Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om skattebetalning genom skattemärken i skatteböcker.

1919-04-10 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bev2LU 1919:1, Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om skattebetalning genom skattemärken i skatteböcker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och andra lagutskottets utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1919 kl. 7 e. m.

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till

Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga

om skattebetalning genom skattemärken i skatteböcker.

Närvarande: herrar Ollas A. Ericsson, Forssman,*) Rosén, Östberg, Hult,*) Lindström,

Holmström, Olsson i Kullenbergstorp, Magnusson i Kalmar

och Hedin.*)

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 16, vilken blivit överlämnad

till behandling av sammansatt bevillnings- och andra lagutskott,

har herr Klefbeck hemställt, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning angående

skattebetalning genom skattemärken i skatteböcker och till riksdagen

snarast möjligt inkomma med förslag i ämnet.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört

följande:

»Under långliga tider har mycket skarp strid stått om det så

kallade skattestrecket. Å ena sidan har man strängt hållit på sambandet

mellan rösträtt och fullgjord skatteplikt. Å andra sidan har man

gjort gällande, att ett sådant samband icke vore rättsgiltigt grundat.

Rösträtt vore en personlig, medborgerlig rättighet. Skatteplikt åter en

skyldighet, som påvilade en medborgare med hänsyn till den inkomst

han åtnjöte.

Det har under striderna härom mer än en gång mot arbetarna

riktats den förebråelsen, att deras iver att få bort skattestrecket bottnade

i deras önskan att undandraga sig fullgörandet av sin skattskyldighet.

Som stöd härför har man pekat på de så kallade lösa arbetarna,

bland vilka stundom en mindre stark känsla för samhörighet med samhället

kunnat påvisas. Men därvid har man gjort sig skyldig till det

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 saml. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)

Motionen.

1340 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta bevillnings- och andra lagutskottets utlåtande nr 1.

gamla felet att generalisera ett eller några enskilda fall. Därvid har

man förbisett alla de tusental av arbetare, som år efter år regelbundet

betalat sina skatter och som ofta gjort det under sådana uppoffringar,

att det bort avvinnna alla opartiska iakttagare deras beundran. Vidare

har man förbisett de mångfaldiga svårigheter, som snart sagt omöjliggjort

skattebetalningen. Exempel härpå äro: arbetslöshet, sjukdom,

barnrika familjer, fullgörande av värnplikt m. m. Aven'' har man förbisett,

huru en enda försummad skattebetalning kunnat stänga ute eu

medborgare från rösträtt under åratal.

Mindre underligt är då, att man varit okunnig om den starka

ovilja, som arbetarna själva lagt i dagen mot skatteskolkande kamrater.

De ha enskilt och offentligt låtit dessa veta, att det varit osolidariskt

av dem att låta deras kamrater betala icke blott egna, utan också

skolkarnas skatter.

När vid fjolårets urtima riksdag fråga var om skattestreckets borttagande,

väcktes samtidigt förslag om kraftigare åtgärder för skattebetalningens

säkerställande. Så antogs förslaget om införsel i lön. Och

däremot restes, såvitt jag vet, intet motstånd, åtminstone icke från arbetarhåll.

Den enda gensaga, som hördes, kom från en del högermän,

vilka icke trodde på införselinstitutets effektivitet.

Jag tror för min del icke heller, att man ens genom införsel i

lön kan nå alla skatteskolkarna. Det gäller då att utfinna ett s}rstem,

som såvitt möjligt säkerställer skattebetalningen, men å andra sidan

gör densamma så lätt överkomlig eller så litet betungande som möjligt.

Jag tog mig i det syftet friheten att i andra särskilda utskottet vid

förra urtiman framkasta ett förslag om införande av skatteböcker. Av

många omständigheter, vilkas fulla berättigande jag inser, kunde emellertid

förslaget icke då upptagas till egentlig prövning. Det är en sådan

prövning jag genom denna motion önskar påkalla.

Om jag i det följande endast talar om arbetare, är det icke därmed

meningen att förorda någon som helst klasslag. Jag gör det, emedan

den av mig föreslagna åtgärden närmast skulle vara en hjälp för dessa

att utan större olägenheter fullgöra en dem åliggande skyldighet. Men

ingenting hindrar, att systemet utsträckes att omfatta alla medborgare.

Utsträckningen må sålunda också bli föremål för utredning.

Mitt förslag är följande. Varje arbetare erhåller, då han lämnar

in sin mantalsuppgift eller då han erhåller sin kronodebetsedel, en så

kallad skattebok. Denna måste han uppvisa för arbetsgivaren, då han

söker anställning. Därförutan må han icke antagas. Arbetsgivaren tar

boken i förvar och överlämnar den till arbetaren, då denne slutar an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta bevillning#- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

ställningen. För varje avlöningspcriod (vecka, 1-1 dagar eller månad)

göres av arbetsgivaren visst avdrag av lönen, vilket insattes på skatteboken.

Arbetaren äger vid avlöningens utbetalande rätt att kontrollera,

att insättning verkställes. Åt utredningen lämnas att avgöra, om insättningen

skall bestämmas till viss procent av lönen, eller om hänsyn

också skall tagas till personliga omständigheter: familjens storlek, sjukdom

i familjen eller dylikt.

När insättningarna motsvara antingen vad som vid nästa uppbördsstämma

förfaller till inbetalning eller vad som vid föregående uppbördsstämmor

skolat betalas, upphör skyldigheten och rätten för arbetsgivaren

att göra avdrag å lön.

Insättning å skattebok sker genom fastsättande av skattemärken.

Sådana skola å olika valörer tillhandahållas ä alla postanstalter i riket.

De inköpas av arbetsgivaren. Härigenom åsamkas visserligen denne

rätt mycket besvär. Men dels har redan genom gällande lagstiftning

man slagit in på den vägen; jag påminner om olycksfallsförsäkringslagen.

Dels ligger det mycket i arbetsgivarens eget intresse, att skatterna

verkligen betalas. Ty i annat fall blir det ju han och andra större

inkomsttagare, som till större delen få ersätta samhället, vad de andra

försummat.

Den som vid arbetes sökande kan förete kvitto på fullgjord skatteplikt

— det må ha skett vid uppbördsstämma eller genom skattemärken

— blir naturligtvis befriad från varje löneavdrag.

Den som av någon anledning själv vill köpa skattemärken å postanstalt,

bör därtill vara fullkomligt oförhindrad. En arbetare kan t. ex.

ha fått ut ett rätt stort ackordsöverskott. Medan han då har pengar,

vill han göra sig fri från en fordran, som han vid ett annat tillfälle har

svårare att likvidera. En annan arbetare är ytterligt känslig för s. k.

förmynderskap från arbetsgivarens sida, men har svårt att betala hela

skattebeloppet på en gång på uppbördsstämman. Han går då själv till

posten och köper sina skattemärken, såsom han vill. Allt skall blott

vara klart till den fastställda tiden. Han kan då alltid för sin arbetsgivare

styrka, att skatteplikten är fullgjord, varför heller intet löneavdrag

förekommer. Men han har haft den hjälpen av det föreslagna systemet,

att han med minsta möjliga olägenhet kunnat fullgöra sin skattskyldighet.

En allmän fördel med förslaget är tydligen, att skattebetalningen

blir så litet betungande som som möjligt.

Kostnaderna för förslagets genomförande synas mig bliva tämligen

obetydliga, åtminstone i jämförelse med de fördelar, som vinnas. Det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta lemUnings- och andra lagutslcottets utlåtande Nr 1.

bleve väl nödvändigt att ersätta postverket, dock knappast i den omfattning

som för dess bestyr med utbetalningar för riksförsäkringsanstalten

eller pensionsförsäkringen. Såsom jag förut antytt, har jag icke tänkt mig

någon ersättning till arbetsgivarna av de skäl jag ovan angivit. Kostnaderna

till postverket torde för övrigt komma att uppvägas av en betydlig

minskning i uppbördsverkens arbete med skatteindrivning. Mycket

sannolikt är, att icke ringa minskning i utgifterna för indrivningsväsendet

skall uppkomma. En del skatteindrivningsbefattningar torde kunna så

småningom indragas. Åtminstone torde en i annat fall nödvändig ökning

av dessa tjänster bli alldeles överflödig.

Såsom av vad jag ovan anfört framgår, har det av mig föreslagna

systemet rätt mycken likhet med införselinstitutet. Men det är fördelaktigare

än detta. Dels verkar det betydligt smidigare; dels når det alla

skattskyldiga, icke blott de mera fast anställda; dels ordnas skattebetalningen

utan något mellanhavande med skatteindrivarna; dels underlättar

det avsevärt själva skattebetalningen.

I skattebetalarens eget intresse torde ligga att väl förvara sin skattebok.

Han vet, att han i annat fall löper risken att i en ny bok få börja

om med sina skatteinsättningar. För att säkerställa sig bör han dock

ha rätt att, så fort insättningarna motsvara skattebeloppet, mot uppvisande

av sin skattebok å uppbördsverket erhålla kvitto på sin skatt.

Utan postavgift må han också ha rätt att insända sin skattebok, och

bör honom sedan från uppbördsverket tillställas kvitto.

Återstår eu grupp arbetare, de som icke låtit sig mantalsskrivas och

därför ingen skattebok erhållit. Det är ofta folk, som förtjäna bra med

pengar, men lägga alla samhällslivets bördor på sina mera bofasta kamrater.

Dessa kommer man aldrig åt vare sig genom utmätning eller införsel

i lön. Genom det av mig föreslagna systemet skulle även dessa

bringas att fullgöra sin skatteplikt mot samhället.

Dessa skulle icke heller få arbete utan att insättningar i skattebok

gjordes också för dem. Man kunde exempelvis gå till väga på följande

sätt. Om den arbetssökande förklarat sig icke innehava skattebok, antecknas

hans namn i en dylik, som arbetsgivaren har till förvar. Då

han icke är taxerad till något belopp, måste skattebeloppet beräknas.

Denna beräkning, olika för olika yrken, skulle göras av socialstyrelsen

och tillställas arbetsgivaren vid förfrågan från denne. Detta beräknade

belopp skulle av arbetsgivaren antecknas i skatteboken. Sedan skulle

man förfara såsom för andra skattebetalare.

Ett annat sätt, kanske något enklare, men kanske mera betungande,

vore, att arbetaren, som icke hade skattebok, finge, sedan arbetsgivaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

r>

Sammanfatta benillnings- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

tillhandahållit honom en dylik, under hela året betala viss procent av

sin lön i skatt.

Min övertygelse är, att om detta system fått verka några år, och den

dittills försumlige skattebetalaren sett, att det nu icke längre vore möjligt

att undandraga sig sin skatteplikt, att den skatt han pa detta sätt

(inge erlägga vore högre än om han i vanlig ordning läte skriva sig

och deklarera inkomst, samt att skattebetalning genom detta system icko

vore så betungande som det enligt gamla systemet varit, han med stor

beredvillighet skulle lämna in både mantalsuppgift och självdeklaration.

Naturligtvis inser jag, att vid närmare granskning av detta förslag

ändring i många punkter skall befinnas nödvändig. Men jag är livligt

övertygad om, att det i praktiken skulle visa sig smidigt och lätt genomförbart,

att det skulle i hög grad befordra en ordentlig skattebetalning,

samt att det skulle betydligt underlätta bördan med skattens erläggande.

»

Såsom av motionen framgår, är dess syfte dels att åstadkomma en

effektivare skattebetalning, dels ock att göra denna betalning så bekväm

som möjligt för de enskilda. Det första ändamålet avses med motionen,

i vad densamma rörer införande av ett system med obligatoriska skatteböcker

för arbetare; målet att göra skattebetalningen mindre betungande

vill motionären nå genom sitt förslag, att alla, som så vilja, skola hava

rätt att erlägga sina skatter genom inköp av skattemärken.

Enighet torde råda därom, att båda de angivna syftemålen äro värda

allt beaktande. Såväl statens och kommunernas intresse av att de påräknade

skatteinkomsterna i största möjliga omfattning inflyta, som ock betydelsen

för de ordentliga skattebetalarna av att icke deras börda oskäligt

förtynges genom att andra undandraga sig fullgörandet av skattskyldigheten,

tala för, att åtgärder vidtagas för ett mera effektivt indrivande

av skatterna än som, enligt vad erfarenheten vibat, låtit förena

sig med hittills gällande uppbördsmetoder. Ej mindre de enskildas än

det allmännas intresse kräver även, att genom själva formerna för skattebetalningen

densamma så mycket som möjligt underlättas.

Utskottet har vid sin granskning av motionen väl funnit de däri lämnade

uppslagen till främjande av nämnda syftemål vara av stort intresse.

Motionären synes dock knappast hava tillräckligt beaktat de svårigheter av

skatteteknisk art, som, efter vad som även utan närmare utredning framgår,

följa med ett sådant system och av vilka det torde vara tillräckligt

att nämna spörsmålen om insättning i skattebok i de fall, då taxering

till beskattning ej skett, och om beräkning och verkställande av de skatte
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta bevillnings- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

fria avdragen. Härtill kommer, att, då enligt förslaget en arbetare icke

skulle kunna erhålla anställning utan att uppvisa klar skattebok, en

sådan regel synes kunna komma att uppväcka ovilja i arbetarekretsar

och förnimmas såsom ett tvång, lagt å de skötsamma för att träffa de

oordentliga. Systemet skulle ock lätt med rätt eller orätt kunna komma

att betraktas såsom en klasslagstiftning. Det är vidare att märka, att

man genom det av motionären förordade systemet ej kan påräkna att

med säkerhet träffa andra än hos arbetsgivare mera varaktigt anställda

arbetare. Medel till uttagande av skatt från sådana kategorier av skattebetalare

har emellertid givits genom det av motionären berörda, vid föregående

års urtima riksdag beslutade systemet med införsel i avlöning

till säkerhet för oguldna utskylder eller allmänna avgifter. Åven om

man i likhet med motionären skulle hålla före, att detta institut ej kommer

att hava avsedd effektivitet, synes det i varje fall vara lämpligt att

avvakta verkningarna av systemet i praktiken, innan man tillgriper nya

omfattande åtgärder i samma eller liknande syfte.

Vad härefter angår införande av rätt för vem som så önskar att

fullgöra sin skattebetalning på den av motionären förordade vägen, synes

det väl utskottet vara anledning antaga, att i många fall genom ett

sådant system lättnad skulle beredas den enskilde i fråga om hans skattebetalning.

Åven mot ett dylikt fakultativt tillämpande av skattebokssystemet

resa sig emellertid de skattetekniska betänkligheter, som nyss

berörts. För systemets genomförande lärer också en ganska omfattande

och kostsam organisation bliva erforderlig. Med allt erkännande av det

behjärtansvärda i motionärens önskan att bereda bekvämare möjligheter

för skattebetalning, håller utskottet sålunda före, att samma syfte enklare

kan främjas på andra vägar. Under utskottets förhandlingar hava i sådan

riktning framhållits bland annat, dels utsträckande till kommunalskatter

av den för närvarande i fråga om kronoutskylder gällande rätten

till skattebetalning genom postaijvisning, dels ett väsentligt ökande av

uppbördsstämmornas antal, varigenom möjlighet skulle beredas till skattebetalning

i tätare och mindre poster, ävensom stämmornas utsträckande

över längre tidrymd och deras bekvämare anordnande, och dels understödjande

från statens och kommunernas sida av så kallade skatteföreningar,

det vill säga sammanslutningar, som avse att underlätta medlemmarnas

skattebetalning genom att jämnt fördela dessa utgifter på ett flertal betalningsterminer

under hela året.

1 sistnämnda avseende är att märka, att 1918 års riksdag i

anledning av väckt motion i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit

om utredning angående möjligheten att genom statsbidrag åt orga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta bevillnings- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

nisationer, som avse att främja skatteinbetalning-, eller genom andra

liknande åtgärder åstadkomma minskade restantier och avskrivningar

av skatter, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda. I första kammarens första tillfälliga

utskotts utlåtande i frågan åberopades med gillande ett av länsstyrelsen

i Stockholms län avgivet yttrande, vari bland annat anförts

följande: »Konungens befallningshavande har sig väl bekant, att nu
mera

inom landet finnes ett stort antal av större affärsföretag, vilka

för i företagen anställda anordnat så kallade intressekontor, som omhänderhava

de till kontoren anslutna medlemmarnas utbetalningar av skilda

slag, i främsta rummet utskylder, hyror och försäkringspremier. Åven

inom statens verk torde finnas dylika kontor. Dessa utkvittera varje

eller åtminstone flertalet avlöningsdagar en efter utbetalningarnas storlek

avpassad del av medlemmens avlöning, vilken del göres räntebärande,

oeh verkställer sedermera kontoret å förfallodagarna medlemmens

åt kontoret anförtrodda utbetalningar av skilda slag. Fördelarna med

detta förfaringssätt äro uppenbara. Medlemmen avstår varje avlöningsdag

en mindre del av sin avlöning och befrias därigenom från periodiskt

återkommande större utgiftsposter, medan återstoden av avlöningen får

användas till täckande av löpande levnadsomkostnader m. m. Intet synes

hindra, att kommunerna, i likhet med av motionären åberopade

Umeå stad, inrätta motsvarande organisationer.)) Ärendet är ännu beroende

på Kungl. Maj:ts prövning.

Såsom av det anförda framgår, främja dylika skatteföreningar delvis

samma syften, som motionären här velat vinna. Genom berörda

riksdagsskrivelse har således Kungl. Maj:ts uppmärksamhet redan väckts

på angelägenheten av åtgärder, avsedda att genom bekvämare former

för skattebetalning främja ett gott resultat av skatteindrivningen. En

blivande utredning i anledning av berörda riksdagsskrivelse torde komma

att omfatta ej blott skatteföreningars betydelse för detta ändamål

utan även andra åtgärder i samma syfte.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 april 1919.

På det sammansatta utskottets vägnar:

OLLAS A. ERICSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.