Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den O december 1910.
1919-02-11 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1919:3, Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den O december 1910.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lag utskottets utlåtande Nr 3.
I
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1919 kl. 3 e. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad
lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den O december 1910.
Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Alexanderson*, greve Spens, Fagerlin*,
V. Edward Larson*, Funt, Klefbeck, friherre Fleetwood*, Hederstierna,
Carlson i Karlshamn*, Söderberg och Billqvist*.
•Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion
nr 32, vilken behandlats av första lagutskottet, hava herrar Berg qvist och
Klefbeck hemställt, att riksdagen ville för sin del besluta, att 10 § i
lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 må
erhålla följande ändrade lydelse:
Församling må äga att höja den lön, som Konungen enligt denna
lag för viss tjänst bestämt, dock att för sådant beslut fordras, att minst
tre fjärdedelar av de närvarande rösta därför. Beslutet skall för att vinna
bindande kraft underställas Konungens prövning och stadfästelse.
Till stöd för sin ifrågavarande hemställan hava motionärerna anfört
följande:
»Jämlikt § 10 i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den Motionärer9
december 1910 äger församling besluta att höja lön, som Konungennas motwcenligt
nämnda lag för viss tjänst bestämt, dock att beslutet för att vinna nn9''
bindande kraft skall underställas Konungens prövning och fastställelse.
Emellertid fordras, för att ett sådant beslut skall komma till stånd, en
röstövervikt av minst tre fjärdedelar av församlingens hela röstetal efter
röstvärdet.
Denna senare bestämmelse, vilken redan under hittills gällande röstBihang
till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. lavd. 3 käft. (Nr 3.) 1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 3.
Utskottets
yttrande.
rättsförhållanden gjort församlingarnas ifrågavarande rätt i de bestå fall
fullkomligt illusorisk, blir i ännu högre grad hindrande, sedan den allmänna
och lika kommunala rösträtten för både män och kvinnor införts,
varigenom de röstberättigades antal mer än fördubblas. Även om det
inom en församling skulle finnas en allmän önskan att bereda dess prästerskap
förbättrade löneförmåner, kan ett lagligt beslut i sådan riktning icke
åstadkommas, enär församlingens medlemmar icke kunna tänkas komma
så talrikt tillstädes vid någon kyrkostämma, att den föreskrivna röstövervikten
kan uppnås. Då emellertid den principen är erkänd i löneregleringslagen,
att församling skall kunna besluta att höja lönen för sitt
prästerskap utöver vad konungen för vederbörande tjänst eller tjänster
bestämt, höra givetvis bestämmelserna vara så avfattade, att icke alla
möjligheter att i praktiken tillämpa principen avskäras.
Att i en mängd fall ett verkligt behov kan föreligga att bereda
innehavare av viss prästerlig tjänst något tillskott i löneförmånerna utöver
vad Konungen inom ramen av löneregleringslagens snäva föreskrifter
kan bestämma, lärer icke kunna förnekas. Redan under normala förhållanden
äro de löneförmåner, som åtnjutas av många präster, och detta
icke minst i nyreglerade pastorat, allt för knappa för att bereda vederbörande
en anständig bärgning. I ännu högre grad gäller detta under
numera rådande dyrtid. Även om utgående krigstidsunderstöd tages med
i beräkningen, komma många ändock nära svältgränsen.
Det synes förefinnas ett verkligt fog för att berörda paragraf i den
prästerliga löneregleringslagen ändras i syfte att giva församlingen friare
händer. Huru långt ändringen i sådant avseende bör sträcka sig kan
möjligen vara tveksamt. Att lämna församling rätt att med enkel majoritet
besluta i sådant ärende torde måhända icke böra ifrågasättas, ehuruväl
församlingarna åtminstone då det gäller tillfälliga löneförbättringar i
andra fall t. ex. åt folkskollärare ha denna rätt. Däremot synes det
billigt, att beslut må kunna fattas, då minst tre fjärdedelar av de vid
kyrkostämma närvarande giva sin röst därför. Därmed är garantien mot
förhastade beslut bevarad på samma gång möjligheten att fatta beslut i
positiv riktning hålles öppen.
Beträffande nu gällande föreskrift, att beslut av ifrågavarande art
skall, för att vinna bindande kraft, underställas Konungens prövning och
stadfästelse, torde icke anledning förefinnas att däri göra någon ändring».
I 10 § av lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december
1910 heter det: »Beslutar församling med den röstövervikt, som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr o. Ii
i 9 i? för där angivet fall stadgas, att höja lön, som Konungen enligt
denna lag för viss tjänst bestämt, skall det beslutet, för att vinna bindande
kraft, underställas Konungens prövning och fastställelse». Den röstövervikt,
som avses och enligt 9 § är stadgad jämväl för församlings beslut
i fråga om avlönande av prästerlig tjänst, vars bibehållande Kungl. Maj:tpå
framställning av församling medgivit, oaktat samma tjänst icke funnits vara
för själavårdens behöriga handhavande nödig, utgöres av minst tre fjärdedelar
av församlings hela rösttal (efter röstvärdet). Förevarande motion åsyftar
ett eftergivande av denna fordran så till vida, att för uppnående av bindande
beslut enligt 10 § skulle fordras allenast, att minst tre fjärdedelar
av de närvarande röstade därför.
Enligt 2 § i prästlöneregleringslagen fastställer Konungen särskilt
beträffande varje pastorat avlöning för eu var prästerlig befattningshavare
inom pastoratet, att gälla under de följande tjugu åren. Vill emellertid
församling bereda sitt prästerskap högre avlöning än den av Kungl. Maj:t
bestämda, är församling enligt 10 § därtill oförhindrad. Beslut härom
måste dock fattas med förutnämnda kvalificerade majoritet, och för beslutets
tillämpning fordras, att det varder efter underställning av Kungl.
Maj:t fastställt. Till gäldande av belopp, varmed avlöningen varder förhöjd,
får enligt 21 § icke lämnas tillskott från kyrkofonden, utan få
härför anlitas endast församlingens egna medel.
Som motiv för församlings rätt att höja av Kungl. Maj:t fastställd
avlöning anförde prästlöneregleringskommittén i sitt år 1903 avgivna betänkande,
del IY, följande:
»Under den tid, för vilken fastställd lönereglering äger gällande
kraft, kunna inom ett pastorat förhållanden inträffa, som, redan innan
regleringens giltighetstid utlöper, göra en förändring beträffande så väl
avlöning som organisation önskvärd. Folkmängden kan tillväxa så hastigt,
att prästens möda icke finner sin skäliga lön i de inkomster, som äro
med tjänsten förenade. Det kan även visa sig behövligt, att en ny tjänst
anordnas inom pastoratet eller att detta till och med varder delat. Mera
sällsynt torde vara, att minskning av prästerliga tjänster, genom indragning
av komministratur eller genom sammanslagning av pastorat, under
löpande löneregleringsperiod framstår som ett så oavvisligt behov, att icke
tiden för ny reglerings uppgörande kan avvaktas. Yilka skälen till en
förändring i bestående förhållanden än må vara, torde de krav, som i
sådant avseende framställas, böra, i den mån de äro befogade och icke
vid genomförandet kränka den enskildes rätt, också vinna beaktande.»
Beträffande fordran på viss kvalificerad majoritet för församlingens beslut
4
Första lagutslcottets utlåtande Nr 3.
i nu föreliggande fråga hade kommittén liksom för beslut enligt 9 §
föreslagit en majoritet av allenast tre fjärdedelar av de i omröstningen deltagandes
röster efter röstvärdet, och i de av Kungl. Maj:t vid riksdagarna
1908 och 1909 framlagda förslag till lag om reglering av prästerskapets avlöning
voro motsvarande stadganden — intagna i nämnda förslags 13 och
14 §§ — avfattade i överensstämmelse därmed. Särskilda utskottet vid 1909
års riksdag ansåg emellertid, att, då ett beslut enligt 13 § (9 §), vilket kunde
utöva ganska kännbart inflytande på församlingens ekonomi, ej borde
komma till stånd, utan att det uppbures av en mera allmän mening inom
hela församlingen, den fordran borde uppställas, att beslutet skulle fattas
med minst tre fjärdedelar av församlingens hela rösttal. Och enligt utskottets
förmenande borde samma majoritet krävas för beslut om löneförhöjning
enligt 14 § (10 §), enär, såsom det hette, 14 § i sådant avseende
hänvisade till stadgandet uti 13 §. I enlighet med utskottets sålunda
uttalade uppfattning omarbetades förenämnda stadganden.
Såsom prästlöneregleringskommitten framhöll, är det givetvis av vikt,
att församling kan, där den så vill, bereda sitt prästerskap ett lämpligt
lönetillskott. Kommittén synes visserligen såsom skäl för en löneförhöjning
närmast haft det fall för ögonen, att av någon särskild anledning —
såsom t. ex. väsentligt ökade göromål i följd av folkmängdens tillväxt —
löneförhöjning under löpande regleringsperiod påkallas. Men uppenbarligen
kunna även andra förhållanden under löpande löneregleringsperiod inträda,
som göra det synnerligen önskvärt för en församling att tilldela en präst
en extra löneförhöjning. Ett dylikt beslut om löneförhöjning bör visserligen,
på sätt det särskilda utskottet vid 1909 års riksdag framhöll, för att
komma till stånd uppbäras av en mera allmän mening inom hela församlingen.
Men å andra sidan får kravet på nödiga garantier härutinnan icke drivas
därhän, att det med stadgandet avsedda syftet äventyras eller omöjliggöres.
I infordrade yttranden över det av Kungl. Maj:t vid 1910 års riksdag
framlagda förslag till prästlöneregleringslag anmärkte också i fråga om 10 §
några myndigheter, däribland domkapitlen i Uppsala, Västerås och Göteborgs
stift, att den föreskrivna röstövervikten skulle lägga alltför stora
hinder i vägen för stadgandets praktiska tillämpning. Erfarenheten har
bekräftat de farhågor, som redan då uttalades, och efter den allmänna
och lika kommunala rösträttens införande i vårt land torde, såsom motionärerna
påpekat, ett beslut i den av 10 § åsyftade riktning näppeligen
kunna åstadkommas. Utskottet håller före, att nödig garanti mot förhastade
och av den allmänna meningen inom en församling icke omfattade
beslut i nu förevarande avseende kan ernås med den av motionärerna för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr
ordade, redan av prästlöneregleringskommittén föreslagna röstövervikten av
tre fjärdedelar av de i omröstningen deltagandes röster.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av förevarande
motion för sin del antaga följande
L a g
om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910.
Härigenom förordnas, att 10 § i lagen om reglering
av prästerskapets avlöning den 9 december 1910
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Beslutar församling med minst tre fjärdedelar av
de i omröstningen deltagandes röster att höja lön, som
Konungen enligt denna lag för viss tjänst bestämt,
skall det beslutet, för att vinna bindande kraft, underställas
Konungens prövning och fastställelse.
Stockholm den 11 februari 1919.
På första lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. lärd. 8 käft. (Nr 8.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:23 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910. a1 i texten