Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vädd motion om skrivelse till Kangt. Maj:t angående utarbetande och föreläggande för riksdagen av förslag till lag om brandskydd.

1918-02-19 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:7, Utlåtande, i anledning av vädd motion om skrivelse till Kangt. Maj:t angående utarbetande och föreläggande för riksdagen av förslag till lag om brandskydd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1918 kl. Va * e. in.

Utlåtande, i anledning av vädd motion om skrivelse till Kangt.

Maj:t angående utarbetande och föreläggande för riksdagen

av förslag till lag om brandskydd.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping,

Stärner,* greve Spens,* Alexanderson, Dahl,* Tisell, Permansson,

Klefbeck,* Frändén,* Lindqvist i Kosta,* Ernst Lindley,

Holmdahl, Karlsson i Fjäl, Svensson i Betingetorp* och

Johansson i Trollhättan.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom andra kammaren vackt, till lagutskottet lianvisad

motion nr 37, hav herr Osberg hemställt, att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj .t måtte föranstalta

om utarbetande av förslag till lag om brandskydd att skjn

samt föreläggas riksdagen. ..

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan hav motionären anfört

följande:

»De stora brandolyckor, som under senare tid hemsökt det svenska

folkhushållet, visa, att allt ingalunda ar på basta satt ordnat toi

beredandet av ett så betryggande brandskydd som möjligt. Hemsökelserna

voro av så mycket mera elakartad beskaffenhet, som de

även hotade särskilt under nuvarande förhållanden oersättliga livsmedelsförråd
Brandhemsökélsema

hava redan ådragit sig uppmärksamhet av

regeringen, som med berömvärd raskhet låtit cirkulär utgå till överståthållareämbetet

och länsstyrelserna angående åtgärder för förhindrande

av eldsolyckor, åtföljt av eu synnerligen uppmärksam™!

promemoria om de åtgärder, som kunna vidtagas for att förhindra

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 6 käft. (Nr 7.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Lagutskottets utlåtande Nr 7.

Utbrott av eldsvådor i förråd av livsmedel eller dylikt eller begränsa

redan utbrutna sådana. Cirkuläret med dess promemoria torde dock

icke kava vunnit önskad spridning ock de korta meddelanden därom,

som pressen offentliggjort, kava knappast vidare spritt den upplysning

promemorian lämnar om för brandskydd behövliga åtgärder

varvid namnas främst dels skärpt vakthållning ock dels vissa förebyggande

anordningar.

?fUrt! lämpligt vidtagandet av de brandskyddsåtgärder, som

föreslås i promemorian, än är, så torde detta dock icke vara tillrackkgt

för åstadkommandet av det brandskydd, varav Sveriges

folk hushåll har ett så trängande behov. De då nyss timade brandhemsokelserna

hava närmast begränsat cirkulärets innehåll, som icke

omfattar alla de förebyggande åtgärder, som böra vidtagas för åstadkommandet

av tillfredsställande brandskydd, särskilt åt det svenska

tolkhushållets torhanda förnämsta naturrikedom eller skogarna De

valdiga liemsökelser, som så ofta övergå landets stora skogsbestånd

borde för länge sedan hava föranlett till fastställandet av bestämmelser

för ett effektivt brandskydd. Många åtgärder finnas, som

lämpligen kunna företagas för åstadkommandet av passande brandskydd

för dessa skogar, vilka äro så gott som oersättliga för den

svenska kulturens bestånd och vidare utveckling. Själva skogsbe

ståndet måste genom rationella åtgärder i uthuggning, insåning av

biandvaxter och biandträd in. m. göras så avskräckande som möihgt

för brandhanen. Skogen skall så att säga göras till självbeskyddare,

till sm bäste beskyddare mot elden.

. • .Pu-nu\Uppmärksa^eten blivit sä kraftigt riktad på de många

bristfalligheter, som alltjämt vidlåda det svenska brandskyddet så

torde tiden vara inne att ofördröjligen vidtaga för åstadkommandet

av ett effektivt brandskydd behövliga åtgärder. Häribland torde

först vara eu lagstiftning, som förhindrar uppkomsten av nya allt

för störa brandrisker och som vidare söker minska eldfaran från

redan befintliga större brandrisker. Vidare giver regeringens åberopade

cirkulär i flera hänseenden goda uppslag till omfattande bestämmelser

rörande brandskyddet, som förtjäna vidare utarbetning

och cartillfogas Övriga for åstadkommande av ett rationellt brand

skydd behövliga bestämmelser.

^en jJ1+.n,ecf1mbei''1|915 bemyndigades chefen för civildepartementet

att tillkalla sakkunniga för verkställande av utredning av

frågan om behövliga brandskyddsföreskrifter för byggnader och lä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7. •>

gen heter, använda som offentliga samlingslokaler eller för drivande

av hotell eller pensionatsrörelse eller dylikt. De sakkunniga avlämnade

1916 förslag till stadga om hotell och pensionat och utarbetade

under samma år fullständigt förslag till stadga om teatrar

ur synpunkten av skydd för människoliv emot skada av brand,

men ‘ har detta förslag till följd av visst avbrott i kommissionens

arbeten — ordföranden bär erhållit annat uppdrag, som skyndsamligen

måst utföras — icke ännu hunnit avlämnas likasom motiven

därtill icke ännu utarbetats. Av de sakkunnigas arbeten, förutom

fullbordandet av teaterstadgan, återstår ännu ett förslag till stadga

uti ifrågavarande avseende rörande andra offentliga samlingslokaler.

Enligt vad försports torde de sakkunniga, sedan arbetet återupptagits,

komma att behandla även fabrikslokaler in. in. ur brandskyddssynpunkt.

Hur erkännansvärt det än måste anses vara, att bestämmelser

utarbetas och snart komma till stånd rörande här nämnda lokaler,

så är därmed ingalunda på långt när tillräckligt sörjt för det svenska

folkhushållets brandskydd Detta har att omfatta det svenska

folkhushållets samtliga nyttigheter, vilka äro i behov av ett effektivt

brandskvdd.

Sveriges" folkhushåll har trängande behov av lagstiftning om

brandskydd och att detta göres så omfattande, så enhetligt och så

effektivt som möjligt kan endast vara till fördel för de uppgifter

det har att fylla, bland vilka den förnämsta är förekommande av

brands uppkomst. Det trängande behovet av betryggande brandskyddsbestämmelser

medför även att vid deras utarbetande icke

sådana uppehåll böra få förekomma, som ägt rum i de ovannämnda

sakkunnigas arbete, vilket under hela föregående året vilat och som

ännu icke återupptagits.»

En lagstiftning i syfte att förebygga eldsolyckor och deras följder,

så omfattande, enhetlig och effektiv som möjligt, är det spörsmål,

som genom förevarande motion föreligger till riksdagens prövning.

I likhet med motionären anser utskottet ett ordnande av

brandskyddet med behörigt hänsynstagande till de växlande ortsförhållandena

in. m. vara eu angelägenhet av den allra största

betydelse. Då utskottet likväl icke anser sig kunna tillstyrka bifall

till det av motionären väckta yrkandet, beror detta därpå, att Kung!.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

Maj:t och riksdagen redan vidtagit åtskilliga åtgärder i det av

motionären angivna syftet och att Kungl. Maj:t, enligt vad utskottet

inhämtat, alltjämt har sin uppmärksamhet riktad på hithörande

frågor.

Genom den år 1913 vidtagna ändringen av § 74 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet hava sålunda'' landskommunerna

fått möjlighet att själva genom antagandet av brandordningar vidtaga

nödiga åtgärder i förevarande avseende. Sedermera har frågan

om ett ordnande av brandväsendet på landsbygden ytterligare dragits

under Kungl. Maj:ts prövning. I skrivelse den 19 maj 1915

nr 123, har riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta

och, såvitt på riksdagens medverkan ankom me, för riksdagen framlägga

förslag till stadgande i angivet syfte. Vid föredragningen av

detta ärende inför Kungl. Maj:t den 31 december 1915 yttrade

föredragande departementschefen efter att hava framhållit, att landskommunerna

dittills icke begagnat sig av den utväg, som genom

berörda ändring i § 74 i förordningen om kommunalstyrelse på

landet öppnats, att skaffa sig ett ordnat brandväsen, följande:

»Emellertid vore det — med hänsyn bland annat, till den erfarenhet,

som genom stadgandets tillämpning skulle kunna tillgodogöras

för eu mer omfattande lagstiftning i frågan — av synnerlig

vikt att tillse, i vad mån något kunde redan nu åtgöras för förverkligande

av syftet med ifrågavarande förändring av kommunalförordningen.

Ätt denna förändring hitintills icke burit någon

frukt, berodde tvivelsutan dels på bristande kännedom om den vidtagna

förändringens innebörd och möjligen bristande förståelse för

dess behövlighet, dels på tveksamhet därom, vilka mått och steg

lämpligen kunna och böra av vederbörande kommuner i ämnet vidtagas.

I alla dessa hänseenden skulle emellertid säkerligen lätt

kunna vinnas en ändring, därest kommunerna från det allmännas

sida eihölle behövlig ledning genom eu rationell och planmässig

upplysningsverksamhet. I sådant syfte borde åt Kungl. Majits befallningshavande

och underlydande ortsmyndigheter i de särskilda

länen uppdragas att för kommunalmyndigheterna i vederbörande

landskommuner och särskilt sådana, där ett tätare bebyggande redan

ägt rum eller vore att vänta, framhålla angelägenheten av brandväsendets

ordnande och den möjlighet härför, som numera vore

dem genom kommunalförordningen beredd, att tillhandahålla dem

lämpliga normalutkast till ordningsstadgar i ämnet och att jämväl

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7. •''

i övrigt bispringa dem med råd och dåd för ordnande av ifrågavarande

angelägenhet på ett efter ortsförhållandena lämpat sätt. I

detta syfte hade inom civildepartementet genom tillkallade sakkunniga

utarbetats dels en promemoria, innefattande vissa anvisningar

och synpunkter vid hithörande frågors ordnande inom landskommun,

dels ock ett normalutkast till brandordning, lämpat att tjäna såsom

ordningsstadga i ämnet inom dylik kommun.»

I enlighet med denna hemställan har därefter Kungl. Maj:t i

cirkulärskrivelse till samtliga länsstyrelser den 31 december 1915

anbefallt dem att genom underlydande ortsmyndigheter framhålla

för kommunalmyndigheterna i vederbörande landskommuner angelägenheten

av brandväsendets ordnande med tillämpning av $ 74 i

nyssnämnda förordning, till dem överlämna exemplar av omförmälda

promemoria och normalutkast till brandordning samt jämväl

i övrigt gå dem tillhanda för frågans ordnande på ett efter ortsförkållandena

lämpat sätt.

Jämväl från en annan synpunkt har frågan om brandväsendets

ordnande, på sätt motionären erinrat, varit föremål för

Kungl. Maj:ts prövning. Med anledning av det vid upprepade tillfällen

framhållna behovet av brandskyddsföreskrifter för byggnader

och lägenheter, använda som offentliga samlingslokaler eller för

drivande av hotell- eller pensionatrörelse eller dylikt, hava jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 december 1915 sakkunniga tillkallats

inom civildepartementet att utreda frågan om behövliga föreskrifter

i sådant syfte. Såsom första resultat av dessa arbeten har

avgivits det förslag till stadga om hotell och pensionat, däri upptogos

åtskilliga föreskrifter angående skydd för eldfara, som legat

till grund för den av Kungl. Maj:t efter inhämtande av riksdagens

yttrande den 8 juni 1917 utfärdade stadga angående hotell- och

pensionatrörelse. I övriga delar är frågan fortfarande under utredning

av de sakkunniga.

An vidare har Kungl. Maj:t, såsom motionären likaledes framhållit,

i cirkulärskrivelse till samtliga länsstyrelser den 7 december

1917 anbefallt dem att själva eller genom underlydande ortsmyndigheter

hos allmänheten liksom hos kommunala förvaltningar framhålla

vikten därav, att åtgärder vidtagas för att om möjligt förhindra

eldsolyckor i förråd av livsmedel eller dy-likt, därvid länsstyrelserna

jämväl ålagts att uppmärksamma och bringa till vederbörandes

kännedom vid skrivelsen fogad promemoria angående de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

åtgärder, som kunna vidtagas för att förhindra utbrott av dylika

eldsvådor m. m.

I detta sammanhang må slutligen erinras om de åtgärder, som

vidtagits till förebyggande av skogseld, därvid i främsta rummet är

att märka utfärdandet av lagen den 14 oktober 1914 om förekommande

och släckning av skogseld. Genom sagda lag hava dittills

gällande ålderdomliga och ofullständiga bestämmelser ersatts av

en mera tidsenlig lagstiftning, som, såvitt utskottet har sig bekant,

på ett i huvudsak tillfredsställande sätt motsvarar de fordringar,

som kunna ställas på eu lagstiftning av här ifrågavarande art. Såtillvida

är emellertid nämnda lagstiftning ofullständig, som den, ehuru

det med visshet torde kunna sägas, att eu av de vanligaste orsakerna

till uppkomst av skogseld är antändning i anledning av järnvägs

drift, lämnar frågan om skydd mot nämnda eldfara helt och

hållet oberörd. Bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886 angående

ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift äro härutinnan

icke tillfyllest. Men även på denna fråga har Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

redan blivit fästad. Genom skrivelse den 29 augusti

1914, nr 244, har nämligen riksdagen hemställt, att Kungl. Maj: t

ville låta utreda, huruvida och på vad sätt särskilda lagbestämmelser

matte kunna meddelas till förebyggande av faran för skogseld

genom antändning i följd av järnvägs drift, samt därefter för riksdagen

framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t i detta

ärende infordrat utredning från domänstyrelsen och järnvägsstyrelsen.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 februari 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Stockholm, Oskär Eklunds boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.