Skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av skydd och hjälp åt utomäktenskapliga barnaföderskor och deras barn vid tiden för nedkomsten.
1919-03-06 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1919:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av skydd och hjälp åt utomäktenskapliga barnaföderskor och deras barn vid tiden för nedkomsten.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1919 kl. ‘/j 3 e- m
Andra
kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 i
fråga om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande
av skydd och hjälp åt utomäktenskapliga barnaföderskor
och deras barn vid tiden för nedkomsten.
I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga ut- Motionen.
skott hänvisad motion, nr 302, har herr Månsson i Hagaström yrkat, »att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t
skyndsamt måtte låta utreda i vad mån staten direkt må kunna åt utomäktenskapliga
barnaföderskor och deras barn i fall av uppenbar nöd vid
tiden för nedkomsten bereda skydd och hjälp samt till riksdagen inkomma
med de förslag, vartill en dylik utredning giver anledning.»
Med avseende på motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till
motionen.
Utskottet, som vid behandlingen av ifrågavarande motion ansett det
vara lämpligt att inhämta kungl. fångvårdsstyrelsens yttrande i ämnet, har,
efter därom hos vederbörande statsråd gjord framställning, av nämnda
myndighet mottagit det utlåtande, som återgives i bilaga .
Det i förevarande motion avhandlade spörsmålet är enligt utskottets Utskottet.
mening i synnerlig grad värt att av statsmakterna beaktas. Erfarenheten
har visat och vad i motionen anföres bestyrker ytterligare att åtgärder
från det allmännas sida äro nödvändiga för beredande av erforderligt
skydd åt utomäktenskapliga barnaföderskor och deras barn under den
kritiska tiden närmast före, under och efter barnsbörden. Kungl. fångvårdsstyrelsens
här bilagda yttrande talar även ett tydligt språk i denna
Bihang till riksdagens protokoll 9119. 13 samt. 2 avd. 4 käft. (Nr 4). 1
2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
riktning. Den lagstiftning som på detta område finnes är ej tillräcklig
för ändamålet, utan behöver ytterligare utvecklas och preciseras om eu
verkligt effektiv lösning av den viktiga fråga det här gäller skall kunna
komma till stånd.
Utskottet är sålunda för sin del fullt ense med motionären om det
berättigade i hans yrkande om ökad hjälp åt utom äktenskapliga barnaföderskor
och deras barn. Emellertid har, såsom även av motionären påpekats,
uppmärksamheten redan tidignre varit fäst på ifrågavarande ämne,
och vissa åtgärder hava också inletts i syfte att bringa frågan närmare
sin lösning. Utskottet vill sålunda omnämna att till fattigvårdslagstiftningskommittén
av Kungl. Maj:t den 23 januari 1918 remitterats riksdagens
skrivelse den 11 juni 1917, vari — i samband med antagande
av lag om barn utom äktenskap m. fl. författningar — hemställts, att
Kungl. Maj:t ville, i sammanhang med den utredning om den offentliga
barnavården, som för närvarande försigginge inom fattigvårdslagstiftningskommittén,
taga under övervägande möjligheten att bereda förskott av
allmänna medel åt barn utom äktenskap ävensom i vissa fall åt barn inom
äktenskap, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill detta
övervägande kunde giva anledning.
Redan tidigare, den 10 juli 1916, hade socialdemokratiska kvinnors
centralstyrelse till kommittén gjort en framställning om lagstadgande därom
att samhället skulle förskottera underhållsbidrag, som fader till barn
utom äktenskap hade att utgiva till barnet och även till modern under
den tid hon av barnsbörden vore hindrad i sin förvärvsverksamhet; enahanda
yrkande framställdes beträffande andra ensamstående mödrars barn.
I en skrivelse den 1 februari 1918 till kommittén erinrar centralstyrelsen
om sin föregående framställning och utvecklar särskilt frågan om understöd
åt änkor och deras barn.
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt har genom sin centralstyrelse
i skrivelse den 18 januari 1918 med åberopande av det i
Danmark och Norge genomförda systemet, att det allmänna vid behov åtager
sig att utan fattigvårds verkan förskottera underhållet för barn födda
utom äktenskapet samt barn till frånskilda och övergivna hustrur, hemställt,
att kommittén måtte i sitt förslag till ny barnavårdslagstiftning
trygga nödställda barns underhåll genom en dylik anordning, varjämte föreslås
utsträckning av enahanda princip att gälla även änkor, vilka ej ensamma
kunna försörja sina barn.
Någon motivering till den av riksdagen i dess nämnda skrivelse gjorda
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 3
hemställan innehålles ej i skrivelsen ; såsom av motionärerna i ämnet och
lagsutskottets utlåtande framgår, avsågs emellertid även förskott av underhåll
åt ensam moder under tiden för nedkomsten. De danska och norska lagarna,
som åberopats såsom förebilder, stadga jämväl om förskott till underhåll
åt moder både före och efter förlossningen.
Genom remitterande till kommittén av riksdagens ovanberörda skrivelse
har tydligen den i motionen upptagna frågan lagts under kommitténs
behandling. Enligt vad från kommittén inhämtats har frågan också
inom densamma varit under övervägande, men yttrande däröver kommer
att avgivas först i sammanhang med kommitténs betänkande rörande barnavårdslagstiftningen,
vilket betänkande möjligen är att förvänta emot
slutet av innevarande år.
Då utredning rörande den av motionären väckta frågan sålunda redan
är å bane, finner utskottet en skrivelse från riksdagens sida i detta syfte
icke påkallad. Utskottet vill emellertid för sin del uttala en förväntan,
att nämnda utredning snart måtte giva till resultat sådana reformåtgärder som
äro ägnade att, i överensstämmelse med vad i motionen yrkats, bereda
skydd och hjälp åt nödställda barnaföderskor och deras barn vid tiden för
nedkomsten.
Med anledning av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 mars 1919.
E. MOBERGER.
Närvarande vid förevarande ärendes slutbehandling:
herrar Moberger, Sjögren, Isaksson, Fast, Ander, Svedberg, Hansson i Kättvik, Hellberg,
Johansson i Hallsgården* och Karlsson i Surte*.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
4
Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Bilaga.
Till Andra Kammarens andra tillfälliga utskott.
Enligt en från statsrådet och chefen för justitiedepartementet den 21 dennes
avlåten ämbetsskrivelse har Kungl. Maj:t anbefallt fångvårdsstyrelsen att till
andra kammarens andra tillfälliga utskott skyndsamt avgiva yttrande över en
inom kammaren väckt motion nummer 302 om skrivelse till Kung!. Maj:t angående
beredande av skydd och hjälp åt utomäktenskapliga barnaföderskor och deras
barn vid tiden för nedkomsten.
Då den brådskande beskaffenheten ej torde medgiva, att styrelsen, innan
det infordrade yttrandet meddelas, från fångvårdsanstalterna inhämtade den utredning
och de uppgifter i övrigt, som skulle kunna närmare belysa förhållandena
bland den grupp av utomäktenskapliga barnaföderskor, som ådömts straff, enär
de vid födseln eller därefter uppsåtligen dödat sitt foster eller utsatt fostret eller
lagt det å lönn, vill styrelsen allenast erinra, att antalet kvinnor, som under femårsperioden
1913—-1917 av anförda orsaker intagits i fångvårdanstalt för undergående
av straffarbete eller fängelse för barnamord eller för fosters läggande å
lönn, utgjorde tillsammans 214 eller i medeltal för år 43, varutöver 39 kvinnor
under samma period eller i medeltal 8 för år straffats för sådan förgripelse på
annans eller, i de flesta fallen, eget barns liv, som betecknas med fosterfördrivning.
Härav framgår, att under de sista åren omkring 50 kvinnor årligen befunnits i
sådant läge, att de uppsåtligen eller av vållande låtit sitt barn omkomma vid
födseln eller vid tiden närmast däromkring. Det torde visserligen ej kunna
sägas, att alla dessa barnaföderskor drivits till brott, därför att de saknat huld
och skydd eller möjlighet att bereda det väntade barnet vård och uppehälle.
Erfarenheten visar, att mångahanda omständigheter och frestelser, såsom blygsel
och förhoppning att kunna helt dölja ett redan begånget felsteg, fruktan för
föräldrars eller husbondefolks vrede och förebråelser vid upptäckten, en ny förbindelse
knuten med en annan än den som är barnafader, någon gång bekvämlighetshänsyn,
bristande ansvarskänsla eller rent lättsinne bragt den unga kvinnan
att taga barnets eller fostrets liv. Men i övervägande grad måste dock orsakerna
sökas i hennes hjälplöshet och misströstan att med egna krafter kunna sörja för
barnet, till vars underhåll hon åtminstone under förutvarande lagstiftning —
före lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap — icke med visshet kunnat
påräkna bidrag av barnafadern. Medvetandet om att samhället komme att
hjälpande bistå henne i det nödläge, vari hon råkat eller i lättsinne försatt sig,
skulle helt visst i många fall verksamt skydda kvinnan från frestelse och brott.
En annan grupp mestadels utomäktenskapliga barnaföderskor, som jämväl
tillhör fångvårdsanstalterna, utgöras av de mödrar, som föda barn i fängelset
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 5
eller häktas, så snart efter barnets födsel, att detta ej kan skiljas från modern.
Statistiken visar, att under nyss angivna femårsperiod tillhopa 116 barn eller i
medeltal 23 för år blivit födda i fängelse eller i spädaste ålder dit åtföljt
sina mödrar. Enligt kungliga förordningen den 16 februari 1864 § 19 mom. 24
må häktad kvinna, som har spätt barn, vilket ej kan annorstädes njuta uppehälle
eller skötsel, hava det hos sig och till dess föda undfå hälften emot vad henne
själv bestås. När barnet sedermera anses kunna skiljas från modern och anhöriga
ej finnas, som mottaga det i sin vård, äger fångvårdsmyndighet, för den tid
modern är sin frihet förlustig, att överlämna barnet till vederbörande fattigvårdssamhälle
eller att mot ersättning av statsmedel utackordera barnet till underhåll
och vård utom fängelset, varvid i sistnämnda fall länsstyrelsen skall jämlikt
kungliga brevet den 23 oktober 1891 bevaka statens rätt till ersättning för vad
som i sådant avseende av allmänna medel utgives.
Styrelsens erfarenhet på nu berörda områden giver vid handen, att de synpunkter,
som i förevarande motion framhållits, förtjäna allt beaktande. Utomäktenskapliga
barnaföderskor kräva statens skydd och hjälp i erforderlig omfattning
och i lämpliga former, ej blott för att mödrarna må tryggas mot nöd och
elände och frestelser till brott utan ock för att deras barn må bevaras till liv och
hälsa. Den senare synpunkten eller omsorgen om det kommande släktets bestånd,
sundhet och styrka finner styrelsen ej minst behjärtansvärd. Härvid får givetvis,
såsom ock motionären påpekat, noga tillses, att statens ingripande ej framkallar
ett försvagande av den enskildes ansvars- och pliktkänsla eller leder till missbruk.
På grund av det anförda tillåter sig styrelsen förorda en utredning i motionens
syfte.
Stockholm den 24 februari 1919.
N. SANDELL. VIKTOR ALMQUIST.
Henry Lindberg.
Nr 98 K. B, D. ang. skydd och hjälp åt utomäktenskapliga barnaföderskor.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.