Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den O december 1910.

1919-02-11 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1919:3, Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den O december 1910.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lag utskottets utlåtande Nr 3.

I

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1919 kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad

lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den O december 1910.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Alexanderson*, greve Spens, Fagerlin*,

V. Edward Larson*, Funt, Klefbeck, friherre Fleetwood*, Hederstierna,

Carlson i Karlshamn*, Söderberg och Billqvist*.

•Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion

nr 32, vilken behandlats av första lagutskottet, hava herrar Berg qvist och

Klefbeck hemställt, att riksdagen ville för sin del besluta, att 10 § i

lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 må

erhålla följande ändrade lydelse:

Församling må äga att höja den lön, som Konungen enligt denna

lag för viss tjänst bestämt, dock att för sådant beslut fordras, att minst

tre fjärdedelar av de närvarande rösta därför. Beslutet skall för att vinna

bindande kraft underställas Konungens prövning och stadfästelse.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan hava motionärerna anfört

följande:

»Jämlikt § 10 i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den Motionärer9

december 1910 äger församling besluta att höja lön, som Konungennas motwcenligt

nämnda lag för viss tjänst bestämt, dock att beslutet för att vinna nn9''

bindande kraft skall underställas Konungens prövning och fastställelse.

Emellertid fordras, för att ett sådant beslut skall komma till stånd, en

röstövervikt av minst tre fjärdedelar av församlingens hela röstetal efter

röstvärdet.

Denna senare bestämmelse, vilken redan under hittills gällande röstBihang

till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. lavd. 3 käft. (Nr 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

Utskottets

yttrande.

rättsförhållanden gjort församlingarnas ifrågavarande rätt i de bestå fall

fullkomligt illusorisk, blir i ännu högre grad hindrande, sedan den allmänna

och lika kommunala rösträtten för både män och kvinnor införts,

varigenom de röstberättigades antal mer än fördubblas. Även om det

inom en församling skulle finnas en allmän önskan att bereda dess prästerskap

förbättrade löneförmåner, kan ett lagligt beslut i sådan riktning icke

åstadkommas, enär församlingens medlemmar icke kunna tänkas komma

så talrikt tillstädes vid någon kyrkostämma, att den föreskrivna röstövervikten

kan uppnås. Då emellertid den principen är erkänd i löneregleringslagen,

att församling skall kunna besluta att höja lönen för sitt

prästerskap utöver vad konungen för vederbörande tjänst eller tjänster

bestämt, höra givetvis bestämmelserna vara så avfattade, att icke alla

möjligheter att i praktiken tillämpa principen avskäras.

Att i en mängd fall ett verkligt behov kan föreligga att bereda

innehavare av viss prästerlig tjänst något tillskott i löneförmånerna utöver

vad Konungen inom ramen av löneregleringslagens snäva föreskrifter

kan bestämma, lärer icke kunna förnekas. Redan under normala förhållanden

äro de löneförmåner, som åtnjutas av många präster, och detta

icke minst i nyreglerade pastorat, allt för knappa för att bereda vederbörande

en anständig bärgning. I ännu högre grad gäller detta under

numera rådande dyrtid. Även om utgående krigstidsunderstöd tages med

i beräkningen, komma många ändock nära svältgränsen.

Det synes förefinnas ett verkligt fog för att berörda paragraf i den

prästerliga löneregleringslagen ändras i syfte att giva församlingen friare

händer. Huru långt ändringen i sådant avseende bör sträcka sig kan

möjligen vara tveksamt. Att lämna församling rätt att med enkel majoritet

besluta i sådant ärende torde måhända icke böra ifrågasättas, ehuruväl

församlingarna åtminstone då det gäller tillfälliga löneförbättringar i

andra fall t. ex. åt folkskollärare ha denna rätt. Däremot synes det

billigt, att beslut må kunna fattas, då minst tre fjärdedelar av de vid

kyrkostämma närvarande giva sin röst därför. Därmed är garantien mot

förhastade beslut bevarad på samma gång möjligheten att fatta beslut i

positiv riktning hålles öppen.

Beträffande nu gällande föreskrift, att beslut av ifrågavarande art

skall, för att vinna bindande kraft, underställas Konungens prövning och

stadfästelse, torde icke anledning förefinnas att däri göra någon ändring».

I 10 § av lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december

1910 heter det: »Beslutar församling med den röstövervikt, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr o. Ii

i 9 i? för där angivet fall stadgas, att höja lön, som Konungen enligt

denna lag för viss tjänst bestämt, skall det beslutet, för att vinna bindande

kraft, underställas Konungens prövning och fastställelse». Den röstövervikt,

som avses och enligt 9 § är stadgad jämväl för församlings beslut

i fråga om avlönande av prästerlig tjänst, vars bibehållande Kungl. Maj:tpå

framställning av församling medgivit, oaktat samma tjänst icke funnits vara

för själavårdens behöriga handhavande nödig, utgöres av minst tre fjärdedelar

av församlings hela rösttal (efter röstvärdet). Förevarande motion åsyftar

ett eftergivande av denna fordran så till vida, att för uppnående av bindande

beslut enligt 10 § skulle fordras allenast, att minst tre fjärdedelar

av de närvarande röstade därför.

Enligt 2 § i prästlöneregleringslagen fastställer Konungen särskilt

beträffande varje pastorat avlöning för eu var prästerlig befattningshavare

inom pastoratet, att gälla under de följande tjugu åren. Vill emellertid

församling bereda sitt prästerskap högre avlöning än den av Kungl. Maj:t

bestämda, är församling enligt 10 § därtill oförhindrad. Beslut härom

måste dock fattas med förutnämnda kvalificerade majoritet, och för beslutets

tillämpning fordras, att det varder efter underställning av Kungl.

Maj:t fastställt. Till gäldande av belopp, varmed avlöningen varder förhöjd,

får enligt 21 § icke lämnas tillskott från kyrkofonden, utan få

härför anlitas endast församlingens egna medel.

Som motiv för församlings rätt att höja av Kungl. Maj:t fastställd

avlöning anförde prästlöneregleringskommittén i sitt år 1903 avgivna betänkande,

del IY, följande:

»Under den tid, för vilken fastställd lönereglering äger gällande

kraft, kunna inom ett pastorat förhållanden inträffa, som, redan innan

regleringens giltighetstid utlöper, göra en förändring beträffande så väl

avlöning som organisation önskvärd. Folkmängden kan tillväxa så hastigt,

att prästens möda icke finner sin skäliga lön i de inkomster, som äro

med tjänsten förenade. Det kan även visa sig behövligt, att en ny tjänst

anordnas inom pastoratet eller att detta till och med varder delat. Mera

sällsynt torde vara, att minskning av prästerliga tjänster, genom indragning

av komministratur eller genom sammanslagning av pastorat, under

löpande löneregleringsperiod framstår som ett så oavvisligt behov, att icke

tiden för ny reglerings uppgörande kan avvaktas. Yilka skälen till en

förändring i bestående förhållanden än må vara, torde de krav, som i

sådant avseende framställas, böra, i den mån de äro befogade och icke

vid genomförandet kränka den enskildes rätt, också vinna beaktande.»

Beträffande fordran på viss kvalificerad majoritet för församlingens beslut

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutslcottets utlåtande Nr 3.

i nu föreliggande fråga hade kommittén liksom för beslut enligt 9 §

föreslagit en majoritet av allenast tre fjärdedelar av de i omröstningen deltagandes

röster efter röstvärdet, och i de av Kungl. Maj:t vid riksdagarna

1908 och 1909 framlagda förslag till lag om reglering av prästerskapets avlöning

voro motsvarande stadganden — intagna i nämnda förslags 13 och

14 §§ — avfattade i överensstämmelse därmed. Särskilda utskottet vid 1909

års riksdag ansåg emellertid, att, då ett beslut enligt 13 § (9 §), vilket kunde

utöva ganska kännbart inflytande på församlingens ekonomi, ej borde

komma till stånd, utan att det uppbures av en mera allmän mening inom

hela församlingen, den fordran borde uppställas, att beslutet skulle fattas

med minst tre fjärdedelar av församlingens hela rösttal. Och enligt utskottets

förmenande borde samma majoritet krävas för beslut om löneförhöjning

enligt 14 § (10 §), enär, såsom det hette, 14 § i sådant avseende

hänvisade till stadgandet uti 13 §. I enlighet med utskottets sålunda

uttalade uppfattning omarbetades förenämnda stadganden.

Såsom prästlöneregleringskommitten framhöll, är det givetvis av vikt,

att församling kan, där den så vill, bereda sitt prästerskap ett lämpligt

lönetillskott. Kommittén synes visserligen såsom skäl för en löneförhöjning

närmast haft det fall för ögonen, att av någon särskild anledning —

såsom t. ex. väsentligt ökade göromål i följd av folkmängdens tillväxt —

löneförhöjning under löpande regleringsperiod påkallas. Men uppenbarligen

kunna även andra förhållanden under löpande löneregleringsperiod inträda,

som göra det synnerligen önskvärt för en församling att tilldela en präst

en extra löneförhöjning. Ett dylikt beslut om löneförhöjning bör visserligen,

på sätt det särskilda utskottet vid 1909 års riksdag framhöll, för att

komma till stånd uppbäras av en mera allmän mening inom hela församlingen.

Men å andra sidan får kravet på nödiga garantier härutinnan icke drivas

därhän, att det med stadgandet avsedda syftet äventyras eller omöjliggöres.

I infordrade yttranden över det av Kungl. Maj:t vid 1910 års riksdag

framlagda förslag till prästlöneregleringslag anmärkte också i fråga om 10 §

några myndigheter, däribland domkapitlen i Uppsala, Västerås och Göteborgs

stift, att den föreskrivna röstövervikten skulle lägga alltför stora

hinder i vägen för stadgandets praktiska tillämpning. Erfarenheten har

bekräftat de farhågor, som redan då uttalades, och efter den allmänna

och lika kommunala rösträttens införande i vårt land torde, såsom motionärerna

påpekat, ett beslut i den av 10 § åsyftade riktning näppeligen

kunna åstadkommas. Utskottet håller före, att nödig garanti mot förhastade

och av den allmänna meningen inom en församling icke omfattade

beslut i nu förevarande avseende kan ernås med den av motionärerna för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr

ordade, redan av prästlöneregleringskommittén föreslagna röstövervikten av

tre fjärdedelar av de i omröstningen deltagandes röster.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av förevarande

motion för sin del antaga följande

L a g

om ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att 10 § i lagen om reglering

av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Beslutar församling med minst tre fjärdedelar av

de i omröstningen deltagandes röster att höja lön, som

Konungen enligt denna lag för viss tjänst bestämt,

skall det beslutet, för att vinna bindande kraft, underställas

Konungens prövning och fastställelse.

Stockholm den 11 februari 1919.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. lärd. 8 käft. (Nr 8.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:23 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910. a1 i texten