Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen m. m. dels ock i anledning därav väckta motioner.

1919-04-04 · 185 sidor, varav 167 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 167 av 185 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1919:18, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen m. m. dels ock i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1919 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen m. m.

dels ock i anledning därav väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Dahl, von Sneidern, Jacob

Larsson, Östberg, Hult, von Sydow, Frändén, von Essen, Lindström,

Magnusson i Kalmar, Andersson i Knäppinge, Nilsson i Vibberbo,

Hage, Hagman i Stockholm, Strömberg och Bäckman.

Genom en den 17 januari 1919 dagtecknad proposition, nr 4, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna förslag

till

1) lag om ändring i vissa delar av vattenlagen;

2) lag om flottning i allmän flottled;

3) lag huru avgöras skall, varest tidigare tillkommen allmän flottled

skall jämlikt vattenlagen bibehållas;

4) lag om ändrad lydelse av 19 kap. 15 § strafflagen; samt

5) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft följande i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

"

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 0 sand. 2 avd. 14 höft. (Av 18.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

inom första kammaren:

nr 124 av herr von Sydow,

nr 125 av herr Welander,

nr 126 av herr Pers,

nr 127 av herr Gezelius,

é nr 130 av herr Lindhagen, och

nr 131 av herr Enhörning, samt

inom andra kammaren:

nr 293 av herrar Olsson i Morastrand, Bergman, Olsson i Rösta,

Molin, Wikström, Svensson i Långelanda, Lindley i Söderhamn, Olofsson,

Bergström i Bäckland, Viklund i Oviken, Mossberg och Jansson i Edsbäcken,

nr 294 av herr Lubeck,

nr 295 av herrar Aarnseth och Eriksson i Grängesberg,

nr 317 av herr Hage, och

nr 318 av herr Lövgren i Nyborg.

Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag får utskottet,

i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till den kungl.

propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

*},err Herr Lindhagen har i sin motion hemställt, att riksdagen måtte

motionm avslå ifrågavarande proposition samt hos Kungl. Maj:t »anhålla om framläggande

till nästa på nya grunder sammansatta riksdag av ett allsidigt

reviderat förslag, som är byggt på övervägande av åtminstone viktigare

flottleders övertagande även till förvaltning av samhället samt i övrigt

på större hänsynstagande till de små skogs- och tegägarnas intresse och

de övriga allmänneliga synpunkter, som i motionen framhållits eller eljest

i följd av undersökningen komma att framställa sig». Till stöd härför

anföres huvudsakligen, att de sociala synpunkterna icke tillräckligt tagits

i betraktande vid förslagens utarbetande samt att på grund av förslagens

vidlyftighet det icke varit möjligt för riksdagens ledamöter att sätta sig

in i desamma inom den för avlämnande av motioner i anledning av

propositionen tillåtna tiden, varjämte framställts vissa anmärkningar

rörande särskilda bestämmelser i lagförslagen.

Beträffande det närmare innehållet i herr Lindhagens motion ävensom

i fråga om vad övriga motionärer hemställt samt vad de till stöd

för sina yrkanden anfört, far utskottet hänvisa till motionerna, i den

män desamma icke finnas återgivna här nedan i samband med behandlingen

av de särskilda bestämmelserna i förevarande lagförslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lugnt,kottets iitlåtaniln AV ■/<*>''. 3

Vär nu gällande lagstiftning om flottled och flottning innefattas i in,kottet

kungl. förordningen den 30 december 1880 om allmän flottled samt i

flottningsstadgan av samma dag. Av dessa bada fölfattningar är den

förra av civillags natur och innehåller huvudsakligen de lagbestämmelser,

som äro avsedda att reglera rättsförhållandena mellan flottleden och de

flottande å ena sidan samt strand-, fiske- och vattenverksägare med flere

å andra sidan. I denna författning stadgas sålunda, varest allmän flottled

skall finnas, under vilka förutsättningar ny sådan led må kunna inrättas

eller äldre sådan utvidgas och förbättras samt i vad mån och pa

vad sätt skada i följd av flottleds inrättande och begagnande skall ersättas.

Flottningsstadgan åter är en administrativ författning och upptager

rättsreglerna för tlottledens tekniska anordnande och sättet för

flottningens bedrivande ävensom bestämmelser, avsedda att reglera de

flottandes inbördes rättsställning samt deras förhållande till dem, som å

flottleden nedlagt kostnad för dess inrättande, utvidgande eller förbättrande
Inrättande

av allmän flottled kan enligt nämnda författningar till

låtas i varje vattendrag, där sådan led ej förut finnes, såvida det prövas

vara nödigt och nyttigt för den ort, varom fråga är, samt andra näringar

ej i avsevärd mån därigenom kränkas, och äger den prövande myn

digheten, som i detta fall är Konungens befallningshavande, giva lov till

vidtagande av alla de anläggningar och åtgärder, som prövas erforderliga

för vattendragets flottbargörande. Strandägare och övriga rättsägare aro

därvid pliktiga att tåla den skada och det intrång i deras rätt, som foranledes

av vattendragets upplåtande till och nyttjande som flottled, dock

med den inskränkning, att de icke äro skyldiga^ avstå markområden, som

erfordras för flottledsanläggningarna, eller att tåla, att vatten bortledes ur

vattendraget, med mindre Konungen i den för expropriation stadgade

ordning förordnat härom.

Skada och kostnad, som vållas genom anläggning eller åtgärd tor

flottleden eller genom strändernas beträdande eller eljest i följd av flottningen,

åligger det de flottande att gottgöra vederbörande. Bestämmandet

av anläggningsskada sker dock icke, såsom vid andra vattenbyggnadsmål,

samtidigt med att tillstånd lämnas till anläggningarnas utförande,

utan uppskjutes, med undantag för de fall, då expropriation

ifrågakommer, till dess flottleden upplåtits till allmänt begagnande. Oc

ej heller då kan uppskattning av skada företagas med laga verkan annat

än på yrkande av den skadelidande, vilken i avseende a tiden för sådan

talans anhängiggörande ej är beroende av annan inskränkning än som

följer av den vanliga tioåriga preskriptionsbestämmelsen. De flottande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottet)! utlåtande Nr 18.

äga däremot ingen möjlighet att framtvinga ett lagligt bedömande av

inträdda skador; endast den skadelidande äger härutinnan initiativrätten.

Kostnaden för flottleds inrättande är enligt gällande författningar

en angelägenhet.^ som helt vidkommer de flottande själva. Det allmänna

bidrager ej i någon mån till kostnaden för dessa allmänna kommunikationsleders

tillkomst, utan det åligger den, som sökt flottleds inrättande,

att själv utföra anläggningsarbetet och förskjuta utgifterna härför. Vad

han sålunda förskjutit, berättigas han dock att senare återfå av de

flottande på det sätt, att varje flottande ålägges att för sitt virke erlägga

vissa avgifter till amorterande av anläggningskapitalet. Det blir alltså

trafikanterna och i yttersta hand skogsägarna, som få bekosta de allmänna

flottledernas iordningsställande.

Såsom allmän trafikled står den allmänna flottleden öppen för envai

att nyttja; dock är denna rätt sa till vida begränsad, att ingen äger

själv ombestyra flottningen av sitt virke, utan är skyldig ingå som medlem

i den allmänna flottningsförening, som handhar leden och som å de

flottandes vägnar verkställer allt flottningsarbete. För varje flottled skall

finnas en dylik förening. Denna flottningsförenings rättsliga struktur är

ganska säregen. Då föreningen endast består av trafikanterna i flottleden,

växla dess medlemmar årligen, allteftersom olika virkesägare begagna

sig av leden. Medlemskap vinnes ej genom inval eller övertagande

av annans medlemskap, utan blotta anmälan att vilja flotta i vattendraget

medför rätt att bliva medlem i föreningen. Medlemskapet upphör därför

också samtidigt med det medlemmen slutar att flotta. Föreningens

verksamhet bedrives kooperativt, och medel till täckande av dess utgifter

uttagas årligen hos de flottande medelst infordrande av förskottsförlag,

varför redovisning sedermera lämnas. Flottningen utföres alltså till självkostnadspris

enligt de utgifter, envars virke orsakat föreningen, och någon

vinst å rörelsen äger föreningen ej tillgodoföra sig. De flottandes

inbördes förhållanden samt reglerna för föreningens verksamhet i övrigt

bestämmas genom reglemente, som fastställes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Ehuru flottningsväsendet i vårt land nått eu storartad utveckling

under hägnet av 1880 års flottningsförfattningar, har dock behovet av

dessa författningars revision sedan flera år tillbaka visat sig alltmera

trängande. ° Då nämnda författningar i verkligheten utgöra vår första lagstiftning

på området, torde ock vara förklarligt, att de i många avseenden

lida av bristande .fullständighet. Redan nordandskommittén fäste uti sitt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr lk. •>

ar 1904 avgivna betänkande uppmärksamheten pa detta förhållande och påvisade,

hurusom till följd härav åtskilliga missförhållanden förekommit vid

de norrländska flottlederna, samt föreslog för dessas avhjälpande eu del

ändringar och tillägg i flotta in gsstadgan. Uti de yttranden, som i anledning

av nämnda förslag infordrades från myndigheter och enskilda

korporationer, framhölls ytterligare, att på grund av ifrågavarande författningars

ofullständighet olägenheter av mångahanda slag visat sig vid

deras tillämpning, varför påyrkades, att de måtte underkastas eu noggrann

revision för att kunna motsvara nutida förhållanden.

Vid den allmänna revision av våra vattenrättsliga författningar,

som under senare åren ägt rum och vars första resultat är den förra

året antagna vattenlagen, har ytterligare framstått nödvändigheten av att

även upptaga flottningslagstiftningen till omarbetning. Hittills

huvudområdena inom vattenrätten behandlats i skilda författningar, och

olika procedurer hos olika myndigheter hava varit föreskrivna beträffande

de särskilda vattenmålen. Under det att mål rörande byggande i vatten

för vattenkraftens tillgodogörande intill den 1 januari i år handlagts som

vanliga rättegångsmål av de allmänna domstolarna och numera upptagas

till bedömande av de nyinrättade vattendomstolarna, bliva åter frågor

rörande byggande i vatten för allmän flottleds eller allmän farleds räkning

prövade av administrativ myndighet. Det är givet, att stora olägenheter

äro förbundna med denna dualism i avseende å vattenmålens behandling

och att det är omöjligt att undvika kollisioner mellan de skilda

myndigheternas prövningsområden.

Ett av huvudsyftena med det pågående lagstiftningsarbetet på

vattenrättens område har därför varit att söka sammanföra alla vattenrättsliga

föreskrifter till en enhetlig vattenlag och att överlämna avgörandet

av samtliga vattenmål till en och samma myndighet. Genom den

förra året antagna vattenlagen har grunden lagts för detta enhetsarbete,

och har lagstiftningen därvid anordnats så, att särskilda kapitel i vattenlagen

reserverats för de vattenrättsliga huvudområden, som ännu icke

varit föremål för reglering. Så har i nämnda lag 5 kap. reserverats för

att upptaga bestämmelserna om allmän farled, 6 kap. om allmän flottled,

7 kap. om torrläggning av mark genom dikning eller annat avledande

av vatten eller genom invallning, 8 kap. om kloakledningar samt 10 kap.

om syneförrättningar.

Med de för riksdagen nu framlagda lagförslagen om flottled och

flottning, vilka i huvudsak överensstämma med de förslag, som på sin

tid utarbetats av inom justitiedepartementet särskilt tillkallade sakkunniga,

åsyftas alltså dels att avhjälpa de bristfälligheter, som vidlåda de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

ti

nu gällande flottningsförfattningarna, dels ock att samtidigt insätta flottningslagstiftningen

i dess rätta samband med den övriga vattenlagstiftningen.

I 6 och 10 kap. av vattenlagen hava därvid de nya bestämmelserna

om flottled blivit upptagna. Emellertid har det icke låtit sig

göra att i vattenlagen införa alla föreskrifter rörande flottled och flottning.

Endast de delar av flottningslagstiftningen, som hänföra sig till

byggande i vatten, hava sammanförts i nämnda lag. Lagbestämmelserna

om allmän flottleds nyttjande och de flottandes inbördes förhållande

därvid hava däremot ansetts vara av den art, att de icke lämpligen

kunna införas i vattenlagen, utan hava sammanställts i en särskild lag

om flottning i allmän flottled. Mot den sålunda föreslagna uppdelningen

av hithörande lagbestämmelser på tvenne lagar har utskottet intet

att erinra.

En förutsatt och given följd av att föreskrifterna om flottleds inrättande

och byggande införas i vattenlagen, torde givetvis bliva den,

att flottledsmålen måste överflyttas från administrativ myndighet till de

nyinrättade vattendomstolarna. De skäl, som anförts för denna omläggning

av målens behandling, finner utskottet övertygande, så mycket mera

som därigenom vinnes den fördelen, att ersättningsfrågor, vilka för närvarande

ej kunna bliva föremål för bedömande i flottledsmålen, kunna

upptagas till prövning av vattendomstolen, samtidigt med att tillstånd

lämnas till flottledsbyggnadernas utförande.

Enligt förslagen skola de hittills redan tillkomna allmänna flottlederna

fortfarande bibehållas såsom sådana. Då emellertid på grund av

gällande författningars ofullständighet tvekan mången gång kunnat uppstå

därom, huruvida flottled finnes i ett vattendrag, har för att undanröja

varje oklarhet härutinnan föreslagits, att en autentisk förteckning

skall upprättas över alla de vattenområden, där allmän flottled finnes

vid den tid, då den nya flottningslagstiftningen träder i kraft. Bestämmelserna,

huru denna förteckning skall åstadkommas, hava sammanförts

i ett särskilt förslag till lag huru avgöras skall, varest tidigare tillkommen

allmän flottled skall jämlikt vattenlagen bibehållas.

En av de viktigaste uppgifter, som möter å ifrågavarande lagstiftstiftningsområde,

är att reglera rättsförhållandet mellan de flottande och

de sakägare, vilka genom flottledens inrättande och begagnande lida intrång

i sin rätt. Ett omsorgsfullt avvägande av de härvid ganska stridiga

intressenas inbördes rättigheter är givetvis av den allra största vikt.

Utskottet har ej kunnat finna annat än att förevarande lagförslag i stort

sett på ett lyckligt sätt löst ifrågavarande spörsmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 16.

7.

Bland de intressen, som i större grad beröras av vattendragens användande

för flottning, framträder i främsta rummet vattenkraftsintresset.

Genom vattenkraftens allt vidsträcktare tillgodogörande i vårt land, samtidigt

som med ökade flottgodsmängder flottlederna i högre grad än förut

utnyttjats av de flottande, hava konflikter mellan dessa båda intressen

angående rätten till vattnet icke kunnat undvikas. Behovet av klarare

lagbestämmelser för lösande av dessa konflikter har därför blivit allt

större. Delvis har detta behov redan blivit fyllt genom nya vattenlagens

föreskrifter i dess 1 kap. angående kungsådras förefintlighet i vissa större

vattendrag samt rörande vattenägares skyldighet att, där sådan ådra

finnes, avgiftsfritt avstå viss vattenkvantitet till förmån för de allmänna

kungsådreintressena. Men beträffande alla mindre vattendrag, där kungsådra

enligt nya lagen ej skall finnas, kvarstår fortfarande samma oklarhet.

Angående den hittillsvarande lagstiftningens ståndpunkt i fråga om

flottningens rätt till avgiftsfritt vatten uti sistnämnda vattendrag förfäkta

de båda intressenas målsmän skilda meningar. Under det att från vattenkraftsintresserat

håll göres gällande, att de flottande böra kännas skyldiga

att alltid utgiva ersättning för det vatten, som vattenägaren till följd

av flottningen förhindras tillgodogöra sig, förmenas åter från motsatta

hållet, att prioriteten mellan de båda intressena bör vara avgörande för

frågan, om ersättning skall utgå eller icke, d. v. s. att där flottleden

kommit till stånd före ett strömfalls bebyggande, strömfallsägaren skall

vara pliktig att jämväl när han bygger ut fallet avgiftsfritt tillsläppa

nödigt vatten för flottgodsets förande förbi vattenverksbyggnaden, men

att, om åter strömfallet redan är utbyggt, då flottleden skall inrättas, de

flottande måste lämna ersättning för tagande i anspråk av sådant vatten,

som tillgodogöres vid verket. Till sistnämnda mening ansluter sig föreliggande

förslag, då i 6 kap. 5 § av vattenlagen föreskrives, att till

skada eller intrång, varför ersättning .skall givas, ej skall räknas, att vatten,

för vars tillgodogörande särskild anordning ej vidtagits vid tiden för

flottledens inrättande, nyttjas för flottningen utan att bortledande därav

sker. Angående de närmare skälen för förslagets ståndpunkt härutinnan

hänvisas till vad föredragande departementschefen därom anfört i sitt

yttrande till statsrådsprotokollet, ävensom till de flottningssakkunnigas

motiv till lagförslagen.

Utskottet har funnit sig böra ansluta sig till förslagets ståndpunkt

i denna fråga. Att uti den nu föreslagna lagstiftningen frångå den av

departementschefen således uttalade uppfattningen rörande den nuvarande

lagstiftningens ståndpunkt har utskottet funnit så mycket mindre

böra ske, som densamma kan sägas redan hava godtagits av riksdagen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Herr

Lubecks

motion.

vid antagandet förra året av den nya vattenlagen, i vars 2 kap. 11 §

intagits ett stadgande av innehåll, att i allmän flottled ej må byggas,

med mindre byggnaden göres på sådant sätt eller sådana särskilda anordningar

vidtagas, att leden fortfarande kan utan olägenhet av någon

betydelse användas för det därmed avsedda ändamålet. Såsom av motiven

till nämnda stadgande framgår, är detta nämligen avsett att till

skydd för det allmänna flottningsintresset utgöra en legal inskränkning i

vattenägarens rätt att-fritt förfoga över vattnet. I övrigt vill utskottet

framhålla, att en föreskrift av motsatt innehåll, varigenom de flottande

ålades skyldighet att alltid utgiva ersättning för vattnet vid vattenverk,

skulle i hög grad hämma flottningsväsendet och sannolikt på många orter

och i all synnerhet i de längst upp vid vattendragen belägna trakterna

omöjliggöra ett ekonomiskt utnyttjande av skogarna.

Mot de huvudprinciper, varpå förslagen i övrigt grundats, har utskottet

ej heller någon erinran att framställa. Utskottet kan alltså icke

ansluta sig till herr Lindhagens yrkande om uppskov med förevarande

lagstiftning, utan anser utskottet, att propositionen bör föranleda antagande

av lagstiftning i ämnet redan vid innevarande riksdag. På enskilda punkter

har dock utskottet funnit sig böra göra vissa uttalanden och föreslå

vissa ändringar, för vilka redogörelse skall nedan lämnas vid de särskilda

lagrummen.

Lagen om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Kap. 2 § 11.

Herr Liibeck har i sin motion yrkat, att denna paragraf, som till

sitt huvudsakliga innehåll överensstämmer med den lydelse, paragrafen

erhöll enligt den förra året antagna vattenlagen, och vartill nu endast

fogats ett allmänt stadgande därom, att vid bestämmande av vattentillgångens

fördelning mellan vattenverk och flottning skall mellan stridiga

intressen om möjligt så jämkas, att ett vart kan behörigen tillgodoses

utan förfång eller väsentligt omak för annat, ävensom 6 kapitlets

5 §, som innehåller huvudreglerna för flottningsintressets skadeståndsskyldighet,

måtte så ändras, att de flottande bliva skyldiga att, i den

mån sådant kan ske, utan att den allmänna flottningen äventyras, dels

ersätta de kostnader, som — då vid flottledens inrättande outnyttjad

vattenkraft senare skall tillgodogöras — uppstå genom åtgärder för flottgodsets

ledande förbi vattenverk och för nedbringande av den för flott
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18

9

ningen behövliga vattenmängden, dels och ersätta den förlust, som i

sådant fall uppkommer för strömfallets ägare, därigenom att vatten, som

han eljest skulle hava utnyttjat, måste avstås till den allmänna flottningen,

allt dock under förutsättning att ej annat föranledes av nu gällande

bestämmelser angående kongsådra i 1 kap. vattenlagen.

Beträffande 6 kap. 5 § har av samme motionär vidare yrkats, att

paragrafen jämväl måtte så ändras, att, därest utnyttjande av ett obebyggt

strömfall genom allmän flottleds inrättande helt och hållet omöjliggöres,

strömfallets ägare för därigenom liden förlust må erhålla ersättning,

när det skäligen kan antagas, att vattenkraften skolat tillgodogöras,

om den allmänna flottleden icke varit införd, därvid dock ersättningen

icke må bestämmas att utgå på sådant sätt, att den allmänna

flottningen därigenom äventyras, och ej heller för vattenmängd, som de

flottande på grund av bestämmelserna i 1 kap. vattenlagen äga tillgodogöra

sig utan ersättning.

Till stöd för dessa yrkanden åberopar motionären av vattenfallsstyrelsen

och Svenska vattenkraftföreningen över kommittéförslaget avgivna

yttranden, med framhållande, att de i nämnda yttranden framställda

ändringsförslagen icke vunnit beaktande i propositionen. Han anför

vidare, att den omständigheten, att ett vattenfall utnyttjas kanske

ett eller annat år före eller efter viss flottleds insynande, icke rimligtvis

kunde få avgörande inverkan vid det nationalekonomiska bedömandet av

frågan, huruvida i visst vattendrag flottled skulle inrättas eller icke. Ur

allmän synpunkt vore det därför nödvändigt, att vid prövning av dylik

fråga minskningen i värde även för obebyggda strömfall beaktades och

eventuell skada ersattes. Därmed vunnes samtidigt, att vattenfallsägarens

enskilda intresse behörigen tillgodosåges bättre än i propositionen

skett. Motionären fortsätter: »Varken ur 1880 års flottledsförfattningar

eller förarbetena till desamma synes tydligt kunna utläsas den av chefen

för justitiedepartementet uttalade satsen, att ägaren av ett obebyggt

vattenfall i vattendrag utan kungsådra skall, vara oberättigad till

ersättning för den förlust, som tillskyndas honom, därigenom att vattendrag

upplåtes till allmän flottled. Visserligen har han icke rätt till

ersättning för vattnets utnyttjande till flottning, så länge det icke behöves

för tillgodogörande av vattenkraft och ägarna alltså icke lida

någon skada genom flottningen. Men däremot kunna hittills gällande

flottningsförfattningar icke anses betaga vattenfallsägarna möjlighet att

framdeles, när skada visar sig, d. v. s. när vattenfallet utnyttjas, göra

gällande talan om ersättning och om skyldighet för de flottande att företaga

åtgärder till minskande av den för flottningen erforderliga vattenBiliang

till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 höft. {Nr 18.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

mängden. Skulle någon ändring häri anses gjord genom 2 kap. 11 §

i 1918 års vattenlag, så bör denna paragraf revideras.

Frånsett vad gällande eller äldre lag kan i förevarande avseende

anses innehålla, synes det uppenbart oberättigat, att ägaren av ett obebyggt

vattenfall skall i så mycket högre grad än andra rättsägare utsättas

för förlust genom införande av allmän flottled. Ägaren av ett obetydligt,

kanske föga värdefullt jordområde, som tages i anspråk för flottningen,

erhåller full ersättning för all förlust. Likaså ägaren av ett vattenverk,

så framt kungsådra icke finnes. Men ägaren av ett obebyggt vattenfall

skall utan möjlighet att motsätta sig den allmänna flottleden och utan

ersättning vidkännas en förlust kanske av hela vattenfallets värde. Det

göres beroende av en slump, om en vattenfallsägare erhåller ersättning

för sin förlust till följd av flottleds inrättande, om han händelsevis bygger

vattenverk före eller efter införande av allmän flottled. Vattenfallsägaren

kan hava inköpt fallet för utbyggande, just därför att kungsådra eller

flottled icke finnes. Men enligt propositionen skall han kunna berövas

sin egendom eller del därav, därest han icke hinner börja bygga ut sitt

fall, innan utslag om allmän flottled meddelas. Visserligen synes man

antaga, att vattenfallsägaren endast kan lida obetydlig förlust genom

allmän flottleds införande, men förlusten kan dock otvivelaktigt uppgå

till relativt stora belopp.

Propositionen har icke heller kunnat fullt genomföra principen, att

ägare av obebyggt vattenfall icke skall erhålla ersättning. Enligt 5 § i

6 kap. vattenlagen skall nämligen ersättning givas för den händelse vid

tiden för flottledens inrättande särskild anordning vidtagits för utnyttjande

av vatten, som tages i anspråk för flottningen. Även skall ersättning

givas för vatten, som för flottleden bortledes ur ett vattenfall,

oberoende av om någon anordning för detta vattens tillgodogörande vidtagits

eller icke. Om det också är riktigt, att ersättning i dylika fall

bör utgå, måste det dock ifrågasättas, vad som avses med orden ''särskild

anordning’. Skall det vara en utförd, eller påbörjad byggnad eller skall

det anses som ''särskild anordning’, att planer utarbetats och domstols

tillstånd möjligen begärts till vattnets utnyttjande? Det sistnämnda

alternativet borde vara det riktiga. Det borde vara nog att vattenfallsägaren

genom någon åtgärd ådagalagt sin avsikt att utnyttja vattnet.

Tvivelaktigt är dock, om detta är propositionens mening. Om principerna

i paragrafen skola bibehållas, torde densamma i denna del böra förtydligas.

Däremot synes det klart, att ersättning avses utgå vid bortledande

av vatten i flottningsändamål. Denna regel torde vila på den uppfattningen,

att genom bortledandet vattenfallets värde uppenbarligen minskas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1H. 11

och att ägaren bör tillerkännas ersättning för därigenom orsakad förlust.

Emellertid tillskyndas ägaren på grund av bestämmelserna i propositionen

i regel större förlust, om lians vattenfall tages i anspråk för flottled utan

att vattnet bortledes, d. v. s. om flottgodset tillätes framflyta i den naturliga

strömfåran. I det förra fallet nödgas de flottande i regel bekosta

utförande av en flottränna och begränsa flottledsvattnet till viss mängd.

I det senare fallet åter blir det vattenfallsägaren som nödgas, när han

framdeles vill utföra ett kraftverk, anlägga flottningsränna och avstå

för densamma erforderlig vattenmängd, vilken de flottande, då de ej behöva

giva ersättning för vattnet, givetvis vilja hava så stor som möjligt.

Något rimligt skäl varför vattenfallsägaren icke bör hava ersättning i

det senare fallet likaväl som i det förra torde icke kunna uppletas.

Det är ock anmärkningsvärt, att prioritetsregeln enligt propositionen

ingalunda tillämpas lika strängt mot flottledsintressenterna som för

dem. Om ett vattenfall är delvis utbyggt, när allmän flottled införes,

skall ägaren som sagt icke någonsin erhålla någon ersättning för det

vatten, för vars utnyttjande åtgärd vid flottledens inrättande ej vidtagits.

Detta vatten skall för all framtid utan ersättning få utnyttjas av de

flottande. Annorlunda blir förhållandet, om flottleden är först på platsen.

Vattenfallsägare, som därefter vill utnyttja sitt vattenfall, får icke taga

1 besittning allt det vatten, som flottningen icke behöver vid tiden för

vattenverkets utnyttjande. För flottledens räkning skall nämligen reserveras

vatten, som för flottningens ytterligare utveckling kan komma att

erfordras. Detta framgår måhända icke tydligt av propositionen, men

utsäges i de sakkunniges motiv till § 11 (i de sakkunniges förslag § 10)

2 kap. vattenlagen. Ägaren av ett vattenfall är således i konkurrensen

icke ens likställd med dem, som utan någon som helst enskild rätt tilllåtas

utnyttja hans egendom i sitt ekonomiska intresse.

De nu påpekade oegentligheterna i propositionen synas böra föranleda

sådana förändringar, att ägare av outnyttjad vattenkraft i ett till

allmän flottled upplåtet vattendrag berättigas att, då han vill tillgodogöra

sig vattenkraften, påfordra, att de flottande bekosta erforderliga åtgärder

till flottgodsets ledande förbi vattenverket och såvitt möjligt minska

den för flottningen erforderliga vattenmängden, ävensom ersätta genom

flottningen förlorad vattenkraft. — Att de flottande böra bestrida

förenämnda kostnader synes så mycket mer berättigat, som de flottande

enligt 18 § i 6 kap. vattenlagen kunna åläggas att på egen bekostnad

utföra de anläggningar eller åtgärder, som erfordras till skydd för ett

vattenverk, som utföres i den allmänna flottleden, och dylika skyddsåt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

gärder i regel bliva åtminstone delvis överflödiga, därigenom att flottgodset

föres i ränna förbi vattenverket.

Ur rent praktisk synpunkt kan emellertid invändas, att flottningen

genom förenämnda skyldigheter i ett eller annat — säkerligen dock

ganska sällsynt — fall skulle kunna så fördyras, att den allmänna flottningen

måste upphöra och de på flottledens inrättande nedlagda kostnader

därigenom gå förlorade. Till undvikande härav kunde de flottande

medgivas så lång respittid, att på flottleden nedlagda kostnader hinna

amorteras — detta i enlighet med motsvarande bestämmelser till förmån

för vattenfallsägaren i 1 kap. 7 § vattenlagen. Eu annan utväg vore

att till vattendomstolens bedömande hänskjuta, i vilken grad och på

vilka tider de flottande kunna åläggas lämna ersättning för ifrågavarande

kraftförlust och kostnader, utan att den allmänna flottningen äventyras.

En svårighet torde också yppa sig i sådana visserligen sällan förekommande

fall, då ett vattenfalls utnyttjande ekonomiskt omöjliggöres

genom inrättande av allmän flottled. Så länge fallets ägare icke vill

eller kan utnyttja detsamma, bör någon ersättning icke givas, enär han

då icke lider någon förlust. Det vore icke heller lämpligt att tillerkänna

honom ersättning, så snart han förklarar sig vilja utnyttja fallet eller begär

tillstånd därtill, enär en sådan aktion kan av honom igångsättas endast

för att åtkomma ersättningen och utan verklig avsikt att utföra ett

kraftverk. Det torde i sådana fall böra överlämnas till vattendomstolens

bedömande, huruvida sådana omständigheter föreligga, att det skäligen

kan antagas, att vattenfallets ägare skulle utnyttja vattenkraften, därest

den allmänna flottleden icke lade hinder i vägen därför.»

Såsom framgår av vad tidigare anförts, stå ifrågavarande yrkanden

i strid med den ståndpunkt, utskottet i likhet med Kungl. Maj:t

intagit till frågan om det rätta avvägandet mellan flottningsintresset och

vattenkraftsintresset, där de icke kunna sammanjämkas, samt därmed

sammanhängande spörsmål. Utskottet har följaktligen icke kunnat biträda

sagda yrkanden.

I den ovan återgivna motiveringen till herr Lubecks motion påyrkas

förtydligande av den i 6 kap. 5 § meddelade bestämmelsen,''att till skada

eller intrång, varför ersättning skall givas, ej räknas, att vatten, för vars

tillgodogörande särskild anordning ej vidtagits vid tiden för flottledens inrättande,

nyttjas för flottningen, utan att bortledande av vattnet sker.

Motionären anser det icke vara klart, huruvida under »särskild anordning»

inbegripes, att planer utarbetats och domstols tillstånd möjligen begärts

till vattnets utnyttjande. Då det enligt utskottets uppfattning av för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS. 13

arbetena till propositionen framgår, att med berörda uttryck avses allenast

tekniska anordningar — låt vara icke så fullbordade, att tillgodogörandet

därav påbörjats eller kunnat påbörjas samt då med en dylik

omfattning av begreppet stadgandet äger den innebörd, som utskottet

finner vara den riktiga, ifrågasätter utskottet icke någon ändring i

förslaget i denna del.

Kap. 2 § 22.

I anslutning till ett i herr von Sydows motion framställt förslag

till ändring i 11 kap. 61 § 2 stycket hemställer utskottet om viss jämkning

i förevarande paragraf. Utskottet hänvisar till vad som yttras

under sistnämnda paragraf.

Kap. 6 § 2.

1 fråga om denna paragraf, som angiver de allmänna förutsättningarna

för att tillstånd må kunna lämnas till ny allmän flottleds inrättande,

hemställer herr Liibeck om sådan ändring i dess lydelse ävensom

i 16 och 17 §§ i 10 kap., att det tydligt framgår, att vid bedömandet

av fråga om ny allmän flottleds inrättande eller ändrade bestämmelser

för äldre sådan hänsyn skall tagas även till de hinder och svårigheter,

som därigenom kunna uppstå för utnyttjande av dittills obegagnad

vattenkraft.

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts bl. a. följande:

Uteblivande av en eller flera kraftanläggningar kunde för en ort vara

av lika stor och större olägenhet än minskning av krafttillgången i

ett redan befintligt vattenverk. I ett vattendrag med ringa vattentillgång

kunde införande av allmän flottled med fri tillgång till vatten omöjliggöra

vattenkraftens ekonomiska utnyttjande och sålunda förhindra anläggande

av elektricitetsverk, kvarnverk eller dylikt för den omkringliggande

ortens behov. Givet vore, att ett sådant utbyggande av dessa, ofta för

ortens jordägare samfällda vattenfall kunde vara av mycket större vikt

för orten än vattendragets utnyttjande till allmän flottled. Syneundersökningen

beträffande en blivande allmän flottled borde fördenskull omfatta

även obebyggda vattenfall och hänsyn tagas till möjligheten av

deras utnyttjande.

Vid det avvägande av olika intressens vikt och betydelse, som skall

äga rum vid prövning av ansökan om inrättande av allmän flottled, bör

efter utskottets mening hänsyn tagas även därtill, att genom flottledens

Herr von

Sydows

motion.

Herr

Liibecks

motion.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

tillkomst hinder eller väsentligt försvårande må kunna förväntas uppstå

för utnyttjandet av visst strömfall, vars utbyggande inom en närliggande

framtid skulle finnas bliva av synnerlig betydelse för andra näringar och

tillgodoseendet av dessas utvecklingsbehov. Särskilt i de, sannolikt få,

fall, då på grund av vattentillgångens ringhet ett sammanjämkande mellan

flottningsintresset och dylikt vattenkraftsintresse synes uteslutet, måste

ett sådant hänsynstagande till och rättvist avvägande av de stridiga intressena

befinnas väl påkallat. Härför lägges emellertid intet hinder genom

den förevarande paragrafens ordalydelse. Då det här föreskrives, att

vid ovan omförmälda prövning hänsyn skall tagas till de störningar, som

genom flottleden eller flottningen däri kunna vållas »andra näringar», lärer

nämligen i detta ligga, att prövningen skall kunna omfatta jämväl förhållanden

av nu angiven art. Till stöd för denna uppfattning kan åberopas

vad de sakkunniga anfört till motivering för berörda stadgande. De framhålla

nämligen (Betänkandet sid. 190), att det vore behövligt att i själva

lagtexten mera direkt än i 1880 års flottledsförordning skett uttala nödvändigheten

för den prövande myndigheten att, jämte hänsynen till ortens

skogshantering och dess behov av förbättrade kommunikationer, i hithörande

ärenden också taga i betraktande till äventyrs uppstående menliga

verkningar på andra näringar och vid ärendets avgörande noga

väga gagnet mot nackdelarna, varefter de fortsätta: »Behovet av varsamhet

vid beviljande av allmän flottleds inrättande särskilt i förhållande

till vattenkraftsintresset låter sig allt starkare förnimmas, i den mån vattenkraften^

tillväxer i ekonomisk och man kan — med tanke på tendensen

att låta densamma, omsatt i elektrisk kraft, komma till användning

för en mångfald olika ändamål i det dagliga livet — väl säga social betydelse».

Utskottet finner således icke någon anledning att med avseende å

denna paragraf frångå den lydelse, som innefattas i propositionen.

Kap. 6 § 3.

I andra momentet av denna paragraf innehålles bestämmelse, hurusom,

därest intressen av allmän natur kunna i avsevärd mån lida intrånggenom

ett ifrågasatt flottledsföretag, Konungen kan förbehålla sig rätt

att pröva, huruvida flottleden må komma till stånd eller särskilda villkor

böra föreskrivas för dess inrättande och begagnande. Stadgandet överensstämmer

med vad genom vattenlagen är föreskrivet för vissa fall i

fråga om prövningen av andra vattenbyggnadsföretag. Utskottet har

emellertid funnit, att paragrafen icke äger önskvärd tydlighet beträffande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18. IT»

det sätt, varpå förefintligheten av omständigheter av ifrågavarande art

skall bringas till Kungl. Maj:ts kännedom, samt angående förhållandet

mellan behandlingen å ena sidan hos Kungl. Maj:t av fråga om förbehållande

av prövningsrätten, samt å andra sidan inför vattendomstolen

av själva målet. Det torde vara avsett, att vattendomstolen bör själv

hemställa frågan till Konungens prövning, eller att, där Kungl. Maj:t i

annan ordning får kännedom om dylikt ärende, Kungl. Maj:t, när skäl

därtill finnas, skall föranleda domstolen att uppskjuta det slutliga avgörandet

av målet, till dess Kungl. Maj:t fattat ståndpunkt till frågan, och

det har synts utskottet lämpligt, att denna ordning — som synes vara

ändamålsenlig — kommer till tydligt uttryck i lagtexten.

Kap. 6 § 4.

Enligt vad utskottet erfarit, lärer det förekomma, att flottningsföreningar

för att tillgodose arbetarnas behov av födoämnen och andra

nödvändiga varor låta vintertiden uppforsla sådana varor till de övre

delarna av vattendragen och där upplägga dem i förråd för att tagas i

bruk vid flottningsarbetets utförande. För dessa förråds skyddande torde

givetvis erfordras särskilda byggnader eller anstalter. Det synes utskottet,

att ehuruväl sakägare enligt lagens allmänna grunder äro pliktiga att

tåla skada och intrång även av dylika anläggningar, desamma dock äro

av den betydelse, att jämväl dessa böra i förevarande paragraf särskilt

angivas.

Kap. 6 § 5.

Beträffande vissa rörande denna paragraf framställda ändringsförslag

hänvisas till vad därom ovan anförts vid 2 kap. 11 §. Härutöver

bör anmärkas följande.

I sista stycket av förevarande paragraf hava intagits bestämmelser

därom, att därest i kungsådrevattendrag den vattenmängd, som för varje

tidsmomeht må utan ersättning tagas i anspråk för flottningen, skulle

befinnas otillräcklig för ändamålet, eller när skäl därtill eljest äro, vattendomstolen

äger föreskriva, att flottningen skall begränsas till viss tid av

dygnet eller veckan med rätt för de flottande att därunder utnyttja allt

det vatten, som skolat tillkomma flottningen under hela dygnet eller

veckan.

Mot en sådan s. k. dygnsreglering av flottningsvattnet, som detta

stadgande avser, hava invändningar rests av herr Liibeck i hans motion.

Under anförande, att, om en sådan åtgärd vidtages genom tillfällig

magasinering av vatten omedelbart ovanför viss kraftanläggnings damm
-

Utskottet.

Proposi
tionen.

Herr Lii
becks

motion.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lfi

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

byggnad, därav orsakas vattenförlust eller fallförlust eller ökad uppdämningskostnad,

har motionären yrkat, att ifrågavarande stadgande måtte

utgå eller ock omarbetas i syfte att ålägga de flottande att bekosta för

däri avsett ändamål erforderliga åtgärder eller ersätta uppkommande förluster

för andra rättsägare.

mentschefen Ifrågavarande stadgande, vilket icke återfinnes i de sakkunnigas

men se te en. betänkande, har införts i propositionen på grund av framställningar från

flottningsintresserat håll. Departementschefen anför i sitt yttrande till

statsrådsprotokollet i denna punkt följande:

»Rörande denna bestämmelse har från flottningsintresserat håll erinrats,

att då till följd av lagbestämmelserna i 1 kap. vattenlagen det

understundom kan inträffa, att den vattenmängd, som i varje tidsmoment

utan ersättning står flottningen till buds, blir otillräcklig, vattendomstolen

även borde äga rätt föreskriva, att flottningen skall kunna företagas förbi

vattenverk under vissa timmar av dygnet eller vissa dagar i veckan, med

skyldighet för vattenverksägaren att därunder tillsläppa en ökad vattenmängd,

allt så avvägt, att den genomsnittliga fördelningen av vattnet

mellan vattenverket och flottningen ej rubbas. ÅR de flottningssakkunniga

med sitt förslag även avsett att möjliggöra en dylik fördelning av

vattentillgången, torde vara otvivelaktigt, men för undanröjande av varje

tvekan härom har jag låtit omredigera förevarande paragraf i överensstämmelse

med vad sålunda hemställts.»

Utskottet. Utskottet har icke funnit vad av motionären anförts vederlägga de

skäl, som av departementschefen sålunda åberopats till stöd för propositionens

ståndpunkt. De av herr Liibeck hysta farhågorna för olägenheter

för vattenverk torde vara överdrivna. Klart synes nämligen vara,

att vattendomstolen vid prövning av ansökan av förevarande slag kommer

att taga behörig hänsyn till vattenverkens behov av vatten och lämna

erforderliga föreskrifter till undvikande såvitt möjligt av vatten- eller fallhöj

dsförlust. Avsikten torde vidare vara, att vid dylik dygnsreglering

vattenmängden i synnerhet skall tillgodogöras under sådana tider, då den

icke av vattenverket användes, såsom nattetid eller på söndagarna.

Utskottet har således funnit sig i denna del böra följa propositionen.

Kap. 6 § 9.

Herr En- Herr Enhörning har i sin motion yrkat, att till denna paragraf

hmotion. — genom vilken möjlighet öppnas till de flottandes förpliktande att, då

det skäligen kan befaras, att genom flottledsanläggningarna eller i följd

av flottningen fiske av någon betydenhet tillskyndas avsevärt men, erlägga

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

17

en årlig avgift, motsvarande högst 5 öre pr kubikmeter flottgods att användas

till fiskets bevarande — måtte fogas sådant tillägg, att summan

av de fiskeavgifter, som för varje vattenområde årligen skola uttagas, begränsas

till högst 10,000 kronor. Till stöd för detta yrkande har anförts,

att, utan dylik begränsning och med en avgift av 5 öre pr kubikmeter

flottgräs, de största flottningsföreningarna skulle kunna förorsakas utgifter

av upp till 75,000 kronor årligen, vilket måste anses orimligt högt,

ej minst med hänsyn till möjligheten att finna ändamålsenlig användning

för penningarna.

Vid bedömande av denna fråga bör det beaktas, att det angivna

avgiftsbeloppet utmärker maximigränsen för avgiften, och att avgift överhuvud

endast skall utgå, där fiske av någon betydenhet finnes, och därvid

ställas i direkt relation till det men, som kan befaras genom flottleden

och flottningen däri tillskyndas fisket. Avgiften kommer alltså

närmast att få naturen av en på förhand uppskattad skadeersättning.

Det lärer jämväl kunna förutsättas, att, därest behovet av avgifter för

fisket minskas, nedsättning i fastställda fiskeavgifter kommer att på framställning

beviljas. Vid nu nämnda förhållanden torde det icke vara att

befara, att avgifter skola påläggas, som nå orimlig storlek och icke kunna

behörigen användas. Beträffande avgifternas användning bör också anmärkas,

att, ehuru det, på grund av fiskeavgiftens berörda karaktär av

kompensation för skada, torde vara berättigat att, såsom i förslaget skett,

föreskriva, att avgifterna skola användas till fiskets bevarande inom vattenområdet,

denna bestämmelse dock icke synes böra tolkas så snävt, att

man icke skulle vara berättigad att använda dessa avgifter för anstalter

eller åtgärder, vilka icke äro lokalt bundna vid området, men likväl kunna

tjäna till bevarandet och utvecklingen av fisket i ifrågavarande vattensystem.

I visst avseende har utskottet funnit en otydlighet vidlåda paragrafen.

I de fall, då inom samma vattensystem finnas flera olika flottleder,

synes fiskeavgift för virke, som framföres genom flera av dessa

leder, böra erläggas endast en gång för varje virkesenhet. Uttrycklig

föreskrift härom torde böra inflyta i lagen. Avgiften synes lämpligen

böra uppbäras av den flottningsförening, genom vilkens försorg virket

slutligen utskiljes. Bestämmelser i denna punkt lära, såsom är föreskrivet

för avgifts indrivande och fördelande, komma att meddelas av Konungen.

Kap. 6. §§ 12 och 13.

Herr Liibeck hemställer i sin motion, att nämnda paragrafer måtte

så ändras, att icke endast, såsom i 12 § stadgas, anläggare av flottled,

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 3

Utskottet.

Herr Lii
becks

motion.

s. 18 Kontrollera mot PDF

JJtskottet.

Utskottet.

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

utan jämväl annan, vars rätt kan av sättet för flottledens utförande

vara beroende, berättigas att hos vattendomstolen påkalla ändring i

den för flottledsföretagets utförande fastställda planen. Till stöd för

detta yrkande åberopas vattenfallsstyrelsens tidigare berörda yttrande,

däri anföres, att en olikhet mellan anläggaren och övriga vattenintressenter

i fråga om rätten att påkalla ändrade föreskrifter rörande flottledsanläggning

icke vore motiverad.

En bestämmelse av den innebörd, motionären föreslagit, skulle givetvis

komma att stå i strid med den allmänna föreskriften i 16 § i samma kapitel,

att ett flottledsbeslut bör äga laga kraft mot envar, som därav beröres. Orsaken

till att i förevarande paragraf anläggaren lämnats möjlighet att hos

domstolen begära jämkning i den fastställda planen, sammanhänger med

det förhållandet, att det i fråga om flottledsföretag icke alltid är möjligt att

på förhand utvälja lämpligaste platserna för vissa anläggningar, utan att

man måste överlämna åt anläggaren att härutinnan söka ändrade bestämmelser,

allteftersom under arbetets gång jämkning behöves. Detta är något

helt annat, än om man läte utomstående när som helst väcka yrkande

om rubbningar i det eu gång lagakraftvunna utslaget. Liksom beslut om

utförande av vattenbyggnader enligt 2 kap. vattenlagen erhålla bindande

kraft gentemot utomstående intressenter, bör även ett lagakraftvunnet

utslag rörande allmän flottled icke kunna göras till föi''emål för ändringsyrkande.

Det må i detta sammanhang även anmärkas, att, därest rättsägare

senare, då flottleden användes för sitt ändamål, skulle förmärka,

att de jämlikt regleringsutslaget till skydd mot skada och intrång vidtagna

anordningar eller rörande hushållningen med vattnet eller annat meddelade

föreskrifter äro för sitt ändamål otillräckliga eller mindre tjänliga,

eller om han anser behov av nya anläggningar eller föreskrifter m. m.

föreligga, han äger att genom stämningstalan enligt 17 och 18 §§ i samma

kapitel söka rättelse härutinnan.

Av skäl, som sålunda anförts, hemställer utskottet, att motionen

icke måtte bifallas i denna del.

Kap. 6. § 17.

I andra stycket av 6 kap. 21 § i förslaget stadgas, att frågor om

ändrade bestämmelser rörande skyldigheten att avbarka virke så ock om

åläggande för de flottande att betala sådan fiskeavgift, som ovan berörts

vid 9 § i samma kapitel, skola handläggas såsom ansökningsmål jämlikt

vattenlagens 11 kapitel. Detta stadgande är tydligen avsett att utgöra

eu undantagsbestämmelse från den eljest uti 17 § givna regeln, att, där

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1>V.

någon vill mot flottningsförening föra talan om skyldighet för denna att

underkasta sig ändrade föreskrifter i något avseende, sådan talan skall

anhängiggöras stämningsvis mot föreningen. Då 21 § eljest endast lämnar

föreskrift om huru talan skall behandlas, där flottningsförening eller

flottande väcker yrkande om nya anläggningar eller föreskrifter till flottledens

fromma, synes det utskottet vara riktigast, att ifrågavarande undantagsstadgaude

fogas till 17 § och ej till 21 §. Härigenom kommer ock

tydligare att framgå, att fiskeavgift, som nu sagts, kan åläggas de flottande

även i de hittills redan tillkomna flottlederna. I samband med förflyttningen

torde stadgandet böra i viss mån omformuleras.

Av berörda ändringsförslag föranledes en mindre jämkning jämväl

i 11 kap. 17 § 26 punkten.

Kap. 6. § 21.

Beträffande den ändring, som vidtagits i denna paragraf, hänvisas Utskottet.

till vad som anförts ovan vid 17 § i samma kapitel.

Kap. 6. § 28.

I denna paragraf berättigas strandägare eller annan att, då flottled Utskottet.

avlysts eller beslut om flottleds inrättande förklarats förfallet, göra ansökan

om borttagande av byggnader och anläggningar, som kunna vara

honom till men. Bestämmelse saknas däremot, huruvida vederbörande

har rätt till ersättning för den kanske avsevärda kostnad, som kan förorsakas

honom för borttagandet. Att generellt föreskriva en rätt till dylikt

skadestånd kan emellertid icke vara lämpligt, särskilt med hänsyn

därtill att, då flottningsförening blivit upplöst och dess tillgångar likviderade,

det icke finnes någon, mot vilken talan om utfående av sådan

ersättning kan föras. Dock har det synts utskottet önskvärt att i så

måtto förbättra den skadelidandes ställning, att han berättigas till den ersättning

för sin berörda kostnad, som kan erhållas genom tillgodogörande

av det värde, som möjligen finnes hos det bortskaffade. Utskottet har

föreslagit ett tillägg till paragrafen av denna innebörd.

Kap. 10. § 3.

Herr Weländer har i sin motion yrkat, att första stycket av före-^fors^movarande

paragraf, uti vilken lämnas föreskrifter angående gode män, som tion.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Herr Welanders

motion.

vid syneförrättningen skola biträda förrättningsmannen, måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

»Förrättningsmannen skall vid syneförrättningen biträdas av två av

Konungens befallningshavande utsedda, om ortens förhållanden kunniga

godemän, av vilka den ene bör vara förfaren i flottning och den andre

i jordbruk samt endera av dem dessutom kunnig i skogsbruk.»

Till stöd för detta yrkande har anförts i huvudsak, att det med

fog kunde ifrågasättas, huruvida det vore välbetänkt att, såsom i förslaget

skett, så binda Konungens befallningshavande vid valet av godemän,

att kunskapen i skogsbruk alltid skall finnas hos den av de två vid syneförrättning

biträdande godemännen, som skall vara förfaren i flottning.

Personer med insikter och erfarenhet i flottning vore i allmänhet icke

tillräckligt kunniga i skogsbruk, då däremot bland jordbrukarna — vilka

i regel också vore skogsägare — ett flertal vore mer eller mindre förfarna

i skogsbruk. En förändring sådan som den påyrkade skulle alltså

göra det lättare att tillgodose det viktiga intresset, att vid ifrågavarande

syneförrättningar kunskaper i såväl flottning som skogsbruk bleve väl

företrädda.

De skäl, som således anförts för motionärens yrkande, finner utskottet

äga berättigande. Utskottet hemställer förty om bifall till motionen

i denna del.

Av vad utskottet sålunda föreslagit föranledes en mindre jämkning

i 10 § i samma kapitel.

Kap. 10. § 4.

I denna paragraf lämnas föreskrifter, huru vissa allmänna intressen

skola vid syneförrättning bevakas genom fiskeri- och skogstjänstemän och

annat allmänt ombud, samt angående förordnande av ortsombud. I paragrafens

andra moment stadgas, att skogst jänstemän skall av Konungens

befallningshavande förordnas att bl. a. förebringa erforderlig utredning

angående virkestil]gången inom flottledsområdet.

Herr Welander yrkar i sin berörda motion i denna del, att till berörda

moment av förevarande paragraf måtte göras ett tillägg av innehåll,

att uppgifter och utredning angående virkestillgången å enskildas

skogar, som stå under skogsvårdsstyrelses uppsikt, skola infordras från

sådan styrelse.

Till stöd för detta förslag anföres följande. Då skogstillgången och

den beräknade mängden flottgods inom ett flottledsområde utgjorde själva

grunden för den utredning, som synemännen hade att verkställa i fråga

om en tillärnad flottledsreglerings ekonomiska bärighet, vore det uppen
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr JS.

21

bart, att en nöjaktig uppgift om beräknad skogsavkastning vore av största

vikt vid syneförrättningen. Statens skogstjänstemän kunde emellertid

icke antagas överallt äga tillräckliga förutsättningar för verkställande av

dylik utredning annat än i fråga om allmänna skogar och sådana enskilda

skogar, som stode under skogsstatens uppsikt och kontroll. I de delar

av landet, där lagen om enskilda skogar gällde, stode skogarna däremot

under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt, varför dessa och deras tjänstemän

ovillkorligen vore bäst skickade att lämna ifrågavarande uppgifter om den

beräknade skogsavkastningen.

Utskottet kan icke dela motionärens uppfattning i denna punkt.

Oavsett att det kan ifrågasättas, huruvida det låter sig göra att i lag

till vissa allmänna uppdrag förplikta skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän,

vilka icke hava statsanställning och som äro avlönade med de från enskildes

skogar utgående skogsvårdsavgifterna, bör märkas, att ifrågavarande

utredning skall ske vid syneförrättningen, då skogstjänstemannen

har att, oberoende av utredningsuppgiften, vara närvarande såsom allmänt

ombud, varemot skogsvårdsstyrelses tjänstemans inställelse skulle vålla

särskilda kostnader. Därjämte bör beaktas, att utredningen mången gång

torde komma att bestå allenast i granskning av från vederbörande part

ingivna beräkningar — ett arbete, för vilket skogsstatstjänstemännen i

allmänhet torde hava förutsättningar framför skogsvårdsstyrelses tjänstemän.

För övrigt må erinras, att skogsvårdsstyrelser ej finnas för de två

nordligaste länen, och att det huvudsakligen är i dessa län, som inrättandet

av nya flottleder framdeles kommer i fråga. Att skogstjänstemännen

icke skulle vara i stånd att lämna erforderlig utredning i förevarande

avseende, torde ej heller böra förutsättas, enär det enligt gällande instruktion

åligger dem att även ägna uppmärksamhet åt beskaffenheten av de

enskildes skogar. På dessa skäl anser utskottet paragrafen böra bifallas

i dess av Kungl. Maj:t föreslagna lydelse.

Kap. 10. § 8.

I förevarande paragraf stadgas bl. a., att vissa i ansökningen uppgivna

eller eljest för förrättningsmannen kända ägare av eller nyttjanderättshavare

till bebyggda strömfall och med fast fiskebyggnad försedda

fiskelägenheter, som företaget angår, skola genom förrättningsmannens försorg

underrättas om första sammanträdet under syneförrättningen.

Herr Lubeck har utan särskild motivering i anslutning till sin ståndpunkt

i fråga om flottledsintressets förhållande till ägare av ännu icke

bebyggt vattenfall yrkat, att denna paragraf, ävensom 27 § i 11 kap.

Utskottet.

Herr Lii
becks

motion

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Herr Lii

becks motion.

Utskottet.

Herr Gezclius’

motion.

vattenlagen måtte så ändras, att även ägare av obebyggda strömfall genom

kallelser beredas tillfälle att föra talan i frågor angående allmän flottled.

Utskottet finner väl innehavare av obebyggt strömfall liksom alla

andra sakägare böra äga rätt att inför vattendomstolen bevaka talan.

Därav följer emellertid ej, att kallelseskyldigheten bör utsträckas även

till dylika personer. Det är nämligen att märka, att sådan skyldighet i paragrafen

stadgats allenast beträffande de närmast intresserade av sakägarna,

och att följaktligen, därest en utsträckning av kallelseplikten skulle ske,

denna utsträckning i sådant fall borde omfatta alla dem, som av företaget

omedelbart och direkt lida intrång, exempelvis strandägarna. Utskottet

anser på dessa grunder motionärens yrkande icke böra bifallas.

Kap. 10. §§ 16 och 17.

Herr Lubeck har i anslutning till sitt ovan återgivna yrkande beträffande

6 kap. 2 § hemställt, att svnemännen måtte åläggas att vid

den i förevarande paragrafer omförmälda undersökningen av de olika

sidorna av fråga om flottleds inrättande och vid utredningen angående

sättet och villkoren för flottledens inrättande och begagnande taga hänsyn

jämväl till de hinder och svårigheter, som genom ny allmän flottleds

inrättande eller genom ändrade bestämmelser för äldre sådan kunna uppstå

för utnyttjande av dittills obegagnad vattenkraft.

Under åberopande av vad som anförts vid nyssberörda paragraf i

6 kap., och med framhållande att, då synemännen i 16 § ålagts att tillse,

bland annat, huruvida genom vattenområdets upplåtande till allmän flottled

väsentlig olägenhet kan uppstå, i nämnda uttryck, som anföres utan någon

som helst inskränkning, enligt utskottets förmenande måste innefattas

jämväl hinder och olägenheter av det slag motionären avser, får utskottet

hemställa, att motionärens yrkande också i denna de! måtte av riksdagen

lämnas utan bifall.

Jämväl i avseende å en annan punkt av 17 § hava ändringsförslag

motionsvis framkommit.

Herr Gezelius hemställer nämligen i sin motion, att sagda paragraf

måtte omarbetas i det syfte, att synemännen skola verkställa nödig utredning

jämväl angående skiljeställes anordnande såsom gemensamt eller enskilt,

samt att gemensamt skiljeställe skall anordnas, där sådant med hänsyn till

omfattningen av ortens skogshantering eller förutsättningarna i övrigt för

en mer avsevärd utsortering kan anses bliva för ortens skogshantering

eller det allmänna till gagn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS. 2.''S

I samma riktning hava herr Pers samt herr Olsson i Morastrand Herrar Per»''

och hans medmotionärer i två i huvudsak lika lydande motioner yrkat,Mora*

att lagen måtte »omarbetas i syfte att underlätta virkets upptagande under strand m. fl.

... ,, . o motioner.

tlottnmgens gång».

Nämnda ändringsförslag sammanhänga på det närmaste med av Utskottet.

samma, ävensom andra motionärer påyrkade ändringar i 29 § i lagen om

flottning i allmän flottled, vilken paragraf behandlar bl. a. fördelningen

av sorteringskostnaderna vid skiljeställe; och får utskottet såväl beträffande

vad motionärerna till stöd för sina påståenden anfört som i fråga om

den ståndpunkt, utskottet intagit i ämnet, hänvisa till vad som finnes

anfört under sistnämnda paragraf.

A en annan punkt har granskningen av paragrafen föranlett utskottet

att framställa visst ändringsförslag.

I paragrafens 4 punkt föreskrives, att vid syneförrättning skall särskilt

tillses, huruvida med hänsyn till befarad skada eller olägenhet för

fiske eller stränder erfordras, att flottningen i hela flottleden eller någon

del därav inskränkes till viss tid av året, samt huruvida för vidtagande

av åtgärder till fiskets bevarande särskild avgift bör åläggas de flottande.

Utskottet har emellertid ansett, att vad således föreskrives icke alltid kan

vara tillräckligt för skyddande av fisket. Detta synes nämligen kunna i

hög grad röna inverkan av de tekniska anordningar, som vidtagas för

flottleden, ävensom genom det sätt, varpå flottningen bedrives. Avsevärd

skada kan exempelvis vållas därav, att ett stort virkesmagasin lägges i

ett lugnvatten, där fisken plägar hava sin lekplats. Utskottet har fördenskull

förmenat, att synemännen böra åläggas att hava sin uppmärksamhet

riktad jämväl på frågan, huruvida för fiskets skyddande särskilda

föreskrifter i fråga om sättet för flottledens och flottningens ordnande

böra meddelas eller särskilda anordningar föreskrivas. Utskottet föreslår

alltså ett tillägg till 4 punkten av nu angivna innebörd.

Slutligen har i 10 punkten av 17 § företagits viss jämkning av

rent formell natur.

Kap. 10. § 24.

I paragrafen föreslås en formell ändring utan saklig innebörd. Utskottet.

Kap. 10. § 26.

Utskottet har ansett, att det i denna paragraf innehållna stadgan- Utskottet.

det angående den tid, under vilken den häri omförmälda provisoriska

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Herr von Sydows

motion

längden skall hållas tillgänglig för intresserade, bör förtydligas på det

sätt, att berörda tid, utgörande 30 dagar, skall räknas från den dag, då

kungörelsen senast varit i tidning införd. Utskottet har således föreslagit

en jämkning med denna innebörd.

Kap. 10. § 30.

Till andra stycket av denna paragraf har fogats den eljest brukliga

hänvisningen därtill, att förekommande ersättningar av allmänna medel

skola utgå enligt grunder, som av Konungen bestämmas.

Kap. 11. § 32.

Utskottet har föreslagit viss ändring i den i paragrafens sista stycke

förekommande hänvisningen till 61 § i samma kapitel; och hänvisas härutinnan

till vad utskottet anför vid sistnämnda paragraf i sammanhang

med förslag om ändring i densamma.

Kap. 11. § 60.

Paragrafen har undergått en mindre redaktionell jämkning.

Kap. 11. § 61.

Herr von Sydow har i sin motion, i syfte att det andra stycket

av paragrafen måtte bliva tillämpligt även å andra vattenmål än flottningsmål,

hemställt, att orden »rörande företag enligt 6 kap.», måtte utgå.

Till utveckling av paragrafens innebörd och till stöd för hans berörda

yrkande anföres av motionären följande:

»Enligt den sedan sistlidne årsskifte gällande vattenlagen äro vattenmålen

av två slag: ansökningsmål och stämningsmål. De förra anhängiggöras

medelst ett kungörelseförfarande, de senare medelst delgivning av

stämningsinlagan och på sätt som om stämning är stadgat med den eller

de personer, mot vilka talan föres.

Kungörelseförfarandet är av två slag, ett av mera omständlig art,

beskrivet i 11 kap. 32 §, samt ett mindre vidlyftigt, medgivande ett

snabbare förlopp och avsett för mindre mål. Föreskrifterna rörande sistnämnda

förfaringssätt återfinnas i 11 kap. 61 § och föreslogos först av

de för revision av flottningslagstiftningen tillkallade sakkunnige i deras

betänkande av den 14 december 1916 (11: 53), varifrån desamma upp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

25

togos i (lön kung], remissen till lagrådet av vatten lägsto i\sl aget och, lämnade

utan anmärkning, influtit i den gällande lagen såsom tillämpliga pa

de slag av ansökningsmål, som lagen avser.

I den nu föreliggande kungl. propositionen äro samma stadganden

upptagna oförändrade under samma paragrafnummer och bliva följaktligen

tillämpliga också på ansökningsmål beträffande allmän flottled. Men

tillika bar paragrafen utökats med ett andra stycke, avseende endast

flottledsmål, av innehåll, att sådana ansökningsmål under vissa omständigheter

skola kunna anhängiggöras ännu på ett tredje sätt, avvikande

från de båda nu för ansökningsmål gällande formerna, nämligen genom

målets behandlande enligt de för stämningsmål stadgade regler. Även

det enklare kungörelseförfarandet är nämligen under vissa omständigheter

mindre lämpligt. När en tilltänkt anläggning uteslutande, såvitt man

kan se, berör allenast viss eller vissa rättsägare, anhängiggöres målet naturligare

genom ansökningens delgivande med motparten än genom offentlig

kungörelse, vilken kanske undgår just dens uppmärksamhet, som

saken gäller. I den föreslagna lagstiftningen har man strävat efter att,

såvitt möjligt, alla anläggningar för allmän flottled höra prövas av vattendomstolen

innan de utföras. För att icke motverka detta ändamål höidet

givetvis ställas så, att prövningen kan ske under så litet som möjligt

betungande och dock betryggande former. Reglerna för stämningsmål

synas härför lämpliga beträffande ansökningar om vidtagande av mindre

anläggningar av lokal natur, såsom uppförande av anstalter i sjö eller

lugnvatten, uppförande av härbärge för flottningsmanskap (10 kap. 17

§ 9) m. m., där inverkan å rättsförhållandena utanför byggnadsplatsen

synes väsentligen utesluten. Stämningsmålens fortsatta behandling karaktäriseras

i vattenlagen därav, att parterna lämnas tillfälle till skriftväxling

för framhållande en var av sina synpunkter och yrkanden, varefter

vattendomstolen sammanträder för parternas muntliga hörande och

målets avdömande.»

Motionären anför i samma fråga vidare:

»Otvivelaktigt har stadgandet sin väsentligaste betydelse beträffande

sådana mål. Men även andra ansökningsmål än flottledsmål kunna vara

av den beskaffenhet, att utvägen att begagna stämningsmålens förfaringssätt

kan te sig såsom praktisk och önskvärd. För en strandägare kan

det vara behövligt att bygga en brygga, ett par dykdalber eller dylikt

med inkräktande å annans vattenområde. Vill han för framtida säkerhet

förvärva vattendomstolens tillstånd härtill, bör sådant, om skäl för tillståndet

finnas, kunna vinnas med minsta möjliga omgång. Vad ovan

Bihang till riksdagens protokoll 11)19. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Herr von Sydows

motion

Utskottet.

26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

yttrats beträffande flottledsmål har sålunda tillämplighet också på vissa

andra vattenmål.»

Utskottet har funnit, att de skäl äga giltighet, som sålunda av motionären

anförts till stöd för den påyrkade utvidgningen av paragrafens

tillämplighetsområde. Det föreslagna stadgandet fanns upptaget redan i

de flottningssakkunnigas förslag, och endast den omständigheten, att en

dylik bestämmelse ej redan förra året upptogs i vattenlagen och att man

icke velat i nämnda lag företaga ändringar, som icke direkt påkallades

av flottningslagstiftningen, torde vara orsaken till att paragrafen erhållit

sin berörda inskränkande avfattning. Utskottets uppfattning är emellertid,

att varje förenkling, som kan vinnas i de invecklade processuella be*

stämmelserna i vattenlagen och flottningslagen, bör eftersträvas, därest

rättssäkerheten ej därigenom äventyras.

Av anförda skäl har utskottet ansett sig höra förorda den av

motionären önskade ändringen i paragrafen. Av en sådan ändring föranledas,

såsom förut berörts, motsvarande tillägg till 2 kap. 22 § samt viss

jämkning i sista stycket av 11 kap. 32 §.

Kap. 11. § 66.

Herr von Sydow har beträffande förevarande paragraf yrkat, att

‘ orden »rörande byggande i vatten eller utförande av vattenreglering» måtte

utgå. Till stöd för detta yrkande har framhållits, bland annat, att genom

berörda, i förslaget förefintliga begränsning den i förevarande paragraf

medgivna möjligheten att, när synnerliga skäl därtill äro, meddela

slutligt utslag rörande viss del av företag, innah målet i övrigt avgöres,

icke skulle komma att gälla flottledsmål, frånsett det speciella fall, varom

paragrafens andra stycke handlar, men att, då en uppdelning av ett dylikt

mål till avgörande å skilda tider såväl beträffande viss sträcka av

ett vattendrag som ock efter spörsmålets art lätt kunde finnas behövlig,

behovet av en dylik rätt till delning av mål vore särskilt framträdande

just för flottledsmål.

Utskottet delar motionärens uppfattning i fråga om angelägenheten

att möjliggöra uppdelning även av flottledsmålen på flera utslag. Då

emellertid — såsom framgår särskilt av 2 kap. 38 § efter den ändring,

som med anledning av anmärkning från lagrådet gjorts däri —

begreppet »byggande i vatten» i vattenlagen fattats så vidsträckt, att därinom

faller varje arbete, varigenom vattendrag beröres, således byggande

och anordningar ej blott för vattenverk o. d. utan även för farleder och

flottleder, torde bestämmelsens avfattning icke avse att innefatta den he
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr JS‘.

27

gränsning, som motionären antagit. Enär emellertid avfattningen kali

verka vilseledande, liar utskottet föreslagit, att paragrafen omformuleras

i anslutning till motionärens yrkande.

Ka]>. 11. §§ 77 och 80.

Förevarande 77 och 80 §§ i 11 kaj), vattenlagen hava vid ut- von

arbetande av Kungl Maj:ts föreliggande förslag lämnats oförändrade. Herr y tion.

von Sydon) har emellertid uti sin motion, under åberopande av vad de flottningssakkunniga

i fråga om motsvarande stadganden föreslagit, hemställt,

att till 80 § måtte fogas ett tillägg av innehåll att, därest för stämningsmål

utredning parternas inställelse inför vattendomstolen icke är av

nöden, målet må kunna avdömas dessförutan.

Till stöd för detta yrkande har motionären, utöver vad rörande denna

fråga ur motionen redan refererats härovan under 61 §, anfört följande:

»Den väsentligaste betydelsen av möjligheten att kunna på ansökningsmål

tillämpa stämningsmålens förfaringssätt ligger emellertid på

ett i viss mån annat område, som icke kommit till synes i den kungl.

propositionen, men varvid de tiottningssakkunnige fästat stor vikt. Dessa

hava nämligen funnit, att för vissa flottledsmål även det nämnda behandlingssättet

för stämningsmål komme att ställa sig alltför tungt.

Målen kunna vara av den beskaffenhet, att någon egentlig tvist icke

förekommer eller att tvisten rör sig allenast om huru många kronor och

ören böra lämnas jordägaren i ersättning för intrång genom anläggningen

ifråga. För en flottningsförening kan det vara betydelsefullt att för

framtiden äga säkerhet, att icke eu senare jordägare må kunna rubba

en anläggning å hans mark. Även om flottningsföreningen, när anläggningen

skall göras, är överens med den dåvarande jordägaren om ersättningsbeloppet,

har den alltså anledning att påkalla vattendomstolens

prövning och godkännande. Man tänker sig att föreningen i sin inlaga

till vattendomstolen bjuder jordägaren den överenskomna summan och

att denne i sitt skriftliga svaromål medgiver anläggningen och godtager

ersättningsbeloppet. I sådan händelse är det uppenbarligen ändamålslöst

att parterna skola tvingas till inställelse inför vattendomstolen. Denna

bör kunna avgöra målet allenast på skriftväxlingen utan muntlig partförhandling.

Också om någon stridighet skulle kvarstå mellan parterna

i ett dylikt mål, synes understundom muntlig partförhandling inför vattendomstolen

kunna undvaras. Utredning kan ju vara verkställd enligt 45

§, vittnesförhör, om sådant påkallas, kan enligt 43 § hållas vid allmän

underrätt och även förhör med parterna själva kan enligt sistnämnda

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

lagrum anordnas vid allmän underrätt. Med anlitande i fall av behov

av nu antydda utvägar kan sålunda målet ernå all nödig utredning

utanför vattendomstolen och denna kan på det förebragta materialet

utan parternas närvaro döma vid sammanträde, som vattendomstolen även

eljest skolat hålla för annat ändamål. Man bör icke förglömma, att varje

sammanträde med vattendomstolen föranleder betydande kostnader för

staten i reseersättningar åt domstolens ledamöter och sekreterare. En

synnerligen viktig synpunkt är vidare den, att vattendomstolens tid icke

utan trängande nödvändighet bör tagas i anspråk för småärenden, som

med lika trygghet kunna avgöras med mindre tidsutdräkt. Följden kan

annars lätt bliva, att vattendomstolen icke medhinner andra och viktigare

åligganden. Ett enda sammanträde av vattendomstolen å plats, ’som är

för parterna välbelägen’ (50 §), kan beträffande en detalj byggnad i en

avlägsen flottled taga i anspråk flera dagar. Det är alltså icke blott

för parterna själva i småmålen utan ock för det allmänna av mycken vikt

att processuella vidlyftigheter, som kunna undvikas, icke må förekomma.

De flottningssakkunnige hava skarpt framhållit dessa synpunkter

(sid. 304) och i sitt förslag till 11 kap. 72 § inryckt en bestämmelse,

att i stämningsmål, där för målets utredning parternas inställelse inför

vattendomstolen icke är av nöden, målet må kunna avdömas dessförutan.

Denna bestämmelse fogades i förslaget till paragrafen i dess lydelse

enligt vattenrättskommitténs betänkande. Denna lydelse har emellertid

sedermera blivit ändrad, så att motsvarande § i gällande vattenlag, 11

kap. 80 §, erhållit annan formulering. I den nu föreliggande kungl. propositionen

har de flottningssakkunniges omförmälta bestämmelse icke tillfogats

den sålunda ändrade paragrafen och ej heller eljest intagits i lagtexten.

Jag kan icke finna annat än att detta är en brist i förslaget, och

jag hemställer därför, att riksdagen måtte för sin del besluta eu sådan

lydelse av 11 kap. 80 § vattenlagen, som överensstämmer med bestämmelserna

i 72 § av samma kap. i de flottningssakkunniges förslag.»

80 § i 11 kap. nya vattenlagen har följande lydelse:

»Efter skriftväxlingstidens utgång bestämme vattenrättsdomaren,

när och var vattendomstolen skall sammanträda för målets handläggning;

och skall tillkännagivande om tiden och stället för sammanträdet sist å

fjortonde dagen förut ej mindre anslås i vattenrättsdomarens tjänsterum

än även tillsändas parterna i rekommenderat brev.»

De sa kläm- Uti de flottningssakkunnigas förslag till vattenlag hade åt den 77 §

niga- motsvarande 68 § givits följande lydelse:

»Å stämningsinlaga, som i 67 § sägs, teckne vattenrättsdomaren

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV AV.

29

föreläggande för svaranden vid visst vite att skriftligen svara å stämningspåståendena

inom viss tid efter det stämningshandlingarna blivit

honom delgivna, så ock att inställa sig inför vattendomstolen å tid och

ort, som i resolutionen angives, eller avvakta vattenrättsdomarens förfogande

enligt 72 §.

Vad i (17 § andra stycket stadgas galle ock med avseende å svaromål

med tillhörande handlingar»;

och under 72 § hade intagits ett stadgande, motsvarande nuvarande

SO § i vattenlagen, så lydande:

»Har ej i stämningsresolution enligt 6S § sammanträde för parternas

inställelse inför vattendomstolen blivit utsatt, skall vattenrättsdomaren

efter skriftväxlingstidens utgång bestämma tiden och stället för

sådant sammanträde eller ock, där för målets utredning parternas inställelse

inför vattendomstolen icke är av nöden, tid och ort för målets

avdömande dessförutan.

Tillkännagivande av vad sålunda förordnats skall anslås i vattenrättsdomarens

tjänsterum minst fjorton dagar före den bestämda dagen

samt inom samma tid till parterna avsändas med posten i rekommenderat

brev.»

Rörande skälen till dessa, från vattenrätts- och dikningslagskommittéernas

förslag avvikande stadganden yttra de sakkunniga uti sina

motiv till 11 kap. 27 §:

»I andra stycket av 53 § (förslaget 61 §) lämnas emellertid möjlighet

till användande av ett ännu enklare förfarande för ansökningsmålens

handläggning, nämligen målens behandling enligt samma regler,

som föreslås för stämningsmålen. Detta förfarande har ansetts böra tilllämpas

i de fall, då målet synes kunna utan nackdelar avgöras med

rättskraft allenast mot viss eller vissa personer, som uteslutande eller

huvudsakligen- äro av dess utgång beroende, och deras rättsinnehavare,

alltså då av den åsyftade anläggningen endast en eller annan strandägare

kan skadas och personerna i fråga äro till namnet kända. Förutsättning

för denna procedurs tillämpning är alltså, att ansökan innehåller

uppgift om nämnda personer. Gentemot dessa kommer sökandens talan

därför att framstå som ett yrkande om åläggande för dem att mot

ersättning tåla intrånget av den sökta anläggningen. I stället för att på

sätt förut nämnts utfärda kungörelse om ansökningen, låter vattenrättsdomaren

å densamma teckna föreläggande för de uppgivna sakägarna

att inom viss tid skriftligen svara å de i ansökningen framförda påståendena,

och åligger det sökanden att uttaga och delgiva nämnda personer

handlingarna på sätt som för delgivning av stämning är stadgat.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr lti.

I skriftlig inlaga till vattenrättsdomaren kunna sakägarna framföra sina

invändningar mot den föreslagna åtgärden och precisera sina ersättningsyrkanden,

varefter sökanden får tillfälle inkomma med påminnelser.

Erfordras särskild värdering eller undersökning, sker sådan på

samma sätt som föreskrivits beträffande övriga mål. Sedan skriftväxlingen

avslutats, lian det vara erforderligt, att parterna få tillfälle

till muntliga förhandlingar vid sammanträde med vattendomstolen.

Tid och plats för sådant sammanträde kan vara utsatt redan i stämningsresolutionen,

eller också utsättas senare, i vilket fall parterna underrättas

genom anslag och brev på sätt nedan yttras. Men i de allra flesta fall

torde parternas inställelse vid vattendomstolen vara obehövlig. Detta torde

bliva regel, åtminstone då parterna äro ense eller tvisten dem emellan

huvudsakligen angår ersättningsfrågan. I sådana fall bör vattendomstolen

utan annan partförhandling än den, som innebäres i skriftväxlingen,

meddela dom vid sammanträde, varför parternas närvaro är

obehövlig. Om tid och plats för utslagets meddelande skola i ty fall

parterna underrättas genom anslag å vattenrättsdomarens tjänstelokal och

genom avsändande av meddelande därom i rekommenderat brev (72 8

nu SO §).

Den nu beskrivna stämningsproceduren är avsedd att i flottledsmål

komma till användning beträffande det stora flertalet enstaka byggnadsmål.

I jämförelse med vad för närvarande gäller i fråga om dylika måls

handläggning, kommer alltså proceduren att hädanefter bliva betydligt

enklare och framför allt att medföra mindre kostnader för de flottande.

Härigenom tillmötesgås ett från flera håll framställt önskemål att i fråga

om enklare flottledsmål undvika det nu föreskrivna förfarandet med flottledssyn.

Den av stämningsprocedurens tillämpning å ansökningsmål ovan

omförmälda påföljden av i viss mån begränsad rättskraft åt vattendomstolens

utslag lär sällan medföra någon olägenhet; ty för de flottande

kan i dessa fall vara tillfyllest att beslutet äger giltighet mot dåvarande

och blivande ägare av mark, varå anläggningen är uppförd eller genom

vattenuppdämning e. d. omedelbart inverkar. Skulle till äventyrs inträffa,

att ägare av något område, som beröres av anläggningen, icke

blivit instämd i målet, äger utslaget ej giltighet mot honom, och han är

oförhindrad att genom stämning å flottningsföreningen påyrka byggnadens

ändrande, i vad hans rätt angår; dock kan föreningen i dylikt fall

med stöd av 71 § (nu 80 §) möta hans talan med ansökan hos vattendomstolen

att få bibehålla anläggningen även vad denne sakägare vidkommer.

Inskränker sig åter en dylik sakägare till att blott fordra ersättning

för den skada, honom tillskyndats av en dylik byggnad, skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Hl

sådan ersättningstalan ej anhängiggöras hos vattendomstolen utan i den

ordning, som stadgas i lagen om flottning i allmän flottled, d. v. s. genom

hänvändelse till skiljemän.

Då 53 § (nu 61 §) — liksom vissa ändringar i följande delar av

11 kap. — fått sådan avfattning, att även andra vattenmål än flottledsmål

beröras därav, kan det synas, som om vi gått utöver vad revisionen

av flottledsförfattningarna bort föranleda. De gjorda ändringarna äro

emellertid av den art, att deras inskränkande till att omfatta allenast

flottledsmål skulle tett sig besynnerligt.»

Vad de flottningssakkunniga och motionären föreslagit i fråga om utskottet.

sättet för doms meddelande i stämningsmål, och därmed även i vissa ansökningsmål,

finner utskottet vara av sådan betydelse, särskilt för undvikande

av onödiga domstolssammanträden och därmed förenade kostnader,

att utskottet ej kan underlåta att föreslå ändring av 80 § i den av

motionären angivna riktning. Utskottet har emellertid ej helt kunnat

följa motionärens förslag. Då det ej torde vara övensstämmande med

gällande rättegångsordning att, huru ringa betydelse ett mål än må hava,

förmena en part förhandling inför domstol, därest han äskar sådan, samt

det ej heller kan anses tillrådligt att fastslå, att i brottmål den tilltalade må

fällas till ansvar, utan att honom givits tillfälle utföra sin talan vid förhandling

inför domstolen, har utskottet för dessa fall ansett undantag

böra göras från den föreslagna befogenheten för vattenrättsdomaren att

utan partförhandling utsätta målet till avgörande. Med sålunda angiven

inskränkning har utskottet godkänt motionärens mening i denna del och

föreslagit därav föranledd förändring i 80 §.

En given följd av den föreslagna ändringen av 80 § har blivit,

att även 77 § i samma kapitel måst av utskottet underkastas viss jämkning.

Lagen om flottning i allmän flottled.

3 §•

Under förevarande paragraf hava upptagits bestämmelser, avsedda Propositioatt

reglera den s. k. husbehovsflottningen, d. v. s. den rätt att nyttja nen''

flottleden för framförande av husbehovsvirke, som medgives närboende

personer, utan att skyldighet åligger dem att ingå som medlemmar i flottningsföreningen.

Enligt gällande flottningsstadga är husbehovsflottning medgiven

strandägare i avseende å det husbehovsvirke, som han framflottar från

egen skog. Denna rätt har i det kungl. förslaget utsträckts att gälla varje

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Herr G-ezelius''

motion.

Utskottet.

Herr Lövgrens

motion.

Utskottet.

innehavare av jordbruksfastighet inom by eller hemman, som gränsar till

flottleden, och att avse ej blott virke, som tages från egen skog, utan

även sådant, som hämtas från skog, tillhörig andra delägare i byn eller

hemmanet eller vari byn eller hemmanet har del.

Uti sin motion har herr Gezelius hemställt, att ifrågavarande paragraf

måtte så omarbetas, att rätten till husbehovsflottning tillerkännes varje

innehavare av jordbruksfastighet, som kan tillgodogöra sig flottleden för

husbehovsflottning från egen skog eller skog, vari han eller hans by

eller hemman äger del. Som skäl härför har anförts, att det icke vore

tillfredsställande att låta begränsningen av denna rätt bestämmas av det

på en skiftesåtgärd grundade förhållandet, huruvida byn eller hemmanet

med någon del av sitt område når fram till flottleden eller icke. Snarare

än i strandäganderätten borde denna rätt anses hava sin grund i bygdebehovets

behöriga tillgodoseende.

De skäl, som av motionären anförts, finner utskottet vara värda

beaktande. Då något missbruk ej heller synes kunna befaras av en

dylik utsträckning av rätten till husbehovsflottning, vilken rätt blott omfattar

husbehovsvirke, d. v. s. virke, som tarvas för nybyggnader, reparationer,

stängsel, bränsle och annat dylikt behov å fastigheten, har utskottet

funnit sig böra följa motionärens mening i denna del och alltså

föreslagit viss jämkning i paragrafens avfattning.

6 §•

I denna paragraf föreskrives, att för skada och intrång, som vållas

av flottgodset eller eljest i följd av flottningen (fiottningsskada) eller

som uppkommer genom anläggning eller åtgärd för flottleden, ersättningskall,

i den mån den icke blivit på förhand uppskattad och erlagd, lämnas

med fulla värdet.

I paragrafen har herr Lövgren i Nyborg yrkat sådan ändring,

att föreskrift måtte införas därom att skada, som tillfogas fiskredskap

genom i allmän flottled, farled eller skärgård kringdrivande virke, skall

ersättas av flottningsförening eller virkesägare.

Yad först angår skada, som uppstår i allmän flottled, är att märka,

att redan enligt förslaget ersättning torde av de flottande skola givas ej blott

för skada å fiskredskap utan därutöver jämväl för den förlust, som vållas

exempelvis genom att på grund av flottningen fiske hindras eller försvåras.

Yad därefter beträffar motionärens yrkande i vad det avser farled

och skärgård, bör först påpekas, att, såsom framgår av departementschefens

motivering till 6 kap. 2 § vattenlagen, förslaget avser, att flottled skall kunna

utsträckas jämväl nedanför de sista skiljeställena ut i de havsvikar, däri flo
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

33

derna utmynna. Detta torde komma att ske i de flottandes eget intresse, men

därigenom bliva dessa i fråga om skada, som orsakas av därstädes kringdrivande

eller ilandflutet virke, underkastade skadeståndsplikt, som nyss

sagts. Motionärens önskemål torde alltså i förslaget vara tillgodosedda utom

vad angår de delar av skärgård, där allmän flottled ej inrättas. Regleringen

av förhållandena därstädes tillhör dock icke flottningslagstiftningen.

Jämväl här lär dock den skadelidande'' enligt allmänna skadeståndsregler

äga rätt till ersättning av den, vilkens flottgods förorsakat skadan.

I detta sammanhang bör även anmärkas, att herr Lövgren i sin

motion jämväl yrkat, att virkesägaren måtte åläggas, att om någon tillvaratagit

i allmän flottled, farled eller skärgård kringdrivande virke, erlägga

en bärgningsarbetet motsvarande bärgningslön eller att om detta vägras,

virket måtte tillfalla bärgaren. I detta avseende gälla motsvarande förhållanden

som nu framhållits rörande skadeersättning. Flottaingsförening

är nämligen ensam berättigad att tillvarataga spilltimmer, som flyter

omkring i ett vattenområde, där flottled finnes. Bärgning och bärgarlön

kan alltså komma i fråga allenast beträffande områden, där allmän flottled

icke finnes. Såsom nyss nämnts, faller emellertid regleringen av förhållandena

i sådant vatten icke inom flottningslagstiftningens ram.

Av anförda skäl hemställer utskottet, att herr Lövgrens motion i

nu berörda delar icke måtte föranleda ändring i eller tillägg till det kungl.

förslaget.

° **a eu

9 §•

Denna paragraf innehåller regler angående vad som är att iakttaga

vid sökande av ersättning för liden skada. I detta avseende stadgas,

bland annat, att anmälan om ersättningsanspråk — utom i visst undantagsfall,

varom mera nedan — skall göras före utgången av det kalenderår,

då skadan uppkom, vid äventyr att tal erätten eljest är förlorad.

Såsom i sakkunnigebetänkandet och propositionen framhålles, är

en dylik preskriptionstid en nyhet för lagstiftningen, då de skadelidande

hittills endast varit underkastade den allmänna tioåriga preskriptionen.

Därav hade, anföres i betänkandet vidare, vållats allvarliga olägenheter

i olika avseenden. Dels hade, då ersättningsanspråk väcktes först mot

slutet av preskriptionstiden, det visat sig praktiskt taget omöjligt för en

flottningsförening att motbevisa sakägares påståenden om liden skada. Dels

hade ock, då de flottande växlat år från år, avsevärda missförhållanden

uppstått genom att i fall, där skadeståndstalan väcktes först ett antal år

efter skadans timande, skadan kunnat få gäldas av helt andra än dem,

till följd av vilkas flottning den uppstått. Ur båda nämnda synpunkter

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18). 5

Propositio
nen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

vore det önskvärt, att skadeståndskraven framställdes redan samma år,

som skadan uppkommit. Det vore nämligen ofta svårt att vid senare

besiktning avgöra, vilket år viss skada inträffat. Därjämte vore det av

stor vikt för en flottningsförening att få kännedom om skadeståndsanspråk,

innan de vanligen för kalenderår förda räkenskaperna avslutades.

Genom sådan kännedom vunnes, att, även om ersättningsbeloppet ej blivit

fixerat, viss summa, motsvarande av föreningen gjord uppskattning av

skadan, kunde avsättas och räkenskapernas avslutande således ej uppehållas,

och att ersättningarna kunde i samband med andra utgifter utdebiteras

å de flottande, som vore ansvariga för deras gäldande.

Sakkunnige föreslogo som generell regel, att ersättningsanspråk

skulle anmälas före årets utgång. Häri har emellertid i propositionen,

under åberopande därav att flottning understundom på vissa platser bedreves

långt in mot slutet av året och att det således i vissa fall kunde

medföra svårigheter för de skadelidande att före årsskiftet upptäcka inträffad

skada, gjorts den modifikationen, att om flottning någonstädes

pågått efter den 1 november, skada, som å sådan del av flottleden uppstått,

får anmälas före utgången av nästföljande kalenderår.

^motion*68 Mot förslagets ståndpunkt har motionsvis invändning framställts av

herr Hage, som framhållit, att med hänsyn därtill att det många gånger

kunde hända, att inträffad skada beaktades först tämligen lång tid efter

det den inträffat, preskriptionstiden syntes allt för knappt tilltagen.

Motionären har därför yrkat, att paragrafen måtte så ändras, att skada

skall anmälas senast före utgången av kalenderåret närmast efter det, då

skadan uppkom, i samband med vilken ändring berörda undantagsbestämmelse

borde utgå.

Utskottet. Utskottet inser väl de starka skäl, som ur synpunkten av de

flottandes intresse tala för att så strängt, som i förslaget skett, begränsa

preskriptionstiden. Utskottet har emellertid icke kunnat undgå att taga

intryck av de invändningar, som framställts mot denna begränsning. I

likhet med motionären finner utskottet, att det icke blott i de fall, då

flottningen pågått efter den 1 november, kan inträffa, att skada förblir

oupptäckt över årsskiftet, särskilt som viss skada kan tänkas vara av

sådan beskaffenhet, att den icke kan iakttagas förrän påföljande år.

Behörig hänsyn till de skadelidandes intressen synes därför utskottet

kräva, att tiden för anmälande av ersättningstalan utsträckes på sätt

motionären föreslagit. Principiella invändningar torde icke kunna med

skäl resas mot ett dylikt stadgande, så mycket mindre som redan

Kungl. Maj:t, såsom nyss nämnts, måst göra ett avsteg från den i förslaget

uppställda regeln.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande. Nr Jti.

35

I samband med den ändring i paragrafen, som utskottet således

förordar, torde 3 punkten i paragrafens första stycke, innehållande

berörda undantagsbestämmelse, böra bortfalla.

11 §•

I denna paragraf, innehållande bestämmelser, huru ersättning skall Proposition

uppskattas genom skiljemän samt syn för sådant ändamål hållas, bestämmes

beträffande tiden för berörda syn, att densamma i regel skall hållas

efter flottningens avslutande och i sammanhang med övriga skadors uppskattande.

1 detta stadgande har herr Hage i sin motion, under a n i o- Nerv Hages

rande att den skadelidande borde hava rätt att fortast möjligt erhålla n

ersättning för skadan, föreslagit sådan ändring, att paragrafen måtte

förses med det tillägget, att syn för skadeersättnings bestämmande ej

bör uppskjutas i de fall, där den, som lidit skadan, ovillkorligen fordrar

skyndsam uppskattning av densamma och skyndsam ersättning härför

samt skadans omfattning kan anses någorlunda betydlig i ekonomiskt

avseende.

Till grund för det kungl. förslagets ståndpunkt torde ligga dels Utskottet.

vikten av att hålla skiljedomskostnaderna nere, dels angelägenheten att

förhindra, att en strandägare genom att ideligen framställa krav på ersättning

för nya skador, vållade genom samma flottning, kunde föranleda

ett flertal syner kort efter varandra. Då dessa skäl synas utskottet äga

giltighet, hemställer utskottet, att motionen icke måtte bifallas.

12 §.

Denna paragraf reglerar frågan om gäldande av kostnaderna för Propositioskiljemannaförrättningen.

I sådant hänseende föreskrives som regel, att

om det- dömes till ersättning, den ersättningsskyldige skall förpliktas att

gälda såväl kostnaden för förrättningen som motpartens utgifter å saken,

dock med det undantag, att där ersättningen ej sättes högre än den ersättningsskyldige

före förrättningen bjudit, var och eu skall stå sina utgifter

samt gälda halva förrättningskostnaden. Sistnämnda regel skall

gälla jämväl om ersättningsyrkandet ogillas men det befinnes, att fog ej

saknats för detsamma; har yrkandet däremot varit obefogat, skall den,

som framställt detsamma, gälda såväl hela förrättningskostnaden som

motpartens utgifter.

I berörda regler, vilka väsentligen torde överensstämma med nu-5^*^

varande rättstillämpning, har herr Hage i sin motion yrkat sådan ändring,

att även i de fall att ersättning ej sättes högre än den ersättningsskyldige

före förrättningen bjudit eller att ersättningsyrkandet ogillas, men

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Propositio
nen.

det befinnes att den som framställt kravet ej saknat fog därför, den för

flottningsskadan skyldige skulle betala samtliga kostnaderna, eller också

att staten skulle betala den del, som skulle falla på ersättningssökanden,

samt att i de fall, då ersättningsyrkandet ogillas och det anses, att

sökanden saknat fog för sitt yrkande, staten skulle betala förrättningskostnaderna

eller åtminstone hälften av desamma.

Till stöd för dessa yrkanden har anförts, att med förslagets regler

en skadelidande kunde förmås att godkänna hur liten ersättning som helst,

av fruktan att eljest få betala högt uppdrivna förrättningskostnader,

samt att tvisten ofta skulle komma att gälla invecklade spörsmål, där det

bleve svårt att avgöra, huruvida fog saknats för anställande av talan.

Den av motionären påyrkade utvidgningen av den för flottningsskada

ansvariges förpliktelser strider mot de allmänna grunderna för ersättningsskyldighet

i avseende å rättegångskostnad och synes vara obillig.

Ej heller det av motionären ifrågasatta överflyttandet i särskilda fall av

vissa förrättningskostnader å staten har utskottet funnit sig kunna förorda.

Utskottet hemställer alltså om avslag å ifrågavarande motion i denna del.

I ovan återgivna regler angående ersättningsskyldigheten har i

tredje punkten av paragrafens första stycke gjorts den modifikation, att

om part till skiljeman utsett person utom orten och det finnes uppenbart,

att ojävig och till skiljeman lämplig person varit att tillgå inom orten,

motparten icke må betungas med högre ersättning för sådan skiljemans

inställelse, än som kan anses motsvara vad person inom orten bort tillerkännas.

Utskottet har funnit, att ett dylikt allmänt stadgande i vissa

fall på grund av särskilda lokala förhållanden kan verka obilligt och försvåra

för part att få sina intressen på bästa sätt tillgodosedda. Utskottet

anser, att berörda stadgande lämpligen kan ersättas genom en allmän

föreskrift därom att skiljemännen vid utdömande av ersättning och kostnader

alltid skola pröva desamma efter skäligheten. I det uti ifrågavarande

undantagsstadgande berörda fallet kommer därvid skälighetsprövningen

att omfatta såväl det berättigade i att tillkalla skiljeman utom

orten som ock beloppet av den ersättning, som bör tillerkännas sådan

skiljeman.

§§ 17—22.

Enligt lagförslaget finnes möjlighet att, sedan beslut om inrättande

av allmän flottled vunnit laga kraft men innan i beslutet föreskrivna

anordningar vidtagits, kunna, därest flottning ändock kan ske utan

väsentligt men för sakägare och utan betydligare hinder för flottledsarbetena,

få tillstånd att i avbidan på flottledens upplåtande till allmänt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

37

begagnande i vattendraget bedriva s. k. interimsflottning. Denna regleras

genom bestämmelserna i 17—21 §§. Enligt dessa skall interimsfiottningen,

som hittills medgivits i eu betydande utsträckning, väsentligen

inskränkas, nämligen så att den medgives endast den, som förut

llottat i leden, eller sådana, som visas genom uppehåll med flottningen

lida avsevärd förlust, varjämte stadgats, att tillstånd till interimsflottning

må lämnas endast för ett år i sänder. De av vattendomstolen

meddelade allmänna bestämmelserna för flottledens nyttjande till allmän

flottning skola i tillämpliga delar gälla i fråga om interimsflottningen, och

interim sflottande skola erlägga flottledsavgifter enligt vanliga regler. Interimsflottande

äro vidare skyldiga att enligt allmänna grunder ersätta

flottningsskada. Tillstånd till interimsflottning meddelas av Kungi. Majtts

befallningshavande, sedan vatienrättsdomaren avgivit yttrande.

I 22 § lämnas bestämmelser därom att i fall det föreskrivits, att

flottning i flottled skall inskränkas till viss tid av året, Kungl. Maj:ts

befallningshavande äger att, om under pågående flottning behov yppas

av tidens utsträckning, på ansökan lämna tillstånd därtill.

I fråga om de regier, som sålunda föreskrivits beträffande prövningav

frågor om interimsflottning och utsträckning av flottningstiden, har

ändringsförslag framställts av herr Lubeck, som i sin motion, under anförande

att vattendomstolen i långt högre grad än Kungl. Maj:ts befallningshavande

sutte inne med kännedom om de förhållanden, till vilka

hänsyn borde tagas vid meddelande av beslut i frågor av nämnda slag,

yrkat, att de i 17—22 §§ avhandlade frågorna måtte överlämnas till

vattendomstolens prövning.

Av sakkunnigebetänkandet framgår, att rätten att medgiva interimsflottning

och förlängning av flottningstiden lämnats Kungl. Maj:ts befallningshavande

såsom den myndighet, vilken övar tillsyn över de allmänna

flottlederna och flottningen däri. Det framgår även, att hithörande

frågor betraktats såsom administrativa ärenden, icke domstolsmål.

Utskottet har funnit, att skäl tala för såväl förslagets som motionärens

ståndpunkt. Med hänsyn till den stora, i viss mån prejudicierande

betydelsen av interimsflottningen för deri kommande flottningen i

allmän flottled och med tanke på de ekonomiska konsekvenserna förandra

sakägare av en förlängning av flottningstiden har utskottet ansett

det kunna ifrågasättas att biträda motionen. Då emellertid frågor

av hithörande slag ofta kunna vara brådskande samt sammanträde

med vattendomstolen i allmänhet kan erhållas endast med viss tidsutdräkt,

och då det genom föreskriften om vattenrättsdomarens hörande

ändock är sörjt för att dennes sakkunskap göres gällande vid frågans

Herr

Liibecks

motion.

Utskottet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

18 §.

Herr

Liibecks

motion.

22 §•

Herr

Liibecks

motion.

Utskottet.

Proposi
tionen.

bedömande, har utskottet icke ansett sig hava tillräckliga skäl att förorda

en ändring i förslaget.

Beträffande 18 § är vidare att märka, att herr Liibeck i sin motion

yrkat, att uttryckligt stadgande måtte införas om skyldighet för interimsflottande

att ersätta skada och förlust, som genom interimsflottningen

kan tillskyndas ägare av vattenverk. Med den vidsträckta innebörd, som

inlagts i begreppet flottningsskada i förevarande förslag, synes genom

det nyss återgivna generella stadgandet, att de interimsflottande äro skyldiga

att ersätta flottningsskada, hava tillräckligt tydligt utsagts, att jämväl

skada för vattenverk skall ersättas. I andra punkten av 18 paragrafens

andra stycke synes emellertid ökad tydlighet vinnas genom inskjutande

av ordet flottningsskada, vilket utskottet alltså förordar.

Enahanda yrkande som det sist berörda har av herr Lubeck framställts

beträffande flottning med utsträckt flottningstid. Då genom beslut

om dylik förlängning av flottningstiden leden fortfar att vara allmän

flottled, är det uppenbart, att reglerna för flottning alltjämt bliva gällande

i sådan led, och samma skyldighet att ersätta skada och förlust för

vattenverk, som i allmänhet gäller, föreligger alltså även för dem, som

flotta under den enligt 22 § utsträckta flottningstiden. Motionen synes

alltså i denna del icke böra föranleda till någon åtgärd.

27 §.

I paragrafen tiar föreslagits viss jämkning, på det att tydligare

skall framgå, att jämväl flottningschefen är att anse såsom tjänsteman

hos flottningsföreningen. Liknande jämkning har företagits jämväl i 32 §.

29 §.

De bestämmelser, som upptagas under förevarande paragraf, avhandla

grunderna för de flottandes delaktighet uti föreningens utgifter.

Först angivas de allmänna huvudprinciper, som böra tjäna Kungl.

Maj:ts befallningshavande till ledning vid fastställande av de grunder,

varefter olika virkesslag böra med varandra jämföras vid kostnaders fördelning,

de s. k. indelningsgrunderna. Vidare föreskrives, att, där flottleden

blivit indelad i distrikt, kostnaderna skola distriktsvis fördelas å

det virke, som inom varje distrikt framflottas. Slutligen har i avseende

å sorteringsutgifters vid olika skiljeställen fördelning meddelats en särskild

bestämmelse av innehåll, »att i sorteringsutgifter deltaga beträffande

varje skiljeställe allenast de flottande, vilkas flottgods där av
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagntuko/tets utlutande Nr J8. 39

skiljes, dock att, där uppenbart är, att till följd av det utsorterade virkets

avskiljande ur flottleden orsakas minskning i sorteringskostnaden

för flottgods, som vidare framflottas, Kungl. Maj:ts befallningshavande äger

efter tagen hänsyn jämväl till de av virkets uppehållande vid sådant

skiljeställe orsakade olägenheter bestämma, att även ägare av sådant

flottgods skall i mån av båtnad, som nu sagts, deltaga i gäldandet av

sorteringskostnaden vid skiljeställe, där virket icke avskiljes.»

Beträffande skälen till sistnämnda föreskrift, som i stort överens- De

stämmer med vad de flottningssakkunniga härutinnan föreslagit, hava

dessa i sina motiv anfört följande:

»I fråga om sorteringsutgifternas fördelning har ansetts nödvändigt

att, utöver bestämmelsen om att arbetssvårigheten skall läggas till grund

härför, även lämna föreskrifter för de fall, att vid ett skiljeställe endast

vissa flottandes virke varder avskilt, medan de övriges framföres vidare

i leden. Det torde synas naturligt, att i dessa fall sorteringskostnaderna

böra fördelas allenast å de flottande, som få sitt flottgods till sig avskilt,

enär de övriges flottgods icke till någon del bidragit att orsaka

denna kostnad. Stadgandet står i full överensstämmelse med nu gällande

lagstiftning i ämnet. I 12 § flottningsstadgan föreskrives, att, om

någon flottandes virke avskiljes annorstädes än vid gemensamt sorteringsställe,

skall han ensam vidkännas kostnaden för avskiljandet så ock föranstalt,

som för sådant ändamål erfordras. Med uttrycket ''gemensamt

sorteringsställe’ åsyftas härvid uppenbarligen det skiljeställe vid ledens

slut, där efter flottningens fullbordande allt virke uppdelas mellan de

skilda ägarna.»

Efter att hava åberopat ett uttalande av nya lagberedningen i dess

motiv till 12 § flottningsstadgan, fortsätta de sakkunniga:

»Detta uttalande är tydligen byggt på principen, att varje flottgodsägare

skall ensam vidkännas kostnaden för avskiljandet av sitt virke.

Det oaktat saknas icke exempel, att ett motsatt tillvägagångssätt blivit

tillämpat, därvid så förfarits, att i större flottleder ett eller flera skiljeställen

uppe i landet betraktats såsom och benämnts ''gemensamma’ med

bestämmelser, att allt virke, även det passerande, skall deltaga i sorteringskostnaden,

kanske även i kostnaden för ''finsorteringen’, avseende

fördelningen av det urskilda virket mellan olika ägare eller i skilda

kvaliteter. Ett sådant förfarande lär knappast kunna försvaras ur rättvisans

synpunkt. Det torde vara tillräckligt erinra om, att, såsom denna

bestämmelse i vissa fall tillämpats, det inträffat, att virke, som flottats

genom hela leden till dess ändpunkt, måst vid 4 å 5 olika s. k. allmänna

skiljeställen bidraga till gäldande av sorteringskostnaderna för

sakkun
niga.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

annat virke samt därefter slutligen drabbats av kostnaden för sin egen

sortering. Att på dylikt sätt belasta långfärdsvirket med kostnader, varav

det icke har den minsta nytta, innebär en obillighet. Är inrättandet av

skiljeställe på en viss ort till allmän nytta för trakten, utan att alltför

stora olägenheter därav uppstå för det allmänna, är detta visserligen

tillräcklig anledning till att medgiva skiljeställes anläggande, men att

härutöver fordra, att samtliga i leden flottande skola bidraga till såväl

anläggningens som sorteringsarbetets bekostande, kan ej vara annat än

till skada för skogsägarna och de flottande. Det passerande virket

tillskyndas ändock i varje fall den skadan, att det uppehälles vid skiljestället

och således framkommer senare till bestämmelseorten.

Då vi alltså föreslagit, att sorteringskostnaderna, däri även inbegripes

amorteringskostnaden för skiljeanordningarna, skola för varje

skiljeställe drabba endast det virke, som där uttages ur leden, hava vi

dock gjort undantag för det fall, då det finnes uppenbart, att till följd

av det utsorterade virkets avskiljande ur leden orsakas minskning i sorteringskostnaderna

för passerande virke, då det längre ned i leden skall

urskiljas. Konungens befallningshavande äger i sådant fall bestämma,

att även detta flottgods skall i mån av den båtnad, det tillskyndas, deltaga

i sorteringskostnaderna vid skiljeställe, som det passerar.»

Beträffande förslagets ifrågavarande bestämmelse rörande grunderna

för sorteringskostnaders fördelande mellan det virke, som utskiljes, och

det, som framflottas vidare, hava i åtskilliga motioner framställts ändringsyrkanden.

Herrar Pers'' Uti sina huvudsakligen lika lydande motioner hava herr Pers samt

oc,l $[oralS ^err Olsson i Morastrand och hans medmotionärer hemställt, att »den förstrand

m. fl. månsrätt. för långfärdsvirket, som stadgas i förslaget till lag om flottmotioner.

. njng j allmän flottled § 29, måtte utgå och lagen omarbetas i syfte att

underlätta virkets upptagande under flottningens gång».

Till stöd för detta yrkande anföres i huvudsak följande: När flottning

först praktiserades, var det givetvis för bygdernas eget behov. Ortseller

bygdeflottningen hade alltså varit den primära flottningsmetoden.

Långfärdsflottningen tillhörde däremot en senare tid och hade tillkommit

för att tillgodose exporten. Resultatet av den utveckling, långfärdsflottningen

medfört, hade blivit en extensiv skogshushållning, där det gällt

att med minsta möjliga kostnader få virket från roten till flottleden och

vidare ned till kusten till sågverken. Befolkningen i övre delarna av

älvdalarna hade härigenom förminskats och en stark anhopning av arbetsfolk

nere vid kusten inträtt. Denna tendens att göra flodernas övre

områden till glest befolkade ödemarker och samla en industrisågverksbe
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

41

tolkning vid flodernas mynning hade dock icke varit enhetlig. I mellersta

delen av landet, särskilt i bergslagen, där den industriella utvecklingen

orsakat eu betydande konsumtion av virke, hade smärre sågverk

uppstått vid sjöar och älvar för att begagna sig av flottningsmöjligheterna

för virkestillförseln. Denna rörelse, osäker och tvekande till en början,

hade växt sig allt starkare och konkurrerade nu framgångsrikt allt högre

upp i Norrland om skogarnas virke. Det hade också visat sig, att annan

virkesförädling, såsom framställning av pappersmassa och papper, utvecklats

i förenämnda trakter. På denna rörelseriktning hos vår industri,

nämligen att inne i landet upptaga virket till förädling, hade statsmakterna

baserat det stora företag, som under namn av Inlandsbanan vore

under förverkligande. På de platser, där denna järnväg skär floddalarna,

vore det nödvändigt sörja för, att flottlederna anpassade sig för industrien

och att skiljeställen anordnades. Det vore så långt ifrån, att den

inne i landet förlagda förädlingsindustrien kunde anses mindervärdig och

därför borde motarbetas av lagstiftningen, att den tvärtom hade vissa

betydande företräden. Den gåve arbete åt en av gammalt i bygderna

bofast befolkning, som eljest skulle få lov att söka sitt uppehälle på andra

orter i landet eller emigrera. Ett igångsättande av skogsindustri här och

där inne i landet skulle därjämte bliva till förmån för ett mera intensivt

skogsbruk. Där efter flodsträckan förutsättning funnes för mera utvecklad

trävaruindustri, torde därför allmänna skiljeställen inrättas, varvid långfärdsvirket

borde deltaga i kostnaden för grovskiljningen och skiljeanordningarna

efter samma grunder som det virke som frånskiljes. Om och

när ett sådant allmänt skiljeställe skulle anordnas, borde överlämnas till

Kungl. Maj.-ts befallningshavandes bestämmande. Någon ersättning eller

kompensation, för att långfärdsvirket fördröjdes vid skiljeställe, borde icke

ifrågakomma.

Herr Welander har i sin motion hemställt, att förevarande paragraf

måtte erhålla sådan ändrad lydelse, att virke, som flottas vidare, även

skall deltaga i sorteringskostnaderna till den del, som prövas skäligt.

Till stöd härför har huvudsakligen anförts följande: Uppfattningen

att allt virke borde nedflottas till kusten kunde hava visst fog för sig i

äldre tider, då någon virkesförädling av nämnvärd betydelse icke fanns

annat än vid älvarnas utlopp. Förhållandena hade emellertid sedan dess

förändrats i väsentlig grad. I samma mån som de inre delarna av landet

blivit allt mera befolkade, hade behovet av förädlat virke starkt ökats

och därmed hade även ett oavvisligt krav på trävaruindustri uppefter flottlederna

uppstått. Men även trävaruindustri för export hade börjat växa

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 6

Herr TVelanders

motion.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Herr Gezelius''

motion.

Tipp inne i landet. Så vore fallet i västra delarna av Jämtland, där sågverk

och trämassefabriker uppförts, vilka med stor fördel exporterade sina

varor över norsk hamn. Dylika industrier inne i landet hade visat sig

kunna betala högre priser än trävaruindustrien vid kusten varit hågad

att bjuda, varigenom de i icke ringa mån bidragit att höja avkastningen

av skogarna. Från skogsvårdssynpunkt vore det icke blott önskvärt utan

till och med nödvändigt, att förädlingsindustrien förlädes utefter lederna.

Smärre virkesdimensioner såsom gallringsvirke och toppar kunde icke

tåla så lång flottning som ned till kusten, utan att en stor del sjönke

under vägen. För att icke dylikt virke skulle förfaras till förlust för

landet och till hinder för skogsvården, vore nödvändigt att industri funnes

inne i landet. Såväl från nationalekonomisk, statsfinansiell och skogsvårdssynpunkt

som med hänsyn till behovet hos befolkningen i det inre

av landet vore det därför av stor betydelse, att uppkomsten av träförädlingsverksamhet

utefter flottlederna underlättades. Detta skulle emellertid

ej bliva fallet, om förevarande paragraf antoges oförändrad, i ty att

det bleve alltför ekonomiskt betungande för virkesägarna att ensamma

bekosta alla sorteringskostnader för det virke, som avskildes ovan utloppet.

En sådan bestämmelse vore ej heller rättvis. Avskiljandet av

olika ägares virke vore eu gemensam angelägenhet, som borde gemensamt

ordnas och bekostas av de flottande. Någon skarp gräns mellan enskilda

och gemensamma skiljeställen kunde nämligen numera knappast fixeras.

Emellertid borde det virke, som flottas vidare, icke betungas mera av

sorteringskostnader, än skäligt vore. Då avskiljandet av virke ovan

vattendragens utlopp i regel avsåge en mindre del av hela virkesmängden

och anläggningarna för skiljeställen ofta bleve ganska dyrbara, vore

det icke heller rättvist, att sorteringskostnaderna delades lika på allt virke,

utan borde en relativt större andel därav läggas på det avskilda virket

i förhållande till dettas relativa mängd och övriga omständigheter vid

varje skiljeställe. Frågan om sorteringskostnadernas fördelande borde

därför ordnas efter rådande förhållanden vid olika skiljeställen och bestämmas

av Kungl. Maj:ts befallningshavande, och borde lydelsen av

ifrågavarande paragraf avfattas i överensstämmelse härmed.

Herr Gezelius hemställer i sin motion, att skiljeställen måtte kunna

anordnas dels såsom gemensamma och dels såsom enskilda, och att gemensamt

skiljeställe måtte anordnas, då sådant, med hänsyn till omfattningen

av ortens skogshantering eller förutsättningarna i övrigt för en mera avsevärd

utsortering, kan anses bliva för ortens skogshantering eller det allmänna

till gagn; varefter beträffande förevarande paragrafs lydelse hemstäl
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

43

les, att paragrafen måtte omarbetas därhän, att virke, som flottas lång väg,

icke därför tillerkännes något företräde vid fråga om fördelning av utgifterna

eller jämkning däri; att beträdande gemensamt skiljeställe sorteringsutgifterna

skola fördelas på allt det virke, som där framflottas; att i fråga om

utgiften för sortering vid enskilt skiljeställe ägare av flottgods, som flottas

vidare, skall deltaga i gäldandet av sorteringskostnaden, i den mån minskning

i kostnaden för utsortering av samma virke kan anses komma att orsakas

till följd av det utsorterade virkets avskiljande ur flottleden; samt att vid

dylikt bidrags bestämmande hänsyn icke må tagas till det vidare framflottade

virkets uppehållande genom sorteringen vid skiljestället.

Till stöd för dessa sina yrkanden anför motionären:

»Att med gemensamt sorteringsställe i gällande flottningsstadga

uppenbarligen skulle avses endast skiljeställe vid flottleds slut, kan med

fog sättas i tvivelsmål. Såsom jämväl de sakkunnige vitsordat, ha i åtskilliga

fall efter vederbörande myndighets beslut gemensamma fördelningsställen

anordnats på andra ställen i flottleder än vid deras slut.

Och om än vid tiden för flottningsstadgans tillkomst behovet av dylika

skiljeställen icke var i ögonen fallande, synes mig påtagligt, att jämväl

ur den synpunkt, som även enligt lagförslaget bör vara det ledande motivet

i fråga om flottleders anordnande eller ''gagnet för ortens skogshantering’,

ett dylikt behov ej sällan föreligger och i än högre grad bör

beräknas komma att framdeles föreligga. I såväl flottledsområdenas som

det allmännas intresse kan det givetvis vara till gagn, att även skogens

avkastning förädlas inom produktionsorten om och i den mån naturliga

förutsättningar härför i övrigt föreligga, och det ur såväl nationalekonomiska

som sociala och kulturella synpunkter. Ur billighetssynpunkt är

det icke heller tilltalande, att långfärdsintresset i lagstiftningen tillerkännes

förmåner, som verka försvårande för de skogsproducerande orterna

att för eget behov tillgodogöra sig skogens avkastning. Och att

en utsortering vid gemensamt sorteringsställe redan inom skogsområdena

icke verkat till skada för vare sig skogshanteringen eller det ekonomiska

utbytet av skogen, därom råder, så vitt jag förnummit från mitt län, där

ett dylikt sorteringsställe finnes anordnat vid Österdalälvens utlopp i

Siljan, vid vilket omkring hälften av där framflottade märken avskiljas,

under det att vid ledens slut ingen utsortering äger rum eller erfordras,

bland skogsägarna icke någon meningsskiljaktighet. Ju mer möjligheterna

ökas att ekonomiskt kunna tillgodogöra sig skogens ''min dre värdiga’

produkter samt uppfattningen om betydelsen av skogsvårdens tillgodoseende

och om medlen härför trängt igenom, stegras ock såväl skogshanteringens

i orten som det allmännas berättigade intressen av virkes
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Herrar

Aarnseths

och Eriks~

sons i Grängesberg

motion.

utsortering vid tidigare skede. Jag torde härvid endast behöva antyda

betydelsen av rensningsvirkets uttagande och av sjunkningsprocentens

stegring vid långfärdsflottning.

Flottleden är ett kommunikationsmedel. Låt vara att den för sin

användning är begränsad till endast visst slags gods, bör den givetvis i

det allmännas intresse, såvitt möjligt, anordnas med hänsyn till lämplig

samverkan med andra kommunikationsmedel. Denna uppfattning har

stått klar för riksdagen vid dess beslut angående Inlandsbanans tillkomst

och sträckning samt Trollhätteledens och Vänernshamnars anordnande för

storsjötrafik. Utan en målmedvetet anordnad samverkan med det inre

Norrlands vattensystem jämväl i dess fiottledskapacitet lärer Inlandsbanans

betydelse såsom trafikled för denna landsdels skogsproducenter bli

skäligen illusorisk.

Jag har icke heller kunnat övertygas om, att någon rättslig grund,

lika litet som historisk, kan åberopas för långfärdsvirkets företrädesrätt

vid utnyttjande av en flottled i fråga om den ej minst betydelsefulla utsorteringen

av flottgodset därur.»

Slutligen hava herrar Aarnseth och Eriksson i Grängesberg uti sin

motion hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl.

Maj:ts förslag till lag om flottning i allmän flottled, att sorteringsutgifter

för grovsortering vid skiljeställen måtte fördelas på allt flottgods, som

framflottas till eller förbi ifrågavarande skiljeställe.

Motionärerna anföra härvid i huvudsak följande: Med den ifrågasatta

bestämmelsen om kostnadsfördelningen för virkesavskiljning förefölle

det, som om kostnaderna härför skulle synnerligen hårt drabba dem,

som nödgas uttaga sitt virke vid sådana skilj eställen, som äro så belägna,

att blott en mindre del av virkesmängden utsorteras. Behovet av nya

skiljeställen inne i landet hade inträtt med järnvägarnas framdragande,

i det att, där järnvägen korsade flottleden, nya samhällen uppstått, som

hade behov av förädlat virke. Virkesåtgången på sådana platser och

andra utefter järnvägen belägna orter hade motiverat anläggandet av

förädlingsverk, och dessa vore i de flesta fall hänvisade till vattenvägen

för framforslandet av virket. Möjligheten att anlägga skiljeställen vid

dylika platser borde från statens sida underlättas, då ju därigenom ortens

virkesbehov kunde fyllas på lämpligaste sätt samt rikligare arbetstillfällen

beredas ortsbefolkningen. Enligt motionärernas mening skulle föreliggande

förslag i denna fråga i hög grad komma att hindra anläggandet

av skiljeställen långt från kusten samt åstadkomma ett fördyrande av

virket å dessa orter. Genom höga pris på byggnadsvirket lades även

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlutande Nr 18.

45

hinder och svårigheter i viigen för arbetarna att kunna lyckas i sina

strävanden att skaffa sig egna hem å eller invid förenämnda platser. Vad

anginge de mindre skogsägarnas intressen av berörda fråga syntes det

tämligen klart, att det för dem vore av stor betydelse, att skiljeställen

Ange i nödigt antal anordnas utefter flottlederna, då ju möjligheter till

större konkurrens om skogsprodukterna kunde åstadkommas, än då virket

komme att uppköpas av de större trävarubolagen vid kusten utan konkurrens

från de mindre träförädlingsverkens sida. Ett försvårande av

nödiga skilj eställens inrättande torde därför komma att reducera saluprisen

för de små skogsägarna. Bland dessa hade dessutom under senare

tid kunnat spåras tankar på att på kooperativ väg söka förädla sina skogsprodukter.

Denna strävan skulle säkerligen möta ett hinder i den ifrågasatta

omkostnadsfördelningen vid skiljeställena, under det att enligt motionärernas

mening densamma i stället borde från statens sida underlättas.

Vad sålunda anförts rörande skogsägarnas intressen i fråga om lättheten och

billigheten vid skiljande av flottvirke, torde även i viss mån gälla staten, såsom

ägare av stora skogstillgångar i de långt från kusten belägna kronoparkerna.

Det vore icke otänkbart, att staten komme att i allt större

utsträckning använda virket därifrån dels för sina järnvägar och dels för

andra ändamål. Med underlättandet av virkets upptagande. vid lämpliga

platser i flottleden syntes därför statens intressen bäst vara tillvaratagna.

Gällande lagstiftning reglerar hithörande förhållanden på det sätt,

att åtskillnad göres mellan gemensamma och enskilda skiljeställen. Lagbestämmelserna

härom återfinnas i flottningsstadgans 4 och 12 §§. Uti

4 § 1 mom. är det ålagt synemännen, jämte annat, att särskilt utreda,

huruvida, där någon önskar få sitt flottgods avskilt annorstädes än vid

gemensamt sorteringsställe, sådant kan ske,* utan att annans flottgods

oskäligt uppehälles, och huru för avskiljandet nödig anstalt bör inrättas;

och i 12 § föreskrives, att, om någon flottandes virke avskiljes annorstädes

än vid gemensamt sorteringsställe, han skall ensam vidkännas

kostnaden för avskiljandet, så ock för anstalt, som för sådant ändamål

erfordras. Uti motiven till sistnämnda paragraf yttrar nya lagberedningen,

bland annat, att utsorteringen av virket till de olika ägarna i allmänhet

skedde i närheten av flodmynningen, men att det för mången

virkesägare bleve nödigt att, innan hans virke uppnått den därstädes belägna

gemensamma utsorteringsbommen, bekomma detsamma, för vilket

ändamål särskild anstalt erfordrades för att kunna utskilja det ifrågavarande

flottgodset från det övriga, som skulle framsläppas vidare, samt

att det torde vara uppenbart, att kostnaden för denna anstalt ävensom

Utskottet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

för själva avskiljandet borde drabba samma virkesägare ensam. Såsom

emellertid synes framgå av de flottningssakkunnigas förut återgivna motiv

till ifrågavarande 29 § och efter vad utskottet i övrigt inhämtat, har

den av nya lagberedningen sålunda anförda distinktionen mellan gemensamt

och enskilt skiljeställe icke kunnat i praktiken konsekvent genomföras.

Vid anläggandet av nya skiljeställen i flottled hava myndigheterna

stundom förklarat sådant skiljeställe skola anses såsom gemensamt med

skyldighet för alla flottande, således även för dem, vilkas virke ej utsorterades,

att gemensamt deltaga i kostnadernas gäldande. Någon gång har

det även förekommit, att Kungl. Maj:ts befallningshavande föreskrivit, att

den del av sorteringsutgifterna, som motsvarade anläggningskostnaden,

skulle gemensamt gäldas av alla flottande, men att själva arbetskostnaden

för skilj ningen skulle stanna ensamt å den eller dem, vilkas virke

utskilts. I lagtillämpningen synas sålunda ganska olika uppfattningar

hava gjorts gällande angående betydelsen av gemensamma och enskilda

skiljeställen och därav beroende fördelning av sorteringsutgifterna.

I ovan nämnda motioner, vilka utmynnat i yrkanden på ändring

av det nu föreliggande förslagets bestämmelse angående grunderna för

sorteringskostnadernas fördelning, har uppmärksamheten riktats på de

förändrade förhållanden, vilka efter tillkomsten av 1880 års flottningslagstiftning

inträtt genom uppkomsten av en livskraftig träförädlingsindustri

uppefter flottlederna. Denna industri, vilken ur nationalekonomisk

synpunkt måste betraktas såsom synnerligt värdefull med hänsyn särskilt

därtill, att den möjliggjorde ett ekonomiskt fördelaktigt tillgodogörande

av smärre virkesdimensioner och annat mindervärdigt virke, vilket icke

tålde längre flottning, nödvändiggjorde enligt motionärernas mening anordnande

på lämpliga platser av flera skiljeställen. Vidare har det framhållits,

att det såväl ur skögsvårdssynpunkt som med hänsyn till ortsbefolkningens

virkesbehov och skapandet av rikligare arbetstillfällen vore

önskvärt, att skogsavkastningen bleve förädlad inom produktionsorten, i

den mån naturliga förutsättningar därför i övrigt förelåge. En virkesutsortering

vid tidigare skede läge därför i såväl skogshanteringens i orten

som det allmännas intresse. Slutligen har det erinrats om angelägenheten

av en ordnad samverkan mellan flottlederna och andra kommunikationsleder,

särskilt statens under utveckling- varande järnvägsnät i Norrland.

Dessa av motionärerna framhållna synpunkter finner utskottet värda

beaktande; och utskottet kan även ansluta sig till motionärernas uppfattning,

att ur dessa synpunkter förslagets bestämmelse angående grunderna

för sorteringskostnadernas fördelning genom den förmånligare ställning,

som därmed beredes det s. k. långfärdsvirket i förhållande till det tidigare

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV IS.

47

ur flottled utsorterade virket, torde i många fall komma att verka obilligt

såsom särskilt tungt belastande det senare och därigenom också visa sig

i viss grad hämmande på eu i flera hänseenden önskvärd utveckling.

Härtill kommer, att enligt utskottets mening den förevarande frågan

torde böra bedömas även ur andra synpunkter av i viss mån principiell

innebörd.

I fråga om flottleds- och underhållskostnaders fördelande hava de

flottningssakkunniga i sitt betänkande (sid. 405) medgivit, att vidkommande

eu del av sorteringsutgifterna, nämligen såvitt de avsåge gäldande

av anläggnings- och underhållskostnaderna för skilj eanordniugarna, det

kunde med ett visst fog ifrågasättas, huruvida icke detta slag av utgifter

närmare vore att likställa med flottledsutgifterna. Visserligen hava de

sakkunniga ansett skiljeanordningarna, såsom tillkomna direkt för själva

sorteringsarbetets möjliggörande, intaga en särställning bland flottledsanorclningar.

Men flottleden såsom kommunikationsanstalt har att fylla icke

blott uppgiften att transportera flottgodset utan även uppgiften att fördela

flottgodset mellan dettas olika ägare, och denna senare uppgift kan icke

fyllas med mindre än att skiljeställen anordnas. Skiljeanorclningarna synas

därför verkligen med visst fog kunna likställas med övriga flottledsanordningar,

tillkomna icke blott i vissa enskilda flottandes intresse utan även

i det allmänna intresse, som flottleden i egenskap av allmän kommunikationsanstalt

har till uppgift att tjäna. Denna synpunkt torde det vara

nödvändigt att fasthålla numera, då den skillnad mellan gemensamma

och enskilda skiljeställen, vilken kännetecknar nu gällande lagstiftning,

icke längre kunnat upprätthållas och därför också i det nu föreliggande förslaget

övergivits.

Flottled står under förvaltning av flottningsförening, men denna är

— såsom jämväl de sakkunniga erinrat — icke ett i förhållande till

trafikanterna självständigt affärsföretag, som äger att för dessa fastställa

trafiktaxor, utan en kooperativ sammanslutning av trafikanterna själva.

Härav följer visserligen, att en var måste äga berättigad fordran att icke

belastas med större utgifter för godsets framförande, än som motsvara

föreningens kostnader för flottningen av hans eget virke. Men till dessa

kostnader böra enligt utskottets här ovan angivna uppfattning även

räknas anläggnings- och underhållskostnader för skiljeanordningar; och

då ombesörjandet av utsorteringen lagligen åligger föreningen, torde även

arbetskostnaden härför böra anses såsom utgift icke endast för de enskilda

flottandes räkning, utan även för fyllande av en flottleden påvilande

uppgift.

Ur nu anförda synpunkter kan utskottet icke finna det vara obil
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

ligt, att samtliga flottande, om än i olika grad, beroende på skäligt avvägande,

få deltaga i sorteringsutgifterna vid varje skiljeställe. Utskottet

anser sig därför icke kunna tillstyrka antagande av Kungl. Maj :ts förslag

i denna del oförändrat.

Huru de syften, vilka utskottet sålunda anser sig böra understödja,

skola på lagstiftningens väg lämpligen kunna uppnås, därom kunna olika

meningar råda. Motionärerna hava var för sig föreslagit olika utvägar.

Således har herr Gezelius hemställt, att man i den nya lagen måtte bibehålla

skillnaden mellan gemensamma och enskilda skiljeställen, och att

olika grunder skulle gälla för sorteringskostnadernas fördelande vid dessa.

Såsom gemensamt skulle förklaras sådant skiljeställe, som vore av särskild

betydelse för ortens skogshantering eller där eu avsevärd utsortering ägde

rum. Herrar Aarnseth och Eriksson i Grängesberg hava åter påyrkat,

att grunderna för sorteringskostnadernas fördelande måtte fastställas så,

att kostnaden för grovsorteringen fördelades på allt flottgods, som flottades

till eller förbi ett skiljeställe, under det att finsorteringskostnaden skulle

ensamt drabba det virke, som utskiljes.

Ingendera av dessa utvägar anser sig utskottet kunna tillstyrka.

Att i lag uppdraga en allmängiltig gräns för åtskillnaden mellan gemensamma

"och enskilda skiljeställen synes vara synnerligen svårt. Det är

även att märka, att förhållandena vid varje skiljeställe kunna under

olika tider betydligt växla, och att ett skiljeställe, som vid en viss tid

borde anses som gemensamt, ganska snart kan nedsjunka i betydelse för

orten, så att det bör betecknas såsom enskilt. Yad åter angår förslaget

att göra åtskillnad mellan sådana sorteringskostnader, som föranledas av

grovsorteringen å ena samt av finsorteringen å andra sidan, kan utskottet

ännu mindre godtaga en sådan lösning. Först och främst torde det, enligt

vad utskottet från sakkunnigt håll inhämtat, vara ogörligt att ens tillnärmelsevis

avgöra, huru stor del av sorteringskostnaden kan hänföras till

grovsorteringen, ty med de invecklade apparater, som numera användas

vid skiljena, pågår arbetet med såväl grovsortering som finsortering i ett

sammanhang. Vidare torde en sådan lösning kunna bliva orättvis i de

ej så sällan förekommande fall, då endast ett virkesmärke uttages vid

skiljestället och då sålunda all sorteringskostnad vid skiljestället är att

anse såsom kostnad för grovsortering.

Under utskottets behandling av förevarande paragraf har tanke

väckts på en sådan anordning, att kostnaderna för sorteringsarbetet vid

alla skiljeställen i ett vattendrag skulle sammanslås och därefter fördelas

lika på allt virke, som därstädes framflottas. Svenska flottningschefsföreningen

har i en till utskottet ingiven skrivelse förklarat, att tekniska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

41)

hinder ej möta för genomförandet av ett sådant system, som nyss sagts.

Utskottet har dock icke av det material, som stått utskottet till buds,

kunnat erhålla en säker uppfattning om, huru ett dylikt system skulle

verka i olika vattendrag. Anledning synes dock vara att befara, att

systemet i en del fall skulle verka obilligt. Utskottet har därför ej ansett

sig kunna ifrågasätta, att en sådan princip, som ovan antytts, lägges till

grund för lagstiftningen.

Utskottet har därför i huvudsaklig anslutning till det ändringsförslag,

som föreligger i herr Welanders motion, funnit sig böra stanna vid

den lösningen av förevarande spörsmål, att det överlåtes åt de prövande

myndigheterna att för varje flottled, efter vad skäligt finnes, bestämma,

huru kostnaderna vid varje skiljeställe böra fördelas ej blott å det

virke, som där utskiljes, utan även å det virke, som vidare framflottas

neråt leden.

Vid detta bedömande synes hänsyn böra tagas dels till den betydelse

för ortens skogshushållning, som är förenad med befintligt skiljeställe,

dels till mängden av det virke, som beräknas skola skiljas, och

till minskningen i slutliga sorteringskostnaden för det virke, som vidare

framflottas, dels till kostnaderna för skiljets anläggande och virkets utsorterande,

så att där dessa på grund av lokala förhållanden äro särskilt

höga, en jämförelsevis större andel därav också bör drabba det virke,

som därstädes uttages, dels till sammanlagda antalet skiljeställen, så att

långfärdsvirket ej hårdare betungas än som är förenligt med rättvisa och

billighet eller längre uppehälles än som är oundgängligen nödigt, dels

ock till alla de övriga förhållanden, som kunna växla efter omständigheterna

i varje särskilt fall. \

Av den ståndpunkt utskottet sålunda intagit följer, att utskottet

icke kan förorda bifall till de av hérr Gezelius, herr Pers och herr Olsson

i Morastrand m. fl. väckta motionerna, i vad desamma syfta till upptagande

i vattenlagens 10 kap. 17 § av föreskrift om utredning vid syneförrättning

angående skiljeställes anordnande såsom gemensamt eller

enskilt.

I sammanhang med de av utskottet således förordade ändringarna

i paragrafen har utskottet ansett, att för vinnande av bättre systematisering

ordningen mellan punkterna i densamma lämpligen bör ändras.

34 §.

I denna paragraf föreskrives, att för flottningsförening skall finnas Propositioreglemente,

och lämnas under olika punkter hänvisningar till vad sådant nen
Bihang

till riksdagens protokoll 1910. 9 samt. 2 avd. 14 käft. {Nr 18.) 7

t

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Herr

Gezelius''

motion.

Utskottet.

Propositio
nen.

reglemente skall innehålla. Under punkt 13 stadgas, att reglemente

skall angiva, vad husbehovsflottande har att ställa sig till efterrättelse i

avseende å bl. a. iakttagande av nödiga försiktighetsmått.

Herr Gezelius yrkar i sin motion, att tillägg måtte göras därom,

att i sammanhang härmed i reglemente jämväl skall inrymmas föreskrift

om att den allmänna flottningen bör så bedrivas, att icke nödig, vederbörligen

anmäld husbehovsflottning därigenom oskäligt försvåras.

Då skyldighet till dylik hänsyn synes föreligga för de flottande

oberoende av föreskrift i reglementet, och då — på grund av det allmänna

stadgandet i 6 kap. 4 § vattenlagen att vid flottleds inrättande

skall i fråga om skydd för enskild rätt bestämmas, huru vid flottledens

ordnande och begagnande tjänligast bör förfaras, så att ändamålet må

utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet för annan — sådan

föreskrift, som motionären avser, torde i erforderliga fall komma att inflyta

redan i regleringsutslaget, har utskottet icke funnit anledning understödja

motionen.

Däremot har utskottet ansett viss jämkning böra vidtagas i 7 punkten,

avseende bestämmande av tiden för ordinarie flottningsstämmor, och

i 9 punkten, som rör begränsningar i de flottandes rösträtt vid flottningsstämma.

Dessa ändringsförslag sammanhänga med av utskottet framställda

yrkanden beträffande 55 och 57 §§; och får utskottet hänvisa

till vad vid berörda paragrafer anföres.

39 och ^40 §§.

Enligt dessa paragrafer åligge/ det vederbörande befallningshavande

att såsom ett led i det allmännas kontroll å flottningsföreningarna utse

lämplig person att vara ledamot i flöttningsförenings styrelse. Till sådan

ledamot skall utses någon med skogs- och flottningsförhållandena i orten

förtrogen person, som ej själv deltager i flottningen eller är anställd i

flottandes enskilda tjänst. Han skall hava till uppgift att iakttaga, att

vid flottledens och flottningens ordnande vederbörlig hänsyn tages till

skogsnäringens krav på goda flottningsförhållanden inom orten. I propositionen

anföres, att det särskilt torde vara att förvänta, att skogsägare,

vilka ej själva deltoge i flottningen men för avyttringen av sitt virke

vore beroende av flottningsförhållandena, i den av befallningshavanden

utsedde styrelseledamoten erhölle en målsman för sina intressen. Dessa

skogsägare ägde för närvarande icke någon möjlighet att inom föreningen

få sina synpunkter framförda och beaktade.

De sakkunniga hade föreslagit, att dylik styrelseledamot skulle ut
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18.

ses, endast där det för tillgodoseende av ortens skogshushållning eller

andra allmänna intressen funnes önskvärt. Kungl. Maj:t har emellertid

frångått detta förslag och ansett, att befallningshavanden i varje fall bör

utse styrelseledamot. Såsom skäl för denna ståndpunkt anför departementschefen,

att det med den betydelse flottled bär ur kommunikationssynpunkt

icke syntes tillrådligt att överlämna frågan, huruvida de allmänna

intressena böra företrädas inom liottningsstyrelsen, till eventuellt

olika praxis hos skilda befallningshavande.

Herr Enhörning har i sin motion yrkat en begränsning av skyldig- Fn^err^in s

heten för befallningshavanden att utse styrelseledamot. Utgångspunkten Motion.9

för motionären har därvid varit hänsyn till att för de många små,

ofta i avlägsna trakter verkande (lottningsföreningarna kostnaderna för

en dylik offentlig styrelseledamot kunna bliva i hög grad betungande,

varjämte framhållits, att betydelsen för det allmänna i dessa fall av att

en dylik styrelseledamot funnes vore skäligen obetydlig. På dessa skäl

hemställes om sådan ändring av 40 §, att Kungl. Maj:ts befallningshavande

skall utse styrelseledamot allenast i flottningsförening, vars flottgodsmängd

under senaste 1 O-årsperiod i medeltal utgjort minst 50,000 kbm.

Väl anser utskottet i likhet med motionären, att det icke är nödigt Utskottet.

eller lämpligt att föreskriva, att av länsstyrelse utsedd styrelseledamot

skall finnas i alla flottningsföreningar. Utskottet har dock icke funnit,

att en begränsning lämpligen kan ske på den av motionären föreslagna

vägen eller genom någon annan generell inskränkning. I stället har utskottet

förmenat, att det av de .sakkunnige föreslagna stadgandet, att

styrelseledamot skall utses, endast där så finnes önskvärt för tillgodoseende

av ortens skogshushållning eller andra allmänna intressen, innebär eu

lycklig lösning. De av departementschefen anförda skälen för frångående

av de sakkunniges förslag hava icke kunnat övertyga utskottet. Det

synes, som om med de sakkunnigas förslag styrelseledamot komme att

utses i alla de fall, där befintligheten därav kan vara av någon betydelse

för det allmänna. Tillräcklig offentlig kontroll torde i övriga, mindre

betydelsefulla föreningar vinnas genom den av länsstyrelse utsedda revisorn

och den befallningshavandens allmänna tillsyn över flottningsföreningar,

varom stadgas i 70 §.

Av anförda skäl föreslår utskottet ett återgående till de sakkunnigas

ovan berörda förslag i denna punkt. Tillika har utskottet ansett,

att ifrågavarande styrelseledamot bör utses, ej, såsom enligt förslaget,

av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där styrelsen har

sitt säte, utan genom samverkan av länsstyrelserna i de län, i vilka

flottleden framgår.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Av den här ovan berörda ändringen i 40 § föranledes viss jämkning

jämväl i 39 §.

§ 50.

Herr Jämväl i denna paragrafs bestämmelse, att en revisor för varje

motion.98 förening skall utses av befallningshavanden, har herr Enhörning yrkat

ändring i samma riktning som hans nyssberörda hemställan i fråga om

styrelseledamot. /

De sakkun- Beträffande revisor i flottningsförening hade de sakkunniga i över
nt9a''

ensstämmelse med sitt förslag rörande styrelseledamot ansett, att revisor

skulle utses, när det efter ansökan eller eljest funnes lämpligt. Som

skäl för denna ståndpunkt hava de sakkunniga anfört i huvudsak, att

behovet av offentlig revisor ställde sig olika, allt efter som i flottningen

deltoge en mångfald flottande, som ägde förmåga att själva tillvarataga

sina intressen vid revisorsval, eller en övervägande majoritet å stämman

tillkomme en eller ett par flottgodsägare, som sålunda hade att utse

föreningens revisorer; i fall av sistnämnda slag vore deltagande i revisionen

av en person, utsedd av offentlig myndighet, önskvärd, om icke

för annat, så för att bryta udden av möjliga misstankar om bristande

oväld i handhavandet av föreningens angelägenheter.

Departe- Mot denna uppfattning invänder departementschefen i sitt yttrande

en. tiu statsrådsprotokollet i huvudsak följande. Det uppdrag revisorerna

hade att utföra, avsåge ej blott at£ tillvarataga de enskilda flottandes

intressen utan även att tillse, att de allmänna intressen, som vore förknippade

med flottleden och flottningen, blivit av styrelsen vederbörligen

tillgodosedda. För övrigt vore det ej ovanligt, att majoriteten inom en

flottningsförening årligen växlade, så v att det ofta torde bliva för befallningshavandena

omöjligt att avgöra, när det ur vissa enskilda flottandes

intresse vore behövligt att tillsätta en offentlig revisor. Med hänsyn härtill

och för att de allmänna intressenas rätt i avseende å flottlederna

måtte bliva fullt ut tillgodosedd, ansåge departementschefen, att offentlig

revisor alltid borde för flottningsförening utses.

Utskottet. Utskottet finner de av departementschefen för hans ståndpunkt an
förda

skälen äga giltighet och har följaktligen icke ansett sig kunna förorda

någon inskränkning, vare sig på den av motionären förordade

vägen eller annorledes, i bestämmelsen angående utseende av revisorer.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 53

55 §.

I denna paragraf stadgas, bland annat, att flottande vid flottnings- Propositiostämma

äger rösträtt i förhållande till beloppet av det av honom lämnade

förlaget, dock med de inskränkningar, som må vara bestämda i reglementet;

och i 34 § 9 punkten föreskrives, att i flottningsförenings reglemente

skall införas bestämmelse om huruvida och i vad mån begränsning av

rösträtt skall ske. Kungl. Maj:t har alltså icke velat i lagen fastslå, vilken

begränsning i rösträtten, som skall äga rum, eller ens att begränsning

alltid skall ske.

Denna fråga dryftas utförligt av de sakkunniga i deras betänkande De sakkun(sid.

450 tf.) Där anföres, att Norrlandskommittén föreslagit, att för att nl9a''

maktställningen inom flottningsförening i någon mån måtte utjämnas,

ingen skulle få rösta för mera än en Vio av vid flottningsstämma närvarandes

röstetal, att flottningschefsföreningen, under åberopande att i

reglementena numera i regel föreskreves inskränkning av rösträtten, framhållit,

att den av Norrlandskommittén sålunda företagna begränsningen

kunde utan risk av majoritetsförtryck uteslutas ur lagen, och att domänstyrelsen

yttrat, att en allmän bestämmelse i förevarande avseende för

alla flottleder i hela riket syntes kunna medföra olägenheter, större än

motsvarande fördelar, ävensom att styrelsen ansåge sannolikt, att ändamålet

bäst kunde vinnas, om i lagen inflöte en bestämmelse därom att

vid fastställande av reglemente noggrannt måtte av myndigheter övervägas,

i vad mån berörda rösträtt borde inskränkas med hänsyn till

ovan anförda förhållanden.

För sin egen del anförde de sakkunniga därefter, att de funnit de

mot ett fixt begränsande av rösträtten anförda skälen så tungt vägande,

att de icke ansett sig böra föreslå dylik bestämmelse. Däremot funne de

sakkunniga, att principen om rösträttens begränsning vore av så stor

vikt, att den borde uttryckligen i lagen framhållas. I överensstämmelse

härmed föreslogo de sakkunniga de bestämmelser i ämnet, som sedermera

återfinnas i propositionen.

Utskottet, som håller före, att hänsynen till de mindre flottande TJtskottet.

kräver garantier mot majoritetsförtryck, finner väl i likhet med vad

hörda myndigheter anfört, att en allmänt bestämd begränsning av rösträtten

skulle vara oläglig och kunna verka motsatsen till vad därmed

åsyftats. Utskottet anser dock å andra sidan, att principen om rösträttens

begränsning alltför svagt kommit till uttryck i lagförslaget. En lämplig

mellanväg synes utskottet vara, att det fastslås, att sådan begränsning

alltid skall äga rum, men att storleken av begränsningen icke föreskrives i

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Utskottet.

Propositio

nen.

De sakkunniga.

lagen utan får bestämmas av vederbörande befallningshavande efter omständigheterna

för varje särskilt fall. Utskottet hemställer av dessa skäl,

att 34 § 9 punkten och 55 § måtte ändras i enlighet med denna uppfattning.

56 §.

Enligt denna paragraf skall viss åtgärd vidtagas minst åtta dagar

före flottningsstämman, annan åtgärd en månad före stämman. För vinnande

av överensstämmelse med de tidsfrister, som å andra ställen i lagen,

exempelvis 54 och 59 §§, finnas föreskrivna, har utskottet ansett, att berörda

tider böra ändras till en vecka, respektive fyra veckor.

57 §.

I denna paragraf föreskrives, att innan flottningen varje år börjas,

skall hållas ordinarie flottningsstämma. Mot denna bestämmelse svarar

föreskrift i 34 § 7 punkten, att flottningsförenings reglemente skall angiva,

huru ofta ordinarie flottningsstämma skall hållas. Med detta uttryck

torde avses, att i reglementet skall fastställas såväl antalet flottningsstämmor

som ock tiden för desammas hållande. Då utskottet ansett

önskvärt, att detta tydligare kommer till uttryck i lagtexten, har utskottet

verkställt omformulering av berörda moment av 34 § samt vidtagit en

mindre ändring i 57 §.

61 §.

I 60—62 §§ meddelas bestämmelser om rätt till talan i vissa fall

rörande flottningsförenings förvaltning. I 61 § medgives sålunda enskild

flottande att, om han förmenar, att honom blivit påförda större kostnader

än med fastställda fördelningsgrunder överensstämmer, genom stämning

å föreningen påfordra rättelse i den gjorda debiteringen. Vidare föreskrives

i samma paragraf, att om styrelsen eller ledamot därav eller flottande

förmenar, att beslut å flottningsstämma icke tillkommit i behörig ordning

eller eljest strider mot i lag eller annorledes meddelade föreskrifter, talan

jämväl därom får föras genom stämning å föreningen. I båda fallen

stadgas, att stämning skall ske inom trettio dager från beslutets dag,

respektive från det styrelseberättelse över räkenskapsårets räkenskaper

framlagts å flottningsstämma.

Sakkunnigebetänkandet, som icke upptog bestämmelser i det första

av ovannämnda avseenden, bestämde tiden för stämning å föreningen i

s. 55 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

55

det senare fallet till 90 dagar från beslutets dag. I propositionen hava

icke angivits de skäl, som föranlett inskränkning av tiden till 30 dagar.

Utskottet har funnit, att sistnämnda tidsfrist ofta kan komma att Utskottet.

bliva alltför kort. Det bör observeras, att enligt övriga gällande lagar

om olika slag av föreningar och dylika sammanslutningar tiden för stämning

vid anställande av talan mot föreningsbeslut allmänt är längre. I

aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar och lagen om bankrörelse

är sagda tid två månader; i sjukkasselagen och lagen om understödsföreningar

tre månader. Tillräckliga skäl synas icke vara anförda för ett

frångående av vad å dessa andra likartade områden ansetts vara den lämpliga

tidsfristen, så mycket mindre som flottande ofta äro bosatta på långt

avstånd från och med dåliga kommunikationer till den plats, där styrelsen

har sitt säte och där stämma hålles, och således sent få kännedom

om därvid fattade beslut m. m., varefter av samma skäl uttagande och

delgivning av stämning kräver avsevärd tid. Utskottet anser alltså, att

tidsfristen i båda fallen bör bestämmas till sextio dagar.

62 §.

Herr Gezelius yrkar i sin motion, att den rätt till klandertalan, Herr Gezesom

enligt förevarande paragraf tillkommer flottande, bland annat i deuus m0 ton''

fall, att han förmenar, att genom förenings beslut om kostnaders uttaxering

flottningen oskäligt betungas eller att något för föreningen fattat

beslut länder till uppenbart men för de flottande, måtte utsträckas att

tillkomma även ägare eller innehavare av skog eller av avverkningsrätt

till skog inom flottledens vattenområde. Till stöd för denna hemställan

har av motionären anförts, att ägare eller innehavare av skog eller av

avverkningsrätt till skog inom flottledsområdet i regel i långt högre grad

än en måhända endast tillfälligt flottande hade intresse av flottledens

handhavande på sådant sätt, att den icke för framtiden betungades med

oskäliga kostnader; värdet av hans skogstillgång och möjligheten av dess

utnyttjande vore därav väsentligt beroende.

Med erkännande därav att innehavare av skog eller av avverk- Utskottet.

ningsrätt till skog, även då de icke äro flottande, kunna på sätt motionären

anfört hava ekonomiskt intresse av det sätt, varpå flottleden och

flottningsföreningens verksamhet skötes, vill utskottet framhålla, att enbart

dylikt intresse, här lika litet som å andra områden, kan konstituera

talerätt. Utskottet har alltså icke kunnat biträda motionen. Det bör även

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

De sakkunniga.

anmärkas, att, i de fall, då styrelseledamot utses av befallningshavanden,

de av motionären avsedda intressenterna torde kunna anses i denne styrelseledamot

erhålla en målsman för sina intressen i fråga om flottledens

skötande och flottningens bedrivande.

65 §.

Förevarande paragraf behandlar frågan om sättet och villkoren för

sammanslagning av flottningsföreningar. Denna fråga kan lösas på flera

olika sätt. Antingen kan det föreskrivas, att sammanslagning av två

föreningar skall kunna ske, endast då båda föreningarna äro ense därom,

eller ock kan det överlåtas åt myndighet att bestämma härom, när sådant

prövas lämpligt för flottningen, därvid som ytterligare alternativ kan

medgivas vetorätt för någondera föreningen.

De sakkunniga föreslogo den utvägen, att sammanslagning skulle

kunna ske, förutom då föreningarna voro ense, endast om sådant påyrkades

av bivattendragets förening. I sitt betänkande (sid. 459) återgiva

de ett yttrande av domänstyrelsen, däri nämnda styrelse, med framhållande

av de olika olägenheter, som följa av att i samma vattendrag

funnes flera flottningsföreningar, förklarat, att det syntes lämpligt, att förvaltningen

av flottleder i bivattendrag överlätes på den förening, som ombesörjde

flottningen i huvudälven. Därefter anföra de sakkunnige följande:

»Obestridligt är, att förekomsten inom samma vattensystem av ett

flertal mindre flottningsföreningar ofta medför åtskilliga olägenheter, såsom

domänstyrelsen framhållit. Förhållandena inom de skilda vattensystemen

äro dock så olikartade, att ett generellt stadgande om skyldighet

för samtliga föreningar inom ett vattensystem att förenas till en enda

förening långt ifrån alltid skulle verka fördelaktigt. Enligt vad flottningens

målsmän upplyst, bliva flottningskostnaderna i de mindre lederna

ofta billigare, om flottningen ombesörj es genom egen förening. De flottande

kunna i sådant fall med eget folk utföra arbetet och inom sig utse

flottningschef mot ringa avlöning. Såsom bosatta å orten och vanligen

själva mindre skogsägare kunna de lättare erhålla förmånliga avtal rörande

aekordsflottning, strandskadeersättningar m. m. Det torde ej heller

vara ovanligt, att skogsägare vid försäljning av virke åtaga sig att leverera

virket å flott vatten i huvudälven eller de större bilederna samt att

själva ombesörja dess flottning genom de mindre bileder, som virket

dessförinnan måste passera. Härigenom kunna de förskaffa sig större

s. 57 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

57

inkomst på skogen.----Att under angivna förhållanden de

mindre flottningsföreningarna icke alltid varit villiga att uppgå i de

större, är ej att förvåna sig över. Men även för de större föreningarna

kan det understundom medföra nackdelar att i sig nödgas upptaga de

mindre. — — — — Dessa vanskligheter äro dock icke av svårare art,

än att huvudledens flottningsförening skäligen må på grund av fördelarna

för det allmänna kunna förpliktas att, därest biledens flottningsförening

fattat beslut om sammanslagning, övertaga densamma, under villkor

att biledens byggnader och anstalter finnas i tillfredsställande skick.»

De sakkunnigas uppfattning godkändes emellertid icke av Kungl.

Maj:t, som i stället föreslog genomförande av den principen, att myndigheterna

ensamma ägde bestämma om sammanslagning efter framställning

därom från någondera föreningen. Departementschefen motiverade denna

ändring med att vissa erinringar framställts därom, att det ej vore berättigat

att i förevarande avseende göra åtskillnad mellan större och

mindre föreningars rätt att påkalla sammanslagning, samt att med flottledens

intresse bäst överensstämde, att samtliga leder inom samma vattensystem

förenades till ett helt, vilka anmärkningar syntes departementschefen

välgrundade.

Slutligen har herr Welander i sin motion yrkat, att förevarande

paragraf måtte erhålla följande lydelse:

»Önska olika flottningsföreningar förenas till en, fatte var för sig

beslut därom. Dylikt beslut jämte förslag till reglemente skall för fastställelse

underställas Konungens befallningshavandes prövning.

Om sammanslagning av flottningsföreningar underrätte Konungens

befallningshavande vattendomstolen för anteckning i vattenboken.»

Till stöd för detta yrkande har anförts i huvudsak följande:

»Man måste ställa sig tveksam till sammanslagning av tvenne

föreningar mot den enes önskan och i varje fall böra starka skäl föreligga

för dylik tvångsanordning. Det är icke heller oomtvistligt, att

en flottleds intressen alltid bliva bäst tillgodosedda genom en sammanslagning.

Styrelsen för en flottningsförening i ett bivattendrag har i

regel sitt säte i orten och bör därför hava lättare att känna de lokala

förhållandena än en styrelse för huvudälven, som vanligen är bosatt nere

vid kusten. Man måste ställa sig särskilt tveksam ifråga om rätten för

flottningsförening i huvudälven att till sig tvångsansluta en förening för

ett bivattendrag, ty man stöter i detta fall på delvis samma särintressen

mellan virkesägare vid kusten och i flottledens övre lopp, som framhållits

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 8

Proposi
tionen.

Herr We

landers

motion.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

ifråga om skiljeställeu. Största intresset för huvudvattendragets flottningsintressen,

vilka i regel representera vid kusten förlagda industrier,

är givetvis att så ordna flottningen, att virkets utflottning till kusten bäst

gynnas. Däremot kan man icke från huvudälvens flottningsintressenter

vänta intresse för sådana anordningar, som särskilt gynna ortens intressen,

eller de virkesägare, vilka önska avskilja virke i bivattendrag eller vid

dettas utlopp i huvudälven.

På grund av buvudföreningarnas stora röstövervikt vid flottledsstämmorna

skola buvudälvarnas intressenter också bliva i stånd att undertrycka

de önskemål, som framkomma från bivatten dragen. Vissa skäl

finnas visserligen för ett bättre samarbete mellan flottningsföreningar i

huvud- och bivattendrag och en sammanjämkning mellan deras skilda

intressen, men bör detta önskemål numera bliva i möjligaste mån tillgodosett

genom stadgandet i 64 §, att flottningschef i nedströms belägen

led av vattensystemet blir i viss män bestämmande ifråga om vattenhushållningen

och flottgodsets framsläppande även i uppströms belägen led.

Något starkare behov av rätt till tvångssammanslutning mellan skilda

föreningar är därför icke numera förhanden och är sådant icke heller

anfört i lagförslagets motivering. Ifrågavarande 65 § bör därför endast

innehålla bestämmelse om rätt till frivillig anslutning mellan olika flottningsföreningar.

»

Utskottet har icke kunnat finna, annat än att de av herr Welander

mot rätten för flottningsförening i huvudvattendrag att vinna tvångsanslutning

av ett bivattendrags flottningsförening framställda invändningarna

äro välgrundade. Dock anser utskottet sig icke kunna gå så långt som

motionären föreslagit eller till att utesluta rätten till tvångsanslutning

även för biledernas föreningar. Man bör nämligen fasthålla vid att det

allmänna har visst intresse av en enhetlig förvaltning av flottningen inom

ett vattenområde och att detta intresse bör vara avgörande, då ej

alltför stora olägenheter genom dess tillgodoseende vållas de enskilda.

Såsom de sakkunnige framhållit, synas dylika invändningar icke kunna

resas mot att, då biledens förening önskar sammanslagning och sådan

finnes lämplig med hänsyn till flottningens ändamålsenliga ordnande i

vattensystemet i dess helhet, ålägga huvudledens flottningsförening att

övertaga förstnämnda förening. I enlighet med vad de sakkunniga ansett,

bör emellertid härvid ett villkor vara, att biledens byggnader och anstalter

befinna sig i tillfredsställande skick.

På de grunder, som således anförts, har utskottet ansett de sakkunnigas

ovanberörda förslag innebära den lämpligaste lösningen av förevarande

fråga.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

66 §.

Till förtydligande av vad som torde vara förslagets mening före- Utskottet

slår utskottet, att den i denna paragraf föreskrivna anmälningen om deltagande

i flottning skall göras viss tid före årets första stämma. Jämlikt

34 § 12 punkten och senare stycket i förevarande paragraf skall bestämmelse

om längden av denna tid, som lämpligen bör avpassas efter olika

förhållanden, fastställas i flottningsföreningens reglemente.

70 §.

Herr Enhörning framställer i sin motion vissa ändringsförslag i

fråga om den i denna paragraf avhandlade tillsynen över flottningsförening.

Domänstyrelsen hade yrkat, att för sådant ändamål skulle tillsättas

särskilda flottningsinspektörer. De sakkunniga föreslogo, att högsta

tillsynen över flottlederna och flottningsföreningarna skulle såsom hittills

överlämnas åt befallningshavandena, men med rätt för dessa att vid tillsynens

utövande njuta nödigt biträde av vederbörande skogs- och vattenbyggnadstjänstemän

samt att vid behov anordna inspektioner genom tillkallade

sakkunniga personer.

Kungl. Maj:t har i propositionen i viss mån frångått denna stånd- Proposipunkt

och föreslår, att befallningshavandena skola utöva tillsyn å allmän tMnenflottleds

skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet, samt

att därjämte teknisk tillsyn å flottledesanordningarnas underhåll och nytt

jande skall under befallningshavandens överinseende åligga tjänstemännen

å väg- och vattenbyggnadsdistdrikten.

I herr Enhörnings motion föreslås däremot, att den tekniska till- Herr

synen skall på uppdrag av Kungl. Majrts befallningshavande verkställas En^°Jti^9S

genom i vattenbyggnad och flottning sakkunniga personer, utan inskränkning

till väg- och vattenbyggnadskårens tjänstemän.

Vid övervägande av de olika förslag rörande tillsynens ordnande, Utskottet.

som således framkommit, har utskottet ansett Kungl. Maj:ts proposition

innehålla den ur olika synpunkter lämpligaste lösningen av frågan.

I berörda motion yrkas därjämte, att inspektion ej skall kunna Herr

företagas på inspektionsförrättarens eget initiativ, utan endast när inspek- EnJ^tion98

tion påfordrats hos länsstyrelsen, samt att flottningsföreningen skall underrättas

om inspektionen, för att ombud må kunna sändas till densamma.

I fråga om dessa yrkanden vill utskottet framhålla, att värdet av Utskottet.

den det allmännas kontroll över flottningsföreningarna, som förevarande

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

stadgande avser, skulle i hög grad förringas, därest inspektionsverksamheten

skulle göras beroende av initiativ från enskilda intressenter, samt

att en föreskrift om att flottningsförening i varje fall skall underrättas

synes bliva opraktisk. Det förtjänar anmärkas, att enligt utskottets uppfattning

övervakandet mindre kommer att få karaktären av formliga inspektioner

än av en mera fortlöpande tillsyn vid de resor, väg- och vattenbyggnadst

jänstemännen hava att i andra ärenden företaga i de trakter,

där flottled framgår. Närmare bestämmelser härom skola för övrigt enligt

förslaget meddelas av Konungen.

73 och 74 §§.

I de ämnen, som behandlas i nämnda paragrafer eller förhållandena

beträffande sjunket eller ilandflutet virke, hava vissa förslag framställts

i de av herr Lövgren i Nyborg samt herrar Aarnseth och Eriksson

i Grängesberg väckta motionerna. Dessa förslag komma att behandlas

nedan i särskilt sammanhang.

Utskottet. Det i förstnämnda paragraf förekommande stadgandet om rätt för

strandägare och vissa andra att under särskilda förhållanden upptaga sjunket

virke har utskottet ansett böra förtydligas genom inskjutande av orden

»på föreningens bekostnad». I detta sammanhang har utskottet ansett orden

»för ägares räkning» och »mot ersättning för upptagningskostnaden» å sista

raderna av paragrafens första stycke böra såsom möjligen vilseledande utgå.

Herr Geze- Herr Gezelius har i sin motion framhållit, att han funne det i 74

tu s motion, g innehållna stadgandet därom att ifall ilandflutet virke å ställe, där det

kan vålla skada, lämnas kvarliggande längre än som kan anses behövligt,

Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet skall tillhålla flottningsstyrelsen

att återföra virket till flottleden, vid äventyr att sådant eljest

må på föreningens bekostnad verkställas, böra gälla även ett onödigt

kvarlämnande av virke på viss plats eller inom visst område i vattnet

samt icke blott då virket kan vålla skada, utan även där dess kvarliggande

eljest kan vålla olägenhet, exempelvis för fiskets bedrivande. Därjämte

anföres, att ett åsidosättande från de flottandes sida av andras

berättigade intressen i hithörande avseenden borde kunna föranleda jämväl

stadgande av vitespåföljd.

Utskottet. Utskottet, som anser, att man i lagstiftningen ej bör stadga obe
höriga

inskränkningar i de flottandes rätt eller föranleda onödiga tvister

mellan flottande och ägare till vattenområden eller strand, vill erinra om,

att bestämmelser i den av herr Gezelius åsyftade riktning delvis redan

finnas i förslaget och återfinnas i sista stycket i paragrafen. Utskottet

s. 61 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

61

har sålunda funnit Kungl. Maj:ts förslag i frågan väl avvägt och saknar

alltså anledning att frångå detsamma.

Rörande den viktiga frågan om tillvaratagandet av det i de all- Herrar

männa flottlederna sjunkna virket hava herrar Aarnseth och Eriksson i Aamseths

Grängesberg hemställt, att i lagen om flottning i allmän flottled mått^ a°on8 Foräninföras

stadgande om att sjunket flottgods, som icke av ägaren upptages gesberg moinom

ett år efter flottningen, är statens egendom. tlon''

Till stöd för detta yrkande anföra motionärerna:

»Vi anse det vara ett behov av största betydelse för flottningen i

och för sig men jämväl också ur andra synpunkter, att frågan om det

sjunkna flottvirket ordnas genom lag. Att det sjunkna virket åstadkommer

uppgrundning av farled är ju ett bekant förhållande. Även torde det

vara klart, att sådant virke lägger i vissa fall hinder i vägen för fisket.

Men utom dessa synpunkter torde med skäl den frågan kunna ställas,

huruvida lagstiftaren likgiltigt bör åse, att värden för minst 100,000,000

kronor fortfarande få ligga orörda på bottnen av våra flottleder.

Frågan om upptagandet av sjunket virke behandlades vid 1918 års

lagtima riksdag, varvid andra kammaren för sin del beslöt att antaga

följande av kammarens tredje tillfälliga utskott i sitt betänkande nr 7

föreslagna uttalande,

’att andra kammaren måtte i anledning av herrar Eronns och

Vennerströms motion, nr 245, för sin del besluta, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda,

huruvida och på vad sätt staten må kunna genom lagstiftningsoch

andra åtgärder medverka till att i flottleder sjunket virke tillvaratages,

under iakttagande av att det allmänna kommer i åtnjutande av

skälig andel i därvid uppkommande vinst.’

Det synes oss otvivelaktigt, att en lagstiftning rörande upptagandet

av sjunket virke hör hemma i lag om allmän flottled samt att utelämnandet

av denna fråga således gör sagda lag mindre ägnad att åstadkomma

ett fullständigt ordnande av de till flottningen hörande mera

vitala frågorna.

I ett par av våra grannländer, nämligen Finland och Norge, är

således för åtskilliga år sedan denna fråga ordnad genom lag. I Finland

år 1902 genom lag om vattenrätten 2:dra kap. § 18. I Norge gäller

härför en särskild lag, vilken lag antogs redan den 12 juli 1848 och

heter ’Lov om krabastömmer’.

Enligt vårt förmenande bör allt sjunket virke, som icke av ägaren

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Herr Lövgrens

motion.

1918 års

riksdag.

upptages inom ett år, tillfalla staten. Hur med virkets upptagande och

försäljande för statens räkning bör förfaras, är en förvaltningsfråga, som

icke i detta sammanhang behöver avgöras. Dock synes det oss, som om

detta spörsmål kunde lösas på det sätt, att staten mot viss ersättning

medgiver stockfiske för bestämd tid och plats i flottled.»

Även herr Lövgren i Nyborg har uti sin motion fört samma fråga

på tal samt yrkat, att virke, som i allmän flottled eller farled finnes i

sjunket eller sjunkande tillstånd måtte förklaras för var mans egendom.

Herr Lövgren anför härom:

»Ett missförhållande, som råder i de farleder, som ligga omedelbart

nedanför gallringsbommarna, är den massa till hälften sjunket virke, som

står upprätt i farlederna. Hittills har knappast gjorts försök att tillvarataga

detta virke, utan det har blivit stående en tid med toppen över

vattnet, i vilken ställning det utgjort en fara för de fartyg, som trafikerat

farleden. När det så omsider sjunkit, har farleden strax varit 5—6

eller flera tum grundare på detta ställe. Så har till exempel den västra

grenen av Kalix älv, som flyter förbi Nyborg, på 20 år uppgrundats med

minst 1 meter. Den var förr trafikabel för samtliga på älven gående

bogserbåtar, men nu är det endast vid högt vattenstånd, de mindre av

bogserbåtarna kunna taga denna väg med sina flottar, vilket helt naturligt

vållar olägenheter, när de på grund av hög sjö icke kunna gå de

yttre farlederna.

Om nu, som Kungl. Maj:t föreslår i 6 kap. § 72—73, man för att

erhålla rätt att tillvarataga sådant virke, först skall inhämta Konungens

befallningshavandes eller flottningsföreningens ombuds tillåtelse därtill,

blir sannolikt följden den, att man lämnar timret att sjunka i de fall,

där det ej är ett rent privat intresse att det bortskaffas.

Så är exempelvis förhållandet i en farled, där alla väl ha intresse

av att det undanskaffas, men ingen anser sig ha mera plikt därtill än

någon annan. Det är dock för den allmänna samfärdseln viktigt, att

icke farlederna uppgrundas på detta sätt, och det effektivaste botemedlet

torde väl vara att förklara dylikt i flottled eller farled sjunket eller upprättstående

virke för var mans egendom.»

Såsom herrar Aarnseth och Eriksson i sin motion erinrat, har

förevarande fråga om tillvaratagande av sjunkvirket i våra flottleder

redan under föregående år varit föremål för riksdagens behandling.

Uti en inom andra kammaren av herrar Eronn och Yennerström då

väckt motion, nr 245, hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

03

Maj:t anhålla om utredning på vad sätt och under vilka villkor genom

statens medverkan åtgärder kunde vidtagas för upptagandet av i flottleder

sjunket virke, under förutsättning att det allmänna komine i åtnjutande

av skälig del av den uppkommande vinsten.

Motionärerna anförde härvid:

»I de svenska flottlederna finnes en mängd sjunktimmer, representerande

många miljoner kronors värde. Starka skäl föreligga att

staten vidtager kraftiga åtgärder för återvinnande av dessa outnyttjade

miljoner. I denna motion kräves ingripande från statsmakternas sida.

Som motivering anföres följande av flottledsingenjören J. A. Melkersson

på begäran utförda utredning om i allmän flottled sjunket virke.

Möjligheten till flottning av skogsalster vilar på förutsättningen,

att de medelst detta transportsätt utfraktade föremålen, flottgodsen,

kunna hålla sig flytande. Med andra ord, att flottgodsets specifika vikt

måste vara mindre än vattnets. Så är förhållandet i regel. Dock kan

det förekomma att virke, som lägges i flottleden för att transporteras

vidare, så gott som genast sjunker. Till följd av vissa egenskaper hos

detta virke har dess specifika vikt varit för hög, för att det skulle kunna

flyta ens under helt kort tid. Med även hos flottgods, som vid transportens

början haft nöjaktigt låg specifik vikt, har denna vikt ökats

genom upptagande av vatten i större mängd än vanligt. Ett jämnviktsförhållande

har då inträtt mellan flottgodset och vattnet, varvid det i

sjunkande tillstånd varande flottgodset brukar ställa sig upprätt i leden

(flottningsstadgans 18 § andra stycket). Upptages det då ej i land,

vilket ofta sker genom flottningsledningens försorg, kan det driva med

flottvattnet, därunder upptaga mer vatten och slutligen fullständigt sjunka.

Då detta inträffar på ringa vattendjup, kan det förorsaka uppgrundning

i leden. I den därav uppkomna virkeslagringen inmänger sig lätt sand,

bark och ändra med vattnet drivande ämnen, och uppgrundningen kan

därav bliva fast och varaktig. Eller kan virket sjunka invid stränderna

och förorsaka olägenheter för strandägare och andra. — Om i sjunkande

tillstånd varande virke ävensom om sådant, som sjunkit och vållat men

för flottningen utomstående, finnas särskilda bestämmelser i gällande

flottningsstadga (nyss åberopade § och 17 §), och sådana hava även intagits

i förslaget till ny flottningslagstiftning, som av sakkunniga ingivits

till kungl. justitiedepartementet den 14 december 1916. Däremot nämner

nu gällande stadga intet om sjunket virke, som ej kan hänföras till

någotdera av de båda nyss nämnda slagen.

På mindre vattendjup och således framförallt i de smärre vattendragen

kan det sjunkna virket utan synnerlig svårighet upptagas. Större

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

.Andra lagutskottets utlåtande Nr 18 .

mängder hopas ej heller där. I så fall skulle leden kunna helt igenfyllas,

och vattnet då taga sig nya vägar. Sådana uppgrundningar och

risker vilja såväl strandägarna som flottningsledningen förekomma. Nyss

åberopade §§ i flottningsstadgan giva anvisningar om förfarandet härvid.

Ej heller ha vi att förvänta oss att påträffa sjunket virke på ställen i

vattendragen, där tämlig vattenhastighet råder. Här, där till och med

sten och bråte följa med vattnet, nedspolas även virket om än tyngt av

vatten. I lugnvatten och särskilt där virket måst hållas samlat en längre

tid såsom i timmermagasin och vid skiljningsställen påträffas det mesta

sjunkvirket. Här förekommer det även på mindre vattendjup inom de

av bommar begränsade områdena, varest det ej sällan nedsjunker i bottnens

ler- och dyjord och kan där vila i flera varv på varandra.

För upptagningen fordras rätt betydande anordningar. Blotta undersökningen

om förekomsten och mängden av sjunkvirke på eu viss

plats är ett varken lätt eller billigt företag. För själva upptagningen

ha konstruerats särskilda maskiner. Även ha dykare anlitats. Dock

kunna inga anordningar göras, varigenom någon kännedom före upptagningen

kan erhållas, om vilka de ursprungliga ägarna till det sjunkna

virket varit. Tydligen föreligger stor risk att få kostnaderna för upptagningen

betäckta genom värdet av det upptagna virket. Skulle emellertid

förhållandena för upptagning ordnas och uppmuntra till företagsamhet,

torde väl metoder och redskap för undersökningen och upptagningen

komma att utvecklas och förbättras, så att nu svårtillgängligt sjunkgods

tillförlitligare och lättare kunde bringas i dagen.

Det sjunkna virket representerar ej obetydliga värden, som nu ej

utnyttjas så, som önskligt vore. En enkel kalkyl må söka giva en antydan

härom. Under åren 1908—1912 utflottades i de viktigare nordsvenska

vattendragen från och med Kalixälven till och med Klarälven i

medeltal pr år cirka 67,000,000 flottgodsenheter. Med ett medelkubikinnehåll

av 5,17 engelska kubikfot verklig massa pr sådan enhet uppgår

flottgodsmängden pr år till c:a 346,500,000 eng. kbf. verklig massa. Vid

ett medelpris av 30 öre kbf. blir värdet av den årliga flottgodsmängden

103,950,000 kronor. — Om medelsjunkningsprocenten sättes till 2i/2, är

således den årligen sjunkna massan c:a 8,663,000 kbf. med ett värde av

c:a 3,600,000 kronor. •— Beräkningen rör sig om en sen tidsperiod, då

på grund av egenskaper hos virket sjunkningstendensen varit större än

före denna tid. Men enär flottningen den tiden ofta var två och flerårig,

var sjunkningsprocenten då ändock hög. Att märka är, att virke,

som legat sjunket även under en mycket lång tid, är av god kvalitet,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV lä. 65

och föga skadat av vattnet. Ovanstående siffror äro approximativa, men

ej höga.

Hur stor del av här antydda oerhörda mängder av sjunket virke,

som kan upptagas, må nu lämnas osagt. En obetydlig del har redan

upptagits; i den här gjorda beräkningen kan en ringa del ej hava gått

till botten, utan förkommit på annat sätt, och sålunda ej finnas bland

sjunkvirket; eu stor mängd har sjunkit i de milslånga lugnvattnen och

utspritts för mycket för att kunna ekonomiskt fördelaktigt undersökas

och upptagas; en del ligger på för djupt vatten härför; på en del ställen

kan virket ligga för djupt nedsjunket i dy- och lerbotten.

Men om blott en ringa bråkdel av vår beräknade virkesmassa

kunde upptagas skulle ej obetydliga värden räddas, som nu ligga utan

att tillgodogöras.

Ett spörsmål, som i första hand framträder till besvarande, är

frågan, vem bör tillerkännas rätt att upptaga sjunket virke och huruvida

flottningsföreningen bör åläggas skyldighet därtill, även när skada

av sjunkvirket ej kan påvisas. Att enligt gällande författningar rätt för

föreningen föreligger att själv ombesörja virkets upptagning ur leden

torde få anses vara klart och praktiseras även. Här möter oss dock den

för dessa frågor genomgående svårigheten, att vid upptagningen måste

förutsättas att icke virkets ägare åsamkas en förlust (eller att andra tillskyndas

sådan) som resultat av företaget. Föreningen torde ej heller

vara befogad att helt tillägna sig det upptagna virket utan vara skyldig

att efter avdrag av upptagningskostnaderna tillställa rätta ägaren sitt

virke, därest denne är känd. Någon skyldighet för föreningen att upptaga

sjunkvirket, när skada därav ej vållas, känna däremot våra flottningsförfattningar

ej till. Huruvida åter ägaren till virket kan anses

befogad att själv upptaga sitt virke, kan vara tvivelaktigt. I regel torde

han ej äga rätt därtill, enär han ej på förhand har grund för ett påstående,

att honom tillhörigt virke skulle finnas sjunket på viss plats i

leden. I varje fall äger han därvid ej att upptaga annat än sitt eget,

och då jämte hans eget så gott som alltid kan väntas finnas andra flottande

tillhörigt, skulle risken för undersöknings- och upptagningskostnaden,

som ju skulle kunna blott träffa hans anpart, troligen bliva så

stor, att hans rätt därvid komme att sakna all betydelse. Utomstående

personer hava ingen rätt att upptaga virke, utom i fall då skada av

sjunkvirket tillskyndas strandägare, som förut nämnts. Praxis har dock

någon gång varit, att Konungens befallningshavande lämnat viss person

på ansökan tillstånd att på viss plats upptaga och tillgodogöra sig sjunkvirke.

Numera lärer sådant tillstånd ej meddelas, bland annat av det

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(ifi

skal, att det vore ett intrång i föreningens tillerkända målsmanskap

över leden och virket, ävensom att konflikt lätt skulle uppstå mellan

föreningen och upptagaren, ty upptagning av sjunkvirke kan ej utan

att träda grannlagenheten för nära tillåtas, medan flottgods finnes i

magasinen, och flottningen på andra ställen i leden får ej hindras av

upptagningsarbetet.

Ägaren till flottgods i allmän flottled anges av å virket påslagna

av vederbörande flottningsstyrelse godkända märken (flottningsstadgans

15 §). Denna äganderätt kan rimligtvis icke få anses förlorad omedelbart

med sjunkandet. Det orimliga i en motsatt uppfattning framstår

bland annat i de ej sällsynta fall, då virke har sjunkit i något av de

grunda magasin, som omnämnts i början av detta yttrande. Vattenytan

kan därefter under samma flottningsår, som sjunkningen skett, hava

sänkt sig, varefter sjunkvirket lätt kan upptagas på land, tillställas sin

ägare eller efter nödig torkning åter införas i flottleden och som flottgods

under ett följande flottningsår uppnå sin ursprungliga bestämmelseort.

Det har sålunda knappt hunnit lämna flottningsföreningens vård för att

åter ingå hos denna — men skulle på denna korta mellantid hava frångått

sin ägare för all framtid. — Vid bedömande av sjunkvirkesfrågan

får även tagas under omprövning, huru rätteligen bör förfaras, då ägarerättsmärket,

efter sedan dess innehavare dragit sig tillbaka från flottningsrörelsen

i vattendraget, överlämnats till annan flottande, vars virke

i sin ordning kan hava sjunkit på samma ställe som den förstnämndas.

Tvänne personer kunna i så fall hava berättigade anspråk att uppträda

som ursprungliga ägare till det med detta märke försedda flottgodset.

För det omärkta virket och det, som kan befinnas vara otydligt märkt,

är flottningsföreningen målsman lika väl som för sådana flottgods i allmänhet

(flottn.-stadgans 16 §), där målsmansskapet ej skall anses vara

förlorat, men om den kostnad, som upptaget virke tidigare ådragit flottningsföreningen

för sin frakt (flottning) från ivältningsplatsen till sjunkningsstället

eller om det omärkta eller otydligt märkta skall drabbas av

dubbla transportavgifter i enlighet med flottningsstadgans 16 §, därom

finnes dock ingenstädes något som helst uttalande. För de fall, då

äganderätten nu anses vara förlorad, saknas bestämmelser till ledning för

besluten, åt vilken rätten till upptagning må lämnas eller till vilken företräde

bör givas, där flere än en kan ifrågasättas att erhålla tillstånd till

upptagningen. Den ursprungliga ägarens rätt bör väl i vissa fall bevakas

och sättet härför torde böra bestämmas. (Lagen 30/5 73 om bottenfynd

lärer väl här ha föga tillämpning.)

Kan det påvisas, att så stora värden kunna förväntas räddade genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV lti.

eu ordnad upptagning, som förestående vill giva eu antydan om, ma

ifrågasättas, om icke del allmänna borde komma i åtnjutande av eu uppkommen

vinst eller del därav. Att eu enskild person eller bolag eller

flottningsföreningen helt skall bliva ägare till vinsten är tydligen orätt

och vad föreningen beträffar redan framhållet. Någon viss plats eller

visst flottningsdistrikt kan ej äga någon förmånsrätt till virket, ty detta

har i regel nedförts från avlägset belägna flottleder och skogar, vadan

icke heller eu uppkommen vinst kan med berättigande böra tillgodogöras

för viss flottled eller distrikt, ej heller till närgränsande skogars förbättring

eller till ortsbehov.

Att frågan är av den betydenhet, att den förtjänar utredning och

att föreskrifter saknas, antingen nu upptagningen skall överlämnas åt

enskild person efter ansökan hos Konungens befallningshavande, eller i

vissa fall flottningsföreningen bör utföra upptagningen eller denna skall

ske för allmänt bästa, torde vara tydligt av förestående enkla utredning.

Visserligen säga sig stiftarne till 1880 års flottningsförfattningar i motiven

till 16 § flottningsstadgan med avsikt hava utelämnat föreskrifter om

förfarandet vid tillgodogörandet av sjunkvirke och överlämnat bedömandet

åt allmän lag. Men sedan den tiden hava förhallandena ändiats, fram

förallt har mängden av sjunkvirke ökats. Frågan är nu av så stort

allmänt och enskilt intresse, att nödig utredning torde böra verkställas

genom vederbörande departement av lämpliga sakkunniga.»

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionen för

förberedande behandling hänvisades, yttrade, efter det utlåtanden i saken

inhämtats från domänstyrelsen, svenska flottningschefsföreningen, svenska

trävaruexportföreningen samt Sveriges skogsägareförbund, följande i utlåtandet

nr 7:

»Uti förevarande motion har till behandling upptagits ett ämne av

stor räckvidd och ur flera synpunkter betydelsefull art.

Att så är förhållandet, framgår redan därav, att det i motionen

avhandlade spörsmålet hänför sig till en av vårt lands allra viktigaste

näringskällor, skogshandteringen, och det pågående arbetet för förbättrat

utnyttjande av det säregna kommunikationsmedel (flottningen), av vars

rationella utveckling berörda näringsgren är i väsentligaste mån beroende.

Även om det ifrågavarande spörsmålet icke står i allra främsta ledet

av hithörande frågor, giver likväl även en ytlig granskning av spörsmålet

vid handen, att det är fråga om ett förhållande av ur nationalekonomisk

synpunkt icke oväsentlig betydelse.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utav det av de inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga år

1916 avgivna betänkande med förslag till ny flottningslagstiftning inhämtas

bl. a., att totala flodområdesarealerna till 30 flottleder inom

Sverige utgöra 253,400 kvadratkilometer eller c:a 56,5 % av hela landets

yta. Den beräknade skogsmarksarealen för ifrågavarande 30 flodområden

uppgår till 139,610 kvadratkilometer, eller, då all skogbärande mark

inom landet beräknas till 216,236 kvadratkilometer, c:a 64,5 % av all

skogbärande mark inom landet. De sakkunniga beräkna, att de svenska

flottlederna hava en sammanlagd längd av minst 30,000 kilometer och

nämna till jämförelse, att samtliga järnvägar i Sverige vid slutet av år

1914 hade en längd av endast 14,644 kilometer och att hela jordens omkrets

vid ekvatorn uppgår till 40,000 kilometer.

Mängden av det under varje år sjunkna virket uti ovannämnda 30

flottleder har uti den av motionärerna åberopade av flottledsingenjören

J. A. Melkersson verkställda utredning, med ledning av antalet flottgodsenheter,

medelkubikinnehållet av den årliga flottgodsmängden och

en medelsjunkningsprocent av 2,5 beräknats till 8,663,000 engelska kubikfot

verklig massa. Värdet härav har beräknats till 2,600,000 kronor.

Dessa beräkningar hava emellertid uti det av svenska flottningschefsföreningen

i ärendet avgivna utlåtandet gjorts till föremål för en

kritisk granskning. Föreningen kommer emellertid efter denna granskning

. till det resultatet, att årsförlusten genom sjunket virke kan sättas

till 1,260,000 kronor.

I detta sammanhang må anmärkas, att flottning i större utsträckning

i våra flottleder bedrivits alltsedan 1840-talet och att sjunkningsprocenten

under tidigare år, då kvantiteten flottat virke visserligen var

betydligt mindre än under senare tider, ändock ställde sig relativt hög,

beroende, såsom Melkersson i sin utredning uppgivit, därpå att flottningen

tidigare ofta var två- eller flerårig.

Enligt utskottet meddelad upplysning anses det å bottnen av våra

flottleder’ kvarliggande virket, som i allmänhet lärer vara av god beskaffenhet,

representera ett sammanlagt värde av minst 100,000,000 kronor.

Motionärerna synas närmast hava avsett att få till stånd en utredning

om, i vad mån staten kunde direkt medverka till upptagande av

de värden, som, enligt vad påvisats, för närvarande kvarligga i våra

flottleder.

En närmare granskning av såväl motionens kläm som ock den av

motionärerna såsom motivering åberopade framställning av flottledsingenjören

Melkersson giver emellertid oförtydbart vid handen, att en sådan

utredning i sin ordning måste betinga en föregående undersökning av de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

60

rättsliga förhållanden, vilkn äro förknippade med det sjunkna flottningsvirkets

tillvaratagande.

Ur denna synpunkt har utskottet ansett sig böra lämna följande

kortfattade framställning rörande vissa hithörande rättsförhållanden.

Uti 18 § av flottningsstadgan den 30 december 1880 stadgas, att

om i allmän flottled virke sjunkit & ställe, där det kan vålla uppgrundning

eller annan olägenhet, Konungens befallningshavande skall om dylikt

virkes bortskaffande äga enahanda vårdnad som i 17 § 1 momentet

samma stadga om underhåll av flottningsbyggnad sägs, d. v. s. Konungens

befallningshavande äger tillhålla de flottande att undanröja den uppkomna

olägenheten eller på deras bekostnad avhjälpa densamma (låta

upptaga det sjunkna virket). Strandägare eller annan, som av virkets

kvarlämnande kan lida men, äger även rätt att, efter tillsägelse till flottningsstyrelsen

eller den, som inom distriktet förestår flottningen, samt

efter det olägenheten blivit av kronobetjänt i orten vid syn på stället

vitsordad, på de flottandes bekostnad upptaga det sjunkna virket. Sålunda

upptaget virke må till kostnadernas betäckande säljas å offentlig

auktion.

Utöver ovannämnda stadganden innehåller nu gällande flottningslagstiftning

inga som helst bestämmelser angående rätten att förfoga över

sjunket flottgods.

Ej heller i det av ovannämnda sakkunniga utarbetade förslaget till

lag om flottning i allmän flottled har dylik bestämmelse upptagits. I

förslagets 73 § hava meddelats föreskrifter huvudsakligen motsvarande

dem, som återfinnes uti 18 § av nu gällande flottningsstadga, men hava

de sakkunniga icke vare sig i sammanhang härmed eller eljest berört

frågan om rätten att upptaga sjunkvirke i fall, där någon olägenhet för

flottleden eller strandägare därav icke kan direkt påvisas.

Exempel på att rättsförhållandena rörande sjunket flottvirke i allmänhet

ansetts böra i lag regleras, erbjuda våra grannländer, Finland

och Norge.

I Finland äro bestämmelser om flottning av skogsalster intagna uti

2 kapitlet av 1902 års lag om vattenrätten. Nämnda kapitels 18 § innehåller

i första momentet bestämmelse därom, att virke, som sjunkit, eller

i sjunkande tillstånd finnes i vattnet och icke ofördröjligen borttages, må

av vattnets ägare eller annan, som därav lider men, upptagas och att

sådant virke under viss förutsättning tillfaller honom. I andra momentet

av samma § heter det emellertid vidare: »Sjunket virke, som icke av

ägaren upptages inom ett år, anses som övergivet''».

I Norge har likaledes meddelats bestämmelser angående sjunket

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

virke, även om det icke direkt medför något hinder eller men för flottleden

eller strandägare. Men dessa bestämmelser hava icke upptagits i

den allmänna flottningslagstiftningen (Lov om Yasdragens Benyttelse m. v.

av den 1 Juli 1887). De återfinnas uti eu den 12 juli 1848 utfärdad

»lov om krabastömmer». Med krabastömmer förstås omärkt virke eller

sådant virke, vars ägare ej är känd. Enligt nämnda lag må Konungen

lämna medgivande åt tömmerdirektioner eller flottningsintressentskap eller,

där sådana ej finnas, åt enskild ägare av länsor att tillvarataga krabastimret

och använda det till förmån för flottledens förbättrande, såsom

till dess upprensning, forsars utsprängning, dammars uppförande och

underhåll m. m. Konungen må dock tillåta annan användning av det

upptagna virket, såvitt beträffande viss flottled särskilda omständigheter

därtill giva grundad anledning. Vid tillstånds meddelande skall fastställas

reglemente rörande virkets försäljning och inkomstens användande, och

bör reglementet innehålla nödiga föreskrifter, huru ägare av timret skola

få tillfälle att anmäla sig och styrka sin rätt därtill. Redovisning för

influtna medels användande skall tillika avlämnas av vederbörande på

tid och sätt, som konungen bestämmer. Uti 4 § av lagen är stadgat,

att »bundstömmer eller sunket tömmen skall behandlas på samma sätt som

krabastömmer, då det upptages.

Emellan den finska rättens ståndpunkt och den, som kommit till

uttryck i den norska lagen om krabastömmer, föreligger sålunda en viss

olikhet. Den finska lagen meddelar en allmänt civilrättslig bestämmelse,

enligt vilken sjunket flottningsvirke efter viss bestämd tid anses vara

utan ägare (res derelicta). Efter denna föreligger alltså, därest andra

lagbestämmelser ej meddelats, rätt för envar, korporation såväl som enskilda,

att tillgodogöra sig det sjunkna virket.

Den norska lagen utgår från ett antagande, att det sjunkna virket

blivit av vederbörande ägare övergivet, och därför, därest ägarna ej i viss

föreskriven ordning göra sin rätt gällande, må disponeras av andra än

ägarna. Men samtidigt fastslår lagen, att den genom sådant virkes försäljning

uppkomna vinst skall användas i allmännyttigt syfte, i regel till

flottledens underhåll och förbättring. Någon allmän rätt för enskilda att

tillgodogöra sig virket innebär sålunda icke den norska lagstiftningen.

Att med den ställning lagstiftningen i vårt land intagit till förevarande

spörsmål en viss osäkerhet skall göra sig gällande i fråga om

rätten att förfoga över det i flottlederna sjunkna virket, ligger i öppen

dag.

I visst avseende har spörsmålet varit föremål för behandling av de

sakkunniga för avgivande av förslag till ny flottningslagstiftning. Uti ett

s. 71 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IH.

71

den 14 mars 1907 avgivet utlåtande i anledning av norrlandskommitténs

förslag till ändringar i flottningsstadgan hade svenska flottningschefsföreningen

anmärkt, att den föreställningen vore ganska allmän, att en var

ägde rätt att ur allmän flottled tillgripa oeli tillgodogöra sig omärkt virke,

och tillföljd härav vore det ej ovanligt, att strandägarna utefter flottlederna

här och var tillägnade sig sådant virke, utan att det kunde förhindras

av flottningsföreningarna; det vore därför önskligt, att ett stadgande

gåves, innefattande förbud att ur allmän llottled upptaga omärkt

virke samt bemyndigande för vederbörande flottningsförening att, i fall

av förbudets överträdande, såsom målsägare anmäla överträdelsen till åtal

av allmän åklagare.

Delvis i anledning av denna hemställan hava de sakkunniga i förslaget

(68 § 2 mom.) upptagit den bestämmelsen, att omärkt eller otydligt

märkt flottgods ej må i andra fall, än i 73 och 74 §§ omförmälas,

d. v. s. där virket vållar skada, utan flottningsstyrelsens medgivande

upptagas ur allmän flottled.

Enligt de sakkunnigas motivering grundar sig den sålunda föreslagna

bestämmelsen på den, även med nu gällande lagstiftning rådande

uppfattningen, att flottningsföreningens styrelse under flottningen omhänderhar

allt flottgodset å de flottandes vägnar och bör tillvarataga

deras rätt under transporten. I följd av att ingen viss flottande kan

påstå sig vara ägare till det omärkta virket, anföra de sakkunniga vidare,

hade den uppfattningen utbrett sig, att det vore ingens tillhörighet

och sålunda föremål för en vars ockupationsrätt. Att dylikt virke, som

väl rätteligen kunde anses tillhöra samtliga flottande gemensamt, skulle

opåtalt kunna tillgripas av vem som helst, borde naturligtvis förhindras.

En bestämmelse sådan som den av de sakkunniga här föreslagna,

väl närmast avseende ännu flytande virke, skulle emellertid uppenbarligen

i realiteten även komma att innebära hinder för annan än flottningsföreningen,

att ur flottleden upptaga sjunket virke, märkt eller omärkt.

Men härvidlag torde böra anmärkas, att under nu rådande förhållanden

möjlighet icke synes hava saknats för enskilda att kunna tillgodogöra

sig dylikt virke.

I åtskilliga fall hava Konungens befallningshavande sålunda pa

därom gjord ansökan meddelat enskilda personer tillstånd att ur flottleder

upptaga sjunket virke.

Till stöd för dylikt tillstånds beviljande synas Konungens befallningshavande

hava åberopat vissa äldre författningar, nämligen kommerskollegii

kungörelse den 27 juli 1829 angående rättighet att från havsbottnen

upptaga övergivna fartyg och varor, generaltullstyrelsens cirkulär

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

den 8 december 1830, innefattande föreskrifter rörande tillämpningen av

nämnda kungörelse, samt kommerskollegii kungörelse den 20 september

1840 angående rättigheter och skyldigheter för dem, vilka upptaga sjunket

gods, som av ägare blivit övergivet.

Bortsett från frågan om nämnda författningars tillämplighet uti nu

ifrågavarande hänseende, lärer dock, enligt vad upplyst blivit, tillstånd

till upptagande av i flottled sjunket virke numera sällan eller aldrig beviljas

av Konungens befallningshavande, så länge flottleden icke blivit

avlyst.

Den härovan lämnade framställningen giver enligt utskottets förmenande

vid handen, att statens medverkan till uppnående av det i motionen

angivna syfte i första hand torde böra äga rum genom åvägabringande

av en lagstiftning, varigenom de rättsliga förutsättningarna

bliva fastslagna, varunder staten eller enskilda må kunna tillgodogöra sig

i flottleder sjunket virke. Och då frågan om en revision av gällande

flottningslagstiftning för närvarande står på dagordningen, anser utskottet,

att den utredning, som måste föregå en lagstiftning angående förevarande

spörsmål, nu lämpligen bör företagas i sammanhang med arbetet

rörande flottningslagstiftningen i övrigt.

På resultatet av den blivande utredningen i ämnet torde böra bero,

vilket av de olika sätt, som för hithörande frågors lösning kunna tänkas

ifrågakomma, bör såsom det för svenska förhållanden lämpligast och

bästa godtagas.

I detta sammanhang vill utskottet emellertid betona önskvärdheten

av att, vilken lösning av frågan som än kan komma att väljas, det allmänna

direkt eller indirekt tillförsäkras vederbörlig andel i uppkommande

vinst vid upptagande och försäljning av sjunket flottgods.

Vid bedömandet av frågan om, huruvida staten genom lagstiftningsåtgärder

kunde medverka till uppnående av motionens syfte, har utskottet

ansett sig kunna lämna å sido frågan om de tekniska svårigheter, som

kunna möta för ett rationellt utnyttjande av de värden, som representeras

av de i våra flottleder sjunkna virkesmängderna.

Annorlunda har förhållandet varit, då utskottet till granskning upptagit

motionärernas hemställan om utredning rörande en direkt medverkan

från statens sida för upptagande av sjunket flottningsvirke. Vid en

sådan granskning har utskottet givetvis icke kunnat undgå att taga i

övervägande, i vad mån en dylik statens verksamhet kunde antagas

komma att leda till praktiska resultat.

Vad som anförts uti de i ärendet avgivna utlåtandena rörande de

tekniska svårigheter, som äro förenade med upptagande i större utsträck
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 73

ning av sjunket virke och disponerandet av dylikt virke, har utskottet

väl funnit vara av sådan beskaffenhet, att tveksamhet kunde uppstå om,

huruvida erforderlig förutsättning förefunnes för den av motionärerna i

denna del av motionen föreslagna utredningen.

Utskottet har emellertid ansett sig böra stödja motionärernas ifrågavarande

framställning.

För utskottet har det framstått såsom uppenbart, att storleken av

de värden, vars tillvaratagande vore syftet med motionen, i och för sig

utgjorde tillräcklig motivering för en utredning rörande statens medverkan

till berörda syftes uppnående. Utskottet anser, att tillvaratagandet

av nämnda värden måste betraktas såsom ett intresse av ur nationalekonomisk

synpunkt ej ringa vikt.

Men härtill kommer att, enligt vad vid ärendets behandling inom

utskottet blivit upplyst, skäl icke torde saknas för antagande, att uti de

avgivna utlåtandena svårigheterna för ett rationellt utnyttjande av det

sjunkna flottningsvirket blivit åtminstone i någon mån överskattade.

Utskottet vill framhålla, att såvitt handlingarna giva vid handen,

hittills ej ens från flottningsföreningarnas sida i större utsträckning företagits

försök med upptagning av sjunket flottningsvirke, vadan någon vidsträcktare

erfarenhet härutinnan överhuvudtaget ännu icke torde föreligga.

Domänstyrelsen förmenar visserligen, att all försöksverksamhet å

ifrågavarande område bör överlatas åt den enskilda verksamheten, men

denna uppfattning kan utskottet på grund av nu angivna förhallanden

icke dela.

Utskottet håller fastmera före, att statens direkta deltagande uti

den ifrågavarande verksamheten möjligen skulle kunna medföra ett allmänt

stegrat intresse för sådan verksamhet. Och utskottet anser icke

uteslutet, att detta stegrade intresse i sin ordning kunde leda till ökad

utveckling i fråga om de tekniska hjälpmedlen för verksamhetens bedrivande

och även åstadkomma, att ekonomiska eller andra svårigheter bleve

i görligaste mån övervunna.

På grund av vad här ovan anförts, far utskottet sålunda hemställa,

att andra kammaren måtte i anledning av herrar Eronns och Vennerströms

motion, nr 245, för sin del besluta, att riksdagen matte i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t lata utreda,

huruvida och på vad sätt staten ma kunna genom lagstiftnings- och

andra åtgärder medverka till att i flottleder sjunket virke tillvaratages,

under iakttagande av att det allmänna kommer i åtnjutande av skälig

andel i därvid uppkommande vinst.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 14 käft. (År 18.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Andra kammaren beslöt i enlighet med denna utskottets hemställan.

Sedan detta andra kammarens beslut delgivits första kammaren

och ärendet hänskjuta till sistnämnda kammares andra tillfälliga utskott,

anförde utskottet i avgivet utlåtande nr 23:

»Att mycket betydande mängder tlottgods årligen sjunka i flottlederna

är sedan länge känt, och i förevarande motion anföras vissa

approximativa beräkningar om såväl mängden som värdet av årliga

sjunkvirket.

Inför dessa sifferuppgifter får man lätt den uppfattningen, att det

skulle vara eu mycket stor och icke allt för svår uppgift att tillgodogöra

dessa på botten av våra flottleder slumrande millioner. Men söker man

närmare klargöra, huru denna uppgift skulle praktiskt lösas, måste man

dock ställa sig mycket skeptisk till motionärens förslag.

Utskottet vill till en början blott erinra därom, att landets flottleder

omfatta en sammanlagd längd av icke mindre än cirka 3,000 mil,

och att således det sjunkna virket ligger spritt över ofantliga sträckor i

en mängd större och mindre vattendrag. Vidare måste beaktas, att flottlederna

omfatta icke blott vattendrag, utan även mycket vidsträckta och

djupa sjöområden, där det aldrig kan bliva ekonomiskt lönande att upptaga

det på botten liggande spridda virket. Men möjligheten att praktiskt

utföra ifrågavarande arbete begränsas ytterligare därav, att det enligt

sakkunnigas uttalanden har visat sig, att upptaget sjunkvirke icke kan

vidare flottas. Gjorda försök ha nämligen ådagalagt, att även om

dylikt virke legat på land för torkning ett par år, sjunker det efter

några timmar, om det ånyo ligger i vatten. Upptaget virke måste därför i

regel förbrukas på eller i närheten av den plats, där det upptagits, vilket

givetvis får till följd, att sjunkvirke i sådana vattendrag eller delar därav,

som genomflyta de stora ödemarkerna i Norrland, har inga eller intet

reellt värde.

I bebyggda trakter och företrädesvis i flottledernas nedre delar

torde dock vara möjligt att upptaga sjunket virke, särskilt på ställen,

där större mängder flottgods ligger samlat längre tider såsom vid sorteringsställen,

sågverkens timmermagasin o. s. v. På sådana platser hava

också försök gjorts, men erfarenheten har tyvärr visat, att där botten är

lös, sjunker virket ned så djupt i dy och gyttja, att det icke kan återfinnas.

Utskottet får härom anföra följande exempel ur det yttrande,

som avgivits i frågan av Sveriges skogsägareförbund (sid. 19) — — —

''För några år sedan lät Dalälvarnas flottningsförening och strömrensningsbolag

med särskilt konstruerade apparater igångsätta upptagning ur ett i

Dalälvens mynning beläget virkesmagasin, där timmer oavbrutet förvarats

s. 75 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

75

i över 60 år. Resultatet blev emellertid, att man lyckades få upp blott

cirka 200 timmer och cirka 200 kbm. kolved. Detta så påfallande obetydliga

resultat av de med stor apparat igångsatta försöken ger tydligt

vid handen, att det sjunkna virket hastigt gräver ned sig i dyn eller

vallas över med sand och gyttja. Samma erfarenhet vanns vid den

nyligen verkställda urtappningen av sjön Aldertjärn, som intill förra

året ingått i Dalälvens flottled och utgjort timmermagasin för Korsnäs

sågverksanläggning vid Kastet. Förlidet år leddes flottleden förbi sjön,

vilken urtappades. Å botten räknades 100 timmer och cirka 500 stycken

bitar av kol- och massaved; en ren obetydlighet sålunda av den virkeskvantitet,

som under årtiondenas lopp måste ha sjunkit på denna plats.

Dessa båda exempel ge med full tydlighet vid handen, att det sjunkna

virket mycket hastigt försvinner i gyttjan i botten. Erfarenheterna från

andra håll gå i samma riktning. Förbundet är på grund härav av den

uppfattningen, att några positiva resultat på detta område ej kunna nås.’

Där älvbotten är fastare och förhållandena i övrigt äro gynnsamma,

kan det dock visa sig praktiskt genomförbart att tillvarataga sjunket

flottgods. Men i sådana fall har man ock grundad anledning att antaga,

att det enskilda initiativet icke skall utebliva. Försök hava även

gjorts, ehuru hittills i mindre omfattning och med växlande resultat, och

dessa komma utan tvivel att fortfarande göras, såvitt det är anledning

antaga, att företaget kan lämna någon vinst.

Då någon utsikt icke finnes, att upptagning av sjunket flottgods

kan bliva ekonomiskt lönande eller ens praktiskt genomförbart till någon

större omfattning, kan utskottet icke tillstyrka, att staten skulle härtill

medverka.

Enligt utskottets mening kan en utredning av frågan för övrigt

ske endast genom anordnande av ganska kostbara praktiska försök. Men

då motionen icke innehåller förslag om anvisande av medel för en eventuell

utredning, anser utskottet, att ett bifall till motionen i varje fall

icke kan leda till något praktiskt resultat.

Andra kammarens beslut innehåller även, att en blivande utredning

måtte omfatta behövliga lagstiftningsåtgärder, och framgår av vederbörande

utskotts utlåtande, att därmed avses stadganden om äganderätten

till sjunket virke.

Utskottet hyser även den uppfattningen, att nuvarande lagstiftning

icke är tillräckligt tydlig i detta avseende, men då denna del av frågan

torde komma att bliva föremål för utredning i sammanhang med förslag

till ny flottningsstadga, som för närvarande är under utarbetande, synes

särskild utredning rörande rättsfrågan icke vara behövlig. På grund av

s. 76 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

76 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

det ovan anförda får utskottet hemställa att första kammaren icke måtte

biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut.»

Första kammaren biträdde denna utskottets hemställan, varför således

frågan om skrivelse förföll.

Att den väckta frågan om ett bättre tillvaratagande av det i de

allmänna flottlederna sjunkna virket är värd allt beaktande från lagstiftarens

sida torde vara ådagalagt genom de i saken lämnade uppgifter om

mängden av det virke, som årligen sjunker i dessa leder. Huru lågt

man än beräknar sjunkningsprocenten, är det dock uppenbart, att betydande

mängder virke årligen förfaras på detta sätt. Det är givet, att

det vore en stor nationalekonomisk vinst, om blott en del av detta virke

kunde tillvaratagas och komma den allmänna hushållningen till godo.

Visserligen har från sakkunnigt håll uppgivits, såväl att det vore förenat

med stora tekniska svårigheter att åtkomma och upptaga sjunkvirket,

som ock att ett dylikt upptagande ej skulle lämna ekonomiskt utbyte.

Men enligt vad för utskottet uppgivits torde det finnas exempel, att flottningsföreningar

under senare åren gått i författning om virkes upptagande

å lämpliga platser och att detta visat sig ekonomiskt fördelaktigt

för vederbörande virkesägare. Vad angår de åberopade tekniska svårigheterna

för upptagandet, vill utskottet tillika erinra om, att det icke torde

vara uteslutet att, därest på lagstiftningens väg möjlighet öppnades att

i större grad än hittills tillvarataga sjunkvirket, detta skulle bliva en

sporre för teknici att utfinna för ändamålet lämpliga upptagningsmetoder.

Utskottet ifrågasätter, om från flottningsföreningarnas och de flottandes

sida hittills i denna sak allt gjorts som kunnat göras. För utomstående

är det enligt såväl gällande lagstiftning som den nu föreslagna flottningslagen

ej tillåtet att upptaga sjunkvirke annat än i vissa angivna

undantagsfall. En utväg, varigenom även åt andra än flottningsföreningar

under närmare angivna villkor bereddes tillfälle att upptaga sjunkvirke,

kunde möjligen medföra större resultat av upptagningarna.

Utskottet finner alltså, att det icke är förenligt med god hushållning

att låta det störa kapital, som representeras av det sjunkna virket,

förbliva liggande outnyttjat, utan att staten borde föranstalta en grundlig

undersökning, huruvida det icke kunde bliva ekonomiskt och tekniskt möjligt

att till någon del tillvarataga ifrågavarande virke. En dylik utredning

synes böra i första band omfatta den rättsliga sidan av frågan,

särskilt i vad mån de flottandes äganderätt till virket bör anses lägga

binder i vägen för dettas tillvaratagande genom utomstående, men även

övriga frågan berörande spörsmål torde samtidigt böra undersökas.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

77

På grund av det anförda har utskottet ansett sig böra föreslå skri
velse

i sålunda angivet syfte.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i

oförändrat skick antagas och med avslag å den av

herr Lindhagen i anledning av propositionen väckta

motionen, måtte för sin del antaga följande lagar, nämligen

:

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

i:o) Lag

om ändring i vissa delar ay vattenlagen.

Härigenom förordnas, att vattenlagen den 28 juni 1918 skall, i nedanstående

delar, erhålla följande ändrade lydelse:

1 KAP.

Om rätt till vatten.

4 §•

Huruledes under vissa förutsättningar den, som äger råda över vatten, kan

förpliktas att till följd av företag, som avses i 2, 8 eller 6 kap., underkasta sig förlust

i honom tillkommande vattenmängd eller vattenkraft, därom stadgas i nämnda

kapitel; och galle i fråga om rätt till ersättning för sålunda tillskyndad förlust

vaa i 6 kap. 5 § och i 9 kap. finnes föreskrivet, dock med de inskränkningar,

som föranledas av stadgandena i 6 och följande §§ av detta kap. samt i 2 kap. 7

och 8 §§.

Beträffande skyldighet att i andra fall än i första stycket sägs underkasta

sig förlust, som ovan nämnts, så ock om gottgörelse därför galle vad särskilt är

stadgat, dock med här nedan föreskrivna inskränkningar i rätten till ersättning,

där sådan kunnat eljest ifrågakomma.

6 §•

Tages i vattendrag, där kongsådra finnes, vatten i anspråk för inrättande,

utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller allmän flottled eller för fiskets

tillgodoseende eller för torrläggning eller bevattning av mark, vare ägare av

strömfall eller annat område i vattendraget pliktig att utan gottgörelse underkasta

sig därigenom uppkommen förlust i vattenmängd, i den mån förlusten tillsammans

med det vatten, som förut utan att ersättning därför utgått må hava

tagits i anspråk för ändamål, som nyss nämnts, icke överstiger en tredjedel av

den i varje tidsmoment framrinnande vattenmängden. Där viss myckenhet vatten

tages i anspråk oberoende av växlingarna i vattenföring, skall omförmälda anpart

beräknas av lågvattenmängden. Angående viss särskild rätt att för flottning utnyttja

vattenmängd stadgas i 6 kap. 5 § tredje stycket.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

79

(Kunyl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Om för ändamål, som ovan nämnts, åtgärd vidtages, varigenom i strömfall,

där kongsådra finnes, fallhöjden minskas, vare fallägaren pliktig att utan

gottgörelse vidkännas en tredjedel av den därigenom uppkomna förlusten i vattenkraft;

dock skall, där fallägaren går eller förut gått förlustig jämväl vattenmängd,

sammanlagt allenast en tredjedel av den ursprungliga vattenkraften i den del av

fallet, som borttages, avstas utan ersättning.

Därest genom vattenreglering, som verkställts inom de närmaste tjugu

åren före framställandet av anspråk enligt denna §, lågvatter mängden blivit ökad,

skola de nu givna bestämmelserna icke vinna tillämpning i avseende å den vunna

ökningen.

2 KAP.

Om byggande i vatten.

11 §''

I eller vid allmän farled må ej byggas, med mindre byggnaden göres på

sådant sätt eller sådana särskilda anordningar vidtagas, att leden fortfarande

kan utan olägenhet av någon betydelse användas för det därmed avsedda ändamålet.

Lag samma vare, där någon vill bygga i allmän flottled; och skall genom

bestämmelser rörande vattentillgångens fördelning mellan vattenverk och flottning

eller annorledes mellan stridiga intressen, såvitt möjligt, så jämkas, att ett vart

kan behörigen tillgodoses utan förfång eller väsentligt omak för annat. Om talan

rörande särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada å byggnaden skils

i 6 kap. 18 §.

22 §.

Innefattar beslut, som meddelas i

anledning av ansökan enligt 20 §, medgivande

att bygga i vatten, vare beslutet,

sedan det tagit åt sig laga kraft,

gällande mot envar såväl vad angår

rätten att verkställa och för framtiden

bibehålla byggnaden jämte de anläggningar,

vilka efter ty förut sagts med

byggnaden äga samband, som ock, där

med byggnaden avses tillgodogörande

av vattnet, beträffande rätten därtill,

dock med de inskränkningar, som i 23 §

1 mom. och 24 § omförmälas, samt med

iakttagande av vad i 4 och 9 kap. finnes

stadgat angående förnyad prövning

i vissa fall.

22 §.

Innefattar beslut, som meddelas i

anledning av ansökan enligt 20 §, medgivande

att bygga i vatten, vare beslutet,

sedan det tagit åt sig laga kraft,

gällande mot envar såväl vad angår

rätten att verkställa och för framtiden

bibehålla byggnaden jämte de anläggningar,

vilka efter ty förut sagts med

byggnaden äga samband, som ock, där

med byggnaden avses tillgodogörande

av vattnet, beträffande rätten därtill,

dock med de inskränkningar, som i 23 §

1 mom. och 24 § omförmälas, samt med

iakttagande av vad i 4 och 9 kap. finnes.

stadgat angående förnyad prövning

i vissa fall. Om begränsad rättsverkan

i visst fall av beslut, som nu sagts, skils

i 11 kap. 61 § andra stycket.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Hurusom under viss förutsättning

beslutet är gällande även i fiåga om

rätten till annat vatten än det, vars

tillgodogörande avses med byggnaden,

därom stadgas i 23 § 2 mom.

Har byggnaden ej blivit fullbordad

inom tid, som enligt 11 kap. 63 § av

vattendomstolen bestämts, vare beslutet

förfallet, såvitt det avser sådan del av

byggnaden, som ej kommit till stånd;

och må förty därefter sådant arbete å

byggnaden, för vilket enligt 20 § vattendomstolens

prövning erfordras, ej

ske utan förnyad prövning. Visas giltigt

skäl för dröjsmål eller skulle genom

arbetets inställande synnerligt men

uppstå, äge dock vattendomstolen, på

därom före nämnda tids utgång gjord

ansökan, bevilja anstånd med byggnadens

fullbordande på högst tio år.

(Utskottets förslag.)

Hurusom under viss förutsättning

beslutet är gällande även i fråga om

rätten till annat vatten än det, vars

tillgodogörande avses med byggnaden,

därom stadgas i 23 § 2 mom.

Har byggnaden ej blivit fullbordad

inom tid, som enligt 11 kap. 63 § av

vattendomstolen bestämts, vare beslutet

förfallet, såvitt det avser sådan del av

byggnaden, som ej kommit till stånd;

och må förty därefter sådant arbete å

byggnaden, för vilket enligt 20 § vattendomstolens

prövning erfordras, ej

ske utan förnyad prövning. Visas giltigt

skäl för dröjsmål eller skulle genom

arbetets inställande synnerligt men

uppstå, äge dock vattendomstolen,, på

därom före nämnda tids utgång gjord

ansökan, bevilja anstånd med byggnadens

fullbordande på högst tio år.

38 §.

Där arbete, som i detta kap. sägs, avser huvudsakligen utförande av vattenreglering

eller inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller av

allmän tlottled, torrläggning av mark eller avledande av kloak vatten, skola stadgandena

i 2 och följande §§ av detta kap. äga tillämpning endast, såvitt sådant

finnes för varje fall i 3, 5, 6, 7 eller 8 kap. föreskrivet.

3 KAP.

Om vattenreglering.

9 §•

Visas, efter det vattenreglering, som i 1 § sägs, blivit utförd, att densamma

länder till stadigvarande nytta för allmän hamn eller annan allmän farled eller

för kloakledning eller annan avloppsledning för spillvatten, må ägaren av farleden

eller kloak- eller avloppsledningen, där den vunna nyttan kan uppskattas till

visst penningbelopp, på talan av deltagarna förpliktas att antingen pa en gång

eller med fördelning på visst antal år erlägga högst så stor del av nämnda belopp,

som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagets anläggningskostnad

och å den andra den båtnad, som företaget beräknats medföra för ström
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

81

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fall. För bidrag, som na nämnts, förvärvas ej delaktighet i företaget, och vare

förty bidragsgivaren ej skyldig att taga del i framtida Kostnad för detta.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning med avseende å

allmän flottled, där genom vattenregleringen vinnes stadigvarande minskning i

kostnaderna för flottningen eller för flottledens underhåll; dock att höftledens

bidrag skall av de flottande betalas i den ordning, som finnes stadgad beträffande

allmän flottleds anläggningskostnad.

Anslag, som i 8 § sägs, räknas i avseende, varom nu är fråga, den till

godo, som givit anslaget.

6 KAP.

Om allmän flottled.

1 §•

I vattenområde där den 1 januari 1920 finnes allmän flottled, som inrättats

efter det förordningen om allmän flottled den 30 december 1880 trädde i kraft

eller vari flottningen blivit därefter enligt myndighets beslut ordnad, skall allmän

flottled jämväl framgent bibehållas.

Där vid tiden, då nämnda förordning trädde i kraft, var allmän flottled,

skall ock, ändå att flottningen däri ej sedermera ordnats, allmän flottled bibehållas,

såframt under det förordningen gällde åtminstone vissa år i leden idkats flottning

av någon betydelse.

Huruledes avgöras skall, varest allmän flottled efter ty nu sagts skall bibehållas,

därom är särskilt stadgat.

2 §•

Kan vattendrag, sjö eller annat vatten, varest allmän flottled ej finnes, användas

därtill, må, där sådant prövas vara av nöden och kunna medföra väsentligt

gagn för orten eller eljest lända till nytta för det allmänna, på ansökan förordnas

att därstädes skall vara allmän flottled.

Vid prövning av ansökan, som nu nämnts, skall hänsyn tagas till omfattningen

å ena sidan av ortens skogshantering och av gagnet för densamma av

flottledens inrättande samt å andra sidan av de störningar, som genom flottleden

eller flottningen däri kunna vållas andra näringar.

Om allmän flottleds inrättande genom upptagande av ny vattenled vare i

tillämpliga delar lag samma.

3 §•

1 mom. Ansökan om allmän flottleds inrättande ingives till Konungens

befallningshavande, och varde ärendet därefter handlagt vid syneförrättning i den

ordning, som föreskrives i 10 kap. 1—31 §§.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

Synemännens utlåtande skall underställas vattendomstolens prövning; dock

må ej vattendomstolen ingå i bedömande av frågor rörande ersättning enligt 5 och

6 §§ i vidare mån, än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar

eller föreskrifter rörande företagets utförande.

2 mom. Erfordras för flottledens in- 2 mom. Erfordras för flottledens inrättande,

att vattnets avrinning i större rättande, att vattnets avrinning i större

omfattning regleras eller att vattenförhållandena

eljest väsentligt förändras,

eller kan befaras, att genom flottledens

inrättande allmän samfärdsel, som äger

rum eller framdeles må kunna ifrågakomma,

skulle i avsevärd mån försväras,

eller synes fiskerinäring av större

betydenhet komma att lida väsentligt

förfång genom flottningen,

eller är anledning antaga, att tillgodoseendet

av allmännyttigt ändamål

eljest skulle till följd av flottledens inrättande

förhindras,

äger Konungen förbehålla sig prövningsrätten,

• huruvida flottleden må komma

till stånd eller särskilda villkor böra

föreskrivas för dess inrättande och begagnande;

dock skall besked härom lämnas

vattendomstolen före det frågan slutligen

avgjorts av domstolen.

omfattning regleras eller att vattenförhållandena

eljest väsentligt förändras,

eller kan befaras,att genom flottledens

inrättande allmän samfärdsel, som äger

rum eller framdeles må kunna ifrågakomma,

skulle i avsevärd mån försvåras,

eller synes fiskerinäring av större

betydenhet komma att lida väsentligt

förfång genom flottningen,

eller är anledning antaga, att tillgodoseendet

av allmännyttigt ändamål

eljest skulle till följd av flottledens inrättande

förhindras,

skall vattendomstolen till Konungens

prövning hemställa, huruvida flottleden

må komma till stånd och, i sådant fall,

huruvida särskilda villkor böra föreskrivas

för dess inrättande och begagnande.

Finner Konungen efter framställning av

sakägare eller eljest ovan nämnt förhållande

vara för handen, äger Konungen

förbehålla sig prövningsrätten som nyss

sagts; är dylik fråga beroende på

Konungens prövning, må Konungen, om

skäl därtill äro, lämna underrättelse till

vattendomstolen, vilken därefter ej må

meddela slutligt utslag i målet, förrän

besked lämnats domstolen om Konungens

beslut i frågan.

3 mom. Hurusom allmän flottleds upplåtande till allmänt begagnande så

ock avgörandet av vissa frågor rörande dess nyttjande ankommer på Konungens

befallningshavande, därom skils i lagen om flottning i allmän flottled.

4 §''

År för allmän flottleds inrättande

någon anläggning eller åtgärd nödig,

som kan inverka på strand-, bro-, fiskeeller

vattenverksägares eller annans rätt,

såsom:

4 §''

År för allmän flottleds inrättande

någon anläggning eller åtgärd nödig,

som kan inverka på strand-, bro-, fiskeeller

vattenverksägares eller annans rätt,

såsom:

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

damm, kaj, väg, ledarm, bomledning,

brötbildare, ränna, kanal eller andra dylika

anstalter;

förvaringsplats för båtar, bommar

eller annan materiel;

byggnad för flottningsarbetarnas härbärgerande

under llottningstiden;

upptagningsverk, magasinsbom, skiljeställe

för flottgodsets sorterande med

därför erforderliga byggnader, buntverk

och dylikt;

avsättande av vältplatser för virkets

uppläggande innan det utföres i flottleden

eller av särskilt område för utsorterat

virkes sammanläggande och förvarande

i avbidan på dess forslande från

platsen;

strandröjning, sprängning, grävning,

muddring eller andra rensningsarbeten;

ändrande eller bortrivande av befintlig

byggnad;

omläggande, ändrande eller borttagande

av väg, bro, färjställe eller dylikt,

vare den, vars rätt därav beröres,

pliktig att tåla skada och intrång, som

därigenom vållas; och skall såväi därvid

som då fråga uppstår om skydd för

enskild rätt bestämmas, huru vid flottledens

ordnande och begagnande tjänligast

bör förfaras, så att ändamålet må

utan oskälig kostnad vinnas med minsta

olägenhet för annan. Erfordras särskilda

bestämmelser om vattentillgångens fördelning

mellan flottningen och vattenverk

eller eljest beträffande vattenhushållningen,

bör tillses, att mellan stridiga

intressen såvitt möjligt så jämkas,

att ett vart kan behörigen tillgodoses

utan förfång eller väsentligt omak för

annat.

damm, kaj, väg, ledarm, bomledning,

brötbildare, ränna, kanal eller andra dylika

anstalter;

förvaringsplats för förråd, båtar,

bommar eller annan materiel;

byggnad för flottningsarbetarnas härbärgerande

under flottningstiden;

upptagningsverk, magasinsbom, skiljeställe

för flottgodsets sorterande med

därför erforderliga byggnader, buntverk

och dylikt;

avsättande av vältplatser för virkets

uppläggande innan det utföres i flottleden

eller av särskilt område för utsorterat

virkes sammanläggande och förvarande

i avbidan på dess forslande från

platsen;

strandröjning, sprängning, grävning,

muddring eller andra rensningsarbeten;

ändrande eller bortrivande av befintlig

byggnad;

omläggande, ändrande eller borttagande

av väg, bro, färjställe eller dylikt,

vare den, vars rätt därav beröres,

pliktig att tåla skada och intrång, som

därigenom vållas; och skall saväl därvid

som då fråga uppstår om skydd för

enskild rätt bestämmas, huru vid flottledens

ordnande och begagnande tjänligast

bör förfäras, så att ändamålet må

utan oskälig kostnad vinnas med minsta

olägenhet för annan. Erfordras särskilda

bestämmelser om vattentillgångens fördelning

mellan flottningen och vattenverk

eller eljest beträffande vattenhushållningen,

bör tillses, att mellan stridiga

intressen såvitt möjligt så jämkas,

att ett vart kan behörigen tillgodoses

utan förfång eller väsentligt omak för

annat.

5 §•

För skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för allmän

flottled, skall gäldas ersättning enligt bestämmelserna i 9 kap., dock att,

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

efter ty i 6 § lagen om flottning i allmän flottled stadgas, i vissa fall frågan om

sådan ersättning skall bedömas enligt de för skada i följd av flottningen i nämnda

lag givna regler. Till skada eller intrång, varför ersättning skall givas, räknas

ej att vatten, för vars tillgodogörande särskild anordning ej vidtagits vid tiden

för flottledens inrättande, nyttjas för flottningen utan att bortledande därav sker.

Finnes _ skada eller intrång, som kan väntas uppstå i följd av flottningen,

bliva så stadigvarande, att värdet därå kan genom uppskattning på förhand utrönas^

skall, om ersättningstagare påstår det, ersättning därför bestämmas i flottledsmålet.

Eljest galle om flottningsskada vad i lagen om flottning i allmän

flottled därom stadgas.

Om vissa förhållanden med avseende å vattendrag, där kungsådra finnes,

skils i 1 kap. 6 och följande §^. Där den vattenmängd, som för varje tidsmoment

må i dylikt vattendrag utan ersättning tagas i anspråk för flottningen,

skulle befinnas otillräcklig för ändamålet eller när skäl därtill eljest äro, äge vattendomstolen

föreskriva, att flottningen skall begränsas till viss tid av dygnet

eller veckan med rätt för de flottande att därunder utnyttja allt det vatten, som

skolat tillkomma flottningen under hela dygnet eller veckan.

6 §•

Där till anläggning, som i 4 § sägs, tarvas utmål av någon betydenhet,

som kan förväntas bliva av stadigvarande behov för flottleden, må förorauas, att

för flottleden skall lösas erforderligt område mot ersättning, som i 9 kap. sägs.

7 §•

Har någon i vatten, där allmän flottled skall inrättas, bekostat byggnader

eller andra arbeten till befrämjande av flottning, vare han pliktig att till allmänna

flottleden avstå vad därav prövas nödigt eller nyttigt för densamma, och

njute han i samma ordning, som för anläggare är stadgat, ersättning därför av

de flottande med belopp, som i beslutet angående flottledens inrättande bestämmes

efter det skick, vari arbetena då befinnas. Om fastighetsägares och annans

skyldighet att fortfarande tåla skada och intrång av anläggningar, som nu nämnts,

vare lag som i 4 § sägs.

8 §•

Vad i 2 kap. 8 §, 11 § första stycket, 12, 13 och 18 §§ finnes stadgat i

fråga om byggande i vatten skall äga motsvarande tillämpning med avseende å

arbete för inrättande av allmän flottled.

9 §•

Finnes i vatten, där allmän flottled

skall inrättas, fiske av någon betydenhet,

och kan skäligen befaras, att genom

9 §•

Finnes i vatten, där allmän flottled

skall inrättas, fiske av någon betydenhet,

och kan skäligen befaras, att genom

s. 85 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

85

{Kung!. Maj:ts förslag.)

anläggningar eller åtgärder för flottleden

eller i följd av floitningen avsevärt

men tillskyndas fisket, må de flottande

förpliktas art för anordnande och

uppehållande av fiskodlingsanstalt eller

för vidtagande av andra åtgärder till

fiskets bevarande i vattenområdet erlägga

en årlig avgift, motsvarande högst

fem öre för varje kubikmeter flottgods.

Huru avgift, som nu nämnts, skall

indrivas och för ändamålet användas,

därom förordnar Konungen.

(Utskottets förslag.)

anläggningar eller åtgärder för flottleden

eller i följd av flottningen avsevärt

men tillskyndas fisket, må de flottande

förpliktas att för anordnande och

uppehållande av fiskodlingsanstalt eller

för vidtagande av andra åtgärder till

fiskets bevarande i vattenområdet erlägga

en årlig avgift, motsvarande högst

fem öre för varje kubikmeter flottgods,

med iakttagande av att, där virke framföres

genom flera flottleder inom samma

vattensystem, dylik avgift erlägges blott

en gång.

Huru avgift, som nu nämnts, skall

indrivas och för ändamålet användas,

därom förordnar Konungen.

10 §.

Utförandet av de för allmän flottleds inrättande erforderliga anläggningar

och åtgärder varde överlämnat åt den, som sökt tiottledens inrättande, såvitt han

ej finnes olämplig därtill, eller, där jämväl annan anmält sig till arbetets övertagande,

åt den, som prövas kunna säkrast och snabbast utföra detsamma; vill

kronan utföra arbetet, äge företrädesrätt därtill. Antages annan än sökanden,

varde honom ålagt att genast gottgöra sökanden de anläggningskostnader denne

förskjutit.

Erfordras för inrättande av allmän flottled, att vattenverk eller annan

byggnad utrives eller ändras, besörje därom den, vilken enligt vad nyss sagts antagits

till anläggare. Skall byggnaden ändras, och vill ägaren själv utföra arbetet,

gälle därom vad i 2 kap. 19 § finnes för motsvarande fall stadgat.

Har i beslut om allmän flottleds inrättande föreskrivits, att förut i flottleden

utförda byggnader och arbeten skola enligt 7 § avstås till flottleden, vare

anläggaren skyldig att under byggnadstiden underhålla vad sålunda skall övertagas.

11 §•

För anläggningskostnaden njute anläggaren i den ordning, som stadgas i

lagen om flottning i allmän flottled, ersättning av de flottande med belopp, som,

sedan flottleden blivit besiktigad och godkänd, jämlikt 11 kap. 6(1 § andra stycket

fastställes med hänsyn till det skick, vari byggnader och arbeten befinnas vid

tiden för godkännandet.

Till anläggningskostnad hänföres ej blott kostnaden för utförande av arbeten,

som i 10 § sagts, utan även all annan utgift för företagets genomförande

såsom ersättning enligt 5 och 6 §§, i den mån den blivit till ersättningstagare

utbetalad före flottledsarbetets fullbordande; nödiga utgifter för förberedande un
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)

dersökningar angående företaget; kostnaden för ärendets behandling vid syneförrättning

samt hos vattendomstolen och Konungens befallningshavande; kostnaden

för tillsyn å arbetet under byggnadstiden jämte annat dylikt samt ränta å förlagskapitalet

för tiden till flottledens godkännande.

Har ersättning enligt 5 eller 6 § icke av anläggaren guldits före arbetets

fullbordande, äger ersättningstagaren för beloppets utfående hålla sig till flottmo

gsföreningen.

12 §.

Finnes under företagets utförande, att visst arbete, som i beslutet föreskrivits,

kan anses obehövligt, eller erfordras i övrigt jämkning av den för företagets

utförande fastställda planen, äge vattendomstolen på ansökan av anläggaren föreskriva

sädana ändrade anordningar, som av förhållandena påkallas. Utan vattendomstolens

tillstånd må sådan avvikelse från den fastställda planen göras, som

icke berör allmän eller enskild rätt.

13 §.

Yisar sig under fortgången av den för företagets fullbordande bestämda

tiden, att anläggaren icke kan eller vill fullborda företaget före tidens utgång,

må på särskild talan vattendomstolen förklara anläggaren förlustig rätten till arbetets

vidare utförande.

Har arbetet icke inom den bestämda tiden behörigen slutförts, vare anläggaren

förlustig rätten till dess vidare utförande. Dock må, om giltigt skäl för

dröjsmål visas eller hänsynen till allmänt väl sådant kräver, vattendomstolen på

därom före tidens utgång gjord ansökan bevilja anstånd med arbetets fullbordande

på viss tid, icke utan särskilda skäl överstigande två år. Anläggaren äge ock

utan vattendomstolens tillstånd verkställa av besiktningsman jämlikt 13 kap. 2 §

föreskriven rättelse inom tid, som av denne förelagts eller av vattenrättsdomaren

blivit enligt 13 kap. 5 § bestämd.

14 §.

Har anläggaren avsagt sig arbetet eller förverkat rätten till dess utförande,

late vattenrättsdomaren utfärda kungörelse i en eller flera tidningar inom orten

med anmodan till dem, som vilja övertaga arbetet, att inom viss tid anmäla sig

hos honom; och äge vattendomstolen överlämna arbetets slutförande åt annan anläggare,

med utsättande av sådan ny tid härför, som av förhållandena påkallas.

Den, som i ty fall frånträder arbetet, njute i avseende å förskjuten anläggningskostnad

fortfarande an lägga res rätt.

Kan ny anläggare ej erhållas, förklare vattendomstolen beslutet om flottledens

inrättande hava förfallit.

15 §.

Närmare föreskrifter i fråga om allmän flottleds nyttjande och om flottningsförening

mellan dem, som flotta i sådan led, meddelas i lagen om flottning

i allmän flottled.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

87

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

16 §.

Laga kraft ägande beslut om inrättande av allmän flottled vare med de

inskränkningar, som följa av stadgandena i detta kap. och i 2 kap. 11 § andra

stycket, gällande mot envar såväl vad angår rätten att utföra och för framtiden

bibehålla anläggningar, som i beslutet må hava föreskrivits, som ock beträffande

ersättning och annat, varom beslutet må innehålla bestämmelser.

17 §. 17 §.

Finnes under flottningens fortgång,

att de till skydd mot skada och intrångvidtagna

anordningar eller rörande hushållningen

med vattnet eller annat meddelade

föreskrifter äro för sitt ändamål

otillräckliga eller mindre tjänliga, eller

visar sig behov av nya anordningar eller

föreskrifter till förekommande av skada

eller intrång, må, utan hinder av vad

i 16 § stadgats, medelst stämning till

vattendomstolen talan föras mot flottningsföreningen

om skyldighet för de

flottande att vidtaga sådana anordningar

eller underkasta sig sådana föreskrifter,

som, utan att flottningen därav

oskäligt betungas, må påkallas av anmärkta

förhållanden.

Vädas mot föreningen talan om ändrade

bestämmelser rörande skyldigheten

att avbarka virke eller om åläggande för

de flottande att betala fiskeavgift, som i

9 § sägs, skall dock sådant ärende handläggas

i den ordning, som i 11 kap. stadgas

för ansöknings mål.

18 §•

Menar någon, som byggt eller ärnar bygga i vatten, där allmän flottled

finnes, att särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada eller intrång

å byggnaden i följd av flottningen bör bekostas av de flottande, äge medelst

stämning å flottningsföreningen påkalla vattendomstolens bestämmelse om erforderliga

skyddsanordningar. Om påföljd av underlåtenhet att väcka talan, som

nu sagts, skils i 7 § lagen om flottning i allmän flottled.

19 §.

Vid prövning av talan, som i 17 och 18 §§ omförmäles, skola bestämmelserna

i 4—8 §§ i tillämpliga delar gälla.

Finnes under flottningens fortgång,

att de till skydd mot skada och intrång

vidtagna anordningar eller rörande hushållningen

med vattnet eller annat meddelade

föreskrifter äro för sitt ändamål

otillräckliga eller mindre tjänliga, eller

visar sig behov av nya anordningar eller

föreskrifter till förekommande av skada

eller intrång, må, utan hinder av vad

i 16 § stadgats, medelst stämning till

vattendomstolen talan föras mot flottningsföreningen

om skyldighet för de

flottande att vidtaga sådana anordningar

eller underkasta sig sådana föreskrifter,

som, utan att flottningen därav

oskäligt betungas, må påkallas av anmärkta

förhållanden.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

20 §.

Vill flottningsförening eller ock annan vidtaga anläggning eller åtgärd för

befintlig allmän flottleds utvidgande eller förbättrande och äro sannolika skäl, att

allmän eller enskild rätt därav förnärmas, eller har, där annan än flottningsförening

eljest vill utföra arbete för flottleden, föreningen ej därtill samtyckt, skall

före arbetets påbörjande inhämtas vattendomstolens besked, huruvida och under

vilka villkor arbetet må göras. Beträffande anläggning eller åtgärd, för vars utförande

ej erfordras vattendomstolens prövning, må ändock till beredande av trygghet

för framtiden sådan prövning kunna påkallas.

Har anläggning eller åtgärd verkställts utan föregången prövning, vare

fiottningsförening obetaget att sedermera söka domstolens godkännande därav.

Bär efter den 1 januari 1920 anläggning eller åtgärd för allmän flottled

vidtagits utan föregången prövning, vare flottningsföreningen bevisningsskyldig i

avseende å de före arbetets utförande rådande förhållandena i vattnet.

21 §.

Vill någon påkalla vattendomstolens

prövning av fråga, som i 20 § sägs, eller

önskar någon att för flottningens underlättande

nya eller ändrade föreskrifter

meddelas rörande hushållningen med vatten

eller annat, göre ansökan därom hos

vattendomstolen, och varde ärendet prövat

i den ordning, som i 11 kap. stadgas

för ansökningsmål; dock att om för frå
f;ans

prövning erfordras undersökning av

ängre sträcka av flottleden, vattenrättsdomaren

äger förordna, att ärendet skall

behandlas i den ordning, som i 3 § 1 mom.

föreskrives för mål rörande inrättande

av allmän flottled.

I samma ordning, som nu sagts, skola

ock handläggas frågor om ändrade bestämmelser

rörande skyldigheten att avbarka

virke, sd ock om åläggande för de

flottande att betala fiskeavgift, som i 9 §

sägs.

21 §•

Vill någon påkalla vattendomstolens

prövning av fråga, som i 20 § sägs, eller

önskar någon att för flottningens underlättande

nya eller ändrade föreskrifter

meddelas rörande hushållningen med vatten

eller annat, göre ansökan därom hos

vattendomstolen, och varde ärendet prövat

i den ordning, som i 11 kap. stadgas

för ansökningsmål; dock att om för frågans

prövning erfordras undersökning av

längre sträcka av flottleden, vattenrättsdomaren

äger förordna, att ärendet skall

behandlas i den ordning, som i 3 § 1 mom.

föreskrives för mål rörande inrättande

av allmän flottled.

22 §.

Beträffande mål, som omförmäles i 21 §, skall vad i 3 § 2 mom. och följande

§§ här ovan föreskrives med avseende å mål rörande inrättande av allmän

flottled i tillämpliga delar gälla; dock att, där annan än flottningsföreningen är

sökande, till anläggare skall antagas föreningen, om denna så äskar, och må, där

s. 89 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

89

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

företaget fått förfalla, gottgörelse för förskjuten kostnad åtnjutas, i den mån utfört

arbete finnes vara till nytta för flottningen.

Huru mål, som nyss sagts, må kunna avgöras med begränsad rättsverkan,

därom skils i 11 kap. Öl § andra stycket.

23 §.

Har genom beslut enligt denna lag ersättning för skada eller intrång blivit

bestämd att utgå medelst årlig avgift till visst belopp, vare den omständigheten

att beslutet härom vunnit laga kraft icke hinder för vattendomstolen att i sammanhang

med beslut om nya eller ändrade anordningar eller föreskrifter för flottleden

meddela sådana ändrade bestämmelser rörande ersättningen och sättet för

dess utgående, vilka må föranledas av de ändrade förhållandena.

Vad nu stadgats äge motsvarande tillämpning med avseende å skadeersättning,

som blivit bestämd enligt lagen om flottning i allmän flottled.

24 §.

Byggnader och anläggningar, vilka utförts eller från annan övertagits för

allmän flottleds inrättande, utvidgande eller förbättrande, så ock fäst eller lös

egendom, som eljest för flottleden eller flottningens ombesörjande förvärvas att av

de flottande gäldas, vare flottledens tillhörighet och förty att anse som allmän egendom.

Om förvaltning av egendom, som nu nämnts, stadgas i lagen om flottning i

allmän flottled.

Ej må allmän flottled tillhörig egendom tagas i mät för annan gäld än

sådan, varför den lagligen må särskilt häfta.

25 §.

Finnes beträffande hushållningen med vattnet i allmän flottled vattenmärke

utsatt till efterrättelse vid flottningens bedrivande, galle vad i 2 kap. 27 § finnes

för där avsedda fall stadgat. År för dammluckas öppnande viss tid i laga ordning

bestämd eller eljest särskild föreskrift om vattnets framsläppande given,

lände det till efterrättelse.

Har ej vattenmärke utsatts, och hava ej heller eljest meddelats bestämmelser,

som nyss sagts, skall hushållningen med vattnet ske på sådant sätt, att flottningen

må kunna ändamålsenligt skötas med minsta olägenhet för den, vars rätt

är i fråga.

26 §.

Rensning, som med hänsyn till flottningens behöriga ombesörjande är av

nöden för bibehållande av vattnets djup eller läge i allmän tiottled, äge flottningsförening

verkställa utan vattendomstolens prövning; dock skall markens ägare

förut därom tillsägas. Vill föreningen hos vattendomstolen påkalla prövning av

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl: Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

arbetets laglighet, gälle om sådan prövning vad bär ovan stadgats angående allmän

flottleds utvidgande och förbättrande. Har prövning, som nu sagts, icke ägt rum,

skall i fråga om rensning stadgandet i 20 § tredje stycket äga motsvarande

tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensningen upptages, må, om ej avsevärda olägenheter

vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till lämpligt

ställe i närheten; dock skall markens ägare genast därom underrättas. Lider

han men av upplaget, njute ersättning därför, efter ty i lagen om flottning i

allmän flottled stadgas med avseende å ersättning för flottningsskada.

27 §.

Allmän flottled må på ansökan avlysas av vattendomstolen, där sådana omständigheter

yppas, att flottningen kan anses vara alldeles nedlagd.

Uppstår eljest fråga om avlysning av allmän flottled, ankomme ärendet

på Konungens prövning, efter ty för dylika frågor särskilt är stadgat.

Huruledes vid tiottleds avlysning skall förfaras med flottledens egendom,

därom stadgas i lagen om flottning i allmän flottled.

28 §.

Varder allmän flottled avlyst eller

har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat

beslut om flottleds inrättande förfallet,

må den, som av bibehållandet av anläggning

för flottleden kan lida men,

av vattendomstolen på ansökan tillåtas

bortskaffa densamma.

28 §.

Varder allmän flottled avlyst eller

har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat

beslut om flottleds inrättande förfallet,

må den, som av bibehållandet av anläggning

för flottleden kan lida men,

av vattendomstolen på ansökan tillåtas

bortskaffa densamma med rätt att fritt

förfoga öcer det burtskuffude.

9 KAP.

Om ersättning.

Om ersättningsskyldighet i allmänhet.

1 §•

Där jämlikt denna lag rätt medgivas någon att tillösa sig samfällt strömfall

med eller utan utmål eller att eljest lösa eller taga i anspråk annan tillhörigt

område eller att tillgodogöra sig vattenmängd eller vattenkraft, som tillhör

annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest annans egendom lider skada eller

s. 91 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

91

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

intrång, varde, såvitt ej i 1 eller 6 kap. annorledes stadgas, honom ålagt att efter

tv nedan sägs gälda ersättning för egendom, som avstås, eller för förlust, skada

eller intrång, som förorsakas.

12 §.

Skall till följd av företag eller åtgärd enligt denna lag egendom lösas eller

ersättning givas för skalla eller inträng därå och har, efter det kungörelse om

företaget eller åtgärden blivit offentliggjord eller underrättelse eljest meddelats

ägaren på sätt i 10 och 11 kap. för varje särskilt fall stadgas, kostnad nedlagts

å egendomen, må vid ersättningens bestämmande den kostnad tagas i beräkning

allenast, sävitt den prövas hava varit nödig eller nyttig samt icke blivit gjord i

uppenbar avsikt att höja ersättningen.

47 §.

Ersättning i penningar varde bestämd att utgå på en gång; dock må skadeersättning

till följd av företag enligt 6 kap. fastställas att utgå i årlig avgift, när

skälig anledning därtill förekommer. Kan i mål rörande allmän flottled skada eller

intrång ej på förhand med säkerhet uppskattas eller synes den ej komma att årligen

uppstå, må den skadelidande hänvisas att göra sin talan gällande i den ordning,

som i lagen om flottning i allmän flottled föreskrives med avseende å flottningsskada,

dock att, där så ske kan, grunderna för ersättningens beräknande böra

angivas.

54 §.

Ersättning för fast egendom, som skall lösas, samt, om endast en del av

en fastighet löses, ersättning för skada och intrång å den återstående delen så ock

ersättning för förlust av eller intrång i sådan särskild rätt till egendomen, varom

i 52 § förmäles, gäldas medelst ersättningsbeloppets nedsättande hos Konungens

befallningshavande i det län, där egendomen är belägen. I fråga om ersättning,

som bestämts jämlikt 9 §, vare lag samma.

Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egendom i

andra fall än i första stycket avses skall, där ersättningen bestämts att utgå på

eu gång, jämväl nedsättas hos Konungens befallningshavande, såframt jämlikt stadgandena

i 59 eller 60 § uppsägning skall ske eller den fastighet, till vilken vattenkraften

hör eller som skadas, är besvärad av inteckning för fordran eller kan

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens band häfta för ogulden köpeskilling;

och varde i fall, som nu sagts, jämväl ersättning, som må hava bestämts till innehavare

av särskild rätt till fastigheten, nedsatt. Skall ej uppsägning ske, och

prövas förlusten av vattenkraft eller skadan eller intrånget vara väsentligen utan

betydelse för fordringsägarens säkerhet, erfordras dock ej nedsättning.

I samband därmed att ersättning enligt denna lag bestämmes, skall givas

till känna, om och i vilken mån nedsättning efter ty ovan sagts skall ske.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

55 §.

Har mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra tvist yppats om

bättre rätt till vad såsom ersättning skall utgå, eller skall för egendom, som innehaves

såsom fideikommiss, gäldas ersättning, bestämd att utgå på en gång, varde

ersättningen nedsatt hos Konungens befallningshavande, ändå att enligt föreskrifterna

i 54 § nedsättning ej erfordras; och stånde sedan i avbidan på tvistens

slutliga avgörande eller Konungens föreskrift angående fideikommissmedlen ersättningsbeloppet

i kvarstad, där ej enligt 69 § utdelning bör äga rum.

59 §.

Har föreskrift meddelats, att boningsbus, kvarn, såg eller annan byggnad,

som användes till handels-, hantverks- eller fabriksrörelse eller annan yrkesutövning,

skall till följd av skada därå genom företag enligt denna lag i dess

helhet ersättas eller ock flyttas till annan plats, skall vad i 58 § stadgas för det

fall, att fast egendom skall lösas, äga motsvarande tillämpning. Lag samma vare,

där strömfallsägare skall avstå vattenkraft, som är av honom tillgodogjord, samt

ersättningen därför skall utgå på en gång.

66 §.

Skall i andra fall än i 58—60 §§ sägs ersättning, bestämd att utgå på en

gång, gäldas för skada, förlust eller intrång, som tillskyndas någon genom företag

eller åtgärd enligt denna lag; då må ej arbete å annans mark verkställas eller

åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas, innan föreskriven ersättning guldits.

Varder ej sådan ersättning gniden inom tid, som genom avtal eller eljest i laga

ordning blivit bestämd, eller, om sådan bestämmelse saknas, inom fem år efter

det ersättningens belopp blivit fastställt genom utslag, som vunnit laga kraft,

vare den då väckta frågan förfallen, i vad sådan ersättningstagares rätt angår.

Vad i 65 § finnes stadgat i fråga om ersättning för nödig eller nyttig

kostnad å egendom, som skall lösas, äge motsvarande tillämpning, där dylik kostnad

göres å egendom, som skadas eller lider intrång.

73 §.

Förmenar innehavare av fordran, varför fast egendom på grund av inteckning

eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, att ersättning för denna eller

för därifrån förlorad vattenkraft eller för skada och intrång å egendomen blivit för

lågt beräknad, vare han, i den mån ersättningens belopp till följd av överenskommelse

därom mellan ersättningsgivaren och egendomens ägare eller av annan anledning

ej blivit prövat av domstol eller vid syneförrättning, berättigad att, där

ej full betalning för hans fordran lämnas honom, äska, att ersättningen, såvitt

på hans eller annan sådan fordringsägares rätt inverkar, varder av vattendom
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

93

{Kungl. Maj\ts förslag.) (Utskottets förslag.)

stolen bestämd. Talan härom skall anhängiggöras sist inom sex månader efter

det fördelning av ersättningen vunnit laga kraft eller, där ersättningen bestämts

att utgå i kraft, efter den för kraftöverföringens början bestämda tid; försittes

tid, som nu sagts, vare rätt till talan förlorad.

10 KAP.

Om syneförrättning.

Om syneförrättning'' rörande företag enligt C kali.

1 §•

Till handläggande av syneförrättning rörande inrättande av allmän flottled

skall förordnas i vattenbyggnad kunnig och i flottning förfaren person, vilken på

grund av ådagalagda kunskaper och praktisk erfarenhet i hithörande ämnen av

Konungen förklarats behörig att hålla dylik förrättning.

2 §•

Förordnande, som i 1 § sägs, skall efter ansökan, varom i 6 kap. 3 § 1

mom. förmäles, meddelas av Konungens befallningshavande.

I ansökningen skola angivas det vattenområde, som med ansökningen avses,

samt den eller de församlingar, där flottleden är avsedd att framgå, ävensom,

såvitt möjligt, de bebyggda strömfall och med fast fiskebyggnad försedda fisken,

vilka företaget må angå, samt beträffande sådan egendom ägares och nyttjanderättshavares

namn ooh hemvist, så ock huruvida annan allmän flottled, allmän

farled, vattenavlednings-, invallnings- eller vattenregleringsföretag, järnväg, allmän

väg eller allmän bro beröres av den ifrågasatta flottleden.

Innan förordnande meddelas, äge Konungens befallningshavande, där förhållandena

påkalla sådant, fordra att sökanden ställer säkerhet för förrättningskostnaden.

Underrättelse om förordnande av förrättningsman skall genast tillställas

vattenrättsdomaren.

3 §■

Förrättningsmannen skall vid syneförrättningen

biträdas av två av Konungens

befallningshavande utsedda, om

ortens förhållanden kunniga gode män,

av vilka den ene bör vara förfaren i

3 §•

Förrättningsmannen skall vid syneförrättningen

biträdas av två av Konungens

befallningshavande utsedda, om

ortens förhållanden kunniga gode män,

av vilka den ene bör vara förfaren i

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag)

■skogsbruk och flottning och den andre i

jordbruk.

Förekommer vid syneförrättning fråga,

för vars bedömande tarvas särskilda

fackkunskaper, äge synemännen hos Konungens

befallningshavande begära förordnande

för ojävig, i sådant ämne sakkunnig

person att biträda synemännen.

(Utskottets förslag)

flottning och den andre i jordbruk samt

endera av dem dessutom kunnig i skogsbruk.

Förekommer vid syneförrättning fråga,

för vars bedömande tarvas särskilda

fackkunskaper, äge synemännen hos Konungens

befallningshavande begära förordnande

för ojävig, i sådant ämne sakkunnig

person att biträda synemännen.

4 §•

Konungens befallningshavande läte om ansökningen underrätta vederbörande

fiskeritjänsteman; och åligger det denne att under förrättningen avgiva yttrande,

huruvida fiskerinäring kan genom företaget lida förfång och vilka särskilda åtgärder

kunna erfordras till skydd för fisket.

Tillika förordne Konungens befallningshavande skogstjänsteman att vid förrättningen

bevaka det allmännas intresse av skogshushållningen samt tillvarataga

statsskogarnas bästa, så ock att förebringa erforderlig utredning angående virkestillgången

inom flottledsområdet eller skilda delar därav.

Om förordnande av annat allmänt ombud, när anledning därtill förekommer,

besörje Konungens befallningshavande själv eller medelst underrättelse om ansökningen

till myndighet, under vars förvaltning viss egendom lyder eller som

eljest äger utföra viss talan.

Bär förhållandena påkalla sådant, förordne Konungens befallningshavande

en allmänt betrodd, om ortens jordbruksförhållanden kunnig man att såsom ortsombud

närvara vid förrättningen för att meddela de upplysningar och göra de

framställningar, som må finnas erforderliga för tillvaratagande av den jordbrukande

ortsbefolkningens gemensamma intressen. Där så finnes lämpligt, inå olika

personer förordnas till ortsombud för skilda delar av vattenområdet.

5 §■

Syneförrättning skall hållas å tjänlig årstid och påbörjas snarast möjligt

efter det förordnande meddelats förrättningsmannen samt bör, såvitt ske kan,

utan uppskov fortsättas och avslutas.

Under förrättningen skola å lämpliga platser hållas sammanträden, minst

ett inom varje församling, där flottleden skall framgå; och äga strand-, bro-,

fiske-, strömfalls- och skogsägare samt andra, som anse frågan kunna inverka å

deras rätt, vid sådant sammanträde eller i samband därmed företagen synegång

framställa de yrkanden, vartill de finna fog.

6 §•

Om tid och ställe för sammanträde, som i 5 § sägs, så ock för synegång,

som i samband därmed företages, förordne förrättningsmannen efter samråd med

s. 95 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

95

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag.)

övriga synemän och sökanden, samt meddele sakägare och andra besked därom

medelst kungörelse, sotn av förrättningsmannen varder minst tre veckor före den

för sammanträdet utsatta tiden avsänd till vederbörande pastorsämbete för uppläsande,

så snart ske kan, i kyrkan för församling, där sammanträdet skall hållas,

så ock minst fjorton dagar förut införd i en eller, där förhållandena påkalla det,

två eller flera av ortens tidningar. Om tid och plats för första sammanträdet

under förrättningen varde därjämte underrättelse i god tid tillställd allmänt ombud

och ortsombud.

Finnas, då kungörelse skall utfärdas, flera sammanträden lämpligen höra

hållas i följd efter varandra inom loppet av en vecka, och kan på grund härav

tiden för samtliga sammanträden icke bestämt angivas, må desamma ändock utlysas;

därvid för varje sammanträde och i samband därmed företagen synegång

tiden skall angivas så nära som möjligt med uppgift tillika på någon i orten

boende pålitlig person, minst en inom varje församling, hos vilken närmare besked

om tiden för sammanträde och synegång inom församlingen framdeles skall

tillhandahållas; och åligger det förrättningsmannen att om sammanträde och synegång,

som nu sagts, underrätta sådan person senast klockan 6 på aftonen dagen

före sammanträdet.

Har sammanträde icke så kungjorts, som ovan sagts, må ändock sammanträdet

hållas med tillstädeskomna personer, men vare förrättningsmannen skyldig

utsätta och kungöra nytt sammanträde för hörande av övriga, som äga yttra sig

i ärendet. °

7 §•

Skulle på vederbörligen kungjort sammanträde avsedd utredning icke medhinnas,

bör, innan sammanträdet avslutas, besked meddelas om tid och ställe för

det nya sammanträde, som sålunda kan bliva av nöden; och vare i sådant fall

särskild kungörelse icke erforderlig.

8 §•

Förrättningsmannen åligger att minst fjorton dagar före första sammanträdet

under förrättningen i betalt öppet brev eller brevkort å posten avlämna

underrättelse om. tid och ställe för sagda sammanträde till envar i ansökningen

uppgiven eller eljest för honom känd ägare och nyttjanderättshavare av bebyggt

strömfall eller med fäst fiskebyggnad försedd fiskelägenhet, som företaget angår.

Underrättelsen skall adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvida ej säker

kunskap vinnes om annan adress inom landet för mottagaren. Är egendomen samfälld

för helt skifteslag eller eljest för flera fastigheter, erfordras ej underrättelse

till de särskilda delägarna i den samfällda egendomen. Finnes för denna känd

styrelse, varde styrelsen på nämnda sätt underrättad.

I samma ordning, som nu sagts, skall ock underrättelse tillsändas styrelse

eller känd förvaltning för sådana i 2 § omförmälda företag, varom sökanden lämnat

uppgift eller förrättningsmannen eljest må äga kännedom.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag)

Varder sakägare, som ovan nämnts, för förrättningsmannen känd först efter

underrättelsernas utsändande, skall förrättningsmannen ofördröjligen på förutnämnda

sätt lämna honom underrättelse om förrättningen eller om visst sammanträde.

Befinnes underrättelse, som blivit å posten avlämnad, hava försetts med

oriktig adress och vinnes upplysning om mottagarens rätta adress, eller finnes

sakägare, till vilken underrättelse efter ty ovan sägs bort sändas, hava förbigåtts,

vare lag samma. Ej må dock förrättningens företagande och avslutande

uppehållas av anledning, som nu sagts.

över avsända underrättelser skall förrättningsmannen upprätta förteckning

med angivande av avsändningsdagen. Förteckningen, som skall av förrättningsmannen

underskrivas och biläggas förrättningshandlingarna, utgöre, där ej av eljest

föreliggande omständigheter annat förhållande framgår, bevis att den angivna

dagen underrättelser avsänts under de i förteckningen upptagna adresser.

9 §•

Förrättningsman åtnjute det skydd och vare underkastad det ansvar, som

i lag stadgas beträffande tjänsteman.

10 §.

Kommer ej förrättningsman tillstädes

å den för sammanträde utsatta tid,

och infinner han sig ej heller inom tre timmar

därefter; då må de, som tillstädeskommit,

åtskiljas. Utebliver god man,

kalle förrättningsmannen genast i hans

ställe annan god man, förfaren i skogsbruk

och flottning eller i jordbruk, allt

efter den särskilda sakkunskap den uteblivne

ägt.

Synemän, som utan skälig orsak

utebliver från sammanträde, ersätte all

skada och olägenhet, som därav uppstår;

förrättningsman ansvare därjämte

såsom för tjänstefel.

Sökandens, annan sakägares, allmänt

ombuds eller ortsombuds uteblivande

från sammanträde må ej hindra förrättningens

fortgång.

10 §.

Kommer ej förrättningsman tillstädes

å den för sammanträde utsatta tid, och

infinner han sig ej heller inom tre timmar

därefter; då må de, som tillstädeskommit,

åtskiljas. Utebliver god man,

kalle förrättningsmannen genast i hans

ställe annan god man, förfaren i flottning,

jordbruk eller skogsbruk, allt efter

den särskilda sakkunskap den uteblivne

ägt.

Synemän, som utan skälig orsak

utebliver från sammanträde, ersätte all

skada och olägenhet, som därav uppstår;

förrättningsman ansvare därjämte

såsom för tjänstefel.

Sökandens, annan sakägares, allmänt

ombuds eller ortsombuds uteblivande

från sammanträde må ej hindra förrättningens

fortgång.

11 §•

Vill sökanden återkalla ansökningen i dess helhet eller beträffande viss del

av vattenområdet, göre det skriftligen hos förrättningsmannen, innan förrättningen

s. 97 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

97

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

avslutas. Har återkallelse skett, läte förrättningsmannen, dör ej annan inträder

som sökande, tillsvidare inställa förrättningen eller den del därav, som av åierkallelsen

beröres, samt anmäle förhållandet hos Konungens befallningshavande,

som. där ej kronan var sökande, bär att inhämta besked, huruvida kronan vill

fullfölja ansökningen. Varder ej ansökningen inom två månader fullföljd av

kronan eller annan, vare frågan förfallen; och åligge förrättningsmannen att

härom skyndsamt underlätta vatten rätt.-dorn aren. Fullföljes ansökningen, njute

den, som gjort återkallel-en, gottgöielse för förskjuten förrättningskostnad på sätt

om annan anläggningskostnads återgäldande är stadgat.

Aro sökandena flera och sker återkallelse av någon eller några av dem,

vare den eller de återstående fortfarande att anse såsom sökande.

12 §.

Mot synemän och sakkunnigt biträde enligt 3 § gälle dessa jäv: om han

själv eller någon, med vilken han är i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt

lag utgör jäv mot domare, eller någon, i vars enskilda tjänst han är anställd,

är sökande till förrättningen eller av företaget kan vänta synnerlig nytta eller genom

anläggning eller åtgärd för detsamma kan vänta skada eller intrång eller

vill vid förrättningen kräva skyddsåtgärd eller ersättning för flottningsskada;

om han är vederdeloman eller uppenbar ovän till sakägare, som nu sagts; eller

om han såsom domare deltagit i åtgärd eller beslut, som rör saken. Söker någon,

sedan ärendet anhäogiggjorts, sak med synemän eller sakkunnigt biträde eller

tillfogar honom något med ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom

jävig, det skall ej räknas för jäv.

Hänför sig jäv allenast till fråga om viss anläggning eller åtgärd eller

till fråga om ersättning för skada eller intrång å viss egendom, och är avgörandet

av sådan fråga icke av väsentlig betydelse för företaget i dess helhet, vare

synemän eller sakkunnigt biträde, mot vilken jävet förekommer, därav icke hindrad

att deltaga i förrättningen i övrigt.

13 §.

Menar sakägare, att synemän eller sakkunnigt biträde är jävig, anmäle

jävet vid det sammanträde, där han först är vid förrättningen tillstädes, eller, om

jävet hänför sig till viss fråga, som i 12 § andra stycket sägs, vid tillfälle då

sådan fråga först förekommer till behandling.

Ej må fråga om jäv senare väckas, utan så är att den omständighet, varå

jävet grundas, först efteråt tillkommit eller blivit sakägaren kunnig. 1 dylikt

fall skall jävet för att vinna beaktande framställas å det därefter infallande sammanträde,

där sakägaren först är närvarande.

14 §.

över jävsinvändning äge synemännen gemensamt besluta; finna de jävet

lagligen grundat, åligge förrättningsmannen att, om "han är jävig eller om sak
Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kunnigt biträde eller god man är av jäv hindrad att vidare deltaga i förrättningen,

anmäla det hos Konungens befallningshavande, som förordnar annan i

den jävades ställe.

År jäv mot sakkunnigt biträde eller mot god man av beskaffenhet, som i

12 § andra stycket omförmäles, äge förrättningsmannen, under iakttagande av

vad i 10 § första stycket för där avsett fäll stadgats, i den jävades ställe kalla

annan att i den utsträckning jävsanledningen påkallar deltaga i förrättningen.

Beslut, varigenom jävsinvändning varder gillad, skall ej medföra någon verkan

till rubbning eller upphävande av åtgärd eller beslut, som tillkommit innan

invändningen gjordes.

Ogillas jävsinvändning, må däröver anförda besvär ej utgöra hinder för

förrättningens fortgång.

15 §.

Synemännen må ej inlåta sig i prövning, huruvida vattenverk eller annan

anläggning, om vars ändring eller utrivning fråga väckes, lagligen tillkommit eller

är av laga beskaffenhet. Tvist härom föranlede ej uppehåll i förrättningen.

16 §•

Vid syneförrättningen böra synemännen, efter undersökning om vattenområdets

lämplighet för flottning, om strändernas odlingsgrad och om beskaffenheten

av befintliga vattenverk, fisken, broar och andra inrättningar, tillse å ena

sidan huruvida med hänsyn till påräknad virkestillgång och övriga omständigheter

vattenområdets upplåtande till allmän flottled är av nöden och kan medföra

väsentligt gagn för orten eller eljest lända till nytta för det allmänna, samt

å andra sidan huruvida genom sådant upplåtande väsentlig olägenhet kan uppstå,

så ock huru ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet

för strandägare eller annan, vars rätt är i fråga.

17 §.

I fråga om sättet och villkoren för flottledens ordnande och begagnande

åligger det synemännen att förebringa nödig utredning och därvid särskilt tillse:

1. huruvida den föreslagna leden lämpligen bör bilda en självständig flottled

eller ingå som del i annan, förut befintlig allmän flottled, så ock vilken utsträckning

uppåt och nedåt lämpligen bör givas åt densamma för tillgodoseende

av ledens ändamål;

2. vilka föreskrifter böra, där flottningen kan inverka störande på vattenområdets

nyttjande såsom farled, givas för fredande därav, såsom att lärled och

flottled å vissa ställen skiljas genom bommar, att flottningen någonstädes inskränkes

till viss tid av dygnet, att virket i farleden insläppes med vissa försiktighetsmått

eller, där så anses oundgängligen nödigt, framföres i ringbom eller sammanlagt

i flottar eller att, där bomledning tvärs över farleden anses behövlig,

s. 99 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet» utlåtande. Nr 18.

99

(Kungl. Maj:ts förslug.)

(Uiskottets förslag.)

särskild vakthållning eller andra lämpliga åtgärder för ledningens skyndsamma

öppnande anordnas;

3. vilka åtgärder eller föreskrifter kunna anses nödiga till fredande av

allmän färjtrafik så ock till betryggande för strandägare och närboende av nödig

samfärdsel stränderna mellan och långs efter dem, även där allmän farled ej

linnes;

4. huruvida med hänsyn till befarad

skada eller olägenhet för fiske

eller stränder erfordras, att flottningen

i hela flottleden eller någon del därav

inskränkes till viss tid av året, samt

huruvida för vidtagande av åtgärder

till fiskets bevarande Särskild avgift

bör åläggas de flottande;

4. huruvida med hänsyn till befarad

skada eller olägenhet för fiske

eller stränder erfordras, att flottningen

i hela flottleden eller någon del därav

inskränkes till viss tid av året eller särskilda

anordningar till fiskets skyddande

vidtagas, samt huruvida för åtgärder

till fiskets bevarande särskild avgift bör

åläggas de flottande;

5. huruvida med hänsyn till vattenområdets beskaffenhet, där förekommande

fiske och andra på frågan inverkande förhållanden föreskrift bör meddelas om

skyldighet för de flottande att låta avbarka virke, innan det i flottleden utlägges;

6. vilka byggnader, åtgärder eller föreskrifter i övrigt kunna anses nödiga

för att emot skada och intrång skydda stränder, broar, färjor, vatten- och

fiskeverk eller annan egendom;

7. vilka särskilda bestämmelser erfordras i fråga om vattentillgångens

fördelning emellan flottningen och vattenverk ävensom i övrigt angående vattenhöjdens

reglering efter visst märke eller annorledes och om uppdämt vattens framsläppande;
8.

varest och huru för flottledens ändamålsenliga ordnande eller för flottningens

underlättande strandröjning eller strömi ensning eller annan åtgärd till

strömbäddens reglerande må verkställas eller vilka anläggningar eller åtgärder i

övrigt böra för ändamålet utföras;

9. huruvida tillhandahållande av särskilda byggnader för flottningsarbetarnas

härbärgerande under flottningstiden finnes vara av nöden samt i sådant

fall varest sådana byggnader lämpligen böra uppföras och huru desamma med

hänsyn till yrkets behov och ortens förhållanden skäligen böra anordnas;

10. huruvida och varest vältplatser 10. huruvida och varest vältplatser

böra anordnas eller skiljeställe för flott- böra anordnas eller skiljeställen för flott
-

godsets utsorterande bör anläggas och

huru därför erforderliga anstalter böra

inrättas, ävensom huruvida särskilt område

bör avsättas för utsorterat virkes

sammanläggande och förvarande i avbidan

på dess forslande från platsen;

godsets utsorterande böra anläggas och

huru därför erforderliga anstalter böra

inrättas, ävensom huruvida särskilt område

bör avsättas för utsorterat virkes

sammanläggande och förvarande i avbidan

på dess forslande från platsen.

räknas;

11. till huru stort belopp kostnaden för varje särskilt arbete bör be
-

12. huruvida förut verkställda flottledsbyggnader eller andra för flottnings

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bedrivande avsedda arbeten »ro för flottleden nödiga eller nyttiga och i ty fall

med vilket belopp de böra jämlikt 6 kap. 7 § ersättas;

13. huruvida och i vad mån skada eller intrång å annans egendom orsakas

genom anläggningar eller åtgärder för flottleden;

14. huruvida till rättvis fördelning av flottleds- och underhållsutgifterna

leden bör indelas i flottledsdistrikt samt i sådant fall huru indelningen bör göras,

med iakttagande därav att åt distrikten icke gives ringare utsträckning än behovet

oundgängligen kräver samt att kostnaden för anläggning till gagn för flera

flottledsdistrikt varder i mån av båtnaden fördelad på samtliga dessa distrikt;

15. huru stor myckenhet flottgods kan inom varje flottledsdistrikt årligen

påräknas;

16. huruvida till rättvis fördelning av utflottnings-, inventarie- och förvaltningsutgifter

flottleden bör indelas i utflottningsdistrikt «amt i sådant fall huru

denna indelning bör göras;

17. huruvida med hänsyn till vattendrags och flottledsbyggnaders beskaffenhet

visst högsta mått bör fastställas för virke, som må i flottleden framföras;

18. huruvida det i allmänna flottningen ingående flottgodset skall framföras

gemensamt eller allmän bestämmelse bör meddelas om flottning utan sammanblandning

av skilda ägares flottgods;

19. inom vilken tid företaget skall vara slutfört.

18 §.

Skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för allmän

flottled, skota synemännen uppskatta, ändå att yrkande därom ej göres. Om ersättning

för utmål, som i 6 kap. 6 § sägs, vare tag samma.

Äskar någon, som kan vänta skada eller intrång i följd av flottningen,

att ersättning därför, efter ty i 6 kap. 5 § andra stycket sägs, bestämmes i flottledsmålet,

åligge synemännen att verkställa uppskattning jämväl av sådan ersättning,

där skadan eller intrånget anses kunna beräknas på förhand.

Vill sakägare fordra ersättning eller påyrka särskilda anordningar eller

föreskrifter till förebyggande eller minskande av skada eller intrång, bör yrkandet

framställas sist vid sammanträdet för den sträcka av flottleden, där skada

eller intrång är att förvänta eller avsedda anordningar böra vidtagas.

19 §•

Vid syneförrättningen böra synemännen jämväl utreda:

1. efter vilka allmänna grunder särskilda stag av flottgods böra jämlikt

29 § tagen om flottning i allmän flottled med varandra jämföras vid kostnaders

fördelning;

. 2. inom vilken tid och mot vilken ränta jämlikt 30 § i nämnda tag anläggningskostnaderna

böra med hänsyn till den inom varje flottledsdistrikt beräknade

virkestillgangen återgäldas till anläggare eller annan, som njuter anläggare^

rätt, och huru med ledning av nämnda omständigheter taxa för flottledsovgifter

bör uppgöras.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet* utlåtande AV 18.

101

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

20 §.

Skall ersättning utgå för vattenkraft, som till följd av företaget går förlorad,

skola synemännen bestämma sådan ersättning i penningar, ändå att från

någondera sidan yrkas, att den skall utgå genom tillhandahållande av kraft jämlikt

de i 9 kap. därför givna regler; och varde hänvisning lämnad den, som äskar

kraftöverföring, att föra talan därom hos vattendomstolen inom tid och på sätt,

som finnes bestämd för talan mot synemännens utlåtande i övrigt.

21 §•

Vilja sakägare träffa överenskommelse i fråga om ersättning eller annat,

skall särskild avhandling därom upprättas, av vederbörande underskrivas samt,

där ei synemännen finna överenskommelsen innehålla villkor, som är oförenligt

med flottledens intresse eller länder de flottande till men, förses med intyg om

synemännens godkännande; och varde därefter sådan överenskommelse bindande

såväl för de flottande som för dem, som slutit överenskommelsen, och deras rättsinnehavare.

Rör överenskommelsen fastighet, tillhörig kronan eller allmän anstalt, skall

den i avseende å kronans eller anstaltens rätt ej gälla, med mindre den godkännes

av vederbörande myndighet.

22 §.

Ägare av fastighet, som saken angår, vare pliktig att till synemännen på

anmodan uppgiva nyttjanderättshavare, där dennes rätt beröres av saken. Underlåter

han det, och uppstår skada för nyttjanderättshavare, som saknat kännedom

därom, att företaget angår fastigheten, skall ägaren, där han visas hava ägt dylik

kännedom, hålla nyttjanderättshavaren skadeslös.

23 §.

Tvistas om fastighet, som företaget angår, vare den av de tvistande, som

med äganderättsanspråk innehar fastigheten, berättigad att med laga verkan tala

och svara för densamma, till dess den lagligen vinnes från honom.

Ny ägare må ej rubba överenskommelse, som förre ägaren ingått, eller

annan i ärendet vidtagen, för denne

ning underrättelse om för)ättningen blivit

till nye ägaren ej erforderlig.

24 §.

Stanna synemännen i olika meningar,

da beslut eller utlåtande skall av

dem meddelas, gånge efter vad de flesta

säga. Har var sin mening och kan ej

jämkning ske, galle den mening, som.

förrättningsmannen biträder.

tnde åtgärd. Har i förut angiven ordförre

ägaren tillsänd, vare underrättelse

24 §.

Stanna synemännen i olika meningar,

då beslut eller utlåtande skall av

dem meddelas, gånge efter vad de flesta

säga. Har var sin mening och kan ej

jämkning ske, galle förrättningsmannens

mening.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

25 §.

Förrättningsmannen åligge att vid alla under syneförrättningen förefallande

sammanträden föra protokoll, varuti paragraferna numreras i ordningsföljd

för hela förrättningen. I protokollet böra noggrant antecknas alla under förrättningen

gjorda iakttagelser och på saken inverkande omständigheter samt yrkanden

och upplysningar av sakägare och andra så ock verkställda uppskattningar och i

övrigt allt, som för sakens slutliga bedömande är av nöden; och varde tillika

därvid fogade alla under förrättningen slutna överenskommelser och andra till

synemännen ingivna handlingar.

26 §.

Sedan erforderliga sammanträden hållits

och alla vid förrättningen förefallande

frågor blivit utredda, upprätte synemännen

skyndsamt provisorisk längd,

upptagande dels de anläggningar och

åtgärder, vilka synas kunna ifrågakomma

för flottledens inrättande, med angivande

av de platser, där dessa tänkts

skola vidtagas, samt den egendom, som

för sådant ändamål behöver tagas i anspråk,

dels ock den ersättning för skada

och intrång, som enligt skedd uppskattning

synes böra utgå till vederbörande

sakägare.

Denna längd skall av förrättningsmannen

så snart ske kan i bestyrkt

avskrift jämte meddelande om förrättningsmannens

adress överlämnas till en

eller flera i orten boende, pålitliga personer,

minst en inom varje tingslag,

men i Norrbottens och Västerbottens

läns lappmarker minst en inom varje

församling, vilka enligt tillkännagivande

vid sammanträdena inom varje sådant

område av synemännen utsetts att

mottaga handlingarna i målet och hålla

dem tillgängliga. Om längdens framläggande

och platsen för dess tillhandahållande

så ock om vad sakägare jämlikt

27 § har att iakttaga för sin talans

bevakande skall kungörelse införas i en

eller flera ortstidningar, och vare den

därefter under trettio dagar hos de ut
-

26 §.

Sedan erforderliga sammanträden hållits

och alla vid förrättningen förefallande

frågor blivit utredda, upprätte synemännen

skyndsamt provisorisk längd,

upptagande dels de anläggningar och

åtgärder, vilka synas kunna ifrågakomma

för flottledens inrättande, med angivande

av de platser, där dessa tänkts

skola vidtagas, samt den egendom, som

för sådant ändamål behöver tagas i anspråk,

dels ock den ersättning för skada

och intrång, som enligt skedd uppskattning

synes böra utgå till vederbörande

sakägare.

Denna längd skall av förrättningsmannen

så snart ske kan i bestyrkt

avskrift jämte meddelande om förrättningsmannens

adress överlämnas till en

eller flera i orten boende, pålitliga personer,

minst en inom varje tingslag,

men i Norrbottens och Västerbottens

läns lappmarker minst en inom varje

församling, vilka enligt tillkännagivande

vid sammanträdena inom varje sådant

område av synemännen utsetts att

mottaga handlingarna i målet och hålla

dem tillgängliga. Om längdens framläggande

och platsen för dess tillhandahållande

så ock om vad sakägare jämlikt

27 § har att iakttaga för sin talans

bevakande skall kungörelse införas i en

eller flera ortstidningar, och vard den

under trettio dagar från den dag, dä

s. 103 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

103

(Kungl. Muy.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sedda personerna tillgänglig för en var, kungörelsen varit i tidning senast införd,

som åstundar taga del därav. hos de utsedda personerna tillgänglig

för en var, som åstundar taga del därav

27 §.

Under den för längdens granskning i 26 § bestämda tid äga de, som anse

att genom föreslagen anläggning eller åtgärd skada eller intrång kan dem tillskyndas,

så ock andra, vilkas rätt kan vara av företaget beroende, till förrättningsmannen

ingiva eller i betalt brev med posten insända de erinringar, de

kunna önska framställa.

28 §.

Efter utgången av den för erinringars avlämnande föreskrivna tid och sedan

den ytterligare utredning i ärendet ombesörjts, som av inkomna erinringar

må föranledas, give synetnännen j)å grund av vad sålunda och förut i ärendet

förekommit ^ snarast möjligt skriftligt utlåtande och hålle det för sakägarna tillgängligt

på tid och plats, varom det åligger förrättningsmannen att meddela besked

medelst kungörelse i den ordning, som i 6 § första stycket sägs.

Då utlåtande sålunda gives, erfordras ej att synemännen äro samlade.

29 §.

Utlåtandet skall innehålla synemännens besked, med angivande av skälen,

rörande de i 16, 17 och 18 §§ omförmälta frågor med tillkännagivande, vid vilken

vattendomstol talan mot förrättningen i dessa delar må föras samt vad enligt

11 kap. 85 § bör iakttagas för sådan talans bevarande, så ock därom att utlåtandet

skall underställas vattendomstolens prövning.

Vid utlåtandet loge synemännen förslag till erforderliga bestämmelser rörande

de i 19 § omförmälta frågor med underrättelse, huru ärendet i dessa delar

kommer att jämlikt 14 § lagen om flottning i allmän flottled vidare behandlas

och vad sakägare därvid bör iakttaga för talans bevakande.

Sist förklare synemännen förrättningen avslutad.

Avskrift av utlåtandet och av nyssnämnda förslag skall genast tillhandahållas

sökanden så ock avsändas till den eller de enligt 26 § utsedda personer,

och skall besked härom lämnas i den kungörelse, som utfärdas.

30 §.

För förrättning, varom nu är fråga,

njute synemännen gottgörelse i enlighet

med vad särskilt är stadgat. Angående

beloppet av den ersättning, som tillkommer

sakkunnigt biträde, varom i

3 § förmäles, beslute synemännen. Kostnad,

som nu sagts, så ock kostnad för

30 §.

För förrättning, varom nu är fråga,

njute synemännen gottgörelse i enlighet

med vad särskilt är stadgat. Angående

beloppet av den ersättning, som tillkommer

sakkunnigt biträde, varom i 3 §

förmäles, beslute synemännen. Kostnad,

som nu sagts, så ock kostnad för kun
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

kungörelser och underrättelser eller annat,

som för syneförrättningen är av

nöden, skall genast förskjutas av sökanden

eller, där flera äro sökande, av

den bland dem, som gälda gitter.

Kostnad för skogs- och fiskeritjänstemans,

annat allmänt ombuds samt ortsombuds

närvaro vid syneförrättningen

så ock kostnad för av skogstjänsteman

verkställd utredning angående skogstillgången

skall gäldas av allmänna

medel.

Sakägare njute ej ersättning för sin

talans bevakande vid syneförrättningen.

(Utskottets förslag.)

görelser och underrättelser eller annat,

som för syneförrättningen är av nöden,

skall genast förskjutas av sökanden eller,

där liera äro sökande, av den bland

dem, som gälda gitter.

Kostnad för skogs- och fiskeritjänstemans,

annat allmänt ombuds samt ortsombuds

närvaro vid syneförrättningen

så ock kostnad för av skogstjänsteman

verkställd utredning angående skogstillgången

skall gäldas av allmänna medel

enligt grunder, som av Konungen bestämmas.

Sakägare njute ej ersättning för sin

talans bevakande via syneförrättningen.

31 §•

Vad ovan stadgats i fråga om syneförrättning för inrättande av allmän

flottled skall i tillämpliga delar gälla jämväl sådant ärende rörande allmän flottleds

utvidgande eller förbättrande, som enligt 6 kap. 21 § bör i enahanda ordning

handläggas.

Om syneförrättning rörande företag enligt 7 kap.

32 §.

Angående syneförrättning, som avser dikning eller annat avledande av vatten

för torrläggning av mark, galle vad därom finnes eller kan varda särskilt

stadgat.

11 KAP.

Om domstolar och rättegång i vattenmål.

117 §.

Till vattenmål hänföras följande mål:

A. ansökningsmål:

1. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 20 §, huruvida och under vilka

villkor byggande i vatten må ske;

2. ansökan om godkännande jämlikt tredje stycket i nyssnämnda lagrum

av verkställt ändrings- eller reparationsarbete å byggnad i vatten;

s. 105 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

105

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads

laglighet;

4. ansökan jämlikt 2 kap. 31 § första stycket om meddelande av bestämmelser

rörande hushållning med vatten;

5. ansökan jämlikt 2 kap. 34 § om rätt att utriva byggnad i vatten;

6. ansökan om prövning jämlikt 3 kap. 11 § rörande sättet och villkoren

för verkställande av vattenreglering, som avses i 3 kap. 1 §, så ock angående

delaktigheten i kostnaden för företaget;

7. ansökan om prövning jämlikt 4 kap. 1 §, huruvida och i vilken utsträckning

skyldighet må åläggas ägare av strömfall att tillhandahålla kraft åt kringliggande

bygd, så ock ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma i åtnjutande av

kraft, som på grund av dylikt åläggande skall tillhandahållas;

8. ansökan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 §;

9. ansökan om bestämmande av avgift enligt 4 kap. 14 §;

10. ansökan jämlikt 6 kap. 12 § om ändrade anordningar med avseende å

beslutade flottledsarbeten;

11. ansökan jämlikt 6 kap. 21 § om prövning, utan förutgången syneförrättning

enligt 10 kap., av fråga om anläggning eller åtgärd för befintlig allmän

flottleds utvidgande eller förbättrande eller om nya eller ändrade föreskrifter rörande

hushållningen med vatten eller annat för fiottningens underlättande eller

om bestämmelser rörande virkes barkning eller fiskeavgift;

12. ansökan jämlikt 6 kap. 27 § första stycket om avlysande av allmän

flottled;

13. ansökan jämlikt 6 kap. 28 § om tillåtelse att bortskaffa flottledsanläggning;
14.

ansökan om anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande

enligt denna lag lämnats;

15. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § om överflyttning från en fastighet till en

annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i ersättning för förlorad vattenkraft.

B. stämningsmål:

16. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig byggnad i

vatten för uttagande av vattenkraft eller vattnets tillgodogörande annorledes i

industriellt syfte, för vattenreglering, för fiske eller fiskens framkomst, för bevattning

eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40 § andra stycket, eller för järnvägsbro

eller allmän vägbro, såframt talan grundas därå, att byggnaden icke tillkommit

i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet;

17. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad i vatten,

som under 16 sägs;

18. talan om ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats i strid

mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i sammanhang med

arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet i 2 kap. 20 § tredje

stycket underlåtit att söka vattendomstolens godkännande av verkställd ändring

å dylik byggnad;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

19. talan jämlikt 2 kap. 24 § om ändrande av byggnad i vatten, vartill

vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande hushållningen

med vattnet vid sådan byggnad;

20. talan, beträffande andra företag enligt denna lag än de i 6 kap. avsedda,

om ansvar eller skadestånd för hushållning med eller framsläppande av

vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter så ock talan jämlikt 2 kap. 31 §

andra stycket om meddelande av dylika föreskrifter eller ändrande av förut

givna sådana i fråga om annan tillhörig byggnad i vatten;

21. talan, som grundas därå, att den, vilken är skyldig att underhålla sådan

byggnad i vatten, som under 16 sägs, brister i fullgörande av denna skyldighet,

eller därå, att någon utan erhållet medgivande, där sådant erfordras, utriver

dylik byggnad;

22 talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 23 §

om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller om fortsatt tillgodogörande

av annan tillhörigt vatten och bestämmande av ersättning därför, jämlikt

2 kap. 10 § om bestämmande av fiskeavgift, jämlikt 2 kap. 14 § om rätt till

intrång å annans fastighet i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 § om rätt att begagna

annan tillhörig byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap. 16 § om rätt till

utmål å annans fastighet;

23. talan utan samband med ansöknings- eller underställningsmål om tilllämpning

av stadgandena i 1 kap. 6—13 §§;

24. talan jämlikt 3 kap. 6 § om skyldighet för ägare av strömfall att deltaga

i kostnad för vattenreglering och om beräkning av den kostnad, vari strömfailsägare

har att taga del;

25. talan jämlikt 3 kap. 9 § om skyldighet för den, som av vattenreglering

tillskyndats båtnad i annat hänseende än såsom ägare av strömfall, att lämna

bidrag till företaget;

26. talan beträffande allmän flottled

om vidtagande av sådana anordningar

eller åtgärder eller meddelande av sådana

föreskrifter, som i 6 kap. 17 eller

13 § sägs;

26. talan beträffande allmän flottled

om vidtagande av sådana anordningar

eller åtgärder eller meddelande av sådana

föreskrifter, som i 6 kap. 17 §

första stycket eller 18 § sägs;

27. talan om borttagande eller ändrande av anläggning eller om rättelse i

åtgärd, som skett för allmän flottled, såframt talan grundas därå, att anläggningen

eller åtgärden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet,

så ock talan om ansvar för vidtagande av dylik anläggning eller åtgärd eller för

olovligt hushållande med eller framsläppande av vattnet i allmän flottled;

28. talan jämlikt 6 kap. 13 § första stycket om förverkande av rätten till

flottled sarbetes vidare utförande;

29. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 31 eller 42 § om öndrade föreskrifter rörande

kraftbelopp, som utgår i ersättning för förlorad vattenkraft, samt om ändring

i vad förut bestämts angående uttagningskostnadens stor ek och dess gäldande,

så ock talan om förnyad prövning av sådan ständig avgälds belopp, som omförmäles

i 9 kap. 23 §;

s. 107 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

107

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

30. talan om fördelning av uppburen penningersättning, varom i 9 kap.

31 § förmäles;

31. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller om böjning

eller sänkning av redan bestämt sådant vite;

32. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt att åter komma i åtnjutande av vattenkraft,

som strömfallsägare till följd av företag enligt denna lag gått förlustig;

33. talan jämlikt 9 kap. 73 § av innehavare av fordran, varför fast egendom

häftar, om högre ersättning för egendomen eller för därifrån förlorad vattenkraft

eller för skada eller intrång därå;

34. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fast egendom, som

på grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

C. besvärsmål:

35. besvär mot synemäns beslut, varigenom vid syneförrättning enligt 10

kap. jävsinvändning ogillats, ävensom klagan över synemäns åtgöranden i fall,

då utlåtande ej underställes.

D. underställningsmål:

36. underställning av samt besvär mot utlåtande vid syneförrättning enligt

10 kap.

Där i denna lag finnes föreskrivet, att vad i något av de här ovan åberopade

lagrum stadgas skall äga tillämpning å annat fall än som avses i samma

lagrum, skall ock talan, som rör sådan tillämpning, hänföras till vattenmål.

18 §.

Är i mål, som avses i 17 §, fråga om byggnad i vatten, utom för annat

ändamål, jämväl för allmän farleds räkning eller för torrläggning av mark, vare

målet ändock att hänföra till vattenmål, såframt ej byggnaden verkställts eller

skall verkställas huvudsakligen för farledens räkning eller för marks torrläggning.

Har vattendomstol till prövning upptagit mål, som rör farled eller marks

torrläggning, må ej målet upptagas till behandling av annan myndighet, där ej

högre rätt, dit frågan om vattendomstolens behörighet i laga ordning dragits,

förklarat målet ej vara att hänföra till vattenmål.

21 §.

Finnes vid allmän domstol anhängiggjord talan, som ej enligt 17 § är att

hänföra till vattenmål, men som rör i denna lag behandlat ämne, angå fråga av

avsevärd betydelse för vattenförhållandena, äge, på hemställan av den allmänna

domstolen, vederbörande vattendomstol förordna om målets upptagande därstädes.

Meddelas sådant förordnande, hänvise den allmänna domstolen målet till fortsatt

handläggning och avdömande vid vattendomstolen, och varde målet räknat som

vattenmål. Har vattendomstol meddelat beslut i anledning av hemställan, som

nu sagts, skall vid det beslut förbliva.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18.

(Kung! Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Där någon, mot vilken vid allmän domstol föres talan om borttagande

eller ändrande av annan byggnad i vatten än som avses i 17 § 16 och 27, förrän

målet blivit vid underrätten avgjort visar, att han hos vederbörande vattendomstol

gjort ansökan om sådan prövning beträffande byggnaden, som i 17 § 3 sägs, skall,

såframt ej frågan rör tvist om äganderätt till fastighet eller omfattningen av

fastighets ägoområde, den allmänna underrätten hänvisa det där anhängiga målet

till handläggning och avdömande vid vattendomstolen i sammanhang med ansökningsmålet.

Varder den hos vattendomstolen gjorda ansökningen avvisad eller

återkallas densamma eller förklaras den hava förfallit, skall på anmälan av någondera

parten den allmänna underrätten ånyo upptaga det där anhängiggjorda

målet och detsamma slutligen avdöma.

25 §.

Har i vattenmål, förrän målet företagits till handläggning vid sammanträde

med vattendomstolen, sökande, kärande eller klagande återkallat sin talan

eller denna förklarats förfallen, och vill motpart yrka ersättning för sina kostnader

å målet, skall sådant yrkande anhängiggöras vid allmän domstol.

Om förfarandet vid vattendomstol i ansökningsmål.

26 §.

Ansökan, som i 17 § 1—15 sägs, skall göras skriftligen och ingivas till

vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan för varje fall föreskrivet.

27 §.

1 mom. Ansökan enligt 17 § 1 skall vara åtföljd av de ritningar jämte

beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar, vilka erfordras

för bedömande av det tillärnnade företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar.

Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas den eller de fastigheter,

vara byggandet skall ske eller vilka företaget eljest efter ty i 14 kap. 4 §

sägs angår, vederbörande ägares och nyttjanderättshavares namn och hemvist

samt de ersättningsbelopp sökanden förmenar böra till följd av företaget utgå till

dylik fastighetsägare eller andra. År fråga om utförande av byggnad för vattens

tillgodogörande, skall uppgift lämnas å det område, med vilket, enligt sökandens

åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande lämpligen bör vara för framtiden

förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft värde därjämte

storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas genom

anläggningen, uppgiven.

1 fråga om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4 och 6 skall vad i första stycket

stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 inom. Ansökan, som i 17 § 5 och 13 sägs, skall vara åtföljd av den

beskrivning å byggnadens eller anläggningens läge och beskaffenhet samt inne
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 18.

109

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

hålla de upplysningar i övrigt, som erfordras för bedömande av verkningarna utav

byggnadens utrivande eller anläggningens bortskaffande.

3 mom. I ansökan jämlikt 17 § 10 och 11 skall uppgivas, såvitt möjligt,

vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad försedda fisken saken må

angå samt, då ansökningen avser utförande eller godkännande av visst arbete, å

vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört, så ock beträffande egendom,

som nu nämnts, ägares och nyttjanderättshavares namn och hemvist.

4 mom. Dä ansökan göres enligt 17 § 15, skall sökanden förete bevis därom,

huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd kraft skäll överflyttas,

är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser, som i ärendet

må hava träffats med inteckningshavare. Ansökningen skall därjämte innehålla

uppgift å den plats, dit kraften önskas för framtiden överförd, samt vara åtföljd

av plan för den erforderliga ledningens sträckning.

29 §■

I mål, som i 27 § 1, 2 och 3 mom. avses, skola samtliga ansökningshandlingar

ingivas i fem samt i övriga ansökningsmål i tre exemplar. Är fråga om företag,

som berör två eller flera län eller eljest ett vidsträckt område, skall efter vattenrätt.

-domarens beprövande ytterligare ett eller flera exemplar ingivas.

Hava ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar, eller finner

vattenrättsdomaren handlingarna eljest i något avseende ofullständiga, förelägge

han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare erfordras, vid äventyr, om det

försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

30 §.

Avses med ansökan enligt 17 § 1, 2 eller 11 ändring av befintlig anläggning

i vatten, må, där ej enligt denna eller äldre lag medgivande erhållits till

anläggningen i dess skick före vidtagande av den ändring, varom fråga är, eller

jämlikt 12 kap. 11 t? första stycket ägarens rätt att bibehålla anläggningen är

fri från klander, ansökningen icke upptagas, med mindre jämväl prövning av anlfiggningegs

laglighet påkallas.

31 §.

Finner vattenrättsdomaren, innan kungörelse utfärdas, som i 32 eller 61 §

sägs, ingiven ansökan vara av beskaffenhet, att det uppenbarligen icke tillkommer

vattendomstolen att upptaga densamma, eller möter mot dess upptagande hinder,

varom i 30 § förmäles, varde ansökningen av vattenrättsdomaren avvisad.

Där ansökningen, efter tv i 29 § eller i förevarande § sägs, av vattenrättsdomaren

förklaras förfallen eller avvisas, skall bevis därom med de skäl, varå

beslutet grundas, tecknas å ett exemplar av ansökningen.

32 §.

Äro ansökningshandlingarna fullständiga, eller varder vad därutinnan brister

inom förelagd tid fullgjort, skall vattenrättsdomaren skyndsamt inhämta nödiga

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

upplysningar för bestämmande av det eller de ställen, där handlingarna efter ty

nedan sägs skola hållas för parterna tillgängliga, samt därefter om ansökningen

utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla

dels tillkännagivande:

att, intill dess frågan blivit slutligen prövad, ett exemplar av ansökningshandlingarna

skall för dem, som önska taga del därav, finnas tillgängligt å viss

för parterna välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal befattningshavare eller

pålitlig enskild person eller, där ansökningen angår företag, som berör två eller

liera län eller eljest ett vidsträckt område, å flera dylika ställen;

att, därest i målet avgivas erinringar eller påminnelser, varom i 39 § förmäles,

eller sådant utlåtande, som i 45 § sägs, jämväl dessa handlingar skola

hållas tillgängliga på förut angivna ställe eller ställen;

att även vattendomstolens utslag i målet skall därstädes i avskrift vara för

parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna, under det målet är anhängigt

vid vattendomstolen, skola, där de icke röra allenast sökanden eller ock

särskilt tillställas den eller dem, till vilka de äro riktade, ske på det sätt, att de

genom vattenrättsdomarens försorg införas i viss eller vissa tidningar inom orten

och hållas tillgängliga så som nyss är sagt;

dels ock erinran om innehållet i 38 och 53 §§ jämte besked om den tid,

inom vilken erinringar enligt 38 § skola ingivas.

I mål, som avses i 17 § 1—9, 13 och 15, skola i kungörelsen de fastigheter,

som saken förmenas angå, namngivas eller, i den mån det kan ske på oförtydbart

sätt, utmärkas medelst gemensam geografisk eller annan beteckning, varjämte,

där sökanden vill med tillärnad byggnad tillgodogöra sig annan tillhörig

vattenkraft, särskild uppgift därom skall lämnas. I mål, som avses i 17 § 10 och 11,

skall i kungörelsen uppgivas, vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad

försedda fisken saken må angå, så ock, då ansökningen avser utförande eller

godkännande av visst arbete, å vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört.

Innefattar ansökan om tillstånd till utnyttjande av samfällt strömfall så,

som i 2 kap. 7 § sägs, tillika inbjudan till övriga delägare att deltaga i företaget,

skall i kungörelsen, med omförmälan av sistnämnda förhållande, jämväl intagas

föreläggande för delägare, som vill begagna sig av inbjudningen, att tillkännagiva

detta i den ordning och inom den tid, som är förelagd lör bestridande av

ansökningen eller framställande av invändningar i fråga om företaget, vid äventyr

att den, som underlåter detta, skall hava försuttit sin rätt att bliva delaktig i

företaget.

Om kungörelsens innehåll i fall, som avses i 61 § första stycket, galle vad

där finnes stadgat.

Är fråga om ansökan, varom i 17 § 10 och 14 förmäles, skall kungörelse

enligt denna t? eller 61 § första stycket utfärdas allenast, då vattenrättsdomaren

prövar det nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och stället för

vattendomstolens sammanträde sist å tjuguförsta dagen förut kungöras på sätt i

33 § första stycket sägs.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

111

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Huruledes mål rörande företag enligt

6 kap. må i visst fall kunna behandlas

utan förutgången kungörelse,därom stadgas

i 61 § andra stycket.

(Utskottets förslag.)

Huruledes mål i visst fall må kunna

behandlas utan förutgången kungörelse,

därom stadgas i 61 § andra stycket.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg dels

för uppläsande så snart ske kan i kyrkan genast avsändas, i mal, som i 17 § 1—9

samt 13 och 15 avses, till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där fastigheter,

som saken förmenas angå, äro belägna, i mål, som avses i 17 § 10, 11

och 12, till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där den del av flottleden,

varom fråga är, framgår, samt i mål, som avses i 17 § 14, till pastorsämbetet i

den eller de församlingar, i vilka ansökan om företaget förut kungjorts, dels ock

inom tio dagar införas i en eller flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna.

Ett exemplar av kungörelsen skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna

ofördröjligen sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen

angivits.

Vattenrättsdomaren skall därjämte, såframt i målet är fråga om ansökan

enligt 17 § 1, 2, 3, 4, 6, 10 eller 11, utan dröjsmål i betalt öppet brev eller brevkort

å posten avlämna underrättelse om kungörelsens utfärdande, om det eller de ställen,

varest handlingarna i målet hållas för parterna tillgängliga, samt om den för

erinringars avgivande bestämda tiden till envar i ansökningen uppgiven eller eljest

för honom känd ägare av fastighet, som i kungörelsen omförmäles, så ock till de

kända nyttjanderättshavare, vilkas rätt beröres i saken. Underrättelsen skall

adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvitt ej säker kunskap vinnes om

annan adress inom landet för mottagaren. Varder efter ty i 37 § sägs sökanden

ålagt att delgiva viss sakägare kungörelsen, erfordras ej underrättelse, som nu

sagts, till sådan sakägare.

Där sakägare, som i andra stycket sägs, varder för vattenrättsdomaren känd

först efter underrättelsernas utsändande, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen på

ovannämnda sätt meddela sådan sakägare underrättelse om målet så ock om vad

han för sin rätts bevakande må hava att iakttaga. Befinnes underrättelse, som

blivit å posten avlämnad, hava försetts med oriktig adress, och vinnes upplysning

om mottagarens rätta adress, eller finnes sakägare, till vilken underrättelse efter

ty ovan sägs bort sändas, hava förbigåtts, vare lag samma. Ej må dock målets

handläggning och avgörande uppehällas av anledning, som nu sagts.

År jord eller annan fast egendom, som saken angär, samfälld för helt skifteslag

eller eljest för flera fastigheter, erfordras ej underrättelse, varom ovan förmäles,

till de särskilda delägarna i den samfällda egendomen. Finnes för denna

känd styrelse, varde styrelsen på nämnda sätt undei rättad.

Ägare av fastighet, som saken angår, vare pliktig att till vattenrättsdomaren

eller vattendomstolen uppgiva innehavare av nyttjanderätt till fastigheten,

där denåes lätt beröres av saken. Underlåter han det, och uppstår skada

för nyttjanderättshavare, som saknat kännedom därom, att företaget eller åtgär
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

den angår fastigheten, skall ägaren, där han visas hava ägt dylik kännedom, hålla

nyttjanderättshavaren skadeslös. Erinran härom varde införd i den kallelse, som

enligt denna § tillsändes fastighetens ägare. .

35 §.

1 mom. Där fråga är om ansökan, varom i 17 § 1—6 förmäles, skall vattenrättsdomaren

utan dröjsmål insända ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen till kammarkollegiet, som har att, där det prövas nödigt, föra

talan för tillgodoseende av de allmänna intressen, som kunna vara i fråga.

Föres efter ty nu sagts talan i målet av allmänt ombud, åligge ombudet

att på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres i saken, med kostnadsfria råd

angående bevakandet av deras rätt. Menar part, att på grund av företagets om*

fattning eller eljest åliggande av nu nämnd art bör uppdragas åt annan än allmänt

ombud, göre anmälan därom hos Konungens befallningshavande i det län,

inom vilket det företag eller den åtgärd ansökningen avser huvudsakligen skall

verkställas; och må Konungens befallningshavande, där så prövas erforderligt för

tillvaratagande av sakägarnas rätt, förordna särskild person att på sätt nyss

nämnts biträda dem.

Om allmänt ombuds eller sålunda förordnat biträdes namn och hemvist

skall så snart ske kan underrättelse meddelas vattenrättsdomaren, som har att i

den för kallelser till parterna stadgade ordning bringa underrättelsen till parternas

kännedom.

2 mom. Finnes i andra mål, än som i 1 mom. avses, nödigt att ombud förordnas

till bevakande av det allmännas rätt, anmäle vattenrättsdomaren förhållandet

hos Konungens befallningshavande, som har att ofördröjligen utse allmänt

ombud eller, där talan skall bevakas av annan myndighet, överlämna underrättelsen

till den myndighet.

36 §.

I mål, som avses i 27 § 1 mom., skall ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen utan dröjsmål av vattenrättsdomaren översändas till lantbruksstyrelsen.

Finner denna uppenbart, att fiskens upp- och nedgång eller

eljest fiskeriintresse icke kan röna inverkan av det företag, varom fråga är, skall

meddelande härom skyndsamt lämnas vattenrättsdomaren; i annat fall förordna

styrelsen fiskeritjänsteman att inom den för erinringars framställande bestämda

tid till vattenrättsdomaren avgiva yttrande, huruvida fiskerinäring av betydenhet

kan genom företaget lida väsentligt förfång, så ock vilka särskilda åtgärder

utöver vad sökanden må hax7a föreslagit kunna erfordras till skydd för

fisket. Då meddelande av lantbruksstyrelsen, som nyss nämnts, eller yttrande av

fiskeri tjänstemannen avgives, skola ansökningshandlingarna återställas till vattenrättsdomaren.

Vad nu sagts galle ock beträffande mål enligt 27 § 2 och 3 mom., såframt

ej ansökningen angår fråga, varav fisket uppenbarligen icke kan röna inverkan.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

113

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Kan yttrande, som ovan nämnts, icke avgivas utan att undersökning å

platsen äger ruin, ankomme på vattenrättsdoinaren att efter inkommen anmälan

därom uppdraga åt den av lantbruksstyrelsen förordnade eller ock annan av styrelsen

föreslagen fiskeritjänsteman att åt vattendomstolen verkställa undersökning

och avgiva utlåtande, som i 45 § sägs.

37 §•

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, förelägge vattenrättsdomaren

sökanden att inom tid, som i varje fäll föreskrives, och vid äventyr, som

nedan sägs, till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att kungörelsen delgivits anläggningens

ägare eller styrelsen för densamma på sätt, som för delgivande av stämning

är stadgat. Lag samma vare beträffande känd förvaltning eller styrelse för

annan allmän farled, vattenregleringsföretag eller fiottningsstyrelse för allmän

flottled eller syssloman för vattenavledningsföretag, där det företag, varom i

målet är fråga, berör led eller företag, som nu nämnts.

Är fråga att genom tillärnad byggnad taga i anspråk av annan tillgodogjord

vattenkraft, förelägges sökanden enahanda delgivningsskyldighet med ägaren

av den anläggning, där kratten tillgodogöres. Varder denne vid delgivningsförsök

å särskilda dagar ej anträffad i sitt hemvist, må kungörelsen med samma verkan

delgivas föreståndaren för kraftanläggningen eller, där föreståndare ej finnes eller

ej vid särskilda delgivningsförsök anträffas, fästas å lämplig plats vid anläggningen.

Där fråga är om ansökan, som i 17 § 15 avses, förelägge vattenrättsdomaren

sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer, och vid nedan

stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning med ägaren av det

strömfall, från vilket kraftbelopp, varom fråga är, tiilhandahålles. Vad nu sagts

äge motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt 17 § 7, 8 eller 9.

Försummar sökanden vad enligt denna § förelägges honom, skall ansökningen

av vattenrättsdomaren förklaras förfallen; och varde bevis därom med de

skal, varå beslutet grundas, tecknat å ett exemplar av ansökningen. Tillkännagivande

om beslutet skall lämnas parterna i den för kallelser till dem stadgade

ordning.

44 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande tarvas särskilda fackkunskaper,

som icke annorledes äro för vattendomstolen tillgängliga, må vattenrättsdomaren

eller vattendomstolen till biträde åt domstolen tillkalla i sådant ämne sakkunnig

person.

Mot sakkunnigt biträde, som nu sagts, galle de jäv, som efter ty förut

stadgats gälla mot ledamot i vattendomstolen; dock må den omständigheten att

fiskeritjänsteman i målet avgivit yttrande enligt 36 § icke utgöra binder för honom

att vara sakkunnigt biträde i samma mål.

I fråga om tiden för framställande av jäv mot sakkunnigt biträde skall

vad i 52 § finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (AV 18.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

45 §.

1 mom. Erfordras för bedömande av målet särskild teknisk utredning eller

vidlyftigare värdering, uppdrage vattenrättsdomaren, där sådant finnes lämpligt,

åt biträde, som i 44 § sägs, eller ock åt annan sakkunnig person att efter förberedande

undersökning avgiva utlåtande i målet. Tarvas utredning av mer än

en person, varde uppdraget lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts, skall hållas så snart ske kan. Om tiden

för dess företagande skall meddelande lämnas vattenrättsdomaren, som i den för

kallelser till parterna bestämda ordning underrättar dem därom. Sedan undersökningen

bragts till slut, skall utlåtandet utan dröjsmål översändas till vattenrättsdomaren

och av honom hållas för parterna tillgängligt å förut kungjorda

ställe eller ställen. Förordas i något hänseende andra tekniska anordningar eller

andra regler för hushållningen med vattnet än sökanden må hava föreslagit, skall

utlåtandet hållas tillgängligt under minst fjorton dagar före vattendomstolens

sammanträde.

2 mom. Vattenrättsdomaren må ock, där så finnes lämpligt, uppdraga åt

vattenrättsingenjörerna eller en av dem att, med eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen

eller eu av dem, verkställa undersökning å stället. I enklare

fall må sådant uppdrag kunna lämnas åt vattenrättsnämndemännen eller en

av dem.

Om tiden för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela parterna

underrättelse i den för kallelser till dem bestämda ordning. Protokoll över

undersökningen skall föras av den vattenrättsdomaren därtill förordnat och sedermera

tillställas vattenrättsdomaren. Där undersökning sker allenast såsom förberedelse

för domstolens sammanträde till syn på stället, vare dock underrättelse

och protokoll, som nu nämnts, ej av nöden.

3 mani. Där vid undersökning enligt denna § i mål rörande vattenreglering,

som avses i 3 kap. 1 §, en eller flera strömfällsägare vilja förena sig med

sökanden om företaget eller yrka, att till vinnande av ökad båtnad däråt gives

större omfattning än sökanden äskat, göre det skriftligen; och varde kaudlingeu

vitsordad medelst undersökningsförrättarens påskrift samt översänd till vattenrättsdomaren.

46 §.

I mål, som i 17 § 11 omförmäles, må vattenrättsdomaren, där sökanden

därom anhåller och ärendet finnes brådskande, medgiva vidtagande av erforderliga

provisoriska åtgärder. Oinfattar sådan åtgärd vidlyftigare arbete eller är

avsevärt intrång på allmän eller enskild rätt därav att befara, må sådant förordnande

av vattenrättsdomaren lämnas, allenast såframt sökanden hos Konungens

befallningshavande ställer pant eller borgen för skadestånd, som han kan kännas

skyldig utgiva till följd av arbetet i fråga.

Beslut, som nu sagts, må utan hinder av däröver anförda besvär lända till

efterrättelse, såframt ej vattendomstolen eller vattenöverdomstoien annorlunda förordnar.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 18.

115

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

50 §.

För målets prövning sammanträder vattendomstolen till syn på stället eller,

där målet kan piövas utan syn, å annan plats, som är för parterna välbelägen.

Tiden och stället för vattendomstolens sammanträde bestämmes av vattenrättsdomaren

och skall sist å fjortonde dagen före sammanträdet tillkännagivas

parterna i den för kallelser till dem bestämda ordning.

Har sökanden begärt syn på stället, och avser ej målet företag enligt 6

kap., må dess avdömande ej ske utan syn. Äskas i mål om byggnad för vattnets

tillgodogörande syn av någon, som förmenar sig lida skada av sådan

byggnad, vare lag samma, såframt ej syn finnes uppenbarligen icke vara erforderlig

för tillgodoseende av parternas rätt.

60 §.

Finner vattendomstolen anledning

antaga, att företag eller åtgärd, som i

målet avses, har vidsträcktare verkningar

än i ansökningen uppgivits, skall

tillfälle lämnas tillstädesvarande parter

att yttra sig däröver. Finnes antagandet

grundat,’ ålägge domstolen, ändå att särskilt

yrkande ej framställes, sökanden

att gälda den ökade ersättning, som

därav må föranledas.

I mål rörande företag enligt 6 kap.

skall vattendomstolen, ändå att yrkande

därom ej göres, ingå i prövning av, huruvida

och till vad belopp ersättning för

skada och intrång genom anläggning

eller åtgärd för företaget, bör till vederbörande

utgå, allt i den mån ej sådan prövning

må jämlikt 9 kap. 47 § göras beroende

på särskild talan.

Där i andra mål på yrkande av någon

part uppskattningen av honom tillkommande

ersättning finnes böra sättas

högre än sökanden föreslagit, må domstolen

jämväl beträffande andra parter

vidtaga sådan jämkning i ersättningsbelopp,

som må erfordras för vinnande

av likformighet i uppskattningen. Ej

må i mål av sistnämnda slag ersättning

sättas lägre än sökanden i ansökningen

föreslagit.

60 §.

Finner vattendomstolen anledning

antaga, att företag eller åtgärd, som i

målet avses, har vidsträcktare verkningar

än i ansökningen uppgivits, skall

tillfälle lämnas tillstädesvarande parter

att yttra sig däröver. Finnes antagandet

grundat, ålägge domstolen, ändå att särskilt

yrkande ej framställes, sökanden

att gälda den ökade ersättning, som

därav må föranledas.

I mål rörande företag enligt 6 kap.

skall vattendomstolen, ändå att yrkande

därom ej göres, ingå i prövning av, huruvida

och till vad belopp ersättning för

skada och intrång genom anläggning

eller åtgärd för företaget bör till vederbörande

utgå, allt i den mån ej sådan

rörning må jämligt 9 kap. 47 § göras

eroende på särskild talan.

Där i andra mål på yrkande av någon

part uppskattningen av honom tillkommande

ersättning finnes böra sättas

högre än sökanden föreslagit, må domstolen

jämväl beträffande andra parter

vidtaga sådan jämkning i ersättningsbelopp,

som må erfordras för vinnande

av likformighet i uppskattningen. Ej

må i dessa mål ersättning sättas lägre

än sökanden i ansökningen föreslagit.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Har särskild uppgörelse träffats, må

ersättning ej på grund av föreskrifterna

i denna § bestämmas annorlunda än sålunda

blivit avtalat, dock må i mål rörande

företag enligt 6 kap. uppgörelse,

som nu sagts, icke fastställas, därest

den finnes innehålla villkor, som är oförenligt

med flottledens intresse eller länder

de flottande till men.

61 §.

Där mål finnes behörigen kunna utredas

utan skriftväxling mellan parterna,

äge vattenrättsdomaren i kungörelse

genast utsätta viss tid, minst tre

veckor efter kungörelsens utfärdande,

och viss ort för målets handläggning

inför vattendomstolen; och skall beträffande

sådant mål i tillämpliga delar

gälla vad i 32 § tredje stycket, 33—37

och 41—58 §§ samt 60 § föreskrivits.

Är mål rörande företag enligt 6 kap.

av beskaffenhet, att det synes lämpligen

kunna avgöras med bindande verkan

allenast mot viss eller vissa sakägare,

som uteslutande eller huvudsakligen av

dess utgång äro beroende, och deras rättsinnehavare,

må vattenrättsdomaren kunna

förordna att målet utan kungörelse

skall behandlas enligt de för stämningsmål

i 75—84 §§ stadgade regler.

(Utskottets förslag.)

Har särskild uppgörelse träffats, må

ersättning ej på grund av föreskrifterna

i denna § bestämmas annorlunda än sålunda

blivit avtalat, dock må i mål rörande

företag enligt 6 kap. uppgörelse,

som nu sagts, icke fastställas, därest den

finnes innehålla villkor, som är oförenligt

med flottledens intresse eller länder

de flottande till men.

61 §.

Där mål finnes behörigen kunna utredas

utan skriftväxling mellan parterna,

äge vattenrättsdomaren i kungörelse

genast utsätta viss tid, minst tre

veckor efter kungörelsens utfärdande,

och viss ort för målets handläggning

inför vattendomstolen; och skall beträffande

sådant mål i tillämpliga delar

gälla vad i 32 § tredje stycket, 33—37

och 41—58 §§ samt 60 § föreskrivits.

Är mål av beskaffenhet, att det synes

lämpligen kunna avgöras med bindande

verkan allenast mot viss eller

vissa sakägare, som uteslutande eller

huvudsakligen av dess utgång äro beroende,

och deras rättsinnehavare, må

vattenrättsdomaren kunna förordna, att

målet utan kungörelse skall behandlas

enligt de för stämningsmål i 75—84 §§

stadgade regler.

62 §.

1 mom. Där genom vattendomstols utslag lämnas medgivande att bygga i

vatten, skall utslaget innehålla noggranna bestämmelser om byggnadens läge och

konstruktion, om (ten ersättning, som skall till följd av företaget utgå, i den män

ej prövning därav jämlikt 9 kap. 47 § göres beroende på särskild talan eller bestämmelser

därom skola träffas i den för expropriation stadgade ordning, samt om

de villkor i övrigt, som må vara behövliga för tillgodoseende av allmän och enskild

rätt, så ock, i den mån det prövas erforderligt, innefatta bestämmelse om

vattenmärke eller andra föreskrifter om hushållningen med och framsläppande av

vattnet såväl efter byggnadens fullbordan som under byggnadstiden.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande. Nr 18.

117

(Kungl. May.ts förslag.) (Utslcottds förslag.)

2 mom. Är fråga om byggnad för vattnets tillgodogörande, skall utslaget

angiva, med vilken fastighet rätten till tillgodogörandet skall för framtiden vara

förenad. Denna fastighet (strömfallsfastigheten) bör, där så lämpligen kan ske,

omfatta allenast den sökanden tillhöliga mark, som upptages av byggnaden och

därmed förenade anläggningar, jämte den del av vattenområdet, som sökanden

äger. Vattenrättsdomaren bör förty, när omständigheterna därtill föranleda, tillse

att, såvitt möjligt, en till strömfallsfastighet lämpad fastighet varder under målets

handläggning bildad.

Utslaget skall jämväl angiva, i vad mån tillgodogörandet medgivits på

grund av äganderätt eller av annan grund, samt, där med byggnaden avses tillgodogörande

allenast av en del av det framrinnande vattnet, huruvida utslaget

vilar på antagande att jämväl vattnet i övrigt i strömfallet eller den dpi därav,

vars fallhöjd tages i anspråk, eller den sida av strömfallet, om vars tillgodogörande

är fråga, tillhör fastighet, för vilken sökanden såsom ägare fört talan i

målet.

I utslag, varigenom medgivande lämnas till byggnad för utnyttjande av

vattenkraft, varde vidare angivet, huruvida byggnaden är av beskaffenhet, att de

i 4 kap. meddelade bestämmelserna om skyldighet för byggnadens ägare att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd ävensom angående nyprövning och lösningsrätt

för kronan därå äga tillämpning.

3 mom. Vad i 1 mom. stadgats skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse

beträffande vattendomstols utslag i andra ansökningsmål. I utslag, varigenom

lämnas medgivande till utförande av vattenreglering, varde angivet, om

regleringsföretaget är av beskaffenhet, att stadgandena i 4 kap. om nyprövning

och om avgifter därå äga tillämpning, och skall, då fråga är om företag, som avses

i 3 kap. 1 §, utslaget tillika innehålla uppgift å det belopp, vartill kostnaden

för regleringens utförande blivit av vattendomstolen beräknad, samt föreskrift om

den anpart i kostnaden för företaget, som belöper å varje till regleringssamfälligheten

hörande strömfall.

63 §.

I sammanhang med beslut, varigenom ifrågasatt byggande i vatten eller

utförande av vattenreglering medgives, bestämme vattendomstolen viss tid, i regel

ej överstigande tio år eller, där fråga är om anläggning för allmän flottled, två

år, inom vilken arbetet skall vara fullbordat.

65 §.

Ändå att sökandens talan bifalles, varde honom ålagt att gottgöra motpart

sådana kostnader å målet, som prövas hava varit nödiga för tillvaratagande av

hans rätt; dock att i mål rörande företag enligt 6 kap. sakägare ej är berättigad

till gottgörelse i annat fäll än att han måst vidkännas kostnad för tillvaratagande

av sin rätt till skadeersättning i målet.

Har svarandepart framställt invändning eller påstående i målet, ändå att

han insett eller skäligen bort inse, att fog därför saknas, och vållas därav upp
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skov i målet eller eljest ökade kostnader, gottgöre han sökanden de utgifter, som

därigenom åsamkats denne.

66 §.

I mål rörande byggande i vatten eller

utförande av vattenreglering må vattendomstolen,

när synnerliga skäl därtill

prövas föreligga, meddela slutligt utslag

rörande viss del av företaget, innan

målet i övrigt avgöres.

Där i mål om utförande av anläggning

eller åtgärd för allmän flottled

besiktning å arbetet jämlikt 13 kap. 1

§ skall äga rum, bör rörande den anläggare

tillbommande gottgörelse för anläggningskostnad

utslaget om arbetets

verkställande innehålla allenast en förberedande

uppskattning efter då föreliggande

förhållanden, men gottgörelsen

till beloppet fastställas först efter besiktningen

med ledning av därvid verkställd

värdering och, där så erfordras, ytterligare

utredning vid domstolen. Om

fastställande av amorteringsplan för

gottgörelsens utbekommande skils i 15 §

lagen om flottning i allmän flottled.

66 §.

Vattendomstolen må, när synnerliga

skäl därtill prövas föreligga, meddela

slutligt utslag rörande viss del av företaget,

innan målet i övrigt avgöres.

Där i mål om utförande av anläggning

eller åtgärd för allmän fh ttled besiktning

å arbetet jämlikt 13 kap. 1 §

skall äga rum, bör rörande den anläggare

tillkommande gottgörelse för anläggningskostnad

utslaget om arbetets

verkställande innehålla allenast en förberedande

uppskattning efter då föreliggande

förhallanden, men gottgörelsen

till beloppet fastställas först efter besiktningen

med ledning av därvid fastställd

värdering och, där så erfordras,

ytterligare utredning vid domstolen. Om

fastställande av amorteringsplan för

gottgörelsens utbekommande skils i 15 §

lagen om flottning i allmän flottled.

67 §.

Vattendomstolen äge, när skäl därtill äro, förordna, att dess beslut må

verkställas utan hinder därav, att det icke äger laga kraft; dock allenast såframt,

innan medgivet arbete påbörjas eller, där fråga är om ändrade hushållsbestämmelser,

dessa tillämpas, hos Konungens befallningshavande ställes pant eller borgen

för den ersättning i penningar, som högre rätt kan ålägga sökanden eller anläggaren

att utgiva utöver vad vattendomstolen i sådant avseende bestämt, så ock

för det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, om vattendomstolens beslut

eljest ändras.

Är sådant förordnande meddelat, och fullföljes mot beslutet talan i högre

rätt, äge denna, när skäl därtill förekomma, att, innan ändringssökandet slutligen

prövas, förordna, att verkställighet icke må äga rum.

71 §•

Vattenrättssekreteraren åligge att över alla vid vattendomstolen anhängiggjorda

ansökningsmål föra förteckning, utvisande tiden, då varje mål inkommit,

därmed vidtagna åtgärder samt tiden för målets avgörande.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

119

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

72 §.

Vattenrättsdomaren före med biträde av vattenrät.tssekreteraren protokoll

vid vattendomstolens sammanträden och nnderskrive detsamma å domstolens

vägnar. I målet ingiven handling må ej i protokollet intagas, utan där allenast

anmärkas.

73 §.

För varje ansökningsmål skall av vattenrättssekreteraren upprättas en akt,

omfattande ett exemplar av samtliga -de handlingar, som i målet ingivits, så ock

avskrift av de utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade kungörelser och meddelade

beslut ävensom av vattendomstolens protokoll och utslag i målet jämte förteckning

å de kartor, ritningar och andra handlingar, som akten omfattar.

Vid akten skall jämväl fogas en av vattenrättsdomaren underskriven förteckning

över de underrättelser, vilka på grund av bestämmelserna i 33 och 47

§§ blivit av honom å posten avlämnade; och skall förteckningen angiva den dag,

^11av^mnail^e£ skeft. Där ej av eljest föreliggande omständigheter annat förhållande

framgår, utgöre förteckning,_ som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen

underrättelser avsänts under de i förteckningen upptagna adresser.

Beträffande skyldighet att till Svea hovrätt insända ett exemplar av akten

i målet skall vad rörande insändande till hovrätt av underrätts dombok är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

75 §.

Vill någon mot annan föra talan, som i 17 § 16—34 avses, ingive till vattenrättsdomaren

skriftlig inlaga, innehållande uppgift å svarandens namn och

hemvist så ock å kärandens påståenden jämte skälen därtill; bifoge ock de handlingar

käranden vill åberopa till stöd för sin talan.

Inlaga, som nu sagts, skall jämte därtill hörande handlingar ingivas i två

exemplar; dock äge i fråga om kartor och ritningar samt handlingar av vidlyftigare

beskaffenhet vattenrättsdomaren medgiva befrielse från denna skyldighet.

Beträffande mål rörande häktad galle vad i 84 § finnes stadgat.

77 §.

Möter ej mot talans upptagande hinder,

som i 76 § avses, teckne vattenrättsdomaren

å stämningsinlagan föreläggande

för svaranden vid äventyr,

som i 82 § förmäles, att inom viss av

vattenrättsdomaren förelagd tid, minst

fjorton dagar, efter det stämningsbandlingarna

delgivits honom, till vattenrättsdomaren

ingiva skriftligt svaromål

77 §.

Möter ej mot talans upptagande hinder,

som i 76 § avses, teckne vattenrättsdomaren

å stämningsinlagan föreläggande

för svaranden vid äventyr,

som i 82 § förmäles, att inom viss av

vattenrättsdomaren förelagd tid, minst

fjorton dagar, efter det stämningshandlingarna

delgivits honom, till vattenrättsdomaren

ingiva skriftligt svaromål

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Majds förslag.)

å stämningspåståendena med bifogande

av de handlingar han vill åberopa till

stöd för svaromålet så ock att inställa

sig inför vattendomstolen å tid och ort,

som sedermera varder bestämd och i den

ordning 80 § föreskriver offentliggjord.

Har käranden erhållit befrielse från ingivandet

av vissa handlingar i två exemplar,

skall i föreläggandet tillkännagivas,

att dessa handlingar hållas tillgängliga

å vattenrättsdomarens tjänsterum.

Yad i 75 § andra stycket stadgas

gälle ock med avseende å svaromål med

tillhörande handlingar.

80 §.

Efter skriftväxlingstidens utgång

bestämme vattenrättsdomaren, när och

var vattendomstolen skall sammanträda

för målets handläggning; och skall tillkännagivande

om tiden och stället för

sammanträdet sist å fjortonde dagen

förut ej mindre anslås i vattenrättsdomarens

tjänsterum än även tillsändas

parterna i rekommenderat brev.

(Utskottets förslag.)

å stämningspåståendena med bifogande

av de handlingar han vill åberopa till

stöd för svaromålet så ock att senare

avvakta vattenrättsdomarens bestämmelse

jämlikt 80 § om Hd och plats, då parterna

hava att inställa sig inför vattendomstolen

för målets vidare utredning

eller då utan sådan inställelse utslag i

målet kommer att meddelas. Har käranden

erhållit befrielse från ingivandet

av vissa handlingar i två exemplar,

skall i föreläggandet tillkännagivas, att

dessa handlingar hållas tillgängliga å

vattenrättsdomarens tjänsterum.

Yad i 75 § andra stycket stadgas

gälle ock med avseende å svaromål med

tillhörande handlingar.

80 §.

Efter skriftväxlingstidens utgång

bestämme vattenrättsdomaren tid och

plats för det sammanträde, då parterna

hava att inställa sig inför vattendomstolen

för målets handläggning; finnes i

mål, däri talan om ansvar ej föres, parternas

inställelse inför vattendomstolen

ej vara behövlig för målets vidare utredning,

och hava parterna ej heller påför

dr åt förhandling inför domstolen, äge

vattenrättsdomaren utan sådan förhandling

utsätta tid och plats för utslags

meddelande.

Tillkännagivande av vad sålunda förordnas

skall anslås i vattenrättsdomarens

tjänsterum minst fjorton dagar före

den bestämda dagen samt inom samma

tid till parterna avsändas med posten i

rekommenderat brev.

81 §■

Vad i 42-45 §§, 49 § första stycket, 50 § första stycket, 51, 52, 55 §§,

56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 69—72 §§, 78 § första och tredje styckena

samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall, där annat ej framgår av vad

nedan i denna § sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om stämningsmål.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

121

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Utlåtande, som i 45 § sägs, skall hållas för parterna tillgängligt å vattenrättsdomarens

tjänsterum.

I de fail, då, enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet, parterna

skola erhålla besked i den för kallelser till deraf 32 § bestämda ordning, skall i

stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av sådant besked i stället

lända till efterrättelse föreskriften i 80 §.

I avseende å stämningsmål, däri talan om ansvar föres, skall vad i 55 §

finnes stadgat beträffande ansökningsmal icke äga tillämpning, såvitt angår svarande,

vilken ej under skriftväxlingen erkänt den förseelse, som lägges honom till

last. Förordnande, som i 67 § sägs, må ej meddelas angående verkställighet av

straff eller annan påföljd av brottslig gärning.

83 §.

Där någon, mot vilken talan föres i stämningsmål, till bemötande därav

hos vattenrättsdomaren gör ansökan, som i 17 t? 2, 3, 4, 10 eller 11 avses, varde

målet i dess helhet handlagt i den för ansökningsmål stadgade ordning, där det

ej är av beskaffenhet att jämlikt 61 § andra stycket ändock böra behandlas som

stämningsmål.

Har i stämningsmål vattendomstolen eller har allmän domstol eller överexekutor

förordnat om borttagande eller ändrande av byggnad eller annan anläggning

i vatten, och göres därefter ansökan, som nyss nämnts, äge vatterättsdomarenj3

om skäl därtill äro och sökanden ställer pant eller borgen för kostnad och

skada, förordna, att utslaget ej må verkställas, innan ansökningsmålet blivit slutligen

avgjort eller ock vattendomstolen annorlunda förordnar.

Om förfarandet vid vattendomstol i besvärs- och underställningsmål.

85 §.

Är sakägare missnöjd med beslut, varigenom under förrättning enligt 10

kap. synemännen ogillat framställd jävsinvändning, ingive inom trettio dagar från

det beslutet avkunnats till vattenrättsdomaren sina besvär jämte utdrag av synemännens

protokoll, i vad det avser det överklagade beslutet.

Är någon eljest missnöjd med åtgärd eller beslut under syneförrättning

enligt 10 kap., eller vill han föra talan mot synemännens utlåtande, ingive inom

trettio dagar från den dag förrättningen förklarats avslutad sina till vattendomstolen

ställda besvär.

I besvären skola fullständigt upptagas klagandens alla påståenden och skälen

därtill; och skola vid besvären fogas de handlingar klaganden vill åberopa

till stöd för ändringssökandet.

Besvär, varom i andra stycket förmäles, skola ingivas i tre exemplar. Hava

besvären ej ingivits i föreskrivet antal exemplar eller finner vattenrättsdomaren

eljest flera exemplar vara erforderliga, förelägge han klaganden viss tid att ingiva

det antal exemplar, som ytterligare är av nöden, vid äventyr, om det för
Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 9 saml 2 avd. 14 käft. {Nr 18.) 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

{Kungi. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

summas, att på klagandens bekostnad av besvärshandlingarna verkställes avskrift

i erforderligt antal exemplar.

Huruledes påståenden rörande synemännens åtgärder och förslag i frågor,

som omförmälas i 10 kap. 19 §, må göras bos Konungens befallningshavande, därom

skils i lagen om flottning i allmän flottled.

86 §.

över besvär, som i 85 § första stycket sägs, meddele vattenrättsdomaren

skyndsamt beslut.

När besvär anförts hos vattendomstolen, underrätte vattenrättsdomaren därom

förrättningsmannen; och åligge denne att ofördröjligen till vattendomstolen

insända det vid förrättningen förda konceptprotokollet jämte kartor, ritningar,

kostnadsförslag och övriga handlingar, som röra saken.

87 §.

Sedan de i 86 § andra stycket omförmälda handlingar inkommit och besvärstiden

gått till ända, skall vattenrättsdomaren, så snart ske kan, låta ett

exemplar av besvärshandlingarna tillställas den eller de personer, som efter ty

därom är stadgat utsetts att mottaga förrättningshandlingarna, samt angående

besvären utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla

dels tillkännagivande:

att, intill dess målet slutligen avgjorts, ett exemplar av besvärshandlingarna

ävensom av inkommande förklaringar och påminnelser samt av utlåtande,

som enligt 45 § må komma att avgivas, skall hållas för sakägare tillgängligt hos

bemälde person eller personer;

att även vattendomstolens utslag i målet skall på nämnda sätt i avskrift

vara för parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna i målet, under det målet

är anhängigt vid vattendomstolen, skola, där de icke särskilt tillställas den eller

dem, till vilka de äro riktade, ske på det sätt, att de genom vattenrättsdomarens

försorg offentliggöras i viss eller vissa tidningar inom orten samt hållas tillgängliga

hos ovannämnda person eller personer;

dels ock erinran om innehållet i 89 § samt, där besvären ej angå allenast

fråga om ersättning, besked om den tid, inom vilken förklaring skall enligt 89 §

avgivas.

Angå besvären allenast fråga om ersättning, varde kungörelsens innehåll,

såvitt rör tiden för förklarings avgivande, lämpat efter stadgandet i 89 § andra

stycket.

I sammanhang med kungörelsens utfärdande bör vattenrättsdomaren, om

det lämpligen låter sig göra, bestämma tid och ställe för det vattendomstolens

sammanträde, där målet skall företagas till handläggning, samt i kungörelsen intaga

underrättelse därom. Sammanträdet må i allmänhet ej utsättas till tidigare

s. 123 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

123

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dag än trettio dagar efter den för förklarings avgivande bestämda tid; dock må,

där i besvären föres talan allenast beträffande ersättning, tidigare dag för sammanträdet

bestämmas.

88 §.

Angående offentliggörande av kungörelse, som i 87 § sägs, galle vad i 33 §

första stycket finnes i sådant avseende föreskrivet i fråga om mål enligt 17 §

10, 11 och 12; och varde kungörelsen tillika tillställd den eller de personer, som

utsetts att mottaga förrättningshandlingarna.

89 §.

■ Sakägare, som vill bemöta vad i besvären anförts och yrkats, skall till

vattenrättsdomaren ingiva förklaring i två exemplar inom viss tid, minst trettio

dagar efter kungörelsens dag, vid äventyr, där förklaring ingives senare, att vattendomstolen

ej är pliktig att fästa avseende vid densamma, i den mån den rör

annat än fråga om ersättning, som bör till följd av företaget utgå.

I fråga om tiden och sättet för avgivande av förklaring över yrkande, som

i besvären göres angående ersättning, så ock rörande påföljden av underlåtenhet

att avgiva sådan förklaring skall gälla vad i 53 § stadgas i fråga om yrkanden och

påståenden, som där avses.

90 §.

Skall utlåtande vid syneförrättning underställas vattendomstolens prövning,

varde samtliga handlingarna i målet av förrättningsmannen insända till vattendomstolen

inom den för besvärs anförande stadgade tid.

91 §.

I besvärsmål skall tid och ställe för målets handläggning inför vattendomstolen

sist å fjortonde dagen före sammanträdet tillkännagivas parterna i den för

kallelser till dem bestämda ordning, såframt ej underrättelse därom intagits i kungörelse

enligt 87 §.

Underställningsmål skall jämte i målet anförda besvär företagas till avgörande

å tid och plats, som vattenrättsdomaren bestämmer och låter kungöra genom

tre veckor före sammanträdet utfärdad kungörelse, vilken offentliggöres på

sätt i 33 § första stycket stadgas i fråga om mål enligt 17 § 10, 11 och 12 samt

tillställes den eller de personer, som utsetts att mottaga förrättningshandlingarna.

92 §.

Yad i 29 § andra stycket, 39—41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra

och fjärde styckena, 69—72 §§, 73 § forsta och tredje styckena samt 74 § stadgas

beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning å under
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (VtsJcottets förslag.)

ställningsmål ävensom, i tillämpliga delar, å besvärsmål vid vattendomstolen, 60

§ dock med iakttagande av bestämmelsen i 6 kap. 3 § 1 mom.

Bestämmelserna i 42—45, 48, 49 §§, 50 § första stycket, 51, 52, 54, 55,

57—59, 62—64, 66 och 67 §§ skola i tillämpliga delar gälla besvärsmål vid vattendomstolen

och underställningsmål.

03 §.

Varda anförda besvär av vattendomstolen ogillade, pröve domstolen efter

ty med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes skäligt, huruvida klaganden

bör gottgöra motparterna deras kostnader för avgivande av förklaring eller

eljest för tillvaratagande av deras rätt.

Vad i 65 § andra stycket finnes stadgat om skyldighet för part i ansökningsmål

att gälda kostnader, som han genom obefogad invändning eller annorledes

föranlett, äge motsvarande tillämpning i besvärsmål.

94 §.

I underställningsmål rörande företag enligt 6 kap. skall vattenrättsdomaren

bereda Konungens befallningshavande tillfälle att inom lämplig tid avgiva

yttrande rörande å ena sidan gagnet för orten av det i målet ifrågasatta företaget

och å andra sidan de olägenheter, som tilläventyrs av detsamma äro att

förvänta.

Där i mål rörande företag enligt 6 kap. bestämmelser erfordras angående

frågor, som omförmälas i 10 kap. 19 §, åligge det vattenrättsdomaren att, sedan

målet blivit hos vattendomstolen avgjort, för prövning av sådana frågor översända

handlingarna i målet till Konungens befallningshavande; och galle angående ärendets

handläggning hos denna myndighet vad därutinnan stadgas i lagen om flottning

i allmän flottled. Handlingarna i mål, som nu sagts, skola förvaras hos

vattendomstolen och böra förty, sedan målet blivit avgjort, av vederbörande myndighet

dit återställas.

Om bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet.

95 §.

Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för vattnets

tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering, eller meddelas i syfte

att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft ändrade bestämmelser rörande

hushållningen med vattnet, åligge sökanden att, innan medgivet arbete må påbörjas,

eller, där fråga är om ändrade hushållningsbestämmelser, dessa må tilllämpas,

erlägga viss avgift såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas

organisation och verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke tillgodogjorda

s. 125 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

125

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med

avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband med regler! ngsföretag avgift

förut erlagts. Där med vattenreglering eller med ändrade hushållingsbestämmelser

åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande

till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens

eller, då fråga är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten

hörande strömfall. Avses- att möjliggöra utnyttjande av förut

uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i förhållande

till den ökning i vattenkraftens ‘värde, som genom företaget eller genom de ändrade

hushållningsbestämmelserna beredes. Där till grund för avgiften skall läggas

storleken av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona för varje hästkraft

till och med 5,000, femtio öre för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000

samt tjugufem öre för varje hästkraft utöver 10,000, men må ej, utom då fråga

är om vattenreglering, överstiga tjugutusen kronor. Skall avgiften beräknas efter

ökningen i värde å vattenkraft, värde den erlagd med en för tusen av värdeökningen.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp

än tio kronor, skall icke erläggas.

96 §.

Storleken av avgift, varom i 95 § förmäles, skall enligt där meddelade

grunder bestämmas av vattendomstolen.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas och för det därmed avsedda

ändamålet användas, därom förordnar Konungen.

97 §.

Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för sådana kungörelser och underrättelser i målet, vilka det

åligger vattenrättsdomaren att offentliggöra eller avsända, så ock för handlingarnas

tillhandahållande, såsom i 32 § sägs, där särskild utgift härför ifrågakommer;

ersättning för sådana utgifter för vattendomstolens sammanträde, varom i

11 § andra stycket förmäles;

gottgörelse åt person, som jämlikt 35 § 1 mom. särskilt förordnats att biträda

sakägarna i måiet;

gottgörelse åt sakkunnig person, som jämlikt 44 § tillkallas i målet såsom

sakkunnigt biträde åt domstolen;

ersättning för undersökning enligt 45 § 1 mom; samt

gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter och sekreterare för inställelse vid

domstolens sammanträde, där detta hålles vid syn å stället, eller vid undersökning

enligt 45 § 2 mom., dock ej ersättning för längre resa än från järnvägs- eller

ångbåtsstation, som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Vad nu sagts beträffande sökande i ansökningsmål äge motsvarande tilllämpning

i avseende å kärande i stämningsmål samt å klagande i besvärs- och

underställningsmål, i den mån kostnaden förorsakats av hans besvär.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Där i underställningsmål kostnad, som nu nämnts, är av nöden, vare om

dess förskjutande lag, som i 10 kap. 30 § sägs, i den mån ej kostnaden efter ty

nyss sagts skall förskjutas av klagande.

Huruvida kostnad, som någon sålunda förpliktas att gälda, skall helt eller

delvis gottgöras honom av annan part, varde avgjort enligt de rörande rättegångskostnader

i vattenmål gällande regler.

Om fullföljd av talan mot vattendomstols och vattenrättsdomares beslut.

98 §.

I fråga om fullföljd av talan mot vattendomstols beslut skola, såvitt ej

här nedan eller eljest i lag eller författning särskilda stadgander. därom meddelas,

i tillämpliga delar lända till efterrättelse rättegångsbalkens föreskrifter beträffande

fullföljd av talan mot allmän underrätts beslut, med iakttagande därav att talan

mot vattendomstols beslut skall fullföljas hos vattenöverdomstolen och att vad i

25 kap. 8 § och 2(5 kap. 1 § rättegångsbalken sägs om häradshövding skall i vattenmål

gälla om vattenrättsdomaren.

99 §.

Talan mot vattendomstols slutliga utslag skall fullföljas efter vad, där ej

målet är av brottmåls natur eller ock jämlikt stadgandet i 108 § talan däremot

skall föras hos Konungen genom besvär.

Har vattendomstol förklarat sig obehörig eller i stämningsmål förklarat

stämningen ogilJ, skall över det utslag klagan föras genom besvär, ändå att målet

är sådant, att talan mot slutligt utslag däri eljest skolat etter vad fullföljas.

Vad i 25 kap. 5 § rättegångsbalken finnes stadgat rörande sättet för fullföljd

av talan mot där avsedda beslut skall äga motsvarande tillämpning i vattenmål.

100 §.

Vad mot vattendomstols utslag skall anmälas sist å fjortonde dagen eller,

där anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom Norrbottens

eller Västerbottens läns lappmark, sist å tjugutörsta dagen frän den dag,

då utslaget gavs. Hos vattenrättssekreteraren må ock vädjas; pröve dock vattenrättsdomaren,

huruvida sålunda gjord vadeanmälan rätteligen skett. Vadepenning

tillfälle vattenrättsdomaren.

Meddelar jämlikt 66 § vattendomstol skilda utslag i målet, och har part

erlagt vadepenning rörande ett utslag, tarvas ej ny vadepenning, där han vill

fullfölja talan jämväl mot utslag, som senare meddelas.

101 §.

Part, som vädjat mot vattendomstols utslag, skall i vattenöverdomstolen

sig inställa före klockan tolv å trettionde dagen eller, där anläggning, företag

s. 127 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlutande Nr 18.

127

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom Norrbottens eller Västerbottens

läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte (lagen från den dag, då utslaget

gavs; dock att, där vadetalan fullföljes mot vattendomstols utslag i mål, som avser

företag enligt 6 kap., part skall i vattenöverdomstolen inställa sig före klockan

tolv å nittionde dagen efter det tiden för anförande av besvär jämlikt 108 § gått

till ända eller, där sådan besvärstalan förts, efter det slutligt utslag i anledning

därav givits. o o o

102 §.

Bär i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 § utfärdats, talan mot

vattendomstols utslag efter vad fullföljes av sökanden, skola de av honom vid

vattenöverdomstolen företedda inlagor och andra handlingar, därav enligt 2(1 kap.

13 § rättegångsbalken avskrifter skola bifogas, hållas parterna tillhanda å det

eller de i kungörelsen angivna ställe eller ställen. För sådant ändamål skall avskrift

av handlingarna sa fort ske kan dit översändas, och varde på sökandens bekostnad,

tillkännagivande därom, att sådan avskrift finnes att tillgå därstädes,

införd i den eller de i samma kungörelse angivna ortstidningar. Har sökanden

®j ingivit avskrifter till det antal, som erfordras för handlingarnas tillhandahållande

på sätt nu nämnts, skall på sökandens bekostnad verkställas utskrift, av

handlingarna i det ytterligare antal exemplar, som för ändamålet är behövligt,

103 §.

Vill någon hos vattenöverdomstolen anföra besvär över vattendomstols

utslag eller beslut, ingive sina besvär före klockan tolv å trettionde dagen

eller, där anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom

Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte

dagen från den dag, då utslaget eller beslutet meddelades.

Avse besvär beslut, som, där det meddelats av allmän domstol, må utan

inskränkning till viss tid överklagas, vare då ej heller klagan över vattendomstolens

beslut till viss tid begränsad.

Vad i 27 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken finnes stadgat skall äga

tillämpning jämväl å part, som hålles häktad i vattenmål.

101 §.

Skall över besvär hos vattenöverdomstolen motpart höras, skola i de fall,

som avses i 27 kap. 6 och 10 §§ rättegångsbalken, i stället för de i 1 § i samma

kap. stadgade tider komma till tillämpning de tider, som finnas angivna i 103 §.

105 g.

Skola, där mot beslut i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 § utfärdats,

besvär hos vattenöverdomstolen anförts av sökanden, motparterna hörts,

däröver, varde genom klagandens försorg besvärshandlingarna tillställda i stället

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag)

för motparterna den eller de personer, hos vilka enligt nämnda kungörelse de till

vattenrättsdomaren i målet ingivna handlingarna hållas tillgängliga, samt tillkännagivande

därom, att besvärshandlingarna finnas att tillgå därstädes, före utgången

av den för ingivande av delgivningsbevis bestämda tid infört i den eller

de uti samma kungörelse angivna ortstidningar; och åligge det klaganden, vid

den för underlåtenhet att inkomma med delgivningsbevis stadgade påföljd, att

inom nämnda tid jämväl styrka, att sådant tillkännagivande ägt rum.

I fall, som i denna § avses, varde den tid, inom vilken förklaring skall

avgivas, räknad från den sista dag, då handlingarna delgivits någon av nyssnämnda

personer eller tillkännagivande, som nyss sagts, blivit i tidning infört.

106 §.

Har part rätteligen vädjat mot vattendomstols utslag, åligge vattenrättsdomaren

att före utgången av den tid, inom vilken talan skall fullföljas, till

vattenöverdomstolen insända akten i målet. Har i vattendomstols slutliga utslag

eller beslut ändring sökts genom besvär hos vattenöverdomstolen, skall akten i

målet infordras från vattenrättsdomaren. Lag samma vare, där besvären avse ett

av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut samt besvären prövas vara av

beskaffenhet att icke kunna avgöras utan att andra till akten i målet hörande

handlingar än vattendomstolens protokoll äro för vattenöverdomstolen tillgängliga.

Vad i rättegångsbalken stadgas om skyldighet för part att vid fullföljd av

talan mot underrätts utslag eller beslut ingiva underrättens protokoll i målet,

skall, utom såvitt angår överklagade utslaget eller beslutet, icke äga tillämpning,

då talan hos vattenöverdomstolen fullföljes mot vattendomstols utslag eller beslut,

utan så är att talan genom besvär fullföljes mot ett av vattendomstolen under

rättegången meddelat beslut.

107 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande fordras särskilda fackkunskaper,

må vattenöverdomstolen till biträde åt sig tillkalla i sådant ämne sakkunnig

person.

Tillkallad sakkunnig bör, sedan tillfälle lämnats honom att taga del av

handlingarna i målet, övervara målets föredragning i vattenöverdomstolen och må

där deltaga i överläggning rörande detsamma. Han skali, efter det målet föredragits,

men innan detsamma företages till avgörande, till vattenöverdomstolen

avgiva skriftligt yttrande rörande de delar av målet, i vilka hans sakkunskap av

vattenöverdomstolen tagits i anspråk.

Kan yttrande, som nyss nämnts, icke avgivas utan att undersökning å

platsen äger rum, ankomme på vattenöverdomstolen att uppdraga åt det sakkunniga

biträdet eller ock annan i ämnet sakkunnig person att företaga dylik

undersökning och däröver avgiva utlåtande.

Huru ersättning åt sakkunnig, varom i denna § förmäles, må bestämmas,

därom förordnar Konungen.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1H.

129

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

108 §.^

Talan mot vattendomstols slutliga utslag i mål, som avser företag enligt

ö kap., skall, i vad beslutet rör annat än förd ansvarstalan eller ersättning,

fullföljas hos Konungen genom besvär, som ingivas i vederbörande statsdepartement

sist före klockan tolv å trettionde dagen eller, där företaget berör område

inom Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte

dagen från beslutets dag.

1 samma ordning, som nu sagts, skall ock talan fullföljas mot beslut, som

vattenrättsdomaren jämlikt 6 kap. 13 § andra stycket meddelat i avseende å

tiden för fullbordande av föreskrivna tilläggsarbeten.

Beträffande besvärstalan, som i denna § avses, skall i tillämpliga delar

gälla vad i 105 och 107 §§ stadgats angående besvär, som anförts hos vattenöver - domstolen.

109 §Jj

Har talan i vattenmål av vattenrättsdomaren avvisats eller förklarats hava

förfallit eller har vattenrättsdomaren förklarat vadeanmälan ej kunna upptagas,

må klagan däröver föras hos vatten överdomstolen i enahanda ordning, som ovan

finnes stadgad med avseende å besvär mot vattendomstolens utslag eller beslut.

Lag samma vare beträffande vattenrättsdomares beslut om medgivande av provisoriska

åtgärders vidtagande, som i 46 § sägs. om inskrivning i vattenbok, som

i 12 kap. förmärs, angående besiktning, varom i 13 kap. sägs, samt i fråga, som

i 14 kap. 7 § avses.

Mot vattenrättsdomares beslut rörande jävsfråga, varom i 85 § första stycket

förmäles, må talan ej föras.

Över annat av vattenrättsdomare meddelat beslut än nu nämnts må klagan

föras allenast i sammanhang med klagan över slutligt besked.

Om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut.

no §.

I fråga om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut skall i allt,

varom ej nedan i 111—113 §§ eller eljest i lag eller författning är särskilt stadgat,

lända till efterrättelse vad rörande fullföljd av talan mot hovrätts beslut

finnes föreskrivet, där det tillämpligt är.

in §•

Har i fall, som i 66 § avses, vattenöverdomstolen meddelat skilda utslag

i målet, och har part erlagt fullföljdsavgift rörande ett utslag, då må sådan

nedsättning av parten åberopas jämväl för fullföljd av talan mot senare utslag

i målet; dock åligge parten att härom göra anmälan hos Konungens befallningshavande

ävensom att, då han hos vattenöverdomstolen anmäler missnöje mot dess

Bihang till riksdagens protokoll 1919, 9 sand. 2 avd. 14 Käft. (Nr 18.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

utslag, därvid tillika ingiva Konungens befallningshavandes bevis såväl angående

nämnda anmälan som ock därom att den nedsatta fullföljdsavgiften icke återbekommits.

112 §.

Föreskriften i rättegångsbalken om skyldighet för part att vid fullföljd av

talan mot hovrätts utslag eller beslut ingiva underrättens protokoll i målet skall

icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot vattenöverdomstolens utslag eller beslut,

utan så är att talan full föl jes mot vattenöverdomstolens beslut i fråga, som

genom besvär över ett av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut

dragits under vattenöverdomstolens prövning.

113 §.

Vad i 102, 105 och 107 §§ är stadgat angående mål, som vid vattendomstol

anhängigg jorts medelst ansökning och däri talan till vatten överdomstolen

fullföljts av sökanden, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om mål, som

sökanden dragit under Konungens prövning.

12 KAP.

Om vattenbok.

För varje vattendomstols område skall föras bok för antecknande av de

uppgifter rörande företag enligt denna lag, varom här nedan stadgas. Denna bok

kallas vattenbok.

Vattenboken föres i två avdelningar:

första avdelningen: för inskrivning av faktiska och rättsliga förhållanden

rörande anläggningar för tillgodogörande av rinnande vatten såsom drivkraft eller

annorledes så ock rörande dammbyggnader, ändå att de ej avse vattnets tillgodogörande;

dock att vad nu stadgats ej äger tillämpning å andra anläggningar för

allmän flottled än dammbyggnader och ej heller beträffande anläggningar för allmän

farled;

andra avdelningen: för införande av uppgifter om beslut i flottledsmål

rörande inrättande av allmän flottled eller rörande nya eller ändrade anordningar

eller föreskrifter med avseende å befintlig allmän flottled så ock om andra förhållanden,

vilka efter ty därom stadgas i lagen om flottning i allmän flottled

böra antecknas i vattenboken.

I vatten boken böra ock anmärkas hydrografiska och topografiska beskrivningar

över de inom vattendomstolens område belägna vattendrag med tillhörande

vattensamlingsområden, i den män sådana beskrivningar äro eller varda av vederbörande

myndighet utarbetade.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

131

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3 §.

När, efter det denna lag trätt i kraft, beslut av domstol eller annan

myndighet meddelats och vunnit laga kraft rörande verkställande, ändrande

eller borttagande av anläggning, varom enligt 1 § inskrivning bör ske i vattenbokens

första avdelning, eller beiräffande hushållningen med vattnet vid

sådan anläggning eller ock jämlikt 2 kap. 34 § angående skyldighet för

annan än anläggningens ägare att underhålla densamma, åligge det vattenrättsdomaren

utan särskild ansökan att med ledning av beslutet i sagda

avdelning av vattenboken verkställa inskrivning av de huvudsakliga förhållanden,

som äro av vikt för kännedomen om anläggningens beskaffenhet samt

om de rättigheter och skyldigheter för framtiden, vilka äro förenade med

densamma. Vad nu sagts galle ock i fråga om beslut, som innefattar prövning

jämlikt 2 kap. 25 § eller 6 kap. 20 § av redan verkställd anläggnings laglighet, så

ock beträffande beslut, varigenom ändring göres i förhållande, som förut inskrivits.

Meddelas jämlikt stadgande i 4 kap. föreskrift om skyldighet för ägare av

strömfall att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd, skall beträffande sagda

skyldighet inskrivning göras i vatten boken.

Har beslut, som nu sagts, blivit av annan domstol eller myndighet än

vattendomstolen meddelat, skall underrättelse om beslutet jämte erforderliga handlingar

och upplysningar genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig

göja låter tillsändas vattenrättsdomaren.

4 §•

Där anläggning, varom inskrivning bör ske i vattenbokens första avdelning,

tillkommit innan denna lag trätt i kraft eller ock därefter i enlighet med domstols

eller annan myndighets beslut, vilket dessförinnan meddelats, vare ägaren berättigad

att rörande anläggningen söka inskrivning i vattenboken.

5 §•

Ansökan om inskrivning i vattenboken skall ingivas till vattenrättsdomaren

samt vara åtföljd av erforderlig beskrivning så ock av tillgängliga domar och

andra handlingar, som må angå anläggningens rättsliga förhållanden. Beträffande

anläggning för annat ändamål än allmän tiottled skall ansökningen tillika åtföljas

av ritningar över anläggningen, sådan denna befinnes.

Ansökningen skall innehålla uppgift, med angivande av socken, härad och

län, å den eller de fastigheter, varå anläggningen är belägen, samt å det vattendrag,

som därav beröres, så ock å de regler för hushållningen med vattnet, vilka

tillämpas vid anläggningen, varjämte böra meddelas de andra upplysningar, vilka

kunna vara av vikt för kännedom om de med anläggningen förenade rättigheter

och skyldigheter.

Avser ansökningen inskrivning rörande byggnad för tillgodogörande av

strömfall, skall särskilt uppgivas, huruvida strömfallet eller den del därav, som

genom byggnaden tillgodogöres, helt eller delvis tillhör annan fastighet än bygg
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

naden samt, om så är förhållandet, vilken rätt byggnadens ägare har att tillgodogöra

sig vattnet.

Uppgift, som nn nämnts, må lämnas medelst hänvisning till företedd dom

eller annan handling, där densamma innehåller tillfyllestgörande besked i ämnet.

Är sökanden oviss om något förhållande, varom ansökning bör innehålla uppgift,

varde sådant i ansökningen angivet.

13 §.

Har enligt förordnande efter ty i 13 kap. 1 § sägs besiktning hållits å anläggning,

varom inskrivning bör ske, eller av vattenmärke, om vars utsättande

vattendomstolen meddelat föreskrift enligt 11 kap. 64 §, skall besiktningsprotokollet

ingivas till vattenrättsdomaren och anteckning om dess huvudsakliga innehåll

göras i vattenboken.

14 §•

När efter den 1 januari 1920 vattendomstol eller annan myndighet meddelat

sådant beslut, varom anteckning bör göras i vattenbokens andra avdelning, åligge

det vattenrättsdomaren, sedan beslutet vunnit laga kraft, att utan särskild ansökan

i sagda avdelning göra anteckning därom, med angivande av dagen för

beslutet, det vatten, som därav beröres, samt företagets eller anläggningens huvudsakliga

beskaffenhet.

Har beslutet meddelats av annan domstol eller myndighet än vattendomstolen,

skall underrättelse om beslutet jämte erforderliga handlingar och upplysningar

genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig göra later tillsändas

vattenrättsdomaren.

15 §.

Närmare föreskrifter om vattenbokens inrättande och förande meddelas av

Konungen.

13 KAP.

Om besiktning och handräckning så ock om ansvar för överträdelse av

denna lag.

1 §•

I sammanhang med beslut, varigenom byggande i vatten eller utförande

av vattenreglering medgives, äge vattendomstolen, när skäl därtill äro, föreskriva

att, sedan arbetet fullbordats eller den för fullbordandet bestämda tid gatt till

ända, besiktning å arbetet skall verkställas av sakkunnig person. Innehaller

vattendomstolens beslut, att vattenmärke jämlikt 11 kap. 64 § skall utsättas,

skall samtidigt meddelas föreskrift om besiktning av märket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

13*

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har föreskrift om besiktning, som nu sagts, av vattendomstolen lämnats,

men viss besiktningsman icke samtidigt förordnats, tillkomme vattenrättsdomaren

att förordna sådan vid tiden, då besiktningen skall ske.

Där i mål, som avser företag enligt 6 kap., beslut meddelas om byggnads

eller annat arbetes utförande, skall, såvitt ej arbetet skall verkställas av fiottningsföreningen

och det är av mindre betydenhet, föreskrift meddelas om besiktning,

som nyss nämnts.

Kostnad för besiktning enligt denna § skall i fråga om företag enligt 6

kap. förskjutas av anläggaren, men i andra fall gäldas av byggnadens ägare.

2 §•

Finnas vid besiktning, som i 1 § sägs, sådana avvikelser från vattendomstolens

beslut vara gjorda, att allmän eller enskild rätt därigenom kränkes, meddele

besiktningsmannen, att rättelse bör ske inom viss tid vid äventyr att förhållandet

eljest anmäles för allmänne åklagaren i orten.

Till besiktning av arbete för allmän flottled skall anläggaren kallas så

ock, där annan än tiottningsförening är anläggare, flottningsstyrelsen. Finnes att

till följd av förändrade förhållanden värdet å arbetet avviker från det förut beräknade

eller att i annat avseende särskild värdering är av nöden, åligge besiktningsmannen

att med biträde av två ojävige gode män, som han själv äger tillkalla,

företaga erforderlig värdering.

4 §•

Har byggnad i vatten tillkommit efter prövning i laga ordning, stånde

ägaren fritt att hos vattenrättsdomaren påkalla besiktning genom sakkunnig person

till bevisning därom, att byggnaden utförts i överensstämmelse med de därför

givna föreskrifter eller att de avvikelser därifrån, som., må hava skett, icke äro

av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt. Ägare av byggnad i vatten

må ock eljest på sätt nu nämnts begära besiktning för erhållande av intyg

angående byggnadens beskaffenhet eller om lagligheten av vattenmärke eller särskilt

anbragt fixpunkt, som avses i 3 § sista stycket.

Har jämlikt 6 kap. 14 § utförandet av flottledsarbete överlåtits från en anläggare

till en annan, skall på begäran av endera besiktning hållas å det utförda

arbetet.

Om kostnad för besiktning, som i denna § sägs, galle vad i 3 § andra

stycket finnes stadgat.

5 §•

över vad vid besiktning förekommer och utrönes skall föras protokoll.

Om besiktningsmans skyldighet att i vissa fall ingiva protokollet till vattenrättsdomaren

finnes i 12 kap. 13 § stadgat.

Protokoll över besiktning, som hålles på grund av stadgandet i 1 § tredje

stycket, varde ock ingivet till vattenrättsdomaren; och äge han, när skäl därtill

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

äro, för vidtagande av sådan rättelse, som besiktningsman må hava jämlikt 2 §

föreskrivit, utsätta annan tid än denne bestämt.

Har besiktning hållits på grund av ansökan, som i 3 eller 4 § sägs, skall

avskrift av protokollet så snart ske kan tillhandahållas sökanden.

10 §.

Ansökan om besiktning och handräckning, varom ovan finnes stadgat, må,

där allmänna intressen äro i fråga, göras av allmän åklagare eller annan vederbörande

myndighet; och skall kostnaden i ty fall förskjutas av allmänna medel.

11 §•

Den, som mot bestämmelserna i 2 kap. 20 § första eller andra stycket*bygger

i vatten utan därtill av vattendomstolen lämnat medgivande

eller mot nämnda bestämmelser eller stadgandet i 3 kap. 11 § verkställer

vattenreglering utan vattendomstolens medgivande

eller mot föreskriften i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåter att söka vattendomstolens

godkännande av verkställd ändring å byggnad i vatten

eller mot stadgandet i 2 kap. § 34 första stycket utan vattendomstolens

medgivande utriver byggnad i vatten

eller mot vad i 2 kap. 37 § finnes stadgat vidtager åtgärd för vattendrags

återställande utan medgivande av vattendomstolen

eller mot stadgandet i 6 kap. 20 § första stycket utför anläggning eller

åtgärd för allmän flottled utan medgivande av vattendomstolen eller, där sådant

enligt 11 kap. 46 § är tillfyllest, av vattenrättsdomaren,

skall, där han insett eller skäligen bort inse, att jämlikt åberopade lagrum

medgivande eller godkännande, som nu nämnts, varit erforderligt, straffas med

böter från och med fem till och med fem tusen kronor eller med fängelse från

och med en till och med sex månader.

14 KAP.

Slutbestämmelser.

9. §.

Bär enligt stadgande i denna lag handling skall ingivas till vattendomstol

eller vattenrättsdomaren, må den i stället på vederbörande parts eget ansvar i

betalt brev insändas med posten.

Genom denna lag upphävas:

2, 3, 4, 6—14 §§ i förordningen den 30 december 1880 om allmän flottled,

såvitt angår frågor, varom i denna lag bestämmelser givits;

s. 135 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

135

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag:)

1—9 §§ samt 23 § i flottningsstadgan den 30 december 1880, såvitt angår

frågor, varom i denna Jag bestämmelser givits;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring

av vad sålunda upphävda bestämmelser innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot

bestämmelserna i denna lag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas; och

skall i de hänseenden, vari enligt 12 kap. 3, 4 och 11 §§ vattenlagen tiden för

samma lags ikraftträdande är av betydelse, i stället, såvitt rörer dammbyggnad

för allmän flottled, dagen då denna lag träder i kraft komma i betraktande.

I fråga om flottleds anläggande, utvidgande eller förbättrande i gränsfloderna

Torneå och Muonio älvar galle vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920; dock må utan hinder av

stadgandet i 10 kap. 1 § Konungens befallningshavande intill den 1 januari 1925

till förrättningsman vid syneförrättning enligt sagda kap. förordna person, som

enligt hittills gällande bestämmelser varit behörig förrätta flottledssyn.

De vid denna lags ikraftträdande anhängiga mål rörande allmän flottled

skola handläggas och bedömas enligt äldre lag, dock att denna lags bestämmelser

skola tillämpas å mål rörande inrättande av allmän flottled, därest vid den tid,

då denna lag träder i kraft, syn enligt äldre lag ej ännu i målet påbörjats.

2:°) Lag

om flottning i .allmän flottled.

Härigenom förordnas, som följer:

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

I allmän flottled stånde envar öppet att, efter ty här nedan närmare skils,

låta flottgods löst framflyta. *

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2 §•

De, som i annat fall än i 3 § sägs låta flottgods löst framflyta i allmän

flottled, som upplåtits till allmänt begagnande (allmän flottning), skola utgöra

en flottningsförening med uppgift och befogenhet, varom i 4 kap. föimäles.

Huruledes för vissa fall Konungen må bestämma, att allmänna flottmngen

skall ombesörjas i annan ordning än genom flottningsförening, därom stadgas

i 75 §.

3 §•

Innehavare av jordbruksfastighet

inom hy eller hemman, som gränsar till

flottleden, vare icke pliktig att för husbehovsvirke,

som han framflottar från

skog, tillhörig hyn eller hemmanet eller

vari byn eller hemmanet har del, tillhöra

flottningsförening eller erlägga

avgifter för flottledens begagnande eller

eljest i fråga om husbehovsflottning

vara underkastad bestämmelserna i

denna lag; dock må dylik flottning ej

äga rum på sådant sätt, att därigenom

uppstår hinder för den allmänna flottninge.

n eller fara för husbehovsvirkets

sammanblandning med det i den allmänna

flottningen ingående flottgodset,

och vare förty sådan flottande pliktig

att i avseende å såväl anmälan om

tillämnad flottning som iakttagande av

nödiga försiktighetsmått ställa sig till

efterrättelse vad Kungl. Maj:ts befallningshavande

därutinnan föreskriver.

3 §•

Innehavare av jordbruksfastighet

vare icke pliktig att för husbéhovsvirke,

som han framflottar från egen

skog eller från skog, tillhörig den hy

eller det hemman, dit fastigheten hör,

eller vari byn eller hemmanet har del,

tillhöra flottningsförening eller erlägga

avgifter för flottledens begagnande eller

eljest i fråga om husbehovsflottning

vara underkastad bestämmelserna i

denna lag; dock må dylik flottning ej

äga rum på sådant sätt, att därigenom

uppstår hinder för den allmänna flottningen

eller fara för husbehovsvirkets

sammanblandning med det i den allmänna

flottningen ingående flottgodset,

och vare förty sådan flottande pliktig

att i avseende å såväl anmälan om tillämnad

flottning som iakttagande av

nödiga försiktighetsmått ställa sig till

efterrättelse vad Kungl. Maj:ts befallningshavande

därutinnan föreskriver.

4 §•

Allt i allmän flottning ingående flottgods skall framföras gemensamt (gemensam

flottning), där ej vattendomstolen för viss flottled meddelat allmän bestämmelse

om flottning utan flottgodsets sammanblandande (separatflottning) eller

ock för särskilt tillfälle flottningsstyrelsen finner nu nämnt flottningssätt kunna

utan hinder för den gemensamma flottningen tillstädjas viss flottande.

5 §•

Utan särskilt lov må de, som ombesörja flottningsarbetet, äga tillträde till

stränderna, där sådant är av nöden för skadas avvärjande eller flottgodsets utväl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

187

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tande eller framförande i flottleden. Väg eller stig över annans tomt, åker, äng,

plantering eller andra ägor, vilka kunna skadas därav, må dock ej tagas, om tillträde

till stranden annorledes kan lämpligen beredas.

Under pågående flottning vare ock tillåtet att i vattnet hålla tillfälliga

led- och stoppbommar, där samfärdseln ej avsevärt hindras därav, så ock att å

eller invid stränderna anbringa nödiga bomfästen, stöd eller dylikt eller därtill

använda naturföremål. .

2 KAP.

Om ersättning för flottningsskada.

6 §•

För skada och intrång, som vållas av flottgodset eller genom åtgärd, som

i 5 § sägs eller eljest i följd av flottningen (flottningsskada), skall gäldas ersättning

med fulla värdet.

Vad i denna lag stadgas med avseende å flottningsskada gälle ock beträffande

skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för flottleden,

i den mån ej ersättning därför blivit i beslut om anläggningen eller åtgärden

eller eljest i laga ordning på förhand uppskattad och erlagd.

Hurusom i vissa fäll flottningsskada kan i sammanhang med beslut rörande

flottledens inrättande, utvidgande eller förbättrande varda uppskattad och ersatt,

därom skils i 6 kap. vattenlagen.

7 §.l

Bygger någon i allmän flottled annorledes än med lag eller givna föreskrifter

överensstämmer, stånde själv den skada, som å byggnaden må vållas i

följd av flottningen. Där någon utan att påkalla och avbida vattendomstolens

bestämmelse om skyddsåtgärd, som i 6 kap. 18 § vattenlagen sägs, gör byggnad

i flottleden, stånde ock under tiden själv skadan, j]

§■

De, vilka under året deltagit i allmän flottning å det ställe, där skada timat,

äro en för alla och alla för en ansvariga för ersättnings gäldande till den, som

lidit skadan, men för ersättnings utbekommande har denne att söka flottningsföreningen,

vars styrelse har att föra de flottandes talan härutinnan och ombesörja

betalningen. Skulle flottmogsstyrelse ej finnas hos Kungl. Maj:ts befallningskavande

anmäld eller utdömd betalning icke kunna utfås hos flottningsföreningen,

må viss flottande sökas med rätt för honom att, i den mån han guldit

mera än vad på honom efter hans andel i flottgodset belöper, återkräva beloppet

av de övriga flottande.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

9 §•

Ersättningsanspråk mot flottningsförening

skall, om och i den mån ersättningen

ej blivit på förhand bestämd,

anmälas hos flottningsstyrelsen eller dess

i 44 § omnämnda ombud före utgången

av det kalenderår, då skadan uppkom,

vid äventyr, om tiden försittes, att rätt

till talan är förlorad, såframt ej ändå

före utgången av nämnda tid skadans

uppskattning blivit i laga ordning hänskjuten

till skiljemän. Har flottning

någonstädes pågått efter den 1 november,

må dock i fråga om skada, som vid sådan

del av flottleden uppkommit, anmälan,

som nu sagts, göras intill utgången

av nästföljande kalenderår.

Anmälan, varom nu är fråga, skall

göras i skrift, som tillställes den, hos

vilken anmälan skall ske, dock att hos

flottningsstyrelsens ombud i orten anmälan

må med laga verkan göras muntligen.

Skriftlig anmälan, som inneslutes

i rekommenderat brev, avlämnat på

posten inom ovan angivna tid och ställt

till mottagarens vanliga adress, skall

anses behörigen delgiven.

(Utskottets förslag.)

9 §■

Ersättningsanspråk mot flottningsförening

skall, om och i den mån ersättningen

ej blivit på förhand bestämd,

anmälas hos flottningsstyrelsen eller dess

i 44 § omnämnda ombud före utgången

av kalenderåret näst efter det, då skadan

uppkom, vid äventyr, om tiden försittes,

att rätt till talan är förlorad, såframt

ej ändå före utgången av nämnda tid

skadans uppskattning blivit i laga ordning

hänskjuten till skiljemän.

Anmälan, varom nu är fråga, skall

göras i skrift, som tillställes den, hos

vilken anmälan skall ske, dock att hos

flottningsstyrelsens ombud i orten anmälan

må med laga verkan göras muntligen.

Skriftlig anmälan, som inneslutes

i rekommenderat brev, avlämnat på

posten inom ovan angivna tid och ställt

till mottagarens vanliga adress, skall

anses behörigen delgiven.

10 §.

Varder ej överenskommelse träffad om ersättningen, skall efter syn och

uppskattning frågan avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av

vardera parten och de sålunda ntsedda tillkalla den tredje.

Flottningsförening åligger att varje år å tid, som i reglementet bestämmes,

utse skiljeman och ersättare för denne. Där så i reglementet föreskrives, skola

för skilda sträckor av flottleden eller för prövning av olika slag av skada utses

olika personer.

För viss by eller visst annat område utmed flottleden må efter sinsemellan

träffad överenskommelse strandägare och andra med avseende å dem vidkommande

flottningsskada med laga verkan på förhand utse gemensam skiljeman och ersättare

för denne samt om valet underrätta flottningsstyrelsen.

De för flottningsförening utsedda skiljemännens och ersättarnes namn och

adresser skola varje år inom i reglementet angiven tid anmälas hos Kungl. Maj:ts

befallningshavande för kungörande på flottningsföreningens bekostnad i länskungörelserna

och i en eller flera tidningar inom orten.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

139

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11 §.

Skiljemannaåtgärd, som i 10 § sägs, må påkallas av envar av parterna.

Sådant påkallande sker medelst framställning till motparten eller skiljeman, som

denne må hava utsett på förhand.

Har flottningsförening underlåtit att utse skiljeman och vederbörligen anmäla

valet, eller har annan part, för vilken skiljeman ej blivit på förhand utsedd,

ej inom tio dagar efter skiljemannaåtgärdens påkallande tillkännagivit sitt val av

skiljeman, eller kan ej enighet vinnas om valet av den tredje, skall skiljeman

utses av domaren i orten.

Tiden för syns hållande bestämmes av skiljemännen med iakttagande av

att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra skyndsamt uppskattas, synen såvitt

möjligt bör företagas efter det fiottningen avslutats och i sammanhang med övriga

skadors uppskattande. Har sedan skiljemannaåtgärd påkallats, skiljedom ej meddelats

inom etthundraåttio dagar därefter, vare part oförhindrad draga tvisten

under prövning av allmän underrätt i den ort, där skadan skett. Skiljedom, som

meddelas senare än nu sagts, vare utan verkan, såframt ej parterna överenskomma

att åtnöjas därmed.

12 §■

Varder dömt till ersättning, skall

den ersättningsskyldige ock förpliktas

att gälda kostnaden för skiljemannaförrättningen

samt motpartens utgifter

å saken; dock att där ersättningen ej

sättes högre än den ersättningsskyldige

före förrättningen bjudit, envar skall

stånda sina kostnader och vardera gälda

halva förrättningskostnaden. Ogillas ersättningsyrkande,

men finnes den, som

framställt kravet, ej hava saknat fog

därför, vare ock lag som sist sagts; eljest

gälde han all förrättningskostnad och

motpartens utgifter å saken. Har part

till skiljeman utsett person utom orten

och finnes uppenbart, att ojävig och till

skiljeman lämplig person varit att tillgå

inom orten, må motparten icke betungas

med högre ersättning för sådan skiljemäns

inställelse, än som kan anses motsvara

vad person inom orten bort tillerkännas.

Vad de flesta skiljemännen säga, skall,

änskönt någondera parten är missnöjd

därmed, gå i verkställighet, där ej rät
-

12 §.

Varder dömt till ersättning, skall

den ersättningsskyldige ock förpliktas

att efter vad skäligt prövas, gälda såväl

kostnaden för skiljemannaförrättningen

som motpartens utgifter å saken; dock

att där ersättningen ej sättes högre än

den ersättningsskyldige före förrättningen

bjudit, envar skall stånda sina

kostnader och vardera gälda halva förrättningskostnaden.

Ogillas ersättningsrkande,

men finnes den, som framställt

ravet, ej hava saknat fog därför, vare

ock lag som sist sagts; eljest gälde han

all förrättningskostnad och motpartens

utgifter å saken.

Vad de flesta skiljemännen säga, skall,

änskönt någondera parten är missnöjd

därmed, gå i verkställighet, där ej rät
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

{Kungl. Maj:ts förslag.)

ten eller överexekutor förordnar annorlunda;

den av parterna, som ej nöjes

med skiljedomen, dock ej förment att

draga tvisten under domstols prövning,

så framt han instämmer sin talan inom

nittio dagar från det skiljedomen tillställdes

honom. Skiljedomen skall avfattas

skriftligt och däri lämnas tydlig

hänvisning om, vad den missnöjde har

att iakttaga för tvistens dragande under

domstols prövning.

Rätt domstol för upptagande av tvist,

som nu sagts, vare allmän underrätt i

den ort, där skadan skett.

(Utskottets förslag.)

ten eller överexekutor förordnar annorlunda;

den av parterna, som ej nöjes

med skiljedomen, dock ej förment att

draga tvisten under domstols prövning,

så framt han instämmer sin talan inom

nittio dagar från det skiljedomen tillställdes

honom. Skiljedomen skall avfattas

skriftligt och däri lämnas tydlig

hänvisning om, vad den missnöjde har

att iakttaga för tvistens dragande under

domstols prövning.

Rätt domstol för upptagande av tvist,

som nu sagts, vare allmän underrätt i

den ort, där skadan skett.

13 §.

Finnes flottningsskada bliva så stadigvarande, att värdet därå kan genom

uppskattning på förhand utrönas, skall, om ersättningstagaren påstår det, ersättningen

på förhand bestämmas att utgå vare sig i årlig avgift under hela den tid

flottning kommer att fortgå eller ock på en gång, allt efter ty skäligt prövas. Ej

må, ändå att parterna må vara ense om visst belopp, ersättningen bestämmas till

högre belopp än som kan anses skäligt.

Vad i 9 kap. 54—57 samt 63—71 §§ vattenlagen stadgas beträffande ersättnings

nedsättande i vissa fall samt Kungl. Maj:ts befallningshavandes befattning

med nedsatta ersättningsmedel och om anmälan i vissa fall till vederbörande

domstol skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ersättning för

flottningsskada, som blivit på förhand bestämd att utgå på en gång. I samband

därmed att ersättning enligt denna § bestämmes, skola skiljemännen giva tillkänna,

om och i vilken män nedsättning därav skall ske.

Beslut, varigenom ersättning bestämmes på förhand, bör senast inom ett

år från beslutets meddelande genom endera partens försorg insändas till vattenrättsdomaren

för antecknande i vattenboken; och vare, sedan sådant antecknande skett,

laga kraftvunnet beslut gällande jämväl mot framtida ägare och innehavare av

fastighet, som av beslutet beröres.

Hurusom till följd av ändrade förhållanden avgift, som bestämts att utgå

årligen, kan varda till beloppet ändrad eller ock bestämd att upphöra, därom skils

i 6 kap. 23 § vattenlagen.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

141

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3 KAP.

Om avgörande av vissa frågor rörande allmän flottleds upplåtande och begagnande.

14 §.

Sedan i underställningsmål rörande företag enligt 6 kap. vattenlagen vatten

domstolen meddelat beslut om allmän flottleds inrättande eller om vidtagande av

åtgärder för redan befintlig allmän flottleds utvidgande eller förbättrande, äge envar,

som vill yttra sig över synemännens förslag till bestämmelser rörande de i 10 kap. 19 §

vattenlagen omförmälta frågor, att inom trettio dagar från det vattendomstolens beslut

meddelades till Kungl. Maj:ts befallningshavande ingiva eller i betalt brev med posten

insända sina erinringar i saken. Erfordras före ärendets avgörande ytterligare

utredning, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande härför anlita biträde av förrättningsmannen

eller annan sakkunnig person; prövas nödigt att vidare höra sakägarna,

lämne Kungl. Maj:ts befallningshavande dem tillfälle att yttra sig

vid sammanträde inför Kungl. Maj:ts befallningshavande eller, där fråga är om mindre

flottled och det i övrigt finnes lämpligt, inför någon av länsstyrelsens tjänstemän.

Kungörelse om sådant sammanträde skall minst tre veckor före sammanträdet

dels avsändas till pastorsämbetet för uppläsande i kyrkan för den eller de församlingar,

där flottleden framgår, dels tillställas den eller de personer, som jämlikt

10 kap. 26 § vattenlagen utsetts att mottaga handlingarna i målet, ävensom senast

tio dagar förut införas i en eller flera tidningar inom orten. Änläggaren av

flottleden varde till sammanträdet särskilt kallad.

Så snart ske kan företage Kungl. Maj:ts befallningshavande härefter omförmälta

frågor till avgörande i enlighet med föreskrifterna i 29 och 30 §§.

15 §.

Yäckes hos Kungl. Maj:ts befallningshavande beträffande befintlig flottled

fråga om nya eller ändrade bestämmelser i de hänseenden, som i 29 och

30 §§ sägs, galle angående sådant ärendes handläggning i tillämpliga delar vad

i 14 § stadgats, dock att sammanträde med sakägarna alltid skall hållas, där ej

frågan endast rörer fastställande eller jämkning av arnorteringsplan samt flottningsföreningen

och förlagsgivaren annorledes blivit i saken börda.

Av äldre beslut vare Kungl. Maj:ts befallningshavande ej förhindrad att

meddela ny eller ändrad bestämmelse i ämne, varom nyss förmälts; dock att fastställd

arnorteringsplan ej må rubbas i vidare mån än som överensstämmer med

stadgandena i 31 §.

16 §■

Sedan de för allmän flottleds inrättande föreskrivna arbeten blivit besiktigade

och godkända, varde flottleden av Kungl. Maj:ts befällningshavande genom

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

särskilt beslut upplåten till allmänt begagnande, dock må dylikt upplåtande ej

ske, innan Kung!. Maj:ts befallningshavande meddelat beslut i de frågor, som i

14 § omförmälas, samt fastställt reglemente för flottningsförening.

Ej må flottning idkas i allmän flottled, förrän den blivit till allmänt begagnande

upplåten; dock att rätt till interimsflottning, efter ty nedan sägs, må

kunna av Kungl. Maj:ts befallningshavande i vissa fall dessförinnan medgivas.

17 §.

Har enligt laga kraft vunnet beslut förordnats om allmän flottleds inrättande

och kan, ändå att i beslutet föreskrivna åtgärder icke vidtagits, flottning

ske utan väsentligt men för strand-, bro-, fiske- och vattenverksägare eller andra

samt utan betydligare hinder för föreskrivna flottledsarbetens utförande, må i avbidan

på flottledens upplåtande till allmänt begagnande tillstånd till interimsflottning

kunna efter särskild ansökan medgivas den, som förut enskilt flottat därstädes,

så ock annan, som visas genom uppehåll med flottningen komma att lida

avsevärd förlust.

Ansökan om interimsflottning ingives till Kungl. Maj:ts befallningshavande;

och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande att däröver infordra yttrande

från vattenrättsdomaren, den enligt 10 kap. 2 § vattenlagen förordnade förrättningsmannen

och anläggaren av flottleden ävensom att, där ärendet ej är av brådskande

beskaffenhet och det i övrigt finnes erforderligt, på lämpligt sätt bereda

strandägare ocn andra, vilkas rätt kan beröras av frågan, tillfälle att inom viss

kort tid yttra sig över ansökningen.

18 §.

Tillstånd med interimsflottning må

av Kungl. Maj:ts befallningshavande

meddelas i den omfattning, som med

hänsyn till föreliggande omständigheter

finnes lämplig, dock ej för längre tid än

ett år i sänder; och föreskrive Kungl.

Maj:ts befallningshavande de villkor för

flottningen, som för varje fall må finnas

erforderliga, med iakttagande därav dels

att de av vattendomstolen meddelade

allmänna bestämmelser för flottledens

nyttjande till allmän flottning bliva i

tillämpliga delar gällande med avseende

å interinisflottningen dels ock att interimsflottande

förpliktas att för sitt flottgods

erlägga flottledsavgifter till samma

belopp, som beräknas böra utgå, sedan

flottleden upplåtits till allmänt begagnande.

18 §.

Tillstånd till interimsflottning må

av Kungl. Maj:ts befallningshavande

meddelas i den omfattning, som med

hänsyn till föreliggande omständigheter

finnes lämplig, dock ej för längre tid än

ett år i sänder; och föreskrive Kungl.

Maj:ts befallningshavande de villkor för

flottningen, som för varje fall må finnas

erforderliga, med iakttagande därav dels

att de av vattendomstolen meddelade

allmänna bestämmelser för flottledens

nyttjande till allmän flottning bliva i

tillämpliga delar gällande med avseende

å interinisflottningen dels ock att interimsflottande

förpliktas att för sitt flottgods

erlägga flottledsavgifter till samma

belopp, som beräknas höra utgå, sedan

flottleden upplåtits till allmänt begagnande.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

143

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Interimsflottande bör tillika erinras

om honom åliggande skyldighet att ersätta

ej mindre strandägare och andra

uppkommande flottningsskada än även

aniäggaren av den allmänna flottleden

all genom flottningen förorsakad kostnad

för underhåll av flottledsbyggnader,

som må vara utförda; och skall vad i

8 samt 10—12 §§ stadgas med avseende

å ersättning för flottningsskada i tilllämpliga

delar gälla även beträffande

ersättning av interimsflottande för flottledsbyggnaders

underhåll.

Där omständigheterna sådant påkalla,

bör ock föreskrivas, att interimsflottande,

innan flottningen vidtager,

skall ställa fullgod säkerhet för avgifter

och skadestånd, som nu sagts.

Vid tillstånds meddelande varde tillsett,

att bland flera sökande ingen erhåller

obehörig fördel framför annan.

(Utskottets förslag.)

Interimsflottande bör tillika erinras

om honom åliggande skyldighet att ersätta

ej mindre strandägare och andra

a kommande flottningsskada än även

iggaren av den allmänna flottleden

all genom flottningen förorsakad kostnad

för underhåll av flottledsbyggnader,

som må vara utförda; och skall vad i

8 samt 10—12 £§ stadgas med avseende

å ersättning för flottningsskada i tilllämpliga

delar gälla även beträffande

ersättning av interimsflottande för jlottnivgsslcada

och för flottledsbyggnaders

underhåll.

Där omständigheterna sådant påkalla,

bör ock iöreskrivas, att interimsflottande,

innan flottningen vidtager,

skall ställa fullgod säkerhet för avgifter

och skadestånd, som nu sagts.

Vid tillstånds meddelande varde tillsett,

att bland flera sökande ingen erhåller

obehörig fördel framför annan.

19 §•

Beslut, varigenom tillstånd till interimsflottning meddelas, må, ändå att

ändring däri sökes, gå i verkställighet. Om beslutet varde på sökandens bekostnad

kungörelse genast införd i en eller flera tidningar i orten.

Utan hinder därav att beslutet vunnit laga kraft eller gått i verkställighet,

må Kungl. Maj:ts befallningshavande, när anledning därtill förekommer, efter

interimsflottandes hörande föreskriva nya villkor för flottningen eller erforderliga

inskränkningar däri eller ock återkalla det meddelade tillståndet.

20 §.

Vid meddelande av tillstånd till interimsflottning förordne Kungl. Maj:ts

befallningshavande syssloman att med den befogenhet, som i 33 § 1 mom. andra stycket

tillerkännes flottningsstyrelse, av de flottande uttaga de i 18 § omförmälda flottledsavgifter

och att i övrigt tillse, att föreskrivna villkor iakttagas vid flottningen.

Till syssloman, som nu sagts, skall förordnas lämplig och vederhäftig person

eller ock flottningsstyrelse för annan uppströms eller nedströms belägen allmän

flottled; och njute sysslomannen arvode av de flottande med belopp, som bestämmes

av Kungl. Haj:ts befallningshavande.

Flottledsavgifter, som av sysslomannen uppbäras, skola göras räntebärande

genom insättande å bankinrättning; och åligger det sysslomannen att, sedan flottleden

upplåtits till allmänt begagnande och flottningsförening bildats, till flott
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningsstyrelsen redovisa vad han uppburit jämte upplupen ränta. Där till följd

av stadgandena i 6 kap. 14 § vattenlagen frågan om allmän flottled förfaller,

skall redovisning lämnas till Kungl. Maj:ts befällningshavande, som med medlen

förfar på sätt i 82 § första stycket stadgas: dock att ägare av enskilda flottledsbyggnader

äger av influtna avgifter bekomma vad å nämnda byggnader må belöpa,

så ock, där han ej är anläggare, vad han därutöver kan hava själv erlagt

i avgifter.

21 §.

Där beträffande vatten, varest allmän tlottled icke finnes men flottning

ändock flere år bedrivits, sådant förhållande uppkommer, att rätten till flottning

icke vidare utan oskäliga kostnader står till buds, vare, sedan ansökan om allmän

flottleds inrättande i vattenområdet inkommit, den omständigheten att beslut därå

ej ännu av vattendomstolen meddelats, ej hinder för Kungl. Maj:ts befallningshavande

att medgiva sökanden till flottledsföretaget rätt till interimsflottning,

såframt flottningens avstannande finnes komma att för honom medföra synnerligen

betydande förluster; och skall å sådant ärende stadgandena i 17—20 §§ äga motsvarande

tillämpning. Ej må dock i fall, som nu nämnts, interimsflottning beviljas,

med mindre sökanden ställer fullgod säkerhet dels för avgifter och skadestånd,

som i 18 § omförmälas, dels ock med visst belopp, motsvarande virkets

värde, för att flottledsarbetet, därest sökanden antages till anläggare, behörigen

utföres.

22 §.

Har i beslut om allmän flottleds inrättande eller sedermera föreskrivits,

att flottning i flottleden skall till viss tid av året inskränkas, äge Kungl. Maj:ts

befall ni ngshavande, där för visst fall under pågående flottning yppas behov av

tidens utsträckande, på ansökan lämna tillstånd därtill antingen beträffande flottleden

i dess helhet eller med avseende å viss del därav.

Skola enligt vattendomstolens beslut arbeten av större omfattning utföras

för allmän flottleds utvidgande eller förbättrande och finnes nödigt, att flottningen

härunder begränsas eller helt inställes, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande på

framställning meddela erforderliga bestämmelser angående flottningens bedrivande

under tiden till dess arbetena blivit fullbordade och godkända.

ij4 KAP. *

Om flottningsföreningar.

Om flottningsförenings uppgift och verksamhet.

23 §.

Flottanngsförening har att i enlighet med denna lag ombesörja den allmänna

flottningen, handhava och vidmakthålla flottleden jämte dess tillhörigheter

samt uppbära och redovisa de för flottledens nyttjande stadgade flottledsavgifter.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 18.

145

{Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ej mil flottaingsfiirenilig utöva verksamhet, som är främmande för det

ändamål, föreningen sålunda har att iullfölja.

24 §.

Flottningsfö rening må ej förvärva fäst egendom annorledes än för flottledens

rökning eller i andra fall än:

det tarvas för utförande av anläggning eller åtgärd för flottleden

eller för flottmngens ändaraalsenliga ordnande;

2. dar förvärvande av visst omiåde finnes önskvärt för nedbrinnande av

skadeersättning;

3. där fastighet skall användas för anordnande av nödiga kontors- eller

verkstadslokaler eller bostäder åt iiottningschef, kontors , flottnings- och annan

personal.

Prövningen, huruvida efter ty nu sagts förvärv av fast egendom må anses

tillätet, ankomme på Kungl. Majrts befallningshavande i det eller de län, där

flottleden framgar.

25 §.

Allmän flottled tillhörig egendom må ej för gäld intecknas eller pantsättas;

dock att Kungl. Maj:ts befallningshavanne äger, där sadant prövas ändamålsenligt,

för visst tall medgiva flnttningsförening att med inteckning för gäld

belasta fastighet, som i 24 § 3 omförmäles. Fast egendom må ej utan Kuno-1.

Ä!aj:ts befalli.ingshavandes tillstånd avyttras; för flottningen behövliga byggnader

och anläggningar må ej avhändas flottleden.

Far flottaingsförening för ändamål, som i 24 § sägs, förvärvat större fastighetsomrade

än behovet kräver eller finnes eljest fast egendom icke vara för fiottleden

eller flottningen behövlig, aligger det''föreningen att, så snart det kan ske

utan förlust, avyttra vad lämpligen kan undvaras

Behållningen av medel, som inflyta för flottleden tillhörig egendom, må ej

förbiukas till gäldande av krets löpande utgifter utan skola användas såsom kapitaltillskott

till fond, varom i 32 § förmäles, eller eljest till framtida båtnad för

flottleden.

26 §.

Har flott™ngsförening^ något år att vidkännas kostnad, som efter ty i 30 §

stadgas ma fördela''» a Mera ar att av de flottande gäldas enligt viss amorteringsplan,

må föreningen, där ej kostnaden förskjutes av årets flottande, med förla^sgivare

träffa avtal om kostnadens förskjutande medelst förlagslån med rätt för

föi lagsgivaren att uppbära de lör kostnadens återgäldande stadgade amorteringsavgifter.

° ö

Till belopp och under villkor, som bestämts i reglementet eller av flottmngsstämma,

äge flottningsstvrelsen för föreningens löpande behov upplaga tillfälligt

lån. bör gäldande av sådant lån svale allenast de, som flotta det ar, för

vars utgifters täckande skulden göres.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (AV 18.) 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Andra lagutskottets

(Kungl. Maj:ts förslag.)

27 §.

Med de inskränkningar och under de

villkor, som kunna vara bestämda i

reglementet, må med bindande verkan

jämväl för kommande års flottande beslut

fattas eller avtal träffas om flottningschefs,

tjänstemäns och arbetares anställande

för flera år, om deras avlöningsförmåner

samt om pensioner, olyeksfallsoch

sjukdomsunderstöd och ilylikt åt

dem eller deras anhöriga. Vill någon

vinna visshet, att beslut eller avtal,

som nu sagts, icke må kunna klandras

av skäl, som i 62 § sägs, söke Kungl.

Haj:ts befallningshavamles stadfästelse

därå. Å sålunda stadfäst beslut eller

avtal äge stadgandet i 62 § ej tillämpning-

„ . . „

Flottningsföremng äge ock ingå avtal,

gällande för flere ar, med strandägare

ock andra rörande ersättning för

flottningsskada. om strandarrenden, om

flottningsarbetets utförande på ackord

och annat dylikt.

utlåtande Nr 18.

(Utskottets förslag.)

27 §.

Med de inskränkningar och under de

villkor, som kunna vara bestämda i

reglementet, må med bindande verkan

jämväl för kommande års flottande beslut

fattas eller avtal träffas om flottningschefs,

annan tjänstemans ävensom

arbetares anställande för flera år, om

deras avlöningsförmåner samt om pensioner,

olycksfalls- och sjukdomsunderstöd

och dylikt åt dem eller deras anhöriga.

Vill någon vinna visshet,. att

beslut eller avtal, som nu sagts, icke

må kunna klandras av skäl, som i 62 §

sägs, söke Kungl. Maj:ts b^fallningshavandes

stadfästelse därå. A sålunda

stadfäst beslut eller avtal äge stadgandet

i 62 § ej tillämpning.

Flottningsförening äge ock ingå avtal,

gällande för flere ar, med strandägare

och andra rörande ersättning för

flottningsskada, om strandarrenden, om

flottningsarbetnts utförande på ackord

och annat dylikt.

Om flottningsförenings utgifter och deras fördelande på de flottande.

28 §.

I flottningsförenings räkenskaper skola föreningens utgifter sammanföras

under nedannämnda huvudgrupper:

1. Flottledsutgifter, omfattande kostnader, som skola återgäldas till anläggare

eller annan, vilken njuter anläggares rätt, eller eljest utgives för flott!edens

utvidgande eller förbättrande, så ock kostnader för förvärvande av fast egendom,

allt i°den mån ej kostnaderna göras eller egendomen förvärvas för tillgodoseende

av ändamål, som under 4, 5 eller 6 omförmäles;

2. Under håll sutgift er, omfattande kostnader för vidmakthållande av flottleden

och av densamma tillhörig egendom, i den mån kostnaderna ej skola hänföras

till de under 4, 5 eller 6 omförmälda utgifter;

3. Utflottningsutgifter, omfattande all arbets- och annan kostnad för virkets

framskaffande i flottleden, strandarrenden, bom- och dammavgifter, ersättning

för flottningsskada, som icke skall hänföras till 4, samt andra utgifter för liknande

ändamål;

s. 147 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

147

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4. Sort/ringsutgifter, omfattande kostnader för skiljeanordningars inrättande

och vidmakthållande, för virkets insamlande och urskiljande vid skiljeställe,

för anskaffande och vidmakthållande av redskap och materiel för skiljningen,

så ock för ersättande av skada genom anläggning för skiljningen eller i

följd av skilmingsarbetet;

5. Inventar teutgifter, omfattande kostnader för anskaffande och vidmakthållande

av redskap och materiel för utflottningen;

6. Förvaltning sutgifter, omfattande kostnader för kontorshållning. bokföring,

styrelse- och revisorsarvoden, flottningschefs och kontorspersonals avlöning samt

för pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunderstöd och övriga allmänna omkostnader;

7. Separatutgifter, omfattande kostnader av icke gemensam art, såsom

för utvältning av flottgodset, separatfiottning, avskilt virkes buntning, flottläggning

eller transporterande, inbärgande nedanför skiJjeställe av vinddrivet eller

spillt virke och dylikt.

Har till rättvis fördelning av flottleds- och underhållsutgifter flottleden indelats

i flottledsdistrikt, skola över sagda utgifter räkenskaper föras särskilt för varje

distrikt. Lag samma vare om utflottningsutgifter, där flottleden blivit indelad i

utflottningsdistrikt. Finnes tiottledsanläggning å visst distrikt bliva till gagn

för flottningen även å andra flottledsdistrikt, äge vattendomstolen eller, där anläggningen

utförts utan vattendomstolens tillstånd, tiottningsstämma besluta, att

anläggningskostnaden skall i mån av båtnaden fördelas pa samtliga dessa distrikt

29 §.

För de flottandes inbördes delaktighet

i olika slag av utgifter skall i den

ordning, som i 14 och 15 §§ sägs, Kungl.

Maj:ts befallningshavande fastställa allmänna

grunder, varefter skilda slag av

flottgods böra vid kostnaders fördelning

jämfjöras med varandra; och skall därvid

iakttagas:

att kostnader, hänförliga till visst

flottleds- eller utflottningsdistrikt, fördelas

allenast å flottgods, som å sådant

distrikt framflottats;

att grunderna för delaktighet i flottleds-

och underhållsutgifter bestämmas

med hänsyn till vad som finnes skäligt

och lämpligt för främjande av en god

skogshushållning;

att övriga utgifter varda fördelade

efter den större eller mindre svårighet,

de särskilda flottgodsslagen orsaka vid

flottningen eller sorteringen; dock att

29 §.

För de flottandes inbördes delaktighet

i olika slag av utgifter skall i den

ordning, som i 14 och 15 §§ sägs, Kungl.

Maj:ts befallningshavande fastställa allmänna

grunder, varefter skilda slag av

flottgods böra vid kostnaders fördelning

jämföras med varandra; och skall därvid

iakttagas:

att grunderna för delaktighet i flottleds-

och underhållsutgifter bestämmas

med hänsyn till vad som finnes skäligt

och lämpligt för främjande av en god

skogshushållning;

och att Övriga utgifter varda fördelade

efter den större eller mindre svårighet,

de särskilda flottgodsslagen orsaka

vid flottningen eller sorteringen;

dock att jämkning i tillämpningen av

denna fördelningsgrund beträffande

smärre virkesdimensioner eller beträffande

virke, som flottas lång väg, må

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

{Kungl. Maj:ts förslag.)

jämkning i tillämpningen av denna fördelningsgrund

beträdande smärre virkesdimensioner

eller beträdande virke,

som flottas lång väg. må äga rum. om

sådant kan ske utan påvisbar ökning

av kostnaden för annat virke;

samt att i sorterings utgift er deltaga

beträffande varje skiljeställe allenast de

flottande, vilkas fl tf g ods där avskiljes;

dock att, där uppenbart är, att till följd

av det utsorterade virkets avskiljande ur

flottleden orsakas minskning i sorteringskostnaden

för flotta ods, som vidare framflöt

tas, Kungl. Maj:ts befallningshavande

äger efter tagen hänsyn jämväl till de

av virkets uppehållande vid sådant skiljeställe

orsakade olägenheter bestämma, att

även ägare av sådant flottgods skall i

man av båtnad, som nu sagts, deltana i

gäldandet av sorteringskostnoden vid skiljeställe,

där virket icke avskiljes: där på

grund av lokala förhållanden skiljningen

å viss plats verkstalles vid skilda sorteringsverk,

som sta i beroende av varandra,

må dessa i nu nämnt avseende

anses som ett skiljeställe.

Separatutgifter fördelas på allenast

de flottande, vilkas Hottgods föranl- tt

kostnaderna i fråga; separatflottande

vare fri från deltagande i arbetskostnaden

för den gemensamma dottningen.

Där all flottning bedrives separat, må

kostnaden för \ irkets framskuffande fördelas

å samtliga flottande.

(Utskottets förslag.)

äga rum, om sådant kan ske utan påvisbar

ökning av kostnaden för annat

virke.

Vidare skall iakttagas:

att kostnader, hänförliga till visst

flottleds- eller utflottningsdistrikt, fördel

as allenast å flottgods, som a sadant

distrikt framflottats;

samt att i sorteringsutgifter skola deltaga

beträffande varje skiljeställe efter

vad skäligt prövas ej mindre de fint!ande,

vilkas flott gods där avskiljes, än även

ägare av det flottgods, som ridare framflottas;

där på grund av lokala förhållanden

skiljningen å viss plats verkställes

vid skilda sorteringsverk, som stå

i beroende av varandra, ma dessa i nu

nämnt avseende anses som ett skiljeställe.

Separatutgifter fördelas på allenast

de flottande, vilkas flottgods föranlett

kostnaderna i fråga; separatflottande

vare fri från deltagande i arbetskostnaden

för »ten gemensamma flottningen.

Där all flottning bedrives separat, må

kostnaden för virkets framskaffande fördelas

å samtliga flottande.

30 §.

Där kostnader, som hänföras till flottledsutgifter, finnas vara så betydande,

att, om de lades å allenast ett ars flottning denna skulle därigenom oskäligt betungas.

förordne Kungl. Maj:ts beiallningshavande i den ordning, som i 14 och

15 §§ sägs, att sådana kostnader skola gäldas genom amorte ing under derå. högst

tjugu, år medelst vissa avgifter a Hottgodset (flottledsavgifter), sa avvägda, alt

beloppet jämte ränta å vad oguld-t innestår skäligen kan antagas bliva därmed

under den beräknade tiden till fullo guldet; oeh varde räntan därvid så bestämd,

s. 149 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 18.

149

(Kanyl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag.)

att den motsvarar den räntefot, mot vilken beloppet skäligen må antagas kunna

upplånas, med tillägg, där så tinnes nödigt, av en riskpremie intill två procent. .

Vad nu stadgats beträffande flottledsut.gifter galle ock med avseende å

kostnader, hänförliga till underhålls-, sorterings-, inventarie- eller förvaltningsntgitter,

av sådan beskaffenhet, att jämväl kommande ars flottande därav hämta

väsentlig fördel.

Under ovan stadgad förutsättning äge ock flottningsförening utan inhämtande

av Kungl. Maj:ts befälIningshavandes besked besluta amortering under högst

tre bottningsår av kostnader, som ovan sagts.

Fastsiällda avgifter må ej uppbäras för längre tid än till dess det belopp,

varom fråga är, jämte ränta blivit till fullo guldet.

31 §.

Visar sig, sedan plan för amortering blivit av Kungl. Majrts befallningshavande

fastställd, att ändring av de bestämda avgifterna eller annan jämkning

i villkoren erfordras, må, såvitt törlagsgivaras rätt ej därigenom försämras,

Kungl. Majrts befallningshavande på ansökan efter dennes hörande förordna om

sådan jämkning.

Har vid den beräknade betalningstidens utgång kostnaden ännu icke blivit

till fullo gniden, må Kungl. Majrts befallningshavande på ansökan bevilja utsträckt

tid för dess gäldande; dock må härvid beträffande anläggning, som med amorteringen

avses, i intet fall till amortering upptagas större belopp av den ursprungliga

kostnaden än som motsvarar dåvarande värdet av anläggningen. För utrönande

av detta värde må Kungl. Majrts befallningshavande förordna om nödig

utredning.

32 §.

På ansökan av flottningsförening

eller med dess begivande äge Kungl.

Majrts befallningshavande för en tid

varje gång av högst tio år förordna, att

till utjämnande av underhallsutgifterna

viss årsavgift skall distriktsvis utgå

för varje flottgodsen het. i den man

avgifterna för ett år icke åtgå till gäldande

av samma års underhål Isutgifter,

skola de ingå till en fond, benämnd

underhållsfond.

I enahanda ordning må ock kunna

förordnas om upptagande av be.-tämda

årsavgifter för bildande av understödsfonder

till utjämnande av olika års utgifter

för pensioner, olycksfalls- och

32 §.

På ansökan av flottningsförening eller

med dess begivande äge Kungl. Majrts

befallningshavande för en tid varje gång

av högst tio år förordna, att till utjämnande

av underhallsutgifterna viss

årsavgift skall distriktsvis utgå för

varje flottgodsenhet. I den mån avgifterna

för ett år icke åtgå till gäldande

av samma års underhällsutgifter, skola

de ingå till en fond, benämnd underhållsfond.

1 enahanda ordning må ock kunna

förordnas om upptagande av bestämda

år-avgifter för bildande av understödsfonder

till utjämnande av olika års utgifter

för pensioner, olycksfalls- och

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

sjukdomsunderstöd och dylikt åt flottningschef,

tjänstemän och arbetare eller

deras anhöriga.

för förvaltningen av fond. som nu

sagts, skall Kungl. Maj:ts befallningsha

vande fasi ställa reglementarisk a bestämmelser,

utmärkande förutom annat,

under vilka förhållanden och till vilket

belopp fondens medel må tagas i anspråk

till gäldande av kostnader av

angivet slag.

Fonds medel skola hållas avskilda

från övriga av föreningen om händ erhavda

tillgånger och må icke användas

eller tagas i mät för annat ändamål än

sådant, för vars tillgodoseende fonden

bildats.

(Utskottets förslag.)

sjukdomsunderstöd och dylikt åt flottningschef,

annan tjänsteman eller arbetare

ävensom deras anhöriga.

För förvaltningen av fond, som nu

sagts, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande

fastställa reglementariska bestämmelser,

utmärkande förutom annat,

under vilka förhållanden och till vilket

belopp fondens medel må tagas i anspråk

till gäldande av kostnader av angivet

slag.

Fonds medel skola hållas avskilda

från övriga av föreningen omhänderhavda

tillgångar och må icke användas

eller tagas i mät för annat ändamål än

sådant, för vars tillgodoseende fonden

bildats.

33 §.

1 mom. Till bestridande av föreningens utgifter är envar, som deltager i

den allmänna flottningen, pliktig att årligen å tider, som angivas i reglementet,

tillskjuta nödigt förlag, samt, om förlaget ej förslår till täckande av de utgifter,

som skola läggas å årets flottning, fylla bristen.

Längd för uttaxering av dylikt förlag skall av flottningsstyrelsen årligen

uppgöras med ledning av de enligt 66 § avgivna uppgifter. Försummar flottande

att erlägga infordrat tillskott, äger styrelsen till säkerhet därför hålla hans flottgods

kvar och efter tillsägelse till den flottande låta å offentlig auktion sälja så

mycket därav, att beloppet täckes.

Förlag må ej användas eller tagas i mät för annat ändamål än täckande

av föreningens utgifter för det år, för vilket förlaget lämnats; uppstår överskott,

skall det återbäras.

H mom. Har i mål, som angår något föregående års flottande, betalningsskyldighet

blivit föreningen ålagd, vare styrelsen pliktig att utan dröjsmål uttaxera

beloppet å sagda flottande enligt grunderna för deras delaktighet i det

årets utgifter, över uttaxeringen skall längd upprättas med angivande av vad

å varje flottande belöper samt tiden för inbetalningen, och vare längden framlagd

till granskning vid särskilt sammanträde med de flottande, som uttaxeringen avser.

Förmenar flottande, att den i längden verkställda fördelningen ej är med

lag överensstämmande, äge han genom stämning å styrelsen inom trettio dagar

efter sammanträdet påfordra rättelse i den gjorda debiteringen. Talan, som nu

nämnts, skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort, där styrelsen har

sitt säte.

Ändå att dylik klandertalan väckes, vare flottande pliktig att å föreskriven

tid inbetala å honom belöpande bidrag vid äventyr att, där ej rätten annor
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

151

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lunda förordnar, beloppet må bos honom utsökas i enahanda ordning, som om betalningsskyldighet

vore honom genom laga kraftägande dom ålagd. Finnes flottande

sakna tillgångar till utsökta beloppets gäldande, varde vad som brister

uttaget hos övriga medflottande i enlighet med grunderna för deras delaktighet.

Om reglemente.]

34 §.'';

För flottningsförening skall finnas reglemente, som Kungl. Maj:ts befallningshavande

efter prövning av därtill avgivet förslag fastställer.

Flottningsförenings reglemente skall angiva:

1. föreningens benämning;

2. den eller de allmänna flottleder, som med föreningens verksamhet avses;

3. den ort inom riket, invid eller i närheten av tiottleden, där flottningsstyrelsen

skall hava sitt säte;

4. huru styrelsen skall, såvitt på föreningens val ankommer, sammansättas

;

5. antalet revisorer, som av föreningen skola utses;

6. tiden för räkenskapsavslutning;

7. huru ofta ordinarie flottning sstäm- 7. antalet ordinarie flottning sstämma

skall hållas; mor årligen samt tiden för desammas

hållande;

8. det sätt, varpå kallelse till stämma skall ske och andra meddelanden

bringas till de flottandes kännedom, ävensom den tid före stämma, då föreskrivna

kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

9. huruvida och i vad mån begräns- 9. den begränsning av flottandes

ning av flottandes rösträtt skall äga rum; rösträtt, som skall äga rum;

10. inom vilken tid föreningen, efter ty i 10 § stadgas, varje år skall utse

skiljeman och ersättare för honom så ock inom vilken tid på förhand utsedda

skiljemäns och ersättares ävensom i 44 § omförmälda ombuds namn och adresser

skola anmälas hos Kungl. Maj:ts befallningshavande;

11. tiden för flottningsförlagets inbetalande;

12. närmare föreskrifter om vad den, som ärnar deltaga i allmän flottning,

har att iakttaga jämlikt 60 §;

13. vad husbehovsflottande har att ställa sig till efterrättelse i avseende

å såväl anmälan om tillämnad flottning som iakttagande av nödiga försiktighetsmått;

14. den tid, efter vars förlopp rätten till timmermärke, som lämnats utan

användning, skall vara förlorad.

Ej må i reglemente intagas bestämmelse, som finnes stridande mot denna

eller annan lags föreskrifter.

35 §.

Om uppgörande av förslag till reglemente föranstalte de, som ärna begagna

flottleden; och läte Kungl. Maj-ts befallningshavande däröver höra skogsägare

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

och andra, som av frågan äro intresserade, å sammanträde, som Kungl. Maj:ts

befallningshavande på lämpligt sätt utlyser och låter hålla.

Utan hinder av besvär mot beslut, varigenom reglemente första gången

fastställes för flottningsförening, må reglementet tillämpas, intill dess i anledning

av besvären annorlunda må förordnas.

36 §.

Av flottningsförening beslutad ändring i reglementet v^re ej gällande,

med mindre den varder av Kungl. Maj:ts befallningshavande fastställd.

Över inkommet ändringsförslag läte Kungl. Maj:ts befallningshavande,

innan fastställelse meddelas, höra skogsägare och andra vederbörande i den ordning.

som i 35 § första stycket stadgas; och skall, där ändringsförslag framställts

av annan än flottningsföreningen, denna tillika lämnas tillfälle att å flottningsstämma

yttra sig däröver.

37 §.

Fastställt reglemente så oek underrättelse om däri meddelad ändring skall

av Kungl. Maj:ts befallningshavande skyndsamt överlämnas till vattendomstolen.

Reglemente skall genom för ningens försorg mångfaldigas i tryck och vid

begäran hallas skogsägare och flottande tillhanda.

Om flottningsstyrelse och flottning schef.

38

För flottningsförening skall finnas

Styrelsen äge i enlighet med vad

gens angelägenheter.

39 §.

Styrelsen väljes å flottningsstämma,

dock att en ledamot därav skall efter

ty i 40 § stadgas utses pa annat sätt.

Till styrelseledamot må utses annan

person än flottande.

Ledamot av styrelsen skall vara här

i riket bosatt svensk medborgare, där

ej för särskilt fall Konungen medgiver

undantag.

Stvrelseledamot må, ändå att den

tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått

till ända, skiljas från uppdraget genom

beslut av den, som utsett honom.

§•

en styrelse (flottningsstyrelse).

i denna lag är stadgat förvalta förenin
39

§.

Styrelsen väljes å flottningsstämma,

dock att en ledamot därav kan efter ty

i 40 § stadgas utses på annat sätt.

Till styrelseledamot må utses annan

person än flottande.

Ledamot av styrelsen skall vara här

i riket bosatt svensk medborgare, där

ej för särskilt fäll Konungen medgiver

undantag.

Styrelseledamot må, ändå att den

tid, för vilken han blivit utsedd, ej gatt

till ända, skiljas från uppdraget genom

beslut av den, som utsett honom.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 18.

153

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Avgår av föreningen vald styrelseledamot.

ii nan den tid, för vilken han

blivit vald, gatt till ända, och linnes ej

ersättare, åligger det övriga styrelseledamöter.

saf amt styrelsen ej är beslutför

med kvarstående ledamöter eller enligt

reglementet fulltalig styrelse alltid

skall förefiunas, att ofördröjligen föranstalta

om val av ny ledamot.

Avgår av föreningen vald styrelseledamot.

innan den tid, för vilken han

blivit vald, gått till ända, och tinnes

ej ersättare, åligger det övriga styrelseledamöter.

såframt styrelsen ej är beslutför

med kvarstående ledamöter eller enligt

reglementet fulltalig styrelse alltid

skall förelinnas, att ofördröjligen föranstalta

om val av ny ledamot.

40 §.

Kungl. Majrts befallningshavande i

det län, där styrelsen har sitt säte, skall

för viss tid utse lämplig person att utöver

det i föreningens reglemente angivna

antal styrelseledamöter vara ledamot

av styrelsen med samma befogenhet

Snm dessa att deltaga i haudhavandet

av föreningens angelägenheter och med

samma ansvar för styrelsens åtgärder.

Till sådan styrelseledamot skall utses

någon med skogs- och tlottningsförhållandena

i orten förtrogen person, som

ej själv deltager i tiottningen eller är

anställd i flottandes enskilda tjänst; och

njute denne av föreningen arvode, vars

belopp bestämmes av Kungl. Maj:ts befalla

ingshavande.™

40 §.

Kungl. Majrts befallningshavande i

det eller de län, där flottleden framgår,

äge, där det för tillgodoseende av ortens

skogshushållning eller andra allmänna

intressen finnes önskvärt, för viss tid

utse lämplig person att utöver det i

flottningsförenings reglemente angivna

antal styrelseledamöter vara ledamot

av styrelsen med samma befogenhet

som dessa att deltaga i handhavandet

av föreningens angelägenheter och

med samma ansvar för styrelsens åtgärder.

Till sådan .styrelseledamot skall

utses någon med skogs- och flotta ingsförhallandena

i orten förtrogen person,

som ej själv deltager i flottningen eller

är anställd i flottandes enskilda tjänst;

och njute denne av föreningen arvode,

vars belopp bestämmes av Kungl. Maj:ts

befallningshavande. ”

.41 §.

När styrelseledamot utsetts å flottningsstämma, skall anmälan därom göras

hos Kungl. Majrts befallningshavande i det eller de län, där Höftleden framgår,

för kungörande av den valdes namn och adre-s i länskungörelserna samt i eu eller

flera tidningar inom orten. Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll

eller annan handling, som bestyrker valet.

Angående styrelseledamot, som jämlikt stadgandet i 40 § blivit av Kungl.

Majrts befallningshavande utsedd, skall ock kungörelse på sätt nu sagts utfärdas.

Saknar fiottningsförening anmäld, behörig styrelse, äge Kungl. Majrts befallningshavande

i det län, där styrelsen skall hava sitt säte, på yrkande av rättsägare

förordna syssloman att med samma befogenhet, som tillkommer flottningsstyrelse,

företräda fö''eningen eller flottleden i det ärende, varom fråga kan vara.

bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 14 käft. (AV 18.) 20 ip

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

42 §.

Styrelsen äge att själv eller genom ombud ej mindre i förhållande till

tredje man handla å föreningens vägnar än även inför domstol och andra myndigheter

företräda föreningen; dock att där mot föreningen föres talan, som rör

något föregående års flottande, dessa äro berättigade att själva eller genom ombud

utsett å flottningsstämma med samma års flottande, bevaka sm talan i målet.

1 brottmål, som angår flottgodset, äge styrelsen föra målsägandetalan för

sådan flottande, som ej själv för talan i mälet.

Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen, vare, i den

mån ej annat följer av vad i denna lag eller reglementet stadgas, utan verkan

mot tredje man, med mindre han ägt eller bort äga kännedom om inskränkningen.

43 §.

Den allmänna flottningen jämte virkets avskiljande ur flottleden till de

särskilda flottande ävensom flottledens skötsel åligger styrelsen och under dess

inseende en av flottningsstämman utsedd flottningschef; dem åligger tillse att det

allmännas intresse av flottledens vidmakthållande behörigen tillgodoses, att tiottningen

ombesörjes på ändamålsenligaste sätt och att icke oberättigad förman

beredes någon flottande framför annan; ställe sig ock till efterrättelse i regiementet

givna föreskrifter så ock de föreskrifter, som av flottningsstämma eller,

såvitt rör flottningschef, av styrelsen meddelas, där de ej äro stridande mot lag

eller författning eller mot föreningens reglemente.

44 §.

Styrelsen åligger att för varje tingslag, där flottleden framgår, utse minst

ett inom orten bosatt ombud, till vilket strandägare och andra äga hänvända sig

med anmälningar enligt 9 § samt andra framställningar rörande flottleden och

flottningen däri. Ombuds namn och adress skola årligen inom tid, som bestämmes

i reglementet, anmälas hos Kungl. Maj:ts befallningshavande för kungörande i

länskungörelserna samt i en eller flera tidningar inom orten.

45; §.

Där ej annorlunda är bestämt i reglementet, vare styrelsen beslutför, da

mer än halva antalet ledamöter är närvarande, och gälla såsom styrelsens beslut

den mening, om vilken de flesta röstande förena sig, men vid lika röstetal den

mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Till styrelsesammanträde

skola dock, såvitt ske kan, samtliga ledamöter kallas. Elottningschefen värde

alltid kallad till sammanträde samt äge där deltaga uti överläggningen och till

protokollet få sin mening antecknad.

Ledamot av styrelsen eller flottningschef äge ej deltaga 1 behandling av

fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga !

behandling av fråga om avtal mellan föreningen och tredje man, där han 1 Ira
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

155

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad

sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan

talan mot styrelseledamoten, flottningschefen eller tredje man.

46 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot att för föreningen mottaga stämning

är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i sådant avseende gäller äga

tillämpning jämväl, då annat meddelande skall delgivas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, kalle styrelsen de flottande till flottningsstämma

för val av ombud att i den tvist föra föreningens talan. Stämning

skall anses delgiven, dä den blivit föredragen å stämman.

47 §.

över styrelsens förvaltning och föreningens verksamhet skall styrelsen med

iakttagande av föreskrifterna i 28 § låta föra ordentliga räkenskaper, som för

varje räkenskapsår avslutas och vari föreningens utgifter fördelas mellan de

flottande enligt de av Kungl. Maj ds befallningshavande fastställda grunder.

Minst en månad eller den kortare tid, som må vara bestämd i reglementet,

före den flottningsstämma, där revisorernas berättelse skall framläggas, avlämne

styrelsen till revisorerna en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse.

Inom tid, som nyss sagts, skall ock styrelsen tillställa en var flottande

bestyrkt räkenskapsutdrag, utvisande dennes mellanhavande med föreningen vid

räkenskapsårets slut.

48 §.

Styrelseledamöter, som genom att överträda denna lag eller föreningens

reglemente eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda flottleden förlust

eller flottningsföreningen skada, svare därför en för alla och alla för en;

svare ock på sätt nu nämnts för den skada, som genom överträdelse av denna

lag eller föreningens reglemente tillskyndas tredje man.

49 §.

Yad i denna lag finnes stadgat om styrelseledamot äge motsvarande tilllämpning

å ersättare för sådan ledamot.

Har ersättare utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,

att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan verkan mot envar,

som ej visas hava ägt kännedom därom.

Om revision.

50 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av två

eller flera revisorer, av vilka en utses av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

{Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

län, där styrelsen har sitt säte, och den eller de övriga å den flottningsstämma,

där styrelsen väljes.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots

tjänst.

Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått till

ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald revisor, innan den tid, för vilken han blivit

vald, gått till ända, och tinnes ej ersättare, åligger det styrelsen att oför Iröjligen

föranstalta om val av ny revisor. Avgår revisor, som av Kungl. Ma j:ts befallningshavande

utsetts, skall anmälan därom genast gorå- hos nämnda myndighet.

Av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedd revisor njute ersättning av

föreningen med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

51 §•

Styrelsen skall bereda revisor till fal 1 e att när som helst inventera alla de

Senningmedel och övriga tillgångar, som styrelsen för flottledens elRr de flottanes

rakning omhänderhar, samt granska föreningens alla böcker, räkenskaper och

andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning angående förvaltningen

ej av stvrrlsen eller flottning-chefen förvägras.

Vid fullgörandet av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som av föreningen meddelas och ej avse inskränkning

i ''deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag eller författning

eller mot föreningens reglemente.

Revisorerna skola över granskningen avgiva en av dem underskriven berättelse,

som, efter der styrelsen lämnats tillfälle taga del av densamma, fratnlägges

å flottningsstämma jämte styrelsens förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påfordra sammankallande av extra

flottningsstämma stadgas i 58 §.

52 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling, som fnmlägges å fluttningsstämrna,

mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit

att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, so n av dem granskats,

eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant

komma sig till last, föreniugeu ansvariga för all därav uppkommande skada, en

för alla och alla för en.

Om flottningsstämma.

53 §.

Flottandes rätt att deltaga i handhavandet av flottningsförenings angelägenheter

utövas å flottningsstämma. Där äge envar, som anmält virke till flottning

under eget inregistrerat märke, rösträtt i enlighet med vad i 55 § sägs.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

157

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan deltaga

i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej heller

må lian deltaga i behandling av fråga om avtal mellan föreningen och tredje

man. där han i fragan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot

föreningens. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång

eller annan talan mot honom eller tredje man. Styrelseledamot må ej deltaga

i beslut om ansvarsfrihet för förvaltaingsåtgärd, för vilken han är ansvarig,

eller i val av revisor.

54 §.

Där ej annat finnes stadgat i reglementet, välje flottningsstämma själv

ordförande att leda förhandlingarna, och tillkommer därvid varje röstande en röst.

A stämman skall upprättas och till godkännande framläggas en förteckning

över närvarande flottande och ombud för flottande med uppgift å den rösträtt,

som tillkommer en var av dem. Sedan denna förteckning, som skall tjäna

till röstlängd vid stämman, godkänts, lände densamma till efterrättelse å stämman,

dock att, där stämman uppskjutes till senare dag än nästföljande söckendag,

ny förteckning skall upprättas a den fortsatta stämman.

Vid ordinaiie stämma, som i 57 g omförmäles, skola upprättas två särskilda

röstlängder, en för det gångna flottningsåret och eu för det nya.

Över beslut, som å stämman fattas, skall genom styrelsens försorg föras

protokoll, som underskrives av ordföranden och minst en å stämman närvarande

röstägande. Senast fyra veckor efter stämman skall protokollet vara tillgängligt

för de flottande.

55 §.

Jämte vad i övrigt i denna lag är

stadgat om utövande av rösträtt och

fattande av beslut å flottningsstämma

galle:

att flottande äger deltaga i handhavandet

av föreningens angelägenheter

endast såvitt angår det år, varunder han

deltager (dier deltagit i flotte i ngen;

att med de begränsningar, som må

vara bestämda i reglementet, rösträtt

tillkommer varje flottande i förhållande

till beloppet av det förlag, han enligt

upprättad uttaxeringsläng! tillskjutit eller

har att tillskjuta till bestridande av

föreningens gemensamma utgifter;

att flottande som icke inbetalat förlag.

förtallet till betalning tidigare än

fjorton dagar före stämman, är förlus
-

55 §.

Jämte vad i (irrigt i denna lag är

stadgat om utövande av rösträtt och

fattande av beslut å flottningsstämma

gälle:

att flottande äger deltaga i handhavandet

av föreningens angelägenheter

endast såvitt angår det år. varunder

han deltager eller deltagit i flottningen;

att med de hegrän-ningar, som äro

bestämda i reglementet, rösträtt tillkommer

varje flottande i förhållande

till beloppet av det förlag, han enligt

upprättad uttaxeringsläng I tillskjuta

eller har att tillskjuta till hestiidande

av föreningens gemensamma utgifter;

att flottande som icke inbetalat förlag,

förlåf let till betalning tidigare än

fjorton dagar före stämman, är förlustig

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

tig sin rösträtt, intill dess inbetalningen

fullgöres;

att frånvarande flottandes rösträtt

må utövas genom ombud;

att såsom föreningens beslut gäller

den mening, för vilken de flesta rösterna

avgivas;

att vid lika röstetal val avgöres genom

lottning men i andra frågor den

mening gäller, som biträdes av de flesta

röstande, eller, om jämväl antalet röstande

är lika, av stämmans ordförande.

56 §.

Flottningsstämma skall, såframt ej

annat blivit i reglementet eller för visst

fall av flottningsstämma bestämt, sammanträda

å den ort inom flottledsområdet,

som av styrelsen bestämmes.

Styrelsen har att, på sätt reglementet

föreskriver, kalla de flottande till

flottningsstämma. Där enligt bestämmelse

i reglementet för giltighet av beslut

erfordras, att det fattas å två på

varandra följande stämmor, må kallelse

till andra stämman ej ske, innan den

första hållits.

Under minst åtta dagar närmast före

flottningsstämma skall förteckning över

de ärenden, som därvid skola förekomma,

genom styrelsens försorg hållas tillänglig

för de flottande ävensom oförröjiigen

översändas till flottande, som

med uppgivande av postadress anhåller

därom.

Skall å stämma förekomma ärende,

innefattande förslag till ändring av

reglementet, varde den föreslagna ändringen

till sitt huvudsakliga innehåll

angiven i förteckningen.

Ärende, som ej varit upptaget å förteckningen,

må ej vid stämman företagas

till avgörande, där det ej enligt

lag eller reglementet skall förekomma å

(Utskottets förslag.)

sin rösträtt, intill dess inbetalningen

fullgöres;

att frånvarande flottandes rösträtt

må utövas genom ombud;

att såsom föreningens beslut gäller

den mening, för vilken de flesta rösterna

avgivas;

att vid lika röstetal val avgöres

genom lottning men i andra frågor den

mening gäller, som biträdes av de flesta

röstande, eller, om jämväl antalet röstande

är lika, av stämmans ordförande.

56 §.

Flottningsstämma skall, såframt ej

annat blivit i reglementet eller för visst

fall av flottningsstämma bestämt, sammanträda

å den ort inom flottledsområdet,

som av styrelsen bestämmes.

Styrelsen bar att, på sätt regementet

föreskriver, kalla de flottande till

flottningsstämma. Där enligt bestämmelse

i reglementet för giltighet av beslut

erfordras, att det fattas å två på

varandra följande stämmor, må kallelse

till andra stämman ej ske, innan den

första hållits.

Under minst en vecka närmast före

flottningsstämma skall förteckning över

de ärenden, som därvid skola förekomma,

genom styrelsens försorg hållas tillgänglig

för de flottande ävensom ofördröjligen

översändas till flottande, som

med uppgivande av postadress anhåller

därom.

Skall å stämman förekomma ärende,

innefattande förslag till ändring av

reglementet, varde den föreslagna ändringen

till sitt huvudsakliga innehåll

angiven i förteckningen.

Ärende, som ej varit upptaget å förteckningen,

må ej vid stämman företagas

till avgörande, där det ej enligt

lag eller reglementet skall förekomma

s. 159 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

159

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

å stämman eller omedelbart föranledes

av ärende, som där skall avgöras. Utan

hinder av vad sålunda stadgats må dock

å stämman kunna fattas beslut om utlysande

av extra stämma för behandling

av visst ärende.

Flottande vare berättigad att få

ärende hänskjutet till prövning å stämman,

såframt han hos styrelsen framställer

yrkande därom senast fyra veckor

före stämman.

57 §.

A första ordinarie flottning sstämma

varge år, vilken skall hållas innan flottningen

börjas, skola framläggas avgående

styrelsens och revisorernas berättelser

över föregående räkenskapsårs

räkenskaper och förvaltning samt företagas

till avgörande av det gångna årets

flottande frågan om beviljande av ansvarsfrihet

åt styrelsen för den tid. revisionsberättelsen

omfattar.

Härefter skola det nya årets flottande

utse flottningsstyrelse jämte revisorer.

58 §.

Styrelsen, så ock syssloman, som i 41 § tredje stycket förmäles, äge. när

sådant tinnes lämpligt, kalla årets flottande till extra flottningsstämma. Förekommer

ärende, som endast rör visst förflutet års flottande, bör med dem hållas

särskild stämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra flottningsstämma

att hållas, så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske. Efterkommer

styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna själva utlysa

flottningsstämma. Äro ej samtliga revisorer ense om stämmas utlysande, galle

den mening, varom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal den mening,

som biträdes av den av Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsatta revisorn.

Extra flottningsstämma skall ock av styrelsen utlysas, då det för uppgivet

ändamål skriftligen påfordras av flottande med ett sammanlagt röstetal, utgörande

minst en tiondedel av samtliga flottandes sammanlagda röstetal eller den mindre

del därav, som må vara bestämd i reglementet.

stämman eller omedelbart föranledes av

ärende, som där skall avgöras. Utan

hinder av vad sålunda stadgats må dock

å stämman kunna fattas beslut om utlysande

av extra stämma för behandling

av visst ärende.

Flottande vare berättigad att få ärende

hänskjutet till prövning å stämman,

såframt han hos styrelsen framställer

yrkande därom senast en månad före

stämman.

57 §.

Innan flottningen varje år börjas,

skall hållas ordinarie flottningsstämma,

å vdken framläggas avgående styrelsens

och revisorernas berättelser över föregående

räkenskapsårs räkenskaper och

förvaltning samt företages till avgörande

av det gangna årets flottande frågan

om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen

för den tid, revisionsberättelsen

omfattar.

Härefier skola det nya årets flottande

utse flottningsstyrelse jämte revisorer.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

50 §•

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla de flottande till ordinarie

fiottningsstämma. eller har styrelsen ej senast tva veokor etter påfordran,

varom i 5* § tredje stycket är sagt, utlyst tiottningsstamma att hållas sa snart

det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, eller tinnes ej behörigen

utsedd styrelse, har Kungl. Majits betallningshavande att pa anmälan av flottande

ofördröjligen utlysa stämma.

Kungl. Maj:ts betallningshavande äge ock, när så finnes nödigt, anmoda

styrelsen att utlysa extra fiottningsstämma. Efterkommer styrelsen ej inom en

vecka sådan anmodan, må Kungl. Majtts fetallning-havande själ ^utlysa stämman.

Om rätt till talan i vissa fall rörande förvaltningen.

60 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas berättelse

omfattar ej anställd inom ett hundra åttio dagar från det berättelsen framlades

å fiottningsstämma, vara så ansett, som om ansvarsfrihet blivit styl elsen beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,

som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling, kanna

mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbar,igen avsett även den handling.

Talan mot revisorer enligt 52 § må ej anställas, sedan två år förflutit från

det revisorernas berättelse framlades å fiottningsstämma, utan sa är, att talan

grundas därpå att brottslig handling bl

61 §•

Förmenar enskild flottande, att honom

blivit påförda större kostnader än

med fastställda fördelningsgrunder överensstämmer,

äge han genom stämning å

föreningen inom trettio dagar etter den

fiottningsstämma,då styrelsens berättelse

över räkenskapsårets räkenskaper framlades,

påfordra rättelse i deu gjorda

debiteringen.

Menar styrelsen eller ledamot därav

eller flottande, att beslut, som å Hottningsstämma

fattats, icke tillkommit i

behörig ordning eller eljest strider mot

lag eller författning eller mot föreningens

reglemente eller eljest fastställda föreskrifter.

äge därå tala genom stämning

å föreningen inom trettio dagar från be
-

begången.

61 §.

Förmenar enskild flottande, att honom

blivit påförda större kostnader än

med fastställda fördelningsgrunder överensstämmer,

äge han genom stämning å

föreningen inom sextio ''lagar efter den

fiottningsstämma. då styrelsens berättelse

över räkenskapsårets räkenskaper framlades,

påfordra rättelse i den gjorda

debiteringen.

Menar styrelsen eller ledamot därav

eller flotta1 de, att beslut, som å fiottningsstämma

fattats, icke tillkommit i

behörig ordning eller eljest strider mot

lag eller författning eller mot föreningens

reglemente eller eljest fastställda föreskrifter,

äge därå tala genom stämning

å föreningen inom sextio dagar från be
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

161

(Kungl. Maj:ts förslag.)

slutets dag. Försummas det, vare rätt

till klandertalan mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan,

vare lag som i 46 § andra stycket

sägs; dock skall styrelsens rätt till talan

anses bevarad, om den där omlörmälda

flottningsstämman blivit inom ovan i

denna paragraf stadgad tid utlyst att

hållas så snart det med iakttagande av

föreskriven kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts,

äge domstolen, när skäl däi till förekommer,

att, innan slutligt utslag i målet

meddelas, förordna, att klandrade beslutet

ej må verkställas.

Domstols utslag, varigenom föreningsbeslut

upphävts eller ändrats, galle jämväl

för dem, som ej instämt klandertalan.

(Utskottets förslag.)

slutets dag. Försummas det, vare rätt

till klandertalan mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan,

vare lag som i 46 § andra stycket

sägs; dock skall styrelsens rätt till talan

anses bevarad, om den där omförmälda

flottningsstämman blivit inom ovan i

denna paragraf stadgad tid utlyst att

hållas så snart det med iakttagande av

föreskriven kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts,

äge domstolen, när skäl därtill förekommer,

att, innan slutligt utslag i målet

meddelas, förordna, att klandrade beslutet

ej må verkställas.

Domstols utslag, varigenom föreningsbeslut

upphävts eller ändrats, galle jämväl

för dem, som ej instämt klandertalan.

62 §.

Menar flottande, att genom föreningens beslut om kostnaders uttaxering

flottningen oskäligt betungas eller att något för föreningen fattat beslut eller

träffat avtal om arvode åt styrelseledamot eller revisor eller om flottningschefs,

annan tjänstemans eller arbetares anställande eller om sålunda anställd persons

avlöningsförmåner eller om pension, olycksfalls- eller sjukdomsunderstöd eller dylikt

åt honom eller hans anhöriga är oförenligt med flottledens intresse eller länder

till uppenbart men för de flottande, äge att därutinnan söka rättelse hos Kungl.

Maj:ts befallningshavande.

Förmenar flottande, att genom något under tidigare år fattat beslut eller

träffat avtal å flottningen under det år, han däri deltager, lagts kostnad, som ej

bör gäldas av det årets flottande eller som är uppenbart oskälig, äge likaledes söka

rättelse hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, som, när skäl därtill finnes, äger

bestämma, att kostnaden skall helt eller delvis bestridas av de flottande under

det år, varunder beslutet fattats eller avtalet träffats.

Huruledes i visst fall beslut eller avtal kan på förhand vinna Kungl.

Maj:ts befallningshavandes stadfästelse, därom skils i 27 §.

Om laga domstol.

63 §.

Flottningsförening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom denna

eller annan lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där föreningens

styrelse enligt reglementet har sitt säte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Om förvaltningen av skilda flottleder inom samma vattensystem.

64 §.

Finnas inom samma vattensystem flera flottleder under särskilda flottningsföreningars

förvaltning, skall i varje led flottningen såvitt möjligt ordnas på

sådant sätt, som utan oskäligt betungande eller gynnande av flottningen i viss

led må vara ägnat att befrämja flottningen i vattensystemet i dess helhet; och

bör därvid vad flottningschef för nedströms belägen led med iakttagande av de

regler, som må vara fastställda av vattendomstolen, bestämmer beträffande vattenhushållningen

och flottgodsets framsläppande, såvitt ske kan, lända till efterrättelse

för uppströms belägen led.

Har flottande i uppströms belägen flottled försummat erlägga för utgifternas

täckande infordrat tillskott, vare på framställning av styrelsen för nämnda

led styrelsen för nedströms belägen led, dit den flottandes flottgods ma hava vidare

framflottats. pliktig att, därest flottgodset kan där ur leden uttagas, kvarhålla

det för tillskottets uttagande i den ordning, som stadgas i 33 §.

65 §.

Kungl. Maj:ts befullningshavande äge

på framställning av flottningsförening

förordna, att denna sammanslås med

annan förening inom samma vattensystem,

där sådan sammanslagning finnes lämplig

med hänsyn till flottningens ändamålsenliga

ordnande i vattensystemet i

dess helhet samt byggnader och anstalter

i de skilda flottlederna finnas i tillfredsställande

skick.

Om sammanslagning av flotta ingsföreningar

underrätte Kungl. Maj:ts befäl

Iningsh avan de vattendomstolen för

anteckning i vattenboken.

65 §.

Önska olika flottningsförening ar sammanslås

till en, fatte var för sig beslut

därom. Dylikt beslut jämte förslag till

reglemente skall för fastställelse underställas

Kungl. Maj:ts befallningshavandes

prövning.

Kungl. Maj:ts befullningshavande äge

ock på framställning av bivattendrags

flottningsförening förordna, att denna sammanslås

med huvudvattendragets förening,

där sådan sammanslagning finnes lämplig

med hänsyn till flottningens ändamålsenliga

ordnande i vattensystemet i

dess helhet samt byggnader och anstalter

i bileden finnas i tillfredsställande

skick.

Om sammanslagning av flottningsföreningar

underrätte Kungl. Maj:ts

befallningshavande vattendomstolen för

anteckning i vattenboken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

168

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5 KAP.

Ordningsföreskrifter för deltagande i allmän flottning.

66 §.

Envar, som vill deltaga i allmän

flottning, åligger att före den i 57 §

omnämnda flottningsstämma hos flottningsstyrelsen

anmäla myckenheten och

beskaffenheten av det flottgods, han ämnar

under året införa i flottleden, samt

därefter avlämna flottgodset å eller invid

flott vatten inom uppgivet distrikt

av flottleden, allt i överensstämmelse

med de närmare föreskrifter reglementet

därom innehåller.

Han vare ock pliktig att över det

virke, han tillför flottleden, föra och vid

anfordran till styrelsen avlämna fullständiga

virkesjournaler och tumningslistor,

utvisande för varje flottleds- och

utUottningsdistrikt det tillförda virkets

mängd och dimensioner.

66 §.

Envar, som vill deltaga i allmän

flottning, åligger att viss tid före den

i 57 § omnämnda flottningsstämma hos

fhrttningsstyrelsen anmäla myckenheten

och beskaffenheten av det flottgods, han

ämnar under året införa i flottleden,

samt därefter avlämna flottgodset å

eller invid flott vatten inom uppgivet

distrikt av flottleden, allt i överensstämmelse

med de närmare föreskrifter

reglementet därom innehåller.

Han vare ock pliktig att över det

virke, han tillför flottleden, föra och

vid anfordran till styrelsen avlämna

fullständiga virkesjournaler och tumningslistor,

utvisande för varje flottledsoch

utflottningsdistrikt det tillförda virkets

mängd och dimensioner.

67 §.

Allt flottgods, som i allmän flottled framflottas, skall vara försett med tydliga

märken, vilka, innan de få användas, skola vara godkända av flottningsstyrelsen.

Över anmälda och godkända märken skall av styrelsen föras register,

och må i reglementet stadgas rätt för flottningsförening att vid märkes godkännande

upptaga viss lämplig avgift. Antalet märken, som av varje flottande må

användas, varde med iakttagande av vad i reglementet därom må stadgas bestämt

av flottningsstyrelsen.

Rätt till märke, som ej använts under viss i reglementet angiven tid, vare

förlorad; och må förty sådant märke av annan flottande upptagas och anmälas till

godkännande. ’

68 §.

Å flottgods, som är omärkt eller försett med otydligt eller ej godkänt

märke eller icke blivit i stadgad ordning anmält till flottning, skola läggas dubbla

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

umgälder; och äge flottningsstyrelsen till säkerhet för dem kvarhålla flottgodset

och, där ägaren är känd, efter tillsägelse till honom å offentlig auktion sälja så

mycket därav att beloppet därigenom täckes. År ägaren okänd, give Kungl. Maj:ts

befallningshavande i länskungörelserna och tidning inom orten föreläggande för

honom att inom nittio dagar anmäla sig hos Kungl. Maj:ts befallningshavande;

sker ej anmälan, må flottgodset säljas å offentlig auktion, och skall behållningen

av de vid försäljningen influtna medel tillföras någon föreningens fond, varom i

32 § förmäles, eller eljest användas till något flottledens gemensamma ändamål.

Ej må i andra fall, än i 73 och 74 §§ omförmälas, utan flottningsstyrelsens

begivande omärkt eller otydligt märkt flottgods upptagas ur allmän flottled.

69 §.

Virke, som tillföres allmän flottled å plats, varifrån dess utflottning beräknas

kunna medhinnas under första flottningsåret, må flottas obarkat, så framt

icke med avseende å beskaffenheten av vattendraget med stränder och fiske ävensom

övriga förhållanden, som kunna inverka på frågan, vattendomstolen finner

skäligt att för hela flottleden eller viss del därav förordna, att allt eller visst

slags virke skall, innan det utlägges i flottleden, hava undergått avbarkning.

Virke, vars utflottning beräknas icke kunna medhinnas under första flottningsåret,

skall, innan det utlägges i flottleden, hava medelst avbarkning så

fullständigt som möjligt befriats från bark, där ej med hänsyn till ovan sagda

förhållanden vattendomstolen funnit skäligt medgiva undantag från denna bestämmelse.

Ej må avbarkning verkställas å isen eller å stranden så nära vattnet, att

barken kan nedsköljas däri.

6 KAP.

Om tillsyn å allmänna flottleder och flottningsföreningijr.

70 §.

A allmän flottleds skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet

utöve Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsyn. Teknisk tillsyn å flottledsanläggningarnas

underhåll och nyttjande åligger under befallningshavandes

överinseende tillika tjänstemännen å väg- och vattenbyggnadsdistrikten, vilka hava

att verkställa inspektion å flottlederna i enlighet med de närmare föreskrifter, som

därom varda av Konungen meddelade.

Flottningsstyrelsen och flottningschefen äro skyldiga att vid tillsynens utövande

på anfordran lämna vederbörande alla erforderliga upplysningar.

Om rätt att vid förefallande behov hos vattenrättsdomaren påkalla besiktning

å anläggning för allmän flottled så ock om handräckning skils i 13 kap.

vattenlagen.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

165

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utslcottets förslag.)

71 §.

Har under någon tid flottning ej bedrivits i allmän flottled eller visst

flottledsdistrikt och varder till följd därav underhållet försummat, äge den, som

för anläggnings utförande må vara berättigad till ersättning, vidtaga åtgärder för

dess nödtorftiga underhall; finnas medel tillgängliga i underhållsfond, som i 32 §

sägs, må Kung], Majrts befallningshavande föranstalta, att nödiga underhållsarbeten

varda därmed vidtagna.

72 §.

Vidmakthållas ej de till farleds betryggande eller i övrigt till skydd emot

skada föreskrivna flottledsbyggnader, tillhålle Kungl. Maj:ts befallningshavande

flottningsstyrelsen att sådant fullgöra eller läte, om så erfordras, genast avhjälpa

bristen på föreningens bekostnad.

Uppstår genom försummelse i underhållet av skydd sbyggnader omedelbar

fara för vattenverk eller annan egendom, och bättras ej skyndsamt bristen, sedan

flottningsstyrelsen, flottningschef eller ombud, som i 44 § sägs, eller ock den, som

inom distriktet förestår flottningen, blivit tillsagd därom, vare ock den, som kan

lida men av försummelsen, berättigad att på föreningens bekostnad själv verkställa

arbetet, efter det bristen blivit av kronobetjänt i orten vid undersökning på stället

vitsordad.

73 §.

Har i allmän flottled virke sjunkit

å ställe, där det kan vålla uppgrundning

eller annan olägenhet, äge Kungl.

Maj:ts befallningshavande om dylikt virkes

bortskaffande enahanda vårdnad,

som i 72 § första stycket sägs om underhåll

av där avsedd fiottledsbyggnad;

stånde ock strandägare eller annan,

som kan lida men av virkets k vari ämnande,

fritt att, därest ej virket efter

tillsägelse till flottningsstyrelse, flottningschef

eller ombud, som i 44 § sägs,

eller den, som inom distriktet förestår

flottningen, skyndsamt bortföres, själv

upptaga virket, sedan behovet därav

blivit vid undersökning på platsen vitsordat

av två ojävige män. Om upptagandet

skall underrättelse genast lämnas

till flottningsstyrelsen; och äge styrelsen

avgöra, huruvida det upptagna

virket skall av föreningen för ägarens

73 §.

Har i allmän flottled virke sjunkit

å ställe, där det kan vålla uppgrundning

eller annan olägenhet, äge Kungl.

Maj:ts befallningshavande om dylikt virkes

bortskaffande enahanda vårdnad,

som i 72 § första stycket sägs om underhåll

av där avsedd fiottledsbyggnad;

stånde ock strandägare eller annan,

som kan lida men av virkets kvarlämnande,

fritt att, därest ej virket efter

tillsägelse till flottningsstyrelse, flottningschef

eller ombud, som i 44 § sägs,

eller den, som inom distriktet förestår

flottningen, skyndsamt bortföres, själv

på föreningens bekostnad upptaga virket,

sedan behovet därav blivit vid undersökning

på platsen vitsordat av två

ojävige män. Om upptagandet skall

underrättelse genast lämnas till flottningsstyrelsen;

och äge styrelsen avgöra,

huruvida det upptagna virket skall

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Majds förslag.)

räkning omhändertagas mot ersättning

för upptagning skostnaden eller ock till

upptagaren överlåtas.

Vad nu är sagt om sjunket virke

galle ock om virke, som i sjunkande

tillstånd står upprätt i flottleden.

(Utskottets förslag i)

av föreningen omhändertagas eller ock

till upptagaren överlåtas.

Vad nu är sagt om sjunket virke

galle ock om virke, som i sjunkande

tillstånd står upprätt i flottleden.

74 §.

Skulle vid allmän flottled i land flutet virke lämnas å ställe, där det kan

vålla skada, kvarliggande längre än med avseende å flottningens lämpliga anordning

och andra förhållanden kan anses behövligt, äge Kungl. Mai:ts befallningshavande

tillhålla flottningsstyrelsen att återföra virket till flottleden vid äventyr

att sådant eljest må på föreningens bekostnad verkställas.

Beträffande virke, som i flottleden lagt sig i brötar eller magasinerats å

otillåten plats eller i strid mot meddelade bestämmelser, skall vad nu stadgats

äga motsvarande tillämpning.

75 §.

Visar sig, att underhållet av allmän flottled försummas, att fastställda

amorteringsavgifter eller bestämda skadeersättningar ej behörigen gäldas eller att

flottningen ej ordentligt besörjes, eller förekommer eljest anmärkning mot flottningsförenings

verksamhet, och vinnes ej rättelse efter det flottningsstyrelsen

blivit i saken hörd, sammankalle Kungl. Maj:ts befallningshavande de flottande;

och ankomme då på Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövning, under vilka

villkor flottning vidare må tillåtas i flottleden.

På framställning av Kungl. Maj:ts befallningshavande eller när eljest anledning

därtill förekommer må Konungen i fall, som nu sagts, förordna om flottledens

förvaltning och flottningens ombesörjande i annan ordning än i denna lag

stadgas.

76 §.

För varje år å tid, som bestämts i reglementet eller föreskrives av Kungl.

Maj:ts befallningshavande, skall flottningsstyrelsen till Kungl. Maj:ts befallningshavande

insända:

förteckning över årets samtliga flottande jämte uppgift å dem tillkommande

rösträtt inom föreningen samt grunderna för deras deltagande i årets utgifter;

uppgift å den mängd flottgods, som inom varje flottledsdistrikt framflottats

under året;

bestyrkt räkenskapsutdrag, utvisande vad under året guldits och vad vid

årets slut återstår oguldet av kostnad, som skall gäldas enligt fastställda eller

av föreningen antagna amorteringsplaner, ävensom befintliga fonders ställning;

styrkt avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser samt av protokoll,

upptagande de å flottaingsstämma i anledning av nämnda berättelser fattade beslut.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

167

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Finner Kungl. Maj:ts befallningshavande nödigt att infordra ytterligare

upplysningar eller att taga del av föreningens räkenskaper och övriga handlingar,

vare styrelsen och flottningschefen skyldiga tillhandagå härmed.

Handlingar, som nu näinnts, skola hos Kungl. Maj:ts befallningshavande

hållas för envar tillgängliga.

7 KAP.

Straffbestämmelser.

77 §.

Idkas utan behörigt tillstånd flottning i allmän flottled, innan densamma

blivit till allmänt begagnande upplåten, eller eljest å tid, då flottning ej är medgiven,

eller utlägges i allmän flottled obarkat virke, där sådant icke är tillåtet,

vare bot från och med fem till och med femtio öre för varje stycke flottgods

dock lägst tio kronor; och skall, där olovlig flottning ägt rum innan flottleden

upplåtits till allmänt begagnande, den skyldige tillika förpliktas utgiva flottledsavgifter,

varom i 18 § förmäles.

Underlåter någon att vid flottning ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som till skydd för allmän farled, väg, bro eller färja blivit meddelade; eller

underlåter flottande vad honom åligger enligt 66 § andra stycket med avseende

å virkesjournaler och tumningslistor; eller

bryter någon mot det i 68 § andra stycket stadgade förbud att ur allmän

flottled upptaga omärkt eller otydligt märkt virke; eller

verkställer någon avbarkning i strid mot bestämmelsen i 69 § tredje

stycket;

straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

78 §•

Med böter från och med tjugufem till och med ett tusen kronor straffes:

1) ledamot av flottningsstyrelse eller flottningschef, där han mot bättre

vetande i handling, som framlägges å flottningsstämma eller ingives till Kungl.

Maj:ts befallningshavande, rörande flottledens eller flottningsföreningens angelägenheter

meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller flottningschef, där han uppsåtligen i strid med bestämmelserna

i 25, 32 eller 33 § använder någon flottledens eller de flottandes

tillhörighet för ett annat ändamål än det, för vilket samma tillhörighet må

användas;

3) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges å

flottningsstämma, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande flottledens

eller flottningsföreningens angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att göra

anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av honom granskats.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

{Kung!. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

79 §.

Åsidosattes föreskrift, som i 37 § andra stycket, 41 § första stycket, 44 §,

47 § andra och tredje styckena, 51 § första stycket, 54 § sista stycket eller 76 §

första och andra styckena är meddelad, eller försummar styrelseledamot vare

sig att på sätt i 56 § tredje stycket stadgas hålla den där omförmälda förteckningen

tillgänglig och översända den till flottande eller att, då flottande enligt

sjätte stycket i nämnda § påyrkat hänskjutande av visst ärende till prövning å

flottningsstämma, låta upptaga ärendet å förteckningen,

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med femhundra

kronor.

Förseelse mot 47 § tredje stycket, 51 § första stycket, 54 § sista stycket

eller 56 § tredje stycket, så ock styrelseledamots försummelse att å den i 56 §

omförmälda förteckning upptaga ärende, vars hänskjutande till ^flottningsstämma

av flottande påyrkats enligt sjätte stycket i samma §, må åtalas allenast av

målsägande, och skall härvid såsom målsägande anses såväl flottningsföreningen

som varje flottande.

Åtal för förseelse, som i denna paragraf omförmäles,_ skall anhängiggöras

vid allmän underrätt i den ort, där flottningsstyrelsen har sitt säte.

80 §.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med strängare straff.

81 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan, dock att av böter,

som ådömas enligt 77 § första stycket, en tredjedel, dock högst femhundra krooor,

tillfaller åklagaren. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling

ske enligt allmänna strafflagen.

8 KAP.

Särskilda bestämmelser.

82 §.

Varder allmän flottled jämlikt 6 kap. 27 § vattenlagen avlyst, skall, där

dess tillgångar överstiga skulderna, behållningen tilläggas någon fond hos flottningsföreningen

eller, om föreningen samtidigt upplöses, tillfalla länets skogsvårdsstyrelse

eller, där skogsvårdsstyrelse ej finnes, vederbörande hushållningssällskap

att användas till främjande av skogsvården inom flottledsområdet.

Understödsfond, varom i 32 § andra stycket förmäles, skall vid flottleds

avlysande främst användas för därmed avsedda ändamål, därvid personer, som

s. 169 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

169

(Kungl. Maj.ls förslag.) (Utskottets förslag.)

redan tillerkänts pension eller annat understöd, hava företräde framför dem, som

ännu icke kommit i åtnjutande därav; och må, där så finnes lämpligt, fondens

ändamål tillgodoses genom de understödsberättigades inlösande i anstalt för försäkring

eller understöd.

Där förhållandena påkalla sådant, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande

utse särskild förvaltare att övertaga avlyst flottleds tillbörigheter och vidtaga

erforderliga åtgärder därmed. Efter fullgjort uppdrag redovise förvaltaren inför

Kungl. Maj:ts befallningshavande.

83 §.

Vill utländsk man idka flottning i allmän flottled inom svenskt område,

skall han, jämte iakttagande av vad i denna lag är föreskrivet, hos Kungl. Maj:ts

befallningshavande i orten nedsätta en av två vederhäftiga inländska män utfärdad

löftesskrift, däruti de, en för bägge och bägge för en, borga såsom för egen

skuld för fullgörande av vad honom såsom flottande åligger.

84 §.

I fråga om framförande av flottgods i sammanlagda flottar äge stadgandena

i denna lag icke tillämpning; men låter någon flottgods framflyta hopfäst

i knippen eller mindre buntar eller framföres flottgods i ringbom, räknas det för

löstiottning och vare förty denna lag därå tillämplig.

Vad i denna lag är föreskrivet äger icke tillämpning på gränsfloderna

Torneå och Muonio älvar.

85 §.

Grenom denna lag upphävas:

1) 1 och 5 §§ i förordningen den 30 december 1880 om allmän flottled

samt övriga stadganden i samma förordning, i den mån de angå frågor, varom i

vattenlagen icke meddelats bestämmelser;

2) 10—22 §§ samt 24—26 §§ i flottningsstadgan den 30 december 1880, dock

med den inskränkning beträffande 20 §, som följer av stadgandet i 86 § här

nedan, så ock övriga stadganden i samma författning, i den mån de angå frågor,

varom i vattenlagen icke meddelats bestämmelser;

3) kungörelsen den 2 oktober 1885 angående ändring, såvitt granvirke angår,

i gällande föreskrifter om barkning av virke, som i allmän flottled framflöttas;

dock med den inskränkning, som följer av stadgandet i 86 § här nedan;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot

denna lags bestämmelser.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 14 käft. {Nr 18.) 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

86 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

Rättigheter och skyldigheter, som uppkommit dessförinnan, skola bedömas

efter äldre lag. .

Beträffande flottningen i flottleder, som tillkommit med stöd av äldre lag,

samt i fråga om flottningsföreningar, som bildats, innan denna lag trätt i kraft,

skola denna lags bestämmelser tillämpas; dock att där reglemente eller eljest

för flottledens nyttjande givna bestämmelser innehålla föreskrifter, som avvika

från vad under 4 kap. härovan stadgats, sagda föreskrifter skola lända till efterrättelse,

intill dess med ledning av denna lag nya föreskrifter hunnit meddelas,

dock högst intill den 1 januari 1923, samt att, beträffande skyldigheten att avbarka

virke, de i hittills gällande författningar meddelade bestämmelser eller med stöd

därav särskilt givna föreskrifter skola i avseende å sagda leder fortfarande gälla,

intill dess med tillämpning av denna lag ändrade bestämmelser därutinnan må

komma till stånd.

Det tillkommer Kungl. Maj:ts befallningshavande att tillse saväl att förut

fastställda reglementen varda så fort ske kan ändrade till överensstämmelse med

denna lag, som även att, därest i någon led flottning hittills bedrivits utan att

de flottande varit sammanslutna till förening, reglemente för flottningsförenmg

varder beträffande sådan led antaget och fastställt.

3:o) Lag

huru avgöras skäll, varest tidigare tillkommen allmän flottled skall jämlikt

vattenlagen bibehållas.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Omedelbart efter det denna lag trätt i kraft, insände Kungl. Maj:ts befallningshavande,

var för sitt län, till Konungen uppgift å de vattenområden inom

länet i vilka enligt 6 kap. 1 § första stycket vattenlagen allmän flottled skall

bibehållas, samt upplyse tillika om dag-m för det eller de beslut, varigenom efter

den 30 april 18*1 varje uppgiven flottled blivit ordnad, ävensom om flottledens

utsträckning uppåt och nedåt.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande, Nr 18.

171

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

2 §•

Med ledning av de från Kungl. Maj:ts befallningshavande inkomna upp
fifterna

utfärdar Konungen snarast provisorisk förteckning över de vattenområen,

i vilka enligt 6 kap. 1 § första stycket vattenlagen allmän flottled skall

bibehållas.

I sammanhang härmed skall kungöras, att, om någon vill påstå, att

vattenområde, som nyss sagts, ej blivit i förteckningen upptaget eller ock att i

visst område skall finnas allmän flottled på grand av stadgandet i 6 kap. 1 §

andra stycket, han må med bifogande av de handlingar, som han vill åberopa

till stöd för sitt påstående, göra anmälan därom hos vederbörande vattendomstol

före viss dag, åtta månader efter dagen för kungörelsens utfärdande. Handlingar,

som sålunda inkomma, skola efter sagda tids utgång ofördröjligen av vattenrättsdomaren

insändas till Konungen.

Visas sannolika skäl, att allmän flottled finnes i vattenområde, som i andra

stycket nämnts, upptages detsamma å en provisorisk tilläggsförteckning, som av

Konungen utfärdas sist ett år efter det denna lag trätt i kraft.

De provisoriska, förteckningarna över allmänna flottleder så ock kungörelse,

som ovan nämnts, skola införas dels för varje län i de delar, som beröra

samma län, i dess länskungörelser, dels ock tre gånger med fyra veckors mellantid

i allmänna tidningarna.

3 §•

Förmenar någon, att förteckningarna icke i överensstämmelse med stadgandena

i 6 kap. j. § vattenlagen angiva de vattenområden, i vilka allmän

flottled skall bibehållas efter 1920 års ingång, äge han, vid förlust av vidare

talan, inom två år från det denna lag trätt i tillämpning hos vederbörande vattendomstol

anhängiggöra klander mot förteckningarna medelst ansökan, som i två

exemplar skall ingivas till vattenrättsdomaren och i lika antal exemplar åtföljas

av de handlingar, vilka till stöd för klandret åberopas.

I fråga om behandlingen av sådan talan skall vad i 11 kap. vattenlagen

finnes stadgat beträffande ansökningsmål i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

4 §■

Sedan den i 3 § stadgade tid för anhängiggörande av klandertalan mot de

provisoriska förteckningarna gått till ända, skola vattendomstolarna, var för sitt

område, ofördröjligen i enahanda ordning, som i 2 § stadgas med avseende å de

provisoriska förteckningarna, offentliggöra, i vilka delar förteckningarna såsom

oklandrade vunnit laga kraft och i vilka delar klander väckts. Efter det anhängig.

! 0I''d klandertalan blivit genom laga kraft ägande beslut avgjord, skall uppgift

därom jämväl på enahanda sätt offentliggöras.

5 §■

I mån som provisorisk förteckning vinner laga kraft eller anhängiggjord

klandertalan bliver slutligen avdömd, vare därmed för framtiden av
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

gjort, huruvida den 1 januari 1920 allmän flottled fanns i visst vattenområde

eller icke. .

Om sålunda träffat avgörande skall anteckning ske i vattenbokens andra

avdelning; och galle härom i tillämpliga delar stadgandena i 12 kap. 14 § vattenlagen.

6 §■

Uppstår tvist om rättsförhållande, som är beroende därav, huruvida den 1

januari 1920 allmän flottled fanns i viss område eller icke, och äy ej frågan därom

efter vad i 5 § sägs avgjord, skall med tvistens prövning anstå till dess sådant

avgörande skett.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

4:o) Lag

om ändrad lydelse av 19 kap. 15 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 15 § strafflagen skall erhålla följande

ändrade lydelse: .

Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän minnesvård, brygga, bro,

färja, brunn, vattenledning, gasledning, väg, gata, farled eller flottled; eller stängsel

eller märke, som, till avvärjande av fara eller till varning därför, vid allmän väg,

gata eller farled eller å annat sådant ställe satt är; straffes med fängelse i högst

sex månader eller straffarbete i högst två år. I ringare fall må till böter dömas.

Tillstänger man olovligen, utan skadegörelse, som nu är nämnd, allmän

väg, gata, farled eller flottled, eller utkastar man i segelled eller flottled barlast

eller annat, varav uppgrundning förorsakas kan; vare straffet böter.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

173

(Kungl. May.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5:o) Lag

om ändrad lydelse av 24 och 36 §8 i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

1 mom. Har i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation eller

om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt vattenlagen fast egendom

blivit avträdd samt ersättningen å behörig ort nedsatts, eller, där fråga är om

strömfall, för vilket enligt sistnämnda lag ersättningen bestämts att utgå medelst

kraftöverföring, denna i föreskriven ordning påbörjats, skall vad sålunda avträtts

ej vidare häfta för inteckning, som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan

till rätten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet, göras anteckning i

inteckningsprotokollet såsom i 23 § sägs.

Har egendom blivit avträdd jämlikt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, skall, sedan områdets

inlösen fullbordats, vad i föregående stycke stadgats äga tillämpning.

2 mom. Kommer vid fördelning av ersättning enligt vattenlagen för förlorad

vattenkraft eller av ersättning, som enligt nämnda lag eller lagen om dikning

och annan avledning av vatten eller lagen om flottning i allmän flottled

tillkommer jord- eller vatten ver ksägare för skada eller intrång, eller av lösen för

mark, som jämlikt bestämmelserna i gruvestadgan avträtts till gruvägare, betalning

att utfalla å huvudstolen av inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning

av medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan

rättsägare i fast egendom ändå att försäljning av egendomen ej skett, betalning

å huvudstolen av intecknad fordran, för vars gäldande försäljningen skolat

ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom,

sedan fördelningen visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft, anteckning

gjord i inteckningsprotokollet som nyss sagts.

Vad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande bestämmelser

om expropriation intecknad egendom tages i besittning av den exproprierande

före expropriationens fullbordande eller allenast till en del varder till honom

avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till intecknad egendom

upplåtes samt i något av de fall nu sagda äro vid ersättnings fördelning betalning

utfaller å huvudstol av inteckning, så ock där enligt vattenlagen intecknad

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

egendom varder avträdd, innan ersättningen blivit slutligen bestämd, eller enligt

sagda lag eller gällande bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk

eller om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område allenast en del av in tecknad egendom avträdes och vid fördelning

av ersättningen betalning utfaller å intecknings huvudstol.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,

blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall egendomen, sedan

auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, icke vidare häfta för större

del av intecknade beloppet än köparen enligt 131 § utsökningslagen kan hava fått

avräkna å köpeskillingen eller som enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå

i egendomen; och varde därom, efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen kunnat utgå ur

köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande därom, när det visas, huru

köpeskillingen fördelats ''och att fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga

kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser om

expropriation en eller flera av gemensamt intecknade egendomar helt eller delvis

avträdas till den exproprierande eller av honom före expropriationens fullbordande

tagas i besittning eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till en eller flera av

gemensamt intecknade egendomar upplåtes, eller att enligt vattenlagen eller gällande

bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk eller lagen om flottning

i allmän'' flottled en eller flera av gemensamt intecknade egencfomar varda

helt eller delvis avträdda eller åtgärd vidtages, som medför skada eller intrång å

en eller flera av gemensamt intecknade egendomar, eller att egendom, som gemensamt

med annan häftar för inteckning, delvis avträdes enligt lagen om rätt i

vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

eller att frälseränta, som gemensamt med annan fast egendom häftar för inteckning,

varder inlöst för statsverkets räkning eller avlöst, de övriga egendomarna

häfta för intecknat belopp, varför betalning utfallit vid ersättnings fördelning;

skolande jämväl därom göras anteckning i inteckningsprotokollet enligt vad i 1

mom. andra stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

175

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kung]. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning,

huruvida och på vad sätt det genom lagstiftning

eller andra åtgärder må möjliggöras att i större omfattning

än hittills tillvarataga det i de allmänna flottlederna

sjunkna virket, samt därefter för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda;

samt

C) att de i anledning av förevarande proposition

väckta motionerna nr 124—127 och 131 i första kammaren

samt nr 293—295, 317 och 318 i andra kammaren,

i vad desamma icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet här ovan hemställt, icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 april 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

ADOLF DAHL.

Reservationer:

l:o) Lagen om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Vid 2 kap. 11 §

av herrar Dahl och Andersson i Knäppinge, vilka anfört:

fl anslutning till de synpunkter, som av herr Lubeck framförts i

hans motion, hava vi ansett, att 2 kap. 11 § och 6 kap. 5 § vattenlagen

borde ändras, i syfte att för det fall, att ägare av outnyttjat strömfall

för flottled måste avstå vatten utöver vad stadgandena i 1 kap. vattenlagen

föranleda, strömfallets ägare berättigades till ersättning för de kostnader

och den vattenförlust, som vid strömfallets utbyggande till följd

av dylikt avstående för honom uppkomme.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

17(5

Vid 6 kap. 5 §

av herrar Dahl och Andersson i Knäppinge, med åberopande av vad

som anförts vid 2 kap. 11 §.

•2:o) Lagen om flottning i allmän flottled.

Vid 9 §

av herrar Östberg, von Sydow och Lindström, vilka anfört:

»Av de sakkunnigas betänkande framgår, att en av de väsentligaste

olägenheterna i nu gällande lagstiftning är den, att den som lider skada

genom flottning icke är skyldig att anhängiggöra sin talan om skadestånd

under sådan tid, att det är möjligt för motparten att kontrollera skadans

omfång och gendriva den bevisning, som den skadelidande i förväg kan

hava förskaffat sig. Om skada inträffar genom flottning ett år och anmälan

därom icke sker, förrän nästkommande års flottning mellankommit,

torde det i regel vara omöjligt för flottningsföreningen att anskaffa utredning

om skadans uppkomst och omfång. Rättvisa och billighet fordra

därför enligt vår mening, att en uppgörelse mellan parterna framtvingas

inom sådan tid, att tillfälle till utredning står öppet för dem båda. Detta

skulle vinnas genom Kungl. Maj:ts förslag men icke genom utskottets,

enligt vilket skadan icke behöver anmälas förr än efter utgången av kalenderåret

näst efter det, då skadan timade.

I anledning härav och då även med hänsyn till att en flottningsförening

endast driver sin verksamhet under ett år, det är av vikt, att

varje krav mot föreningen framföres, innan dess verksamhet upphört och

dess räkenskaper avslutats, anse vi, att utskottet i denna del bort tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag.»

Vid 11 §

av herr Hage, som anfört följande:

»Det föreliggande förslaget till lag om ändring av vissa delar av

vattenlagen m. m. (flottningslagstiftningsförslaget) syftar i vissa delar till

att reglera förhållandena mellan å ena sidan flottningsbolagen, bakom

vilka i stor utsträckning stå de stora och mäktiga trävarubolagen, och å

andra sidan strandägarna, som till stor del utgöras av småbönder (''små

skogs- och tegägare’, som saken uttryckes av herr Lindhagen i hans med

s. 177 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

177

anledning av propositionen avgivna motion nr 130 i första kammaren).

Med hänsyn därtill, att lagförslaget i största utsträckning berör Norrland,

blir detsamma också i viss mån och till vissa delar en Norrlandslag till

skydd mot bolagsvälde, avseende att skydda såväl de mindre skogsägarnas

rätt att begagna flottningslederna som att tillgodose strandägarnas

anspråk på tillfredsställande ersättning vid skada eller intrång genom

flottningen.

Att lagstiftningsåtgärder av sådan art äro behövliga, intygades redan

av Norrlandskommittén. Det föreliggande lagförslaget innehåller

också bestämmelser, som innebära förbättringar på detta område, och utöver

detta har utskottet dessutom på eu de! punkter vidtagit vissa ändringar,

som också måste anses innebära möjligheter för ett bättre tillgodoseende

av ovannämnda intressen. Dock gå dessa förbättringar, enligt

mitt förmenande, ej så långt som varit önskvärt, särskilt med hänsyn till

det förhållandet, att de små strand- och skogsägarna i detta som i många

andra avseenden ofta stå söndrade och svagt rustade vid bevakande av

sina intressen mot bolagen, som på grund av sina ekonomiska tillgångar

äga större möjlighet att bevaka sina intressen genom tillgång till juridisk

och annan sakkunskap.

Jag bär alltså tillåtit mig att på nedanstående punkter, där utskottets

förslag ej synes mig tillfredsställande ur dessa synpunkter, reservera

mig med yrkande om ändringar i utskottsmajoritetens förslag.

Herr Lindhagen har i sin motion påyrkat avslag på lagförslaget

och framläggande till nästa års riksdag av ett ur ovannämnda synpunkter

bättre utformat lagförslag. Då ett sådant avslagsyrkande visat sig

fullständigt utsiktslöst, har jag i stället koncentrerat mig på att söka

åstadkomma förbättringar i regeringens förslag, särskilt till förmån för

ovannämnda och liknande intressen. På vissa punkter ha också sådana

yrkanden om förbättringar vunnit majoritet inom utskottet. Så har t. ex.

utskottsmajoriteten gått med på att göra ett uttalande i vattenlagen kap.

10 § 17 mom. 4, avseende att peka på nödvändigheten av anordningar i

vissa fall för fiskets skyddande. Vidare har av utskottet föreslagits, att

rätten till husbehovsflottning måtte utsträckas till samtliga jordbrukare,

som kunna använda sig av flottleden (flottningslagen kap. 1 § 3). I samma

lag kap. 2 § 9 har tiden för strandägare att väcka skadeståndsersättningsanspråk

av utskottet föreslagits skola utsträckas. Likaså har utskottsmajoriteten

varit med om att föreslå borttagande ur kap. 2 § 12

av den i propositionen föreslagna bestämmelsen, som syftade till att på

sätt och vis beröva part möjlighet att gå utom en viss trakt vid utseende

av skiljeman.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 14 käft. (Nr 18.) 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Detta är några av de förbättringar, som inom utskottet vunnit majoritet,

och anser jag mig av dessa anledningar ej kunna biträda herr

Lindhagens yrkande att riksdagen måtte avslå propositionen, såvida icke

första kammaren skulle komma att vid en eventuell sammanjämkning

borttaga en del av dessa förbättringar, i vilket fall det vore bättre, om

lagen finge falla i år för att upptagas till behandling ett kommande år,

då en annan del av vattenlagstiftningen i alla fall samtidigt torde komma

att behandlas och då med en annan sammansättning av första kammaren

en lag kunde åstadkommas, som vore fördelaktigare ur de synpunkter, som

ovan sagts.

Till stöd för sitt yrkande har emellertid herr Lindhagen framställt

åtskilliga erinringar mot det föreliggande förslaget, vilka jag anser vara

av beskaffenhet att icke böra utan vidare lämnas obeaktade. Utskottet

har emellertid haft den uppfattningen, att ett med stöd av vissa anmärkningar

framställt avslagsyrkande icke skulle i sig innefatta ett alternativt

yrkande om ändringar i förslaget i den riktning, anmärkningarna gå, och

har därför icke blott undandragit sig att upptaga till diskussion dessa

anmärkningar, utan till och med underlåtit att överhuvud omnämna deras

tillvaro.

Utskottet har sålunda uraktlåtit att upptaga till prövning, bland annat,

l:o frågan huruvida icke avlysande av allmän flottled alltid bör

förbehållas Konungens avgörande;

2:o frågan om ej åtminstone huvudflottlederna höra ägas och förvaltas

av staten;

3:o frågan beträffande instansordningen, huruvida icke vattenöverdomstolen,

eventuellt med en något ändrad sammansättning, bort göras

till överinstans i flottningsmål i stället för såsom nu är föreslaget, regeringsrätten;

samt

4:o frågan huruvida icke en minimigräns borde stipuleras för de

s. k. fiskeavgifterna.

På grund därav att motionärens uttalanden på dessa och andra

punkter icke av utskottet betraktats som yrkanden, är jag förhindrad att

i kammaren framföra yrkande om ändringar på .vissa av dessa punkter,

där jag har en mot utskottets majoritet avvikande mening. Likaså avstänges

jag från möjligheten att reservera mig på en del andra punkter,

på grund av att ingen motion föreligger, vilket åter i viss mån har

sin grund däri, att motionstiden för denna omfattande proposition trots

framställning inskränktes till 10 dagar.

Jag ser mig alltså nödsakad inskränka min reservation till att yrka,

att följande ändringar vidtagas i utskottsmajoritetens förslag:

s. 179 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 1H.

179

Förslag till lag om flottning i allmän flottled.

2 kap. 11 § formuleras på följande sätt:

Skiljemannaåtgärd, som i 10 § sägs, må påkallas av envar av parterna.

Sådant påkallande sker medelst framställning till motparten eller

skiljeman, som denne må hava utsett på förhand.

Har flottningsförening underlåtit att utse skiljeman och vederbörligen

anmäla valet, eller har annan part, för vilken skiljeman ej blivit

på förhand utsedd, ej inom tio dagar efter skiljemannaåtgärdens påkallande

tillkännagivit sitt val av skiljeman, eller kan ej enighet vinnas

om valet av den tredje, skall skiljeman utses av domaren i orten.

Tiden för syns hållande bestämmes av skiljemännen med iakttagande

av att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra skyndsamt uppskattas

— vilket bör ske särskilt där skadan kan anses vara av betydlig ekonomisk

innebörd i förhållande till den skadelidandes ekonomiska ställning

och den skadelidande fordrar skyndsam uppskattning och ersättning — synen

såvitt möjligt hör företagas efter det flottningen avslutats och i

sammanhang med övriga skadors uppskattande. Har sedan skiljemannaåtgärd

påkallats, skiljedom ej meddelats inom etthundraåttio dagar därefter,

vare part oförhindrad draga tvisten under prövning av allmän

underrätt i den ort, där skadan skett. Skiljedom, som meddelas senare

än nu sagts, vare utan verkan, såframt ej parterna överenskomma att

åtnöjas därmed».

■ Vid 12 §

A) av herrar von Sydoiv och Lindström, vilka anfört:

»I denna paragraf har Kungl. Maj:t i syfte att förebygga att, såsom

det i verkligheten inträffat, strandägare till skiljeman utsett person från långt

avlägsen landsdel, endast för att vålla sin motpart större kostnader, föreskrivit,

att om part valt sin skiljeman utom orten och det funnes uppenbart,

att han inom densamma haft tillgång till ojävig och lämplig skiljeman,

han sj^älv finge vidkännas den ökade kostnad, som han därigenom

orsakar. Utskottet har ersatt detta stadgande med en allmän föreskrift

att skiljemännen vid utdömande av ersättning'' och kostnader alltid skola

pröva desamma efter skäligheten. Utskottets mening har naturligtvis

icke varit att därmed skydda sådan kitslighet som ovan sagts, men då

Kungl. Maj:ts förslag är vida tydligare och klarare än utskottets, vars

värde blir beroende av dess tillämpning, anse vi, att utskottet bort tillstyrka

Kung!. Maj:ts förslag.»

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

B) av herr Hage, som med åberopande av vad som anförts vid 11 §r

yrkat, att förevarande paragraf måtte formuleras på följande sätt:

»Varder dömt till ersättning, skall den ersättningsskyldige ock förpliktas

att, efter vad skäligt prövas, gälda såväl kostnaden för skilj emannaförrättningen

som motpartens utgifter å saken; dock att där ersättningen

ej sättes högre än den ersättningsskyldige före förrättningen bjudit,

kostnaden må gäldas av allmänna medel. Ogillas ersättningsyrkande, men

finnes den, som framställt kravet, ej hava saknat fog därför, vare ock lag

som sist sagts; eljest gälde den som framställt kravet hälften av kostnaden

och må den andra hälften gäldas av allmänna medel.

Vad de flesta — — — — — — — där skadan skett.»

Vid 29 §

av herrar Dahl, Östberg, von Sydow, Lindström, Andersson i Knäppinge

och Nilsson i Vibberbo, vilka yrkat, att paragrafen måtte tillstyrkas i oförändrat

skick, samt ansett, att utskottets utlåtande i denna del bort erhålla

följande lydelse:

»Gällande lagstiftning reglerar hithörande förhållanden på det sätt,

att åtskillnad göres mellan gemensamma och enskilda skiljeställen. Med

''gemensamt’ synes lagstiftaren hava åsyftat sådant skiljeställe, där allt

virke, som framkommer till skiljebommen, bliver utsorterat till de olika

ägarna; med ''enskilt’ åter sådant, där endast vissa virkesägares flottgods

uttages, under det att de övrigas virke framflottas vidare för att längre

ned i leden utskiljas. Vid de gemensamma skiljeställena skola sorteringsutgifterna

fördelas å allt virket; vid de enskilda åter skall den eller de

flottande, vilkas virke där utskiljes, ensam vidkännas alla utgifterna vid

skiljet, däri inräknad även anläggningskostnaden för sorteringsapparaten.

Lagbestämmelserna härom återfinnas i flottningsstadgans 4 och 12 §§.

Uti 4 § 1 mom. är det ålagt synemännen att, jämte annat, särskilt utreda,

huruvida, där någon önskar få sitt flottgods avskilt annorstädes än

vid gemensamt sorteringsställe, sådant kan ske, utan att annans flottgods

oskäligt uppehälles, och huru för avskiljandet nödig anstalt hör inrättas;

och i 12 § föreskrives, att om någon flottandes virke avskiljes annorstädes

än vid gemensamt sorteringsställe, skall han ensam vidkännas kostnaden

för avskiljandet så ock för anstalt, som för sådant ändamål erfordras.

Principen för sorteringsutgifters fördelande synes således enligt

gällande lag vara den, att envar flottande deltager uti dessa utgifter endast

vid det skiljeställe, där hans virke uttages, alltså ungefär samma

grund som den, varpå det kungl. förslaget bygger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet* utlutande Nr IS. 1X1

Såsom de sakkunniga i sina motiv anfört, hava emellertid icke

exempel saknats (härpå, att i större flottleder ett eller flera skiljeställen

uppe i landet betraktats såsom och benämnts ''gemensamma’ med bestämmelser,

att allt virke, även det passerande, skall deltaga i sorteringskostnaden,

kanske även i kostnaden för ''finsorteringen’, avseende fördelningen

av det urskilda virket mellan olika ägare eller i skilda kvaliteter.

Ett sådant förfarande lär dock, anföra de sakkunniga, knappast kunna

försvaras ur rättvisans synpunkt. Det torde vara tillräckligt erinra om,

att, såsom denna bestämmelse i vissa fall tillämpats, det inträffat, att

virke, som flottats genom hela leden till dess ändpunkt, måst vid 4 å 5

olika s. k. allmänna skiljeställen bidraga till gäldande av sorteringskostnaderna

för annat virke samt därefter slutligen drabbats av kostnaden

för sin egen sortering. Att på dylikt sätt belasta långfärdsvirket med

kostnader, varav det icke har den minsta nytta, innebär eu obillighet.

Är inrättandet av skiljeställe på eu viss ort till allmän nytta för trakten

utan att alltför stora olägenheter därav uppstå för det allmänna, är detta

visserligen tillräcklig anledning till att medgiva skiljeställes anläggande

men att härutöver fordra, att samtliga i leden flottande skola bidraga

till såväl anläggningens som sorteringsarbetets bekostande, kan ej vara

annat än till skada för skogsägarna och de flottande. Det passerande

virket tillskyndas ändock i varje fall den skadan, att det uppehälles vid

skiljestället och således framkommer senare till bestämmelseorten.

De sakkunnigas, liksom sedermera Kungl. Maj:ts förslag, innebar

därför, att sorteringskostnaderna, däri även inbegripes amorteringskostnaden

för skiljeanordningarna, skulle för varje skiljeställe drabba endast

det virke, som där uttages ur leden, dock med undantag för det fall,

då det finnes uppenbart, att till följd av det utsorterade virkets avskiljande

ur leden orsakas minskning i sorteringskostnaderna för passerande

virke, då det längre ned i leden skall urskiljas. Kungl. Maj:ts befallningshavande

skulle i sådant fall äga bestämma, att även detta flottgods skall

i mån av den båtnad, det tillskyndas, deltaga i sorteringskostnaderna vid

skiljeställe, som det passerar.

Till dessa principer, såsom innebärande full rättvisa, har utskottet

anslutit sig och därför ansett sig böra tillstyrka propositionen oförändrad.

De av enskilda motionärer framburna olika ändringsförslag har

utskottet sålunda icke ansett sig kunna i större eller mindre mån biträda.

Vissa motionärer anse, att i lag skulle uppdragas en allmängiltig

gräns för åtskillnaden mellan gemensamma och enskilda skiljeställen, men

detta synes vara synnerligen svårt och skulle endast ytterligare inveckla

lösningen av förevarande spörsmål. Det är nämligen att märka, att förhål
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

landena vid varje skiljeställe kunna under olika tider betydligt växla,

och att ett skiljeställe, som vid en viss tid borde anses som gemensamt,

ganska snart kan nedsjunka i betydelse för orten, så att det bör betecknas

såsom enskilt. Utvecklingen skulle troligen även leda därhän, att

de intresserade sökte få alla skiljeställen i sinom tid förvandlade till gemensamma.

Vad åter angår förslaget att göra åtskillnad mellan sådana

sorteringskostnader, som föranledas av grovsorteringen å ena samt av

fin sorteringen å andra sidan, kan utskottet ännu mindre godtaga en sådan

lösning. Först och främst torde det, enligt vad utskottet från sakkunnigt

håll inhämtat, vara ogörligt att ens tillnärmelsevis avgöra, huru

stor del av sorteringskostnaden kan hänföras till grovsorteringen, ty med

de invecklade apparater, som numera användas vid skiljena, pågår arbetet

med såväl grovsortering som finsortering i ett sammanhang. Vidare

torde en sådan lösning kunna bliva orättvis i de ej så sällan förekommande

fall, då endast ett virkesmärke uttages vid skiljestället och då sålunda

all sorteringskostnad vid skiljestället är att anse såsom kostnad för

grovsortering.

Att, såsom i herr Welanders motion föreslås, helt och hållet överlämna

åt Kungl. Maj:ts befallningshavande att ''efter vad skäligt prövas’,

bestämma om sorteringskostnadernas fördelning vid olika skiljeställen,

kan icke heller vara riktigt. I motionen hava icke angivits några grunder,

varefter denna prövning skulle verkställas. Sådana objektiva riktlinjer

lära icke heller kunna fastställas. Saken skulle således komma

att i det hela bero på rent subjektiva omdömen. Vidare finnes icke

någon som helst garanti för att där en och samma flottled, såsom ofta

är fallet, går genom flera län, en likformig tillämpning kommer till stånd

inom de olika länen.

Under utskottets behandling av förevarande paragraf har tanke

väckts på en sådan anordning, att kostnaderna för sorteringsarbetet vid

alla skiljeställen i ett vattendrag skulle sammanslås och därefter fördelas

lika på allt virke, som därstädes framflottas. Svenska flottningschefsföreningen

har i en till utskottet ingiven skrivelse, samtidigt med att föreningen

förordat propositionens antagande i denna punkt i oförändrat skick,

förklarat, att tekniska hinder ej möta för genomförandet av ett sådant

system, som nyss sagts. Utskottet har dock icke av det material, som

stått utskottet till buds, kunnat erhålla en säker uppfattning om, huru

ett dylikt system skulle verka i olika vattendrag. Anledning synes dock

vara att befara, att systemet flerstädes skulle vei’ka obilligt. Utskottet

har därför ej tilltrott sig att ifrågasätta, att en sådan princip, som ovan

antytts, lägges till grund för lagstiftningen.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Andra lagutskottet* utlåtande Nr IS.

Utskottet har alltså funnit sig böra stanna vid den lösning av före
varande

spörsmål, som Kung]. Maj:ts förslag innebär.»

Vid 39 §

av herr Hage, som, med åberopande av vad som anförts vid 11 §,

yrkat, att förevarande paragraf måtte formuleras på sätt föreslagits i

Kungl. Maj:ts proposition.

Vid 40 §

A) av herrar Jacob Larsson, Magnusson i Kalmar och Strömberg,

vilka anfört:

»På de av departementschefen anförda skäl kunna vi icke biträda

utskottets beslut att med avseende på denna paragraf ansluta sig till de

flottningssakkunnigas förslag i den del, vari detta skiljer sig från paragrafens

lydelse enligt Kungl. Majt:s proposition. Däremot hava vi ej

funnit anledning att med avseende på den av utskottet föreslagna ändringen

i övrigt framföra avvikande mening. Vi anse alltså, att ifrågavarande

paragraf borde erhålla följande lydelse:

40 §.

Kungl. Majt:s befallningshavande i det eller de län, där flottleden

framgår, skall för viss tid utse lämplig person att utöver det i flottningsförenings

reglemente angivna antal styrelseledamöter vara ledamot av

flottning sstyr el sen med samma etc.---lika med utskottet.»

B) av herr Hage, som, med åberopande av vad som anförts vid

11 §, yrkat, att förevarande paragraf måtte formuleras på sätt föreslagits

i Kungl. Maj:ts proposition.

Vid 50 §

av herrar Dahl, Östberg, von Sydow och Lindström, vilka anfört:

»I Kungl. Maj:ts förslag upptages stadgande av innehåll att Kungl.

Maj:ts befallningshavande för varje flottningsförening skall utse dels en

ledamot av dess styrelse och dels en revisor. Enligt de flottningssakkunnigas

förslag hade Kung]. Maj:ts befallningshavande icke någon ovillkorlig

förpliktelse härutinnan, utan var utseendet av såväl styrelsemedlem

som revisor beroende av lämplighetsprövning av befallningshavanden.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet har i fråga om styrelseledamot ställt sig på de flottningssakkunnigas

och i fråga om revisor på det kungl. förslagets ståndpunkt.

Enligt vår uppfattning förefinnes det icke något skäl att låta olika normer

gälla för dessa båda fall. Vi tro också, att ifråga om de allra flesta

flottningsföreningar något verkligt behov av en offentlig revisor icke förefinnes,

och att sålunda nyttan av hans verksamhet icke motsvarar kostnaden

därför. Vi anse därför, att utskottet bort föreslå följande lydelse av

ifrågavarande paragraf:

50 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas

av en eller flera revisorer.

Revisorerna utses årligen å den -flottningsstämma, där styrelsen väljes;

dock äge dessutom Kungl. Maj.ts befallning shav ande i det eller de län, där

flottleden framgår, att när sådant efter ansökan eller eljest finnes lämpligt,

för viss tid utse en revisor att med övriga revisorer deltaga i granskningen.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots

tjänst.

Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått

till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald revisor, innan den tid, för vilken han

blivit vald, gått till ända, och finnes ej ersättare, åligger det styrelsen

att ofördröjligen föranstalta om val av ny revisor. Avgår revisor, som

av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsetts, skall anmälan därom genast

göras hos nämnda myndighet.

Av Kungl. Majrts befallningshavande utsedd revisor njute ersättning

av föreningen med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

»

Vid 55 §

av herrar Jacob Larsson, Magnusson i Kalmar och Strömberg, vilka

anfört:

»Med avseende på denna paragraf hava vi inom utskottet biträtt

ett där framställt yrkande, att paragrafen skulle erhålla följande lydelse:

55 §.

Jämte vad----flottningsstämma gälla:

att flottande----i flottningen;

s. 185 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

185

att med de — —

öva rösträtt för mera än

manlagda röstetal;

att flottande--

att frånvarande —

att såsom — — - att vid lika — —

— — gemensamma utgifter, dock må ingen liten

tiondedel av de vid stämman närvarandes sam
-

— — fullgöres;

— — — ombud;

- — avgivas;

— — stämmans ordförande.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 14 Käft. (Nr 18). 24

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:192 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen m. m., dels ock elva i anledn s. 1 i texten