Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om förslag till ändrad lydelse av 3 § i lagen om inskränkning i rätten alt erhålla ägostyckning.

1919-04-14 · 22 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1919:27, Utlåtande i anledning av väckt motion om förslag till ändrad lydelse av 3 § i lagen om inskränkning i rätten alt erhålla ägostyckning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

> r 27.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1919 kl. */> 12 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om förslag till ändrad lydelse

av 3 § i lagen om inskränkning i rätten alt erhålla

ägostyckning.

Närvarande: Herrar Halil, von Sudderi»*, Ernst Lind blad, Frändén*, Stenström*, von

Essen, Söderberg*, Lindström, Johansson i Trollhättan*, Nilsson i Vibberbo,

Hage*, Hagman i Stockholm*, Strömberg*, Bäckman* och Hedin*.

*Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, ur

73, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr von Essen hemställt,

att riksdagen ville för sin del besluta, att 3 § i lagen den 25 juni 1909 om

inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

»Hemmanslott, som vid ägostyckningen erhåller inägojord, skall med

hänsyn såväl till denna jords omfattning som ock till den myckenhet husbehovsskog

och stödskog samt odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten.

varda tjänlig för självständigt jordbruk. Består hemmanslotten huvudsakligen

av skogsmark, må, ändå att lotten icke varder tjänlig för jordbruk,

dit läggas mindre del av inägojorden, där sådant av särskilda omständigheter

påkallas och hemmanets jordbruk icke därigenom märkligen

försvagas. Styckas inägojorden till olika hemmanslotter och finnes ej å

hemmanet tillräcklig skogs- och betesmark för att bereda samtliga lotter

erforderliga anslag i sådan mark, må tilldelningen därefter jämkas.

För egnahemsanläggningar eller industriella anläggningar eller annat

dylikt ändamål må hemman styckas annorledes än nu är sagt, där stvekning
Bihang

till riksdagens protokoll 191.9. 9 samt. 2 avd. 1tf käft. (Nr 27) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Afvira lagutskottets utlåtande Nr 27.

en kan ske utan äventyrande av stam hemmanets bestånd eller utvecklingtill

framtida besutenhet.

Till inägojord, varom ovan sägs, räknas ej slåttermyr eller kärräng,

som i anseende till läge eller beskaffenhet är av mindre värde.»

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan bär motionären anfört

bland annat följande:

»I det system av lagar, som vänligen sammanfattas under benämningen

norrlandslagstiftningen och vars dubbla mål är att bevara och stärka

den jordbrukande befolkningens självständighet samt upphjälpa åkerbruket

i norra Sverige, intager lagen den 25 juni 1909 angående inskränkning i

rätten att erhålla ägostyckning eu framstående plats. I dess 3 § stadgas,

att hemmanslott, som vid ägostyckningen erhåller inägojord, skall med

hänsyn såväl till denna jords omfattning som ock till den myckenhet husbehovsskog,

odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten, varda tjänlig

för jordbruk. Detta stadgande är så till vida märkligt, som det avviker

från den för lagstiftningen i övrigt ledande principen, att jordbruket i

dessa nordliga trakter behöver ett kraftigt stöd i skogen eller s. k. stödskog.

Redan avvittringsförfattningarne föreskrevo, att hemman med svaga

jordbruk skulle tilldelas avsevärt stor skogsmark till fyllnad i sina behov,

och genom lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och

förening att förvärva fast egendom har blivit sörjt för att från bönders och

enskildes hemman ej får frånskiljas skogsmark för att upplåtas till bolag eller

föreningar i sådan omfattning, att icke för hemmanen återstår stödskog

till viss lagbestämd minimiareal för mantalet. Enligt ägostyckningslagen

är det däremot endast fråga om att tillförsäkra hemmanen husbehovsskog.

och det har överlämnats åt de administrativa myndigheterna att efter vissa

mycket allmänna grunder i varje särskilt fall bestämma det skogsanslag,

som skall förbehållas såväl bolags som enskildes hemman. Anledningen

till denna bristande överensstämmelse mellan förbuds- och ägostyekningslagarne

framgår av Norrlandskommitténs redogörelse för syftet med

dessa båda lagar. Kommittén uttalar nämligen, att sedan genom förbudslagen

rests hinder mot att bondejorden övergår i bolagshand, man av ägostyckningslagen

samt av arrende- och vanhävdslagarne kunde förvänta den

verkan, att bolagshemmanens inägojordar skulle återföras i bondeklassens

ägo. Och för att ytterligare befrämja detta syfte fann sig Kungl. Maj:t vid

propositions avgivande föranlåten frångå kommitténs förslag om fastställande

av vissa minimiarealer för områdestilldelningen av husbehovsskog.

Men man synes därvid icke hava tänkt på eller befarat, att ägostyck
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

:s

ningslagen, som skulle gälla vid delning av även andra äti bolagsfastigheter,

kunda komma att utnyttjas därhän att ett med varje år ökat antal bondehemman

berövades icke blott sin stödskog utan oek sin besutenhet eller

den utvecklingsmöjlighet till framtida besutenhet, som en riklig tillgång på

odlings- och mulbetesmark medförde för ett hemman med obetydlig inägoareal.

Ser man nu efter huru lagen tillämpats, saknas visserligen ej exempel

pa från Jämtland, varest egnahemsnämndens yttrande plägar infordras

över ansökningarna om tillstånd till ägostyckning, att nämnden någon

gång avstyrkt en framställning med den motivering, att fastigheten med

hänsyn till jordbrukets svaga beskaffenhet behövde stöd även ur skogen

och därför med allenast husbehovsskog omöjligen kunde anses bliva tjänlig

för jordbruk. Men myndigheterna tolka lagen annorledes, och få de fortsätta

därmed länge nog, skall det till slut icke komma att finnas många

bondhemman med det ryggstöd i skogen, som skulle förhindra bondeklassens

nedsjunkande i ekonomiskt beroende av andra. Länsstyrelserna hava

nog understundom försökt tillgodose jordbrukets både utvecklingskrav och

skogsbehov, men deras utslag hava på anförda besvär regelbundet blivit

ändrade, och regeringsrättens resolutioner synas därefter hava tillerkänts

en prejudicierande betydelse för efterföljande ansökningars prövning. Av

den utav landshövdingen Johan Widén år 1913 avlämnade, på uppdrag avchefen

för justitiedepartementet verkställda undersökningen angående den

norrländska förbudslagen och dess verkningar framgår, att myndigheterna

ansett en genomsnittlig areal skogs- och betesmark av 15 hektar vara tillfyllest

för meddelande av tillstånd till ägostyckning inom Gävleborgs och

Västernorrlands län, medan motsvarande siffra för Jämtlands län uppgått

till något över 30 hektar. Vägledande för denna myndigheternas uppfattning

har tvivelsutan varit ett av domänstyrelsen i ett besvärsmål angående

sökt tillstånd att stycka vissa fastigheter inom Västernorrlands län den

16 november 1907 avgivet underdånigt utlåtande, däri styrelsen som sin mening

uttalar, att den areal husbehovsskog, som inom ifrågakomna trakt borde

tilldelas en normal jordbrukslägenhet för att densamma skulle vara tjänlig

för jordbruk, vore minst 15 hektar god skogsmark eller minst 30 hektar dålig

skogsmark, mellan vilka minimital jämkning borde äga. rum allt efter

skogsmarkens beskaffenhet. Till behovet av betesmark eller av odlingsmark

för utvidgande av de i allmänhet allt för små inägoarealerna till de

norrländska jordbruken har efter avgivande av detta domänstyrelsens yttrande

så gott som ingen hänsyn tagits av myndigheterna.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Härefter redogör motionären för tre prejudikat i ämnet från regeringsrätten,

i avsikt att därmed styrka sin framställning. Därefter fortsätter motionären:
»Exemplen

skulle kunna mångfaldigas, men de anförda torde vara nog

för att visa, att ägostyckningslagen tillämpas på ett sådant sätt, som står i

.strid med hela norrlandslagstiftningens anda och mening. Då de stora

skogsanslagen i Norrland äro att betrakta som av kronan lämnade understöd

till hemmanen för jordbruksnäringens varaktiga befrämjande, förefaller

det åtminstone mig uppenbart, att styckningarne icke längre böra få

verkställas på ett sådant sätt, att de äventyra hemmanens bestånd. För

att bryta den praxis, som redan utbildat sig i detta avseende, synes en lagändring

erfordras, som för myndigheterna icke blott framhåller nödvändigheten

av att de jordbruk, som för att med ekonomisk fördel kunna bedrivas,

behöva stöd i skogen, ej berövas detta, ävensom att hemmanen ej be,

skäras de utvecklingsmöjligheter, som tillgången på odlingsmark innebär,

utan jämväl förebygger, att bestämmelserna om styckning för egnahemsanläggningar

vantolkas på sätt som hitintills skett. Det kunde ifrågasättas,

att en föreskrift om stödskog skulle behöva meddelas endast för styckningar

å bondejord: men då bolagen nu synas hava i stort sett redan hunnit

stycka de fastigheter, vars jordbruk de må hava haft för avsikt att avhända

sig, förefaller det onödigt att föreskriva olika villkor för styckning av

bolagsjord och bondejord.»

I anledning av denna motion har utskottet i den i 46 § riksdagsordningen

föreskrivna ordning begärt yttrande av lantmäteristyrelsen. vilket

yttrande finnes såsom bilaga fogat till utskottets utlåtande.

Motionärens ändringsyrkande avser 3 § i lagen den 25 juni 1909, vilken

lag, efter därigenom lag den 19 juni 1917 gjord utvidgning, innehaller

bestämmelser om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning av

jord inom Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Sagda paragraf är av följande lydelse:

»Hemmanslott, som vid ägostyckningen erhåller inägojord, skall med

hänsyn såväl till denna jords omfattning som ock till den myckenhet husbehovsskog,

odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten, varda tjänlig

för jordbruk. Består hemmanslott huvudsakligen av skogsmark, må, ändå

att lotten icke varder tjänlig för jordbruk, dit läggas mindre del av

inägojorden, där sådant av särskilda omständigheter påkallas och hemmanets

jordbruk icke därigenom märkligen försvagas. Styckas inägojorden

till olika hemmanslotter och finnes ej å hemmanet tillräcklig skogs- och be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Xr 27..

tesmark för att bereda samtliga lotter erforderliga anslag i sådan mark,

tnå tilldelningen därefter jämkas.

För egnahemsanläggningar eller industriella anläggningar eller annat

dylikt ändamål må hemman styckas annorledes än nu är sagt.

Till inägojord, varom ovan sägs, räknas ej slåttcrmyr eller kärräng,

som i anseende till läge eller beskaffenhet är av mindre värde.»

Såsom framgår av eu jämförelse mellan dessa lagbestämmelser och motionärens

hemställan påyrkas i densamma ändringar av lagen i följande tre

avseenden:

a) Vid prövning, huruvida hemmanslott efter ägostyckning blir tjänlig

till jordbruk, .skall hänsyn tagas jämväl till behovet av stödskog, varmed

torde avses skog till avsalu.

b) Prövningen skall gälla, huruvida lotten blir tjänlig till självständigt

jordbruk, därvid med fastighet, tjänlig till självständigt jordbruk, lärer menas

fastighet av sådan storlek, att den lämpar sig att besättas med särskild

åbo samt att jordbruket å densamma kan bereda åbon och hans familj

deras huvudsakliga utkomst.

c) I avseende å undantaget från lagens allmänna regler beträffande

egnahemsanläggningar, industriella anläggningar eller annat dylikt ändamål

skall stadgas den inskränkning, att genom ägostyckningar för sådana

ändamål stamhemmanets bestånd eller utveckling till framtida besuttenhet

ej får äventyras.

För att innebörden av dessa ändringsyrkanden skall framgå, torde en

redogörelse för gällande lagbestämmelsers förhistoria vara erforderlig.

De ursprungliga förslagen till den särskilda norrländska jordlagstiftningen,

som avser att lösa en del av de sociala och ekonomiska frågor,

som uppkommit härigenom, att äganderätten till bondehemman inom Norrland

och Dalarna i stor utsträckning övergått till trävaruindustrien, vilken

därigenom velat åt sig trygga tillgången till råvara, hava framlagts av

den s. k. norrlandskommittén i dess år 1904 avgivna betänkande. I detta

betänkande framhöll kommittén bland annat, att kommittén genom verkställda

undersökningar gjort den erfarenheten, att ägostyckning i nämnda

landsdelar i stor utsträckning använts på ett sätt, som vore till men för

jordbruket, i det ätt inägojord styckats, utan att därmed följde erforderlig

husbehovsskog, betes- och odlingsmark. Detta hade sin grund däri, att trävarubolagen

på många platser vore villiga att avhända sig den för bolagen

Historik.

Norrlands
kommittén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

t)

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

ofta mera besvärliga än inbringande inägojorden men visade en avgjord

och lätt förklarlig obenägenhet att låta skogsmark medfölja. Samma resultat

som genom ägostyckning kunde vinnas även genom inägornas försäljning

såsom jordavsöndring, då nämligen inägorna i dessa trakter oftast

icke hade större omfattning i förhållande till utmarken, än att de fälle

inom den femtedel av hemmanets hela ägovidd, beträffande vilken avsöndringsrätten

vore fri.

Denna jorddelningsmetod hade emellertid ansetts äventyra jordbrukets

självständighet, i det att inom ifrågavarande landsdelar måste för ett jordbruk,

därå ägaren skulle vara någorlunda bärgad, fordras, att denne förutom

inägor disponerade å sin fastighet såväl husbehovsskog som även mulbete

för sina kreatur och odlingsmark för hemmanets utvidgande och förkovran.

För att förekomma, att vid ägostyckningar den egentliga jordbruksjorden

splittrades på ett dylikt för jordbruksdriften menligt sätt, samt

för att på samma gång vinna, att jorden kommc att gagna verkliga jordbruksändamål,

• föreslog kommittén i första hand eu lag, innehållande inskränkningar

i rätten till ägostyckning. Detta kommitténs förslag innehöll

förbud mot att hemmans inägojord vid ägostyckning lades till olika lotter

på sådant sätt, att hemmanets jordbruk därigenom lede väsentlig skada.

Därjämte stadgades, att varje hemmanslott, som erhölle inägojord, skulle

därutöver tilläggas husbehovsskog, odlingsmark och mulbete på visst i

lagförslaget närmare angivet sätt. Kommittén framhöll visserligen, att

det från allmän synpunkt vore nyttigast, att skogen bibehölles eller återfördes

i bondeståndets ägo i sådan omfattning, att till varje hemman komrae

att höra skog jämväl till avsalu. I fråga om de åtföljder, som vid

ägostyckning skulle tilldelas inägojorden, begränsade kommittén sig dock

till det nödvändiga och upptog därför icke stödskog. Kommittén anförde

även, att krav på allt för stor skogsareal kunde föranleda å ena sidan

till att ett bolag funne fördelaktigast att icke ägos tycka sina hemman,

och å andra sidan till att fastigheterna bleve för dvra, varigenom man alltså

motverkade ett av de mål — ökad kolonisation —, som man velat vinna.

Av kommitténs motivering framgår, att kommittén åt begreppet husbehovsskog

gav eu tämligen vidsträckt omfattning, så att därmed avsågs skog,

tillräcklig att förse hemmanet med skogsförnödenheter av alla slag. I

fråga om odlingsmarken ansåg kommittén regeln böra vara, att till hemmanslott,

som erhölle inägojord, skulle läggas den för odling tjänliga mark,

som lämpligen kunde med hemmanslotten förenas.

Beträffande husbehovsskog angåvos i kommittéförslaget vissa minimiarealer

medelgod skogsmark, som för olika orter ansågos erforderliga i detta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 7

avseende. I lagförslaget föreskrevs slutligen, att hemman kunde få styckas i

annan ordning än förut sagts, om sådant erfordrades för bildande av egnahemssamhällen,

industriella anläggningar eller annat dylikt ändamål. I fråga

om avsikten med sistnämnda undantag torde böra bemärkas ett uttalande

av kommittén, att det å vissa platser kunde vara av vikt att för tillskapande

av en mängd smärre jordpossessioner med den större orubblighet,

som tillkomme ägostyckningsförfarandet, jämfört med jordavsöndringen,

hemman kunde få styckas med den allmänna lagens frihet. Kommittén

gjorde ej något förbehåll för det av motionären åsyftade fall, att genom

ägostyckningar för ett egnahemssamhälle eller dylikt ändamål ett befintligt

självständigt jordbruk skulle komma att splittras.

Kommittén föreslog tillika inskränkningar i rätten till jordavsöndring,

i avsikt att förhindra, att genom användande av detta institut de föreslagna

reglerna angående ägostyckning bleve kringgångna.

I ändamål att förekomma, att mellantiden, till dess kommitténs förslag

kunde leda till definitiv lagstiftning, skulle begagnas till bedrivande av

sådana jorddelningar, som man med lagstiftningen ville förebygga, utarbetades

inom justitiedepartementet, i överensstämmelse med hemställan

från kommittén, förslag angående provisoriska inskränkningar i rätten

till ägostyckning. Detta förslag innehöll endast en allmän

föresierift om att de särskilda lotter, som uppkomme genom ägostyckning,

skulle vara tjänliga för jordbruk. Undantag från denna

fordran gjordes för de fall, då ägostyckningen erfordrades för bildande

av egna hem in. m. Som skäl för avvikelse från kommitténs förslag anfördes

av departementschefen, att ett förbud mot ägostyckning blott i de fall,

då stamhemmanet väsentligen försvagades, vore allt för lätt att kringgå och

att, om ändamålet .skulle vinnas, det vore nödvändigt att såsom regel upphäva

all rätt till ägostyckning men på samma gång hålla eu utväg öppen

att få ägostyckning till stånd, ifall sådan efter särskild prövning funnes

icke stå i strid med de intressen, som det gällde att skydda, eller ock erfordrades

för ett ändamål, för vilket jordbruksintresset finge vika. Då

detta lagförslag behandlades av högsta domstolen, framhölls där bland annat,

att genom det föreslagna undantaget till förmån för egna hem — varmed

enligt gällande terminologi kunde avses ej blott bostadslägenheter på

landsbygden utan ock smärre jordbruksfastigheter — ägolotter skulle kunna

mot lagens mening bildas med ringa eller ingen skog, och att därför,

om syftemålet med den provisoriska lagstiftningen skulle vinnas, det vore

omöjligt att däri taga hänsyn till andra egna hem än sådana, där bostaden

vore det väsentliga. Det anmärktes vidare, att uttrycket »tjänlig för

1905 års

ägostyck

Hingst a g.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

jordbruk» syntes vilseledande oc-h kunde föranleda en lagtillämpning i strid

mot förslagets mening.

Med anledning av dessa högsta domstolens anmärkningar omarbetades

förslaget. Enligt det förslag, som därefter förelädes 1905 års riksdag,

skulle varje inägolott, som komme att erhålla inägor, med hänsyn såväl

till dessa ägors omfattning som ock till den myckenhet husbehovsskog, odlings-

och mulbetesmark, som bleve lotten tilldelad, vara tjänlig för självständigt

jordbruk. Undantag medgavs bland annat för det fall, att ägostvckning

erfordrades för bildande av bostadslägenhet. I fråga om den term

— självständigt jordbruk — som här införes, må erinras, att densamma

återfinnes i första paragrafen av lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt

a vissa jordbruk i Norrland och Dalarne. Uttrycket hade i berörda utlåtande

föreslagits av norrlandskommittén, som därmed avsett en så pass stor fastighet,

att den lämpade sig att besättas med särskild åbo samt att jordbruket

å densamma kunde bereda åbon och hans familj deras huvudsakliga utkomst.

I anledning av propositionen väcktes inom andra kammaren eu motion,

däri framhölls bland annat, att norrlandskommitténs mening med undantaget

för egnahemssamhällen hade varit, att om styckning behövdes

för ett dylikt samhälles behov, den borde tillåtas, oavsett om lägenheterna

bleve bostadslägenheter eller egnahemslägenheter av annat slag-. Behövdes

styckningen ej för ett egnahems samhälle, borde ej vare sig bostadslägenheter

eller ofullkomliga jordbrukslägenheter få anläggas å inägojorden, i

vidare mån än kommitténs definitiva förslag medgåve. Tillfälle till åstadkommande

av bostadslägenheter och mera ofullkomliga jordbrukslägenheter

erbjöde sig i rikligaste mån på all avrösningsjorden, vartill enligt kommitténs

förslag skulle komma den femtedel av inägojorden, som kunde få

avsöndras. Då propositionen innehölle undantag för bostadslägenheter jämte

den allmänna bestämmelsen om att ägolotterna skulle vara tjänliga för

självständigt jordbruk, avsåges därmed att utesluta sådana egna hem, som

utgjorde ett mellanting mellan bostadslägenheter i inskränkt bemärkelse och

självständiga jordbruk. Motionärerna ansåge, att, för vinnande av överensstämmelse

med vad kommittén åsyftat, »bostadslägenheter» borde utbytas

mot »egnahemssamhällen», och att, om denna ändring genomfördes,

även skillnaden mellan självständigt och icke självständigt jordbruk kunde

uteslutas ur lagen. Bestämmelserna angående »självständigt» jordbruk

kunde nämligen även lätt leda till misstolkning av vad som därmed

egentligen menades. Norrlandskommittén hade ej avsett att framkomma

med någon absolut besuttenhetsbegrepp. Mången gång kunde ju hela in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

9

ägojorden vara så obetydlig, att tvekan kunde uppstå, om den lämpade sig

för »självständigt» jordbruk, och ännu oftare kunde detta bliva händelsen

i fråga om de olika delar, vari ett hemman styckades för att fördelas mellan

vn jordbrukares barn. På de ställen i betänkandet, där kommittén i övrigt

talade om självständigt jordbruk, inbegrepcs däri, såsom av sammanhanget

framginge, varje självständig hemmansdel, varå särskild åbo någon

gång funnits, oavsett inägornas storlek.

Lagutskottet, som behandlade propositionen, tillstyrkte utbytande av

»bostadslägenheter» mot »egnahemssamhällen» och ändrande av »självständigt

jordbruk» till »jordbruk». Till motivering därför åberopades vad motionärerna

anfört samt framhölls, att Kungl. Maj:t med förslaget velat från

det medgivna undantaget utesluta sådana egna hem, som utgjorde ett mellanting

mellan bostadslägenheter i inskränkt mening och självständiga jordbruk,

och att Kungl. Maj:t därför funnit följdriktigt att bestämma, att

den styckade lotten skulle vara tjänlig till »självständigt jordbruk». Med

övergivande av Kungl. Maj:ts ståndpunkt i fråga om bostadslägenheterna

funne utskottet därför skäligt att frångå densamma jämväl i sistberörda

avseende. Reservation mot utlåtandet anfördes av herr Trygger jämte fem

andra ledamöter av utskottet, vilka utan angiven motivering förklarade,

att de ansåge, att lagen i nu berörda avseenden bort erhålla den av Kungl.

Maj:t föreslagna formuleringen. Av debatten i första kammaren i frågan

framgick, att man ej fäste synnerlig vikt vid uttrycket »självständigt jordbruk»,

utan att detsammas befintlighet eller obefintlighet ansågs sammanhänga

med frågan, om undantaget skulle gälla bostadslägenheter eller egnahemssamhällen.

Herr Trygger anförde jämväl, att innebörden av uttrycket

»tjänlig för jordbruk» vore oviss, då alla inägor måste anses tjänliga

därtill, samt att i det kungl. förslaget med »självständigt jordbruk»

torde avsetts visserligen ej den absoluta, besuttenhetens begrepp, men att

åbon skulle vara företrädesvis jordbrukare och att han skulle erhålla så

mycket mark, som erfordrades för att han skulle kunna fylla denna sin uppgift.

Första kammaren biföll berörda reservation, andra kammaren däremot

utskottets förslag oförändrat i denna punkt. Vid verkställd sammanjämkning

frånträdde första kammaren sin uppfattning i nu behandlade avseenden.

Vid 1907 års riksdag framlades förslag till de inskränkningar i rätten till

jordavsöndring, som, såsom ovan anförts, borde komplettera förbudet beträffande

ägostyckning. I propositionen gjordes intet undantag i fråga

om egna hem eller dylikt, men på grund av motionsvis väckt förslag insattes

jBihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 18 käft. (Nr 27.) 2

Inskränk

ningar år

1907irätten

till jordav

söndring

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1909 års

ägostyck ■

ningslag.

pa lagutskottets hemställan undantagsbestämmelse i detta avseende, varvid

stadgandet sä formulerades, att undantaget skulle gälla »egnahemsanläggningar»

och icke »egnahemssamhällen», såsom i den provisoriska lagen

om inskränkning av rätten till ägostyckning. Det olika ordvalet var enligt

utskottets motivering avsiktligt, för att utmärka, att de ändamål, som

genom undantaget särskilt borde tillgodoses, vore bildande av egna hem.

vare sig det vore fråga om ett helt samhälle eller om en enstaka lägenhet.

I en reservation i fråga om utskottets motivering framhöll herr Lindhagen

närmare den betydelse, som borde tilläggas ordvalet. Uttrycket »egnahemssamhällen»

i den provisoriska ägostyckningslagen vore med avsikt valt för

att man ej skulle kringgå lagen genom att kalla varje för ett jordbruk otjänlig

utbrytning av inägojord för ett eget hem. Donna bestämmelse hade

emellertid lett till olika tolkning. Närmast syftade den provisoriska ägostyckningslagen

på hemmanens gamla odaljord, och lagen hade givetvis ej

velat lägga hinder i vägen för ett friare förfogande i skäliga fall över enstaka

jordlägenheter. På grund härav hade utskottet nu ifråga om avsöndring

föreslagit ordet »egnahemsanläggning» i stället för »egnahemssamhälle»

i den förvissningen, att vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande

däri icke rimligtvis skalle se någon uppfordran att tillåta även jordavsöndringar,

vilka uppenbarligen avsåge ett kringgående av lagen.

År 1909 framlades förslag om definitiv lagstiftning i fråga om ägostyckning

i Norrland. Propositionen innehöll liknande bestämmelser som

1905 års provisoriska lag. Sin avfattning fick lagförslaget efter anmärkningar

från högsta domstolen därom att av lagtexten borde framgå, att vid

prövning, huruvida en uppkommande ägolott bleve tjänlig till jordbruk,

hänsyn borde tagas jämväl till inägornas utsträckning. Motionsvis framställdes

yrkande om att i stället för kravet på ägolotternas tjänlighet

för jordbruk borde upptagas norrlandskommitténs bestämmelser om vissa

minimimått å de skogsanslag, som skulle tilläggas fastigheterna. Lagutskottet

avböjde emellertid detta förslag samt anslöt sig till propositionen

och departementschefens däri gjorda uttalande, att systemet med bestämda

mått å skogsanslagen lede av den olägenheten, att ägodelningen icke kunde

med önskvärd elasticitet lämpas efter vad som i det särskilda fallet

kunde vara behövligt eller lämpligt, ävensom att det knappast syntes möjligt

att, särskilt då fråga vore om skapande av bärkraftiga men billiga småbruk,

träffa en genomsnittssiffra för skogstilldelningen, som passade för ett

större område utan avseende å skiljaktigheterna inom detsamma och å

ena sidan nöjaktigt tillgodosåge virkesbehovet men å andra sidan icke mer

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 11

an som vore oundvikligt motverkade inägojords återgång i bondehand.

Utskottets uppfattning godkändes av riksdagen.

Motionärens framställning utgår därifrån, att de sålunda gällande bestämmelserna

tillämpas på ett .sätt, som står i strid med lagstiftarens mening,

och att för undvikande av en sådan icke önskvärd rättstillämpning

lagändring vore erforderlig. Utskottet har väl icke av do av motionären

anförda rättsfallen och den av lantmäteristyrelsen gjorda närmare utvecklingen

av desamma kunnat bilda sig en säker åsikt om praxis å området,

men de av motionären framförda synpunkterna hava, oavsett detta, synts

•utskottet vara av den betydelse, att de böra underkastas en närmare undersökning.

Vad då först angår påståendet i motionen, att skogsanslaget vid de

enligt den norrländska ägostyckningslagen verkställda ägostyckningarna

blivit alltför knappt tilltaget, och det i anledning därav framställda yrkandet

om stadgande, att jämväl stödskog skall tilläggas hemmanslotterna, bör

framhållas, att, enligt vad såväl don i motionen åberopade utredningen av

landshövdingen J. Widén som ock en av särskilda kommitterade, tillkallade

av nationalföreningen mot emigrationen för utredning rörande kolonisationen

å bolagsjord i Norrland, uti år 1918 avgivet betänkande offentliggjord

undersökning utvisa, efter norrlandslagstiftningens genomförande medelarealen

av ägos ty ekade lotter i Norrland visserligen avsevärt stigit, men att

skogsanslagen dock i regel tillmätts mycket knappare än som av norrlandskommittén

i dess berörda förslag till ägostyckningslag angivits såsom minimum.

Skillnaden torde i någon mån bero på att, som tidigare anförts,

norrlandskommitténs mening varit, att tilldelningen av skog skulle ske någorlunda

rikligt. Detta synes även vara önskvärt, i den utsträckning som

kan finnas tillrådlig med hänsyn till jordägarens obenägenhet att sälja

skog och till angelägenheten av att fastigheterna icke alltför mycket fördyras.

Huruvida för sagda ändamål erfordras att, såsom motionären önskat,

införa fordran på tilldelning av stödskog, anser utskottet dock icke kunna

utan närmare undersökning avgöras.

Det vill även synas, som om motionärens påstående att vid verkställda

ägostyckningar ej tagits den hänsyn till odlingsmark, som lagstiftningen

avsett, utan att anslaget av avrösningsjord utmätts endast efter kravet på

husbehovsskog, icke saknade fog. Därest detta skulle bekräftas, lärer rättelse

i en eller annan form vara erforderlig. Tillvaron av odlingsmark synes

nämligen, enär inägojorden till de norrländska jordbruksfastigheterna

i allmänhet torde vara allt för liten och väl behöva utökas, vara en viktig

Utskottets

motivering

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

förutsättning för att en ägolott skall kunna utvecklas till önskvärd besuttenhet.

Av den föregående framställningen har framgått, att termen »självständigt

jordbruk» infördes i 1905 års proposition i avsikt att ytterligare betona, att

ägostyckning ej skulle få ske för åstadkommande av s. k. osjälvständiga

jordbruk, d. v. s. egna hem i vidsträcktare mening än bostadslägenheter,

eller vad nyssnämnda kommitterade i sitt förslag angående kolonisationen å

bolagsjord kalla arbetarjordbruk, och att alltså det senare uteslutandet av

ordet »självständigt» sammanhängde med införande av den principen, att

undantag ej skulle få ske för enstaka egna hem av något slag, men däremot

för alla egnahemssamhällen, även om de bestode av dylika osjälvständiga

jordbruk. Meningen med uttrycket »tjänlig till jordbruk» synes alltså icke

hava varit, att inägolotter skulle få utläggas, avsedda att utgöra jordbruksfastigheter,

men otillräckliga att ens såsom småbruk, d. v. s. med understöd

av inkomst av arbete för annans räkning, giva brukaren hans nödtorftiga

bärgning. Därest, såsom motionären antyder, lagens ordalydelse

skulle hava tolkats så, som om bildandet av fastigheter av sistnämnda art

ej vore uteslutet, torde detta få anses stå i strid med lagstiftningens mening

och höra giva anledning till beriktigande.

Motionären synes emellertid med sin framställning i denna punkt syfta

längre, då han särskilt understryker, att gällande bestämmelser lämna utrymme

till sådana ägostyckningar, varigenom bondehemman berövas ej

blott sin stödskog utan också sin besuttenhet. Det torde ligga i sakens natur,

att med de minimikrav på tilldelning av ägor av olika slag, som ägostyckningslagen

uppställer, i bästa fall endast en lägre grad av besuttenhet

uppstår, med mindre motståndskraft i dåliga tider och mindre produktionsförmåga.

Det synes därför icke ur det norrländska jordbrukets synpunkt

vara någon vinst, då i stället för gamla, fullt självständiga

jordbruk uppstå småbruk med väsentligt mindre bärkraft och utvecklingsmöjligheter.

I första hand lär man därför böra se till, att redan stabiliserade

jordbruksfastigheter icke tillfogas skada. I överensstämmelse

med vad ovan nämnda sakkunniga anfört, håller utskottet före, att lagstiftningens

nuvarande fordran, att varje inägolott, som icke är att betrakta såsom

eget hem, skall i mån av tillgång förses med åtföljder i skog samt betes-

och odlingsmark, i viss mån går utöver vad som kan betecknas som

frågans kärnpunkt. Huvudvikten synes icke ligga på att varje inägoparcell

erhåller dylik tilldelning i utmark, utan på att ett hemman icke onödigtvis

får söndersplittras med avseende på sin ekonomiska karaktär. Om ett hemman

med hänsyn till inägornas storlek samt möjligheten för dess ägare att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

13

hava tillgång till skogsfång, betes- och odlingsmark efter nordsvenska förhållanden

är att anse som ett bondejordbruk, synes vid en ägostyckning

av detta hemman i regel böra hållas tillsammans vad som erfordras för att

hemmanet med odaljorden såsom kärna fortfarande skall hava karaktären

av ett bondejordbruk. Minimikravet bör därför vara, att vid varje ägostyckning

av fastighet med ett bondejordbruks natur framgår åtminstone

en styckad lott, som är så utrustad, att densamma fortfarande kan bilda

ett sådant jordbruk.

För vinnande av ett syfte som detta synes emellertid motionärens krav

på införande av bestämmelse om att alla ägolotterna skola vara tjänliga

till självständigt jordbruk å ena sidan icke vara tillräckligt men å andra

sidan gå allt för långt. Fasthålles berörda krav att efter delning av ett

bondehemman åtminstone en av ägolotterna skall fortfarande vara fullt

tjänlig till bondejordbruk, synes nämligen beträffande den övriga delen av

fastigheten större frihet kunna lämnas till utläggande av lotter även med

mindre eller ingen skogsareal, varigenom man skulle lämna tillfälle till egnahemsbildning,

utan att befintliga jordbruk splittrades, och tillmötesgå

kolonisationens krav på fastigheter till billigt pris. Lämpligare

än den av motionären föreslagna bestämmelsen synes därför, såsom

lantmäteristyrelsen antyder och landshövdingen Widén i sin berörda

utredning framhåller, vara en bestämmelse, liknande den av norrlandskommittén

ursprungligen föreslagna, att ägostyckningar ej finge ske så, att jordbruket

därigenom lede väsentlig skada. Därigenom vunnes även närmare

överensstämmelse med den rörande jordavsöndring gällande bestämmelsen

att hemmanets jordbruk ej får märkligen försvagas. I detta sammanhang

bör även, med anledning av ett yttrande av lantmäteristyrelsen i dess utlåtande,

påpekas det förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten att

erhålla ägostyckning och verkställa jordavsöndring i södra och mellersta

Sverige, vilket såsom bilaga bifogats kungl. propositionen nr 441 vid

1918 års lagtima riksdag, men vilket, enligt vad utskottet erfarit, ej heller

kommer att föreläggas denna riksdag till antagande. I detta förslag innchålles

bland annat, att ägostyckning ej skulle få så verkställas, att den ledde

till uppenbart förfång för alstringen av livsmedel inom området för den

ostyckade fastigheten, och att varje lott därför, såvitt ske kunde, skulle erhålla

andel i fastighetens särskilda ägoslag efter ty för lottens nyttjande

för jordbruk prövades nödigt.

Rörande det av motionären slutligen berörda spörsmålet, huruvida och

i vad mån nyss anförda princip, att alltid vid ägostyckning ett■ självständigt

bondejordbruk bör bevaras, må underkastas jämkning av hänsyn till eg
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

nahemsanläggningar, synes tveksamhet kunna råda. Motionären hällor före,

att principen även i dylika fall skall uppehållas. Nationalföreningens kommitterade

däremot anse, att egnahemsintresset bör äga företräde. Klart synes

i varje fall vara, att icke större rubbning bör för sådant ändamål ske i

befintliga självständiga jordbruk, än som är oundgängligen nödvändigt. I

vad mån detta är förhållandet synes vara möjligt att avgöra först efter närmare

undersökning av i vilken omfattning dylik splittring av bondejordbruk

hittills skett för egnahemsbildningar.

Vid den tidigare behandlingen av hithörande frågor har ofta framhållits,

att man genom kravet på tillräckliga skogsanslag ej vunne säkerhet för att

de utlagda ägolotterna komme att. äga tillfredsställande skogstillgång. Det

inträffade nämligen ej sällan, att avverkning av den saludugliga skogen skedde

i sådan ordning, att den .gjorda skogstilldelningen bleve verkningslös. För

att garantera skogstillgångens bevarande åt respektive ägolotter hava föreslagits

olika åtgärder, såsom iitstämplingstvång eller annan inskränkning i avverkningsfriheten,

skogsanslagens ersättande med servitut rörande skogsfång

eller deras sammanförande till allmänningsskogar. Det synes vara

ändamålsenligt, att denna fråga ånyo upptages till prövning i samband med

eventuella ändringar i ägostyckningslagen.

Såsom av det ovan anförda torde kunna slutas, anser sig utskottet icke

kunna förorda, att de av motionären föreslagna lagändringarna nu genomföras.

Ytterligare skäl härför har varit, att utskottet även beaktat, att utredning

för närvarande pågår angående verkningarna av gällande lagstiftning

till förekommande av vanhävd av viss jord i Norrland och Dalame,

vilken utredning enligt utskottets antagande torde komma att beröra även

de bär avhandlade spörsmålen. Vidare har hänsyn tagits också därtill att,

enligt vad av det av särskilda kommitterade framlagda förslaget till lag om

delning av jord framgår, meningen är, att i denna lag den norrländska särlagsstifningen

angående jorddelning skall ingå. I detta förslag äro bestämmelserna

i sagda lagstiftning oförändrade införda, blott med den jämkning,

som föranledes av att beträffande det nya institut, avstyckning, vilket är avsett

att ersätta ägostyckning och jordavsöndring, bestämmelsen därom, att

högst eu femtedel av ett hemmans ägovidd får avskiljas, blivit utesluten.

Ehuru sålunda ifrågavarande spörsmål i viss mån redan torde vara under

behandling, har utskottet ansett de av motionären framförda synpunkterna

vara av det värde, att de böra framföras till Kungl. Maj:t, för att i

den mån de kräva kompletterande utredning underkastas sådan samt av

Kungl. Maj:t tagas i övervägande, möjligen i samband med det fortsatta

arbetet på den nya allmänna jorddelningslagstiftningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 15

Utskottet vill slutligen hänvisa till vad som yttrats i utskottets samtidigt

härmed avgivna utlåtande nr 2G i ett det nu avhandlade närliggande

ämne- Särskilt vill utskottet i anledning av vad i lantmäteristyrelsens

ovan åbeiopade uttalande anförts därom, att de av motionären berörda

spörsmålen sammanhänga med frågan om beredande på lämpligt sätt samt

utan större kostnad och tvingande former av garanti för en ändamålsenlig

tillämpning av gällande regler, hänvisa till vad som i nämnda utlåtande anförts

rörande ett redan föreliggande förslag angående jorddelningsärendenas

överflyttande till särskilda kolonisationsnämnder.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av förevarande motion,

nr 73 i första kammaren, hos Kungl. Maj:t hemställa, det täctes

Kungl. Maj:t efter verkställd utredning taga under övervägande

lämpligheten av sådan jämkning i den norrländska

ägostyckningslagstiftningen, att säkerhet vinnes för att ägolotternas

behov av skogsanslag blir tillfredsställande tillgodosett

och att splittring av befintliga besuttna bondejordbruk

såväl vid utläggning av jordbruksfastigheter så vitt möjligt

förhindras som ock vid styckning för egnahemsanläggningar

inskränkes så långt utan avsevärd olägenhet är möjligt.

Stockholm den 14 april 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

ADOLF DAHL.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Bilaga.

TILL KONUNGEN.

I anledning av en från riksdagens andra lagutskott gjord framställning

har lantmäteristyrelsen genom nådigt beslut den 4 innevarande månad anbefallts

att avgiva utlåtande över en vid samma framställning fogad, i forsta kammaren

väckt motion, nr 73, med förslag till ändrad lydelse av 3 § i lagen om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning, och får lantmäteristyrelsen i anledning

härav i underdånighet anföra följande. , , , ,

Inledningsvis finner sig styrelsen böra göra en del erinringar rörande de

trenne av motionären omförmälda särskilda ärenden, i vilka regeringsrätten enligt

motionärens mening på grundval av utlåtanden, som avgivits av styrelsen stannat

i beslut vilka synts motionären stå i strid med hela norrlandslagstiftningens

anda och mening, och framställas dessa erinringar i anslutning till härvid fogade

avskrifter *) såväl av Eders Kungl. Maj:ts beslut som styrelsens utlåtanden.

l o) 2 öres 1 83/64 penningland Floren nr 3 i Yttcrhogdals socken.

Marma sågverksaktiebolag var ägare till hela hemmanet och sökande till

förrättningen. Alla inägor hade förlagts till inägolotten, och varken under ärendets

behandling eller sedermera hade påståtts än mindre visats, att inom skogslotten

fanns odlingsbar mark av sådan beskaffenhet och med sådant läge, att

dess förläggande till inägolotten varit av behovet påkallat eller ur odlingssynpunkt

ägnat att göra denna mera tjänlig för jordbruk. Det vill alltså synas,

som om den till försäljning avsedda lotten enbart ur jordbrukssynpunkt för framtiden

kunde antagas vara lika god som det ostyckade hemmanet.

Mulbetet torde i allmänhet i trakten fritt begagnas å skogsmarken.

Såsom enda skäl för avslag å den gjorda ansökningen om tillstånd till

ägostyckning hade framhållits, att den hemmanslott, som var avsedd att erhålla

inägojord, enligt styckningsplanen tilldelats så ringa skogsmark, att lotten i fråga

icke kunde anses varda tjänlig för jordbruk. , , ,

Av handlingarna framgår emellertid, att samma lott tilldelats 21,103 hektar

avrösningsjord samt desslikes 9,491 hektar inrösningsjord och 0,36 hektar impediment.

Klaganden styrkte med intyg av skogstjänsteman, att inom inägolotten

funnos 10,954 träd av tall och gran med diameter 4—18 engelska tura vid

•) Ej här införda.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

brösthöjd samt att denna ståndskog motsvarade on kubikmassa av 1,630 kubikmeter

med eu årlig tillväxt av 41 kubikmeter. Då enligt av lantmäteristyrelsou

i ärendet verkställd utredning den årliga virkesåtgången borde beräknas till högst

20 kubikmeter, översteg skogstillgången alltså väsentligt husbehovet. Uti sitt

utlåtande i ärendot erinrade lantmäteristyrelsen, att särskilt inom Norrlands skogstrakter

funnes en mängd små hemmanslotter med stödskog, å vilka emellertid

innehavarna med sina familjer ej kunde livnära sig enbart å jordbruket och

avkastningen av skogen utan vore för sitt uppehälle hänvisade till biförtjänster,

att sådana familjer ofta redde sig bättre än sådana, som enbart ägnade sig åt

jordbruket, samt att även lagens bestämmelser om undantag beträffande egnahemsanläggning

syntes giva stöd för tillstånd till styckningen.

På grund av vad sålunda anförts och då vid ansökningen fogats efter

besiktning å marken av distriktslantmätaren och två gode män avgivet intyg,

att den föreslagna inägolotten med hänsyn såväl till inrösningsjordens omfattning

som till den myckenhet husbehovsskog, odlings- och mulbetesmark, som föreslagits

till lotten, vore tjänlig för jordbruk, samt med hänsyn till vad handlingarna

i övrigt innehöile, uttalade styrelsen den mening, att tillstånd till den

sökta ägostyckningen ej skäligen bort förvägras.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande hade uppenbarligen stött sitt beslut

om avslag å ett från länets egnahemsnämnd infordrat yttrande. Av detta yttrande

liksom av nämndens utlåtande över de underdåniga besvär, som sedermera

anfördes, framgår emellertid, att nämnden grundat sitt avstyrkande av tillstånd

till styckningen därpå, att inägolotten i fråga liksom i allmänhet varje dylik

fastighet icke kunde vara tjänlig för jordbruk, därest densamma erhölle skog allenast

till husbehov.

2:6) 2 öres 12 penningland Gammelsträng nr sub 5 i Norrbo socken.

Hemmanet ligger inom trakt, som bör räknas till Hälsinglands kustland.

Till inägolotten hade förlagts gårdsskiftet, vallskogsskiftet och myrtagsskiftet om

tillhopa 21,5986 hektar, därav 6,6585 hektar tomt, åker och dylikt, 1,1738 hektar

äng och odlingsmark, 13,7153 hektar avrösningsjord och 0,061 hektar impediment.

Samma lott hade emellertid dessutom tilldelats dels 1/3 av lägenheten

Ollestorpet och lägenheten Klarrödj ningen nr 1 om tillhopa 1,106 hektar tomt,

åker och dylikt, 1,067 hektar äng och odlingsmark, 5,055 hektar avrösningsjord

och 0,061 hektar impediment, dels ock hemmansdelens andelar i nybruksjord

och skogsanslag till torpet Järnblästen jämte andel i en lägenhet. Inägolotten

bestod i föreliggande fall alltså, utom av sistberörda icke utbrutna andelar, av

10,0053 hektar inrösningsjord, 18,7703 hektar avrösningsjord och 0,112 hektar

impediment.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande hade avslagit ansökning om tillstånd

till ägostyckning, enär inägolotten icke med hänsyn till den myckenhet

husbehovsskog, som tilldelats densamma, kunde anses bliva tjänlig för jordbruk.

I ärendet var upplyst, att skogsmarken å gårdsskiftet var mycket god och

å vallskogsskiftet åtminstone medelgod, att des?a båda skiften innehöile den

största delen av inägolottens skogsmark, att ståndskogen inom dessa båda skilten

var ganska medtagen, men att likväl inom desamma fanns en del vedskog och

stängselvirke samt därjämte inom vallskogsskiftet enligt intyg, som åberopats

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 18 käft. (Nr 27.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

*ill stöd för avslag å ansökningen, omkring 100 träd smäckert sågtimmer om 5,

6 och 7 tums toppar samt att någon nämnvärd ståndskog ej fanns inom de

båda till sökandebolaget försålda utskogsskiftena, som innehöllo endast skogsmark.

Vidare inhämtas av handlingarna, att inägolotten innehöll till skogsbörd

duglig mark av den omfattning som kommunalnämnden i socknen tidigare ansett

erforderlig för produktion av nödigt husbehovsvirke till ägolott, som skulle anses

tjänlig för jordbruk, att ägostyckningen enhälligt tillstyrkts av kommunalnämnden

och distriktslantmätaren Hellegren, som nyligen- därförut verkställt laga skifte å

byns inägor och hemskog, samt att intyg förelåg av två inom socknen boende

gode män jämte jordbrukskonsulenten om inägolottens lämplighet för jordbruk.

På grund härav ansåg lantmäteristyrelsen, att det borde i ärendet anses

behörigen utrett, att den ifrågasatta ägostyckningen instämde med bestämmelserna

i 3 § i 1909 års lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Ett avslag däremot, framhöll styrelsen, komme i strid med den elasticitet,

som särskilt riksdagens lagutskott velat giva åt bestämmelserna i fråga och som

innebure, att tillstånd till ägostyckuing lagligen finge meddelas även i fall, då

inägolotts hela behov av virke icke kunde omedelbart fyllas från den lotten tilldelade

skogsmark.

De omständigheter, som i detta fall särskilt påverkade utgången, synas

hava varit de försålda skogsskiftenas belägenhet och brist på skogsbestånd. Dessa

omständigheter synas giva stöd åt den mening, att inägolotten ur odlings- och

jorubrukssynpunkt kan anses lika god som den ostyckade hemmansdelen samt

att föga stode åtminstone för en lång framtid att vinna genom att påfordra

ytterligare tilldelning av skogsmark till inägolotten.

3: o) 13164 mantal By om nr 2 litt. Cb i Lits socken.

Den trakt, där nämnda by är belägen, torde böra räknas till Jämtlands

bättre odlingstrakter.

Uti ifrågavarande fall innebar planen, att hemmanets huvudsakliga inägor,

som funnos dels inom gårds- och hemskogsskiftet och dels inom det omkring 1/t

kilometer därifrån belägna Lusmyrskiftet, numera benämnt Hästhagen, skulle

uppdelas i tvenne lotter, av vilka en betecknad litt. Cba skulle erhålla en areal

av 18.12 hektar, därav 2,23 hektar inägor och 15,89 hektar övrig mark, samt en

betecknad litt. Cbb en are 1 av 16,98 hektar, därav 2,16 hektar inägojord och

14,82 hektar övrig mark. Enligt den närmare utredning lantmäteristyrelsen verkställde

i ärendet torde av litt. Cba tilldelade områden 2,23 hektar vara åker,

omkring 4,39 hektar vara äng, 2,6 hektar odlingsmark samt 9 hektar vara skogsmark,

samt av litt. Cbb tilldelade områden 2,16 hektar vara åker, 4,32 hektar äng,

2,6 hekta»'' odlingsmark och 8 hektar skogsmark.

Den areal, som angivits såsom odlingsmark, torde åtminstone delvis vara

skogbeväxt. Härjämte hade lantmäteristyrelsen antecknat, att av skifteshandlingama

framginge, att skogsmarken inom området för ifrågavarande lotter vore

godartad och växtlig samt vid laga skiftet i medeltal åsatts grad 19, under det

medelgraden för skogsmarken inom skogslotten vore omkring 41. (Seriegradering

har använts.)

Ansökningen om tillstånd till ägostyckning hade avslagits av Eders Kung!.

Maj:ts befalluingshavande, enär lotterna litt. Cba och Cbb, vilka vore avsedda

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

att erhålla inägojord, med avseende å den ringa myckenhet av husbchovsskog,

som lagts till desamma, icke kunde anses varda tjänliga för jordbruk.

Detta beslut syntes vara stött på yttrande av länets egnahemsnämnd, som

avstyrkt ansökningen, emedan skogsanslaget till inägolotterna vore för ringa för

att dessa lotter skulle bliva tjänliga till självständiga jordbruksfastigheter.

Emellertid var styrkt, att inom litt. Cba fanns 7,386 träd och inom litt.

Cbb 6,471 träd, flertalet av 6—12 tums diameter vid brösthöjd i mycket jämna

bestånd av tall och gran, motsvarande respektive 1,289 och 996 kubikmeter,

varjämte bifogats intyg av två skiftesgodemän, att inom ifrågavarande ägolotter

funnes med hänsyn till inägojordens omfattning tillräcklig liusbehovsskog, odlingsoch

mulbetesmark för att de skulle bliva tjänliga till jordbruk. Ovan angivna

virkesmassor motsvara enligt gängse beräkningssätt en årlig tillväxt av respektive

21,6 och 16,0 kubikmeter. Slutligen var genom särskilt intyg i ärendet styrkt,

att skogsmarken inom inägolotterna var av mycket växtlig typ och att på grund

härav och då tillgång fanns på odlings- och mulbetesmark samma lotter syntes

synnerligen väl anpassade för drivande av självständigt jordbruk.

Uti underdånigt utlåtande i ärendet hade länets egnahemsnämnd framhållit,

att den omständigheten, att inom en liten areal funnes mera än normalt

virkesbehov, ej borde föranleda till minskning i fordringarna i fråga om avrösningsjordens

areal, då borgen ej fanns därför, att den förefintliga ståndskogen

komme de nya hemmanslotterna till godo. Emellertid ansåg lantmäteristyrelsen,

att denna erinran ej borde inverka på ärendets prövning, då någon nämnvärd

risk ej syntes förefinnas för att skogstillgången skulle undandragas blivande ägare

av lotterna i fråga. Att så ej heller skett torde man kunna antaga, då i motsatt

fall motionären säkerligen hragt sådant till kännedom.

I föreliggande fall bör särskilt uppmärksammas den ringa areal till åker

odlad jord, som fanns å hemmanet, samt att någon invändning mot styckningen

knappast ens från egnahemsnämnden varit att motse, därest de båda inägolotterna

föreslagits till utstyckning såsom en lott. Därest så skett, hade emellertid hinder

ej mött att omedelbart efter ägostyckuingen genom klyvning dela inägolotten

icke allenast i två utan i snart sagt huru många delar vederbörande önskat. Att

i förevarande fall två inägolotter skapats torde bero på att tvenne åbor funnit8

på hemmanet. I övrigt får man antaga, att i detta liksom i andra fall köpare6

och säljares ekonomiska förhållanden utövat huvudsakligt inflytande. Lantmäteristyrelsen

stannade i föreliggande fall vid den mening, att det begärda tillståndet

icke skäligen bort förvägras.

Den redogörelse, som sålunda lämnats för ovan omförmälda ärenden,

torde vara ägnad att ställa dem i en väsentligt annan dager än som kan avvinnas

föreliggande motion.

_ Uti denna framhåller emellertid motionären, att 1909 års lag om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning avveke fiån den för norrlandslagstiftningen

i övrigt ledande principen, att jordbruket i de nordliga trakterna av vårt land

behövde ett kraftigt stöd i skogen, vilket förhållande givit upphov till förbudet

för bolag och föreningar att förvärva mark under sådana förhållanden, att icke

för respektive hemman återstode stödskog till viss minimiareal för mantal. Enligt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

förstberörda lag vore det däremot endast fråga om att tillförsäkra hemmanen

husbehovsskog enligt i lagen angivna mycket allmänna grunder. Anledningen

till denna åtskillnad uppgives riktigt av motionären enligt norrlandskommitténs

eget uttalande bero på syftet, som vad angår förbudslagen vore att resa hinder

mot att bondejorden överginge i bolagsfond, under det man med inskränkningen

i rätten att erhålla ägostyckning samt arrende- och vanhävdslagarna förväntat

den verkan, att bolagshemmanens inägojordar skulle återföras i bondeklassens

ägo, och för att ytterligare befrämja detta syfte hade man enligt motionärens

uppgift frångått kommitténs förslag om fastställande av vissa minimiarealer för

områdestilldelningen av husbehovsskog.

Redan på grund av vad motionären sålunda själv återgivit av förarbetena

till och innebörden i 1909 års lag torde vara fullt tydligt, att egnahemsnämndens

i Jämtland avstyrkande av tillstånd till styckning i ovan under l:o) omformälda

ärende på den grund, att inägolotten uti fallet i fråga liksom i allmänhet varje

dylik fastighet icke vore tjänlig för jordbruk, därest densamma erhölle skog

allenast till husbehov, saknade stöd i lag samt att såväl Eders Kungl. Maj:t vid

utövande av Eders Kungl. Maj:t tillkommande högsta dömande myndighet i

ärenden av ifrågavarande slag som lantmäteristyrelsen förfarit i full överensstämmelse

med gällande lag, då de tagit avstånd från nämndens ovan omför - mälda och, enligt vad i motionen upplyses, upprepade gåuger förfäktade mening.

Motionären har alltså själv dragit försorg om att bringa i riktig dager sina

uttalanden, att ägostyckningslagen tillämpades på ett sätt, som stode i strid med

hela Norrlandslagstiftningens anda och mening, och att för brytande av rådande

praxis en lagändring vore erforderlig, som för myndigheterna icke blott frarahölle

nödvändigheten av att de jordbruk, som för att med ekonomisk fördel kunna

bedrivas behövde stöd i skogen, ej berövades detta ävensom att hemmanen ej

beskures de utvecklingsmöjligheter, som tillgången på odlingsmark innebure, utan

jämväl förebyggde, att bestämmelserna om styckning för egnahemsanläggningar

vantolkades på sätt som hittills skett.

Vad härefter angår behovet av stödskog, är det givet, att de områden, där

detsamma för jordbrukets del i det särskilda fallet kan anses vara av större betydelse,

med kommunikationsväsendets, jordbrukets och industriens utveckling

blir allt mera begränsat. I avseende å denna fråga har man emellertid att taga

hänsyn jämväl till de resurser i ekonomiskt avseende, som kan stå köparen till

buds, eller till möjligheten över huvud taget att anskaffa köpare. Med skogsprodukternas

ökade värde tilltvinga sig dessa förhållanden allt mer beaktande.

Det tillägg om stödskog, som av motionären föreslagits i lagtexten, torde för

övrigt göra denna ännu mer svårtolkad än hittills.

Beträffande särskilt påståendet att bestämmelserna om styckning för egnahemsanläggningar

vantolkats, kan lantmäteristyreben ej finna, att så skett i något

av ovan omformälda fall, och styrelsen har sig ej heller bekant att så i någon

avsevärd mån eljest förekommit.

I anledning av motionärens förslag om införande av bestämningen »självständigt»

till begreppet »jordbruk» synes vara av intresse erinra, att nämnda

bestämning var upptagen uti Eders Kungl. Maj:ts proposition till 1905 års riksdag

angående provisorisk lagstiftning på förevarande område, men att densamma

opaginerad Kontrollera mot PDF

2!

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Uteslöts i anledning av ett förslag till ändring i propositionen, som motionsvis

framförts av herr C. A. Lindhagen m. fl.

Till andra stycket av lagtexten har motionären föreslagit det tillägg, atl

styckning, som där avses, må äga rum »där styckningen kan ske utan äventyrande

av Stamhemmanets bestånd eller utveckling till framtida besutenhet».

1 avseende härå förtjänar att uppmärksammas några uttalanden från ovanberörda

motion. Dör framhålles, att något absolut besuttenlietsbegrepp hade

nörrlandskommittén ej avsett att framkomma med, samt vidare att mången gång

hela inägojorden kunde vara så obetydlig, att tvekan kunde uppstå om deri lämpade

sig för »självständigt» jordbruk, och ännu oftare kunde detta bliva händelsen

med de olika delar, vari ett hemman styckades för att fördelas mellan en

jordbrukares barn.

Lantmäteristyrelsen har funnit föreliggande motion ägnad att bibringa en

skev och delvis oriktig samt framför allt ensidig uppfattning av ifrågavarande

ämne, och styrelsen kan på grund härav och med anledning av vad ovan anförts

givetvis icke giva sitt understöd åt densamma. I ett avseende synes motionen

i fråga emellertid värd beaktande. Det synes nämligen ligga nära till hands,

att ifrågavarande lagstiftning, som tillkommit i syfte att återföra bolagens inugojord

med nödig skog i bondeklassens ägo, vid dess tillämpning beträffande annan

jorddelning kan verka på sätt, som icke i alla avseenden kan anses lyckligt.

Det synes lantmäteristyrelsen därför icke uteslutet, att eu undersökning i den

na del kan bliva av betydelse. Emellertid torde i samband därmed jämväl

böra tagas under övervägande, huruvida icke den erfarenhet, som vunnits vid

tillämpningen av ifrågavarande lag och som kan vara av annat slag än motionären

velat göra gällande, bör beaktas och möjligen föranleda modifikationer i

lagen. Därest motionärens uppgift är riktig, att bolagen i stort sett redan styckat

de hemman, vilkas jordbruk de haft för avsikt att avhända sig, och lagen i

fråga beträffande bolagens fastigheter till väsentlig del därför fyllt sin uppgift,

torde vara givet, att större möjligheter finnas för ett mera allsidigt bedömande

och reglerande av ifrågavarande förhållanden. Särskilt torde böra komma under

övervägande, huruvida icke lagen kan givas sådant innehåll, att densamma i

större utsträckning an den gällande öppnar möjlighet att taga hänsyn till förhållandena

i det särskilda fallet. I denna del synes norrlandskommitténs ursprungliga

förslag, som innehöll förbud mot att hemmans inägojord vid ägostyckning

lades till olika lotter på sådant sätt, att hemmanets jordbruk därigenom

lede väsentlig skada, kunna bereda vissa fördelar.

Nu berörda spörsmål sammanhänger emellertid givetvis intimt med frågan

om beredande på lämpligt sätt samt utan större kostnad och tyngande former axgaranti

för eu ändamålsenlig tillämpning. Erfarenheten ådagalägger, att nu gällande

ordning är otillfredsställande. Att såsom i ärenden av ifrågavarande slag

nu förekommer intyg ställes mot intyg är givetvis icke lämpligt. Den nu stadgade

ordningen föranleder två förrättningar med därav föranledda ofta betydande

kostnadsökning och tidsutdräkt. Förslagen uppgöras visserligen vanligen av lantmätare,

men detta sker utan förordnande och arbetet är icke att anse såsom

tjänstesak. Lantmätarna hava därför i fråga om dessa förslag icke den ställning,

som är önskvärd för att ej säga nödvändig för ett tillfredsställande resultat.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Detta förhållande jämte Konungens befallningshavandes befattning med dessa

ärenden har föranlett, att lantmäteristyrelsen ansett sig förhindrad att meddela

några anvisningar.

På dagordningen står emellertid fråga om lagstiftningsåtgärder angående

inskränkning i rätten att ägostycka jord även inom de delar av landet, där 1909

års lag ej gäller, och torde åtskilliga skäl kunna anföras för frågans upptagande

i ett sammanhang för hela riket.

Det torde för övrigt kunna ifrågasättas, huruvida icke en undersökning

bör åvägabringas om begränsning i fråga om jorddelningen i allmänhet i vårt

land och reglering samtidigt sökas beträffande alla förekommande jorddelningsformer,

så att icke vad som vinnes med ett institut kan raseras med ett annat.

I övrigt finner sig styrelsen böra hänvisa till sitt yttrande denna dag rörande

motionen nr 242 i andra kammaren angående större frihet i fråga om

avsöndring av inägor särskilt i Kopparbergs län. *)

Till ytterligare upplysning rörande ägostycknings förhållandena vad angår

Norrland tillåter sig lantmäteristyrelsen hänvisa, förutom till den av motionären

omnämnda av landshövdingen m. m. Johan Widén år 1913 på uppdrag av chefen

för Eders Kungl. Maj:ts justitiedepartement slutförda undersökning rörande tillämpningen

och verkningarna av de norrländska ägostyckningslagama, till liknande

undersökning av 1911 års egnahemssakkunniga, betänkande år 1914, till

den undersökning som återfinnes å sid. 248—252 i »Norrlands jordbruk» av

Paul Hellström samt till det yttrande och förslag rörande kolonisationen å bol

ags jord i Norrland, som år 1918 avgivits till centralstyrelsen för nationalföreningen

mot emigrationen av särskilda kommitterade, bland andra landshövdingen

Widén och t. f. landshövdingen N. G. Ringstrand. Särskilt synas sid. 39—Öl i

sistberörda utredning vara förtjänta av beaktande.

Remissakten återställes.

Underdånigst

IT. Rhodin.

Alfred Eriksson.

Stockholm den 18 februari 1919.

Joll. Hamrin.

Föredragande.

*) Se bilaga till utskottets utlåtande nr 26.

öveusK* 1 ryckanaktieöoiagat, ÖtookiioLiu 1''Jl''J.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:137 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om förslag till ändrad lydelse av 3 § i lagen om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning. a1 i texten