Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts dels i statsverkspropositionen under punkt 47 av sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner jämte i ämnet väckta motioner, dels ock proposition angående undantag från gällande föreskrifter om statsunderstöd åt dylika kommuner.

1918-05-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1918:115, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts dels i statsverkspropositionen under punkt 47 av sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner jämte i ämnet väckta motioner, dels ock proposition angående undantag från gällande föreskrifter om statsunderstöd åt dylika kommuner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

1

Nr 115.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1918 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts dels i statsverkspropositionen

under punkt 47 av sjunde huvudtiteln gjorda

framställning angående statsunderstöd åt synnerligt

skattetyngda landskommuner jämte i ämnet väckta motioner,

dels ock proposition angående undantag från gällande

föreskrifter om statsunderstöd åt dylika kommuner.

(3:e avd.)

I punkt 47 under sjunde huvudtiteln av den till riksdagen den 14

januari 1918 avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och

behov har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för tilldelande av statsunderstöd

i enlighet med de av departementschefen föreslagna villkor och

grunder åt synnerligen skattetyngda landskommuner å extra stat för år

1919 bevilja ett förslagsanslag å 600,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 264—265 i det vid statsverkspropositionen

fogade statsrådsprotokollet över finansärenden ovannämnda

dag.

Härjämte har statsutskottet till behandling förehaft två inom andra

kammaren väckta motioner, den ena (nr 48) av herr G. Olsson i Ramsta

m. fl., däri hemställts, att riksdagen behagade besluta höja det i årets

statsverksproposition å sjunde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till

synnerligt skattetyngda landskommuner från 600,000 kronor till 2,000,000

kronor, och den andra (nr 55) av herr G. Nilsson i Kristianstad, däri

hemställts, att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Majts framställning

under sjunde huvudtiteln om anslag för tilldelande av statsunderstöd åt

synnerligt skattetyngda landskommunerbesluta sådan ändring i gällande villkor

och grunder, att statsunderstöd må, efter de i Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse

av den 7 september 1917 utfärdade närmare föreskrifterna, utgå, när den

sammanlagda kommunal-, landstings- och vägskatten inom samma kommun

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 55 höft. (Nr 115.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

överstiger åtta kronor per hundra kronors inkomst; samt vid bifall till

nämnda yrkande öka det å sjunde huvudtiteln å extra stat till 600,000

kronor upptagna förslagsanslaget till statsunderstöd åt synnerligen skattetyngda

landskommuner med 400,000 kronor eller till 1,000,000 kronor.

Vidare har till utskottet remitterats en likaledes inom andra kammaren

väckt motion (nr 182), däri herr II. Hallén föreslagit, att riksdagen

ville besluta, att i villkoren för kommun att erhålla understöd av anslaget

till synnerligt skattetyngda kommuner intages den bestämmelsen, att bland

de skatter, för vilkas sammanlagda belopp utöver en viss summa bidrag av

statsmedel kan erhållas, även skall medräknas prästskatt.

Beträffande vad motionärerna till stöd för sina förslag anfört får utskottet

hänvisa till motionerna.

I detta sammanhang har utskottet därjämte förehaft en till riksdagen

den 19 april 1918 avlåten, till statsutskottets förberedande behandling

överlämnad proposition, nr 319, däri Kungl. Maj:t, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva,

att, utan hinder därav, att kommun ej uppfyllt den i 4 mom. av

kungörelsen den 25 juni 1917 angående villkor och grunder för tilldelande

av statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner förekommande

bestämmelse i fråga om tid för uppbörds verkställande, Kungl.

Maj:t må äga efter prövning i förekommande fall bevilja statsunderstöd

enligt förenämnda kungörelse; samt

att Kungl. Maj:t må för dylika fall, i huvudsaklig överensstämmelse

med den i statsrådsprotokollet förordade bestämmelse, föreskriva särskilt

villkor för statsunderstödets tilldelande.

I berörda kungörelse den 25 juni 1917 stadgas i 4 momentet:

»Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd skall vidare gälla,

att i laga ordning beslutats, att uppbörd av minst hälften utav den under

det löpande året beslutade kommunalskatt skall verkställas tidigast efter

utgången av juni månad följande år.

Verkställes kommunalskattens uppbörd av skilda uppbördsmyndigheter

för kommunalstämma och för kyrkostämma, skall det i första stycket

stadgade villkor tillämpas å vardera uppbörden.»

Till stöd för ett medgivande om undantag från nämnda villkor i fråga

om understöds tilldelande innevarande år har av departementschefen anförts

följande:

»Detta villkor för erhållande av understöd har betingats av en i 7

momentet av kungörelsen förefintlig bestämmelse, att understödet skall

vid uppbörd genom avkortning å därvid förfallande skattebelopp tillgodo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

3

komma de skattskyldiga efter storleken av deras kommunalskatt. Endast

i vissa nedan nämnda undantagsfall må beviljat statsunderstöd tillfalla

kommunen såsom dess inkomst. Kungl. Maj:ts beslut i anledning av inkomna

ansökningar har beräknats kunna givas i tillräckligt god tid, för att

vederbörande kommun före den 15 juni skall kunna hava underättats

därom. Kommunen skall därefter upprätta avkortningslängd. Bestämmelser

i detta avseende återfinnas i en särskild av Kungl. Maj:t utfärdad

kungörelse den 7 september 1917. Skall statsunderstödet utan omgång

kunna komma de skattskyldiga till godo, måste så stor del av uppbörden

vid understödets beviljande återstå, att den åtminstone motsvarar avkortningens

belopp. Detta är i regel händelsen, om uppbörden av

halva kommunalskatten skall verkställas först efter understödets beviljande.

Skulle det i något fall inträffa, att avkortningens belopp överstiger vad

den skattskyldige vid uppbörd efter den 30 juni har att erlägga, tillfaller

det överskjutande beloppet kommunen såsom dess inkomst. Detta är sålunda

ett av ovan oinförmälda undantagsfall. På enahanda sätt förfares

för övrigt med understöd, som icke överstiger tjugufem öre för etthundra

kronor inkomst.

Ansökningar om understöd, vilka böra ingivas till Kungl. Maj:ts

befallningshavande i länen före den 1 december det löpande året, hava

för år 1918 nu inkommit från 472 kommuner. Av dessa kommuner

hava, såvitt en summarisk undersökning giver vid handen, 61 i närvarande

stund ej fullgjort berörda villkor i avseende å uppbördens verkställande.

I fråga om det övervägande flertalet av dessa kommuner hava

Kungl. Maj:ts befallningshavande utan hinder av detta förhållande tillstyrkt

ansökningarna. Vid ansökningarnas ingivande till Kungl. Maj:ts befallningshavande

hade ytterligare omkring ett trettiotal kommuner ej uppfyllt

sagda villkor, men dessa hava sedermera, i allmänhet på grund av påminnelser

från befallningshavandena, fattat sådana beslut, att villkoren numera

torde få anses uppfyllda.

Anledningen till att villkoren beträffande uppbörds verkställande av

ett så avsevärt antal kommuner ej fullgjorts, synes i allmänhet vara bristande

uppmärksamhet i avseende å bestämmelsen därom. I de flesta fall

har det, när ansökningarna inkommit till Kungl. Maj:t, varit för sent för

vederbörande kommuner att vidtaga rättelser, då uppbörden i dess helhet

eller en större del av densamma redan ägt ruin.

Av anförda omständigheter torde framgå, att det med ifrågavarande

statsunderstöd avsedda syfte, nämligen att provisoriskt åstadkomma en

jämnare fördelning av de kommunala skattebördorna, ej skulle i åsyftad

utsträckning tillgodoses, om alla de kommuner, vilka nu ej uppfyllt villkoren

beträffande uppbördens verkställande, skulle på denna grund ute
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

slutas från erhållande av statsunderstöd. Det torde även böra beaktas,

att, såsom förut nämnts, statsunderstödet enligt antagna grunder i regel

skulle komma kommunens skattskyldiga medlemmar direkt till godo, och

att vederbörande kommunala myndigheters försummelse ej bör lända de

skattskyldiga till skada.

Starka skäl synas alltså föreligga att vid understödets tilldelande innevarande

år medgiva undantag från meranämnda villkor i avseende å uppbördens

verkställande. Det lärer emellertid ej tillkomma Kungl. Maj:t att

utan riksdagens hörande från villkoret medgiva befrielse. Riksdagens

medgivande i detta avseende torde därför böra inhämtas. Tydligt är, att

kostnaden för statsverket ej därigenom skulle komma att överskrida den

av riksdagen avsedda, då det uppenbarligen förutsatts, att de formella

betingelserna skulle uppfyllas av eljest till understöds erhållande berättigade

kommuner.

Emellertid synes, i händelse av befrielse från ovanberörda villkor, ett

särskilt förfarande vara av nöden för understödets utbetalande till de skattskyldiga

för de fall, att då understödet beviljats och det på varje skattebetalare

belöpande avkortningsbelopp fastställts, så stor del av skatten

redan erlagts, att återstoden ej uppgår till vad som tillkommer den skattskyldige

i statsunderstöd. Vad i kungörelsen den 25 juni 1917 stadgats

för det där förutsatta fall, att minst halva uppbörden återstår, nämligen

att det belopp, varmed avkortningsbelopp överstiger den oguldna uppbördssumman,

skall tillfalla kommunen, synes ej i förevarande fall böra komma

till motsvarande tillämpning. Anledningen till nämnda bestämmelse är

nämligen tydligen det överskjutande beloppets obetydlighet och besväret

med dess utbetalande, som med hänsyn till beloppets ringa storlek kunde

synas onödigt betungande. Om däremot mer än halva, måhända hela,

uppbörden förrättats, innan understödet beviljats, ställer sig saken annorlunda.

Att i ett dylikt fall låta hela understödet tillfalla kommunen såsom

dess inkomst, skulle strida mot de principer, som ligga till grund

för statsunderstödets utgående, nämligen att understödet skall komma årets

skattskyldiga direkt till godo. Det vore nämligen det följande årets budget,

som komme att lättas genom att kommunen som sådan under löpande året

finge ett direkt opåräknat kontant tillskott, varjämte det följande årets

skattskyldiga, därest samma bestämmelser om statsunderstöd då gälla, och

villkoren om uppbörds hållande då uppfyllts, skulle dessutom få understöd

genom avkortning. Vill kommunen, utan att hava uppfyllt föreskrivna

villkor om uppbörds verkställande, åtnjuta understöd, måste dess myndigheter

finna sig i att i enlighet med avkortningslängden till dem, som helt

eller delvis erlagt sin skatt, direkt utbetala understödet i den mån det

överskjuter vad som ännu ej betalts av skatten. Kommunen bör vara

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

5

skyldig uppsöka skattebetalarna och till dorn utbetala överskjutande, eventuellt

hela avkortningsbeloppen. Emellanåt kan detta givetvis erbjuda

svårigheter; skulle utbetalning någon gång ej kunna verkställas, finge

kommunen anses häfta i skuld till skattebetalaren för avkortningsbeloppet.

I överensstämmelse med de för innevarande år genom kungörelse

den 25 juni 1917 fastställda villkoren och grunderna bör emellertid, om

understödet i dess helhet ej överstiger tjugufem öre för etthundra kronor

inkomst, detsamma tillfalla kommunen såsom dess inkomst, även om villkoret

för uppbördens hållande eftergivits.

Beträdande statsunderstödets utbetalande innevarande år i de fall, då

undantag från villkoret om uppbörds verkställande medgives, torde därför

bestämmelse böra meddelas av ungefärligen det innehåll, att där Konungen

medgivit undantag från det i mom. 4 av kungörelsen den 25 juni 1917

stadgade villkor, skall, om understödet uppgår till mer än tjugufem öre

för etthundra kronor inkomst och avkortningsbelopp överstiger vad skattskyldig

efter dess fastställande har att erlägga, det överskjutande beloppet

genom vederbörande kommuns föranstaltande till honom utbetalas.

Det bör ej förbises, att en tillämpning av nu omförmälda undantagsförfarande,

såsom redan antytts, kan erbjuda avsevärda svårigheter. För

framtiden synes därför det syfte, som beträffande innevarande år skulle

ernås genom medgivandet av undantag från villkoret om uppbörds verkställande,

i stället böra vinnas genom ett ytterligare inskärpande av villkorets

förekomst och den tvingande karaktären av detsamma. Därest det

i ovanberörda punkt 47 i sjunde huvudtiteln av årets statsverksproposition

äskade anslag skulle av riksdagen beviljas, synas föreskrifter i detta

avseende böra utfärdas i samband med särskild kungörelse, innefattande

närmare bestämmelser om statsunderstödets utbetalande nästa år».

I anledning av de motioner, i vilka förslag framställts till viss ändring

i grunderna för jämlikt kungl. kungörelsen den 25 juni 1917 utgående

statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner, har utskottet

i vederbörlig ordning låtit inhämta yttrande av statistiska central- •

byrån rörande storleken av den ökning i det på extra stat för år 1918

för berörda ändamål uppförda förslagsanslaget å 600,000 kronor, som

skulle bliva erforderlig, därest, med i övrigt oförändrade bestämmelser för

understödets utgående, minimum för det skattetryck, vid vilket understöd

finge åtnjutas, sänktes från 10 kronor till 8 kronor, i båda fallen för 100

kronors inkomst, samt den i mom. 6 av nämnda kungörelse angivna skala

bestämdes sålunda,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

6 Statsutskottets utlåtande Nr 115.

40 % i den mån skattetrycket överstiger 8 men icke 9 kronor

50 »»»> » » 9»» 10»

60 » » » » » » 10 » * 14 »

75 » » » » » »14 kronor.

Nämnda yttrande återfinnes såsom bilaga vid detta utlåtande.

Vad först beträffar de i ämnet väckta motionerna, i vilka föreslagits

sådan ändring i villkoren för statsbidrags utgående, att dylikt bidrag

skulle tilldelas kommun, när sammanlagda kommunal-, landstings- och

vägskatten inom kommunen överstege 8 kronor per bevillningskrona, har

utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka detta förslag. Utskottet vill

visserligen icke bestrida, att, på sätt motionärerna anfört, skattetrycket till

följd av den nu rådande dyrtiden blivit alltmer kännbart för stora grupper av

medborgare, men anser utskottet detta vara förhållandet såväl i städerna som

å landsbygden. Gentemot det i förstomnämnda motionen gjorda påståendet,

att medelskattegränsen i riket för städernas vidkommande skulle hava sänkts,

vill utskottet med stöd av införskaffade upplysningar sålunda framhålla,

att av rikets 103 städer kommunalskatten sedan sistlidet år ökats i 85,

minskats i allenast 6 och bibehållits oförändrad i 12. Enligt kommunala

beskattningen för år 1917 hade endast 3 städer högre utdebitering än 8

kronor per bevillningskrona, under det att år 1918 antalet sådana städer

uppgick till 15. Icke mindre än 12 städer hade sålunda från nästföregående

beskattning — den senare omfattande även prästskatten — kommit

över den av motionärerna för bidrag till landskommuner ifrågasatta gränsen.

Då 1918 är det första år, under vilket statsbidrag av ifrågavarande

art utgår och sålunda någon erfarenhet om verkningarna av detsamma icke

vunnits, synes enligt utskottets mening någon ändring av de härför gällande

bestämmelserna icke redan nu böra utan tungt vägande skäl företagas.

Några sådana skäl hava emellertid enligt utskottets förmenande ej

av motionärerna förebragts.

Beträffande härefter förslaget att vid beräknandet av en kommuns

skattetryck även utgifterna till prästerskapets avlöning skulle medtagas, har

utskottet ej heller ansett sig kunna biträda detta förslag. Utskottet vill i

denna fråga erinra om, att i de pastorat, som ännu ej reglerats enligt

1910 års lönebestäminelser, dylika avgifter ej beslutas å kyrkostämma

utan utgå enligt särskilda av Kungl. Maj:t för varje pastorat utfärdade

resolutioner. Att märka är jämväl, att dessa avgifter i oreglerade pastorat

utgå efter helt andra grunder än kommunalskatten. Enligt prästlöneregleringskommitténs

den 19 juni 1903 avgivna betänkande utgick ej mindre

än 74,6 procent av de under ecklesiastikåret 1896 — 97 å landsbygden debiterade

avgifterna ur jordbruksfastigheter, medan resten uttogs dels såsom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

7

personliga avgifter och dels av annan fastighet och inkomst. Uppbörden

av avgifterna i oreglerade pastorat sker ej heller i regel i samband med

kommunalskatten utan genom en eller flera av församlingen särskild för

ändamålet utsedda uppbördsman. I reglerade pastorat däremot utgå avgifterna

efter samma grunder som kommunalskatten samt uppföras å kommunens

debetsedlar som kommunalskatt. Skulle därvid högre belopp än

60 öre för 100 kronors inkomst debiterats, undfår pastoratet ersättning

ur kj^rkofondens medel. Vid så olikartade förhållanden, vad angår kommunmedlemmarnas

betungande av ifrågavarande avgifter, har det ej synts

utskottet möjligt att taga hänsyn till sådana utgifter vid beredande av nu

förevarande lättnad av skattetrycket.

Vidkommande slutligen Kungl. Maj:ts i de båda nu förevarande propositionerna

framställda förslag i ämnet har utskottet icke funnit skäl till

erinran mot desamma.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må,

a) med bifall till Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under punkt 47 av sjunde huvudtiteln gjorda framställning

och med avslag å herrar Olssons i Ramsta,

Nilssons i Kristianstad och Halléns ovanberörda motioner,

för tilldelande av statsunderstöd i enlighet med de av

departementschefen i statsrådsprotokollen över finansärenden

den 14 januari och den 19 april 1918 föreslagna

villkor och grunder åt synnerligt skattetyngda landskommuner

å extra stat för år 1919 under sjunde huvudtiteln

bevilja ett förslagsanslag å 600,000 kronor.

b) medgiva att Kungl. Maj:t må för de fall, som i

sistnämnda statsrådsprotokoll omförmälas, i huvudsaklig

överensstämmelse med den i statsrådsprotokollet förordade

bestämmelse, föreskriva särskilt villkor för statsunderstöds

tilldelande.

Stockholm den 7 maj 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

Yttrande.

Bilaga.

Statistiska centralbyrån vill till eu början, under hänvisning till den s. k. skatteutjämningskommitténs

den 3 februari 1917 avgivna betänkande, erinra därom, att de

beräkningar, varpå det i 1918 års riksstat uppförda förslagsanslaget å 600,000 kronor

grundar sig, utförts under antagande, att det varit trycket av år 1914 beslutade skatter,

som skolat lättas, ävensom att den därvid erhållna kostnadssumman uppgick till

520,437 kronor, vilken summa dock, på av kommittén närmare angivna skäl, ansetts

böra höjas till 600,000 kronor, d. v. s. med omkring 15 procent, för att täcka kostnaderna

för lindring av skattetrycket enligt de år 1917 beslutade utdebiteringarna. I

vad män anslagets helopp kan befinnas överensstämma med de understöd, som under

innevarande år komma att utgå, är ännu icke möjligt att bestämt avgöra. Enligt från

Kungl. Finansdepartementet erhållen upplysning [lava emellertid ansökningar om understöd

inkommit från 461 kommuner, medan de år 1915 understödsberättigade kommunernas

antal beräknades utgöra 424. Därest nu finge antagas, att understödens

sammanlagda belopp kommer att uppvisa ungefär samma ökning som kommunernas

antal, skulle det i 1918 års riksstat uppförda förslagsanslaget få auses väl avvägt.

Med utgångspunkt härifrån har den av utskottet begärda beräkningen utförts

för samma år som den utredning, vilken ligger till grund för 1918 års riksstatsanslag.

Antalet kommuner, som enligt den i utskottets skrivelse angivna skalan skulle är

1915 hava varit understödsberättigade, har befunnits uppgå till 1,019, och understödens

sammanlagda belopp har beräknats till 1,781,384 kronor. Om denna summa, i anslutning

till vad nyss anförts, höjes med 15 procent, blir totalkostnaden i runt tal

2,050.000 kronor, och 1918 års förslagsanslag hade alltså bort ökas med 1,450.000

kronor, därest den ifrågasatta skalan tillämpats innevarande år. Vid deuna beräkning

har visserligen ingen hänsyn kunnat tagas till villkoret om viss minimikostnad för

folkskole- och fattigvårdsväsende, men denna omständighet torde icke motivera någon

mera nämnvärd minskning i den beräknade anslagsökuingen.

Stockholm den 15 mars 1918.

LUDVIG WIDELL.

Hugo Burström.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg, G. M. H.

Ekelund, J. Nilsson, C. G. Ekman, II. G. TF. Wrangel, J. L. Widell, A. Pers, greve

N. F. Posse, G. Boman, J. S. Almer och C. I. Asplund samt

från andra kammaren: herrar J. Olofsson i Digernäs, N. A. Nilsson i Kabbarp,

A. Anderson i Råstock, C. Persson i Ställhult, J. Jönsson i Revinge, G. Odqvist, S.

Bengtsson i Norup, J. A. Ingvarson, C. R. Jansson i Falun, A. Wiklund i Brattfors, O.

Nilsson i Örebro och K. A. TF. Björck.

Stockholm 1918, Ivar Haejjeströms Boktryckeri A.-B.

188636

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:7a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1919 sjunde huvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1918:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds dels i statsverkspropositionen under punkt 47 av sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående statsunde s. 11 i texten