Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under punkt 15 av sjätte huvudtiteln gjorda framställning angående vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet.

1918-06-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1918:235, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under punkt 15 av sjätte huvudtiteln gjorda framställning angående vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 2då.

1

Nr 235.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1918 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen

under punkt 15 av sjätte huvudtiteln gjorda framställning

angående vidtagande av åtgärder till förebyggande

och hävande av invaliditet.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 14 januari 1918 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under punkt 75 av

sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen medgiva, att av det förslagsanslag,

som kunde komma att för år 1919 beviljas för bestridande av den på

staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd åt de personer,

som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring

enligt dess lydelse före den 8 juni 1915, må för vidtagande av

åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet jämlikt de föreskrifter,

som av Kungl. Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen under år

1919 disponeras ett belopp av högst 500,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 255

—263 i det vid propositionen fogade stadsrådsprotokollet över civilärenden

ovannämnda dag.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda proposition medgav

sistlidet års riksdag, att för vidtagande av åtgärder till förebyggande

och hävande av invaliditet finge jämlikt de föreskrifter, som av Kungl.

Maj:t meddelades, av pensionsstyrelsen under år 1918 disponeras ett

belopp av högst 300,000 kronor att utgå i första hand av de besparingar,

som kunde uppkomma å det för år 1916 för nu ifrågavarande ändamål

av riksdagen beviljade anslag samt med återstående belopp av det förslagsanslag,

som för år 1918 beviljats för bestridande av den på staten

belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om

allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före den 8 juni 1915.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 115 käft. (Nr 235.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Ni- 235.

Vid anmälan av förevarande ärende har departementschefen anfört

följande:

»Såsom redan vid flera föregående tillfällen framhållits, äro kostnaderna

för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av

invaliditet avsedda att framdeles bestridas av medel från den i 11 § av

pensionsförsäkringslagen omförmälda fond. I enlighet härmed har ock

i de av 1916 års riksdag antagna grunderna för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden

meddelats en bestämmelse av innehåll, att, därest

vid sådan utredning om fondens ställning, som skall verkställas jämlikt

12 § i pensionsförsäkringslagen, framgår, att överskott förefinnes, Kungl.

Maj:t skall äga bestämma, huru stor del av berörda överskott må användas

för bestridande av kostnaden för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens

intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller

befordra folkhälsan. I anslutning härtill har ock viss ändring vidtagits

i nämnda § i pensionsförsäkringslagen.

Sådan utredning om pensionsförsäkringsfondens ställning, varom

nyss omförmälts, skall första gången verkställas inom fem år från det

pensionsförsäkringslagen trätt i kraft, d. v. s. före den 1 januari 1919.

Då emellertid dylik utredning ännu icke skett, kan för närvarande ej

med säkerhet bedömas, om medel från pensionsförsäkringsfonden äro

att för nu ifrågavarande ändamål påräkna under år 1919. Lika med

styrelsen anser jag därför, att särskilda medel böra för ändamålet ställas

till styrelsens förfogande för sistnämnda år.

Vidkommande det i sådant hänseende erforderliga beloppet utvisa

de av styrelsen lämnade uppgifterna, att styrelsens sjukvårdande verksamhet

för närvarande befinner sig i en kraftig utveckling, och att det

torde vara att förvänta, att denna utveckling kommer att för framtiden

fortgå. Hänsyn får även tagas till de under senaste tiden höjda kostnaderna

för sjukvård. Sistnämnda omständighet har ock föranlett Kungl.

Maj:t att vid meddelande av närmare föreskrifter angående användningen

av de för år 1918 för ifrågavarande ändamål anvisade medel medgiva,

att det årliga belopp, varmed pensionsstyrelsen äger att bidraga till en

persons sjukvård, må förhöjas från 300 kronor till 400 kronor.

Vidare erinras, att i det vid nästlidet års statsverksproposition

fogade protokollet över civilärenden framhölls angelägenheten av, att

pensionsstyrelsen måtte från ifrågavarande anslag för sjukvårdande

verksamhet kunna lämna bidrag jämväl åt personer, vilkas ålder mera

avsevärt understege den för inträde i pensionsförsäkringen bestämda

ålder femton år. Riksdagen förklarade sig jämväl i sin skrivelse i

ämnet icke hava något att erinra emot, att dylik befogenhet lämnades

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 235.

3

pension sstyrelsen. Då det gäller att bedöma beloppet av de medel för

den sjukvårdande verksamheten, som erfordras för år 1919, torde förenämnda

omständighet böra tagas i betraktande. Visserligen torde vården

av minderåriga sannolikt kunna anordnas jämförelsevis billigt, men då

antalet vårdbehövande säkerligen blir avsevärt stort, torde kostnaderna

för ifrågavarande ändamål i allt fall bliva ganska avsevärda.

I detta sammanhang må också beröras eu annan omständighet,

vilken är av beskaffenhet att kunna föranleda ökad belastning av ifrågavarande

medel. Enligt gällande föreskrifter angående sjukvårdsmedlens

användning skall bidrag från dessa medel vara knutet vid viss persons

vård, behandling eller utbildning. Pensionsstyrelsen har emellertid i

skrivelse den 15 oktober 1917 betonat, hurusom erfarenheten visat

önskvärdheten av, att bidrag jämväl måtte kunna lämnas åt verksamhet,

som avsåge att förebygga eller häva arbetsoförmåga. Särskilt gälldo

detta ifråga om dispenssärverksamheten, där den nuvarande formen för

lämnande av bidrag — visst månatligt belopp, som ställdes till vederbörande

dispensärs förfogande för beredande av kostförbättring eller

dylikt åt viss angiven person — visat sig tung och opraktisk. Styrelsen

ansåge därför befogenhet böra beredas styrelsen att av sjukvårdsanslaget

lämna bidrag, som ej avsåge viss person. Vid lämnande av sådant

bidrag syntes bliva erforderligt, att pensionsstyrelsen uppställde för

varje fall behövliga villkor rörande medlens användning. Såsom maximigräns

för årligt bidrag av ifrågavarande art ansåge styrelsen lämpligen

böra tills vidare bestämmas ett belopp av 500 kronor, dock att undantagsvis

bidraget borde kunna av styrelsen bestämmas till högst 1,000

kronor. Därjämte ansåge styrelsen böra stadgas den ytterligare begränsning,

att högst 25,000 kronor av anslaget finge användas för

ifrågavarande ändamål.

Vad styrelsen i förevarande hänseende föreslagit synes mig värt

beaktande. Då en användning av medlen i det av styrelsen angivna

syfte näppeligen torde varit avsedd eller ens ifrågasatt vid anslagsfrågans

behandling i riksdagen, lärer emellertid stadgande i föreslaget

hänseende ej böra utfärdas, med mindre riksdagen haft tillfälle taga del

av förslaget.

Med hänsyn till vad jag nu anfört synes nödvändigt, att en avsevärd

förhöjning för år 1919 äger rum av de medel, som skola ställas

till pensionsstyrelsens förfogande för ifrågavarande ändamål; och har

jag intet att erinra mot det av styrelsen i sådant hänseende föreslagna

beloppet 500,000 kronor. I likhet med styrelsen finner jag jämväl

lämpligt, att medlen ifråga utgå av förslagsanslaget för bestridande av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 235.

Utskottets

yttrande.

den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd åt

de personer, som äro därtill berättigade jämlikt pensionsförsäkringslagen

enligt dess lydelse före den 8 juni 1915.»

För sistnämnda ändamål bär Kungl. Maj:t å extra stat för år 1919

äskat ett förslagsanslag av 9,150,000 kronor.

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran, vare sig mot de av

departementschefen förordade ändringarna i bestämmelserna angående

användningen av för ifrågavarande ändamål anvisade medel eller mot

det föreslagna anslagsbeloppets storlek, får alltså, under förutsättning att

Kungl. Maj:ts ovanberörda framställning om anvisande av medel för

statens kostnad för pensionstillägg vinner riksdagens bifall, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av förslagsanslaget

för år 1919 för bestridande av den på staten belöpande

kostnad för pensionstillägg och understöd åt de personer,

som äro därtill berättigade jämligt lagen om

allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före den

8 juni 1915, må för vidtagande av åtgärder till förebyggande

och hävande av invaliditet jämlikt de föreskrifter,

som av Kungl. Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen

under samma år disponeras ett belopp av

högst 500,000 kronor.

Stockholm den 10 juni 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 233.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:6a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1919 sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten