Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m., dels och fyra i anledning därav väckta motioner.

1918-06-04 · 38 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:75, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m., dels och fyra i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlutande Nr 75.

Nr ''n

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1918 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m., dels

och fyra i anledning därav väckta motioner.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Stärner, Högberg, greve Spens, Dahl.

Pant*, Klefbeck, Tengvall, Lagerkvist*, Ernst Lindley, Helger, Svensson

i Betingetorp, Johansson i Trollhättan, Andersson i Knäppinge,

Johanson i Gäre och Hedström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 5 mars 1918 dagtecknad proposition, nr 172, har

Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, .föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna

förslag till

1) lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under

nyttjanderätt upplåtet område,

2) lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom, samt

3) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

I samband med denna proposition, vilken hänvisats till lagutskottet,

har utskottet till behandling förehaft följande i anledning därav väckta

motioner, nämligen

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 57 käft. (Nr 75.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

Utskottet.

2

inom första kammaren:

nr 146 av herr Karl Johan Ekman; samt

inom andra kammaren:

nr 364 av herrar Lövgren i Nyborg, Hage, Johansson i Sollefteå,

Eronn och Vennerström,

nr 365 av herrar Helger, Flognfält, Andersson i Prästbo], Hedström.

och Berg i Munkfors, samt

nr 366 av herr Persson i Norrköping.

Beträffande innehållet av ifrågavarande lagförslag och de skäl, som

ligga till grund för desamma, får utskottet hänvisa till propositionen och

därvid fogade protokollsutdrag.

I fråga om vad motionärerna hemställt samt vad de till stöd för

sina yrkanden anfört, hänvisas till motionerna, i den mån ej redogörelse

därför här nedan lämnas.

I skrivelse den 28 maj 1913 hemställde riksdagen, det täcktes

Kungl. Maj:t låta skyndsammast möjligt framlägga för riksdagen förslag

i syfte att medelst stadgande om lösningsrätt bereda ägare av byggnader

å ofri grund en mera tryggad ställning.

Därjämte hava vid ett flertal riksdagar yrkanden om lagstiftningsåtgärder

i syfte, bland annat, att åstadkomma avlösning, ytterst

genom expropriation, av marken till lägenhetsinnehavares besittningar

å ofri enskild grund av enskilda motionärer framställts, utan att härigenom

emellertid föranletts någon ytterligare åtgärd i frågan från riksdagens

sida.

Nu framlagda lagförslag hava till syfte att tillgodose de önskningar,

som på detta sätt kommit till uttryck inom riksdagen. Sålunda föreslås, att

under vissa förutsättningar innehavare av så kallad ofri lägenhet skall

vara berättigad att vid tiden för den upplåtna ny tfj anderättens upphörande

lösa till sig lägenheten med äganderätt. Såsom huvudvillkor

har stadgats, att i den mån lösningsrätten skall bero på upplåtelseavtalets

innehåll, upplåtelse till brukande eller till bostad skall hava skett

antingen för viss tid, överstigande tjugu år, eller för livstid. Jämväl

besittning under mer än tjugu år av eu lägenhet utan anmärkning från

jordägarens sida kan emellertid enligt lagförslaget medföra lösningsrätt

till lägenheten. Det till inlösen ifrågasatta området skall redan ett år

före den tidpunkt, då lagen träder i kraft, hava varit av brukaren eller

föregående brukare, vars rätt övergått å honom, bebyggt med nöjaktig

bostad för brukaren och hans familj. Vidare skall, för att inlösen skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

IMgntiikottetH utlutande AV 75.

få ske, minst eu fjärdedel av det värde, jorden med därå befintliga byggnader

äger, belöpa a de brukaren tillhöriga byggnaderna. In lösningsrätten

skall gälla jordområden, som icke äro för alltid avsöndrade från

huvudfastighet utan avsöndrats på viss tid eller livstid eller i annan

form upplåtits med nyttjanderätt. Slutligen är lösningsrätten utesluten,

så snart byggnaderna skola vid besittningstidens slut tillfalla jordägaren,

oavsett på vilka villkor detta skall ske, eller om området frånträdes på

den grund, att brukanderätten förverkats.

Som motvikt till denna brukarens lösningsrätt har i lagförslaget

upptagits ett stadgande om rätt för jordägaren att under vissa villkor

inlösa brukarens byggnader, om jordägaren föredrager sådant framför att

låta brukaren inlösa jorden. Brukarens'' lösningsrätt har med andra ord

gjorts beroende därav, att jordägaren icke begagnar sig av den honom

sålunda tillerkända rätt. Gör han det, är han emellertid skyldig att till

brukaren gälda ersättning för förbättringar, nedlagda å lägenheten.

Det område, som inlöses, skall avskiljas från den övriga fastigheten

genom jordavsönäring. Prövningen av nyttjanderättshavarens lösningsanspråk

samt i de fall, då detta befinnes lagligen grundat, löseskillingens

bestämmande ävensom vidtagandet av de förberedande åtgärder,

vilka erfordras för områdets behöriga avskiljande in. m., skall enligt

förslaget äga rum vid lantmäteriförrättning, verkställd av lantmätare

och två gode män.

Granskningen av de av Kungl. Maj:t framlagda lagförslagen och

de i ämnet väckta motionerna har givit utskottet anledning till de uttalanden

och de ändringar, som nedan under de särskilda paragraferna

anmärkas.

Förslaget till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område.

1 §• Motioner.

Herr Lövgren i Nyborg in. fl. hava i sin motion anfört:

»Genom stadgandet i § 1 i förslaget skulle brukaren av en lägenhet

vara berättigad att inlösa denna, om han haft den åt sig upplåten

längre tid än tjugo år och värdet av hans däri uppförda byggnader

uppgå till eu fjärdedel av lägenhetens värde. Det synes oss dock, som

om 20 år är eu allt för långt tilltagen tidrymd och att man alltså bort

utsträcka förslaget att omfatta alla sådana lägenheter, som för en längre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 15.

tid än femton år i följd varit upplåtna till brukande, skilda från huvudfastigheten,

även alltså sådana, som fått kontrakt på 5 å 10 år åt gången,

ävensom bolagsarrendatorer och torpare å enskildas domäner (även å

rekognitionsskogar) i sådana fall, då dessa lägenhetshavare icke äro ägare

till lägenhetens åbyggnader. Dessutom finnas särskilt i Norrland ett betydande

antal personer, boende å härads- och byallmänningar och å enskildas

ägor, vilka bott där under årtionden utan att hava något som

helst kontrakt eller skriftlig tillåtelse därtill. De ha i gångna tider, när

jordvärdet var ringa och befolkningen fåtaligare, erhållit löfte att uppföra

bostad åt sig och de sina på dessa marker, vilka nu genom befolkningens

ökning eller närheten till industri- eller stationssamhällen oerhört

stegrats i värde. Dessa lägenhetshavare hotas nu att antingen förlora

sina med svett och möda iordningställda lägenheter eller också betala

en oskäligt hög arrendeavgift för desamma.

En annan bestämmelse, som synes oss böra borttagas ur lagen, är

stadgandet i § 1 därom, att lösningsrätt ej äger rum där byggnaderna

vid upplåtelsetidens slut skola tillfalla ägaren. Många gånger har kanske

eu sådan bestämmelse påtvingats en brukare av annans mark. När det

kan göras troligt, att så skett och avtalet alltså tillkommit i ofrihet, för

att bereda ägaren oskälig ockervinst å jord, då böra de för brukaren ofördelaktiga

konsekvenserna få annulleras och lösningsrätten alltså kunna medgivas

nyttjanderättshavaren efter prövning av dem, som avgöra dessa frågor.»

Herr Helger in. fl. hava i sin motion yrkat, att 1 § måtte erhålla

följande lydelse:

Har för viss tid, överstigande tjugu år, till brukande upplåten del

av en fastighet så bebyggts, att å området den 1 januari 1918 fanns och

vid upplåtelsetidens slut fortfarande finnes nöjaktig bostad för brukaren

och hans familj, och belöper minst eu fjärdedel av det värde, området

med därå befintliga byggnader äger, å byggnaderna, vare brukaren, där

ej jordägaren begagnar sig av den rätt, som enligt § 2 må tillkomma

honom, vid upplåtelsetidens slut berättigad att lösa det upplåtna området.

Lösningsrätt äge dock icke rum, om byggnaden enligt -— — —

upplåtits till bostadslägenhet.

Till stöd härför har anförts:

»Vår allmänna ställning till frågan om arrendatorers och torpares

rättsliga ställning är densamma, som framlades i det socialdemokratiska

partiets motioner till 1909 och 1913 års riksdagar. Vi kräva att hela

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlutande Nr 7.5. o

(lemna jordbrukareklass efter hand Irigorös trän beroendet av bolags- och

godsägareväldet, men att garantier skapas till förhindrande av att de

jordbruk, det här är fråga om, änyo råka i samma ställning eller bliva

spekulationsob j ekt.

Dessa krav tillgodoses i ganska ringa utsträckning i den kungl.

propositionen. De torpare, som äga hus på ofri grund, och som icke

träffas av de begränsningar i lagförslagets omfattning, som nämnda proposition

innehåller, kunna visserligen räknas i tusental, men i jämförelse

med den talrika klass, till vilken de höra, äro de likväl icke många.

Det stora flertalet arrendator^- bebor hus, som tillhöra jordägaren. Dessa

falla samtliga utanför lagförslagets räckvidd och få icke inlösa sina brukningsdelar.

1 många fall kan det vara omtvistat, om jordägaren eller

brukaren är ägare till byggnaderna. Den senare eller hans förfäder har

måhända långt tillbaka i tiden mottagit ett förfallet ruckel, som han

sedan i årtionden reparerat och tillbyggt för en kostnad, överstigande

vad byggnaden vid överlåtandet var värd. Men denna byggnad får antagligen

likväl räknas som tillhörig jordägaren, vadan inlösningsrätt från

arrendator^ sida icke får ifrågakomma. Icke sällan har inträffat, * i

synnerhet för längre tid tillbaka, att en brukare med jordägarens tillstånd

tagit rundvirke på rot å dennes skog, men själv utfört allt arbete och

dragit alla övriga kostnader för byggnadernas uppförande. Det torde i

sådana fall vara omtvistat, vem husen tillhöra, och huruvida arrendatorn

har inlösningsrätt. Men även om bestämmelser för reglerandet av gränsfallen

kunde i det nu föreliggande förslaget inarbetas, föreligga dock icke

tillräckliga skäl att ställa det stora antalet torpare och arrendatorer, som

ej ha egna hus, utanför rätten att få inlösa den jord, som de brukat i

över 20 år, med därtill hörande byggnader då jordområdet är så litet,

som lagförslaget förutsätter. 1 departementschefens yttrande i propositionen

framskymtar möjligheten att en utredning om i ovan nämnda

motion framställda yrkanden kommer till stånd. Statsrådet har emellertid

tydligen ansett de i lagförslaget inbegripna brukarnas frigörande vara

särskilt brådskande. Under villigt medgivande, att så är fallet, hysa vi

dock den uppfattningen, att även andra arrendatorer och torpare äro i

trängande behov av att snart erhålla trygghet i besittningen av den jord,

de i årtionden brukat. Det är ingalunda sällsynt, att arrendatorer och

torpare, som genom mångårigt idogt arbete odlat eller förbättrat sin jord,

utan eget förvållande bli uppsagda och avhysta från sina hem eller

tvingade att underkasta sig hårda villkor. Sålunda ha de stora bolagen

i Värmland på senare tid företagit flera uppsägningar och ansökt om

vräkning av torpare och arrendatorer a bolagens domäner. Varenda

s. 6 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

6

oberättigad uppsägning verkar nedslående på stora skaror jordbrukare i

liknande ställning, minskar eller helt förkväver deras lust att bruka jorden,

företaga jordförbättringar eller odlingar. Detta är så mycket mera betänkligt

i en tid, då med hänsyn till folknäringen allt måste göras för

att största möjliga skördar utvinnas av redan odlad jord, och att nya

områden läggas under plog. Skall den talrika arrendators- och torpareklassen

komma med i den rörelse för livsmedelsproduktion, som statsmakterna

nu satt i gång, så måste dessa jordbrukare beredas trygghet i

besittningen av den jord, på vilken de nedlägga möda och kostnad. Det

skulle utan tvivel verka i hög grad uppmuntrande för denna klass av

odlare, om riksdagen nu beredde dem möjlighet att friköpa sin jord. Mot

förslaget att i sista hand tvångsvägen genomföra arrendatorernas och

torparnas frigörelse har framförts en del invändningar. De sammanfattas

av torpkommissionen i dess betänkande 1911 i uttalandet, att ''jordtorpens

friköpande icke vore av de rådande förhållandena påkallat, icke ägde

stödet av den sociala rättskänsla, som för åtgärder av detta slag vore eu

ovillkorlig förutsättning, och ej heller skulle medföra sådana fördelar i

avseende på friköpningsrättens befrämjande, att dessa uppvägde de av

en dylik tvångslagstiftning härflytande betydande olägenheterna''.

1 avseende på den första invändningen må erinras att, såsom ovan

antytts, förhållandena sedan 1912, både i fråga om jordtorparnas ställning

och med avseende på våra livsmedelsförhållanden så ändrats, att det nu

icke kan råda tvivel om behovet av åtgärder till åstadkommande av

tryggad jordbesittning för dessa jordbrukare.

A ad angår påståendet, att den sociala rättskänslan skulle uppresa

sig mot dylika tvångsåtgärder, tro vi, att den sociala vantrevnad och

den mången gång orättvisa behandling, för vilken torpareklassen är utsatt,

stämt den allmänna rättskänslan till deras förmån, och att det skall

vara svårt att påvisa, att genom ett utsträckande av friköpsrätten till

även andra jordtorp av motsvarande areal och brukningstid, än dem

lagförslaget innefattar, någon verklig oförrätt skulle tillfogas jordägaren.

Denne får ju full ersättning för de värden han en gång upplåtit åt

brukaren.»

Herr Persson i Norrköping har i sin motion föreslagit, att brukare

måtte medgivas lösningsrätt även i det fall, att han icke äger byggnaderna,

varjämte motionären hemställt, att riksdagen måtte besluta, att 1 § andra

stycket skall få följande lydelse:

Lösningsrätt äge dock icke rum, om de brukaren tillhöriga bvggnaderna

skola vid upplåtelsetidens slut tillfalla jordägaren samt å huvud
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

fastigheten den 1 januari 191K fanns och vid upplåtelsetidens slut fortfarande

finnes boningshus, tomtplats eller trädgård pa mindre avstånd

än 200 meter från området eller eljest områdets inlösen skulle medföra

olägenhet för huvudfastigheten. Ej heller iige lösningsrätt rum, om området

frånträdes på den grund, att brukningsrätten förverkats.

Torpkommissionen, som visserligen icke i sitt förslag upptagit någon

lösningsrätt för jordägare, hade uppställt tva huvudvillkor för att eu

person, som brukade annans mark och bebyggt densamma, skulle kunna

förklaras berättigad till dess inlösen, nämligen dels att nyttjanderätten

till lägenheten upplåtits för viss tid ej understigande fyrtionio år, dels

att värdet av den till lägenheten hörande jord befunnes understiga värdet

av nyttjanderättshavaren tillhöriga abyggnader.

De så kallade egnahemssakkunniga, som till granskning upptagit

torpkommissionens förslag, hade — jämte det de föreslogo lösningsrätt

för jordägare till byggnaderna — i fråga om upplåtelsetiden väsentligt utvidgat

förevarande lagstiftnings omfattning, i det att de velat låta lösningsrätt

vid viss tids arrendeupplåtelse inträda, så snart tiden överstege

tjugu år, samt förenat samma rätt jämväl med upplåtelse för arrendatorns

livstid. En längre upplåtelsetid än tjugu år kunde enligt de sakkunnigas

förmenande icke fordras, utan att ett stort antal lägenheter på

ofri grund skulle uteslutas. Å andra sidan vore en kortare tid icke tillrådlig,

dels därför att upplåtelser på kortare tid måste betraktas såsom

alltför tillfälliga för att berättiga innehavaren att inlösa jorden, dels därför

att på sådan tid upplåtna lägenheter i regel läge i alltför omedelbar

förening med huvudgården för att icke ett särskiljande med full äganderätt

skulle kunna medföra avsevärda olägenheter för densamma, ett förhållande

som icke i närmelsevis så hög grad gällde beträffande de på

längre tid eller livstid upplåtna. Vidare förmenade de sakkunniga, att

de fall, i vilka åbyggnader vid kortare upplåtelsetid uppförts på ofri

grund, torde höra till undantagen och antalet dylika lägenheter sålunda

vara alltför obetydligt för att hänsyn behövde tagas till dem.

Även de av torpkommissionen föreslagna villkoren i avseende å

lägenheters åbyggnader hade förändrats av de egnahemssakkunniga. Enligt

dessas förslag skulle nämligen endast fordras, att lägenheten var så

fullständigt bebyggd, att den utgjorde ett eget hem.

Såsom framgår av lagförslaget, har Kungl. Maj:t, i den mån lösningsrätten

skall bero på upplåtelseavtalets innehåll, biträtt vad egnahemssakkunniga

föreslagit och således upptagit i förslaget ett stadgande,

att upplåtelse skall hava skett antingen på viss tid, överstigande tjugo

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

år, eller för livstid. Därutöver har emellertid, såsom ovan anförts, Kungl.

Maj:t föreslagit, att jämväl viss längre tids besittning under närmare

angivna villkor skall utgöra tillräcklig förutsättning för lösningsrätt, oavsett

om något upplåtelseavtal träffats eller vad ett träffat avtal innehåller.

Vad därefter angår åbyggnadernas beskaffenhet, och värde, framhöll

föredragande departementschefen till stadsrådsprotokollet, att det syntes

honom vara eu för sträng^ fordran, att byggnadernas värde skulle överstiga

värdet av jorden. A andra sidan vore han icke benägen att, såsom

de egnahemssakkunniga föreslagit, helt och hållet avstå från anspråket

på att byggnaderna skulle hava ett visst minsta värde i förhållande

till jorden. Genom fasthållandet av detta anspråk, skäligen begränsat,

torde enligt departementschefens förmenande på ett lämpligt sätt givas

uttryck åt att lösningsrätten icke avsåge större egendomar med högt

jordvärde. I lagförslaget hade sålunda upptagits ett stadgande att,

för att inlösen skulle få ske, minst en fjärdedel av det värde, jorden

med därå befintliga byggnader ägde, skulle belöpa å de brukaren tillhöriga

byggnaderna, vilka jämväl borde vara sådana, att de beredde nöjaktig

bostad åt nyttjanderättshavaren och hans familj.

Enligt såväl torpkommissionens som egnahemssakkunnigas förslagförutsattes,

att samtliga byggnaderna å det ifrågavarande området tillhörde

nyttjanderättshavaren. Enligt lagförslaget fordras ej mera än att

den huvudsakliga åbyggnaden tillkommit genom brukarens försorg och

är i hans ägo, vilket, på sätt departementschefen framhållit, indirekt

torde framgå, dels av bestämmelsen, att lägenheten skall hava på förut

angivet sätt bebyggts av brukaren eller föregående brukare, vars rätt

övergått å honom, dels därav, att värdet å brukarens byggnader skall

motsvara minst en fjärdedel av värdet å lägenheten med alla därå befintliga

byggnader, vem de än tillhöra.

Slutligen hade torpkommissionen föreslagit, att lösningsrätt icke

skulle äga rum, om nyttjanderätten till lägenheten upplåtits med det

villkor, att de vid besiktningstidens slut å lägenheten befintliga byggnader

skulle utan lösen tillfalla jordägaren. Detta undantag har av egnahemssakkunniga

utsträckts att gälla även då byggnaderna skulle vid upplåtelsetidens

slut tillfalla jordägaren mot särskilt avtalad lösen. I det

föreliggande förslaget har samma undantag bibehållits med den ytterligare

utvidgning, att lösningsrätt skall vara utesluten, så snart byggnaderna

skola vid nämnda tidpunkt tillfalla jordägaren, oavsett på vilka

villkor detta skulle ske.

I samtliga nu nämnda avseenden hava motionärerna föreslagit eu

väsentlig utvidgning av förevarande lagstiftnings omfattning. Sålunda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottet» utlåtande nr 75.

it

hava herr Lövgren i Nyborg in. fl. hemställt, att lösningsrätt mätte medgivas

jämväl i de fall, då nyttjanderätt upplåtits för tid, överstigande

femton år, herr Helger in. H. och herr Persson i Norrköping, att lagen

måtte utsträckas att avse jämväl brukare, även om de ej hade egna

byggnader, samt slutligen herr Lövgren i Nyborg m. fl. och herr Persson

i Norrköping, att det uppställda stadgandet om lösningsrättens uteslutande,

sä snart byggnaderna vid upplåtelsetidens slut skola tillfalla jordägaren,

måtte utgå ur lagen.

Vid övervägande av de förhållanden, som kunna inverka på frågan

om lösningsrätten, föremålet för densamma och de villkor, varunder den

ma utövas, finner utskottet, att Kung]. Maj:ts förslag härutinnan, så långt

möjligt är, tillgodoser såväl jordägarens som brukarens intressen. På

de av departementschefen anförda skäl för begränsning av lösningsrätten,

på sätt som skett, anser sig utskottet sålunda böra hemställa, att

motionerna i förevarande del lämnas utan bifall.

I förevarande paragraf återfinnas bestämmelserna om jordägarens

lösningsrätt. Sådan rätt är i allmänhet tillagd jordägaren utan några inskränkningar.

Där emellertid upplåtelsetiden är minst fyrtionio år, skall

lösningsrätt tillkomma jordägaren allenast om å huvudfastigheten den 1

januari 1918 fanns och vid upplåtelsetidens slut fortfarande finnes boningshus,

tomtplats eller trädgård på mindre avstånd än tvåhundra meter

från området eller eljest områdets inlösen skulle medföra avsevärd olägenhet

för huvudfastigheten.

Herr Lövgren i Nyborg m. fl. hava i sin motion framhållit, att stad- Motioner.

gandet om jordägarens lösningsrätt skulle i stället för att bidraga till

att öka antalet egna hem troligen medföra, att otaliga lägenhetshavare

bleve skilda från den torva, på vilken de under årtionden nedlagt arbete.

Lösningsrätten borde därför enligt motionärernas förmenande och under

de betingelser med avseende på tid för upplåtelse, som av dem föreslagits

under 1 §, för varje fall begränsas på sätt som skett, där upplåtelsetiden

är minst fyrtionio år.

Jämväl herr Helger in. fl. hava i sin motion hemställt, att jordägarens

inlösningsrätt till byggnaderna måtte inskränkas till de torp,

som läge nära huvudgården, även om upplåtelsetiden varit endast tjugu

är, samt yrkat, att 2 § måtte erhålla följande lydelse:

Vill jordägaren, hellre än att upplåtet område löses enligt vad i

1 § sägs, lösa de å området uppförda, nyttjanderättshavaren tillhöriga

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 57 käft. (Nr 75). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr Tö.

Utskottet.

Motioner.

byggnaderna äge rätt därtill, om å huvudfastigheten den - —

— — — — — — — — — — för huvudfastigheten.

Likaledes har herr Persson i Norrköping framhållit, att jordägaren

icke mot brukarens bestridande borde hava rätt att lösa byggnaderna

under andra villkor än dem, som stadgats, där upplåtelsetiden är minst

fyrtionio år, samt i sådant avseende hemställt, att orden »skall, där upplåtelsetiden

är minst 49 år, sådan rätt tillkomma jordägaren» måtte utgå.

I anslutning härtill har herr Persson hemställt under 5 § första stycket,

att orden »i fråga om upplåtelse på minst 49 år» måtte utgå samt under

18 §, att orden »äge vad ovan stadgas om upplåtelse för kortare tid än

fyrtionio år motsvarande tillämpning» måtte utbytas mot »äge vad ovan

stadgas om upplåtelse för viss tid överstigande tjugo år motsvarande

tillämpning».

På de av departementschefen anförda skäl (sid. 36—39) bör enligt

utskottets förmenande ett stadgande om ömsesidig lösningsrätt inflyta

i lagförslaget. En dylik lösningsrätt synes utskottet, på sätt de

egnahemssakkunniga anfört, i så stor utsträckning som möjligt skipa rättvisa

åt båda parterna. Den farhåga, som yppats mot ett dylikt stadgande

och som kommit till uttryck i motionerna, att detsamma skulle

stå i vägen för jordäganderättens överförande i brukarens hand och sålunda

äventyra lagstiftningens syfte, torde sakna fog. Det sätt, varpå

denna lösningsrätt anordnats, torde lämna tillräckliga garantier för att

jordägaren icke skall utan verkligt skäl förhindra brukaren att begagna

sig av sin lösningsrätt. Vid sådant förhållande och då de skäl, som

tala för en inskränkning av jordägarens lösningsrätt, där ett område

under särskilt lång tid brukats skilt från fastigheten, icke kunna åberopas,

då det gäller kortare tids upplåtelser, har utskottet icke ansett

tillrådligt att, utöver vad i propositionen skett, ytterligare begränsa jordägarens

lösningsrätt, och hemställer utskottet alltså, att motionerna jämväl

i denna del lämnas utan avseende.

3 §•

Enligt denna paragraf skall jordägaren, där han vill begagna sig''

av den honom tillkommande lösningsrätten, till brukaren gälda ersättning

för jordförbättningar, och skall denna ersättning beräknas efter det

ökade värde, området till följd av den åstadkomna förbättringen kan

anses äga, då den upplåtna nyttjanderätten upphör, men må ej överstiga

den för arbetets utförande nödiga kostnad.

Herr Lövgren i Nyborg m. fl. och herr Helger m. fl. hava i sina

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 7,5.

motioner hemställt, ntt da den i paragrafen gjorda begränsningen lör

kostnadsersättningens beräknande syntes obillig och lätt skulle föranleda

till att ersättningen till brukaren bleve alltför knappt tillmätt, orden

men ma ej överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad» mätte

utgå ur paragrafen.

Det i förevarande paragraf upptagna stadgandet om de grunder, efter

vilka den ersättning, som må tillkomma brukaren för verkställda jordförbättringar,

ma utgå, är hämtat från lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss

jord a landet inom Norrland och Dalarne, och ansluter sig utskottet helt

och hållet till den av departementschefen intagna, å sid. 40—42 närmare

utvecklade ståndpunkten för eu begränsning av ersättningen, på sätt som

skett i nyssnämnda lag. Utskottet kan således icke heller i nn förevarande

-avseende tillstyrka bifall till motionerna.

I anslutning till vad herr Persson i Norrköping under 1 § andra

stycket yrkat, hemställer han, att andra stycket i förevarande paragraf

matte utbytas mot följande två stycken:

Finnes å område, som nvttjanderättsinnehavaren skall lösa, jordägaren

tillhörig byggnad eller skall nyttjanderättshavaren tillhörig byggnad

enligt avtal utan lösen tillfalla jordägaren vid upplåtelsetidens slut,

vare nyttjanderättshavaren skyldig att lösa även byggnaden.

Avtal, enligt vilket nyttjanderättshavaren tillhörig byggnad vid

upplåtelsetidens slut mot särskild lösen skall tillfalla jordägaren, varp

utan verkan, där nyttjanderättshavaren begagnar sig av honom enligt

denna lag tillkommande lösningsrätt till det upplåtna området.

Då utskottet tillstyrkt bifall till 1 § andra stycket i den lydelse,

Kung!. Maj:ts förslag'' innehåller, torde motionärens nu förevarande yrkande

böra lämnas utan avseende.

o §

I förevarande paragraf, som upptager stadgande om skilj emansförfarande

för visst fall, har utskottet ansett sig böra hemställa om den

ändring, att det skall tillkomma domaren i orten och icke domaren eller

utmätningsmannen i orten att, där någondera parten tredskas att utse

.skiljeman eller de utsedda ej kunna förena sig om valet av den tredje,

ntt förordna om valet.

7 §•

Vid behandlingen av förevarande paragraf har utskottet haft under

övervägande frågan om lämpligheten av upptagande i lagförslaget av

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Motion.

Utskottet.

12 Lagutskottets utlåtande Nr 75.

dels ett stadgande, att vid avsöndrande av det till inlösen avsedda området

skillnadslinjerna måtte göras till avhägnad bekväma, dels en bestämmelse,

att avsöndringen så verkställes, att såväl huvudfastigheten

som det avsöndrade området komme att äga rätt till nödiga vägar.

Utskottet har därvid visserligen ansett, att det varit önskvärt, därest

bestämmelser i nu angivna hänseenden till ledning för förrättningsmännen

kunnat meddelas, men med hänsyn därtill, att det torde ligga i både

jordägarens och brukarens intresse, att godvillig överenskommelse härom

träffas och att denna överenskommelse sker på det för båda parterna

bästa sättet, hai utskottet stannat vid att härutinnan icke föreslå någon

ändring.

16 §.

Enligt denna paragraf skola kostnaderna för den förrättning, vid vilken,

nyttjanderättshavarens lösningsanspråk skall prövas och avgöras, samt

föi fastställandet av inlöst områdes avskiljande och för löseskillingens

fördelning gäldas av nyttjanderättshavaren.

Hen- Lövgren i Nyborg m. fl. hava anfört:

»Om eu lagstiftning som den förevarande skall bliva till gagn icke

blott för de förmögnare, utan, såsom förnuftet bjuder, i all synnerhet för

de mindre bemedlade, måste det allmänna, helst staten, själv reda ut

denna sak åt den medborgare, som skall tillgodoses. Det allmänna bör i

lagen berättigas och förpliktas att genom egna organ anhängiggöra och utföra

saken samt förskottera vid behov både kostnaderna och löseskillingen

för att sedan uttaga dessa utgifter av den man vill hjälpa, pa ett överkomligt

sätt genom amorteringar på lång tid eller annorledes. Det allra

minsta man kan begära är att staten, samtidigt med lagens trädande i

kraft, åtminstone upplägger eu lånefond, ur vilken den lösnings berättigade

kan med lätthet beredas möjligheter att vinna detta syfte, som lagen får

antagas velat skänka honom, icke blott på papperet utan även i realiteten

såvida ej avsikten är att egnahemslänefonden härvidlag skall kunna

anlitas, vilket emellertid i så fall torde nödvändiggöra vissa ändringar i

bestämmelserna för denna fond.»

Vidkommande frågan om kostnaderna för genomförandet av brukarens

lösningsrätt har Kung]. Maj:t efter förenämnda motions avgivande i

särskild proposition, nr 359, som hänvisats till statsutskottet, föreslagit

riksdagen att anvisa dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag å 5,000

kronor, dels å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å 10,000 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

JMg utskottets utlåtande Nr In. 1*>

att av Ivuugl. Maj:t i man av lk*Ik»v och enligt närmare angivna grunder

användas till bestridande av kostnader för de i förevarande lagförslag

oinförmälda lantniäteriförrättningar samt övriga med områdes inlösen

enligt nämnda lagförslag förenade utgifter ävensom till beredande av

erforderligt biträde åt nyttjanderättshavare i ärenden angående sådan

inlösen.

Da det med motionen härutinnan avsedda syftet sålunda torde i

ej ringa män tillgodoses genom ett bifall till förenämnda proposition, har

utskottet ansett sig sakna skäl att tillstyrka motionen.

Vad åter beträffar frågan om förskottering av lösensumman och

vad därmed stål- i samband återkommer utskottet här nedan till sagda

fråga vid behandling av herr Helgers in. d. i denna del framställda yrkande.

19 §.

Herr Ekman har i sin motion yrkat, att från lagens tillämpning

måtte, utöver vad i förevarande paragraf stadgas, undantagas jämväl

område, som tillhör stiftelse eller är till ecklesiastikt ändamål upplåtet.

Till stöd härför har bl. a. anförts:

»Ett avhändande av stiftelse tillhörig jord, på det sätt som här

kan komma ifråga, torde alltför mycket strida mot de rättsgrundsatser,

på vilka vår lagstiftning vilar, för att kunna vid eu närmare prövninggodkännas.

Här står dock ett högre samhällsintresse emot den enskilde

husägarens privata anspråk. Tv eu ersättning i penningar kan icke på

samma sätt som den obeskurna äganderätten till själva jorden under

tidernas lopp trygga fortvaron av stiftelsen och fyllandet av det ändamål,

för vilket den blivit upprättad.

Av samma skäl lärer icke heller ett avyttrande, på sätt nu blivit

ifrågasatt, kunna ske av den till ecklesiastika ändamål upplåtna jorden.

Och i vilket fall som helst torde icke en rubbning av äganderätten till

denna jord kunna ske utan samtycke av allmänt kyrkomöte i den ordning

114 § regeringsformen stadgar.

Yad särskilt den till prästerskapet och kyrkobetjäningen anslagna

jorden beträffar skulle för övrigt de största svårigheter — ja, i många

fall oöverstigliga hinder — möta mot tillämpning av detaljbestämmelserna

i den föreslagna lagen. Vem skall vid utövande av lösningsrätten,

enligt lagförslagets § 2, för de gamla från äldre tider bestående prästboställena

uppträda såsom jordägare? Varifrån skola medel tagas till

den där ifrågasatta inlösningen av nyttjanderättshavaren tillhöriga bygg
-

Motion.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

Utskottet.

Motion.

nåder? eller till gäldande jämlikt § 3 av ersättning för arbete och kostnad,

som nedlagts på jordens förbättring? Om å området — såsom i

3 § sista stycket förutsättes — finnes någon ''jordägaren’ tillhörig byggnad,

t. ex. en lagligen insynad brunn, skall nyttjanderättshavaren då

vara skyldig lösa brunnen? och skall detta ske utan syn erättens medverkan?»
Frånsett

ett par speciella undantag har endast kronan tillhörig

egendom undantagits från den föreslagna lagens tillämpningsområde.

Liksom sådan egendom ej kan bliva föremål för expropriation, har det synts

lämpligt, att ej heller den nu föreslagna lösningsrätten skall kunna göras

gällande i fråga om densamma. Tillräckliga skäl att ytterligare begränsa

lagens omfattning och från lösningsrättens tillämpning undantaga av motionären

angiven egendom torde icke föreligga. Även om vissa svårigheter,

på sätt motionären påpekat, kunna uppstå vid lagens tillämpning,

då det gäller lösning av jord, som i motionen omförmäles, torde de

dock icke vara av den beskaffenhet, att de böra föranleda en sådan begränsning

av lagens tillämpningsområde, som i motionen ifrågasatts.

Utskottet får alltså hemställa om avslag å motionen.

Slutbestämmelserna.

I sista stycket har stadgats, att vad i 2 kap. 2 § andra stycket i

lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgas angående

förlängning av arrendeavtal ej skall tillämpas, där på grund av

stadgandet i 4 § sista stycket i den föreslagna lagen nyttjanderättshavare

efter upplåtelsetidens utgång kvarsuttit å det under nyttjanderätt upplåtna

området. I överensstämmelse härmed torde ej heller vad i 4 § i lagen

den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland och

Dalarne stadgas i samma hänseende böra vinna tillämpning för nu angivna

fall. Med anledning härav hava slutbestämmelserna omformulerats.

Slutligen hava herr Helger in. fl. i anledning av förevarande lagförslag

i sin motion hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kung!.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda och, i den mån

utredningen därtill föranleder, för riksdagen framlägga förslag om ytterligare

åtgärder i ändamål att för jordbrukets upprätthållande och utveckling

och brukarnas frigörelse från beroende i erforderliga fall och under

för framtiden betryggande villkor åstadkomma avlösning ytterst genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 15.

l,r>

tvångsåtgärder av torpare», bolagsarrendatorers oeli deras vederlikars jordbruk

på enskilda domäner.

Till motivering härav har anförts:

»Huruvida den föreslagna lagen skall ha avsedd verkan, beror till

sist på, om brukaren kan anskaffa medel till lösensumman. För mången

torde svårigheterna härför vara oövervinneliga. 1 sådana fall är han

föga betjänt med friköpsrätten. Andra torpare kunna visserligen anskaffa

summan men måste därför skuldsätta sig sä hårt, att de komma

i eu mycket bekymmersam ställning. För dessa torpare vore det bättre

om staten inköpte torpet och sedan uppläte det åt brukaren med tryggad

besittningsrätt. Denna upplåtelseform medför, om den rätt genomföres,

samma trygghet som äganderätten men därjämte den fördelen, att torpet

icke ånyo råkar i händerna på bolag, godsägare eller jordspekulanter.

Tyvärr har det kungliga förslaget icke beaktat denna synpunkt, att åtgärder

böra vidtagas till tryggande av de genom friköp skapade egna

hemmens bevarande som sådana för framtiden. Att utarbeta förslag till

sådana garantier är naturligtvis omöjligt för enskilda motionärer, men

det synes lämpligt, att riksdagen vid antagandet av förslaget om friköpsrätt

för ifrågavarande jordtorp hemställer till Kungl. Maj:t om utredning

angående åtgärder i här berörda syfte.»

Utskottet anser, att herr Helgers in. fl. ifrågavarande hemställan Utskottet.

icke bör bifallas. Det torde nämligen vara skäl att avvakta erfarenheten

av den blivande lagens verkningar, innan ytterligare åtgärder i den av

motionärerna angivna riktning vidtagas.

Övriga lagförslag.

Beträffande de båda andra i propositionen framlagda lagförslagen

har utskottet icke haft någon anledning till anmärkning mot desamma.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i

oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga följande
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande AV 73.

Lag

om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

(Kung!,. Maj.is förslag.) ( Utskottets förslag.)

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har eu för viss tid, överstigande tjugu år, till brukande upplåten del

av en fastighet av brukaren eller föregående brukare, vars rätt övergått

å honom, så bebyggts, att å området den 1 januari 1918 fanns

och vid upplåtelsetidens slut fortfarande finnes nöjaktig bostad för brukaren

och hans familj, och belöper minst en fjärdedel av det värde, området

med därå befintliga byggnader äger, å de brukaren tillhöriga byggnaderna,

vare brukaren, där ej jordägaren begagnar sig av den rätt, som

eldigt 2 § må tillkomma honom, vid upplåtelsetidens slut berättigad att

lösa det upplåtna området.

Lösningsrätt äge dock icke rum, om de brukaren tillhöriga byggnaderna

enligt avtal skola vid upplåtelsetidens slut tillfalla jordägaren

eller om området frånträdes på den grund, att brukanderätten förverkats.

År en del av en fastighet upplåten för brukarens livstid, skall, evad

änka njuter brukanderätten till godo eller ej, vid den tid, då den upplåtna

brukanderätten upphör, vad i denna lag sägs om brukare på viss tid äga

motsvarande tillämpning i avseende å delägarna i brukarens bo, i den

mån ej nedan annat stadgas.

Vad i denna lag stadgas om till brukande upplåten del av fastighet

skall jämväl tillämpas å till fastighet hörande område, som upplåtits till

bostadslägenhet.

2 §•

Vill jordägaren, hellre än att upplåtet område löses enligt vad i 1 §

sägs, lösa de å området uppförda, nyttjanderättshavaren tillhöriga bygg
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

17

(Kandi. May.ta för siad•) (Utskottets förslag.)

naderna, äge rätt därtill; dock skall, där upplåtelsetiden är minst fyrtionio

år, sådan rätt tillkomma jordägaren allenast om å huvudfastigheten

den 1 januari 1918 fanns och vid upplåtelsetidens slut fortfarande finnes

boningshus, tomtplats eller trädgård på mindre avstånd än tvåhundra meter

från området eller eljest områdets inlösen skulle medföra avsevärd

olägenhet för huvudfastigheten.

3 §•

«

Har område, som i 1 § avses, under upplåtelsetiden vunnit förbättring

därigenom att nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare,

vars rätt övergått på honom, nedlagt arbete eller kostnad å området

utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller

uppenbarligen varit förutsatt, och vill jordägaren begagna sig av honom

enligt 2 § tillkommande rätt, vare pliktig att till nyttjanderättshavaren

gälda ersättning även för nämnda förbättring. Sådan ersättning skall beräknas

efter det ökade värde, området till följd av den åstadkomna förbättringen

kan anses äga, då den upplåtna nyttjanderätten upphör, men

må ej överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad.

Finnes å område, som nyttjanderättshavaren skall lösa, jordägaren

tillhörig byggnad, vare nyttjanderättshavaren skyldig att lösa även byggnaden.

4 §•

Nyttjanderättshavare, som vill enligt 1 § lösa område, give det jordägaren

tillkänna i fråga om upplåtelse för viss tid senast nittio dagar före

upplåtelsetidens slut och i fråga om upplåtelse för livstid inom trettio

dagar från den dag, då den upplåtna nyttjanderätten upphörde. Om sättet

för sådant tillkännagivande galle vad om uppsägning av arrendeavtal är

stadgat.

Vill jordägaren lösa de å området uppförda, nyttjanderättshavaren

tillhöriga byggnaderna, åligger honom att inom trettio dagar från tillkännagivande,

som ovan sägs, giva nyttjanderättshavaren meddelande därom

på sätt i föregående stycke är föreskrivet i fråga om tillkännagivande

från ny ttj anderätt sha varens sida.

Kan lösningsrätt för nyttjanderättshavare till under nyttjanderätt

upplåtet område enligt denna lag äga rum och varder ej, innan den upplåtna.

nyttjanderätten upphör, avgjort, att jordägaren kommer att utöva

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 57 käft. (Nr 75). 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag utskottets utlåtande Nr 75.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

honom enligt 2 § tillkommande rätt, må nyttjanderättshavaren icke mot

sitt bestridande förpliktas att från området avflytta tidigare än å den

fardag för arrenderad fastighet, som infaller näst efter det lösningsfrågan

blivit slutligen avgjord. Därest på grund av vad sålunda stadgats nyttjanderättshavaren

sitter kvar utöver den dag, då den upplåtna nyttjanderätten upphörde,

njute jordägaren ersättning med belopp, som, där ej överenskommelse

träffas, bestämmes vid förrättning, varom här nedan i 6 § sägs,

därest dylik förrättning kommer till stånd, men eljest av skiljemän på sätt

i 5 § stadgas.

5 §•

§ 5.

Kan ej, dä jordägaren vill lösa,

överenskommelse träffas om vad i

löseskilling eller såsom ersättning

för förbättring, varom i 3 § förmärs,

skall utgå, eller varder i fråga

om upplåtelse på minst fyrtionio år

jordägarens anspråk på lösningsrätt

av nyttjanderättshavaren bestritt,

skall frågan därom avgöras av tre

ojäviga skiljemän, bland vilka en utses

av vardera parten och de sålunda

utsedda tillkalla den tredje.

Tredskas någondera parten att utse

skiljeman eller kunna de utsedda ej

förena sig om valet av den tredje,

äge domaren eller utmätningsmannen

i orten att förordna om valet.

Kan ej, då jordägaren vill lösa,

överenskommelse träffas om vad i

löseskilling eller såsom ersättning

för förbättring, varom i 3 § förmäles,

skall utgå, eller varder, i fråga

om upplåtelse på minst fyrtionio år

jordägarens anspråk på lösningsrätt

av nyttjanderättshavaren bestritt,

skall frågan därom avgöras av tre

ojäviga skiljemän, bland vilka en utses

av vardera parten och de sålunda

utsedda tillkalla den tredje.

Tredskas någondera parten att utse

skiljeman eller kunna de utsedda ej

förena sig om valet av den tredje,

ägé domaren i orten att förordna

om valet.

Den, som ej nöjes med vad de flesta skiljemännen säga, äge att draga

tvisten under rättens prövning, så framt han instämmer sin talan inom

nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och skall

i beslutet lämnas tydlig hänvisning om vad den missnöjde har att iakttaga

för tvistens dragande under rättens prövning.

6 §•

Frågan om nyttjanderättshavarens lösningsrätt samt om löseskillingen

för området med vad därtill hör skall på ansökning av nyttjanderättshava
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottet!* utlåtande Nr 7.5.

(Kimyl: Maj:ts förslug.) (Utskottets förslag.)

ren avgöras vid förrättning i den ordning nedan stadgas; dock skall förhållande,

som i 1 § andra stycket avses, ej prövas vid förrättningen, med

mindre jordägaren det begär.

7 §.

I fråga om förrättning, som i 6 § sägs, skola bestämmelserna i 2

och 3 kap. skiftesstadgan, i vad de avse annan lantmäteriförrättning än

laga skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Ansökning om förordnande

för lantmätare skall ingivas till Konungens befallningshavande,

om området är för viss tid upplåtet, sist å den dag, då upplåtelsetiden

utlöper, och vid upplåtelse för livstid inom nittio dagar från den dag, då

den upplåtna nyttjanderätten upphörde; dock att, där jordägaren framställt

anspråk på lösningsrätt och detta anspråk blivit, enligt vad i 5 §

förmärs, av nyttjanderättshavaren bestritt, sådan ansökning må till befallningshavanden

ingivas inom trettio dagar efter det beslut, varigenom jordägarens

lösningsanspråk ogillats, vunnit laga kraft.

Ansökning, varom nu är sagt, skall vara åtföljd av gravationsbevis

rörande fastigheten.

Det åligger lantmätaren att till förrättningen kalla jordägaren och

nyttjanderättshavaren genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem med

posten avsändas så tidigt, att kallelserna kunna komma dem tillhanda

minst fjorton dagar före förrättningen, så ock att föranstalta därom, att

kungörelse angående dag och ställe för förrättningen minst fjorton dagar

förut uppläses i kyrkan för den församling, där fastigheten är belägen,

och införes i tidning inom orten; skolande kungörelsen tillika innehålla,

att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen, äga att därvid tillstädeskomma

och bevaka sin rätt.

Besväras fastigheten av sökt eller beviljad inteckning för fordran

eller för rätt till avkomst eller annan förmån eller kan fastigheten enligt

11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt,

som nyss är sagd, skola innehavare av sådan fordran eller rätt, om de äro

kända och inom riket boende, underrättas om förrättningen genom särskilda

kallelsebrev enligt vad om kallelsebrevs avsändande till jordägaren

och nyttjanderättshavaren är stadgat.

8 §•

Konungens befallningshavande göre hos domaren i orten anmälan om

förordnande av lantmätare; och skall anteckning om förordnandet göras i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag under lagtima ting, så ock i

intecknings boken.

9 §•

Finna förrättningsmännen nyttjanderättshavaren vara enligt denna

lag berättigad till inlösen, skola förrättningsmännen därom meddela beslut.

Härjämte åligger lantmätaren att avfatta området å karta, så beskaffad,

som i 21 § första stycket i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring sägs, där ej sådan karta ändå

tinnes tillgänglig, ävensom att upprätta noggrann beskrivning över områdets

storlek, läge och gränser, skolande berörda beskrivning intagas i förrättningsprotokollet.

Vid bestämmande av löseskillingen skall avdrag göras för förbättring,

vilken området vunnit genom arbete eller kostnad, som nyttjanderättshavaren

eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått å

denne, nedlagt å området utöver vad honom ålegat eldigt vad vid upplåtelsen

avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt. I fråga om beräkning

av sådant avdrag skall vad i 3 § första stycket stadgas om beräkning av

ersättning äga motsvarande tillämpning.

10 §.

Stanna lantmätaren och gode männen i olika meningar, galle vad de

flesta säga.

Har var sin mening, galle, om de kunna jämkas till varandra, den

mening, som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna, men

i annat fall vad lantmätaren säger.

11 §•

Förrättningen skall avslutas med tillkännagivande, att rättsägare, som

är missnöjd med förrättningen, äger att fullfölja talan däremot på sätt

nedan stadgas. Avskrift av det vid förrättningen förda protokollet skall

vid förrättningens avslutande eller ock å därvid bestämd dag inom trettio

dagar efter förrättningen överlämnas till någon i orten boende person, som

av rättsägarna utses att den mottaga; skolande avskriften vara hos honom

tillgänglig för envar, som åstunda!'' att den granska eller avskriva.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet?! utlåtande Nr 75

21

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottats förslag.)

12 §.

År rättsägare missnöjd med förrättningen, äge däremot fullfölja talan

hos ägodelningsrätten genom besvär, som skola ingivas till ordföranden i

ägodelningsrätten inom sextio dagar från det förrättningen förklarats avslutad

enligt vad i 11 § sägs; och skall i fråga om rättegången vid ägodelningsrätten

samt besvär över ägodelningsrättens beslut gälla vad angående

klagan över avslutat laga skifte är stadgat.

Har jordägaren icke vid förrättningen påkallat prövning av förhållande,

varom i 1 § andra stycket är sagt, må detsamma ej vidare åberopas

till bestridande av nyttjanderättshavarens lösningsanspråk.

13 §.

Har nyttjanderättshavaren förklarats berättigad till inlösen, åligger

honom vid lösningsrättens förlust att inom nittio (lagar efter det beslutet

vunnit laga kraft hos Konungens befallningshavande nedsätta den bestämda

löseskillingen.

Vid nedsättningen ingive nyttjanderättshavaren till Konungens befallningshavande

gravationsbevis rörande fastigheten, beslutet i ärendet

samt bevis, att och när det vunnit laga kraft, ävensom karta över området.

Försummas sådant, åligger Konungens befallningshavande att på nyttjanderättshavarens

bekostnad ofördröjligen anskaffa nämnda handlingar

och karta.

Löseskillingen skall av Konungens befallningshavande ofördröjligen

insättas i bankinrättning för att där innestå mot ränta.

14 §.

Finner Konungens befallningshavande områdets avskiljande överensstämma

med vad om jordavsöndring är stadgat, meddele Konungens befallningshavande

fastställelse därå, utan hinder därav att avhandling rörande

områdets överlåtande icke upprättats eller ingivits. Vid ärendets

prövning har Konungens befallningshavande att så förfara, som vore området

av jordägaren avsöndrat, och, där till områdets avsöndrande särskilt

tillstånd skolat erfordras, sådant vore sökt.

Då beslutet om fastställelse vunnit laga kraft, vare områdets inlösen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fullbordad, och göre Konungens befallningshavande om beslutet ofördröjligen

anmälan hos domaren.

Inlöst område skall övergå till nye ägaren fritt från rätt till avkomst

eller annan förmån, varom i 7 § fjärde stycket sägs. Angående

inlöst områdes befrielse från ansvar för i stamfastigheten intecknad gäld

är särskilt stadgat.

15 §.

Sedan beslut, som i 14 § avses, vunnit laga kraft, utbetale Konungens

befallningshavande löseskillingen jämte därå upplupen ränta till den,

som är därtill berättigad.

Häftar fastigheten för fordran eller annan rätt enligt vad i 7 §

fjärde stycket sägs, äge stadgandena om fördelning hos överexekutor av

köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning.

Sammanträde för fördelningen varde hållet så snart ske kan; skolande

kallelse till sammanträdet genom Konungens befallningshavandes försorg

minst fjorton dagar förut med posten sändas till jordägaren och kända

innehavare av fordran eller annan rätt, som nu är sagd, samt, om innehavare

är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

Innehaves fastigheten såsom fideikommiss, hålle Konungens befallningshavande

den innehavaren tillkommande ersättning inne, till dess

Konungen förordnat, huru därmed skall förfaras.

Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvudstoi,

åligger Konungens befallningshavande att därom, sedan fördelningen

blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos

domaren samt tillika insända fördelningslängden.

O O

16 §.

Kostnad för förrättning, som i 6 § avses, för fastställandet av inlöst

områdes avskiljande och för löseskillingens fördelning skall gäldas av nyttjanderättshavaren.

17 §•

Har nyttjanderättshavare, vars rätt att bortföra honom tillhöriga

byggnader och annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelse i

lag är begränsad till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, enligt vad

ovan sägs gjort framställning om inlösen av området, men kommer inlösen

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Kunfil. Maj:ts förstäf/.)

(Utskottets försla/j.)

ej till stånd,- skall tiden för bortförandet räknas från den dag, då nyttjanderättshavaren

skall avträda området (dier rätten till inlösen upphört.

18 §.

Har en del av en fastighet den 1 januari 1918 sedan mer än tjugu

år innehafts av annan än ägaren till brukande eller eljest för ändamål,

varom i 1 § sågs, utan att jordägaren före nämnda dag för innehavarens

skiljande från det innehavda området vidtagit åtgärd, som därefter leder

till sådan påföljd, och visas ej avtal, avseende upplåtelse för viss tid eller

för livstid, föreligga, äge vad ovan stadgas om upplåtelse för kortare tid

än fyrtionio år motsvarande tillämpning, och skall innehavaren giva jordägaren

sitt lösningsanspråk tillkänna sist nittio dagar före den dag, då

området, frånsett stadgandet i 4 § sista stycket, skall avträdas. Därest

avträde efter uppsägning skall ske inom kortare tid än etthundratjugu

dagar, må sådant tillkännagivande ske inom trettio dagar från uppsägningen

och ansökning om förordnande, som i 7 § avses, ingivas till

Konungens befallningshavande inom nittio dagar från tillkännagivandet;

dock att, där tillkännagivande, varom nu är sagt, ägt rum tidigare än

nittio dagar före den dag, som med hänsyn till uppsägningen är att anse

såsom avträdesdag, sådan ansökning må ingivas senast å sistnämnda dag.

19 §.

Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning beträffande område, som

tillhör kronan eller ingår i tomtindelning, ej heller i fråga om mark i

samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser.

Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1918.

Nyttjanderättshavare vare ej på grund av vad i denna lag stadgas i

något fall pliktig att giva sitt lösningsanspråk jordägaren tillkänna före

den 1 december 1918, och må, då sådant tillkännagivande skett sist å

nämnda dag, ansökning om förordnande, som i 7 § avses, ingivas till

Konungens befallningshavande inom nittio dagar från tillkännagivandet,

där ej nyttjanderättshavaren eljest äger längre tid därtill.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Lagutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vad i 2 kap. 2 § andra stycket

i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom stadgas

angående förlängning av arrendeavtal

skall ej tillämpas, där på grund

av stadgandet i 4 § sista stycket i

denna lag nyttjanderättshavare efter

upplåtelsetidens utgång kvarsuttit å

område, varom i denna lag förmäles.

Vad i 2 kap. 2 § andra stycket

i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom och 4 §

i lagen den 25 juni 1909 om arrende

av viss jord ä landet inom

Norrland och Dalarne stadgas angående

förlängning av arrendeavtal

skall ej tillämpas, där på grund av

stadgandet i 4 § sista stycket i denna

lag nyttjanderättshavare efter upplåtelsetidens

utgång kvarsuttit å område,

varom i denna lag förmäles.

Lag

om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875 angående;

lagfart å fång till fast egendom.

•

Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade

lydelse:

8 §•

Sökes lagfart å egendom, som till ny ägare övergått innan föregående

ägare, vilken varit skyldig att med sitt fång lagfara, sådant fullgjort, må

lagfart å sista fånget ej beviljas, förr än med förre ägarens fång blivit

lagfaret.

Har det fång, varmed lagfaras skall, skett i enlighet med gällande

författningar om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov eller

om ändring eller utrivning av vattenverk eller om rätt i vissa fall för

nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, vare

för lagfarts beviljande ej av nöden att med föregående fång lagfares, eller

att åtkomst styrkes, på sätt i 7 § är föreskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1918.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande AV 75. 25

(Kungl. Maj:ts förda;).) {Utskottets förslag.)

Lag

om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom forordnas, att 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande ändrade

lydelse:

24 §.

1 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation

eller om ändring eller utrivning av vattenverk fast egendom avträdd

och ersättningen å behörig ort nedsatt, skall vad sålunda avträtts ej vidare

häfta för inteckning, som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan

till rätten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet, göras anteckning

i inteckningsprotokollet så som i 23 § sägs.

Ilar egendom blivit avträdd jämlikt lagen om rätt i vissa fall för

nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, skall,

sedan områdets inlösen fullbordats, vad i föregående stycke stadgats äga

tillämpning.

2 mom. Kommer vid fördelning av ersättning, som enligt lagen om

dikning och annan avledning av vatten tillkommer vattenverksägare för

skada eller intrång, eller av lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna

i gruvestadgan avträtts till gruvägare, betalning att utfalla å huvudstolen

av inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning av medel, som

jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan rättsägare i

fast egendom ändå att försäljning av egendomen ej skett, betalning å

huvudstolen av intecknad fordran, för vars gäldande försäljningen skolat

ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och värde därom,

sedan fördelningen visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft, anteckning

gjord i inteckningsprotokollet som nyss sagts.

\ ad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande bestämmelser

om expropriation intecknad egendom tages i besittning av den

exproprierande före expropriationens fullbordande eller allenast till eu del

varder till honom avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till

intecknad egendom upplåtes samt i något av de fall nu sagda äro vid

ersättnings fördelning betalning utfaller å huvudstol av inteckning, så ock

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 0 sand. 57 höft. (AV 75.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.,

där enligt gällande bestämmelser om ändring eller utsyning av vattenverk

eller om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under

nyttjanderätt upplåtet område allenast en del av intecknad egendom avträdes

och vid fördelning av löseskillingen betalning utfaller å intecknings

huvudstol.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,

blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall egendomen,

sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, icke

vidare häfta för större del av intecknade beloppet än köparen enligt 131 §

utsökningslagen kan hava fått avräkna å köpeskillingen eller som enligt

117 § 1 mom. samma lag skall innestå i egendomen; och varde därom,

efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen

kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande

därom, när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen

blivit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser

om expropriation en eller flera av gemensamt intecknade egendomar helt

eller delvis avträdas till den exproprierande eller av honom före expropriationens

fullbordande tagas i besittning eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt

till en eller flera av gemensamt intecknade egendomar upplåtes,

eller att en eller flera av gemensamt intecknade egendomar varda helt

eller delvis avträdda enligt gällande bestämmelser om ändring eller utrivning

av vattenverk, eller att egendom, som gemensamt med annan häftar

för inteckning, delvis avträdes enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, eller att

frälseränta, som gemensamt med annan fast egendom häftar för inteckning,

varder inlöst för statsverkets räkning eller avlöst, de övriga egendomarna

häfta för intecknat belopp, varför betalning utfallit vid ersättnings

fördelning; skolande jämväl därom göras anteckning i inteckningsprotokollet

enligt vad i 1 mom. andra stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 september 19lä.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottet» utlåtande Nr 7/3.

B. att förevarande motioner, nr 146 i första

kammaren och nr 364, 365 och 366 i andra kammaren,

i den man de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet ovan under A hemställt, icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 juni 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservationer.

Beträffande förslaget till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

A. Av herrar Högberg, greve Spens, Fant och Svensson i Betingetorp,

som anfört:

Ehuru iklädd en annan form än expropriationsrätten, är även den

föreslagna lösningsrätten en tvångsrätt samt är nära besläktad med expropriationsrätten.

Föreskriften att förslagets bestämmelser skola hava

återverkande kraft innebär, att Kungl. Maj:t ävensom utskottet ansett

sig kunna vid laga avtal emellan enskilda parter eller vid muntliga medgivanden

om jordupplåtelser tvångsvis knyta rättsverkningar, på vilka vid

avtalet säkerligen den ene parten ej kunnat hoppas och den andra ej

velat ingå. Vid sådant förhållande är det att förvänta, att förslaget skall

mötas med missnöje av alla dem, som genom detsamma finna sig lidande.

Förslaget bör därför inskränkas och ej sträckas längre än det allmänna

rättsmedvetandet medger och för samhället kan anses nyttigt. Från

denna utgångspunkt anse vi, att förslaget bör omfatta endast de innehavare

av jordbrukslägenheter, vilka förvärvat längre tids nyttjanderätt

till sina områden och tillika äro ägare till åbyggnaderna på dem. Endast

i förhållande till dessa nyttjanderättshavare lärer förslaget kunna utan

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets utlåtande Nr 15.

motstånd eller åtminstone utan allt för stort motstånd genomföras. Endast

om dessa nyttjanderättshavare torde kunna såsom regel sägas, att

de a lägenheten utfört sa stora förbättringar, att den långa besittningstidens

överförande i äganderätt kan anses försvarlig. Endast dessa nyttjanderättshavares

lägenheter hava i allmänhet det läge och den storlek,

att de utan skada för huvudgården kunna därifrån till innehavarens nytta

avskiljas.

I fråga om riksdagens skrivelse den 22 maj 1913 få vi påpeka,

att riksdagen väl hemställt om förslag i syfte att medelst stadgande om

lösningsrätt bereda ägare av byggnader å ofri grund en mera tryggad

ställning, men därvid har riksdagen -— jämte det riksdagen uttalat sig

för genomförande av en lösningsrätt till förmån för innehavare av jordbrukslägenheter

ungefär sådan som den, vartill vi här anslutit oss, —

tillika anhållit om Kungl. Maj:ts övervägande, huruvida samma lösningsrätt

lämpligen borde kunna utsträckas att omfatta även andra innehavare

av å ofri grund befintliga byggnader. Med hänsyn till den mångfald av

stridiga intressen, med vilka varje lösningsrätt är förknippad, har, enligt

vår åsikt, Kungl. Maj:t genom vad i propositionen förekommit icke ådagalagt

lämpligheten av lösningsrättens utsträckning utöver vad vi funnit

kunna godkännas.

Vid tillämpningen av den av oss förordade lösningsrätten lärer

skälig hänsyn till jordägaren dock fordra, att han under alla förhållanden

får rätt att genom lösen av nyttjanderättshavarens byggnader bevara sitt

hemmans område och att inlösningsrätten för nyttjanderättshavaren knytes

vid det villkor, att hälvten av det värde, lägenheten med därå befintliga

byggnader äger, faller å de nyttjanderättshavaren tillhöriga åbyggnaderna.

Förslagets stadgande att jordägare, vilken vill begagna honom tillkommande

rätt att lösa nyttjanderättshavarens byggnader, har att gälda ersättning

jämväl för förbättring, som lägenheten under upplåtelsetiden

vunnit, kan icke av oss godtagas. De skäl, som till stöd för förslaget

härutinnan åberopats, väga mindre än propositionens egen erinran, att

man icke får glömma, att nyttjanderättshavaren vid utförandet av sina

förbättringsarbeten icke hade någon som helst utsikt att få sina kostnader

ersatta av jordägaren och att i de fall, där förbättringsarbeten av

nyttjanderättshavaren utförts, denne endast kunnat räkna med möjligheten

att under brukningstiden bereda sig mot mödan och kostnaden

svarande fördel av desamma.

Från lösningsrätten har undantagits områden, som tillhöra kronan.

Detta har i propositionen motiverats därmed, att då kronans jord ej kan

bliva föremål för expropriation, så bör ej heller lösningsrätten kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

[.Lagutskottets utlåtande Nr 7<5.

2<»

göras "gällande i fråga om densamma. Men dä kronans egendom väl

alltid upplåtes, när ett allmänt intresse kräver dess avstående, samt

Kungl. Maj:t själv funnit ett allmänt intresse ligga till grund för förevarande

lösningsrätt, är propositionens ställning frän propositionens egen

ståndpunkt här svår att förstå. Vi gilla emellertid de av Kungl. Maj:t

föreslagna undantagen och anse, att de böra utsträckas jämväl till vad i

herr Ekmans motion angivits.

Vi avgiva här nedan förslag om ändring av 1 och 2 §§. Vidkommande

3 § kunna vi ej ansluta oss till departementschefens ståndpunkt

utan anse, att paragrafen bör utgå. I fråga om 4, 5, 7 och 9 §§ föreslå

vi de ändringar, som betingas av vår uppfattning i avseende å 1—3 §§.

18 § bör utgå. Den av oss till ändring i enlighet med herr Ekmans

motion föreslagna 19 § bör erhålla beteckningen 18 §. Den ändrade 4 §

bör delas i två, av vilka den ena erhåller beteckningen 3 §.

På grund av vad vi sålunda anfört, få vi hemställa,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande

Lag om rätt i visst fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

1 §•

Har en för viss tid, ej understigande fyrtionio

år, på grund av avtal till brukande upplåten del av

en fastighet av brukaren eller föregående brukare, vars

rätt övergått å honom, så bebyggts, att å området den

1 januari 1918 fanns och vid upplåtelsetidens slut fortfarande

finnes nöjaktig bostad för brukaren och hans

familj, och belöper minst hälvten av det värde, området

med därå befintliga byggnader äger, å de brukaren

tillhöriga byggnaderna, vare brukaren, där ej

jordägaren begagnar sig av den rätt, som enligt 2 §

tillkommer honom, vid upplåtelsetidens slut berättigad

att lösa det upplåtna området.

Lösningsrätt äge dock icke rum, om de brukaren

tillhöriga byggnaderna enligt avtal skola vid upplåtelsetidens

slut tillfalla jordägaren eller om området frånträdes

på den grund, att brukanderätten förverkats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

HO

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

2 §•

Vill jordägaren, hellre än att upplåtet område

löses enligt vad i 1 § sägs, lösa de å området uppförda,

nyttjanderättshavaren tillhöriga byggnaderna,

äge rätt därtill.

3 §•

Nyttjanderättshavare, som vill enligt 1 § lösa

område, give det jordägaren tillkänna senast nittio dagar

före upplåtelsetidens slut. Om sättet för sådant

tillkännagivande gälle vad om uppsägning av arrendeavtal

är stadgat.

Vill jordägaren lösa de å området uppförda, nyttjanderättshavaren

tillhöriga byggnaderna, åligger honom

att inom trettio dagar från tillkännagivande, som ovan

sägs, giva nyttjanderättshavaren meddelande därom på

sätt i föregående stycke är föreskrivet i fråga om tillkännagivande

från nyttjanderättshavarens sida.

4 §■

Kan lösningsrätt för nyttjanderättshavare till

under nyttjanderätt upplåtet område enligt denna lag

äga rum och varder ej, innan den upplåtna nyttjanderätten

upphör, avgjort, att jordägaren kommer att utöva

honom enligt 2 § tillkommande rätt, må nyttjanderättshavaren

icke mot sitt bestridande förpliktas att från

området avflytta tidigare än å den fardag för arrenderad

fastighet, som infaller näst efter det lösningsfrågan

blivit slutligen avgjord. Därest på grund av vad sålunda

stadgats nyttjanderättshavaren sitter kvar utöver

den dag, då den upplåtna nyttjanderätten upphörde,

njute jordägaren ersättning med belopp, som, där ej

överenskommelse träffas, bestämmes vid förrättning,

varom här nedan i 6 § sägs, därest dylik förrättning

kommer till stånd, men eljest av skiljemän på sätt i

5 § stadgas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet» utlåtande Nr 7.5.

31

ö §•

Kan ej, då jordägaren vill lösa, överenskommelse

träffas om vad i löseskilling eller såsom ersättning

för förbättring, varom i 3 § förmäles, skall utgå, skall

frågan därom avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland

vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedda

tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten

att utse skiljeman eller kunna de utsedda ej förena

sig om valet av den tredje, äge domaren i orten att

förordna om valet.

Den, som ej nöjes med vad de flesta skiljemänuen

säga, äge att draga tvisten under rättens prövning,

så framt han instämmer sin talan inom nittio dagar

från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och

skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om vad den

missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under

rättens prövning.

6 §•

Lika med utskottets förslag.

7 §•

I fråga om förrättning, som i 6 § sägs, skola

bestämmelserna i 2 och 3 kap. skiftesstadgan, i vad de

avse annan lantmäteriförrättning än laga skifte, i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse. Ansökning om

förordnande för lantmätare skall ingivas till Konungens

befallningshavande.

Ansökan, v.arom nu — — — — är stadgat.

8 §•

Lika med utskottets förslag.

9 §■

Finna förrättningsmännen nyttjanderättshavaren

vara enligt denna lag berättigad till inlösen, skola förrättningsmännen

därom meddela beslut. Härjämte åligger

lantmätaren att avfatta området å karta, så be
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

skaffad, som i 21 § första stycket i lagen den 27 juni

1896 om hemman sklyvning, ägostyckning och jordavsöndring

sägs, där ej sådan karta ändå finnes tillgänglig,

ävensom att upprätta noggrann beskrivning över

områdets storlek, läge och gränser, skolande berörda beskrivning

intagas i förrättningsprotokollet.-

10-17 §§.

Lika med utskottets förslag.

18 §.

Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning beträffande

område,som tillhör kronan eller stiftelse eller

är till ecklesiastikt ändamål anslaget, ej heller beträffande

område, som ingår i tomtindelning, eller i fråga

om mark i samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser.

81 utbestämmelserna.

Lika med utskottets förslag.

E. Av herr Dahl, som anfört:

Det syfte, som med Kung], Maj:ts ifrågavarande förslag avses, finner

jag vara behjärtansvärt. Visserligen kan jag ej underkänna berättigandet

av de betänkligheter, som resa sig mot lagstiftningens ingripande

å den fria avtalsrätten inom sådant område som det förevarande, vilka

betänkligheter måste ytterligare stegras av ingreppets tillbakaverkande

innebörd. Dock finner jag dels de missförhållanden, mot vilka den föreslagna

lagstiftningen rikta!'' sig, vara sa allvarliga och tillika lagstiftningens

medansvar för dessa missförhållandens tillkomst vara så avsevärd, att

jag anser, de antydda betänkligheterna ej böra verka hinder emot en lagstiltningens

medverkan till sådan hjälp, som får anses särskilt trängande.

I fråga om avvägandet av den lösningsrätt, som i sådant syfte bör

komma i beaktande, kan väl ej förnekas, att den verksammaste formen

s. 33 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlutande.

, r 70.

33

vore ett ovillkorligt berättigande för

jrukaren. Härigenom skulle förvärv

till ägo av lägenheter

ligt hänsynstagande

betryggas

ej medgiva, att ett skäbrukaren

nödvändigt bör leda till en ordning,

sällan skulle föranleda allvarligt men för jordman

bör stanna vid den alternativa lösningsrätt

Jag kan död

---ti o o

till

som ovedersägligen ej

ägaren. Jag finner, att ~~~ ---------

— med företräde för jordägaren — vilken av de s. k. egnahemssakkunniga

föreslagits. Visserligen kan därvid inträffa, att brukaren blir i avsaknad

av en önskad lösningsrätt, men han erhaller i varje fall trygghet

för att den — för honom ofta nog väsentliga — tillgång, som byggnaderna

utgöra, varder för honom säkerställd. Härigenom skall den svaraste

olägenheten av brukarens nuvarande rättsställning bliva undanröjd.

Vad beträffar förutsättningarna för brukarens lösningsrätt har jag

i avseende å upplåtelsens tid funnit Kungl. Maj:ts förslag, som stadgar

en tid av över tjugu år, kunna godtagas. Däremot anser jag det oeftero-ivlmen

böra krävas, att en formlig upplåtelse förelegat, och har jag

alltså ej kunnat biträda jämnställandet enligt § 18 i lagförslaget med

upplåtelse av ett på jordägarens tysta medgivande grundat innehav.

Värdet å de brukaren tillhörande byggnaderna anser jag, i nära

överensstämmelse med torpkommissionens förslag, hora bestammas ti

minst hälvten av lägenhetens värde. Ett dylikt stadgande finner jag

vara påkallat av angelägenheten därav, att den synpunkt fasthalles, att

brukarens ekonomiska intresse av lägenhetens behållande skall vara förhållandevis

betydande. .. nTiar

I fråga om jordägarens lösningsplikt, da han vill losa, formenai

ia°- att vissa gränsbestämningar böra uppdragas i syfte att förebygga,

att ''brukaren genom åtgärder, utöver vad vid upplåtelsen 111a hava stadgats,

föranleder en oskäligt betungande lösningsplikt för jordagaren.

I anslutning till denna uppfattning har jag ansett jordagarens losningsplikt

beträffande såväl byggnader som anläggningar hora undergå

viss modifikation. . ... . .

Då jao- ej inom utskottet vunnit anslutning för mina jamkmngs
förslao-

hårning ej funnit det vara nödigt att i denna ordning avfatta

desamma i förslag till lagtext, under antagande, att därest kamrarna

stanna i olika beslut och förhållandena medgiva ett sammanjamknmgsarbete,

de av mig framhållna synpunkterna må komma i beaktande.

C. Av herrar KlefbecTt, Helger, Johansson i Trollhättan och Hedström,

som anfört:

Bihang till riksdagens protokoll It) 18. 9 Sami. 57 höft. (År 7o.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets utlåtande Nr lo.

.lita Med hänvisning till vad som anförts till stöd för de i andra kammaren

väckta motionerna nr 365 av herr Helger m. fl. och nr 366 av

herr Persson i Norrköping få vi hemställa

dels att §§ 1, 2, 3, 5 och 18 må erhålla följande

lydelse:

1 §.

Har en för viss tid, överstigande tjugu år, till

brukande upplåten del av fastighet så bebyggts, att å

området den 1 januari 1918 fanns och vid upplåtelsetidens

slut fortfarande finnes nöjaktig bostad för brukaren

och hans familj, och belöper minst en fjärdedel

av det värde, området med därå befintliga byggnader

äger, å byggnaderna, vare brukaren, där ej jordägaren

begagnar sig av den rätt, som enligt 2 § må tillkomma

honom, vid upplåtelsetidens slut berättigad att lösa det

upplåtna området.

Lösningsrätt äge dock icke rum, om byggnaderna

enligt avtal skola vid upplåtelsetidens slut tillfalla jordägaren

eller om området frånträdes på den grund att

brukanderätten förverkats.

Är en del av en fastighet upplåten för brukarens

livstid, skall, evad änka njuter brukanderätten till godo

eller ej, vid den tid, då den upplåtna brukanderätten

upphör, vad i denna lag sägs om brukare på viss tid

äga motsvarande tillämpning i avseende å delägarna i

brukarens bo, i den mån ej nedan annat stadgas.

Vad i denna lag stadgas om till brukande upplåten

del av fastighet skall jämväl tillämpas å till fastighet

hörande område, som upplåtits till bostadslägenhet.

2 §•

Vill jordägaren, hellre än att upplåtet område

löses enligt vad i 1 § sägs, lösa de å området uppförda,

nyttjanderättshavaren tillhöriga byggnaderna, äge rätt

därtill om å huvudfastigheten den 1 januari 1918 fanns

och vid upplåtelsetidens slut fortfarande finnes bonings
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

35

hus, tomtplats eller trädgård på mindre avstånd än

tvåhundra meter från området eller eljest områdets inlösen

skulle medföra avsevärd olägenhet för huvudfastigheten.

3 §•

Har område, som i 1 § avses, under upplåtelsetiden

vunnit förbättring därigenom att nyttjanderättshavaren

eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt

övergått på honom, nedlagt arbete eller kostnad å området

utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen

avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt, och vill

jordägaren begagna sig av honom enligt 2 § tillkommande

rätt, vare pliktig att till nyttjanderättshavaren

gälda ersättning även för nämnda förbättring. Sådan

ersättning skall beräknas efter det ökade värde, området

till följd av den åstadkomna förbättringen kan anses

äga, då den upplåtna nyttjanderätten upphör.

Finnes å område, som nyttjanderättshavaren skall

lösa, jordägaren tillhörig byggnad, vare nyttjanderättshavaren

skyldig att lösa även byggnaden.

5 §•

Kan ej, då jordägaren vill lösa, överenskommelse

träffas om vad i löseskilling eller såsom ersättning för

förbättring, varom i 3 § förmäles, skall utgå, eller varder

jordägarens anspråk på lösningsrätt av nyttjanderättshavaren

bestritt, skall frågan därom avgöras av

tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av vardera

parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje.

Tredskas någondera parten att utse skiljeman eller

kunna de utsedda ej förena sig om valet av den tredje,

äge domaren i orten att förordna om valet.

Den, som ej nöjes med vad de flesta skiljemännen

säga, äge att draga tvisten under rättens prövning, så

framt han instämmer sin talan inom nittio dagar från

det skiljemännens beslut tillställdes honom; och skall i

beslutet lämnas tydlig hänvisning om vad den missnöjde

har att iakttaga för tvistens dragande under rättens

prövning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

18 §.

Har en del av en fastighet den 1 januari 1918

sedan mer än tjugu år innehafts av annan än ägaren

till brukande eller eljest för ändamål, varom i 1 §

sägs, utan att jordägaren före nämnda dag för innehavarens

skiljande från det innehavda området vidtagit

åtgärd, som därefter leder till sådan påföljd, och visas

ej avtal, avseende upplåtelse för viss tid eller för livstid,

föreligga, äge vad ovan stadgas motsvarande tilllämpning,

och skall innehavaren giva jordägaren sitt

lösningsanspråk tillkänna sist nittio dagar före den dag,

då området, frånsett stadgandet i 4 § sista stycket,

skall avträdas. Därest avträde efter uppsägning skall

ske inom kortare tid än etthundratjugu dagar, må

sådant tillkännagivande ske inom trettio dagar från

uppsägningen och ansökning om förordnande, som i 7

§ avses, ingivas till Konungens befallningshavande inom

nittio dagar från tillkännagivandet; dock att, där tillkännagivande

varom nu är sagt, ägt rum tidigare än

nittio dagar före den dag, som med hänsyn till uppsägningen

är att anse såsom avträdesdag, sådan ansökning

må ingivas senast å sistnämnda dag.

dels att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda och, i

den mån utredningen därtill föranleder, för riksdagen

framlägga förslag om ytterligare åtgärder i ändamål

att för jordbrukets upprätthållande och utveckling och

brukarnas fiigörelse från beroende i erforderliga fall

och under för framtiden betryggande villkor åstadkomma

avlösning ytterst genom tvångsåtgärder av torpares,

bolagsarrendatorers och vederlikars jordbruk på

enskilda domäner.

D. Av herrar Tengvall och Andersson i Knäppinge, som anfört:

Ifrågavarande förslag är ett led i strävandena att understödja bildandet

av egna hem. Det är otvivelaktigt, att dessa strävanden äro värda

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lagutskottetk utlutande Nr It)

37

att uppmuntras, men det galler dock att se till att icke därvid andra än

mer berättigade intressen trädas för nära. I nu föreliggande fall måste

det prövas, vilket intresse som bör åtnjuta statens skydd, nyttjanderättsinnehavarens

eller jordägarens, eller, med andra ord, det måste undersökas,

huruvida sådana förhållanden äro för handen, att den senares rätt

att få behålla det, som han äger, skall stå tillbaka för det allmänna intresse,

som kan ligga i att en nyttjanderättsinnehavare erhåller äganderätt

till det han brukar.

Fall finnas nämligen, då ett dylikt allmänt intresse förefinnes och

kräver, att den enskildes intresse får vika för detsamma. Hela expropriationsrätten

vilar på denna grundsats. Det gäller därför att i varje föreliggande

nytt fall undersöka, huruvida det allmännas intresse är så starkt,

att den enskildes måste träda tillbaka. Det är uppenbart, att när avtalet

mellan jordägare och nyttjanderättsinnehavare träffades, ingen av dem

hade tanke på annat än att, då avtalstiden gått till ända, skulle den

förre komma i full och oinskränkt besittning av jordlotten i fråga. De

prestationer, som ny ttj anderättsinnehavaren hade att under avtalets ingående

och under dess fortgång fullgöra, bestämdes ock med hänsyn

härtill. De blevo lindriga, därför att han för framtiden hade att uppodla

den till honom upplåtna fastigheten och förse densamma med erforderliga

åbyggnader. Detta var vad som framför allt ålåg honom och han visste

hela tiden, att när avtalstiden var till ända, skulle han lämna fastigheten

i det uppodlade skick, vari den befann sig, och att han till åbyggnaderna

hade ingen annan rätt än att bortflytta dem, om icke han och jordägaren

kunde komma överens om en förlängning av avtalstiden eller en skälig

köpeskilling för byggnaderna. Det är tydligt, att när avträdesdagen ät

inne, så synes det honom mycket hårt att, om icke ett förnyat avtal kan

träffas, lämna den jord, å vilken han och hans familj nedlagt så mycket

arbete och så mycken omtanke.

Hur ställer sig saken för jordägaren? Hade han vid tiden för upplåtelsen

blivit tillfrågad, om han velat upplåta fastighetsdelen i fråga rodd

äganderätt, därest detta då varit lagligen tillåtet, så hade han då säkerligen

i de flesta fall svarat nej härtill. Jordlottens belägenhet i förhållande

till hans övriga ägor, hans önskan att hava sin fastighet osplittrad

och hans intresse att icke i sin närhet hava andra än sådana, med vilka

god grannsämja alltid kunde upprätthållas, hade avvisat varje tanke på

att för alltid avskilja jordlotten från hans fastighet. För honom har

det endast gällt att träffa en anordning för en tid framåt, även om denna

tid mången gång varit rätt så avsevärd. Han hade vid tiden för upplåtelsen

icke någon direkt nytta av jordlotten men förutsåg, att han

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets utlåtande Nr 75.

genom dess avstående under eu viss tid skulle få densamma uppodlad

och försatt i gott skick, och han hade anledning antaga, att när avtalstiden

gått till ända, han säkerligen skulle träffa en uppgörelse, varigenom

han kunde mot en skälig ersättning förvärva de uppförda åbyggnaderna.

Dessa skäl hava för honom varit avgörande. De prestationer, som skulle

av nyttjanderättsinnehavaren till honom fullgöras, torde i de flesta fall

sakna vidare betydelse. Han hade icke något emot nyttjanderättshavaren

personligen och de nämnda fördelarna voro heaktansvärda.

Det är i dessa förhållanden staten nu vill ingripa. För nyttjanderättshavaren,

som aldrig tänkt sig möjligheten att få tillösa sig fastighetsdelen,

skulle staten bereda möjlighet härtill, och ägaren, som icke haft

annan tanke än att vid upplåtelsetidens slut återbekomma jordområdet,

skulle se sig denna rätt berövad. För honom komme därför en sådan

lagstiftning att te sig såsom medförande en rättskränkning.

En jämförelse mellan dessa båda intressen, varom här är fråga,

giver således vid handen, att eu sådan lag som den nu föreslagna skapar

ett för det allmänna rättsmedvetandet okänt expropriationsförfarande,

nämligen att från enskild för annan enskilds intresse expropriera med

äganderätt innehavd fast egendom. Hela expropriationsinstitutet och

därmed jämförda förfaranden vilar på att den enskildes intresse får vika

för det allmänna, men detta institut bör icke komma till användning i

andra fall än när detta allmänna intresse är så starkt, att den enskilde

bör böja sig därför. Tillgriper staten förfaranden förr än så skett, gör

den vida större skada än gagn. Enligt vår mening har aldrig det allmännas

intresse för bildande av egna hem varit eller är så starkt, att det

berättigar till användande av det nu föreslagna medlet.

På sätt vi redan anfört, kan det emellertid mången gång vara hårt

för en nyttjanderättshavare att gå ifrån uppodlingar och uppförda byggnader.

Det synes därför böra tagas under övervägande, huruvida icke i

lagstiftningsväg sådana åtgärder skulle kunna vidtagas, som antingen beredde

möjlighet att få avtalstiden förlängd, eller som äro ägnade att

underlätta eu frivillig uppgörelse om lägenhetens inlösen.

Med stöd av vad vi sålunda anfört, få vi hemställa,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 172 samt de i

ärendet väckta motionerna måtte av riksdagen avslås.

Stockholm 1918. Kung], Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

182641

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.