Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa invallningsföretags hänförande under lagen om dikning och annan avledning av vatten den 20 juni 1879.

1919-02-03 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1919:1, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa invallningsföretags hänförande under lagen om dikning och annan avledning av vatten den 20 juni 1879.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr l.

1

Nr 1.

Ankom till Riksdagens kansli den 3 februari 1919 kl. o e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa invallningsföretags

hänförande under lagen om dikning och

annan avledning av vatten den 20 juni 1879.

Närvarande: herrar Dahl, von Sneidern, Ernst Lindblad, Jacob Larsson, Östberg*, Hult*,

Alfred Petrén*, Boberg, Tengvall*, Magnusson i Kalmar, Andersson i

Knäppinge*, Johansson i Trollhättan, Hagman i Stockholm, Bäckman och

Johansson i Vittinge*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

1 eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion Herr Pdrr*''

nr 18, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Pehrsson i Bräms-8 motion^

torp hemställt det riksdagen ville förklara, att ett företag, avseende att

genom invallning och utpumpning torrlägga ett område, omfattande Foteviken

samt angränsande delar inom St. Hammars, Vellinge och Eskilstorps

m. fl. socknar i Skytts härad av Malmöhus län, måtte anses utgöra sådant

vattenavledningsföretag, som avses i nu gällande lag om dikning och

annan avledning av vatten den 20 juni 1879.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört

följande:

»På grund av det alltmer stegrade behovet av ökad livsmedelsproduktion,

som under de senaste åren gjort sig gällande inom vårt land

ävensom med tanke fästad därpå, att en sådan ökad produktion och ett

tillvaratagande av alla de möjligheter, som kunna bidraga därtill, äro av

Bihang till riksdagens ‘protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 1 höft. (Nr 1). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Herr Jeppaaons

motion.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

den största betydelse, även under gyrnnsammare allmänna förhållanden än

de nuvarande, hava strandägare utmed den av Öresund bildade s. k.

Foteviken i Skytts härad av Malmöhus län planerat bildandet av en

förening, förslagsvis benämnd ''Fotevikens invallnings- och fastighetsförening

med begränsad personlig ansvarighet’, och med ändamål att

efter förvärvad koncession genom invallning och utpumpning torrlägga

ett område, omfattande Foteviken samt angränsande delar inom St. Hammars,

Vellinge, Eskilstorps in. fl. socknar inom Skytts härad av Malmöhus

län, samt använda den Htvunna arealen på bästa sätt för jordbruks-,

industriellt m. fl. ändamål.

Såsom medlemmar i föreningen hava tecknat eller beräknas komma

att teckna sig omkring 85 å 90 % av alla strand- och skiftesägare invid

viken, och hava flertalet övriga ägare undertecknat en förklaring, att från

deras sida hinder icke möta mot invallningens genomförande samt att de

äro villiga att deltaga i den kostnad därför, som av statens lantbruksingenjör

kan beräknas komma att falla på deras andelar.

Särskild fiskerätt i eller annat utnyttjande av viken eller densamma

tillstötande vattendrag förefinnes ej, och torde hinder från det allmännas

sida icke kunna ifrågakomma.

Genom företagets utförande beräknas komma att vinnas för brukning

som åker dels omkring 650 hektar av vikens botten, dels omkring

500 hektar omkring viken belägna, nu vattensjuka marker.

Den stora vinst, som sålunda genom företaget skulle uppstå, och

det livliga intresse för företaget, som genom den redan skedda anslutningen

till föreningen av strand- och skiftesägarne visats förefinnas, sy7nas

giva vid handen, att företaget i ekonomiskt hänseende kan anses tryggat.

För ett företag av den beskaffenhet och stora omfattning som det

ifrågavarande torde det emellertid vara nödvändigt, att detsamma i rättsligt

hänseende är så grundat, att trygghet för dess genomförande och

framtida vidmakthållande förefinnes. Nu gällande lagar och författningar

torde emellertid ej medgiva vinnande av sådan trygghet.

Den lag, till vilken frågor om invallning närmast synas kunna

hänföras, lagen om dikning och annan avledning av vatten den 20 juni

1879, torde nämligen ej med bindande verkan äga tillämpning beträffande

invallning.»

I samband härmed har andra lagutskottet till behandling förehaft

en inom andra kammaren av herr Jeppsson väckt, till lagutskott hänvisad

motion, nr 239, däri hemställts, det riksdagen ville förklara, att det före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr t. *

lag, som avsåge att genom invallning och pumpning torrlägga sjön Vesan

i Gammalstorps in. fl. socknar i Blekinge län, måtte få anses utgöra

sådant vattenavledningsföretag, som i lagen om dikning och annan avledning

av vatten den 20 juni 1879 avses.

Till stöd för sin ifrågavavarande framställning har motionären, med

åberopande av herr Pehrssons i Bramstorp ovanberörda motion, anfört i

huvudsak följande:

»Liknande förhållanden som rörande Foteviken äro förhanden jämväl

beträffande ett annat betydande område inom vårt land, nämligen

den s. k. sjön Vesan inom Gammalstorps m. fl. socknar i Blekinge län.

Erforderlig torrläggning och utnyttjande för jordbruksändaraål av detta

område har länge varit ett önskemål inom orten, men har sådan icke

kunnat komma till stånd, enär densamma måste ske genom invallning

och pumpning.»

Berörda företags snara genomförande, framhåller motionären vidare,

skulle komma att tillföra orten och därmed landet i dess helhet avsevärda

fördelar.

Frågan om infogande i lagstiftningen av bestämmelser angående

jords torrläggning genom invallning har vid flera tillfällen varit föremål

för de lagstiftande myndigheternas uppmärksamhet. Redan i det av nya

lagberedningen den 20 december 1877 avlämnade förslaget till förordning

angående torrläggning av jord funnos sådana bestämmelser. I den proposition,

som på grundval av detta förslag förelädes 1879 års riksdag,

hade emellertid stadgandena angående invallning uteslutits på det av

dåvarande chefen för justitiedepartementet anförda skäl, att han efter de

anmärkningar, som vid granskningen inom högsta domstolen framställts

mot förslaget i denna del, tvekade att tillstyrka medgivande till ifrågavarande,

hittills för vår lagstiftning främmande tvångsrätt, då ett trängande

behov av lagstiftning i detta ämne icke ådagalagts. Frågan upptogs

därefter av enskilda motionärer vid riksdagarne 1893 och 1906, och på

hemställan av lagutskottet beslöts vid sistnämnda riksdag att hos Kungl.

Maj:t anhålla om lagstiftning i ämnet. I det av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna

den 17 december 1910 avlåtna förslaget till vattenlag

upptogos därefter i ett särskilt kapitel av vattenlagen bestämmelser om

invallning. Jämväl dessa stadganden hava emellertid, enligt vad från

Kungl. Maj:ts sida i annat sammanhang anförts, varit föremål för sådana

erinringar från olika myndigheters sida att, ehuru det trängande behovet

av lagstiftning i ämnet erkänts, en mera ingående omarbetning av för
-

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

slaget i denna del ansetts av behovet påkallad, innan proposition i ämnet

kan föreläggas riksdagen. Någon dylik proposition lär icke vara att förvänta

till innevarande riksdag.

Bestämmelser angående in vallning saknas således fortfarande i svensk

rätt, och av föreliggande rättsfall bestyrkes, att företag av ifrågavarande

slag icke kunna anses falla inom tillämpningsområdet för 1879 års lag

om dikning och annan avledning av vatten.

De av motionärerna till stöd för deras särskilda hemställanden

anförda skäl torde bestyrka, att ett starkt behov av lagstiftning i frågan

föreligger. Det är uppenbart, att saknaden av rättsregler rörande dylika

företags utförande lägger mycket starka hinder i vägen för åvägabringandet

och vidmakthållandet av invallningsföretag. Med hänsyn till nuvarande

tekniska möjligheter samt den utbredda tillgången till elektrisk kraft

kunna sådana företag numera beräknas vara lättare ekonomiskt genomförbara

och förväntas i produktionshänseende bliva av avsevärd betydelse

för landet, därest de erhålla erforderligt stöd i lagstiftningen.

Ehuru utskottet således finner syftet med motionerna vara beaktansvärt,

anser utskottet det dock icke vara möjligt att på sätt motionärerna

föreslagit söka uppnå detta syfte genom en kasuell tillämpning av lagbestämmelser,

avsedda för annan förutsättning.

Utskottet vill emellertid giva uttryck åt den förhoppningen, att det

pågående arbetet å ny lagstiftning för den defensiva vattenrätten snarast

möjligt måtte resultera i slutligt förslag och att därvid jämväl ifrågavarande

spörsmål måtte vinna ändamålsenligt beaktande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, nr 18 i andra kammaren

av herr Pehrsson i Bramstorp och nr 239 i

andra kammaren av herr Jeppsson, icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 februari 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

ADOLF DAHL.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERI AKTIEBOLA OKT, 1»1W

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.