Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förbud mot utförande av fotografiskt arbete å sönoch helgdag.

1919-03-11 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1919:15, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förbud mot utförande av fotografiskt arbete å sönoch helgdag.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

I

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1919 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående förbud mot utförande av fotografiskt

arbete å sön- och helgdag.

Närvarande: Herrar Dahl, von Sneidern. Ernst Lindblad, Jacob Larsson,

Hult, Boberg,*) Kaijser,*) Magnusson i Kalmar, Andersson i Knäppinge,*)

Hagman i Stockholm, Strömberg, Bäckman och Hedin.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad

motion, nr 5, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr

Welin hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Ma,j:t mätte låta utarbeta och för riksdagen

framlägga förslag till sådan lagbestämmelse, att fotografiarbete må

varda förbjudet, under sön- och helgdag.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört

i huvudsak följande. Det vore numera på goda grunder en

allmän strävan att så mycket som möjligt inskränka söndagsarbetet.

Fotografyrkets utövare torde vara bland de få yrkesmän, för vilka

ännu inga som helst lagbestämmelser i sådan riktning förefunnes;

7 kap. 3 § strafflagen angående sabbatsbrott hade nämligen icke

ansetts tillämplig å sådant arbete. Även om olägenheter och förluster

för eu eller annan fotograf kunde till eu början vara förknippade

med ett förbud av förevarande art, dä allmänheten i stor

utsträckning vant sig att anlita fotograf å sou- och helgdagar,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 11 käft. (Nr 15.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Yttranden i

anledning a

motionen.

skulle dock allmänheten snart nog komma att finna sig tillrätta i

de nya förhållandena.

Utskottet har lämnat sammanslutningen av landets fotografer,

Svenska Fotografernas Förbund, tillfälle att själv eller genom sin

styrelse yttra sig över motionen, och har nämnda styrelse i eu till

utskottet ingiven skrivelse, med anförande att åsikterna i frågan vore

synnerligen delade såväl inom förbundet som inom styrelsen, utan

att själv taga ståndpunkt till motionen framhållit åtskilliga skäl,

som åberopats såväl för som emot det ifrågasatta förbudet. De

återgivna skälen för förbud sammanfalla med vad motionären yttrat,

varjämte anfördes, att det gjorts gällande, att mänga fotografer

önskade undvika söndagsarbete men av konkurrenshänsyn nödsakats

arbeta så gott som årets alla dagar, ävensom att jämväl biträden

måste i icke ringa utsträckning arbeta å sön- och helgdagar.

Mot förbud hade enligt skrivelsen erinrats följande:

Ett förbud att fotografera å sön- och helgdagar skulle medföra

för en stor del av kåren försämrad ekonomi, för en del yrkesutövare

svåra, ekonomiska förhållanden, för några fullständig ruin.

Påståendet, att det ekonomiska avbräck, som ett förbud skulle medföra,

endast skulle vara övergående, vore falskt, tv dels kunde eu

stor mängd fotograferingar endast ske å sön- och helgdagar, dels

skulle en stor del tillfällighetsfotograferingar bortfalla. De fotografer,

som huvudsakligen hade fotografering å sön- och helgdagar, kunde

i de flesta fall i stället bereda sig ledighet någon av veckans övriga

dagar, varför ett förbud med hänsyn till vila icke vore behövligt.

Förbudet skulle med säkerhet leda till utsträckt kvällsarbete, vilket

knappast kunde sägas vara någon vinst. För övrigt kunde fotografering

å kvällarna endast ske på platser, där elektriskt ljus funnes.

Där sä icke vore fallet, måste fotograferingen ske mitt på dagen,

och sön- och helgdagar vore de enda dagar, då de flesta människor

hade ledigt den tiden på dagen. Å platser, där befolkningen måste

färdas längre sträckor för att träffa fotografen, kunde i de flesta

fall endast sön- och helgdagar ifrågakomma för fotografering. Ett

förbud skulle otvivelaktigt leda till talrika lagöverträdelser på grund

av svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att kontrollera detsammas

efterlevnad; så till exempel torde amatörer och s. k. amatörer

icke kunna hindras att fotografera å sön- och helgdagar, men

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. H

ingen kontroll kunde förhindra, att de sedermera toge betalt för

sina fotografier.

Till utskottet har vidare ingivits ett stort antal lika lydande,

till utskottets ordförande ställda, tryckta skrivelser, undertecknade

av 327 yrkesfotografer i skilda delar av landet.*) I nämnda skrivelser

hemställes, att utskottet mätte avstyrka bifall till motionen, och

fram hålles till stöd för detta yrkande i huvudsak samma skäl mot

förbudslagstiftning, som nyss återgivits. Därjämte har i skrivelserna

anmärkts bland annat, att något fotografiskt arbete i egentlig mening

icke utfördes på söndagen, utan att allenast tagning av plåtar, s.. k.

sittning, då ägde ram, varjämte understrukits, att för de fotografer,

som både sina kunder bland den fattigare befolkningen, söndagsstängning

skulle medföra så stor ekonomisk skada, att mänga av

dem skulle tvingas att upphöra med sin rörelse.

Till utskottet hava därjämte överlämnats skrivelser från två

utövare av fotograf yrket, vilka båda uttalat sig för införande av

det ifrågasatta förbudet.

De religiösa hänsyn, som företrädesvis torde liava föranlett utskottet

motionen, må vara värda beaktande, men så länge inom vidsträckta

områden av mänsklig verksamhet söndagsarbete ej funnits inom

vårt land böra genom lagstiftning förbjudas, synes ifrågavarande

yrkesutövning, vilken icke kan anses verka särskilt störande, icke

böra av religiösa skäl bliva föremål för särskilt ingripande.

Ur näringspolitisk synpunkt må framhållas, att, såsom av de

inkomna uttalandena framgår, behovet och lämpligheten av det

ifrågasatta förbudet äro föremål för mycket delade meningar bland

fotograferna själva. Det synes icke uteslutet, att på sätt som framhållits

ett förbud mot söndagsarbete för många, företrädesvis mindre,

fotografer skulle medföra allvarliga konsekvenser av ekonomisk art.

Den av de i frågan framkomna synpunkterna, som synes utskottet

mest beaktansvärd, avser beredande av söndagsvila för de

hos fotograferna anställda biträdena. För dessa synes en reglering

*) Enligt från socialstyrelsen inhämtad uppgift finnas f. n. inom landet 573 manliga och

325 kvinnliga yrkesfotografer samt 312 manliga och 638 kvinnliga fotografbiträden. Till

Svenska Fotografernas Förbund äro. enligt uppgift från dess ordförande, anslutna omkring

■100 fotografer av båda könen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

av arbetstiden vara lika berättigad som för andra yrkesgrupper, för

vilka söndagsarbetet inskränkts eller är avsett att inskränkas. ’ Då

emellertid fotografernas söndagsarbete, enligt vad inom utskottet

upplysts, åtminstone å många platser torde utföras utan biträdens

medverkan, har utskottet funnit den av motionären påyrkade lagstiftningen

ej äga avgörande betydelse ur synpunkten av omvårdnad

om biträdena. I vad frågan innefattar denna angelägenhet, torde

densamma lämpligen böi*a i annat sammanhang upptagas till prövning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte til] någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 mars 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

ADOLF DAHL.

Stockholm, Ölkar Eklunds boktryckeri, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.