Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vackt motion om skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om skydd för fastighetsägare på landet mot störande och stojande tillställningar i omedelbar närhet av hans hem: ,. •

1919-02-04 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1919:4, Utlåtande i anledning av vackt motion om skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om skydd för fastighetsägare på landet mot störande och stojande tillställningar i omedelbar närhet av hans hem: ,. •

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andta lagutskottets utlåtande Nr 4.

I

Nr 4,

Ankörii till riksdagena kansli den 4 februari 1919 kl. 2 e. in.

:> Utlåtande i anledning av vackt motion om skrivelse till Konungen

med begäran om utredning och förslag i fråga om skydd

för fastighetsägare på landet mot störande och stojande

tillställningar i omedelbar närhet av hans hem:

,. • Närvarande: herrar Dahl, von Sneidérn, Lindblad*, Jacob Larsson, Östberg;

Hult*, Alfred Petrén*, Boberg, Tengvali*, Magnusson i Kalmar, Andersson i Knäppinge*,

Johansson i Trollhättan, Hagman i Stockholm, Kant, Bäckman och Johansson i Vittinge*.

* Ej närvarande vid utskottets justering.

I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion

nr 6, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Olaus Pettersson

hemställt, det riksdagen i skrivelse till Khngl. Maj:t ville begära, att

ICungl. Maj:t täcktes utreda, huru och på vad sätt en fastighetsägare på

landet kunde erhålla skydd emöt störande och stojande: tillställningar i

omedelbar närhet av hans hem och därefter för riksdagen framlägga det

lagförslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört

följande: . - , - '' • ‘ - '' • ''•

»Ägare av jordbruksfastighet'' har givetvis rätt att förfoga över den

såsom han själv vill. Denna frihet kan dock missbrukas till förfång och

otrevnad för en granne, på''vilket jag härmed tar mig friheten att lämna;

ett- exempel. Där är en jordägare,; vars ägor gränsa omedelbart till eu

annan ''jordägares bostadshus. lian upplåter ett stycke av sin jord till

traktens ungdom, som där uppför eu dansbana. På den pågår Varje afton.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. S höft. (Nr 4.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

Utskottet.

och allra mest helgdags- och söndagsaftnar dans och stoj, som verkar i

allra högsta grad störande för den närboende. Någon rätt för honom att

gripa in och avhysa de störande äger han icke, icke ens om dansen och

stojet fortsätter långt över midnatt. För att råda bot på detta missförhållande,

som icke torde vara så sällsynt, borde det finnas laga bestämmelser,

som skyddade envar ifrån att på sagda sätt få fridstörare och nöjeslysten

ungdom alldeles inpå sitt egna hems knutar. Såsom lämpligaste väg att

gå för att nå detta mål ville jag anvisa, att en förordning komme till

stånd, som förbjöde ägare av jordbruksfastighet att upplåta mark till dansbana

och annan nöjesinrättning, som ligger närmare grannes bostadshus

än 500 meter. Att generellt bestämma något avstånd från grannes gräns

för dylik tillställning är knappast lämpligt, men däremot är det enligt

mitt förmenande förenat med rätt och billighet, att ett dylikt avstånd

kräves från bostadshus.»

Otvivelaktigt torde vara, att, såsom av motionären framhållits, grannar

kunna tillskynda varandra avsevärda olägenheter och obehag genom att

upplåta sin mark för bullrande tillställningar. ])å av motionen synes

framgå, att rättsligt ingripande mot dylika missförhållanden för närvarande

skulle vara uteslutet, vill utskottet emellertid framhålla, att så icke är

fallet. Enligt den lydelse 30 § i ordningsstadgan för rikets städer, på

föranledande av eu framställning frän riksdagen, erhöll genom kungi.

kungörelse den 13 november 1908, äger nämligen Konungens befallningsliavande,

där omständigheterna därtill föranleda, att efter vederbörandes

hörande genom beslut, som underställes Ivungl. Maj:ts prövning, förordna,

att vissa bestämmelser i 13 § i samma stadga skola tillämpas å område

på landet. Ifrågavarande bestämmelser innehålla, att maskerad, bal, lekstuga

jämte flera uppräknade och med dessa jämförliga tillställningar skola

anmälas för polismyndigheten och icke få hållas, förrän dess tillstånd erhållits.

Dylik prövningsbefogenhet synes böra innefatta, att jämväl behörig

hänsyn må tagas därtill, huruvida tillställningen med avseende å sin beskaffenhet

och platsens läge kan anses verka störande.

Enligt berörda § 30 i ordningsstadgan förutsättes ej, att initiativet

tages av kommunal myndighet, utan enskild person, som störes av tillställning

å viss plats, torde vara berättigad att göra framställning hos

Konungens befallningshavande om sådant förordnande, varom nu talats.

Vidare bör anmärkas, att i den riksdagsskrivelse, som föranledde berörda

ändring av ordningsstadgan, uttryckligen framhölls, att meningen med den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

önskade författningsändringen var, att ifrågavarande bestämmelser i ordningsstadgan

skulle kunna göras tillämpliga för hd kommun.

Ytterligare en utväg till ingripande mot störande tillställningar torde

finnas genom användande av den kommun enligt 7 § av förordningen om

kommunalstyrelse på landet medgivna rätten att uppgöra ordningsstadgar och

för upprätthållande av desamma stadga viten. Enligt föreliggande rättsfall

synes nämligen formellt hinder icke finnas för erhållande av Konungens

befallningshavandes fastställelse å ordningsstadgar, exempelvis av innehåll,

motsvarande stadgandet i 12 § i ordningsstadgan för städerna om ansvar

för den, som begagnar eller upplåter för förlustelse gjord inrättning, vilken

är så beskaffad och så belägen, att närboendes nattro därigenom störes.

Av vad sålunda anförts framgår, att gällande lagstiftning åtminstone

i viss utsträckning lämnar skydd för de intressen, som i motionen beröras.

Utskottet anser därför att innan de möjligheter, som gällande lagbestämmelser

medgiva, i större utsträckning tagits i användning och därvid visat

sig otillräckliga, skäl saknas att för landsbygden, i olikhet med vad är

förhållandet i städer och andra tätt bebyggda samhällen, söka ordna ifrågavarande

begränsade del av grannskapsrätten genom privaträttslig lagstiftning.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda

O O

Stockholm den 4 februari. 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

ADOLF DAIIL

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.