Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om förbud mot tillverkning och försäljning av maltdrycker med viss högre alkoholhalt m. m.

1919-02-27 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:13, Betänkande, i anledning av väckta motioner om förbud mot tillverkning och försäljning av maltdrycker med viss högre alkoholhalt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1919 kl. ''/i 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om förbud mot tillverkning och försäljning av maltdrycker

med viss högre alkoholhalt m. m.

Närvarande: herrar Källman, Wijk*), Lyckholm, K. A. Nilson, Bäckström, frih. Fleming*),

Forssman, Rosén, Boman, Yennersten, Nilsson i Kristianstad, Bergman,

Neess, Broman *), Bökelund, Johansson i Kullersta, Jönsson i Boa,

Uddenberg*) och Jönsson i Fridhill.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Uti två lika lydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner,

I: 60 av herr Carl Gustaf Ekman m. fl. och II: 224 av herr Sävström

m. fl., har hemställts,

1) »att riksdagen för sin del måtte besluta sådana ändringar i

gällande förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

att maltdrycker, som innehålla mer än två och en fjärdedels

volymprocent alkohol och äro inbrvggda med en stamvört, vilkens

extrakthalt överstiger sex procent, icke må från och med den 1 oktober

1919 inom riket tillverkas, samt

2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utarbetande och framläggande för riksdagen av sådana ändringar i

gällande författningar, att försäljningen inom och införseln till riket

av under punkt 1 avsedda maltdrycker förbjudes.»

Vidare hava motionärerna i sin hemställan anfört följande:

»Därjämte hemställa vi, att de erforderliga ändringarna i förordningen

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker måtte

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt, 12 käft. (Nr 13.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kristids
bestämmelser.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

formuleras av vederbörande utskott. Skulle utskottet icke vid denna

riksdag vara i tillfälle att framlägga ett utarbetat förslag till ifrågavarande

ändringar utan allenast vilja tillstj^rka, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller om utarbetande av förslag i ämnet,

hemställa vi,

att ri ksdagen, i avvaktan på definitiva beslut i ovan angivna avseenden,

för sin del måtte antaga följande

Förslag till förordning angående förbud mot tillverkning av vissa

maltdrycker.

Härigenom förordnas som följer:

Tillverkning av maltdrycker, som innehålla mer än två och en

fjärdedels volymprocent alkohol och äro inbrj^ggda med en stamvört,

vilkens extrakthalt överstiger sex procent, vare förbjuden.

Denna förordning, som träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddtdad uppgift, från trycket utkommit i svensk

författningssamling, gäller till den 1 oktober 1920.»

I motiveringen till den föreliggande motionen erinras, hurusom i

enlighet med särskilda av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter tillverkningen

av maltdrycker under det senaste tillverkningsåret praktiskt sett

omfattat nästan endast drycker under skattegränsen. De inskränkningar

i maltdryckstillverkningen, som i sådant hänseende med anledning av

den knappa spannmålstillgången måst föreskrivas, hava motionärerna

tagit till utgångspunkt för sitt yrkande på enahanda inskränkningar

även för framtiden.

Innan utskottet angiver sin ståndpunkt till motionärernas yrkanden,

synes det lämpligt att i korthet redogöra för de bestämma-lser, som

under den senaste tiden gällt och fortfarande gälla i fråga om maltdryckstillverkningen

i riket.

Genom särskilda av Kungl. Maj:t på framställning av folkhushållningskommissionen

utfärdade förordningar dels av den 7 november 1916

(svensk författningssamling nr 443), dels av den 2.8 september 1917

(nr 634) hava bestämmelser meddelats angående förbud mot mältning

av spannmål. I sistnämnda författning har stadgats bland annat, att

spannmål icke finge utan folkhushållningskommissionens tillstånd användas

för tillverkning av torrmalt, att ansökan om dylikt tillstånd skulle göras

hos kommissionen samt att kommissionen skulle äga att vid meddelande

av tillstånd till mältning föreskriva de villkor, under vilka tillståndet

finge tillgodonjutas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 3

Sedermera har Knngl. Maj:t, likaledes med anledning av framställning

av folkhushålluingskommissionen, genom förordning den 22

juli 1918 (nr G14) meddelat bestämmelser om reglering genom statens

försorg av förbrukningen av spannmål. Syftet med regleringen angives

i förordningen vara att under viss tid åstadkomma den hushållning med

landets förråd av spannmål, som av rådande förhållanden betingades,

samt en jämn fördelning av varorna ävensom produkter av dem. I sådant

syfte har stadgats, att varor av ifrågavarande slag av 1918 års skörd

skulle vara under beslag, att det skulle åligga folkhushållningskommissionen

att, sedan Konungen bestämt den myckenhet av sålunda beslagtagen

spannmål, vilken skulle tagas i anspråk för förbrukningsregleringens

genomförande, särskilt för varje livsmedelsdistrikt fastställa den myckenhet

därav, som skulle för ändamålet inom distriktet tagas i anspråk,

att, efter det vederbörande brukare fullgjort dem jämlikt förordningen

åliggande leveransskyldighet, folkhushållningskommissionen skulle äga

använda varor, över vilka kommissionen sålunda förfogade, för tillgodoseende

av behovet inom landet, under villkor som, i den man föreskrifter

därom icke meddelades av Konungen, skulle bestämmas av

kommissionen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 november 1918 anmälde folkhushållningskommissionen

— med överlämnande av en till kommissionen

ställd skrift, däri dess malt- och surrogatavdélning gjort framställning

i fråga om tilldelning av korn åt bryggerierna — att kommissionen

beslutat medgiva mältning av 15,000 ton inhemskt korn samt att

till maltdryckstillverkning skulle, i den mån import komme till stånd,

ytterligare tillhandahållas intill 4,000 ton malt. Malt- och surrogatavdelningens

framställning, vilken kommissionen förklarade sig biträda,

innehöll de grunder, efter vilka fördelningen borde verkställas. I fråga

härom anförde avdelningen, att det visserligen från folkhushållningens

synpunkt kunde förefalla mest önskvärt, att stamvörtstyrkan under kristiden

begränsades till 4 procent för alla bryggerier, men med hänsyn

till kravet på en mer hållbar och närande maltdryck samt jäststammens

vidmakthållande funnes enligt avdelningens mening skäl att medgiva

tillverkning jämväl av en något extraktrikare vara. I enlighet häimed

förordades för korntilldelningen en sådan beräkningsgrund, som medgåve

tillverkning vid de skattepliktiga bryggerierna av lika kvantiteter av

högst sjuprocentiga och högst fyraprocentiga drycker samt vid de skattefria

bryggerierna av drvcker med högst fyra procent stamvörtstyika.

Hus Kungl. Maj:t gjorde härefter ledamoten av riksdagens andra

kammare Bernhard Eriksson m. fl. för riksdagens nykterhetsgrupp fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

ställning därom, att. dels för folknäringens tillgodoseende måtte från

den av folkhushållningskommissionen ifrågasatta korntilldelningen avdragas

så stor kvantitet, som avsetts för tillverkning av maltdrycker

med högre extrakthalt än 4 procent, dels ock såsom villkor för tilldelning

i övrigt måtte bestämmas, att extrakthalten i maltdryckerna icke

finge överstiga 4 procent och ej understiga 2 procent. I häröver den

6 december 1918 avgivet utlåtande anförde folkhushållningskommissionen

bland annat, att, då kommissionen funnit sig föranlåten att tillmötesgå

den skattepliktiga bryggeriindustriens krav på rätt att få framställa

eu del av sin produktionskvantitet i form av drycker med högst

7 procent extrakthalt, detta i främsta rummet avsett att för ifråga
varande

industri möjliggöra att uppehålla en tillverkning, som icke

alltför mycket avveke från dess normala, samt att något så när bibehålla

sin avsättning. Till förmån för detta bryggeriernas krav talade

även särskilda skäl av teknisk natur, bland andra de lågprocentiga

maltdryckernas ringa hållbarhet, vilket sistnämnda missförhållande särskilt

framträtt vid de pa sina ställen förekommande långa landsvägstransporterna.

Den 13 december 1918 meddelade Kungl. Magt beslut i fråga

om korntilldelning åt bryggerierna, därvid Kungl. Magt, i betraktande

av rådande knapphet på livsmedel, med ändring av folkhushållningskommissionens

beslut om tillstånd till mältning av 15,000 ton korn,

förordnade, att för tillverkning av malt finge av årets svenska skörd

icke användas mera än 11,000 ton korn. Därjämte anbefallde Kungl.

Maj:t kommissionen att, efter avdrag för tillgodoseende av arméns

och flottans in. fl. särskilda behov av malt, mellan de skattepliktiga

och de skattefria bryggerierna så fördela återstoden av nämnda kvantitet

jämte det malt, som på grund av pågående underhandlingar kunde

komma att importeras från Danmark, att tilldelningen, använd av de

skattepliktiga bryggerierna för tillverkning av en tredjedel drycker med

högst 7 procent och två tredjedelar drycker med högst 4 procent stamvört

styrka samt av de skattefria bryggerierna till drycker med högst

4 procent stamvörtstyrka, medgåve en tillverkning för respektive

skattepliktiga och skattefria bryggerier, som kvantitativt sett stode

i samma förhållande som deras respektive genomsnittliga tillverkning

under åren 1913—1916.

.1 skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 januari 1919 anmälde folkhushållningskommissionen,

att kommissionen gått i författning om införskaffande

till riket av ungefär 3,0<>0 ton kaliforniskt bryggerikorn, och

anförde kommissionen därom vidare följande. Partiet vore avsett att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 5

på vissa villkor överlåtas till aktiebolaget svenska bryggeriernas varuförmedling,

som i sin tur skulle bereda tillfälle för alla svenska bryggerier,

som så önskade, att av partiet erhålla andelar i förhållande till

varje bryggeris s. k. mältningskvot. Importen vore synnerligen önskvärd

för att bereda såväl de skattefria som de skattepliktiga bryggerierna

i riket tillfälle att i väsentlig man förverkliga den tidigare för året uppgjorda

allmänna tillverkningsplanen. I anslutning härtill hemställde

folkhushållningskommissionen, att Kungl. Maj:t vdle förklara, att hinder

ej mötte för kommissionen att utställa tillståndsbevis för mältning enligt

nyssnämnda plan för det sålunda från utlandet hitväutade partiet maltkorn,

ävensom lämna de skattepliktiga bryggerierna rätt att av sin

anpart av det utländska kornet tillverka maltdrycker av intill 7 procent

extrakthalt. Genom beslut den 31 januari 1919 biföll Kungl. Maj:t

folkhushållningskommissionens sistberörda hemställan.

För egen del vill bevillningsutskottet till en början fästa uppmärksamheten

vid, att Kungl. Maj:t liksom ock folkhushållningskommissionen,

på sätt den lämnade redogörelsen visar, ansett angeläget att

även under den rådande knappa tillgången på spannmål bereda de skattepliktiga

bryggerierna möjlighet att åtminstone till någon del fortsätta

tillverkningen av extraktrikare maltdrycker. Utskottet erinrar vidare, att

i den sammanjämkning i fråga om lagstiftning rörande alkoholhaltiga

drycker, som kom till stånd vid 1917 års riksdag, ingick såsom ett

väsentligt led, att försäljningen av de maltdrycker, som betecknades

med namnet pilsnerdricka, icke skulle vara underkastad den individuella

kontroll, varom stadgas i förordningen angående försäljning av rusdrycker.

I stället anhöll riksdagen i sin skrivelse i ämnet (nr 212, 1917),

att Kungl. Maj it måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag

till förordning angående försäljning av pilsnerdricka, i huvudsak

grundat på bestämmelserna angående försäljning av Öl i 1905 års vinoch

Öl försälj ningsförordning. Med pilsnerdricka förstods därvid varje

maltdryck, som innehölle mer än 2 V4 men ej mer än 3.6 volymprocent

alkohol och som vore inbryggd med eu stamvört, vilkens extrakthalt

överstege 6 men icke 9.5 procent. I anledning av riksdagens

nyssberörda hemställan framlade Kungl. Maj:t för 1918 års riksdag

förslag (prop. nr 369) till lagstiftning beträffande ifrågavarande mellanstarka

maltdrycker, vilket förslag emellertid på grund av kamrarnas

skiljaktiga beslut förföll. Genom en dm 24 januari 1919 dagtecknad

proposition (nr 37) har nu Kungl. Maj:t avgivit nytt förslag i ämnet,

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

ett förslag som för närvarande är föremål för bevillningsutskottets behandling.

De ifrågavarande motionerna avse nu att, utöver de ur nykterhetssynpunkt

värdefulla resultat som uppnåddes genom 1917 års omnämnda

lagstiftning, ytterligare, med frångående av riksdagens i sammanjämkningen

uttryckta ståndpunkt, få infört på maltdryckstillverkningens

område ett förbud, vilket skulle omfatta icke blott de under rusdrycksförsäljningsförordningens

bestämmelser fallande maltdryckerna utan även

dem, beträffande vilka 1917 års riksdag begärt och nu erhållit Kungl.

Maj:ts förslag till ny lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med

de mindre stränga bestämmelser, som i fråga om dem fortfarande gälla

enligt 1905 års försäljningsförordning.

Med hänsyn till det föreliggande förslagets nu angivna innebörd

måste utskottet mot detsamma hysa starka betänkligheter. Härtill

kommer, att förslaget enligt utskottets förmenande saknar väsentlig betydelse

ur nykterhetssynpunkt. För de starkare maltdryckernas vidkommande

är det att antaga, att den försäljningskontroll, varom stadgas

i rusdrycksförsäljningsförordningen, skall visa sig effektiv; och i fråga

om de melhmstarka maltdryckerna av pilsnerdrickats typ torde väl avvägda

försälj ni ngs f o re-k ri i ter komma att visa sig vara icke blott betryggande

ur nykterhetssynpunkt, utan även ägnade att leda en betydande

del av konsumtionen från de starkare maltdryckerna.

I sin förutnämnda skrivelse nr 212 framhöll 1917 års riksdag:,

att genomförandet av den lagstiftning, besluten innefattade, uppenbarligen

komme att föranleda ersättningsanspråk från olika yrkesgrenar,

och erinrades tillika därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen förutsett

sådana framtida anspråk och i främsta rummet för att möta dem bildat

statsverkets fond av rusdrycksmedel. Riksdagen uttalade vidare sin förvissning,

att Kungl. Maj:t skulle låta verkställa utredning av frågan, i

vad mån ersättning borde utgå, ävensom förelägga riksdagen det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning härav har chefen för finansdepartementet, enligt av

Kungl. Maj:t erhållet bemyndigande, den 31 december 1917 tillkallat särskilda

sakkunniga för att utreda frågan, i vad mån ersättning borde utgå

till olika yrkesgrenar med anledning av den beslutade rusdryckslagstiftningen,

samt till Kungl. Maj it avgiva det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Då 1917 års bevillningsutskott i sitt sammanjämkningsförslag

undantog de mellanstarka maltdryckerna från den i rusdrycksförsäljningsförordningen

stadgade kontrollen, var för utskottet bestämmande bland

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. •

annat den omständigheten, att därigenom ät de skattepliktiga bryggerierna

skulle kunna beredas en ersättning för den minskade tillverkning

av starkare maltdrycker, som tillämpningen av rusdrycksförsäljmngsforordningens

bestämmelser komme att medföra. Man torde kunna förvänta,

att, om tillverkning och försäljning av maltdrycker komma att

få äva rum under de av 1917 års riksdag avsedda betingelserna, detta

skalf innebära en avsevärd ersättning för den förlust, de skattepliktiga

bryo-gerierna lida genom de strängare bestämmelser rörande försäljning

av *öl, som stadgas i rusdrycksförsäljningsförordningen. Ett bifall till

motionärernas förslag skulle däremot säkerligen framkalla ersättningskrav

av betydande omfattning.

På de skäl, utskottet nu anfört, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 60 av herr C. G.

Ekman in. fl. och II: 224 av herr Sävström m. fl., om

förbud mot tillverkning och försäljning av maltdrycker

med viss högre alkoholhalt m. m. icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. AV. KÄLLMAN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Reservation

av herrar K. A. Nilson, Rosén, Bergman, TJddenberg och Jönsson i

rndhill, vilka anfört:

Den avstyrkande hemställan, som bevillningsutskottets majoritet

funnit sig böra avgiva över förevarande motioner, hava vi icke kunnat

biträda.

Vad då till en början vidkommer det skäl, varmed utskottet i

första hand motiverar sin ståndpunkt, nämligen att 1917 års riksdagsbeslut

om en ny rusdrycksförsäljningsförordning förutsatte en särskild

förordning om försäljning av pilsnerdricka, måste detsamma betecknas

såsom allt annat än övertygande i den fråga det nu gäller. Att det

förslag, motionärerna framlagt, går utöver beslutet av år 1917 kan

naturligen icke i och för sig utgöra anledning till ett avstyrkande.

Huvudfrågan är eller borde åtminstone vara huruvida förslagets realiserande

komme att lända till nytta för Sveriges folk eller icke. Men

åt den synpunkten ägnar utskottsbetänkandet icke någon uppmärksamhet.

Vidare framhåller utskottets majoritet, att motionärernas förslag

saknar betydelse ur nykterhetssynpunkH Denna mening anknyter utskottet

till ett antagande att den kontroll, som den nya rusdrycks försäljningsförordningen

stadgar, skall visa sig effektiv, och att i fråga om de

mellanstarka maltdryckerna »väl avvägda» försäljningsföreskrifter skola

komma till stånd. Häremot må emellertid erinras, att den genom stadgauden

i rusdrycksförsäljningsförordningen anordnade kontrollen över

ölförsäljningen aldrig kan komma att förebygga vare sig dryckenskap

eller annan av ölbruk framkallad individuell eller social skadegörelse.

Den får betydelse för konsumenterna först då, när dessa hunnit fram

till en förbrukning som sammanfaller med uppenbar misskötsel. Och

genom vår erfarenhet från deltagandet i den förberedande behandling

av frågan om en ny pilsnerförordning, som hittills förekommit i bevillningsutskottet,

anse vi oss berättigade att sätta frågetecken för spörsmålet

huruvida en enligt utskottsmajoritetens mening »väl avvägd»

sådan förordning komme att bli ur nykterhetssynpunkt »betryggande».

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Sitt egentliga stöd för avstyrkandet synes emellertid utskottsmajoriteten

vilja hämta i hänvisningen till den »förlust», som bryggerihanteringen

skulle »lida», om motionerna bifölles. Och detta ehuru

majoriteten icke med ett ord kunnat bestrida eller med en enda siffra

motbevisa motionärernas exempel på huru bryggerinäringen, inriktad

på alkoholsvaga drycker under den i motionen angivna alkoholgränsen,

låter sig med god ekonomisk behållning för ägarna bedrivas. Vid sådant

förhållande borde, synes det oss, farhågor för befogade ersättningskrav

icke få spela någon avgörande roll vid detta spörsmåls bedömande.

Då vi alltså funnit, att de av utskottsmajoriteten anförda skälen

för ett avslag å motionerna icke äro hållbara, ha vi ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort erhålla följande lydelse:

»I likhet med motionärerna har utskottet av den erfarenhet, som

vunnits under kristiden, blivit bibragt den uppfattningen att det skulle

ur olika synpunkter vara för vårt folk synnerligen fördelaktigt, därest

de under åren 1917 —1918 rådande, provisoriskt ordnade förhållandena

på maltdryckshanteringens område alltfort bleve gällande och reglerades

genom en bestående lagstiftning. Denna erfarenhet har nämligen

ådagalagt, att allmänhetens behov av njutbara maltdrycker kan tillgodoses

utan att sådana drycker behöva tillverkas så alkoholstarka, att de

utgöra en fara för folknykterheten. I den mån bryggerihanteringen

måste räkna med såsom ett bestående förhållande att maltdryckerna skola

tillverkas med lägre alkoholstyrka, skulle säkerligen en därpå inriktad

teknik mycket snart också åstadkomma mera välsmakande drycker än

de hittills producerade.

Den besparing av för folknäringen värdefulla livsmedelsprodukter,

som en enligt motionerna utövad maltdrycksproduktion medför, kommer

under alla förhållanden att för vårt folk, som endast med största svårighet

kan beträffande spannmål uppnå verklig självförsäljning, äga

synnerligt värde.

Ytterligare skulle, i stället för eljest oundvikliga, tillkrånglade och

svårkontrollerade bestämmelser om olika ölsorters tillverkning och försäljning,

ett bifall till motionärernas förslag innebära en enkel, klar och

lätt tillämplig maltdryckslagstiftning, varjämte hela den fara, som

maltdrycker med berusande egenskaper utgöra både med hänsyn till

ungdomen och de på omåttlig förtäring begivna, därmed skulle vara

helt undanröjd.

Då emellertid utskottet icke finner sig i stånd att utan en mera

ingående utredning än den tiden medgiver utskottet företaga, utarbeta

erforderliga ändringar i gällande författningar, har utskottet funnit sig

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 12 höft. (Nr 13.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

böra förorda en skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utarbetande

och framläggande för riksdagen snarast möjligt av förslag till sådana

ändringar i kungl. förordningen angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker den 7 augusti 1907 samt i kungl. förordningen angående

försäljning av rusdrycker den 14 juni 1917 jämte övriga av här

föreslagna reform berörda författningar, som ett bifall till motionerna

förutsätta.

Under avvaktan på proposition och beslut i här angiven riktning

finner sig utskottet jämväl böra biträda motionärernas förslag till provisoriskt

stadgande med förbud mot tillverkning av maltdrycker över

2 1U volymprocent alkoholstyrka, därvid utskottet dock finner sig böra

utvidga detta förbud att gälla jämväl införsel och försäljning. Utskottet

förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t i den mån nedan föreslagna

stadgande icke skulle fullt täcka syftet att förhindra sådan tillverkning,

införsel eller försäljning, som i detta stadgande avses, till dess en fullständig

lagstiftning hinner genomföras, vidtager för förbudets upprätthållande

nödvändiga provisoriska åtgärder i enlighet med de under åren

1917—1918 genomförda.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande för

riksdagen snarast möjligt av sådana ändringar i gällande

förordningar angående tillverkning och beskattning

samt införsel och försäljning av maltdrycker, att

maltdrycker som innehålla mer än 2 Vi votymprocent

alkohol icke må inom riket tillverkas, hit införas eller

här försäljas, samt

2) att riksdagen måtte antaga följande förslag

till förordning angående förbud mot tillverkning av

vissa maltdrycker.

Härigenom förordnas som följer:

Tillverkning av maltdrycker, som innehålla mer

än två och eu fjärdedels volymprocent alkohol och äro

inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt överstiger

sex procent, vare förbjuden.

Denna förordning, som träder i kraft dagen efter

den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i svensk författningssamling,

gäller till den 1 oktober 1920.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.