Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma:ts proposition angående åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden jämte en i ämnet väckt motion.
1918-06-07 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1918:210, Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma:ts proposition angående åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande, Nr 210.
Nr 210.
Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1918 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma:ts proposition angående
åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden
jämte en i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 19 april 1918 dagtecknad proposition,
nr 313, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att till bidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden
sjukvårdskostnader å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av 230,000 kronor, att användas i huvudsaklig överensstämmelse med
i statsrådsprotokollet angivna grunder.
I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom andra kammaren av herrar D. Norman och K. Magnusson i Skövde
väckt motion, nr 432, däri hemställts, att riksdagen måtte så till vida
bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 313, att å extra stat för år 1919
anvisas ett förslagsanslag av 230,000 kronor, att användas till beredande
av ersättning, enligt grunder som Kungl. Maj:t ville bestämma, åt provinsialläkare
och extra provinsialläkare för genom eventuellt ändrad
läkartaxa orsakad minskad inkomst.
Beträffande de skäl, motionärerna till stöd för sin framställning
anfört, får utskottet hänvisa till motionen.
Såsom i propositionen omförmäles, framhölls i en vid 1916 års
riksdag väckt motion behovet av att utredning verkställdes i och för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 99 käft. (Nr 210—211.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 210.
reglering av provinsialläkarnas arvoden. Till stöd härför anfördes
huvudsakligen, att för de personer, vilka vore boende på större avstånd
från läkarbostaden, kostnaderna för läkarbesök enligt gällande taxa
ställde sig synnerligen höga, under det de nära läkaren boende hade
alla fördelar, ringa honorar till läkaren, ringa eller ingen skjutskostnad.
Detta inverkade å andra sidan ogynnsamt på läkarvården i distriktens
utkanter, särskilt för den mindre bemedlade befolkningen.
Riksdagen, som vid granskning av berörda motion fann de av
motionären påpekade olägenheterna värda statsmakternas allvarliga
uppmärksamhet, hemställde för den skull i skrivelse till Kungl. Maj:t
om en allsidig och skyndsam utredning av frågan om reglering av
provinsialläkares arvoden därhän, att utjämning i största möjliga mån
måtte kunna ske, samt att Kungl. Maj:t därefter måtte för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Den av riksdagen begärda utredningen har av Kungl. Maj:t uppdrag^
åt provinsialläkarkommittén.
Det av kommittén nu framlagda förslaget, som icke avser att utgöra
en definitiv lösning av frågan, innebär, att ett förslagsanslag å
100,000 kronor skulle anvisas till bidrag för lindring i sjukvårdskostnader
å landsbygden.
För disponerande av medel från detta anslag skulle, enligt kommitténs
förslag, gälla följande regler:
1. Bidrag utgår endast vid vissa av provinsial- eller extra provinsialläkare
företagna sjukvårdsresor.
2. Berättigade till bidrag för sig själva och sina familjemedlemmar ävensom
tjänare äro de personer, för vilka det beräknade beloppet, efter vilket skatt
utgår enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, ej överstiger
1,500 kronor eller, om inkomsten härleder sig uteslutande från kapital och
arbete, 1,800 kronor, eller, om inkomsten åtnjutes enbart från fast egendom, 1,000
kronor.
Personer, för vilka kommunen åtagit sig att betala läkarvård, äro ej berättigade
till bidrag från sagda anslag.
3. Kommunalnämnden uppgör förslag senast i december månad å dem,
som äro berättigade till bidrag, och tillställer vederbörande bevis därom.
4. Bidrag kan ej ifrågakomma vid läkares sjukbesök på avstånd ej överstigande
1 mil från läkarstationen, och utgår ej heller bidrag för gäldande av
skjutsersättning eller annan reseersättning vid sjukbesök på längre avstånd.
5. Vid sjukbesök på avstånd överstigande 1 mil från läkarstationen betalar
patienten 7 kronor av det läkaren tillkommande arvodet, och fördelas återstående
delen av kostnaden sålunda, att staten betalar 2/ä, vederbörande kommun 2/ä och
patienten 1 2 3 4 5 6/5.
6. För erhållande av omförmälda lindring i sjukvårdskostnaden företes vid
läkarens besök det i mom. 3 omnämnda beviset.
Statsutskottets utlåtande Nr 210.
3
7. För utfående av den del av arvodet, som gäldas av stat och kommun,
insänder läkaren kvartalsvis räkning, upptagande jämväl patienternas namn samt
platser och dagar för besöken, till kommunalnämnden, som senast inom eu månad
likviderar densamma.
8. Kommunalnämnden i sin ordning äger att halvårsvis med företeende
av behöriga verifikationer hos Kungl. Maj:ts befallningshavande göra framställning
om gottgörelse för den del av kostnaden, som belöper på staten.
Departementschefen bär vid anmälan av förevarande ärende, under
erinran om riksdagens i dess ovanberörda skrivelse gjorda uttalande,
att tillkallandet av läkare å platser, belägna på längre avstånd från
läkarstationerna, enligt gällande taxa medförde betydande kostnader,
framhållit, hurusom genom det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till
ändringar av taxan kostnaderna för läkarbesöken komme att än ytterligare
stegras — ett förhållande, som icke finge inverka till ökande
av de olägenheter, som redan nu i hög grad törefunnes beträffande
läkarvården för den mindre bemedlade befolkningen i mera avlägset
belägna trakter. Vidare har departementschefen till stöd för framställningen
anfört i huvudsak följande:
»Det förslag, som kommittén framlagt i syfte att lindra sjukvårdskostnaderna
för den mindre bemedlade befolkningen å landsbygden, är
icke grundat på en så ingående utredning, att detsamma kan göra
anspråk på att slutgiltigt lösa föreliggande fråga.
Att märka är dock därvid, att, såsom medicinalstyrelsen framhållit,
det torde vara särdeles svårt, om ens möjligt, att anskaffa sådant statistiskt
material, som kan vara av betydelse för frågans slufgiltiga bedömande.
Erfarenheten allena kan giva erforderligt stöd för de lämpligaste
anordningarna. De åtgärder, som nu kunna komma att beslutas, fa
därför karaktären av ett försök. Detta lärer dock i och för sig icke
behöva verka avskräckande. Skulle det nämligen visa sig, att den
valda vägen icke är den bästa, torde erforderliga jämkningar efter omständigheterna
kunna vidtagas i de tilltänkta bestämmelserna.
Kommitténs förslag innebär, att personer med viss mindre inkomst
skola vid sjukbesök på längre avstånd än en mil från läkarstationen
äga åtnjuta bidrag till bestridande av det läkaren tillkommande arvodet,
i den mån detta överstiger 7 kronor eller det lägsta arvode, som föreslagits
skola utgå för besök på en mils avstånd. Av det överskjutande
beloppet skulle Vs gäldas av statsverket och Vs av vederbörande kommun
— återstående Vs skulle betalas av patienten själv. Däremot
har kommittén icke ansett sig kunna föreslå bidrag till resekostnaderna.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 210.
Iförslaget förutsätter, att vederbörande kommuner vilja åtaga sig
bidragsskyldighet i förevarande hänseende.--------
— — Redan nu hava åtskilliga kommuner visat sig behjärta föreliggande
syfte, och torde det finnas förhoppning om, att kommunerna i
allmänhet för läkarfrågans rationella ordnande skola visa sig villiga att
bära den utgift, som förslagets genomförande skulle medföra. Med hänsyn
till kommunalnämndernas personalkännedom torde också villkoret om
kommunernas medverkan innebära en viss säkerhet för, att den ifrågasatta
lindringen icke kommer andra tillgodo än sådana, som äro därav
i behov.
Enligt § 4 i förslaget till ny taxa skall vid sjukbesök, då våglängden
till. den sjuke från läkarens bostad eller annat ställe inom distriktet,
därifrån resan anträdes, överstiger 2 kilometer, arvodet utgå, för besök
på avstånd ej överstigande en halv mil, med 5—7 kronor samt, för besök
på längre avstånd, med ytterligare 2 kronor för varje överskjutande
börjad halvmil intill 4 mil och därefter med 2 kronor för varje överskjutande
börjad mil av våglängden till den sjuke, utan rätt för läkaren
till särskilt arvode för återfärden.
I flertalet fall, då den av kommittén ifrågasatta lindringen skulle
kunna äga rum, torde avstånden vid sjukbesöken ligga mellan 1 och 2
mil, och uppgår läkararvodet vid besök på detta avstånd enligt nyssnämnda
bestämmelser — därest man räknar med det lägsta arvodet, vilket i föreliggande
fall alltid lärer komma att utgå — till mellan 9 och 11 kronor. Det
härav till fördelning mellan stat, kommun och patienten själv föreslagna arvodesbeloppet
skulle utgöra 2—4 kronor. Lindringen för patienten skulle
sålunda i de flesta fall komma att bliva allenast 1 krona 60 öre—3
kronor 20 öre. Vid sjukbesök på avstånd över 2 och intill 3 mil, där arvodet
ligger mellan 13 och 15 kronor, skulle bidraget komma att uppgå
till 4 kronor 80 öre—6 kronor 40 öre. Något annorlunda ställa sig
arvodesbeloppen, därest arvodet skall beräknas efter använd tid.
Emellertid är den ojämförligt största kostnaden vid de längre sjukresorna
betingad av den allt efter avståndet stegrade skjutsersättningen.
Den av kommittén föreslagna lindringen i sjukvårdskostnaderna synes
mig därför allt för obetydlig och torde knappast motsvara syftemålet
med riksdagens framställning i ämnet. Skall någon verklig fördel med de
ifrågasatta åtgärderna vinnas, synes nödvändigt att bidrag får tillgodonjutas
jämväl för bestridande av resekostnaderna. Visserligen förorsakas
härigenom åtskilligt besvär för läkarna med verifiering av
skjutsersättning och dylikt, men dessa svårigheter torde dock icke böra
tillerkännas avgörande betydelse.
Statsutskottets utlåtande Nr 210.
5
För bidragets åtnjutande torde den av kommittén föreslagna grunden
kunna tillämpas sålunda, att bidrag för läkarbesök vid ett avstånd,
överstigande en mil från läkarstationen, utgår för den del av kostnanaden,
däri även reseersättning inbegripen, som överstiger 7 kronor.
Beträffande fördelningen av bidragsbeloppet mellan stat och kommun
bär jag intet att erinra mot kommitténs förslag.
Den av kommittén föreslagna gränsen för rätt till nu ifrågasatt
lindring torde kunna i någon mån höjas. För min del vill jag förorda,
att dylik rätt medgives dem, för vilka det beräknade beloppet, efter
vilket skatt utgår enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
ej överstiger 2,000 kronor. Åtnjutes inkomsten enbart av fast egendom,
torde dock gränsen böra bibehållas vid det av kommittén föreslagna
beloppet, 1,000 kronor. Nu nämnda personer böra jämväl åtnjuta ifrågasatt
bidrag för sjukbesök, som avse deras tjänare eller medlemmar
av deras hushåll, dock naturligen under förutsättning, att den sjuke
icke själv har större inkomst än nyss nämnts.»
Sedan departementschefen härefter redogjort för storleken av det
anslag, som vid bifall till framställningen vore erforderligt, har departementschefen
vidare anfört följande:
»I fråga om förslaget i övrigt har jag icke funnit anledning till
annat än några smärre erinringar. Sålunda synes uttryckligen böra
stadgas, att de kommunala bidragen för ifrågavarande ändamål skola
angivas icke vara fattigvårdsunderstöd. Det lärer vidare ej vara nödvändigt,
att samtliga personer, som äro berättigade till bidrag, av kommunalnämnden
meddelas bevis härom, utan synes tillfyllest och mest
ändamålsenligt, att den upprättade förteckningen över sådana personer
tillställes vederbörande läkare. Förteckningen i fråga bör givetvis ej
hava preklusiv verkan, utan torde t. ex. nyinflyttad person, som ej må
hava upptagits i förteckningen, böra vara oförhindrad styrka, att han
är berättigad till bidrag. Med hänsyn till de tidsödande granskningar
av reseräkningar, som komme att föranledas av mitt förslag, synes
bestyret med bidragens utbetalande böra uppdragas åt länsstyrelserna.
För att läkaren ej skall behöva göra mera avsevärda förskotteringar,
lärer fordran å räkningars insändande kvartalsvis böra uppgivas.
De huvudsakliga villkor och grunder, som enligt mitt förslag skulle
gälla för tillgodonjutande av bidrag från ifrågasatta anslag, torde
kunna sammanfattas på följande sätt:
l:o) Statsbidrag utgår enligt nedan angivna grunder till bestridande
av kostnader för sjukbesök, som av provinsial- eller extra provinsialläkare
företagas på avstånd, överstigande en mil från läkarstationen.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 210.
Utskottets
yttrande.
2:6) Bidraget utgår med två femtedelar av den del av kostnaden
för sjukbesöket, reseersättningen däri inbegripen, som överstiger sju
kronor, under villkor, att vederbörande kommun ikläder sig ansvarigheten
för likaledes två femtedelar av nämnda del av kostnaden; skolande
kommunens bidrag angivas icke vara fattigvårdsunderstöd.
3:o) Berättigade till bidrag äro personer, för vilka det beräknade
beloppet, efter vilket skatt utgår enligt förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt, ej överstiger 2,000 kronor eller, om inkomsten
åtnjutes enbart av fast egendom, 1,000 kronor, och äga sådana
personer jämväl åtnjuta bidrag för sjukbesök, som avse hos dem anställda
tjänare eller medlemmar av deras hushåll, vilka icke själva hava
större inkomst än nyss nämnts.
Personer, för vilka kommunen åtagit sig att betala läkarvård, äro
ej berättigade till ifrågavarande bidrag.
4:o) Kommunalnämnden upprättar före utgången av december
månad varje år förteckning för nästkommande år över de personer,
som äro berättigade till bidrag, samt tillställer vederbörande läkare
nämnda förteckning.
5:o) För utfående av den del av kostnaden för sjukbesöket,
som gäldas av stat och kommun, insänder läkaren räkning, upptagande
patienternas namn samt platser och dagar för besöken, ävensom
uppgift å resekostnaden, till Kungl. Maj:ts befallningshavande i
länet, som snarast möjligt likviderar densamma. Kungl. Maj:ts befallningshavande
åligger att därefter hos vederbörande kommun uttaga den
del av kostnaden, som belöper på kommunen.
De smärre jämkningar i de sålunda föreslagna bestämmelserna, som
befinnas erforderliga, torde kunna vidtagas av Kungl. Maj:t.»
Såsom av det förestående framgår, skiljer sig Kungl. Maj:ts förslag
från provinsialläkarkommitténs därutinnan, att kommittén begränsar sitt
förslag om utjämning av sjukvårdskostnaderna genom statsmedel till viss
del av läkarearvodet vid besök på längre avstånd, under det att enligt
propositionen statsbidrag skulle utgå jämväl till resekostnaden.
Vid prövning av denna fråga har utskottet icke kunnat undgå att
finna, att den i ärendet förebragta utredningen näppeligen kan anses
tillräcklig, för att ett beslut om statsbidrag i den utsträckning, Kungl.
Maj:ts förslag förutsätter, skall kunna grundas därpå. Frågan om statsbidrag
jämväl till resekostnaden synes dessutom på ett sådant sätt sammanhänga
med frågan om anordnande av bostäder för provinsialläkarna
och bostadskommunens eventuella skyldighet att bidraga härtill m. m.,
Statsutskottets utlåtande Nr 210.
7
att dessa frågor synas böra prövas i ett sammanhang. I viss mån kan
detta också sägas vara fallet med frågan om lönereglering i övrigt för
provinsialläkarna samt den av riksdagen år 1916 i särskild skrivelse berörda
frågan om statsbidrag till kommunalt anställda sjuksköterskor.
Av dessa skäl har utskottet funnit sig icke kunna för närvarande tillstyrka
beslut om statsbidrag för utjämning av resekostnaden.
Beträffande däremot frågan, huruvida statsbidrag må ifrågakomma
till den del av kostnaden för läkarvården, som faller på läkarearvodet,
har utskottet ansett beslut om ett mera provisoriskt sådant nu omedelbart
både kunna och böra fattas. Den av riksdagen på utskottets tillstyrkan
förordade nya läkartaxan måste nämligen anses göra det av
riksdagen tidigare framhållna behovet av viss sådan utjämning ännir
starkare. Utskottet har emellertid funnit lämpligt, att vid eu så begränsad
utjämning uppdelning av vårdkostnaderna enbart sker på staten och
den sjukvårdssökande. Det för kommunens delaktighet i kostnaden eljest
gällande skälet om behov av ökad lokal kontroll torde för en uppdelning
endast av läkarearvodet icke äga större betydelse. Kommunens anpart
i förpliktelsen att söka underlätta läkarvården för sina mindre bemedlade
invånare synes skäligen böra reserveras för resekostnaden, när frågan
om reglering därav mera definitivt prövas och avgöres. Detta utesluter
givetvis icke, att kommunen redan nu — vilket dess bättre även å flera
håll är händelsen -— bispringer sina ekonomiskt svagt ställda medlemmar
med skjutsanskaffning eller bidrag till resekostnaden.
I fråga om fördelningen av kostnaden för läkararvodet emellan
staten och den vårdsökande har utskottet funnit skäligt ansluta sig till
den av såväl Kungl. Maj:t som provinsialläkarkommittén godkända utgångspunkten,
att patient för sjukbesök på mer än en mils avstånd
från läkarstationen skulle ensam erlägga avgiften för den första
milen, 7 kronor, av det läkaren tillkommande arvodet. Av det överskjutande
beloppet bör, enligt utskottets förmenande, staten erlägga
såväl den av Kungl. Maj:t föreslagna andelen som det enligt propositionen
på kommunen fallande beloppet eller sammanlagt 4 5. I överensstämmelse
därmed har utskottet också omarbetat det förslag till
villkor och grunder, som skulle gälla för tillgodonjutande av statsbidrag.
I sistnämnda hänseende har utskottet även funnit en ändring av bestämmelserna
böra göras därhän, att rätt till bidrag tillkommer de personer,
för vilka det taxerade beloppet, enligt förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt, ej överstiger 1,800 kronor, och som icke äga
eller bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde överstigande 8,000
kronor. Härigenom skulle också det i propositionen stadgade villkoret
8
Statsutskottets utlåtande Nr 210.
om skyldighet för kommunalnämnd att upprätta och till vederbörande
läkare översända förteckning rörande bidragsberättigade personer bliva
obehövligt och kunna ersättas genom, att vårdsökande styrkte sin befogenhet
att komma i åtnjutande av nedsättning i vårdkostnaden
medelst uppvisande för läkaren av senast förflutna uppbördsårets skattesedel.
Utskottet bar vidare funnit försiktigheten bjuda, att den skattegräns,
utöver vilken rätt till bidrag skulle upphöra, såsom ovan nämnts,
sättes till 1,800 kronor. Jämväl i övrigt hava vissa av ovan angivna
förändringar påkallade jämkningar i formuleringen blivit vidtagna.
Övriga eventuellt erforderliga jämkningar torde böra vidtagas av Kungl.
Maj:t.
Vid bestämmandet av det belopp, med vilket statsanslag för år
1919 bör uppföras, torde visserligen, med hänsyn till de sålunda förordade
förändringarna i grunderna för statsbidrags utgående, minskning
av det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet kunna ifrågasättas. Inför
den ovisshet beträffande omfattningen av behovet, som i förevarande
fall obestridligen råder, bar utskottet emellertid funnit sig böra tillstyrka
anvisandet av det av Kungl. Maj:t äskade anslaget.
Vad slutligen vidkommer det av motionärerna framställda yrkandet,
måste detta, i och med att riksdagen tidigare antagit den av utskottet
förordade läkartaxan, anses vara i sak avslaget och nu icke böra föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, med anledning av Kungl.
Maj:ts förevarande proposition och med avslag å den
av herrar Norman och Magnusson väckta motionen,
a) till bidrag för lindring i mindre bemedlade
patienters å landsbygden sjukvårdskostnader å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 230,000
kronor,
b) för sin del antaga följande villkor och grunder
för åtnjutande av bidrag från ifrågavarande anslag:
l:o) statsbidrag utgår enligt nedan angivna grunder
till bestridande av kostnader för sjukbesök, som
av provinsial- eller extra provinsialläkare företagas
på avstånd, överstigande en mil från läkarstationen.
2:o) Bidraget utgår med fyra femtedelar av den
del av läkarearvodet, som överstiger 7 kronor.
3:o) Berättigade till bidrag äro personer, för vilka
det taxerade beloppet, enligt förordningen om inkomst
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 210.
it
och förmögenhetsskatt, ej överstiger 1,800 kronor
och som icke äga eller bruka jordbruksfastighet med
ett taxeringsvärde överstigande 8,000 kronor.
Bidrag utgår jämväl för läkarearvode, som avser
bidragsberättigads tjänare eller medlemmar av hans
hushåll, vilka icke själva äga större eller annan inkomst
än nyss nämnts.
Personel-, för vilka kommun åtagit sig betala
läkarevård, äro ej berättigade till ifrågavarande bidrag.
3:o) Den, som önskar befrielse från den del
av läkarearvode, som enligt mom. t och 2 må täckas
genom statsbidrag, skall medelst företeende för läkaren
av den för honom senast utfärdade kronodebetsedel
eller kommunal myndighets (kommunalnämndsordförandes)
bevis styrka, att han är till sådan befrielse
berättigad.
4:o) För utfående av den del av läkarearvodet,
som gäldas av staten, insänder läkaren kvartalsvis
räkning, upptagande patienternas namn samt platser
och dagar för besöken, till Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länet, som snarast möjligt likviderar densamma.
Stockholm den 7 juni 1918.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, G. M. H. Ekelund, J. Nilsson,
H. F. Lamm, O. Bergqvist, C. G. Ekman, H. G. TV. TVrangel, J. L. Widell, A. Pers, greve
N. F. Posse, C. A. Stålberg och C. I. Asplund samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, H. Andersson i
Skivarp, J. Olofsson i Digernäs, N. A. Nilsson i Kabbarp, A. Anderson i Råstock,
O. Persson i Stallerhult, J- Jönsson i Revinge, O. H:son Waldén, G. Odqvist, G. B. Jansson
i Falun, TV. Bäckström och O. Nilsson i Örebro.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 99 höft. (Nr 210—211.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:6a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1919 sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten