Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om krigstidstillägg till förut uppburen ersättning eller annat understöd åt arbetslösa tobaksarbetare.

1918-05-14 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1918:138, Utlåtande i anledning av väckt motion om krigstidstillägg till förut uppburen ersättning eller annat understöd åt arbetslösa tobaksarbetare.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

!i

Nr 138.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1918 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om krigstidstillägg till förut

uppburen ersättning eller annat understöd åt arbetslösa

tobaksarbetare.

(4:e avel.)

I en inom andra kammaren väckt, till statsutskottet remitterad

motion nr 228, har herr O. Hagman hemställt, att riksdagen ville besluta,

att till de arbetare inom tobaksindustrien, som på grund av monopolets

införande ej längre kunna erhålla sysselsättning inom sitt yrke,

samt på grund av ålder eller andra orsaker ej heller kunna erhålla annat

arbete, bevilja ett krigstidstillägg till förut bekommet ersättningsbelopp,

och att detta måtte utgå efter enahanda grunder som föreslås i K. Maj:ts

proposition nr 11, rörande f. d. befattningshavare i statens tjänst, eller,

därest detta ej kan godkännas, med beaktande av de svårigheter, vari

omskrivna yrkesarbetare kommit, efter andra grunder bevilja skäligt

understöd.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

De ersättningsbelopp och understöd, som i anledning av införandet

av statsmonopol å tobakstillverkningen tilldelats den inom tobakshanteringen

sysselsatta personalen, äro eu gång för alla utgående belopp. Att

i dessa vidtaga en förhöjning enligt de för krigstidstillägg bestämda

grunder synes i och för sig vara mindre riktigt, då dylikt tillägg är avBihang

till riksdagens protokoll 1918. 6 sand. 64 käft. (Nr 137—138.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

sett att beräknas på årligen utgående förmåner. Beviljandet av ett

krigstidstillägg sådant -som motionären ifrågasatt skulle för övrigt endast

undantagsvis bereda annat än en tillfällig lättnad, då tydligen tilllägget,

som ju blott skulle uppgå till en mindre del av det ursprungliga

ersättningsbeloppet, måste komma att bliva mindre tillräckligt än grundbeloppet.

Även frånsett • dessa erinringar mot förslaget har utskottet icke

kunnat biträda detsamma. Ett beslut i den riktning motionären angivit

synes nämligen kunna leda till konsekvenser, som utskottet saknar möjlighet

överblicka. Att även annan tobakspersonal än arbetarna skulle

komma att framställa krav på tilläggsersättningar, för det fall att dessa

senare erhölle sådant tillägg, torde emellertid redan nu kunna förutses.

Därest förhållandena bland de arbetare, som genom tobaksmonopolets

införande blivit utan sysselsättning, skulle bliva sådana, att de

påfordra särskilt ingripande från statens sida, lärer Kungl. Maj:t ej underlåta

att taga under omprövning, i vad mån och på vad sätt ett sådant

ingripande bör ske. Härvid bör vederbörlig hänsyn kunna tagas

till övriga omständigheter, som kunna påverkas av ett eventuellt understöd

till tobaksarbetarna.

På grund av vad sålunda anförts och under erinran att, enligt

såväl nu gällande som de i propositionen nr 259 angående anslag till

arbetslöshetens bekämpande föreslagna grunder för statens bidrag till

understöd åt arbetslösa, staten i särskilda fall kan påtaga sig hela kostnaden

för dylikt understöd, får utskottet, med bifogande såsom bilaga till

detta utlåtande av en från byråchefen G. Huss erhållen promemoria i

anledning av den förevarande motionen, hemställa,

att herr Hagmans ovanberörda motion icke må

av riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 maj 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVAENZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 137.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Idb.

11

Bilaga.

P. M.

till statsutskottets förslag rörande herr Hagmans motion (nr 228 i 2. kammaren)

rörande kristidstillägg å ersättning eller understöd till arbetslösa tobaksarbetare.

Motionären hemställer om kristidstillägg å förut bekommet ersättningsbelopp

eller annat skäligt understöd åt tobaksarbetare, som på grund av tobaksmonopolets

införande ej längre kunna erhålla sysselsättning inom sitt yrke samt på

grund av ålder eller andra orsaker ej heller kunna erhålla annat arbete.

Då motionären sålunda med sin framställning icke åsyftat tobakshanteringens

hela personal utan begränsat densamma till endast vissa mera ömmande fall,

torde det icke vara erforderligt att lämna någon allmännare redogörelse för den

av staten i samband med tobaksmonopolets införande anordnade hjälpverksamheten

för ledigblivna tobaksarbetare. Det bör dock erinras, att enligt de efter riksdagens

hörande av Kungl. Maj:t härom utfärdade bestämmelserna denna verksamhet

avsåg dels ersättning beräknad efter vissa fastställda grunder, dels understöd

efter skälighetsprövning, samt att sådant understöd tilldelats både personer, som

fått ersättning, och personer, som icke fått sådan. Påpekas bör ock, att ersättning

eller understöd tillerkänts snart sagt alla grupper av tobakspersonal (utom

den vid detaljhandeln sysselsatta).

Beträffande den förutvarande tobaksarbetarkåren överhuvud torde kunna

konstateras,

att densamma i allmänhet varit i fysiskt avseende föga väl utrustad; yrket

har länge varit en tillflyktsort för olika slag av fysiskt defekta personer;

att arbetets natur icke varit ägnat att utbilda kroppskrafterna eller att

härda arbetarne för utearbeten;

samt att därför tobaksarbetarnas användbarhet för andra yrken är i allmänhet

synnerligen begränsad.

Detta omdöme gäller särskilt om de äldre (50 år och däröver), vilka nästan

undantagslöst sakna förutsättningar för övergång till yrke, där kroppskrafterna

eller allmän spänstighet spelar någon större roll.

Att likväl en större del av de ledigblivna tobaksarbetarna tidigare periodiskt

absorberats av arbetsmarknaden, beror tydligen på de exceptionellt gynnsamma

konjunkturerna under 1916 och 1917, då nästan all slags arbetskraft var

eftersökt. När nu konjunkturerna åter försämrats, så är det naturligt, att dylik

arbetskraft i första hand entledigas och att därför nu spörsmålet om deras hjäl
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

pande blivit mera aktuellt. En väsentlig del av de äldre torde emellertid icke

alls lyckats erhålla anställning utan varit hänvisad allenast till att leva på statshjälpens

ränta och kapital.

Arbetarnes läge är naturligtvis växlande med hänsyn till olika omtänksamhet

samt till statshjälpens olika storlek. Bäst torde förhållandena ställa sig

för dem, som omedelbart avflyttade till landsorten och använde någon del av

kapitalet för att i förutvarande hemort eller på annan billig plats skaffa sig en

stuga eventuellt en bit jord. Avkastningen härav jämte smärre tillskott av egen

arbetsförtjänst eller från anhöriga torde hava visat sig tillräcklig för nödtorftigt

uppehälle.

Vidare ha somliga äldre, som stannat kvar i städerna, kunnat genom att

flytta samman med barn eller andra anhöriga och genom att övertaga vissa innesysslor

nedbringa sina direkta utgifter, så att statshjälpen utdrygats.

Åtskilliga särskilt kvinnliga tobaksarbeterskor använde statshjälpen till

övertagande av någon mindre affär — cigarr-, mjölk- eller sybehörsaffär o. s. v. —

I vissa fall synas de härigenom hava tryggat sin framtid; i andra fall är det

känt, att trots alla ansträngningar affären under nuvarande för detaljhandeln

prekära förhållanden går tillbaka, så att kapitalet snart är förlorat.

För det övervägande flertal äldre tobaksarbetare, som icke kunnat förskaffa

sig annan avsevärdare inkomstkälla utan varit hänvisade till allenast statshjälpen,

är läget uppenbarligen mest bekymmersamt. Det bekomna beloppet torde

i allmänhet redan vara förbrukat, arbetarnas arbetskraft är i regel föga värd,

och deras öde torde bli att omhändertagas av det allmänna. Enligt motionärens

förslag skulle nu till dessa utgå ett kristidstillägg å förut erhållen statshjälp

eller annat skäligt understöd. Denna extra hjälp skulle sålunda begränsas till

de nu direkt behövande, men lämna obeaktat, huru det verkliga läget torde vara

för exempelvis sådana, som ännu lyckats behålla inköpta affärer eller ännu inneha

någon mer eller mindre tillfällig anställning. Förslaget synes också begränsat

endast till personal i arbetarställning och icke omfatta exempelvis kontorspersonal.

Det torde vara otvivelaktigt, att, därest tobaksmonopolet icke genomförts,

ifrågavarande äldre arbetare haft större utsikter att kunna försörja sig genom

eget arbete. Den genom monopoliseringen inträdda försämringen i deras utsikter

skulle ersättas med statshjälpen, vars värde emellertid minskats genom penningvärdets

fall under kristiden. Ur denna synpunkt synas vissa skäl onekligen tala

för den gjorda framställningen, ehuruväl dessa skäl konsekvent borde leda till

kristidstillägg för samtliga ersättnings- och nnderstödstagare enligt monopoliseringsbestämmelserna.

Det förtjänar anföras, att Sv. Sockerfabriksaktiebolaget under år 1917 beviljade

kristidstillägg av till en början 10 % sedermera 20 % å de ^ewsiowsbelopp,

som tidigare tillerkänts äldre arbetare med lång anställningstid vid nedlagda

fabriker. Sådant tillägg har däremot icke tilldelats arbetare, som vid fabrikernas

nedläggande erhöllo ett engångsbelopp.

Skulle sådant kristidstillägg, som av motionären föreslagits, anses böra beviljas,

uppkommer den ganska svårlösta frågan om organiserandet av utbetalningen.

Då endast de av ålder eller annan objektiv orsak arbetslösa skulle ifrågakomma,

måste särskild prövning i varje fall äga rum. ^ andra sidan borde vissa

garantier bjudas för att alla bli i tillfälle få sina anspråk prövade. Att för än
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande År ldH.

damålet organisera särskilda organ, torde ställa sig alltför kostsamt i förhållande

till det jämförelsevis ringa antalet individer, varom på flertalet platser kan bli fråga.

Sannolikt skulle de kommunala arbetslöshetskommittéerna icke undandraga sig

uppgiftens fullgörande.

För en dylik anordning med statligt kristidstillägg kunde vidare anföras

det skälet, att, då tobaksmonopoliseringen var en statsåtgärd, staten borde helt

bära bördan av därmed följande olägenheter och sålunda icke på kommunerna

lägga ansvaret i fortsättningen för den lediga personalens försörjning.

Å andra sidan bör emellertid icke förbises, att beviljandet av ett kristidstillägg,

visserligen skulle giva en lättnad för ögonblicket men endast undantagsvis

kunna säkerställa framtiden. Då icke de ursprungliga ersättnings- och understödsbeloppen

blevo i längden tillräckliga, kan tydligen icke ett mindre tillägg

nu bliva till bestående gagn.

Det kan till och med ifrågasättas, huruvida överhuvud lämnandet på en

gång av ett samlat belopp är en ändamålsenlig form, samt huruvida icke en fortlöpande

understödsverksamhet vore lämpligare. Då motionären förutsätter arbetslöshet

såsom villkor för erhållandet av hjälp, synes principiellt intet hinder möta

för de ifrågavarande arbetarna att anlita den allmänna understödsverksamheten

för arbetslösa. Den omständigheten, att staten jämlikt monopoliseringsbestämmelserna

lämnat ett engångsbelopp för att därigenom bland annat underlätta övergång

till annat arbete, behöver väl icke utesluta möjligheten för arbetarna, att,

åtminstone i de fall, då de sedermera haft anställning men förlorat densamma,

betraktas såsom vanliga arbetslösa. Det bör emellertid ihågkommas, att åtskilliga

äldre arbetare knappast torde fylla det för arbetslöshetsunderstödet uppställda

villkoret att vara arbetsföra, samt att sådan understödsverksamhet icke pågår inom

alla kommuner utan endast å de orter, där vederbörande kommunala myndigheter

funnit densamma erforderlig.

Påpekas må vidare, att kostnaden för det allmänna arbetslöshetsunderstödet

delvis bäres av kommunerna. Under ett tidigare skede av kristiden har emellertid

— i avvaktan på ersättningarna enligt monopoliseringsbestämmelserna — en

särskild av staten ensam bekostad understödsverksamhet för arbetslösa tobaksarbetare

varit igångsatt. Närmare föreskrifter härom utfärdades genom kungörelser

den 10 april 1915; denna verksamhet omhänderhades av arbetslöshetskommittéerna

å resp. orter.

Stockholm den 5 maj 1918.

Gunnar Huss.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.