Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om utbetalande till Gustav Herman Lindsten av visst belopp såsom ersättning för mistad verksamhet inom tobaksbranschen på grund av tobaksmonopolets införande.

1919-02-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:10, Betänkande, i anledning av väckt motion om utbetalande till Gustav Herman Lindsten av visst belopp såsom ersättning för mistad verksamhet inom tobaksbranschen på grund av tobaksmonopolets införande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1919 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

utbetalande till Gustav Herman Lindsten av visst belopp

såsom ersättning för mistad verksamhet inom tobaksbranschen

på grund av tobaksmonopolets införande.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Kullman, Röing, Wijk, Lyckholm, K. A. Nilson, frih. Fleming^

Forssman, Rosén, Boman, Jonsson i Hökhult, Rune, Holmström, Bergman,

Neess, Öme, Bökelund, Johansson i Kullersta, Jönsson i Boa

och Viklund i Oviken.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 30, har herr Welin hemställt, »att riksdagen ville besluta att

tillerkänna och genom kungl. statskontoret till herr Gustav Herman

Lindstén i Stockholm låta utbetala det resterande å honom tillkommande

ersättning för mistad verksamhet inom tobaksbranschen på grund av

monopolets införande i riket, vilken rest utgör kronor 7,921: 4 4, om

utbetalningen äger rum i april 1919».

I det förslag till förordning om ersättning till tobaksgrossister och me

hos dem anställda personer med anledning av införandet av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket (sedermera kallad grossistförordningen), som

av Kungl. Magt förelädes 1916 års riksdag, förekommo bestämmelser

om ersättning dels åt tobaksgrossister, vilka utövat sin verksamhet under

de fyra åren närmast före den föreslagna förordningens ikraftträdande,

dels ock åt vissa inom tobaksnäringen anställda — bland dem handelsresande

— vilkas inkomst av arbete under de fyra åren 1912—1915

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 9 höft. (Nr 10.) 1

års riksdag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motionen.

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

uteslutande eller till väsentlig del härflutit av deras anställning’ inom

ifrågavarande näringsgren.

Med anledning av eu av herr Welin väckt motion fogade 1916 års

riksdag, på hemställan av bevillningsutskottet, till de av Kungl. Makt

föreslagna bestämmelserna om ersättning åt tobaksgrossister ett tillägg

(6 § 5 inom.), av innebörd att grossist, vilken icke utövat sin verksamhet

under så lång tid som ovan sagts, skulle, där han före sin verksamhet

såsom grossist under minst två år innehaft anställning vare sig inom

tobaksgrosshandeln eller inom tobakstillverkningen, kunna erhålla ersättning

såsom grossist.

1 motiveringen till den nu föreliggande motionen framhåller herr

M ehn, hurusom i den av riksdagen sålunda antagna tilläggsbestämmelsen

stadgats såsom villkor för ersättnings erhållande, att grossistverksamheten

utövats vid tiden för grossistförordningens ikraftträdande,

vilket inträftade den 1 juli 1916. Enligt motionärens uppfattning borde

tidpunkten för monopolets ikraftträdande, den 1 juni 1915, i stället hava

blivit i berörda hänseende avgörande. Såsom villkorsbestämmelsen nu

kommit att lyda — på grund av felaktig avfattning av lagtexten, enligt

vad motionären uppgivit — både, anför motionären vidare, det nya

momentet kommit att sakna tillämplighet i sådana fall, då vederbörande

upphört med sin grossistverksamhet mellan tidpunkterna för monopolets

och grossistförordningens ikraftträdande. Detta hade varit förhållandet

med just den person, Gustav Herman Lindsten, vars ersättningsanspråk

herr Welin i sin motion vid 1916 års riksdag framdragit såsom exempel

och såsom stöd för det då gjorda yrkandet. Nu har motionären, med

förmälan att Lindsten visserligen av tobakscentralkommissionen erhållit

i form av understöd en gottgörelse av 4,000 kronor, men att ersättning

enligt förutnämnda, av 1916 års riksdag tillagda bestämmelse, om den

varit tillämplig, skulle utgått med 10,480 kronor 42 öre, velat underställa

berörda fall riksdagens förnyade prövning, därvid motionären dels

ifrågasatt sådan ändrad avfattning av sistnämnda bestämmelse som nyss

antytts, dels ock alternativt gjort den hemställan, vars ordalydelse ovan

intagits.

Med anledning av vad motionären anfört — i fråga varom bevillningsutskottet

tillåter sig även hänvisa till motionen — vill utskottet

till en början erinra, att de i grossistförordningen förekommande

ersättningsbestämmelserna innehålla olika villkor för grossister och för

anställda i fråga om den tid, intill vilken verksamheten skall hava utövats.

Beträffande grossisterna är i sådant hänseende tidpunkten, då

s. 3 Kontrollera mot PDF

B evillniny sutskottets betänkande Nr 10. 3

grossistförordningen trädde i kraft, avgörande, under det att de anställdas

verksamhet icke behöver hava utövats längre än till monopolets ikraftträdande.

De skäl, som varit bestämmande för nämnda olikhet framgå

av vissa uttalanden av de sakkunniga, vilka av chefen för finansdepartementet

enligt nådigt bemyndigande den 29 oktober 1915 tillkallades för

att verkställa utredning av frågan om ersättning till tobaksgrossister

och deras personal med anledning av tobaksmonopolets införande. 1

fråga om villkoren för de anställdas rätt till ei-sättning anförde nämnda

sakkunniga bland annat (prop. nr 227 år 1916, sid. 32):

»Det är otvivelaktigt, att åtskilliga tobaksgrossister med hänsyn

till de betydande förändringar å tobaksmarknaden, som monopolets införande

av dem motsågs komma att få till följd, antingen redan nedlagt

sin verksamhet eller — och detta förhållande torde vara det vanligare —

i viss utsträckning avskedat sin personal. Det vore tydligen obilligt,

om personer, vilka såhinda utan eget förvållande förlorat sina anställningar

inom tobaksgrosshandeln, icke skulle komma i åtnjutande av

ersättning. Men så bleve fallet, därest man för de anställda inom ifrågavarande

näring gjorde till villkor för erhållande av ersättning, att de

vid tidpunkten för den av de sakkunniga föreslagna förordningens (d. v. s.

grossistförordningens) ikraftträdande innehade anställning hos tobaksgrossist.

De sakkunniga hava därför ansett riktigt, att till avgörande

tidpunkt välja tiden för monopolets ikraftträdande. För den, som redan

före denna tidpunkt mist sin anställning, bör nämligen orsaken kunna

antagas vara att söka icke i någon av monopolet förorsakad störningav

principalens affärsverksamhet utan i andra förhållanden, vilka icke

böra berättiga till ersättning.»

Beträffande åter motsvarande, för grossisterna föreslagna villkor

framhöllo de sakkunniga (prop. nr 227 år 1916, sid. 37), att det icke

vore tobaksmonopolets införande i och för sig, som utgjorde grunden

för ersättningskravets berättigande, utan den indragning av grossistrabatterna,

som finge tänkas äga rum samtidigt med den föreslagna

grossistförordningens ikraftträdande. Hade tobaksgrossist upphört med

sin verksamhet, medan ännu från monopolbolagets sida möjlighet beretts

honom att fortsätta densamma, finge man utgå ifrån, att för rörelsens

nedläggande förelegat andra skäl, vilka icke vore av beskaffenhet att

föranleda ersättningsrätt.

Då det nu vid 1916 års riksdag gällde att i anledning av herr

Welins då framlagda, ovan omnämnda motion genom införande av en

ny bestämmelse i den av Kungl. Maj:t föreslagna författningstexten utvidga.

möjligheten för grossister att erhålla ersättning, intogs i denna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande 2\Tr 10.

nja bestämmelse samma villkor i fråga om tidpunkten, intill vilken

verksamheten skulle hava utövats, vilken innehölls i huvudstadgandet

beträffande grossisterna. Häremot synes ingen befogad anmärkning

kunna göras och detta så mycket mindre, som det av motionären andraga

exemplet, sådant detsamma i motiveringen till motionen framställdes,

icke syntes giva anledning till någon avvikelse från den i författningsförslaget

sålunda iakttagna regeln. Motionären, vars framställning

var dagtecknad den 10 maj 1916, uppgav nämligen, att Lindstén

då fortfarande utövade sin grossistverksamhet, ehuru han under de

rådande förhållandena hade svårt att få köpa tobaksvaror. Någon felaktig

avfattning av ifrågavarande, enligt 1916 års riksdags beslut tillkomna

bestämmelse lär följaktligen icke kunna anses föreligga. Fastmera

torde genom densamma den lucka i ersättningsbestämmelserna,

som i 1916 års ifrågavarande motion påvisades, hava blivit fylld och

den kategori av tobaksgrossister, vilkas intresse sistnämnda motion

avsåg att tillgodose, hava fått villkoren för ersättnings åtnjutande

fastställda i enlighet med förfal tningens grunder. Härmed synes till

en början vara givet, att motionären saknar tillräckliga skäl, då han till

stöd för sin''föreliggande framställning synes vilja åberopa innebörden

av 1916 års riksdags ifrågavarande beslut.

Av det anförda framgår vidare, att den i motiveringen till den

föreliggande motionen ifrågasatta ändringen av ovannämnda författningsbestämmelse

skulle innebära en rubbning av en av de beträffande

ersättning åt grossister fastställda grunderna. Då utskottet anser, att

en ny principiell prövning i större eller mindre utsträckning av de av

Kungl. Maj:t och riksdagen efter omfattande och noggranna utredningar

fastställda allmänna bestämmelser, som äro avsedda att utgöra den slutliga

måttstocken såväl för ersättningsrättens omfattning som för utmätandet

av ersättning i de enskilda fallen, icke bör numera ifrågakomma,

måste utskottet ställa sig avvisande till vad motionären i sistberörda

hänseende ifrågasatt.

Motionärens framställning utmynnar emellertid, som nämnt, i en

hemställan, att riksdagen måtte besluta, att eu särskild fyllnadsersättning

skall utbetalas av statsmedel till Lindstén.

Av ett i dagarna genom finansdepartementet till pressen lämnat

meddelande framgår, att av åtskilliga föreningar och sammanslutningar

inom tobaksbranschen ävensom enskilda personer och företag till finansdepartementet

ingivits framställningar om revision eller komplettering av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillning utskottet,'': betänkande Nr 10. 5

ersättningsbestämmelserna i anledning av tobaksmonopolets införande

in. m., samt att Knngl. Maj:t, som den 14 nästlidna januari förehaft

samtliga ansökningarna till prövning, därvid funnit desamma icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Beträffande skälen för Kungl. Maj:ts

i ämnet lättade beslut meddelas, att Kungl. Magt tagit hänsyn bland

annat till

dels att det övervägande antalet framställningar redan varit föremål

för prövning och avgörande av särskilt tillsatta kommissioner,

dels att till utjämnande av eventuella oegentligheter vid ersättningsförfärandet

redan anvisats ett belopp av 650,000 kronor som —

oberoende av de fastställda ersättningsbestämmelserna — fördelats bland

personer, vilka blivit lidande genom tobaksmonopolets införande,

dels ock — beträffande särskilt handelsresande och platsförsäljare

inom tobaksbranschen — att deras sak efter särskild sakkunnig utredning

redan år 1916 varit föremål för statsmakternas förnyade prövning

utan att anses böra föranleda någon ändring i de fastställda ersättningsgrunderna.

Bevillningsutskottet, som icke tagit del av de ansökningar, vilka

sålunda varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, och följaktligen icke

kan göra något uttalande i anledning av det beslut, Kungl. Magt i ämnet

meddelat, finner emellertid angeläget, att samtliga de anspråk på ersättning

eller understöd i anledning av tobaksmonopolets införande,

vilka kunna göras gällande, bliva behandlade efter enhetliga grunder.

Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett lämpligt, att ett enskilt

anspråk, framfört genom en motion, upptages till granskning av bevillningsutskottet

och underställes riksdagens avgörande. På denna grund

och då utskottet även av principiella skäl skulle tveka att tillstyrka

bifall till en av enskild motionär gjord framställning av ifrågavarande

natur, har utskottet icke underkastat motionärens omförmälda förslag

närmare undersökning. Då utskottet i anslutning till vad sålunda anförts

går att avstyrka, att någon åtgärd vidtages i anledning av den

föreliggande motionen, så vill utskottet därvid dels framhålla, att ersättnings

för farandet i anledning av tobaksmonopolets införande måste anses

vara definitivt avslutat, dels å andra sidan uttala, att, därest i enstaka

fall på grund av särskilt behjärtansvärda omständigheter gottgörelse

skulle anses påkallad, sådan bör ifrågakomma endast under form av

understöd och för att tillgodose uppenbara billighet skr av.

I anslutning till vad bevillningsutskottet sålunda anfört, får utskottet

hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt 9 käft. (Nr 10.)

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

att herr Welins förevarande motion, 11:30, om

utbetalande till Gustav Herman Lindstén av visst belopp

såsom ersättning för mistad verksamhet inom

tobaksbranschen på grund av tobaksmonopolets införande,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIKBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.