Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade men fattiga lärjungar vid offentliga lärdomsanstalter.

1918-06-07 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1918:209, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade men fattiga lärjungar vid offentliga lärdomsanstalter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

1

Nr 200.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1918 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till räntefria

lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade

men fattiga lärjungar vid offentliga lärdomsanstalter.

(2:a avd.)

I tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Oscar Olsson m. fl., nr 76, och den andra inom andra kammaren

av herr G. Möller m. fl. nr 12 B, vilka hänvisats till statsutskottets

förberedande behandling, har hemställts, att riksdagen måtte ställa till

Kungl. Maj:ts förfogande 150,000 kronor att användas till räntefria lån

för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade men fattiga lärjungar

vid offentliga läroanstalter av skilda slag, efter det Kungl. Maj:t fastställt

reglemente för dessa medels utdelande i överensstämmelse med i motionerna

framlagda grunddrag.

Beträffande vad till stöd för framställningen anförts får utskottet

hänvisa till motionerna.

Utskottet håller väl före, att det är ett för staten ingalunda oviktigt

intresse att de bästa begåvningarna bland den svenska ungdomen kunna,

om deras håg står åt studier, oberoende av den samhällsklass de tillhöra,

nå den utbildning, som kräves för att inom samhällslivets olika områden

bekläda viktiga poster. Motionärerna utgå emellertid från den förutsättningen,

att detta under nuvarande förhållanden skulle vara så gott som

uteslutet. De göra sålunda gällande, att ett bildningsmonopol råder »till

förmån för de sämre utrustade begåvningarna», varigenom »hinder läggas

Bihang till riksdagens protokoll 1918 6 samt. 98 käft. (Nr 209.) 1

Utskottets

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 209.

i vägen för utnyttjande av de bästa, från vilka samhällslager de än må

komma».

Enligt utskottets mening är så icke med verkliga förhållandet överensstämmande.

Först och främst må erinras därom, att staten tillhandahåller avgiftsfri

undervisning i talrika bildnings- och lärdomsanstalter av olika slag,

vid vilka inträdet står fritt för en var, oberoende av vilken samhällsklass

han tillhör. Även understöder staten obemedlade och mindre bemedlade

lärjungar vid flera läroanstalter med stipendier.

Nu yrka motionärerna, att staten dessutom skall träda emellan med

räntefria studielån åt begåvade men fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter

av skilda slag och att riksdagen måtte för ändamålet ställa till

Kungl. Maj:ts förfogande 150,000 kronor. Enligt motiveringen ha motionärerna

härvid huvudsakligen avsett begåvade men fattiga studerande vid

bildningsanstalter, som meddela kompetens för viss levnadsbana.

Utskottet kan ej undgå att hysa allvarliga betänkligheter mot ett

inslående på en sådan väg. Det är svårt att bilda sig en uppfattning

om vilka konsekvenser den föreslagna låneverksamheten kunde medföra

och vilken omfattning den kunde taga. Sannolikt skulle den leda ganska

vitt ut och tvivelsutan även medföra ej oväsentliga förluster för staten.

Ej heller anser utskottet välbetänkt att befrämja en alltför stark tillströmning

till våra undervisningsanstalter, varigenom överproduktion av fackutbildade

alumner inom en hel del levnadsbanor uppstår. Även håller

utskottet före att det för de studerande själva kan ligga en fara uti att

allt för lätt erhålla lån, varigenom de frestas att glömma sparsamheten

och åsamka sig skulder, som kunna komma att tynga deras ekonomi hela

livet igenom.

Utskottet vill ock påpeka, att möjligheterna för begåvade men fattiga studerande

att erhålla studiehjälp numera äro ganska stora. Yid många läroanstalter

finnas rätt betydliga stipendier, genom vilka eleverna beredas en god hjälp.

Vidare utdelas årligen ett stort antal understöd till studerande ur den

på senare tiden tillkomna stora Cedergrenska uppfostringsfonden. Även

andra fonder av mindre betydenhet finnas, ur vilka understöd åt studerande

utgå. Den enskilda hjälpsamheten är också i våra dagar ganska

stor, då det gäller begåvade studerande.

Motionärerna förutsätta, att de föreslagna lånen i allmänhet skulle

komma att utgå till elever i mognare ålder. Men studerande, som kommit

till sådan ålder och hunnit ådagalägga begåvning och flit i sina studier,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

3

torde i regeln icke vara urståndsätta att erhålla studiehjälp även utan

statens ingripande. Det kan vidare befaras, att den enskilda hjälpsamheten

kommer att minskas, om statslån för studier införes och möjlighet

att hänvisa den hjälpsökande till att söka erhålla sådant därigenom beredes.

Då slutligen de riktlinjer angående den föreslagna lånerörelsens organisation,

som av motionärerna skisserats, därjämte äro alltför svävande för

att utskottet skulle kunna tillstyrka ett beviljande av det begärda anslaget,

får utskottet alltså hemställa

att herrar Olssons och Möllers in. fl. ifrågavarande

motioner icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 juni 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KYAENZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg, G. M. TI. Ekelund,

J. Nilsson, IT F. Lamm, O. Bergqvist, C. G. Ekman, H. G. TF. Wravgel, J. L. Widell, A. Fers,

greve N. F. Posse och C. I. Asplund samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, H. Andersson i Skivarp,

J. Olofsson i Digernäs, N. A. Nilsson i Kabbarp, A. Anderson i Råstock, G. Persson i Stallerhult,

J. Jönsson i Revinge, O. H:son Waldén, G. Odqvist, J. A. Ingvarson, C. R. Jansson i Falun och

TF. Bäckström.

Reservationer:

av herrar S. II. Kvarnzelius, H. F. Lamm, A. Fers, J. Olofsson i

Digernäs, N. A. Nilsson i Kabbarp, J. Jönsson i Bevinge och W. Bäckström,

vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

Utskottet håller i likhet med motionärerna före, att det är ett betydande

samhällsintresse att bereda de verkliga begåvningarna möjlighet att

i det samhälleliga arbetet göra sig gällande till gagn för både det enskilda

och det allmänna. Särskilt i en tid, då det anses självfallet att

ett lands naturtillgångar skola utnyttjas i möjligaste mån, bör det icke förbises

att en av de väsentligaste betingelserna för ett sådant utnyttjande är

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

den vid de olika arbetena sysselsatta personalens insikter och skicklighet

samt förmåga att leda arbetet. Det synes uppenbart, att härvidlag kraven

komma att ställas mycket höga, och ju mera de skärpas, desto mer

har man att uppmärksamma nödvändigheten av att tillvarataga och utbilda

de för sådant ändamål lämpliga begåvningarne.

Utskottet, som väl icke kan dela den uppfattning motionärerna synas

hysa därom att redan på skolstadiet skulle i allmänhet kunna utrönas,

hvilka begåvningar som äro »verkligt stora», finner sig emellertid kunna

gifva sin anslutning till motionärernas tankegång för så vitt den utmynnar

uti, att staten ej bör ställa sig likgiltig till frågan om de fattiga men

begåvade elevernas framhjälpande.

Att såsom motionärerna föreslå utan föregående utredning ställa en

betydande summa till Kungl. Maj:ts förfogande för ändamålet, anser utskottet

emellertid icke tillrådligt. Därtill är denna fråga av alltför vidsträckt

och svårlöst natur. Bland åtgärder i berörda syfte är utdelande

av räntefria lån åt studiebegåvade ynglingar, som redan gått igenom skolor

för den förberedande undervisningen, den utväg som närmast låter tänka

sig. Det bör likväl beaktas, att en sådan förmån i flertalet fall skulle

komma en ungdom till del, som i fråga om bildningsmöjligheter är jämförelsevis

gynnsamt ställd, nämligen ungdomen i städer och stadsliknande

samhällen, där ett väl utvecklat skolväsen finnes. Med allt erkännande

av att sagda stadsungdom bör erhålla skälig del av de förmåner, som i

förevarande avseende må varda beredda, får det dock icke förglömmas, att

landsbygdens ungdom i ifrågavarande hänseende befinner sig i en långt

sämre ställning.

Vid den utredning i ämnet, som torde vara nödvändig, innan några

åtgärder företagas, anser utskottet det därför vara skäl att särskilt uppmärksamma

landsbygdens behov. Ifrån landets avlägsnare delar höres numera

ofta klagan över att tjänstemän av alla grader hava svårt att trivas

där. I den mån så verkligen är fallet skulle denna svårighet möjligen

kunna avhjälpas genom att begåvade men fattiga ynglingar från dessa

bygder erhölle understöd till utbildning inom för dem passande levnadskall

för att sedan verka i sin hembygd. Staten borde måhända för att vinna

ett sådant mål söka samarbete med landstingen. Inom Kopparbergs län

har, enligt vad utskottet har sig bekant, under en mycket lång följd av

år med gott resultat lån av landstinget lämnats till fattiga ynglingar för

utbildning till folkskollärare. Där har man alltså redan inslagit på den

väg, för vars beträdande av staten motionärerna nu gjort sig till målsmän.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 2<>9.

Utskottet, som vill förorda, att en allsidig utredning av hithörande

förhållanden nu företages, får för den skull hemställa,

att riksdagen, i anledning av herrar O. Olssons

och Möllers m. fl. ifrågavarande motioner, må i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t föranstalta om utredning angående lämpligaste

sättet för understödjande av begåvade men fattiga lärjungars

utbildning vid för dem passande läroanstalter

samt till riksdagen därefter inkomma med det förslag

vartill denna utredning kunnat föranleda.

Av herrar C. I. Asplund, J. B. Eriksson i Grängesberg A. Anderson

i Eåstock, O. H. Waldén, J. A. Ingvarson och C. R. Jansson i Falun, vilka

anfört följande:

»Staten har onekligen det största intresse av att de bästa begåvningarna

bland vår ungdom, vilken samhällsklass de än må tillhöra, kunna erhålla

den utbildning, som är nödvändig för att göra dem lämpliga och dugliga

till ledarplatserna på olika områden inom samhället.

Motionärerna framhålla med rätta, att barnen från de i ekonomiskt

avseende bättre situerade samhällsklasserna hava ojämförligt större möjligheter

att komma i åtnjutande av den högre undervisningen än de mindre

bemedlades barn, varav följer, att medelmåttorna bland de förra även ha

större utsikter att komma fram till de viktigaste posterna inom samhället

än de bästa begåvningarna bland de senare, vilka endast i enstaka undantagsfall

lyckas erhålla det nödvändiga ekonomiska stödet för att kunna

genom studier förvärva sig den högre kompetens som kräves på mera ansvarsfulla

platser. Härigenom hindras också en fri och öppen tävlan mellan

de bästa krafterna vid besättandet av dessa platser.

Den av motionärerna åberopade statistiken bestyrker också riktigheten

härav. Då t. ex. inom Lunds studentkår under åren 1890—19113

i medeltal endast 4 % av de studerande kommo från den verkliga ekonomiska

medelklassen, som dock omfattar mer än två tredjedelar av hela befolkningen,

visar detta till fullo, vilka oöverstigliga svårigheter som ställa

sig hindrande i vägen för de mindre bemedlade att förskaffa sig utbildning

vid högre läroanstalter. I alldeles särskild grad torde detta gälla beträffande

landsbygdens befolkning, där möjligheterna att komma i åtnjutande

av en mera kvalificerad undervisning äro ännu mindre än i städerna,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

såvida föräldrarna ej ha råd att bekosta en i längden dyrbar vistelse vid

en vanligen i stad belägen högre skola.

Visserligen finnes det redan nu en viss om också i hög grad begränsad

möjlighet för de mindre bemedlade att tillgodogöra sig den högre undervisningen,

dels därigenom att den är avgiftsfri för sådana lärjungar vid

ett stort antal av statens bildnings- och lärdomsanstalter, dels genom de

större eller mindre stipendier, som vid vissa av dem utdelas till obemedlade

och mindre bemedlade elever. Dessutom finnas en del enskilda donationer,

från vilka fattiga begåvade studerande kunna erhålla studieunderstöd.

Det stöd, som på detta sätt lämnas för ifrågavarande ändamål, räcker

dock icke ens tillnärmelsevis för att fylla det föreliggande behovet. Det

viktiga samhällsintresse, det här gäller att tillgodose, kräver att staten

ytterligare träder hjälpande emellan.

Andra kammaren har också visat sig behjärta detta krav genom att

vid 1916 års riksdag för sin del besluta om skrivelse till Kungl. Maj:t

med . anhållan om utredning i berörda syfte. Första kammaren har däremot

såväl nämnda år som 1917 avslagit den hemställan om dylik utredning,

som båda åren framställts av dess första tillfälliga utskott.

Då majoriteten i denna kammare påtagligen icke finner det förenligt

med sina speciella intressen att från statens sida ett kraftigare stöd lämnas

åt begåfvade men fattiga studerande, men ett verkligt statsintresse

torde kräva, att denna fråga får eu snar lösning, synes ingen annan framkomlig

väg givas, än att riksdagen beviljar ett visst anslag för ifrågavarande

ändamål att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att utdelas efter

de av motionären angivna riktningarne. Kungl. Maj:t lärer härvid icke

underlåta att dessförinnan låta vidtaga den förberedande utredning, som

kan finnas nödig för att säkerställa medlens riktiga och rättvisa fördelning,

liksom ock låta verkställa utredning om i hvilken grad ytterligare

anslag för ändamålet kunna vara erforderliga samt inkomma till riksdagen

med förslag härom.

Med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella läget, som gör det nödvändigt

att iakttaga största sparsamhet med statens medel, anse vi oss

emellertid endast kunna tillstyrka ett anslag på 100,000 kronor för ifrågavarande

ändamål.

Yi hemställa alltså,

att riksdagen måtte på så sätt bifalla herrar O.

Olssons och Möllers m. fl. ifrågavarande motion, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 209.

7

riksdagen ställer för år 1919 till Kungl. Maj:ts förfogande

100,000 kronor att användas till räntefria lån

för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade

men fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter av

skilda slag, efter det Kungl. Maj:t fastställt reglemente

för dessa medels utdelande i öfverenstämmelse med i

nämnda motion framlagda grunddrag.

Stockholm 1918. Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:8a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för dr 1919 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartemente a1 i texten