Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade men fattiga lärjungar vid offentliga lärdomsanstalter.
1918-06-07 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1918:209, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade men fattiga lärjungar vid offentliga lärdomsanstalter.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
1
Nr 200.
Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1918 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till räntefria
lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade
men fattiga lärjungar vid offentliga lärdomsanstalter.
(2:a avd.)
I tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Oscar Olsson m. fl., nr 76, och den andra inom andra kammaren
av herr G. Möller m. fl. nr 12 B, vilka hänvisats till statsutskottets
förberedande behandling, har hemställts, att riksdagen måtte ställa till
Kungl. Maj:ts förfogande 150,000 kronor att användas till räntefria lån
för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade men fattiga lärjungar
vid offentliga läroanstalter av skilda slag, efter det Kungl. Maj:t fastställt
reglemente för dessa medels utdelande i överensstämmelse med i motionerna
framlagda grunddrag.
Beträffande vad till stöd för framställningen anförts får utskottet
hänvisa till motionerna.
Utskottet håller väl före, att det är ett för staten ingalunda oviktigt
intresse att de bästa begåvningarna bland den svenska ungdomen kunna,
om deras håg står åt studier, oberoende av den samhällsklass de tillhöra,
nå den utbildning, som kräves för att inom samhällslivets olika områden
bekläda viktiga poster. Motionärerna utgå emellertid från den förutsättningen,
att detta under nuvarande förhållanden skulle vara så gott som
uteslutet. De göra sålunda gällande, att ett bildningsmonopol råder »till
förmån för de sämre utrustade begåvningarna», varigenom »hinder läggas
Bihang till riksdagens protokoll 1918 6 samt. 98 käft. (Nr 209.) 1
Utskottets
yttrande.
2 Statsutskottets utlåtande Nr 209.
i vägen för utnyttjande av de bästa, från vilka samhällslager de än må
komma».
Enligt utskottets mening är så icke med verkliga förhållandet överensstämmande.
Först och främst må erinras därom, att staten tillhandahåller avgiftsfri
undervisning i talrika bildnings- och lärdomsanstalter av olika slag,
vid vilka inträdet står fritt för en var, oberoende av vilken samhällsklass
han tillhör. Även understöder staten obemedlade och mindre bemedlade
lärjungar vid flera läroanstalter med stipendier.
Nu yrka motionärerna, att staten dessutom skall träda emellan med
räntefria studielån åt begåvade men fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter
av skilda slag och att riksdagen måtte för ändamålet ställa till
Kungl. Maj:ts förfogande 150,000 kronor. Enligt motiveringen ha motionärerna
härvid huvudsakligen avsett begåvade men fattiga studerande vid
bildningsanstalter, som meddela kompetens för viss levnadsbana.
Utskottet kan ej undgå att hysa allvarliga betänkligheter mot ett
inslående på en sådan väg. Det är svårt att bilda sig en uppfattning
om vilka konsekvenser den föreslagna låneverksamheten kunde medföra
och vilken omfattning den kunde taga. Sannolikt skulle den leda ganska
vitt ut och tvivelsutan även medföra ej oväsentliga förluster för staten.
Ej heller anser utskottet välbetänkt att befrämja en alltför stark tillströmning
till våra undervisningsanstalter, varigenom överproduktion av fackutbildade
alumner inom en hel del levnadsbanor uppstår. Även håller
utskottet före att det för de studerande själva kan ligga en fara uti att
allt för lätt erhålla lån, varigenom de frestas att glömma sparsamheten
och åsamka sig skulder, som kunna komma att tynga deras ekonomi hela
livet igenom.
Utskottet vill ock påpeka, att möjligheterna för begåvade men fattiga studerande
att erhålla studiehjälp numera äro ganska stora. Yid många läroanstalter
finnas rätt betydliga stipendier, genom vilka eleverna beredas en god hjälp.
Vidare utdelas årligen ett stort antal understöd till studerande ur den
på senare tiden tillkomna stora Cedergrenska uppfostringsfonden. Även
andra fonder av mindre betydenhet finnas, ur vilka understöd åt studerande
utgå. Den enskilda hjälpsamheten är också i våra dagar ganska
stor, då det gäller begåvade studerande.
Motionärerna förutsätta, att de föreslagna lånen i allmänhet skulle
komma att utgå till elever i mognare ålder. Men studerande, som kommit
till sådan ålder och hunnit ådagalägga begåvning och flit i sina studier,
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
3
torde i regeln icke vara urståndsätta att erhålla studiehjälp även utan
statens ingripande. Det kan vidare befaras, att den enskilda hjälpsamheten
kommer att minskas, om statslån för studier införes och möjlighet
att hänvisa den hjälpsökande till att söka erhålla sådant därigenom beredes.
Då slutligen de riktlinjer angående den föreslagna lånerörelsens organisation,
som av motionärerna skisserats, därjämte äro alltför svävande för
att utskottet skulle kunna tillstyrka ett beviljande av det begärda anslaget,
får utskottet alltså hemställa
att herrar Olssons och Möllers in. fl. ifrågavarande
motioner icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 7 juni 1918.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KYAENZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg, G. M. TI. Ekelund,
J. Nilsson, IT F. Lamm, O. Bergqvist, C. G. Ekman, H. G. TF. Wravgel, J. L. Widell, A. Fers,
greve N. F. Posse och C. I. Asplund samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, H. Andersson i Skivarp,
J. Olofsson i Digernäs, N. A. Nilsson i Kabbarp, A. Anderson i Råstock, G. Persson i Stallerhult,
J. Jönsson i Revinge, O. H:son Waldén, G. Odqvist, J. A. Ingvarson, C. R. Jansson i Falun och
TF. Bäckström.
Reservationer:
av herrar S. II. Kvarnzelius, H. F. Lamm, A. Fers, J. Olofsson i
Digernäs, N. A. Nilsson i Kabbarp, J. Jönsson i Bevinge och W. Bäckström,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
Utskottet håller i likhet med motionärerna före, att det är ett betydande
samhällsintresse att bereda de verkliga begåvningarna möjlighet att
i det samhälleliga arbetet göra sig gällande till gagn för både det enskilda
och det allmänna. Särskilt i en tid, då det anses självfallet att
ett lands naturtillgångar skola utnyttjas i möjligaste mån, bör det icke förbises
att en av de väsentligaste betingelserna för ett sådant utnyttjande är
4
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
den vid de olika arbetena sysselsatta personalens insikter och skicklighet
samt förmåga att leda arbetet. Det synes uppenbart, att härvidlag kraven
komma att ställas mycket höga, och ju mera de skärpas, desto mer
har man att uppmärksamma nödvändigheten av att tillvarataga och utbilda
de för sådant ändamål lämpliga begåvningarne.
Utskottet, som väl icke kan dela den uppfattning motionärerna synas
hysa därom att redan på skolstadiet skulle i allmänhet kunna utrönas,
hvilka begåvningar som äro »verkligt stora», finner sig emellertid kunna
gifva sin anslutning till motionärernas tankegång för så vitt den utmynnar
uti, att staten ej bör ställa sig likgiltig till frågan om de fattiga men
begåvade elevernas framhjälpande.
Att såsom motionärerna föreslå utan föregående utredning ställa en
betydande summa till Kungl. Maj:ts förfogande för ändamålet, anser utskottet
emellertid icke tillrådligt. Därtill är denna fråga av alltför vidsträckt
och svårlöst natur. Bland åtgärder i berörda syfte är utdelande
av räntefria lån åt studiebegåvade ynglingar, som redan gått igenom skolor
för den förberedande undervisningen, den utväg som närmast låter tänka
sig. Det bör likväl beaktas, att en sådan förmån i flertalet fall skulle
komma en ungdom till del, som i fråga om bildningsmöjligheter är jämförelsevis
gynnsamt ställd, nämligen ungdomen i städer och stadsliknande
samhällen, där ett väl utvecklat skolväsen finnes. Med allt erkännande
av att sagda stadsungdom bör erhålla skälig del av de förmåner, som i
förevarande avseende må varda beredda, får det dock icke förglömmas, att
landsbygdens ungdom i ifrågavarande hänseende befinner sig i en långt
sämre ställning.
Vid den utredning i ämnet, som torde vara nödvändig, innan några
åtgärder företagas, anser utskottet det därför vara skäl att särskilt uppmärksamma
landsbygdens behov. Ifrån landets avlägsnare delar höres numera
ofta klagan över att tjänstemän av alla grader hava svårt att trivas
där. I den mån så verkligen är fallet skulle denna svårighet möjligen
kunna avhjälpas genom att begåvade men fattiga ynglingar från dessa
bygder erhölle understöd till utbildning inom för dem passande levnadskall
för att sedan verka i sin hembygd. Staten borde måhända för att vinna
ett sådant mål söka samarbete med landstingen. Inom Kopparbergs län
har, enligt vad utskottet har sig bekant, under en mycket lång följd av
år med gott resultat lån av landstinget lämnats till fattiga ynglingar för
utbildning till folkskollärare. Där har man alltså redan inslagit på den
väg, för vars beträdande av staten motionärerna nu gjort sig till målsmän.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 2<>9.
Utskottet, som vill förorda, att en allsidig utredning av hithörande
förhållanden nu företages, får för den skull hemställa,
att riksdagen, i anledning av herrar O. Olssons
och Möllers m. fl. ifrågavarande motioner, må i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t föranstalta om utredning angående lämpligaste
sättet för understödjande av begåvade men fattiga lärjungars
utbildning vid för dem passande läroanstalter
samt till riksdagen därefter inkomma med det förslag
vartill denna utredning kunnat föranleda.
Av herrar C. I. Asplund, J. B. Eriksson i Grängesberg A. Anderson
i Eåstock, O. H. Waldén, J. A. Ingvarson och C. R. Jansson i Falun, vilka
anfört följande:
»Staten har onekligen det största intresse av att de bästa begåvningarna
bland vår ungdom, vilken samhällsklass de än må tillhöra, kunna erhålla
den utbildning, som är nödvändig för att göra dem lämpliga och dugliga
till ledarplatserna på olika områden inom samhället.
Motionärerna framhålla med rätta, att barnen från de i ekonomiskt
avseende bättre situerade samhällsklasserna hava ojämförligt större möjligheter
att komma i åtnjutande av den högre undervisningen än de mindre
bemedlades barn, varav följer, att medelmåttorna bland de förra även ha
större utsikter att komma fram till de viktigaste posterna inom samhället
än de bästa begåvningarna bland de senare, vilka endast i enstaka undantagsfall
lyckas erhålla det nödvändiga ekonomiska stödet för att kunna
genom studier förvärva sig den högre kompetens som kräves på mera ansvarsfulla
platser. Härigenom hindras också en fri och öppen tävlan mellan
de bästa krafterna vid besättandet av dessa platser.
Den av motionärerna åberopade statistiken bestyrker också riktigheten
härav. Då t. ex. inom Lunds studentkår under åren 1890—19113
i medeltal endast 4 % av de studerande kommo från den verkliga ekonomiska
medelklassen, som dock omfattar mer än två tredjedelar av hela befolkningen,
visar detta till fullo, vilka oöverstigliga svårigheter som ställa
sig hindrande i vägen för de mindre bemedlade att förskaffa sig utbildning
vid högre läroanstalter. I alldeles särskild grad torde detta gälla beträffande
landsbygdens befolkning, där möjligheterna att komma i åtnjutande
av en mera kvalificerad undervisning äro ännu mindre än i städerna,
6
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
såvida föräldrarna ej ha råd att bekosta en i längden dyrbar vistelse vid
en vanligen i stad belägen högre skola.
Visserligen finnes det redan nu en viss om också i hög grad begränsad
möjlighet för de mindre bemedlade att tillgodogöra sig den högre undervisningen,
dels därigenom att den är avgiftsfri för sådana lärjungar vid
ett stort antal av statens bildnings- och lärdomsanstalter, dels genom de
större eller mindre stipendier, som vid vissa av dem utdelas till obemedlade
och mindre bemedlade elever. Dessutom finnas en del enskilda donationer,
från vilka fattiga begåvade studerande kunna erhålla studieunderstöd.
Det stöd, som på detta sätt lämnas för ifrågavarande ändamål, räcker
dock icke ens tillnärmelsevis för att fylla det föreliggande behovet. Det
viktiga samhällsintresse, det här gäller att tillgodose, kräver att staten
ytterligare träder hjälpande emellan.
Andra kammaren har också visat sig behjärta detta krav genom att
vid 1916 års riksdag för sin del besluta om skrivelse till Kungl. Maj:t
med . anhållan om utredning i berörda syfte. Första kammaren har däremot
såväl nämnda år som 1917 avslagit den hemställan om dylik utredning,
som båda åren framställts av dess första tillfälliga utskott.
Då majoriteten i denna kammare påtagligen icke finner det förenligt
med sina speciella intressen att från statens sida ett kraftigare stöd lämnas
åt begåfvade men fattiga studerande, men ett verkligt statsintresse
torde kräva, att denna fråga får eu snar lösning, synes ingen annan framkomlig
väg givas, än att riksdagen beviljar ett visst anslag för ifrågavarande
ändamål att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att utdelas efter
de av motionären angivna riktningarne. Kungl. Maj:t lärer härvid icke
underlåta att dessförinnan låta vidtaga den förberedande utredning, som
kan finnas nödig för att säkerställa medlens riktiga och rättvisa fördelning,
liksom ock låta verkställa utredning om i hvilken grad ytterligare
anslag för ändamålet kunna vara erforderliga samt inkomma till riksdagen
med förslag härom.
Med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella läget, som gör det nödvändigt
att iakttaga största sparsamhet med statens medel, anse vi oss
emellertid endast kunna tillstyrka ett anslag på 100,000 kronor för ifrågavarande
ändamål.
Yi hemställa alltså,
att riksdagen måtte på så sätt bifalla herrar O.
Olssons och Möllers m. fl. ifrågavarande motion, att
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
7
riksdagen ställer för år 1919 till Kungl. Maj:ts förfogande
100,000 kronor att användas till räntefria lån
för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade
men fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter av
skilda slag, efter det Kungl. Maj:t fastställt reglemente
för dessa medels utdelande i öfverenstämmelse med i
nämnda motion framlagda grunddrag.
Stockholm 1918. Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:8a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för dr 1919 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartemente a1 i texten