Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma:ts proposition angående åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden jämte en i ämnet väckt motion.

1918-06-07 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1918:210, Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma:ts proposition angående åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande, Nr 210.

Nr 210.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1918 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma:ts proposition angående

åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden

jämte en i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 19 april 1918 dagtecknad proposition,

nr 313, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att till bidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag

av 230,000 kronor, att användas i huvudsaklig överensstämmelse med

i statsrådsprotokollet angivna grunder.

I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom andra kammaren av herrar D. Norman och K. Magnusson i Skövde

väckt motion, nr 432, däri hemställts, att riksdagen måtte så till vida

bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 313, att å extra stat för år 1919

anvisas ett förslagsanslag av 230,000 kronor, att användas till beredande

av ersättning, enligt grunder som Kungl. Maj:t ville bestämma, åt provinsialläkare

och extra provinsialläkare för genom eventuellt ändrad

läkartaxa orsakad minskad inkomst.

Beträffande de skäl, motionärerna till stöd för sin framställning

anfört, får utskottet hänvisa till motionen.

Såsom i propositionen omförmäles, framhölls i en vid 1916 års

riksdag väckt motion behovet av att utredning verkställdes i och för

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 99 käft. (Nr 210—211.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 210.

reglering av provinsialläkarnas arvoden. Till stöd härför anfördes

huvudsakligen, att för de personer, vilka vore boende på större avstånd

från läkarbostaden, kostnaderna för läkarbesök enligt gällande taxa

ställde sig synnerligen höga, under det de nära läkaren boende hade

alla fördelar, ringa honorar till läkaren, ringa eller ingen skjutskostnad.

Detta inverkade å andra sidan ogynnsamt på läkarvården i distriktens

utkanter, särskilt för den mindre bemedlade befolkningen.

Riksdagen, som vid granskning av berörda motion fann de av

motionären påpekade olägenheterna värda statsmakternas allvarliga

uppmärksamhet, hemställde för den skull i skrivelse till Kungl. Maj:t

om en allsidig och skyndsam utredning av frågan om reglering av

provinsialläkares arvoden därhän, att utjämning i största möjliga mån

måtte kunna ske, samt att Kungl. Maj:t därefter måtte för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Den av riksdagen begärda utredningen har av Kungl. Maj:t uppdrag^

åt provinsialläkarkommittén.

Det av kommittén nu framlagda förslaget, som icke avser att utgöra

en definitiv lösning av frågan, innebär, att ett förslagsanslag å

100,000 kronor skulle anvisas till bidrag för lindring i sjukvårdskostnader

å landsbygden.

För disponerande av medel från detta anslag skulle, enligt kommitténs

förslag, gälla följande regler:

1. Bidrag utgår endast vid vissa av provinsial- eller extra provinsialläkare

företagna sjukvårdsresor.

2. Berättigade till bidrag för sig själva och sina familjemedlemmar ävensom

tjänare äro de personer, för vilka det beräknade beloppet, efter vilket skatt

utgår enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, ej överstiger

1,500 kronor eller, om inkomsten härleder sig uteslutande från kapital och

arbete, 1,800 kronor, eller, om inkomsten åtnjutes enbart från fast egendom, 1,000

kronor.

Personer, för vilka kommunen åtagit sig att betala läkarvård, äro ej berättigade

till bidrag från sagda anslag.

3. Kommunalnämnden uppgör förslag senast i december månad å dem,

som äro berättigade till bidrag, och tillställer vederbörande bevis därom.

4. Bidrag kan ej ifrågakomma vid läkares sjukbesök på avstånd ej överstigande

1 mil från läkarstationen, och utgår ej heller bidrag för gäldande av

skjutsersättning eller annan reseersättning vid sjukbesök på längre avstånd.

5. Vid sjukbesök på avstånd överstigande 1 mil från läkarstationen betalar

patienten 7 kronor av det läkaren tillkommande arvodet, och fördelas återstående

delen av kostnaden sålunda, att staten betalar 2/ä, vederbörande kommun 2/ä och

patienten 1 2 3 4 5 6/5.

6. För erhållande av omförmälda lindring i sjukvårdskostnaden företes vid

läkarens besök det i mom. 3 omnämnda beviset.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 210.

3

7. För utfående av den del av arvodet, som gäldas av stat och kommun,

insänder läkaren kvartalsvis räkning, upptagande jämväl patienternas namn samt

platser och dagar för besöken, till kommunalnämnden, som senast inom eu månad

likviderar densamma.

8. Kommunalnämnden i sin ordning äger att halvårsvis med företeende

av behöriga verifikationer hos Kungl. Maj:ts befallningshavande göra framställning

om gottgörelse för den del av kostnaden, som belöper på staten.

Departementschefen bär vid anmälan av förevarande ärende, under

erinran om riksdagens i dess ovanberörda skrivelse gjorda uttalande,

att tillkallandet av läkare å platser, belägna på längre avstånd från

läkarstationerna, enligt gällande taxa medförde betydande kostnader,

framhållit, hurusom genom det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till

ändringar av taxan kostnaderna för läkarbesöken komme att än ytterligare

stegras — ett förhållande, som icke finge inverka till ökande

av de olägenheter, som redan nu i hög grad törefunnes beträffande

läkarvården för den mindre bemedlade befolkningen i mera avlägset

belägna trakter. Vidare har departementschefen till stöd för framställningen

anfört i huvudsak följande:

»Det förslag, som kommittén framlagt i syfte att lindra sjukvårdskostnaderna

för den mindre bemedlade befolkningen å landsbygden, är

icke grundat på en så ingående utredning, att detsamma kan göra

anspråk på att slutgiltigt lösa föreliggande fråga.

Att märka är dock därvid, att, såsom medicinalstyrelsen framhållit,

det torde vara särdeles svårt, om ens möjligt, att anskaffa sådant statistiskt

material, som kan vara av betydelse för frågans slufgiltiga bedömande.

Erfarenheten allena kan giva erforderligt stöd för de lämpligaste

anordningarna. De åtgärder, som nu kunna komma att beslutas, fa

därför karaktären av ett försök. Detta lärer dock i och för sig icke

behöva verka avskräckande. Skulle det nämligen visa sig, att den

valda vägen icke är den bästa, torde erforderliga jämkningar efter omständigheterna

kunna vidtagas i de tilltänkta bestämmelserna.

Kommitténs förslag innebär, att personer med viss mindre inkomst

skola vid sjukbesök på längre avstånd än en mil från läkarstationen

äga åtnjuta bidrag till bestridande av det läkaren tillkommande arvodet,

i den mån detta överstiger 7 kronor eller det lägsta arvode, som föreslagits

skola utgå för besök på en mils avstånd. Av det överskjutande

beloppet skulle Vs gäldas av statsverket och Vs av vederbörande kommun

— återstående Vs skulle betalas av patienten själv. Däremot

har kommittén icke ansett sig kunna föreslå bidrag till resekostnaderna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 210.

Iförslaget förutsätter, att vederbörande kommuner vilja åtaga sig

bidragsskyldighet i förevarande hänseende.--------

— — Redan nu hava åtskilliga kommuner visat sig behjärta föreliggande

syfte, och torde det finnas förhoppning om, att kommunerna i

allmänhet för läkarfrågans rationella ordnande skola visa sig villiga att

bära den utgift, som förslagets genomförande skulle medföra. Med hänsyn

till kommunalnämndernas personalkännedom torde också villkoret om

kommunernas medverkan innebära en viss säkerhet för, att den ifrågasatta

lindringen icke kommer andra tillgodo än sådana, som äro därav

i behov.

Enligt § 4 i förslaget till ny taxa skall vid sjukbesök, då våglängden

till. den sjuke från läkarens bostad eller annat ställe inom distriktet,

därifrån resan anträdes, överstiger 2 kilometer, arvodet utgå, för besök

på avstånd ej överstigande en halv mil, med 5—7 kronor samt, för besök

på längre avstånd, med ytterligare 2 kronor för varje överskjutande

börjad halvmil intill 4 mil och därefter med 2 kronor för varje överskjutande

börjad mil av våglängden till den sjuke, utan rätt för läkaren

till särskilt arvode för återfärden.

I flertalet fall, då den av kommittén ifrågasatta lindringen skulle

kunna äga rum, torde avstånden vid sjukbesöken ligga mellan 1 och 2

mil, och uppgår läkararvodet vid besök på detta avstånd enligt nyssnämnda

bestämmelser — därest man räknar med det lägsta arvodet, vilket i föreliggande

fall alltid lärer komma att utgå — till mellan 9 och 11 kronor. Det

härav till fördelning mellan stat, kommun och patienten själv föreslagna arvodesbeloppet

skulle utgöra 2—4 kronor. Lindringen för patienten skulle

sålunda i de flesta fall komma att bliva allenast 1 krona 60 öre—3

kronor 20 öre. Vid sjukbesök på avstånd över 2 och intill 3 mil, där arvodet

ligger mellan 13 och 15 kronor, skulle bidraget komma att uppgå

till 4 kronor 80 öre—6 kronor 40 öre. Något annorlunda ställa sig

arvodesbeloppen, därest arvodet skall beräknas efter använd tid.

Emellertid är den ojämförligt största kostnaden vid de längre sjukresorna

betingad av den allt efter avståndet stegrade skjutsersättningen.

Den av kommittén föreslagna lindringen i sjukvårdskostnaderna synes

mig därför allt för obetydlig och torde knappast motsvara syftemålet

med riksdagens framställning i ämnet. Skall någon verklig fördel med de

ifrågasatta åtgärderna vinnas, synes nödvändigt att bidrag får tillgodonjutas

jämväl för bestridande av resekostnaderna. Visserligen förorsakas

härigenom åtskilligt besvär för läkarna med verifiering av

skjutsersättning och dylikt, men dessa svårigheter torde dock icke böra

tillerkännas avgörande betydelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 210.

5

För bidragets åtnjutande torde den av kommittén föreslagna grunden

kunna tillämpas sålunda, att bidrag för läkarbesök vid ett avstånd,

överstigande en mil från läkarstationen, utgår för den del av kostnanaden,

däri även reseersättning inbegripen, som överstiger 7 kronor.

Beträffande fördelningen av bidragsbeloppet mellan stat och kommun

bär jag intet att erinra mot kommitténs förslag.

Den av kommittén föreslagna gränsen för rätt till nu ifrågasatt

lindring torde kunna i någon mån höjas. För min del vill jag förorda,

att dylik rätt medgives dem, för vilka det beräknade beloppet, efter

vilket skatt utgår enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

ej överstiger 2,000 kronor. Åtnjutes inkomsten enbart av fast egendom,

torde dock gränsen böra bibehållas vid det av kommittén föreslagna

beloppet, 1,000 kronor. Nu nämnda personer böra jämväl åtnjuta ifrågasatt

bidrag för sjukbesök, som avse deras tjänare eller medlemmar

av deras hushåll, dock naturligen under förutsättning, att den sjuke

icke själv har större inkomst än nyss nämnts.»

Sedan departementschefen härefter redogjort för storleken av det

anslag, som vid bifall till framställningen vore erforderligt, har departementschefen

vidare anfört följande:

»I fråga om förslaget i övrigt har jag icke funnit anledning till

annat än några smärre erinringar. Sålunda synes uttryckligen böra

stadgas, att de kommunala bidragen för ifrågavarande ändamål skola

angivas icke vara fattigvårdsunderstöd. Det lärer vidare ej vara nödvändigt,

att samtliga personer, som äro berättigade till bidrag, av kommunalnämnden

meddelas bevis härom, utan synes tillfyllest och mest

ändamålsenligt, att den upprättade förteckningen över sådana personer

tillställes vederbörande läkare. Förteckningen i fråga bör givetvis ej

hava preklusiv verkan, utan torde t. ex. nyinflyttad person, som ej må

hava upptagits i förteckningen, böra vara oförhindrad styrka, att han

är berättigad till bidrag. Med hänsyn till de tidsödande granskningar

av reseräkningar, som komme att föranledas av mitt förslag, synes

bestyret med bidragens utbetalande böra uppdragas åt länsstyrelserna.

För att läkaren ej skall behöva göra mera avsevärda förskotteringar,

lärer fordran å räkningars insändande kvartalsvis böra uppgivas.

De huvudsakliga villkor och grunder, som enligt mitt förslag skulle

gälla för tillgodonjutande av bidrag från ifrågasatta anslag, torde

kunna sammanfattas på följande sätt:

l:o) Statsbidrag utgår enligt nedan angivna grunder till bestridande

av kostnader för sjukbesök, som av provinsial- eller extra provinsialläkare

företagas på avstånd, överstigande en mil från läkarstationen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 210.

Utskottets

yttrande.

2:6) Bidraget utgår med två femtedelar av den del av kostnaden

för sjukbesöket, reseersättningen däri inbegripen, som överstiger sju

kronor, under villkor, att vederbörande kommun ikläder sig ansvarigheten

för likaledes två femtedelar av nämnda del av kostnaden; skolande

kommunens bidrag angivas icke vara fattigvårdsunderstöd.

3:o) Berättigade till bidrag äro personer, för vilka det beräknade

beloppet, efter vilket skatt utgår enligt förordningen om inkomst-

och förmögenhetsskatt, ej överstiger 2,000 kronor eller, om inkomsten

åtnjutes enbart av fast egendom, 1,000 kronor, och äga sådana

personer jämväl åtnjuta bidrag för sjukbesök, som avse hos dem anställda

tjänare eller medlemmar av deras hushåll, vilka icke själva hava

större inkomst än nyss nämnts.

Personer, för vilka kommunen åtagit sig att betala läkarvård, äro

ej berättigade till ifrågavarande bidrag.

4:o) Kommunalnämnden upprättar före utgången av december

månad varje år förteckning för nästkommande år över de personer,

som äro berättigade till bidrag, samt tillställer vederbörande läkare

nämnda förteckning.

5:o) För utfående av den del av kostnaden för sjukbesöket,

som gäldas av stat och kommun, insänder läkaren räkning, upptagande

patienternas namn samt platser och dagar för besöken, ävensom

uppgift å resekostnaden, till Kungl. Maj:ts befallningshavande i

länet, som snarast möjligt likviderar densamma. Kungl. Maj:ts befallningshavande

åligger att därefter hos vederbörande kommun uttaga den

del av kostnaden, som belöper på kommunen.

De smärre jämkningar i de sålunda föreslagna bestämmelserna, som

befinnas erforderliga, torde kunna vidtagas av Kungl. Maj:t.»

Såsom av det förestående framgår, skiljer sig Kungl. Maj:ts förslag

från provinsialläkarkommitténs därutinnan, att kommittén begränsar sitt

förslag om utjämning av sjukvårdskostnaderna genom statsmedel till viss

del av läkarearvodet vid besök på längre avstånd, under det att enligt

propositionen statsbidrag skulle utgå jämväl till resekostnaden.

Vid prövning av denna fråga har utskottet icke kunnat undgå att

finna, att den i ärendet förebragta utredningen näppeligen kan anses

tillräcklig, för att ett beslut om statsbidrag i den utsträckning, Kungl.

Maj:ts förslag förutsätter, skall kunna grundas därpå. Frågan om statsbidrag

jämväl till resekostnaden synes dessutom på ett sådant sätt sammanhänga

med frågan om anordnande av bostäder för provinsialläkarna

och bostadskommunens eventuella skyldighet att bidraga härtill m. m.,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 210.

7

att dessa frågor synas böra prövas i ett sammanhang. I viss mån kan

detta också sägas vara fallet med frågan om lönereglering i övrigt för

provinsialläkarna samt den av riksdagen år 1916 i särskild skrivelse berörda

frågan om statsbidrag till kommunalt anställda sjuksköterskor.

Av dessa skäl har utskottet funnit sig icke kunna för närvarande tillstyrka

beslut om statsbidrag för utjämning av resekostnaden.

Beträffande däremot frågan, huruvida statsbidrag må ifrågakomma

till den del av kostnaden för läkarvården, som faller på läkarearvodet,

har utskottet ansett beslut om ett mera provisoriskt sådant nu omedelbart

både kunna och böra fattas. Den av riksdagen på utskottets tillstyrkan

förordade nya läkartaxan måste nämligen anses göra det av

riksdagen tidigare framhållna behovet av viss sådan utjämning ännir

starkare. Utskottet har emellertid funnit lämpligt, att vid eu så begränsad

utjämning uppdelning av vårdkostnaderna enbart sker på staten och

den sjukvårdssökande. Det för kommunens delaktighet i kostnaden eljest

gällande skälet om behov av ökad lokal kontroll torde för en uppdelning

endast av läkarearvodet icke äga större betydelse. Kommunens anpart

i förpliktelsen att söka underlätta läkarvården för sina mindre bemedlade

invånare synes skäligen böra reserveras för resekostnaden, när frågan

om reglering därav mera definitivt prövas och avgöres. Detta utesluter

givetvis icke, att kommunen redan nu — vilket dess bättre även å flera

håll är händelsen -— bispringer sina ekonomiskt svagt ställda medlemmar

med skjutsanskaffning eller bidrag till resekostnaden.

I fråga om fördelningen av kostnaden för läkararvodet emellan

staten och den vårdsökande har utskottet funnit skäligt ansluta sig till

den av såväl Kungl. Maj:t som provinsialläkarkommittén godkända utgångspunkten,

att patient för sjukbesök på mer än en mils avstånd

från läkarstationen skulle ensam erlägga avgiften för den första

milen, 7 kronor, av det läkaren tillkommande arvodet. Av det överskjutande

beloppet bör, enligt utskottets förmenande, staten erlägga

såväl den av Kungl. Maj:t föreslagna andelen som det enligt propositionen

på kommunen fallande beloppet eller sammanlagt 4 5. I överensstämmelse

därmed har utskottet också omarbetat det förslag till

villkor och grunder, som skulle gälla för tillgodonjutande av statsbidrag.

I sistnämnda hänseende har utskottet även funnit en ändring av bestämmelserna

böra göras därhän, att rätt till bidrag tillkommer de personer,

för vilka det taxerade beloppet, enligt förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt, ej överstiger 1,800 kronor, och som icke äga

eller bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde överstigande 8,000

kronor. Härigenom skulle också det i propositionen stadgade villkoret

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 210.

om skyldighet för kommunalnämnd att upprätta och till vederbörande

läkare översända förteckning rörande bidragsberättigade personer bliva

obehövligt och kunna ersättas genom, att vårdsökande styrkte sin befogenhet

att komma i åtnjutande av nedsättning i vårdkostnaden

medelst uppvisande för läkaren av senast förflutna uppbördsårets skattesedel.

Utskottet bar vidare funnit försiktigheten bjuda, att den skattegräns,

utöver vilken rätt till bidrag skulle upphöra, såsom ovan nämnts,

sättes till 1,800 kronor. Jämväl i övrigt hava vissa av ovan angivna

förändringar påkallade jämkningar i formuleringen blivit vidtagna.

Övriga eventuellt erforderliga jämkningar torde böra vidtagas av Kungl.

Maj:t.

Vid bestämmandet av det belopp, med vilket statsanslag för år

1919 bör uppföras, torde visserligen, med hänsyn till de sålunda förordade

förändringarna i grunderna för statsbidrags utgående, minskning

av det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet kunna ifrågasättas. Inför

den ovisshet beträffande omfattningen av behovet, som i förevarande

fall obestridligen råder, bar utskottet emellertid funnit sig böra tillstyrka

anvisandet av det av Kungl. Maj:t äskade anslaget.

Vad slutligen vidkommer det av motionärerna framställda yrkandet,

måste detta, i och med att riksdagen tidigare antagit den av utskottet

förordade läkartaxan, anses vara i sak avslaget och nu icke böra föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med anledning av Kungl.

Maj:ts förevarande proposition och med avslag å den

av herrar Norman och Magnusson väckta motionen,

a) till bidrag för lindring i mindre bemedlade

patienters å landsbygden sjukvårdskostnader å extra

stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 230,000

kronor,

b) för sin del antaga följande villkor och grunder

för åtnjutande av bidrag från ifrågavarande anslag:

l:o) statsbidrag utgår enligt nedan angivna grunder

till bestridande av kostnader för sjukbesök, som

av provinsial- eller extra provinsialläkare företagas

på avstånd, överstigande en mil från läkarstationen.

2:o) Bidraget utgår med fyra femtedelar av den

del av läkarearvodet, som överstiger 7 kronor.

3:o) Berättigade till bidrag äro personer, för vilka

det taxerade beloppet, enligt förordningen om inkomst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 210.

it

och förmögenhetsskatt, ej överstiger 1,800 kronor

och som icke äga eller bruka jordbruksfastighet med

ett taxeringsvärde överstigande 8,000 kronor.

Bidrag utgår jämväl för läkarearvode, som avser

bidragsberättigads tjänare eller medlemmar av hans

hushåll, vilka icke själva äga större eller annan inkomst

än nyss nämnts.

Personel-, för vilka kommun åtagit sig betala

läkarevård, äro ej berättigade till ifrågavarande bidrag.

3:o) Den, som önskar befrielse från den del

av läkarearvode, som enligt mom. t och 2 må täckas

genom statsbidrag, skall medelst företeende för läkaren

av den för honom senast utfärdade kronodebetsedel

eller kommunal myndighets (kommunalnämndsordförandes)

bevis styrka, att han är till sådan befrielse

berättigad.

4:o) För utfående av den del av läkarearvodet,

som gäldas av staten, insänder läkaren kvartalsvis

räkning, upptagande patienternas namn samt platser

och dagar för besöken, till Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet, som snarast möjligt likviderar densamma.

Stockholm den 7 juni 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, G. M. H. Ekelund, J. Nilsson,

H. F. Lamm, O. Bergqvist, C. G. Ekman, H. G. TV. TVrangel, J. L. Widell, A. Pers, greve

N. F. Posse, C. A. Stålberg och C. I. Asplund samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, H. Andersson i

Skivarp, J. Olofsson i Digernäs, N. A. Nilsson i Kabbarp, A. Anderson i Råstock,

O. Persson i Stallerhult, J- Jönsson i Revinge, O. H:son Waldén, G. Odqvist, G. B. Jansson

i Falun, TV. Bäckström och O. Nilsson i Örebro.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 99 höft. (Nr 210—211.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:6a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1919 sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten