Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

1918-05-24 · 23 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 18 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:62, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 02.

1

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1918 kl. /j 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående åtgärder mot utbredning av

könssjukdomar.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Stärner, Rogberg, greve Spens, Dahl,

Alfred Petrén, Permansson, Fant*), Lagerkvist, Lindqvist i Kosta, Ernst Lindley, Karlsson

i Fjäl*), Svensson i Betingetorp, Johansson i Trollhättan, Ericsson i Åtvidaberg

och Hammarskjöld.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 15 februari 1918 dagtecknad proposition, nr 154,

vilken blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande

av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag angående

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

I sammanhang med omförmälda lagförslag har Kungl. Maj:t i en

likaledes den 15 februari 1918 dagtecknad proposition nr 155, varöver

utskottet samtidigt härmed avgiver särskilt utlåtande, framlagt förslag

till lag om ändring i vissa delar av 14 och 18 kap. strafflagen.

De av Kungl. Maj:t framlagda lagförslagen stödja sig i huvudsak

på ett av den s. k. reglementeringskommittén den 31 december 1910

avgivet betänkande och innefatta i väsentliga delar:

1. Åtgärder för befordran av sjukvård åt könssjuka:

A. Införande av kostnadsfri behandling utom sjukhus (ambulatorisk

vård) för alla könssjuka. 4 och 7 §§i huvudförslaget.

B. Inrättande av polikliniker för könssjuka i större städer; 5 §

i huvudförslaget.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt 46 käft. (Nr 62.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

C. Anordnande av upplysnings- och undervisningsverksamhet

angående könssjukdomarnas natur och smittfarlighet; 27 §

i huvudförslaget.

2. Tvångsåtgärder mot spridande av könssjukdomarnas smitta:

A. Åtgärder av straffrättslig natur:

a) införande av straffbestämmelser för utsättande för eller

överförande av könssjukdom; 14 kap. 21 § strafflagen.

b) utvidgning av gällande straffbestämmelser för koppleri;

18 kap. 11 § strafflagen.

B. Åtgärder av sanitär natur:

a) bestämmelser om skyldighet för varje könssjuk att underkasta

sig nödig läkarbehandling samt ställa sig till efterrättelse

föreskrift, som av läkare meddelas angående

sjukdomens behandling eller till förekommande av smittans

spridning; 3 § i huvudförslaget.

b) bestämmelser om skyldighet att till vissa tjänsteläkare,

kallade sundhetsinspektörer, anmäla den, som blivit anmäld

som smittkälla eller åtalad för vissa brott; 11 och

12 §§ i huvudförslaget.

c) bestämmelser om uppsikt över könssjuka i syfte att bringa

dem under erforderlig läkarbehandling; 8—10 och 13—26

§§ i huvudförslaget.

C. Upphävande av prostitutionens reglementering.

Beträffande det närmare innehållet av förslaget till lag angående

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar får utskottet hänvisa till KungL

Maj:ts proposition nr 154 jämte därvid fogade protokollsutdrag.

Utskottet finner nu föreliggande lagförslag, jämte det av KungL

Maj:t i proposition nr 155 framlagda, vara ägnat att på ett humanare

och tillika verksammare sätt än nu är fallet motarbeta könssjukdomarnas

utbredning och att sålunda bliva ett kraftigt medel mot''den

samhällsfara, som dessa sjukdomars spridning innebär. Att våra nuvarande

anordningar till könssjukdomarnas bekämpande äro synnerligen

otillfredsställande torde vara tillfyllest ådagalagt. \ ad särskilt reglementeringen

av prostitutionen angår, har den verkställda utredningen visat, att

detta system, sådant det hittills tillämpats, saknar det samhällshygieniska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr Cd. °

värde, som därmed avsetts, och att eu utveckling av systemet till

medicinsk effektivitet torde vara praktiskt ogenomforbar. Da härtill kommer,

att reglementeringen är ägnad att ingiva tungt vägande betänkligheter av

rättslig, social och moralisk art, synes det utskottet givet, att regleme

rin''^systemet icke vidare bör upprätthållas i någon form. Ur denna sy - punkt finner utskottet välbetänkt, att det sanitära kontrollsystem, som innefattas

i det föreliggande lagförslaget, är frigjort från det |samband med losdnvarlagen,

som är karaktäristiskt för den i vårt land tillämpade reglementeringen.

Föreställningen, att eu på lösdrivarkagen grundad hygienisk

specialkontroll över prostituerade kvinnor skulle medföra något namnvar

sanitärt utbyte, har genom utredningen angående reglementeringssystemets

verkningar visats vara felaktig. Vid sadant förhållande larer ^®

icke böra komma ifråga att för könssjukdomarnas bekampande vidare

använda sig av en dylik specialkontroll, utan torde samhällets forsva

mot dessa sjukdomar hädanefter böra läggas på en bred grundval oc i

an°tfterl:ltgraSng:lk0ttet ägnat förslagets »lika bestämmelser

har utskottet också ansett sig kunna tillstyrka detsamma med allenast

ett par smärre jämkningar.

Vid behandlingen av lagförslaget har utskottet ansett sig hora taga

i övervägande ett efter propositionens avlämnande i ärendet avgivet uttalande

av Dermatologiska sällskapet, som utgör eu sammanlutning av

läkare i Stockholm, vilka företrädesvis behandla hud- och könssjukdomar.

I detta uttalande har sällskapet i huvudsak a^siutit sig till forskget me

dock, ehuru i vissa avseenden ej enhälligt, framhållit önskvärdheten

ändringar i 9, 11, 14 och 15 §§ av detsamma.

5 §■

I tredje stycket av 5 § har föreslagits, att i stad, som har ett invånarantal''av

tjugutusen eller därutöver, skall finnas nödigt antal po i

kliniker, å vilka tillfälle till kostnadsfri undersökning och behandling av

könssjukdomar skall beredas. Då det emellertid möjligen kan mota svårigheter

för en del städer att redan vid lagens

poliklinik inrättad och det därjämte torde kunna tankas fall, da anordnande

av poliklinisk behandling av nu ifrågavarande sjukdomar icke

är av behovet påkallad, har utskottet ansett sig hora i denna paragr

intaga en bestämmelse därom, att Konungen skall aga pa framställning

s. 4 Kontrollera mot PDF

Derin (biologiska

sällskapet.

4 Lagutskottets utlåtande Nr 62.

r>nli tvd'' tlllS Vidare medgiva befrielse från skyldighet att anordna sådan

poliklinik, som nu sagts.

9 §•

2 fr%a °m denna paragraf har Dermatologiska sällskapet ansett,

att den borde fa följande ändrade lydelse: F

ornatJnZJ S,om bebaQdlar könssjuk, att den sjuke under sådana

omständigheter, att fara för smittans spridning kan anses vara för handen,

antingen avbrutit behandlingen hos läkaren eller underlåtit att ställa sig

till efterrättelse enligt 8 § meddelad föreskrift, är han pliktig att därom

hos sundhetsinspektören i orten göra skriftlig anmälan.

Till motivering härav har sällskapet anfört:

... -i ®Vl befara att den sjukes förtroende till läkaren kommer att i betänklig

grad rubbas, om läkaren är skyldig att, såsom 9 8 i kung!, propositionen

föreskriver, utan avseende på omständigheterna i övrigt vid

varje patientens överträdelse av läkarens föreskrift eller avbrott i behandlingen,

gorå anmälan därom till sundhetsinspektören. Mången gånsr

beror ett . avbrott i behandlingen eller en annan överträdelse av de av

lakaren givna föreskrifterna ingalunda på försumlighet hos patienten,

ef heller behover alltid darmed åstadkommas fara för smittans spridande

r oljden av en onödig anmälan torde nog bliva, att den sjuke mången

gång skall kanna sig utsatt för trakasseri, och hans ovilja kommer att

närmast tralla lakaren. Förfarandet bliver därför otvivelaktigt äo-nat att

afskranka många sjuka från att i tid söka vård hos sakkunnig och samvetsgrann

läkare, och sålunda motarbetas just lagens syfte nämligen att

befordra de sjukas frivilliga medverkan.

Dessutom torde även med bästa vilja och samvetsgrannhet oöverstigliga

praktiska svårigheter resa sig för de läkare, som sköta ett större

antal konssjuka, och framför allt för poliklinikläkarne, att i enlighet med

propositionens 9 § fullgöra anmälningsskyldigheten angående avbrott i

behandlingen.

Enligt den av sällskapet förordade formuleringen kan läkaren taga

mera hänsyn till de individuella förhållandena, och dessutom göres mindre

vald pa hans tystlåtenetsplikt, vilken ju är eu oundgänglig förutsättning

för ett förtroendefullt förhållande mellan patient och läkare, och

därmed aven för en framgångsrik behandling.

° i ..^j * den. n,u av sallskapet föreslagna formuleringen av 9 8 kunde

mahanda invändas, att densamma kommer i strid med 3 §. Det syns

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 62. 5

emellertid rimligt, att i fråga om nämnda paragraf samma princip Unge

göra sig gällande som beträffande 8 §, vilken tillåter läkaren att tillämpa

det i denna paragraf framställda stadgandet med hänsyn till de omständigheter,

som i varje enskilt fall kunna föreligga. Det kategoriska stadgandet

i 3 § har ju dock sin moraliska betydelse såsom fastslående den

sjukes plikt mot samhället att låta behandla sig.»

Det av Dermatologiska sällskapet framställda ändringsförslaget avser

att åt läkaren inrymma en vidsträcktare rätt att pröva, huruvida anmälan

enligt 9 § skall äga rum eller icke. Vid bedömandet av detta ändringsförslag

torde till en början böra bemärkas, att ett visst utrymme för

läkarens prövningsrätt förefinnes även med den avfattning, paragrafen

har i den kungl. propositionen. Den i paragrafen omhandlade anmälningsskyldigheten

avser ju i första hand de fall, då patient underlåter

att ställa sig till efterrättelse de av läkaren själv meddelade föreskrifterna.

Det lärer kunna förutsättas, att läkaren vid meddelandet av dessa

föreskrifter tager erforderlig hänsyn till patientens individualitet och

övriga föreliggande förhållanden samt icke meddelar andra föreskrifter

än sådana, som han anser nödvändiga. Med hänsyn härtill torde den

i paragrafen stadgade skyldigheten att anmäla överträdelse av de givna

föreskrifterna icke kunna befaras föranleda några onödiga anmälningar.

Den i paragrafen omförmälda anmälningsplikten avser vidare sådana

fall, då patient avbrutit behandlingen utan att för läkaren styrka, att behandlingen

övertagits av annan läkare. Angående denna del av paragrafen

yttrar föredragande departementschefen i lagförslagets specialmotivering

följande: »Detta stadgande innebär icke, att anmälan till

sundhetsinspektören ovillkorligen skall göras så snart läkaren konstaterat,

att den sjuke avbrutit behandlingen. I många fall torde det vara

lämpligt, att läkaren till en början anmodar den sjuke att till honom

insända, intyg, att annan läkare övertagit behandlingen och först om

denna anmodan åsidosättes, inskrider med anmälan om saken.» Utskottet

förutsätter, att det av departementschefen anvisade förfaringssättet kommer

att av vederbörande läkare tillämpas i sådana fall, då omständigheterna

icke påkalla ett omedelbart inskridande med anmälan. Under

denna förutsättning torde icke heller den föreslagna skyldigheten att

anmäla avbrott av behandlingen komma att föranleda onödiga anmälningar.

På grund av vad sålunda anförts kan utskottet för sin del icke finna,

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

fl Lagutskottets utlåtande Nr 62.

att den föreslagna paragrafens avfattning i den kungl. propositionen är

ägnad att ingiva några betänkligheter i de av Dermatologiska sällskapet

angivna avseenden. Däremot synes det utskottet vara av stor vikt, att

ett blivande stadgande om skyldighet för läkarne att anmäla försumliga

patienter icke lämnar allt för stort spelrum åt läkarens individuella uppfattning.

. Detta kunde nämligen lätt föranleda godtycke vid bestämmelsernas

tillämpning. Erfarenheten från våra grannländer synes i detta

avseende vara av en viss betydelse.

Reglementeringskommittén omnämner i sitt betänkande (Del. I, s.

294—95), att i Kristiania sedan år 1888 tillämpats ett system, som ålägger

läkarne att för vederbörande hälsovårdsmyndighet anmäla alla könssjuka

patienter, men därvid utsätta patientens namn och adress endast

i de fall, då vederbörande läkare anser detta lämpligt. Kommittén meddelar,

att detta system i tillämpningen lett därtill, att sådana könssjuka,

som vårdas å sjukhus eller poliklinik, städse anmälas med utsatt namn

och bostad, under det att inom privatpraktiken en del läkare aldrig göra

sådan anmälan och andra läkare göra den endast i undantagsfall. Eu

dylik ojämnhet i förfarandet måste givetvis uppväcka allvarliga betänkligheter.

I det lagförslag, som år 1899 framlades för det norska stortinget,

hade man också sökt ett korrektiv häremot genom bestämmelser

om ovillkorlig anmälningsplikt. Nämnda lagförslag innehöll i 15 § följande

stadgande: »Naar en Laege icke sel v fortsaetter Behandlingen af

en syfilitisk Syg, som endnu befinder sig i en Periode, i hvilken Tilbagefald

af Sygdommen i smitsom Form sandig er åt befrygte, paahviler

det ham åt gjöre Anmeldelse til Sundhedskommissionens Ordfprer med

Opgiven av den Syges Navn, saafremt der ikke for ham fremlsegges

Bevidnelse fra en anden Laege om, att Behandlingen er övertaget av

denne.»

Från Danmark äro erfarenheterna av ungefär enahanda art. Lagen

den 10 april 1874 innehöll bestämmelser om rätt för läkare att hos

vederbörande myndighet anmäla könssjuk patient, som i förtid upphörde

med behandlingen. Enligt vad reglementeringskommittén meddelar

(Del I sid. 296), förekom emellertid inom läkarnes privatpraktik dylik

anmälan endast rent undantagsvis. Däremot tillämpades anmälningsrätten

regelmässigt mot poliklinikpatienter. Genom lagen den 30 mars 1906

ordnades förhållandet på annat sätt. I 6 §. av nämnda lag stadgas

ovillkorlig skyldighet för envar läkare att ofördröjligen hos sanitär myndighet

anmäla könssjuk patient, som icke fullgör vissa givna föreskrifter

angående behandlingen eller företer skriftligt intyg, att hans behandling

övertagits av annan läkare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

7

Av ovanstående framgår, att stadgandena i den förevarande paragrafen

nära motsvara de bestämmelser om läkares anmälningsplikt,

som innehållas i 1899 års norska lagförslag och i 1906 års danska lag.

Då utskottet för sin del icke anser tillrådligt, att ifrågavarande stadganden

modifieras i den riktning, som av Dermatologiska sällskapet

ifrågasatts, finner sig utskottet böra tillstyrka, att paragrafen bibehålies

vid den avfattning, densamma har i den kungl. propositionen.

11 §■

Dermatologiska sällskapet har uttalat sig för sådan ändring i förevarande

paragraf, att den däri stadgade skyldigheten för läkare att i anmälan

till sundhetsinspektören utsätta namn och bostad å person, som

för honom uppgivits som smittkälla, ej skall vinna tillämpning i det fall,

dä för läkaren styrkts, att den som smittkälla angivne redan är under behandling.

Till stöd härför framhålles, att lagens ändamål med angivandet

av smittkällans namn och bostad är att dymedelst befordra densamma

till läkarevård, men att då smittkällan redan befinner sig under behandling,

en sådan anmälan tydligen är onödig. Det hade blivit allt vanligare

att, då en könssjuk misstänker sig hava smittat någon, han i fullt

förtroende till läkarens diskretion tillråder den eventuellt smittade att

låta undersöka sig, och det vore högeligen att befara, att risken att

bliva anmäld som smittkälla komme att avhålla mången från ett sådant

tillvägagångssätt. Detta vore synnerligen beklagligt, då det är av fundamental

betydelse, att de sjuka komma under så tidig behandling som

möjligt.

Syftet med Dermatologiska sällskapets ändringsförslag är att utskottet.

bespara en del av de personer, som överfört könssjukdom på andra,

risken att bliva anmälda som smittkällor. • I detta avseende får utskottet

till en början erinra, att den ifrågavarande anmälan icke medför annan

påföljd, än att den anmälde erhåller en i diskreta former given anmaning

att låta undersöka sig av läkare. År den anmanade personen redan

under läkarbehandling, har han ju endast att besvara anmaningen med

att insända intyg om, att han av läkare behandlas för sin sjukdom.

Inkommer ett sådant intyg till sundhetsinspektören, lära vidare åtgärder

från dennes sida icke vara erforderliga, utan saken är ordnad. Någon

Dermatologiska

sällskapet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

anmälan till åtal är det ju Iiär icke fråga om. Sundhetsinspektören är

bunden av tyst! åtenhetsp likt, och förfarandet hos honom är hemligt.

Med hänsyn härtill synes den förevarande anmälan icke innebära någon

sådan olägenhet för de anmälda, att anledning föreligger att genom särskilda

undantagsbestämmelser från anmälan befria de smittkällor, som

redan äro under läkarbehandling.

kommer, att den av Dermatologiska sällskapet föreslagna

modifikationen av paragrafens stadganden skulle medföra bestämda

olägenheter.. I de flesta fall torde den person, som för vederbörande

läkare uppgivits som smittkälla, icke vara läkarens egen patient. I

många fall kan den såsom smittkälla uppgivne vara bosatt å annan ort

än den aumälningsskyldige läkaren, kanske i en annan del av riket.

Under sådana förhållanden lärer det kunna taga en avsevärd tid, innan

[ÖJ'' läkaren kan styrkas, att den uppgivna smittkällan är under

läkarbehandling.. Enligt det föreliggande lagförslaget skall emellertid

anmälan om smittkälla göras samma dag, som smittkällan blivit för läkaren

uppgiven, eller senast dagen därpå. Denna bestämmelse torde vara

nödvändig för att förhindra att anmälan bortglömmes eller eljest försummas.

Erfarenheten av de nuvarande statistiska anmälningarna av

könssjuka, vilka anmälningar skola insändas var fjortonde dag, är allt

utom tillfredsställande och tyder på, att bestämmelsen om anmälans

omedelbara insändande är av behovet påkallad. Skulle nu inom den

utsatta anmälningsfristen av en dag läkaren undersöka, huruvida den

såsom smittkälla uppgivne redan är under behandling, torde det kunna

befaras, att denna undersökning i många fall skulle bliva skäligen flyktig

och ofullständig och att därigenom en hel del smittkällor skulle undgå

att befordras till läkarvård.

På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet böra tillstyrka,

att paragrafen bibehålies vid den avfattning, densamma har i den kungl.

propositionen. ö

12 §.

På sätt framgår av utskottets samtidigt härmed avgivna utlåtande i

anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring

i vissa delar av 14 och 18 kap. strafflagen, har utskottet i anledning av

i ärendet väckt motion föreslagit viss ändring i Kungl. Maj:ts förslag

beträffande, sistnämnda kapitel. I anledning härav påkallas en formell

jämkning i denna paragraf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr <12.

14 och 15 §§.

Beträffande dessa paragrafer har Dermatologiska sällskapet framhållit, Dermatoioatt

rätten till att undersöka, eventuellt behandla, de personer, som av sund- gtsJl“pef1''

hetsinspektör på grund av inkommen anmälan anmanats att låta undersöka

sig, bör begränsas i enlighet med vad i 17 § av reglementeringskommitterades

förslag stadgats till läkare, som i sådant avseende av hälsovårdsmyndigheten

godkännes.

Till motivering härav har sällskapet anfört:

»Särskilt i de största städerna är det tyvärr att befara, att ifrågavarande

patienter utan denna begränsning beträffande läkareval, skola

snart nog lära sig att finna vägen till mindre samvetsgranna läkare,

vilka icke äro i besittning av de nödvändiga förutsättningarna och ej

tveka att patienterna till behag och utan hänsyn till samhällets berättigade

krav utfärda friskbetyg. Dermatologiska sällskapet anser därför,

att, om bestämmelsen härom avfattades i enlighet med vad av detsamma

föreslagits, det skulle vinnas större garanti för, att det med lagen

avsedda målet, nämligen att uppspåra och till sakkunnig behandling befordra

smittokällorna, verkligen nåddes.»

Jämlikt den av sällskapet åberopade 17 § i reglementeringskommit- utskottet.

téns lagförslag skulle sundhetsinspektörens anmaning innefatta föreläggande

för den anmälde att låta undersöka sig antingen av läkare, som på

grund av tjänsteställning eller uppdrag hade att kostnadsfritt verkställa

hithörande undersökningar, eller ock av annan läkare, som av hälsovårdsmyndigheten

i förevarande avseende godkändes. Enligt vad kommittén

anfört, åsyftades med sistnämnda stadgande att bereda hälsovårdsmyndigheten

möjlighet att, då särskild anledning därtill förefunnes, kunna vägra

att godtaga ett i förevarande hänseende utfärdat läkarintyg. Särskilt då

anmälan grundades på åtal för utsättande för eller överförande av smitta

syntes kommittén understundom anledning kunna föreligga att icke godtaga

ett av enskild läkare utfärdat friskhetsintyg.

Gent emot det av kommittén sålunda upptagna, i Kungl. Maj:ts

förslag uteslutna stadgandet har föredragande departementschefen anfört,

att detsamma syntes honom i betänklig grad ägnat att föranleda osäkerhet

och konflikter, varför han icke ansett det tillrådligt att upptaga det

i lagförslaget.

Jämväl utskottet finner ett stadgande av nu ifrågasatt innebörd

möta betänkligheter. Skydd mot mindre samvetsgranna läkare torde

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 46 höft. (Nr 62.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

höra sökas på andra vägar. För övrigt torde vinsten av en dylik bestämmelse

bliva av ringa betydelse, avsedd som den är att garantera

specialsakkunnig undersökning eller behandling endast av de anmälda

konssjuka, medan fordran på specialistbehandling av det stora flertalet

könssjuka, nämligen de som frivilligt söka läkarvård, icke kunnat uppställas.

25 §.

Denna paragraf innehåller föreskrift om sekretess rörande o-jorda

anmälningar och vad i anledning därav förekommit, därvid föreskrivits

bland annat, att vad hos hälsovårdsmyndighet eller sundhetsinspektör

militärläkare eller läkare vid straff- eller tvångsarbetsan stalt eller häkte

förekommit i ärende, som i lagen avses, ej må av någon, som på grund

av sm tjänstebefattning eller sitt uppdrag erhållit kunskap därom, yppas

för obehöriga. Grunden för sagda stadgande är att söka däri, att varken

läkarnes tjänstebiträden eller hälsovårdsmyndighetens ledamöter äro

såsom läkarne, bundna av någon påbjuden tystnadsplikt. Då emellertid

samma förhållande gäller personalen å allmänt sjukhus eller poliklinik

samt det vore önskvärt, att jämväl å dylika inrättningar anställda ålades

en viss tystnadsplikt, har utskottet ansett, att ifrågavarande stadgande

bör utsträckas att avse även denna personal.

I likhet med föredragande departementschefen vill utskottet vidare

understryka vikten av att bestämmelser, motsvarande de i förevarande

paragraf givna, snarast möjligt införas jämväl i tryckfrihetsförordningen.

Ett offentliggörande i tryck av protokoll och handlingar i ärenden av

detta slag bör tydligen icke heller vara tillåtet. Däremot torde i tryckfrihetsförordningen

böra inflyta en bestämmelse därom, att den, mot vilken

anmälan inkommit, skall vara berättigad att taga del av protokoll

och handlingar i ärendet.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande, att Kung!. Maj:ts

förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat

skick antagas, måtte för sin del antaga följande:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

K ungt. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Lag

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Till könssjukdomar räknas i denna lag syfilis (kies), enkelt veneriskt

sår (ulcus molle, mjuk chancre) och dröppel (gonorrhea, gonorré),

dock endast så länge dessa sjukdomar äro i smittsamt skede.

Könssjukdom skall anses vara i smittsamt skede, så länge symtom

å smittsamhet förefinnas eller förnyat framträdande av sådana symtom

är att befara.

2 §•

Närmaste befattningen med de åtgärder, som avse att förekomma

könssjukdomarnas utbredning, handhaves under hälsovårdsmyndighetens

inseende i stad, där stadsläkare finnes, av denne eller, om flera sådana

äro antagna, av den främste ibland dem och å annan ort av förste provinsialläkaren

i länet.

I stad, där stadsläkare finnes, må, då så prövas erforderligt, av

staden uppdragas åt särskild läkare att i vederbörande stadsläkares ställe

handhava ifrågavarande befattning. Sådan läkare utses av hälsovårdsnämnden,

som jämväl utfärdar instruktion för honom och övar inseende

över hans tjänsteverksamhet.

Läkare, som här avses, benämnes i denna lag sundhetsinspektör.

Med hälsovårdsmyndighet avses enligt denna lag i stad, där stadsläkare

finnes, hälsovårdsnämnden och å annan ort Konungens befallningshavande

i länet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

Kungl. Majlts förslag.

Utskottets förslag.

3 §•

Var och en, som är angripen av könssjukdom, är pliktig att underkasta

sig erforderlig läkarbehandling samt att ställa sig till efterrättelse

föreskrift, som av läkare meddelas angående sjukdomens behandlinoeller

till förekommande av smittans spridning.

4 §•

Befarar någon sig vara angripen av könssjukdom, är han berättigad

att utan avgift bliva i sådant avseende undersökt, om han inställer si»- hos läkare, som i 5 § avses.

Den, som finnes behäftad med könssjukdom, men ej är i behov av

sjukhusvård, äger ock rätt att av sådan läkare utan avgift erhålla behandling

för sjukdomen, så framt det kan ske hos läkaren, ävensom

att. kostnadsfritt bekomma läkemedel och utensilier, som därvid föreskrivas.

Erfordras enligt denna lag intyg angående undersökningen eller

behandlingen, skall sådant intyg av läkare, som i 5 § avses, utan avgift

till vederbörande utlämnas.

. Könssjuk, för vilken sjukhusvård finnes erforderlig, äger att utan

avgift åtnjuta vård och underhåll å allmänt sjukhus i enlighet med vad

därom finnes särskilt stadgat.

5 §‘

Kostnadsfri undersökning och behandling, varom i 4 § säo-g, verkställes

av provinsialläkare, extra provinsialläkare, stadsläkare, Icöpingsläkare

och municipalläkare.

I stad, där stadsläkare finnes, må, då så prövas lämpligt, av staden

uppdragas åt annan läkare att i stadsläkares ställe utföra ifrågavarande

förrättning. Erfordras flera läkare för utförande av dylik förrättning,

vare staden pliktig ombesörja, att läkare till nödigt antal, däribland

så vitt lämpligen kan ske minst en kvinnlig, finnas för ändamålet

tdlgängliga.^ Då beslut fattats att för ändamålet anställa särskild

läkare, utses sådan av hälsovårdsnämnden, som jämväl har att öva

inseende över hans tjänsteverksamhet och härför meddela nödiga föreskrifter.

&

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 62. 13

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

I stad, som tiar ett invånarantal av tjugutusen eller därutöver,

skall tillfälle till sådan kostnadsfri undersökning och behandling, varom

i 4 § sägs, beredas å nödigt antal polikliniker. Kostnaden för sådan

poliklinik, med undantag av vad som enligt 6 § utgår av statsmedel,

bestrides av staden. Mottagningarna å poliklinik skola anordnas med

hänsyn till allmänhetens bekvämlighet och på sådant sätt, att besök

å polikliniken icke röjer beskaffenheten av den sjukdom, för vilken

vård sökes.

Frän skyldighet att anordna poliklinik

^ som i tredje stycket sägs,

äger Konungen på framställning av

stad tills vidare medgiva befrielse.

Läkare, som i andra stycket avses, ävensom föreståndare för i tredje

stycket omförmäld poliklinik skall, där så kan ske, hava erhållit särskild

utbildning i fråga om könssjukdomar.

6 §•

Ersättning för förrättning, varom i 4 § sägs, däri inbegripen serologisk,

bakteriologisk eller annan dylik undersökning, som av läkaren

ansetts erforderlig, utgår enligt av Konungen fastställd taxa och

bestrides, jämte kostnaden för föreskrivna läkemedel och utensilier, av

statsmedel.

Föreskrifter om sättet och ordningen för ersättningens utbekommande

meddelas av Konungen.

7 §•

Kan på sannolika skäl antagas, att könssjukdom vunnit utbredning

bland befolkningen å sådan ort på landet, som är belägen på

längre avstånd från vederbörande provinsial- eller extra provinsialläkares

bostad, äger Konungens befallningshavande förordna nämnde läkare

eller annan läkare, som därtill kan finnas villig, att besöka orten för

att tillhandagå befolkningen med undersökning och behandling, varom

i 4 § sägs.

För sådan resa utgår av statsmedel ersättning efter den klass i

gällande resereglemente, som är för provinsialläkare bestämd; och gälle

orq ersättning för därvid utförd undersökning och behandling samt föreskrivna

läkemedel och utensilier vad i 6 § sägs.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 '' Lagutskottets utlåtande Nr 62.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

8 §•

Iakttager läkare könssjukdom hos någon, vilken han undersöker

eller behandlar, åligger det läkaren att upplysa den sjuke om sjukdomens

art och smittfarlighet samt till honom överlämna föreskrift om vad

lian har att iakttaga angående sjukdomens behandling och till förekommande

av smittans spridning. I sådan föreskrift skall särskilt erinras om

gällande bestämmelser angående förbud för könssjuk att ingå äktenskap

spridninD|faende ^ gärning’ som innebär fara för könssjukdoms

Från vad sålunda är stadgat skall dock undantag göras i det fall

att lakaren finner den sjukes hälsotillstånd eller andra förhållanden oundgängligen

kräva, att sjukdomens beskaffenhet tillsvidare icke för honom

yppas, eller för den händelse den sjuke är barn under femton år. I

sistnämnda fall har läkaren att i stället underrätta barnets målsman eller

annan,^ som har barnet i sin vård, om sjukdomens art och smittfarlig
e

, sa ock om vad som bör iakttagas till förekommande av smittans

spridning.

Formulär till föreskrift, som i denna paragraf omförmäles, fastställes

av medicinalstyrelsen.

9 §■

Finner läkare, som på sätt i 8 § sägs iakttagit fall av könssjukdom,

att den sjuke underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift

som enligt sagda paragraf meddelats, eller har den sjuke avbrutit behandling

hos läkaren utan att för denne styrka, att behandlingen av

annan Jakare övertagits, är läkaren pliktig att därom hos sundhetsinspektören

i orten göra skriftlig anmälan.

10 §.

Har läkare på sätt i 8 § sägs iakttagit fall av könssjukdom och

bfir det läkaren känt, att den sjuke, medan sjukdomen är i smittsamt

skede, ämnar utan att söka Konungens tillstånd träda i äktenskap

ångger det läkaren att ofördröjligen hos sundhetsinspektören i orten

göra skriftlig anmälan om förhållandet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

11 §•

Läkare, som på sätt i 8 § sägs iakttagit fall av könssjukdom, är

pliktig att, där sjukdomen veterligen icke förut blivit av annan läkare

iakttagen, av den sjuke söka utröna, av vem och under vilka omständigheter

smittan blivit överförd. 1 fall., varom nu är sagt, har läkaren

att senast inom nästa dags utgång till sundhetsinspektören i orten göra

skriftlig anmälan, vari skall uppgivas dels sjukdomsbenämningen samt

den sjukes kön, ålder och boningsort, varemot den sjukes namn ej må

utsättas, dels ock vad i avseende å smittans överförande kunnat utrönas,

med utsättande, där någon angivits såsom smittkälla, av dennes

namn och bostad.

Formulär till anmälan enligt denna paragraf fastställes av medicinalstyrelsen.

12 §.

Bliver någon av allmän åklagare

ställd under åtal för brott, som

omförmäles i 14 kap. 21 §, 15 kap.

12, 13, 14 eller 15 §, 18 kap. 7,

8, 9 eller 10 § strafflagen, eller för

gärning, varom i 18 kap. 13 § 1

mom. samma lag sägs och som innebär

uppfordran eller inbjudan till

otukt, åligger det åklagaren att, så

snart stämning delgivits den tilltalade

eller denne blivit för brottet

häktad, göra skriftlig anmälan därom

i förra fallet till sundhetsinspektören

i orten och i det senare till

den vid häktet anställde eller an
-

12 §.

Bliver någon av allmän åklagare

ställd under åtal för brott, som

omförmäles i 14 kap. 21 §, 15 kap.

12, 13, 14 eller 15 §, 18 kap. 7,

8, 9 eller 10 § strafflagen, eller för

det han, foa sätt i 18 kap. 13 § 1

eller 3 mom. samma lag sägs, uppfordrat

eller inbjudit till otukt,

åligger det åklagaren att så snart

stämning delgivits den tilltalade

eller denne blivit för brottet häktad,

göra skriftlig anmälan därom i förra

fallet till sundhetsinspektören i orten

och i det senare till den vid häktet

anställde eller anlitade läkaren.

litade läkaren.

Anhängiggöres sådan talan av enskild part, åligger det domstolen

att omedelbart efter målets första handläggning därom underrätta sundhetsinspektören

i orten eller, därest den tilltalade därvid förklarats häktad,

den vid häktet anställde eller anlitade läkaren.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

• 13 §.

Fmnes till sundhetsinspektören inkommen anmälan, som i 9, 11

eller 12 § omförmäles, avse person, som vistas inom annat hälsovårdsdistrikt,

värde den överlämnad till sundhetsinspektören inom detta distrikt.

Avser sådan anmälan i tjänst varande krigsman av manskaps grad,

skall den överlämnas till vederbörande militärläkare. Anmälan angående

person, som är intagen i straff- eller tvångsarbetsanstalt eller häkte

varde överlämnad till anstaltens eller häktets läkare.

14 §.

Har till sundhetsinspektören inkommit anmälan enligt 12 § eller

finnes uppgift om smittkälla, som lämnats i en enligt 11 § till honom

inkommen anmälan, vara grundad på sannolika skäl, och skall ej enligt

13 § anmälan överlämnas till annan läkare, tillställe sundhetsinspektören

den anmälde anmaning att inom utsatt kort tid till utrönande, huruvida

han är behäftad med könssjukdom, låta sig av läkare undersökas samt

såvitt undersökningen ej verkställes av sundhetsinspektören själv, därom

hos denne förete intyg.

Närmare föreskrifter angående sättet för undersökningens verkställande

utfärdas av medicinalstyrelsen, som jämväl har att fastställa

formulär till intyg, som över dylik undersökning utfärdas.

15 §.

Har vid^ undersökning, som enligt 14 § verkställts, den anmälde

funnits behäftad med könssjukdom, tillställe sundhetsinspektören den

sjuke anmaning att inom utsatt kort tid för undergående av sjukbehandlmg

inställa sig hos läkare samt, såvitt sjukbehandlingen ej verkställes

av sundhetsinspektören själv, därom hos denne förete intyg.''

. Anses den sjuke icke kunna utan synnerlig fara för smittans spridning

vårdas utom sjukhus, tillställe sundhetsinspektören honom anmaning

att inom utsatt kort tid låta intaga sig till vård å allmänt sjukhus och

till sundhetsinspektören insända intyg om intagandet.

16 §.

Har till sundhetsinspektör inkommit anmälan enligt 9 §, tillställe

sundhetsinspektören den sjuke anmaning, som i 15 § sägs.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

17

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Föreligger från den sjukes sida uppenbar tredska, må dock ärendet

omedelbart behandlas på sätt i 21 § angives.

u §•

Inkommer till sundhetsinspektör anmälan, varom i 10 § sägs, åligger

det sundhetsinspektören att ofördröjligen översända anmälan till pastor

i den församling, där den anmälde är kyrkobokförd. Pastor har att,

därest äktenskapsbetyg för den anmälde är eller varder utfärdat, genast

översända anmälan till den myndighet, hos vilken hinder mot äktenskapet

må anmälas.

18 §.

Där jämlikt 9, 10 eller 11 § skyldighet att hos sundhetsinspektör

göra anmälan skulle åligga sundhetsinspektören själv, har sundhetsinspektören

att förfara så, som hade anmälan till honom inkommit.

19 §.

Anmaning, varom i 14, 15 och 16 §§ sägs, skall meddelas skriftligt

och innehålla erinran om den påföljd, som för underlåtenhet att ställa

sig densamma till efterrättelse i 21 § angives.

Avser anmaningen barn under femton år, skall densamma givas åt

barnets målsman eller annan, som har barnet i sin vård.

20 §.

Har könssjuk, som av sundhetsinspektör erhållit anmaning, varom

i 14, 15 eller 16 § sägs, enligt inkommet intyg tagits under behandling av

läkare, åligger det sundhetsinspektören att ofördröjligen meddela den

behandlande läkaren skriftlig underrättelse om den givna anmaningen

och anledningen till densamma.

21 §.

Underlåter någon att efterkomma av sundhetsinspektör meddelad

anmaning, som i 14, 15 eller 16 § omförmäles, varde ärendet av sundhetsinspektören

hänskjutet till hälsovårdsmyndigheten, som äger att förordna

om läkarundersökning eller om könssjuk persons intagande å allmänt

sjukhus.

Anses hälsovårdsmyndighetens beslut icke kunna utan synnerlig fara

för smittans spridning avvaktas, må sundhetsinspektören meddela för
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 46 käft. (Nr 62.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ordnande, varom i första stycket sägs. Sådant förordnande skall omedelbart

underställas hälsovårdsmyndighetens prövning. Förordnande lände

emellertid till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda i vederbörlig

ordning beslutat.

22 §.

För verkställande av förordnande, varom i 21 § sägs, äro sundhetsinspektör

och hälsovårdsmyndighet berättigade att av polismyndighet

och kronobetjäning erhålla erforderlig handräckning.

23 §. •

Har till vederbörande militärläkare eller läkare vid straff- eller

tvångsarbetsanstalt eller häkte inkommit anmälan om person, varom i

13 § andra stycket sägs, ankomme å nämnda läkare att föranstalta om

undersökning till utrönande, huruvida den anmälde är behäftad med

könssjukdom, och, om sådan sjukdom föreligger, om nödig sjukbehandling.

24 §.

Finnes person, mot vilken förfarande enligt denna lag pågår, hava

flyttat till annat hälsovårdsdistrikt eller inträtt i eller upphört med tjänstgöring

såsom krigsman eller intagits i eller frigivits från straff- eller

tvångsarbetsanstalt eller häkte eller förflyttats från sådan anstalt eller

häkte till annan dylik anstalt eller annat häkte, vare vederbörande sundhetsinspektör,

militärläkare eller läkare vid anstalten eller häktet skyldig

att om vad i ärendet förekommit meddela skriftlig underrättelse till den

läkare, som enligt denna lag har att med ärendet taga vidare befattning.

25 §. 25 §.

Vad hos hälsovårdsmyndighet Vad hos hälsovårdsmyndighet

eller sundhetsinspektör, militärläkare eller sundhetsinspektör, militärläkare

eller läkare vid straff- eller tvångs- eller läkare vid straff- eller tvångsarbetsanstalt

eller häkte förekommit arbetsanstalt eller häkte eller å alli

ärende, som avses i denna lag, mänt sjukhus eller poliklinik förekomma

ej av någon, som på grund av mit i ärende, som avses i denna lag,

sin tjänstebefattning eller sitt upp- må ej av någon, som på grund av

drag erhållit kunskap därom, yppas sin tjänstebefattning eller sitt uppför

obehöriga. Protokoll och hand- drag erhållit kunskap därom, yppas

lingar i sådant ärende skola så för- för obehöriga. Protokoll och handvaras,

att de icke kunna av obehöri- lingar i sådant ärende skola så förgå

åtkommas. I fall, då någon blivit varas, att de icke kunna av obehö
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ställd under åtal för brott, varom i riga åtkommas. I fall, då någon

14 kap. 21 § strafflagen förmäles, blivit ställd under åtal för brott,

äga domstolen och åklagaren att, varom i 14 kap. 21 § strafflagen förpå

begäran, undfå besked, huru mäles, äga domstolen och åklagaien

den föranstaltade läkarundersök- att, på begäran, undfå besked, huru

ningen utfallit. den föranstaltade läkarundersöknin
gen

utfallit.

År på grund av anmälan, som enligt denna lag till sundhetsinspektören

inkommit, skälig anledning antaga, att gärning, varom i 18 kap.

11 § strafflagen sägs, blivit övad, åligger det sundhetsinspektören att,

utan hinder av vad i första stycket är sagt, om förhållandet göra

anmälan till vederbörande åklagare.

26 §.

Mot hälsovårdsnämnds beslut i ärende, som avses i denna . lag,

må talan föras genom besvär hos Konungens befallningshavande inom

tid, som eljest gäller för överklagande av hälsovårdsnämnds beslut.

I Konungens befallningsliavandes beslut må ändring sökas genom

besvär hos Konungen inom den tid, som för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

Utan hinder av klagan lände beslut till efterrättelse intill dess

annorlunda kan varda vederbörligen förordnat.

27 §.

Om de särskilda åtgärder, som till motarbetande av könssjukdomarnas

utbredning kunna finnas erforderliga i fråga om krigsmän, förordnar

Konungen.

Konungen förordnar ock om de åtgärder, som erfordras för att bland

allmänheten sprida kunskap om könssjukdomarnas natur och smittfarlighet,

om medel, som stå till buds för att hindra smittas överförande, och

om skyldigheten för en var, som angripits av sådan sjukdom, att skyndsamt

söka läkarvård.

28 §.

Åsidosätter ämbets- eller tjänsteman skyldighet, som enligt denna

lag åligger honom, ansvare såsom för tjänstefel.

Underlåter vid häkte anlitad läkare, som ej är att till ämbets- eller

tjänsteman hänföra, att iakttaga vad honom enligt 23 eller 24 §

åligger eller överträder annan än ämbets- eller tjänsteman vad i 25 §

första stycket stadgas, straffes med böter, högst femhundra kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

R^°rrUrnmar ^kare iakttaga vad honom enligt 8, 9, 10 eller

11 § åligger och är ej försummelsen att såsom tjänstefel enligt första

stycket anse, böte högst tvåhundra kronor.

29 §.

Åtal för överträdelse, varom i 28 § sägs, anhängiggöres vid allmän

domstol och utfores av allmän åklagare.

30 §.

. B°^r,iSOm enllgfc denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillSrafflag

b°ternaS fulla galdande, skola de förvandlas enligt allmän

31 §.

Genom denna lag upphävas:

kungl. eirkuiäret den 10 juni 1812 till samtliga landshövdingar

angående åtgärder till förekommande av veneriska smittans spridande

kungl breven den 3 april 1839 och den 27 mars 1843 angående

åtgärder till förekommande av veneriska smittans spridande genom från

utrikes ort ankommande skeppsbesättningar,

• • k+Ur8n uT.Srelfn, den 3 december 1915 o™ anmälningsskyldighet

i visst fall beträffande könssjukdom i smittsamt skede,

samt i övrigt alla av Kungl. Maj:t, Konungens befallningshavande

ier annan myndighet utfärdade reglementen, påbud och föreskrifter, i

•Vad, desamma, innefatta, reglementering av prostitutionen eller eljest

innehålla mot denna lag stridande bestämmelser.

penna lag trader i kraft den 1 januari 1919; dock att i stad, där

nsknynmg av losaktiga kvinnor för läkarbesiktning ägt rum, sådan inskrivning

skall upphöra från och med dagen efter den, då denna lag,

samhngara medde ad uPPglft5 från trycket utkommit i Svensk författnings
-

Stockholm den 24 maj 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr (>2.

21

Reservationer:

Vid 12 §.

av herrar Rogberg, greve Spens, Dahl, Pant, Permansson och Hammarskjöld,

som anfört:

Den förutsättning för sanitärt tvångsförfarande, som innefattas i

kommittéförslagets 14 §, har icke upptagits i Kung!. Maj:ts förslag. Enligt

antydda stadgande skulle tvångsingripande ske, där någon, enligt vad

i lagen om lösdrivares behandling sägs, varnats eller häktats för yrkesmässig

skörlevnad. Anledningen till uteslutandet av denna bestämmelse

synes förnämligast hava varit den yppade farhågan, att därigenom på

en omväg reglementeringen skulle kunna återinföras.

Att avstänga möjlighet för sanitärt ingripande för fall somnämnts,

synes oss icke kunna godtagas. Då de åtal för vissa brott, som avses

i''lagförslagets 12 §, funnits höra ovillkorligen föranleda tvångsförfarande,

torde det illa överensstämma med lagstiftningens syfte att ställa utom

tvångsförfarande nu nämnda grupp av presumtiva smittspridare, vilkas

farlighet ur samhällshygienisk synpunkt i allmänhet måste antagas vara

vida allvarligare, än vad som kan förutsättas om dem som avses i 12 §.

Den framkomna invändningen, att ett tvångsförfarande i denna del skulle

innebära ett förtäckt återinförande av reglementeringen, finna vi ej

vara tillräckligt grundad. Denna innefattar, sådan den nu finnes ordnad,

ett av polismyndigheten med stöd av lösdrivarlagen påbjudet

men utanför denna lags former fallande ordningsförfarande. Det tvångsförfarande,

som nu föreslås, beror närmast på sanitär myndighet och

kan ej i och för sig för den ifrågavarande gruppen av samhällsmedlemmar

vara mera besvärande än för övriga som därav träffas. Den framställda

invändningen synes oss i själva verket bottna i ett sammanställande av

varningen enligt lösdrivarlagen och det sanitära tvångsförfarandet. Men

med samma styrka skulle då kunna göras anmärkning mot den kungl.

propositionens ståndpunkt, varigenom lösdrivarlagens tillämplighet å

yrkesprostituerade bibehållits.

Emellertid torde, i anslutning till vad en ledamot av lagrådet erinrat,

kommitténs avfattning av ifrågavarande bestämmelse lämpligen böra

undergå någon förändring därhän, att såsom förutsättning för sanitärt

tvångsförfarande skall krävas, jämte varning eller häktning för lösdriveri,

anledning till antagande, att smittosam könssjukdom föreligger.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

För undvikande av förskjutning av de följande paragrafernas ordningsföljd

föreslå vi, att ifrågavarande bestämmelse upptages såsom ett

nytt moment i 12 §.

Tillika yrkas, i anslutning till vår reservation vid utskottets yttrande

över Kungl. Maj:ts proposition nr 155, att mom. 1 i denna paragraf

måtte erhålla den lydelse, som Kungl. Maj:ts förslag innefattar.

Vi yrka alltså, att 12 § måtte erhålla följande lydelse:

Mom. 1 lika med 12 § i Kungl. Maj:ts förslag.

Mom. 2. Har någon, enligt vad i lagen om lösdrivares behandling

sägs, varnats eller häktats, samt finnes anledning till antagande, att han

är smittad av könssjukdom, göre vederbörande polismyndighet ofördröjligen

skriftlig anmälan därom, i förra fallet till sundhetsinspektören i

orten och i det senare fallet till den vid vederbörande fångvårdsanstalt

anställda läkaren.

Vid 9 och 11 §§.

av herrar Dahl och Hammarskjöld, som anfört:

Enligt 9 § är läkare i där avsedda fall pliktig att göra anmälan

till sundhetsinspektören, utan att något utrymme för diskretionär prövning

medgivits läkaren. Visserligen anmärker departementschefen, att

stadgandet ej innebure, att anmälan ovillkorligen skall göras så snart

läkaren konstaterat, att den sjuke avbrutit behandlingen. Det vore —

erinrar departementschefen — i många fall lämpligt, att läkaren till en

början anmodade den sjuke att insända intyg, att annan läkare övertagit

behandlingen, och, först om denna anmodan åsidosatts, inskrede med anmälan.

Redan denna motsättning emellan lagstadgandets ovillkorliga

form och motiveringens, såsom det vill synas, godtyckliga tolkning,

torde vara ägnad att ingiva betänklighet.

Emellertid lär även med den mjukare tillämpning, som sålunda antytts,

den förevarande anmälningsplikten kunna för den sjuke medföra

men eller olägenhet, som ej skäligen bör föranledas. Det kan tänkas

fall, då ett avbrott i behandlingen blir nödvändigt, utan att den sjuke

får tillfälle att meddela sig med läkaren eller besvara sådan anmodan,

som ovan berörts. Därest läkaren kan inhämta sådan upplysning, att

skälig anledning till antagande av dylikt hinders befintlighet är för

handen, bör läkaren vara berättigad att inställa eller uppskjuta anmälningen.

I anslutning till denna mening ha vi ansett, att denna paragraf

borde erhålla en jämkad avfattning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets utlåtande Nr 62.

Den i 11 § stadgade ovillkorliga skyldigheten för läkare att fortskaffa

mottagen uppgift om smittkälla, synes oss ej tillrådlig. Det kan

antagas, att smittad person — särskilt yrkesprostituerade kvinnor — av

illvilja eller obetänksamhet falskeligen utpekar smittkälla. Den skälighetsprövning,

som tillkommer sundhetsinspektören, kan ej taga hänsyn

till uppgiftslämnarens ovederhäftighet, eftersom dennes namn ej må yppas.

Riktigare synes oss därför vara att jämväl åt läkaren, som är i tillfälle

att av den smittades framställning och trovärdighet draga slutsatser i

avseende å uppgiftens tillförlitlighet, bereda någon befogenhet att pröva,

huruvida uppgiften må föranleda inskridande mot den uppgivna smittkällan.

I enlighet härmed hava vi påyrkat en jämkning i denna paragraf.

Yi hemställa alltså, att ifrågavarande paragrafer måtte antagas med

följande lydelse:

9 §•

Finner läkare, som på sätt i 8 § sägs iakttagit fall av könssjukdom,

att den sjuke underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift,

som enligt sagda paragraf meddelats, eller har den sjuke avbrutit behandling

hos läkaren, och är ej anledning till antagande, att giltig grund till avbrottet

föreligger, är läkaren pliktig att därom hos sundhetsinspektören

i orten göra skriftlig anmälan.

n §■

Läkare — — — — överförd. I fall, varom nu är sagt, har

läkaren, där han ej finner synnerliga skäl att antaga den sjukes uppgift

vara oriktig, att senast — — — — bostad.

Formulär — — — — medicinalstyrelsen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:357 Skrivelse till Konungen i anledning av Kunql. Maj:ts proposition med förslag till lag angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. s. 1 i texten