Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande ändring i 2 kap. 3 $ lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

1919-05-09 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1919:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande ändring i 2 kap. 3 $ lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

I

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1919 kl. 3 e. m..

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag innefattande ändring i 2 kap. 3 $ lagen den 14

juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Närvarande: herrar Dahl, von Sneidem, Ernst Lindblad, Jacob Larsson. Bobergs

Frändén, Stenström,*) von Essen, Lindström,*) Magnusson i Kalmar,

Andersson i Knäppinge, Nilsson i Vibberbo, Bäckman, Karlsson i

Nynäshamn, Johansson i Sollefteå*) och Johansson i Vittinge.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 14 mars 1919 dagtecknad proposition, nr 224, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, bär

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i

statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

följande förslag till

Lag

innefattande ändring i 2 kap. 3 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i 2 kap. 3 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till

fast egendom stadgas utgöre ej hinder att vid upplåtelse av jord på

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 21 käft. (Nr 33.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottet.

arrende för kronans räkning arrendatorn tillförbindes att efter uppsägning

avstå fastigheten eller del därav, där Konungen det påfordrar för

områdets användande till sådant eget hem, för vars förvärvande egnahemslån

kan utgå. Avträdes område enligt vad nu är sagt, njute arrendatorn

skadestånd. Utgör området endast en del av fastigheten, njute

han ock skälig nedsättning i arrendeavgiften samt vare, om ej minskningen

i fastighetens ägor är av allenast ringa betydelse, berättigad att

uppsäga arrendet; dock må ej uppsägning ske efter det ett år förflutit

från det området avträddes.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,

får utskottet hänvisa till propositionen.

Förevarande förslag är närmast föranlett av en riksdagens skrivelse

den 12 juni 1918, däri riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes

för 1919 års riksdag framlägga förslag till sådana ändrade lagbestämmelser,

att de hinder, som för närvarande mötte mot att under löpande

arrendetid från kronoegendom upplåta lägenheter, undanröjdes.

Förslaget går så till vida utöver vad riksdagen sålunda begärt,

som enligt detsamma arrendator kan tillförbindas att avstå hela den

arrenderade fastigheten.

Det torde kunna invändas, att även om sociala hänsyn må berättiga

till beredande av möjlighet till visst intrång på förvärvad nyttjanderätt

till kronoegendom, därav ej obetingat borde följa, att man bör utsträcka

otryggheten av arrendatorns ställning därhän, att han skall vara

underkastad äventyret att gå förlustig nyttjanderätten i dess helhet.

Då utskottet emellertid stannat vid att tillstyrka propositionen

oförändrad, har utskottet föranletts härtill, dels av hänsyn till att jordkolonisationen

bör kraftigt befrämjas, dels av det förhållande, att vissa

av kronans jordbruksdomäner genom läge och beskaffenhet torde erbjuda

särskilt lämplig förutsättning för åtgärder i dylikt syfte.

Dock anser sig utskottet böra uttala det antagandet, att det förbehåll,

som enligt den föreslagna bestämmelsen möjliggöres, måtte med

varsamhet tillämpas och i sin vidsträcktaste omfattning komma till användning,

endast då synnerliga skäl därtill föranleda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

3

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 9 maj 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

ADOLF DAHL.

Reservationer:

A) av herrar Lindblad, Boberg och Andersson i Knäppinge, vilka

anfört:

»Riksdagen har aldrig begärt, att möjlighet skulle beredas under

löpande arrendeperioden disponera för egnahemsändamål annat än delar

av utarrenderad kronoegendom. I allmänhet måste också dylikt brytande

av arrendeavtal medföra att jorden i fråga, som sedermera skulle

bli eget hem, skulle ställa sig alldeles för dyr för egnahemsspekulanten,

därest icke kronan skulle ikläda sig särskilda uppoffringar härför. Så

brådskande kan egnahemsbildandet ej vara, att icke uppdelandet av kronans

domäner kan med fördel utsträckas till en tjuguårstid framåt, varunder

samtliga domäner bli arrendelediga och underkastas ny värdering.

Det kan icke förnekas att därigenom egnahemsbildningen på ett normalt

sätt tillgodoses.

Då man nu kan antaga, att de vid årets riksdag föreslagna åtgärderna

för egnahemssakens kraftigare bedrivande, nämligen särskilda anslag

till egnahemskonsulenter, till jordförmedling och en särskild nyinrättad

avdelning inom jordbruksdepartementet — om de komma till utförande

med säkerhet leda till ett snabbt forcerande av egnahemsbildning

just å kronodomänerna, så har man att befara, att det nya

förbehållet skulle komma att vålla en betänklig osäkerhet för kronans

arrendatorer, vilket i sin ordning skulle vålla en avgjord nedgång i domänernas

arrendevärdering. Optionsrätten till nytt arrende, som man

hittills satt så stort värde på och som onekligen varit till fördel för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

egendomarnas skötsel, skulle också därigenom göras tämligen värdelös

eller illusorisk.

Vill man åter hava kronodomäner än mera i sin hand för egnahemsbildning,

så är det ju blott att förkorta arrendeperioderna till att omfatta

i regel 10 år i stället för som praxis nu är: 20 år. Det är för arrendatorn

odisputabelt fördelaktigare att på så vis med någon visshet kunna

styra om sin ekonomi, än att efter en relativt kort uppsägningstid få

avstå kanske hela den arrenderade egendomen. Vilket skadestånd som

kan tillfalla honom är ju alltid ovisst och kan nog aldrig uppväga eu

fullkomligt oförberedd realisation av inventarier och gröda, om detta sker

i en oläglig tid.

Vi hava med anledning härav inom utskottet yrkat, att lagen

måtte erhålla följande lydelse:

»Härigenom förordnas som följer:

Vad i 2 kap. 3 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till

fast egendom stadgas utgöre ej hinder att vid upplåtelse av jord på

arrende för kronans räkning arrendatorn tillförbindes att efter uppsägning

avstå en eller flera delar av fastigheten, dock i fråga om åkerjorden

endast mindre väsentliga sådana och sammanlagt högst en tredjedel av åkerarealen,

där Konungen det påfordrar för områdets användande till sådant

eget hem, för vars förvärvande egnahemslån kan utgå. Avträdes område

enligt vad nu är sagt, njute arrendatorn skadestånd jämte skälig

nedsättning i arrendeavgiften samt vare, om ej minskningen i fastighetens

ägor är av allenast ringa betydelse, berättigad att uppsäga arrendet;

dock må ej uppsägning ske efter det ett år förflutit från det området

avträddes.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919.

B) av herr Magnusson i Kalmar, beträffande viss del av motiveringen.

Stockholm 1919. Knngl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

102376

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande ändring i 2 kap. 3 § lagen den U juni 1907 om nyttjanderätt t a1 i texten