Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungi. Maj ds proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter m. m., dels ock i anledning därav väckta motioner.

1919-04-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1919:24, Utlåtande i anledning av dels Kungi. Maj ds proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter m. m., dels ock i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande AV 24.

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli fredagen den 11 april kl. Va 12 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungi. Maj ds proposition med förslag

till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den

28 mars 1917 om förbud i vissa fall mot fortskaffande

av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter m. m.,

dels ock i anledning därav väckta motioner.

Närvarande: Herrar Dahl, von Sneidern, Ernst Lindblad, Jakob Larsson, Östberg,

Alfred Petrén, Boberg, Stenström, Kaijser, Magnusson i Kalmar,

Andersson i Knäppinge, Karlsson i Gasabäck, Nilsson i Yibberbo,

Strömberg, Karlsson i Nynäshamn och Johansson i Sollefteå.

Genom en den 24 mars 1919 dagtecknad proposition, nr 290, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan

intagna förslag till

l:o) lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917

om förhud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg

mellan utrikes orter; och

2ro) lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 20 juni 1918

om förhud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg

mellan svensk och utrikes ort.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,

får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

25

I samband med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft följande i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

nr 199 i första kammaren av herr Kaijser och nr 377 i andra kammaren

av herrar Thore, Lindman, Lithander, Corneliusson, Lindvall, Liibeck och

Sommelius.

Herr Kaijser har i sin motion, med hänvisning till vad som anförts Herr Kaiji

en av samme motionär i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nrsfiis m0 lon''

285 med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 26 april 1918

om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden väckt motion, nr 194, i första kammaren och med åberopande

tillika av sjöfartskommitténs i förevarande proposition återgivna yttrande,

hemställt om avslag å propositionen. Utskottet får beträffande skälen för

detta yrkande vidare hänvisa till berörda motion nr 194 i första kammaren,

vilken motion återgivits i utskottets samtidigt härmed avgivna

utlåtande nr 19 i anledning av Kungl. Maj:ts berörda proposition nr 285.

I den av herr Thore och hans medmotionärer väckta motionen har ^erJ

hemställts dels om avslag å förevarande, proposition, i vad den avser

förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 20 juni 1918

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg

mellan svensk och utrikes ort, dels om en sådan ändring i propositionen,

i vad den avser förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen

den 28 mars 1917 om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med

svenskt fartyg mellan utrikes orter, att ifrågavarande lag måtte erhålla

den av 1916 års riksdag beslutade ordalydelsen (lag den 8 juli 1916),

samt att lagen måtte givas fortsatt tillämpning endast till och med den

31 december 1919.

Till stöd för dessa yrkanden har anförts följande:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 290 till innevarande års riksdag har

föreslagits, dels fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 omförbud

i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes

orter, dels fortsatt tillämpning av lagen den 20 juni 1918 om förbud i

vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk

och utrikes ort. Båda lagarna äro föreslagna att äga fortsatt tillämpning

under 12 månader eller till och med den 30 april 1920.

I motiven till de ifrågavarande kristidslagarna åberopas såväl handelskommissionens

yttrande över en fortsatt tillämpning av ifrågavarande

lagförslag som ock sjöfartskommitténs hemställan i ärendet. Handelskommissionen

anser, att till följd av det oklara läge, vari åtskilliga

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 15 käft. (Nr 19—24.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

handelspolitiska spörsmål för närvarande befinna sig, frågan om lagarnas

fortsatta tillämpning ännu en tid borde anstå. Då de nuvarande lagarnas

giltighetstid utlöper den 30 april, finner sig emellertid kommissionen föranlåten

att hemställa om en fortsatt tillämpning, dock under framhållande

att, till följd av ändrade förhållanden, de förordnanden, som Kungl. Maj:t

enligt sagda lagar skulle äga att meddela, möjligen icke torde bli erforderliga

för hela tiden intill den 30 april 1920, eller att i allt fall undantag från

lagarnas bestämmelser kunde komma att beviljas i större utsträckning

än som tidigare skett.

Sjöfartskommittén har uttalat den åsikten, att en förlängning av

lagarnas giltighetstid ej måtte äga rum och har närmare motiverat denna

uppfattning uti en i propositionen intagen skrivelse.

Kungl. Maj:t har emellertid, som synes, ställt sig på den ståndpunkten,

att det handelspolitiska läget är sådant, att förevarande två

lagar böra erhålla utsträckt giltighetstid under ännu ett år eller till och

med den 30 april nästa år.

Då krigstidslagstiftningen på förevarande område först infördes,

vilket skedde genom en kungl. proposition nr 186 den 26 april 1916,

avsåg denna lagstiftning endast förbud i vissa fall mot fortskaffande av

gods med svenskt fartyg emellan utrikes orter. Riksdagen uttalade (se

skrivelsen nr 204, 1916) i anledning av lagförslaget, att det var ägnat

att väcka ganska stora betänkligheter, men å andra sidan ansågs följderna

av tonnagebristen för landets handelsomsättning med utlandet vara

så kännbara, att Kungl. Maj:t icke syntes böra sakna de möjligheter

att bekämpa svårigheterna, som den ifrågavarande lagstiftningen kunde

erbjuda. Lagen antogs alltså och blev gällande till den 31 mars 1917.

Fortsatt tillämpning av lagen att gälla till den 30 april 1918 beslöts av

1917 års riksdag. Ytterligare tillämpning av lagen, men med en viss

skärpning (rörande icke maskindrivna fartyg), beslöts av 1918 års riksdag.

Till sistnämnda års riksdag inlämnades en proposition nr 453 om

förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

svensk och utrikes ort. Motiven för denna lag måste ses i nära samband med

de tonnageavtal, som under första halvåret 1918 ingingos mellan Sverige

och ententemakterna. Avtalen medförde ju, som bekant, att tillgången på

svenska fartyg att ombesörja landets egen export och import förminskades,

varav följde, att en kraftig ransonering av det återstående tonnaget

ansågs bliva av nöden. Nämnda motiv framgå tydligt nog i den ifrågavarande

kungl. propositionen. Det utskott, som behandlade propositionen,

ansåg sig med anledning av de rådande utomordentliga förhållandena

böra tillstyrka bifall till den kungl. propositionen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24,

27

Av ovannämnda kortfattade redogörelse över de förevarande krigstidslagarnas

uppkomst framgår, att de betingats av de utomordentliga

förhållanden, som på sjöfartens område varit rådande under krigsåren,

samt att särskilt vad lagen om förbud i vissa fall mot fortskaffande av

gods med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort angår, denna haft

sitt huvudsakliga om ej uteslutande existensberättigande med anledning

av de mellan Sverige och ententemakterna ingångna tonnageavtalen, vilka

tonnageavtal och de på grund härav avslutade tidsbefraktningarna, det

icke lärer ligga i ententemakternas intresse att få förlängda, efter det ett

slut på världskriget uppnåtts.

Överallt i vårt land, bland alla samhällsklasser och för övrigt tillsynes

i alla länder, varest statliga restriktioner på lagstiftningens väg på

grund av krigstidsförhållandena blivit införda, finnes eu allmänt uttalad

önskan att snarast möjligt avveckla dessa krigstidslagar och återgå till

normala och före världskriget gängse förhållanden. Att på lagstiftningens

väg uppehålla ett krigstillstånd, sedan det faktiska kriget upphört, är

tydligen icke ägnat att påskynda det mellanfolkliga närmandet, som, i

all synnerhet från de neutrala ländernas sida, måste betecknas som ett

särdeles behjärtansvärt önskemål. Så pass förhoppningsfull syn måste

man väl ha j^å framtiden att, då före kriget samfundsförhållandena normalt

kunde funktionera utan lagstiftning av krigstidsnatur, sådan lagstiftning

även efter kriget blir obehövlig. Principiellt har ju även regeringen,

såväl i trontalet som i yttranden, som sedermera framkommit från

regeringsledamöter, uttalat en önskan att så snart som möjligt avveckla

de statliga regleringarna. Och särskilt är ju härvid att taga fasta på

hans excellens herr statsministerns yttranden i årets remissdebatt, nämligen

att taga dessa avvecklingar ’i så hastigt tempo som möjligt’ och att

''icke dröja en enda dag mera än vad som är nödvändigt’. Under sådana

förhållanden förefaller det anmärkningsvärt, att en hel rad av krigstidslagstiftningspropositioner

framläggas, innehållande bestämmelser, avsedda

att gälla efter eu tidpunkt, varförinnan efter alla tecken att döma fredsslutet

har inträtt, utan att man jämkat vare sig i fråga om tiden för den

fortsatta tillämpningen, ej heller med avseende å lagarnas räckvidd. Meningarna

kunna tydligen vara delade om den större eller mindre snabbhet,

varmed avvecklingen skall ske, men skall man över huvud kunna tala om

avveckling, så torde vara uppenbart, att den lagstiftning, som hädanefter

kan anses vara nödvändig på hithörande område, måste vara av mildare

art än den, som ägt gällande kraft under hittillsvarande tidsskede. Och

det är en avveckling av denna natur, som här motionsvis föreslås med

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

avseende på de krigstidslagar, som innehållas i den kungl. propositionen

nr 290.

Motionärerna anse sålunda, att den sisttillkomna lagen, nämligen

lagen den 20 juni 1918 om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods

med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort, med fäst avseende på

rådande trafikförhållanden till sjöss, efter sin tilländalupning den 30 april

1919 icke bör förnyas. Vidare att lagen den 28 mars 1917 om förbud

i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes

orter bör återställas till den lydelse lagen erhöll genom 1916 års riksdagsbeslut

(lag den 8 juli 1916) samt erhålla fortsatt giltighetstid endast

till innevarande års slut. Med avseende å propositionen nr 289 med förslag

till lag angående fortsatt tillämpning om förbud i vissa fall mot.

överlåtelse av fartyg m. m., har även om detta lagförslag önskemål uttalats,

att en förlängning av förevarande lags giltighetstid icke måtte äga

rum, och ha beaktansvärda skäl anförts för denna ståndpunkt. Emellertid

anse sig motionärerna i nämnda hänseende icke höra påyrka någon ändring

i Kungl. Maj:ts förslag.

Då det gent emot ett upphörande den 30 april i år av lagen om

förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

svensk och utländsk ort, måhända kommer att invändas, att tonnage

under sådana förhållanden för ombesörjande av den för landet nödvändiga

importen och exporten måhända icke skulle stå till huds, så har

en sådan invändning raison d’étre endast under en sådan förutsättning,

att det svenska tonnaget, som nu är engagerat i fraktfart mellan svensk

och utrikes ort och som ju med en fortsatt tillämpning av lagen om förbud

i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter sålunda icke utan statsmyndigheternas tillåtelse kan sättas

i fraktfart mellan utrikes orter, genom slopande av lagen den 20 juni

1918 skulle undanhållas sjötransporten mellan Sverige och utlandet. En

sådan presumtion är emellertid hart när orimlig. Vad de svenska fartygsredarna

framför allt måste söka bevara åt egna fartyg är sjötransporten

mellan svensk och utrikes ort. Därpå beror den svenska sjöfartens, speciellt

linjefartens, som för närvarande är den förnämsta, existens både nu

och framdeles.

En betydande tonnageökning till sjöss, speciellt genom amerikanska

nybyggnader, har uppkommit under de senare månaderna. Konkurrensen

mellan de olika nationernas fartyg börjar allaredan kraftigt att göra

sig gällande. Att frakterna fortfarande hålla sig höga beror kanske icke

främst på tonnagebrist utan på de höga fartygsnybyggnadsprisen och de

högt uppdrivna driftsomkostnaderna. De svenska fartygsredarna äro i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

29

sistnämnda avseende, på grund av de för våra fartyg gällande höga

bunkringstarifferna i Storbritannien, särdeles ogynnsamt ställda. Även

på grund av denna anledning böra restriktioner för sjöfarten, som intet

gagna vårt varuutbyte med utlandet, snarast möjligt upphävas.»

Skillnaden mellan den av motionären åberopade 1916 års lag i

ämnet och nu gällande lag är den, att förstnämnda lag endast gällde

maskindrivna fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller

därutöver; nu gällande lag däremot alla svenska fartyg av samma storlek.

På de av föredragande t. f. departementschefen anförda skäl Utskottet.

anser utskottet, att bestämmelser av det innehåll och den omfattning,

som innefattas i nu gällande lagar i förevarande avseenden, även

efter utgången av giltighetstiden för sagda lagar fortfarande kunna finnas

behövliga. Utskottet anser sig alltså icke kunna biträda vare sig herr

Kaijsers yrkande om avslag å propositionen i dess helhet eller den av

herr Thore och hans medmotionärer gjorda hemställan om avslag å propositionen,

i vad den avser fortsatt tillämpning av lagen om förbud i vissa

fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk och

utrikes ort. Utskottet har icke heller funnit anledning föreligga att, såsom

sistnämnda motionärer jämväl föreslagit, i fråga om förnyandet av lagen

angående liknande förbud beträffande fortskaffande av gods mellan utrikes

orter göra skillnad mellan maskindrivna och icke maskindrivna

fartyg. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna.

Emellertid har utskottet ansett, att — i likhet med vad som förordats

i fråga om övriga s. k. kristidslagar — lagens giltighet borde utsträckas

allenast till utgången av februari månad 1920.

I överensstämmelse med vad som anfördes av förra årets lagutskott

vid dess behandling av förslaget till lag rörande trafiken mellan

svensk och utrikes ort, vill utskottet framhålla önskvärdheten av att

det vidsträckta statliga ingripande, som sagda lag i syfte att betrygga

tillgången på för folknäringen nödvändigt tonnage avser att

möjliggöra, måtte handhavas med all nödig varsamhet gent emot sjöfartsnäringens

berättigade intressen. Utskottet vill därvid giva uttryck åt den

förväntan att, såsom i propositionen anförts, Kungl. Maj:t, i den mån

förhållandena på fraktmarknaden utveckla sig i gynnsam riktning, kommer

att medgiva lättnader i hithörande bestämmelser, och att för den

händelse situationen under lagarnas nya giltighetstid skulle bliva sådan,

att den statliga regleringen på förevarande område utan olägenhet kan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

helt upphävas, Kungl. Maj:t ej kommer att underlåta att vidtaga åtgärder

i detta syfte.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa

A) att riksdagen, med förklarande, att riksdagen

icke kunnat i oförändrat skick antaga Kungl. Maj:ts

förevarande förslag till lag angående fortsatt tillämpning

av lagen den 28 mars 1917 om förbud i vissa

fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg

mellan utrikes orter, måtte för sin del antaga följande

Lag

angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förhud i vissa

fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter.

{Kungl. Maj ds förslag.)

Härigenom förordnas, att lagen

den 28 mars 1917 om förhud i vissa

fall mot fortskaffande av gods med

svenskt fartyg mellan utrikes orter,

sådan denna lag gäller till och med

den 30 april 1919, skall äga fortsatt

tillämpning till och med den

30 april 1920. Av Konungen jämlikt

sagda lag givet förordnande

må ej äga tillämpning längre än

till och med sistnämnda dag. I

fråga om sådan under tiden för

lagens giltighet begången förseelse,

som i lagen avses, skall vad där är

stadgat fortfara att gälla även efter

sistherörda dag.

{Utskottets förslag.)

Härigenom förordnas, att lagen

den 28 mars 1917 om förbud i vissa

fall mot fortskaffande av gods med

svenskt fartyg mellan utrikes orter,

sådan denna lag gäller till och med

den 30 april 1919, skall äga fortsatt

tillämpning till och med den

29 februari 1920. Av Konungen

jämlikt sagda lag givet förordnande

må ej äga tillämpning längre än

till och med sistnämnda dag. I

fråga om sådan under tiden för

lagens giltighet begången förseelse,

som i lagen avses, skall vad där är

stadgat fortfara att gälla även efter

sistherörda dag.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 31

B) att riksdagen, med förklarande, att riksdagen

icke kunnat i oförändrat skick antaga Kungl. Maj:ts

förevarande förslag till lag angående fortsatt tillämpning

av lagen den 20 juni 1918 om förbud i vissa

fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg

mellan svensk och utrikes ort, måtte för sin del antaga

följande

Lag

angående fortsatt tillämpning av lagen den 20 juni 1918 om förbud i vissa

fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk och

utrikes ort.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Härigenom förordnas, att lagen

den 20 juni 1918 om förbud i vissa

fall mot fortskaffande av gods med

svenskt fartyg mellan svensk och

utrikes ort, vilken lag gäller till

och med den 30 april 1919, skall

äga fortsatt tillämpning till och med

den 30 april 1920. Av Konungen

jämlikt sagda lag givet förordnande

må ej äga tillämpning längre än

till och med sistnämnda dag. I

fråga om sådan under tiden för

lagens giltighet begången förseelse,

som i lagen avses, skall vad där är

stadgat fortfara att gälla även efter

sistberörda dag.

(Utskottets förslag.)

Härigenom förordnas, att lagen

den 20 juni 1918 om förbud i vissa

fall mot fortskaffande av gods med

svenskt fartyg mellan svensk och

utrikes ort, vilken lag gäller till

och med den 30 april 1919, skall

äga fortsatt tillämpning till och med

den 29 februari 1920. Av Konungen

jämlikt sagda lag givet förordnande

må ej äga tillämpning längre än

till och med sistnämnda dag.

fråga om sådan under tiden föl

lagens giltighet begången förseelser

som i lagen avses, skall vad där är,

stadgat fortfara att gälla även efter

sistberörda dag.

C) att förevarande motioner, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

under A) och B) hemställt, icke måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholms den 10 april 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

ADOLF DAHL.

Reservation

av herr Kaijser.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

192002

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:120 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förbud i v s. 10 i texten