Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i gällande bestämmelse'' om avsöndring från hemman av inågor.

1919-02-18 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1919:26, Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i gällande bestämmelse'' om avsöndring från hemman av inågor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra las fn tulta t tida utlåtande Sr Hd.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1919 kl. l/il2 f. in.

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående ändring i gällande bestämmelse'' om

avsöndring från hemman av inågor.

Närvarande: Herrar Dahl, von Sneidern, Ernst Lindblad, Frändén*, Stenström*, von

Essen, Söderberg*, Lindström, Magnusson i Kalmar*, Johansson i Trollhättan,

* Nilsson i Vibberbo, Hage, Hagman i Stockholm*, Bäckman* och

Hedin.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 242, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Alvin hemställt,

att riksdagen för sin del mätte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

föreslå en lagändring i ett uti motionen angivet syfte för Kopparbergs

län eller så stort område av riket, som kunde synas lämpligt.

I berörda motion anföres följande:

»Enligt lagen av den 27 juni 1896 om jordavsöndring, ägostyckning

etc. kan hemmans hela inägoareal icke avsöndras från sig tilldelade

skogsmarker. Omfattar köpet däremot en eller flera femtedelar går saken

obehindrat, och man kan med diverse manipulationer helt eller delvis

kringgå lagen.

Den, lindrigt sagt, något konstiga femtedelsbestämmelsen vållar en

betydande mängd olägenheter särskilt för orter inom Kopparbergs län, där

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 17 käft. (Nr 26.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet,.

tillfälle annars gåves att för ortens småbrukare inköpa sådana småhemman,

som skogsbolagen äro ägare till och för sin del icke hava användning för,

då deras rörelse huvudsakligen gäller att vara ägare till skogsmarken.

Hemmansägarne själva äro förut ägare av tillräckligt stora skogsmarker

för sina virkesbehov och vedbrand, under det att deras hemman i flesta

fall, särskilt i övre Dalarne, endast omfatta inägodelar av en helt liten

areal, högst tre och fyra hektar. Inom Alfdalens kommun t. ex. utgjorde

enligt kommunalnämndens statistik år 1910 socknens hela åkerareal 2,938

tunnland fördelat på 844 stycken brukare, utgörande 3,48 tunnland pr

brukare. Häri är då även inräknad arrenderad jord. Man finner således,

att åkerarealen är synnerligen inskränkt, helst då man också får reda på att

rätta antalet hemmans- eller brukningsdelar utgör 1,235 stycken och då

blir medeltalet endast 2,34 tunnland per brukare. Den stora differensen

mellan brukare och hemmansdelar beror därpå, att de överskjutande

hemmansdelarna äro sådana bolagen tillhörande hemman, som i denna

motion avses, och om lagen så medgåve kunde få inköpas av ortens

hemmansägare, men då bör också bemärkas, att deras ekonomiska ställning

omöjliggjorde köp även av tillhörande skogsmarker och att bolaget

ej på något villkor vill avhända sig skogsmarken.

Av det anförda bör kunna inses, att en lagändring, åtminstone i

dessa delar av landet, där sådana förhållanden som de anförda äro rådande,

skulle verka till stort gagn och stabilisering för dessa småbönder, som

bleve i tillfälle att öka sin inägoareal, helst som det alltid visat sig, att

det osäkerhetstillstånd, som råder vid arrende av bolagshemman, verkat

mycket hämmande i fråga om driften på sådan jord.»

I anledning av denna motion har utskottet i den i 4 G § riksdagsordningen

föreskrivna ordning begärt utlåtande av lantmäteristyrelsen.

Det av lantmäteristyrelsen av denna anledning avgivna yttrande finnes

såsom bilaga fogat till utskottets utlåtande.

Motionären synes med sitt yrkande avse undanröjande av de på

grund av gällande lagstiftning bestående hinder mot utökande av ett

hemmans inägoareal genom inköp av inägor, hörande till ett angränsande

hemman, utan åtföljande skog.

De lagbestämmelser, som i detta avseende komma i beaktande, äro

följande.

I 20 § av lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning

och jordavsöndring stadgas som allmän i''egel, att av ett hemmans

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Sfi. 3

ågoväldo — vilket är att tolka som dess ytvidd — får avsöndras till och

med eu femtedel, dock med rätt — enligt 22 § i samma lag — för

Kungl. Maj:ts befallningshavande att, där omständigheterna därtill föranleda,

tillåta avsöndring av större andel. Enligt eu utredning, som åberopas

i det av den s. k. skifteslagstiftningskommissionen innevarande år

avgivna betänkande, har dylik dispens medgivits jämförelsevis sparsamt

och företrädesvis för egnahems- eller samhällsbildningar; i intet fall har

angivits, att ändamålet vore det i förevarande motion åsyftade.

I lagen den 2G juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla

ägostyckning, sådan denna lag numera lyder, föreskrives, att i de norrländska

länen och i Värmlands län ägostyckning ej får ske utan särskilt

tillstånd av Kungl. Maj:ts befallningshavande, och att villkor för dylikt

tillstånd i allmänhet skall vara, bland annat, att hemmanslott, som vid

ägostyckning erhåller inägojord, skall med hänsyn till såväl denna jords

omfattning som ock till den myckenhet husbehovsskog, odlings- och mulbetesmark,

som tilldelas lotten, vara tjänlig till jordbruk. Syftemålet

med denna lagstiftning, vars införande föregåtts av utredning och förslag

från den s. k. norrlandskommitten, var närmast att förhindra det i stor

utsträckning av trävarubolag tillämpade förfarandet att, med behållande

av skogen, frånstycka inägoområdet jämte intet eller ringa skogsanslag,

varigenom skapades jordbruk utan betingelse att kunna i fortsättning bestå.

Vidare har genom lagar den 31 augusti 1907 och den 19 juni 1917 till

20 § av berörda 1896 års lag fogats tillägg av innebörd, att i de norrländska

länen ävensom i Värmlands och Kopparbergs län inägojord ej får avsöndras i

den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom märkligen försvagas.

Detta stadgande har motsvarighet i nyssberörda inskränkning i rätten

att erhålla ägostyckning och avser att förhindra, att sådan icke önskvärd

jorddelning, som man genom berörda lagstiftning vill förebygga, i stället

åstadkommes genom jordavsöndring.

De nu anmärkta inskränkningarna i fråga om jordavsöndring gälla

alltså jämväl för Kopparbergs län, men däremot icke inskränkningen rörande

ägostyckning, vartill anledningen varit, att på grund av bestående skiftesförhållanden

ägostyckning är så gott som helt utesluten i nämnda län.

Från berörda regler såväl om ägostyckning som om jordavsöndring

kan undantag göras för egnahemsanläggningar och andra liknande ändamål.

Det torde vara allmänt erkänt, att ett stort antal norrländska jordbruksfastigheter

måste anses otillräckliga i avseende å inägojorden. Till denna

slutsats kom norrlandskommittén efter av densamma verkställd utredning

O 1

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2(i.

och samma resultat hava också senare verkställda undersökningar av

Norrlands och Dalarnas jordbruk och den s. k. norrlandslagstiftningens

verkningar medfört. På grund av den synnerligen långt drivna jordklyvningen

i Kopparbergs län äro förhållandena i detta avseende därstädes

särskilt ogynnsamma. Norrlandskommittén anför sålunda, att enligt

den officiella jordbruksstatistiken för år 1901 inom nämnda län

funnes ej mindre än 14,459 av ägaren själv brukade hemmansdelar,

vilkas odlade jord utgjorde högst 2 hektar, och kommittén sammanfattar

svaren å vissa i ämnet verkställda förfrågningar sålunda, att inom länet

hemmansdelarnas inägor endast i ett fåtal socknar i länets sydligaste

delar ansåges äga sådan storlek, att de gåve tillräcklig avkastning för en

medelstor familjs nödtorftiga levnadsbehov.

Då det måste anses vara av stor betydelse för ett sunt och bestående

jordbruk, att jordbruksfastigheterna i så stol- utsträckning som möjligt

bliva sådana, att de kunna lämna brukaren hans fulla eller huvudsakliga

utkomst, torde lagstiftningen icke böra hindra utan fastmera främja eu

sådan utveckling, att hemmansdelar med tillräcklig skog till husbehov

men med alltför litet inägojord genom förvärv av dylik jord erhålla eu

lämpligare storlek och sammansättning.

Emellertid torde det ej kunna bestridas, att ovan anförda inskränkningar

rörande jordavsöndring kunna utgöra hinder för en sådan utveckling.

Med hänsyn till inägojordens i allmänhet ringa omfattning

å de särskilda hemmanslotterna torde nämligen eu försäljning i regel

möta hinder i bestämmelsen, att jordbruket å säljarens hemman ej får

märkligen försvagas.

På grund av anförda förhållanden i fråga om fastigheternas beskaffenhet

inom Kopparbergs län förefaller det alltså, som om det i

fråga om sagda län förtjänade tagas i övervägande, huruvida — utan

motverkande av de syftemål ifrågavarande delar av norrlandslagstiftningen

avse att tjäna — möjlighet kunde beredas att främja förvärv av inägojord

eller odlingsmark, gjorda i syfte att vinna lämpligare sammansättning

av eu fastighet, genom att i särskilda fall eftergiva de inskränkningar,

som stadgats i fråga om avskiljande av jord. Då, såsom förut

erinrats, beträffande Kopparbergs län sådan inskränkning gäller endast i

fråga om jordavsöndring, lära endast bestämmelserna angående detta

institut härvid komma i betraktande.

I likhet med motionären anser utskottet de ifrågasatta specialreglerna

böra i främsta rummet främja ett avskiljande av inägojord, som

äges av sådana bolag, för vilka enbart skogen har betydelse. 1 alla häri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2f>. f>

delser synes utskottet deri regeln böra gälla, att det icke lar tillåtas, att

sådan splittring sker av ett redan befintligt självständigt jordbruk eller

av ett jordbruk med möjlighet att kunna utvecklas till besutenhet, att

icke detsamma även efter avsöndringen kan fortbestå som ett s. k.

bondejordbruk eller utvecklas till ett sådant, d. v. s. till ett jordbruk,

som förslår till ägarens och hans familjs uppehälle, utan att de behöva

lita till förtjänst av arbete hos andra.

Såsom lantmäteristyrelsen i sitt i ärendet avgivna yttrande anfört,

lärer det vid prövning av berörda fråga böra undersökas, huru en tillfredsställande

ordning skall kunna åstadkommas för prövning av ärenden

av ifrågavarande slag. Utskottet vill härutinnan på frågans nuvarande

ståndpunkt icke uttala någon åsikt om vilka åtgärder, som kunna vara

lämpligast, utan endast påpeka, att på enskilt initiativ utarbetat förslag

i frågan redan föreligger. Av särskilda kommitterade har nämligen år

1918 till centralstyrelsen för nationalföreningen mot emigrationen avgivits

yttrande och förslag rörande kolonisationen av bolagsjord i Norrland. I

detta betänkande hava framlagts förslag till ny lag om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning samt till ändrad lydelse av jordavsöndringslagen,

innefattande bland annat, att för prövning av ifrågavarande

jorddelningsärenden skulle inrättas sakkunniga nämnder, av kommitterade

förslagsvis kallade kolonisationsnämnder.

Utskottet vill slutligen hänvisa till vad som yttrats i utskottets samtidigt

härmed avgivna utlåtande nr 27 i ett den nu avhandlade frågan

närliggande ämne.

På grund av vild sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av förevarande

motion, nr 242 i andra kammaren, i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter

verkställd utredning taga under övervägande möjligheten

och lämpligheten av sådant undantag från gällande

bestämmelser angående jordavsöndring, att inom

Kopparbergs län utsträckt möjlighet beredes att för

sammanläggning med fastighet, omfattande otillräcklig

inägojord men skog till husbehov, förvärva till annan

heinmansdel hörande inägojord. ''

Stockholm deri 14 april 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

O O

ADOLF DAHL.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Reservation

av herr von Essen, som ansett, att utskottets hemställan bort lyda:

»att riksdagen — — — fastighet, omfattande otillräcklig odlad

eller odlingsbar jord men skog till husbehov, förvärva sådan till annan

hemmansdel hörande jord»;

och att i överenstämmelse härmed företa stycket å fjärde sidan av

utskottets utlåtande bort erhålla följande lydelse:

»Då det måste — — — till husbehov men med alltför litet

redan odlad eller för uppodling lämplig jord genom förvärv av dylik

jord erhålla.en lämpligare storlek och sammansättning».

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Jagutskottets utlåtande Nr 20.

TILL KONUNGEN.

Bilaga.

Ull åtlydnad av Eders Kung). Maj:ts nådiga belallning den 4 innevarande

månad till Jantmäteristyrelsen att inkomma med yttrande över motionen nr 242

i riksdagens andra kammare angående ändring i gällande bestämmelser om avsöndring

från hemman av iuägor, tillåter sig lantmäteristyrelsen i underdånighet

;införa följande.

Att de restriktiva bestämmelser, som i fråga om ägostyckning och iordavsöndring

gälla för vissa delar av vårt land, ofta i särskilda fall lägga hinder

i vägen för upplåtelser, som bottna i intressen, vilka synas vara av beskaffenhet

att höra understödjas, är helt naturligt. En fullföljd av motionärens önskemål

skulle emellertid leda till att bolagen i Kopparbergs län bleve i tillfälle att i

strid med norrlandslagstiftningens syfte avhända sig inägor utan skogsmark

EmeUertid synes möjlighet till undantag böra beredas under förutsättning" att eu

tilliredsställande ordning kan åstadkoinmas för prövning av frågor av ifrågavarande

slag. Det förhåller sig emellertid så, att inskränkningarna i fråga om avsöndnngsinstitutet

göra sig särskilt kännbara i större delen av Kopparbergs län

till följd av att ägostyckningsförfarandet därstädes ej lagligen kan komma till

användning.

I __ övrigt finner sig styrelsen höra hänvisa till sitt yttrande innevarande

dag angående motionen nr 73 i första kammaren med förslag till ändrad lydelse

av 3 § i 1909 års lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckuing *''

Remissakten återställes.

Underdånigst

H. Bhodin.

Alfred Eriksson.

Stockholm den 18 februari 1919.

Joll. Hamrin.

Föredragande.

* Se utskottets utlåtande nr 27.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:136 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj. t angående ändring i gällande bestämmelser om avsöndring från hemman av inägo a1 i texten