har isynnerhet den 49 visat sig vara en stötesten, vilken

vållat dem, som haft att tillämpa densamma, störa bekymmer.. Den

stadgar, att om krigsman, som är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad

avdelning, rymmer, skall han dömas till straffarbete från och med 6

månader till och med 2 år. Alltså tillämpas hart när samma straff på

rymmare från mobiliserad avdelning som på den, vilken rymmer från

avdelning ställd på verklig krigsfot, oaktat avståndet mellan avdelning

av förra och senare slaget måste betraktas såsom ganska stort. Enär

enligt 53 § rymning föreligger, då krigsman vid mobiliserad avdelning

hållit sig undan över 24 timmar av den bestämda tjänstgöringstiden,

har det i en mängd fall inträffat, att permitterat manskap, som inställt

sig först 30 å 40 timmar efter permissionstidens utgång, måst åläggas

minst 6 månaders straffarbete. Onekligen måste detta anses såsom föi

strängt och såsom stötande för det sunda rättsbegreppet. Visserligen

ha fiera av dessa fått strafftiden avkortad på grund av kunglig nåd,

men det är icke tilltalande, att nådevägen skall behöva anlitas för utfående

av rätten.

I icke få fall torde det ha inträffat, att de dömande myndigheterna

funnit sig böra tillämpa mom. 2 av ifrågavarande § 49, även där ingå

förmildrande omständigheter realiter lörefunnits, på det att de. måtte

slippa utmäta ett straff, som de ansett icke stå i rimlig proportion till

förseelsen. Åven detta vittnar om, att straffbestämmelserna i §:s mom.

1 äro alltför rigorösa.

Åven rörande frågan, vad som bör förstås med mobiliserad avdelning,

synes viss oklarhet råda. I § 4 sägs, att krigsmakt eller avdelning

av krigsmakten skall anses såsom mobiliserad, då den för annat

ändamål än övning ställes eller är ställd på krigsfot. Strängt taget

borde alltså allt det manskap, som inmobiliserats för utförande av

neutralitetsvakt, inrymmas under ovannämnda bestämmelse. Så har

likväl icke, så vitt vi kunna iinna, varit fallet. De inmobiliserade vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

armén och kustartilleriet ha i allmänhet icke betraktats såsom stående

på krigsfot, men. väl de, som varit inmönstrade å flottans fartyg. Detta

har haft till följd, att straffet för i grund och botten samma förseelse

utfallit högst olika.. Den, som rymt från avdelning vid armén, har

undsluppit med disciplinstraff eller 1 månads fängelse, under det den,

som rymt från fartyg, fått 6 månaders straffarbete. Men också i fråga

om flottans fartyg har olikhet i berörda hänseende kunnat råda, enär

det ena ansetts tillhöra mobiliserad avdelning och det andra icke. På

giund därav har rymning från ett fartyg belagts med strängare straff

än rymning från ett annat. Att detta är avita, ligger i öppen dag.

Det kan ifrågasättas, huruvida den skärpning av straffet, som följer

på rymning från mobiliserad avdelning, skulle vara behövlig eller om

det icke vore tillfyllest att i lagen upptaga endast tvenne kategorier

rymmngsbrott., d. v. s. rymning från avdelning dels på fredsfot

och dels på verklig krigsfot, varigenom den mitt emellan liggande

straffsatsen kunde försvinna. I varje händelse är det nödigt att förtydliga

och precisera, vad som menas med mobiliserad avdelning, och

även mildi a. lagens bestämmelser om straffpåföljden för rymning från

dylik avdelning. Liksom det missnöje, som denna del av lagen framkallat,

icke kan stämplas såsom oberättigat, bidrager ingalunda den

lådande olikheten i utmätningen av straff för rymningsbrott att göra

krigstjänsten populär.»

Strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914 innehåller uti 49

och 50 §§ bestämmelser för det fall, att krigsman gör sig skyldig till

rymning. Den förstnämnda paragrafen avser rymning av krigsman vid

mobiliserad avdelning; straffet är bestämt till straffarbete från och med

sex månader till och med två år, men kan för visst fall, därest omständigheterna

äro . synnerligen mildrande, enligt paragrafens andra

moment nedsättas till fängelse i högst ett år. Såsom mobiliserad anses

enligt 4 § i lagen rikets krigsmakt eller avdelning av krigsmakten, då

den för annat ändamål än övning ställes eller är ställd på krigsfot. I

50 § åter ^bestämmes ansvaret för rymning i vanliga fall, d. v. s. då

brottet begås under andra förhållanden än dem, som omförmälas i 49 §;

brottet är i regel belagt med fängelse i högst sex månader eller, där

omständigheterna äro .synnerligen mildrande, med disciplinstraff. Enligt

53 § i lagen är för visst fall olovligt undanhållande, som varar utöver

viss kortare tid, likställt med rymning. Slutligen stadgas i krigsartiklar

straff för rymning under krigstid eller eljest under tid, då rikets

kngsmakt är mobiliserad, nämligen straffarbete från och med sex månader

till och med åtta år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 6. 7

Straffet för rymning är således olika, allteftersom rymning begås

under fredstid eller krigstid och vad därmed är likställt samt i förra fallet,

allteftersom rymning sker från mobiliserad avdelning eller icke. Motionärerna

ifrågasätta, huruvida den höjning av straffet, som följer på rymning

från mobiliserad avdelning, är erforderlig, eller om det icke vore

tillfyllest, att i lagen upptoges endast två slag av rymningsbrott, rymning

från avdelning på fredsfot och rymning från avdelning på verklig

krigsfot. 1 varje fall anse de, att ett förtydligande av vad som menas

med mobiliserad avdelning är påkallat samt att i samband därmed straffet

för rymning från dylik avdelning bör sänkas.

Då man i fråga om vissa förbrytelser stadgat särskilt strängare straff,

därest de förövas under krig, har detta uppenbarligen skett förnämligast

därför, att de i sådant fall ansetts medföra en väsentligt större

fara för det allmänna än eljest. Samma skäl, som i nämnda tall föranlett

en höjning i straffet, tala emellertid för att en sådan bör inträda

även under vissa andra förhållanden, som ligga kriget nära. Den ökade

fara, som i fråga om vissa brott huvudsakligen betingar det högre

straffet, uppkommer nämligen icke i och med själva krigsutbrottet, utan

föreligger i regel även under tiden närmast dessförinnan, da kriget när

som helst kan väntas utbryta. Våra krigsartiklar äga sålunda tillämpning

icke blott i krigstid utan jämväl, då rikets hela krigsmakt är mobiliserad.

Däremot gälla hos oss de för krigsförhållanden egentligen

avsedda straffbestämmelserna, i motsats till vad som är fallet i vissa

främmande lagar, som regel icke under tid, då allenast en del av krigsmakten,

den avdelning, som den brottslige tillhör, är ställd på krigsfot.

Men beträffande vissa brott, och till dem hör rymningsbrottet, har det

ansetts oundgängligen nödvändigt, att de beläggas med särskilt strängare

straff för sist angivna fall. I 1881 års strafflag för krigsmakten

var sålunda 61 §, som i sak motsvarar 49 § i nu gällande strafflag, tilllämplig

i fråga om varje rymning från avdelning, som av där omförmäld

anledning ställts på krigsfot, oberoende därav, huruvida så var förhållandet

med krigsmakten i dess helhet eller icke. Att i nu berörda

hänseende frångå denna lagens ståndpunkt kan utskottet icke förorda.

Däremot anser utskottet det kunna ifrågasättas, huruvida icke erfarenheten

visat, att en sänkning av straffet för rymning från mobiliserad

avdelning må kunna äga rum. Enligt de upplysningar, som inom

utskottet meddelats, torde, på sätt motionärerna framhållit, ej sällan hava

inträffat, att domstolarna funnit sig böra tillämpa andra momentet i 49 §,

även där inga förmildrande omständigheter visats hava förelegat. Anledningen

härtill har antagligen vant den, att en tillämpning av lagen enligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets utlåtande Nr 6.

dess lydelse ansetts leda till obehörig stränghet. Motionärerna hava jämväl

framhållit, att i vissa fall straff, utmätt enligt paragrafens första moment,

nådevägen mildrats. Det är emellertid givet, att ett brott av förevarande

karaktär måste åtföljas av ett mera allvarsamt straff, och att

detta särskilt gäller, om brottet sker under krig eller mobilisering.

Men utskottet vill ifrågasätta, huruvida den ökade fara för det allmänna,

rymningsbrottet från mobiliserad avdelning medför, städse kan anses

vara så mycket större, att den höjning i straffet för nämnda brott, som

kommit till uttryck i bestämmandet av straffminimum till straffarbete

i sex månader, verkligen är av förhållandena påkallad, eller med andra

ord huruvida ett efter farans storlek för olika förhållanden avpassat straff

städse låter utmäta sig inom den sålunda nedåt bestämda strafflatituden.

Vad slutligen angår motionärernas yrkande därom, att i lagen måtte

tydligare angivas, när och i vilket fall mobilisering skall anses vara

för handen, är det givetvis av största vikt, att bestämmelserna

härutinnan erhålla nödig bestämdhet och tydlighet. Såvitt utskottet har

sig bekant, lärer emellertid i nu angivna hänseenden någon oklarhet

icke råda. Mobiliserad i strafflagens mening är krigsmakten eller del

därav, då mobilisering av Kungl. Maj:t i generalorder påbjudits. Att dylik

befallning utgått, bringas till vederbörandes kännedom genom kungörelser,

som offentligen anslås, eller ock genom särskilda inkallelseorder.

Med stöd av det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med anledning av förevarande

motion i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes, efter verkställd utredning, taga under

övervägande, huruvida det i nu gällande strafflag för

krigsmakten stadgade straffminimum för rymning av

krigsman vid mobiliserad avdelning, straffarbete i sex

månader, ma kunna sänkas, samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 19 februari 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:41 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående straffet för rymning från mobliserad avdelning av krigsmakten. a1 i texten