Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående lagbestämmelser rörande skyldighet att i vissa fall borttaga träd eller grenar därav och buskar, som hämma växtligheten å åkerjord.

1919-02-07 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1919:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående lagbestämmelser rörande skyldighet att i vissa fall borttaga träd eller grenar därav och buskar, som hämma växtligheten å åkerjord.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1919 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående lagbestämmelser rörande skyldighet att i

vissa fall borttaga träd eller grenar därav och buskar, som

hämma växtligheten å åkerjord.

Närvarande: herrar Dahl, von Sneidern*), Ernst Lindblad*), Jacob Larsson, Hult*),

Alfred Petrén*), von Sydow*), Boberg, Lindström*), Magnusson i Kalmar,

Karlsson i Gasabä''ck, Nilsson i Vibberbo*), Hage*), Kant, Karlsson

i Nynäshamn*) och Johansson i Vittinge*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion

nr 240, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Johansson i Olstorp

hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning för åstadkommande av sådant tillägg i vissa i motionen omförmälda

lagrum i byggningabalken, som med motionen avsåges.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört följande:
»Uti

en i andra kammaren vid förra årets lagtima riksdag av herr Sven

Bengtsson i Norup väckt motion nr 209 föreslogs: ’att riksdagen måtte

besluta, att ägare eller innehavare av skogbärande mark skall, där grenar

från träden skjuta över gränsen till annans åker, vara skyldig borttaga

dessa’, och begärde motionären, att lagutskottet skulle föreslå de förändringar

i gällande lagrum, som ett bifall till motionen kunde ge anledning till.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 4 käft. (Nr 5.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

Lagutskottet anförde med återgivande av motionärens motivering i sitt

utlåtande nr 18 en del skäl för avslag å motionen, vilka även godtogos av

riksdagen.

Den för motionen grundläggande tanken torde dock böra återupptagas

och väckas till liv; det gäller ej någon obetydlighet, då det enligt

motionären rör sig om en förfelad skörd från tusentals hektar åker, blott

genom en så liten åtgärd, som att borttaga de grenar, som hänga över

från egen eller grannens mark.

Säkerligen ansåg utskottet den ifrågasatta åtgärden bliva allt för litet

verksam, jämfört med det stora resultat, som kunde vinnas, om mera vittgående

åtgärder blevo i lag föreskrivna.

Emellertid är, som sagt, denna fråga av så stor vikt för vårt lands

så kallade självförsörjning, att den får icke lämnas åt ett sådant öde, som

det för ett år sedan.

Frågan om ogräsens bekämpande’ föranledde förra årets riksdag att

avlåta skrivelse till Kungl. Maj:t, som sedermera infordrat yttrande i frågan,

och har Centralanstalten för jordbruksförsök föreslagit en del åtgärder och

därvid uttryckt som sin åsikt, att frågan är av synnerlig vikt, då den årliga

skadan kan uppskattas till flere miljoner kronor.

Om skadan å landets skörd, som orsakas av intill åkerjorden växande

träd och buskar, ej uppskattas till flere miljoner kronor, utan endast till

en miljon kronor, så är redan detta av så stor betydelse, att det kan

utgöra skäl för lagstiftning, men den får då icke stanna inom en så liten

ram som den i fjol föreslagna.

I detta sammanhang torde böra erinras om den vid förra årets riksdagantagna

lagen om utrotande av berberisbuskar.

Den som varit i tillfälle att närmare iakttaga, särskilt i skogstrakter,

huru skog och buskar få växa tätt inpå åkerjorden och i diken, ej endast

å den del, som gränsar intill grannens, utan även på brukarens eget område,

den kan inse, att det icke är små värden, som sålunda gå förlorade.

En annan orsak till minskad skörd å den odlade jorden äro de gamla

och oftast murkna ekar, som förekomma inne på åkerfälten. De upptaga

ett mycket stort rum, vara ingen växtlighet kan förekomma. Dessa träd

böra alltså hemfalla under samma bestämmelser som de träd och buskar,

som befinnas i åkerns utkanter.

Vår tids jordbrukare borde av egen drift kunna avhjälpa sådana hinder

för odlingen, åtminstone inom sina egna gränser, men då så icke är för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

3

hållandet, så återstår ej annat ån att lagstifta för att få bort missförhållandet.

En sådan föreskrift i lagen måste för att vara verksam utmynna uti

att ej endast rågångsgrannar få ett visst åliggande, utan även brukaren

själv ställes under samma åliggande, i vad det berör här omtalade förhållande

inom hans eget område.

Det torde böra upprepas att med vad som här talats om borttagande

av träd och buskar ej avses annat än å skogbärande mark. Således äro

planterade fruktträd, bärbuskar och alléträd ej inbegripna.

Om det alltså synes nödvändigt att verksamt ingripa på detta område,

torde föreskrift erfordras med angivande av ett visst mått å det område,

varå skog och buskar ej få förekomma intill odlad jord, ävensom att

diken och åkerkanter i övrigt hållas fria från buskar.

För såväl ogräsens bekämpande som ock för utrotande av berberisbuskar

fordras penningar av statskassan. För den här ifrågasatta åtgärden påfordras

ej några anslag i penningar, utan endast ett tillägg i befintlig lag.»

Såsom framgår av motionen, innehållas däri två särskilda yrkanden,

vilka, ehuru syftande till samma mål, äro av väsentligen olika innebörd.

Det ena, avseende stadgande av skyldighet för ägare eller innehavare av

skogbärande mark att borttaga skog och buskar från hans område på visst

avstånd från annans odlade jord, hänför sig till grannskapsrätten. Framställningen

om skyldighet för jordägare eller brukare att verkställa viss

röjning å egen jord rör däremot ett speciellt önskemål inom vanhävdslagstiftningens

område.

Såsom i motionen erinrats, var på grund av motion i andra kammaren

av herr Bengtsson i Norup eu med det förstnämnda yrkandet likartad

hemställan föremål för behandling vid 1918 års riksdag. I berörda motion

yrkades, att riksdagen måtte besluta, att ägare eller innehavare av

skogbärande mark skulle, där grenar från träd skjuta över gränsen till

annans åker, vara skyldig att borthugga dessa. Lagutskottet yttrade, efter

att hava redogjort för frågans tidigare riksdagsbehandling, följande:

»I förevarande motion föreslås införandet av lagbestämmelse om skyldighet

för ägare eller innehavare av skogbärande mark att borthugga grenar.

som från träd inom en fastighets område skjuta över gränsen till annans

åker. Såsom motionären erinrat, har denna fråga varit föremål jämväl för

lagberedningens uppmärksamhet. I den till Kungl. Maj: t den 9 oktober

1909 avlämnade tredje delen av förslaget till ny jordabalk yttrar sålunda

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

beredningen efter att hava omnämnt, att i främmande lagar ej sällan förekomme

regler om grannars rättigheter och skyldigheter i bland annat nu

angivna hänseende, följande:

''Uttryckliga stadganden i dessa ämnen har beredningen icke ansett

behövligt eller lämpligt att upptaga i förslaget. I förhållanden av jämförelsevis

så ringa betydelse synes det utan olägenhet kunna åt rättstillämpningen

överlämnas att efter de allmänna grunder, på vilka grannskapsrätten

vilar, och rådande sedvänja i orterna slita möjligen uppkommande tvister;

en uttrycklig reglering i lag skulle måhända giva upphov till stridigheter,

där rättshaveriet men icke något verkligt intresse vore den drivande

kraften.’

Utskottet kan instämma med beredningen häri. Om än förslaget luden

av motionären framförda synpunkten må finnas beaktansvärt, känner

utskottet sig icke övertygat om nödvändigheten eller lämpligheten av ett

ingripande från lagstiftningens sida på ifrågavarande ytterst begränsade område,

så länge det rättsliga förhållandet mellan grannar i andra väsentliga

avseenden lämnats utan reglering. I varje fall drager utskottet i tvivelsmål,

att det praktiska gagn, som skulle vinnas av en bestämmelse i den

av motionären föreslagna omfattning, komme att uppväga de jämväl ur

naturskyddssynpunkt menliga påföljder, ett borthuggande av grenar på sätt

av motionären ifrågasatts mången gång skulle medföra. Ett fastställande

i lag av en sådan skyldighet, motionären föreslagit, kan utskottet alltså

icke förorda.»

I överensstämmelse härmed yrkade utskottet, att motionen icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda. Båda kamrarna beslöto i enlighet

med denna hemställan.

De skäl 1918 års lagutskott anfört för avslag å sistberörda motion,

finner utskottet äga giltighet jämväl beträffande det i nu förevarande motion

framställda, likartade yrkandet. Utskottet kan alltså icke förorda

bifall till detsamma.

Vad beträffar motionärens hemställan om lagstadgad förpliktelse att i

viss utsträckning å egen mark undanröja träd och buskar, vill det synas

utskottet, att så länge eu allmän vanhävdslag saknas samt meningarna

ännu äro i hög grad delade angående lämpligheten av en sådan lagstiftning,

det ej torde vara tillrådligt att för en snävt begränsad del av frågan

om jordens hävdande antaga en allmän tvångsanordning.

Icke heller har av motionären ådagalagts, att ett dylikt tvångsingripande

av behovet påkallas. I den utsträckning, som tillgång till arbets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr o.

kraft medgivit, torde under de senaste åren — jämsides med odlingsarbete

i övrigt — röjning å inågor hava med kraft bedrivits.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda,

Stockholm den 7 februari 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

ADOLF DAHL.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.