Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch förmögenhetsskatt, dels ock i ämnet väckta motioner.

1919-03-04 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:19, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch förmögenhetsskatt, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

i

Nr 19

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1919 kl. ‘/j 6 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om särskilda

avdrag vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst

samt till inkomst- och förmögenhetsskatt, dels ock i ämnet

väckta motioner.

(2:a avd.)

Närvarande- herrar Källman, Ollas A. Ericsson, Wijk, Lyckholm, K. A. Nilson,

Bäckström, Forssman> Boman, Vennersten, Jonsson i Hökhult, Rune,

Holmström, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i Kristianstad, Bergman,

Johannes Åkesson, Neess, Olsson i Ramsta och Lövgren i Nyborg.

Genom proposition, nr 96, av den 7 februari 1919, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande:

Förslag
till
förordning

om särskilda avdrag vid 1919 års taxering till bevillning för

inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch

förmögenhetsskatt skall beträffande här i riket mantalsskriven svensk

medborgare lända till efterrättelse vad här nedan sägs.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 18 höft. (Nr 19.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

2 §•

1 mom. Vid bevillningstaxeringen skall för skattskyldig, som icke

taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än

3,000 kronor och som har att på grund av försörjningsplikt underhålla

ett eller flera barn, som vid 1919 års början icke fyllt 15 år, den

i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § i

gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst nedsättas,

om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet

med 10 § i de vid bevil!ningsförordningen fogade »Särskilda anvisningar

till ledning vid taxeringen»,

ej uppgår till 1,500 kronor,

med 20 % för ett barn

» 30 » » två »

» 40 » » tre »

» 50 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 1,500 men ej till 2,500 kronor,

med 15 % för ett barn

» 20 » » två »

» 25 » » tre »

» 30 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor,

med 5 % för ett barn

» 10 » » två eller tre barn

» 15 » » fyra eller flera barn.

2 mom. Vid samma taxering må skattskyldig, som icke äger

förmögenhet överstigande 10,000 kronor och som icke taxeras till

inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor,

åtnjuta nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort

efter avdrag enligt 12 § bevillningsförordningen återstående beskattningsbara

inkomst

med högst 30 procent, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst,

beräknad på sätt ovan är sagt, ej uppgår till 1,000 kronor,

med högst 20 procent, om berörda årsinkomst uppgår till 1,000

kronor men ej till 2,000 kronor, och

med högst 10 procent, om samma årsinkomst uppgår till 2,000

kronor men ej till 3,000 kronor.

Beslut om avdrag enligt detta mom. må avse vare sig viss skatt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 3

skyldig eller viss med hänsyn till årsinkomstens eller försörjningspliktens

storlek eller ock till annan på skätteförmågan väsentligt inverkande

omständighet bestämd grupp av skattskyldiga.

Ej må den omständighet, att avdrag skett jämlikt 1 mom. utgöra

hinder att medgiva avdrag jämväl enligt detta moment.

I fråga om skattskyldig, som på grund av försörjningsplikt underhåller

annan, skall sådant avdrag medgivas, därest icke antingen medgivandet

skulle obilligt betunga andra skattskyldiga inom kommunen

eller taxeringsmyndigheten efter prövning av omständigheterna i varje

-särskilt fall finner den skattskyldige därav icke vara i behov.

1 mom. Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 §

2 mom. i gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer

skattskyldig, skall ökas till 300 kronor för varje barn, om

det taxerade beloppet ej överstiger 4,000 kronor, och eljest till 200

kronor för varje barn. För barn, som självt åtnjuter inkomst, äger dock

skattskyldig att tillgodonjuta dylikt avdrag, allenast om och i den män

barnets inkomst understiger beloppet av den för barnet i frågakommande

nedsättning.

2 mom. Vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt SKall,

utöver vad enligt mom. 1 härovan samt eljest enligt bestämmelserna i

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt kan vara medgivet,

såsom skattefritt avdragas, om det taxerade beloppet ej överstiger

3,000 kronor, ett belopp av 400 kronor, och om det taxerade beloppet

överstiger 3,000 kronor men ej uppgår till 6,000 kronor, ett belopp av

200 kronor.

^ §•

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt.

5 §•

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpuingen av 2 §

.2 mom. må klagan icke föras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

6 §•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för

anteckningar med angivande jämväl av avdragens särskilda belopp; och

skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §, i kolumnen för antagen beskattningsbar

inkomst upptagas det efter sådant avdrag återstående

belopp.

7 §.

Till ledning för uträknandet av de särskilda avdragen utfärdar

Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omförmälda

statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför Kungl.

Magt, får utskottet hänvisa till propositionen.

Till utskottet hava jämväl överlämnats nedannämnda fyra i anledning

av propositionen väckta motioner.

I en av herr liootli väckt motion, 1: 149, har hemställts, »att

riksdagen måtte besluta, dels att mom. 2 i § 2 av den föreslagna förordningen

skall utgå, dels ock att nedsättningen i inkomstskatten enligt

§ 3 skall vara fakultativ».

1 motionen II: 332 har herr Karlsson i Vätö föreslagit, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i propositionen nr 96, att 2 § finge

följande lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 5

2 §•

1 mom. Vid bevillningstaxeringen skall för skattskyldig, som icke

taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än

3,700 kronor och — — — taxeringen»,

ej uppgår till 1,500 kronor, — — — 15 procent för fyra eller

flera barn,

uppgår till 3,000 men ej till 3,700 kronor

med 5 procent för två barn

»10 » :» tre eller flera barn.

2 niom. Vid samma taxering må — — — mera än 3,700 kronor,

åtnjuta — — — men ej till 3,000 kronor,

med högst 10 procent, om samma inkomst uppgår till 3,000 men

ej till 3,700 kronor.

Beslut om — — — vara i behov.

Herrar Brännström och Nilsson i Antnäs hemställa i motionen notion

II: 333, »att riksdagen måtte med anledning av Kung]. Maj:ts proposi- 11 33s‘

tion nr 96 besluta, att där omförmälda skattelättnader böra vara fakultativa

eller beroende av taxeringsmyndigheternas prövning i varje särskilt

fall, och att i förordningen om de särskilda avdragen för år 1919

bestämmelser härom må inflyta».

Slutligen har av herr Ekman, Karl Johan, i motion I: 147 notion lut.

hemställts, »att riksdagen ville besluta, att till de av Kungl. Maj:t

i proposition nr 96 föreslagna bestämmelserna om särskilda avdrag vid

1919 års taxering måtte fogas ett stadgande av innehåll, att sålunda

medgivet avdrag icke skall föranleda till minskning av de prästerskapet

enligt gällande löneregleringsresolutioner tillförsäkrade löneförmåner och

sålunda icke får vid utdebitering av prästlön tagas i beräkning».

Beträffande vad de olika motionärerna anfört till stöd för sina

förslag får utskottet hänvisa till motionerna.

Det är nu det fjärde året i följd, som riksdagen haft att behandla utskottet.

förslag om särskilda skattelättnader för de av den rådande dyrtiden

hårdast tyngda skattedragarna. Vid de föregående tillfällena har behovet

av dylika lättnader utan vidare undersökning ansetts vara ställt

s. 6 Kontrollera mot PDF

Fakultativa

eller obligatoriska

avdrag.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

utom allt tvivel. Det torde vara påtagligt, att de rådande förhållandena

göra fortsatta åtgärder i samma syfte av behovet i hög grad påkallade.

Den år 191G tillämpade skattelättnaden hade avseende blott å bevillningstaxeringen

och därpå grundade skattepåföringar av skilda slag.

Genom 1917 års författning i ämnet vidgades området för de provisoriska

avdragen till att omfatta även taxeringen för inkomst- och förmögenhetsskatt.

Förra årets förordning om särskilda avdrag gav dem en väsentligt

större räckvidd. G ränsel! för rätt till avdrag vid bevillningstaxeringen

flyttades från 2,400 kronor i årsinkomst till 3,000 kronor och

avdragets belopp bestämdes efter en skala, som bättre än den tidigare

tillämpade medgav en smidig anpassning efter behovet i olika fall.

Möjligheten till särskild lättnad i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten

blev också väsentligt ökad. Gränsen för avdragsrätten, som

1917 sattes vid 3,000 kronors taxerat belopp, flyttades till 6,000 kronor

eller samma gränstal, som enligt inkomst- och förmögenhetsskatteförordningen

gäller för de så kallade barnavdragen. Förändringen innebar

en provisorisk höjning av dessa avdrag från 100 kronor till högst

300 kronor för varje barn.

Det av Kung!. Maj:t nu framlagda förslaget är liksom de tidigare

författningarna begränsat till här i riket mantalsskrivna svenska medborgare

och har bibehållit de ovannämnda gränstalen för rätt till avdrag,

3,000 kronor vid bevillningstaxeringen och 6,000 kronor vid

skattetaxeringen. Herr Karlssons i Vätö förslag i motionen II: 332, att

gränsen vid 3,000 kronors årsinkomst skulle flyttas till 3,700 kronor,

kunde nog i och för sig vara beaktansvärt, men som de statistiska beräkningar,

som ligga till grund för propositionen, utgått från gränstalet

3,000 kronor, och man icke äger möjlighet överskåda konsekvenserna

för särskilt kommunerna av en höjning av gränstalet, har utskottet

funnit sig icke kunna tillstyrka motionärens förslag.

Avdragsrätten enligt hittillsvarande författningar i ämnet har

varit fakultativ, d. v. s. avdragets befogenhet skulle av vederbörande prövas

i varje särskilt fall. Emellertid har, såsom i propositionen framhållits,

spörsmålet om fakultativ eller obligatorisk princip för avdragens

tillämpande alltjämt varit under diskussion. 1916 års förordning, som

var byggd på ett av bevillningsutskottet i anledning av enskild motion

lämnat förslag, avsåg fakultativ skattelättnad. Ett av kammarrätten

utarbetat förslag till avdrag vid 1917 års taxering omfattade däremot

obligatoriska avdrag. Kungl. Maj:ts förslag bibehöll dock av hänsyn

till det kommunala skatteintresset den fakultativa principen, men i två

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr It).

särskilda motioner förordades eu övergång till don obligatoriska. Den

kommunala intressesynpunkten blev emellertid ledande även för utskottets

tillstyrkande av propositionen och riksdagens beslut i enlighet

därmed.

Förra året upprepades detsamma. Kung! Magt fann sig sakna

material för överblickande av de verkningar, ett övergivande av den

fakultativa principen kunde hava. Motionsvis förordades obligatoriska

avdrag, men utskottet och riksdagen följde Kungl. Magt.

i år ligger saken annorlunda. Kungl. Maj:t har föranstaltat utredning

dels i fråga om det sätt, varpå 1917 och särskilt 1918 års förordningar

tillämpats på olika håll i landet, dels ock angående de beräkneliga

verkningarna av en övergång till obligatoriska avdrag i enlighet

med ett inom finansdepartementet utarbetat utkast till nya bestämmelser

i ämnet.

Berörda utredning, för vilkens resultat i propositionen närmare

redogjorts, har givit vid handen, att taxeringsmyndigheterna begagnat

sin diskretionära befogenhet i förevarande avseende på ett mycket växlande

sätt. Ehuru taxeringsmyndigheterna både 1917 och 1918 genom

av Kungl. Maj:t på riksdagens anhållan utsända cirkulärskrivelser underrättats

om statsmakternas allvarliga syfte, att författningen om särskilda

avdrag skulle komma till så vidsträckt användning, som de skattskyldigas

behov påkallade och omständigheterna i övrigt medgåve, hava

dessa myndigheter icke handhaft sin ifrågavarande befogenhet så, att

de särskilda avdragen tillämpats i den omfattning och med den jämnhet,

som det hade varit önskvärt. 1 stor utsträckning synes man hava

gjort tillämpningen i en eller annan form generell, vare sig så att alla,

som formellt kunnat inrymmas under författningens bestämmelser, utan

individuell prövning tilldelats avdrag, eller så att avdrag beviljats vissa

grupper av skattskyldiga med generellt uteslutande av andra grupper.

Likaså hava taxeringsmyndigheterna på många håll gått så till väga,

att de utan avdragsbeloppens avvägande efter behovet i det särskilda

fallet i alla förekommande fall beviljat högsta möjliga avdrag.

Den verkställda undersökningen angående verkningarna av obligatoriska

avdrag enligt ovannämnda författningsutkast synes hava givit

till resultat, att i ett mindre antal fall en ej obetydlig, förskjutning i

den kommunala skattebördan visserligen torde vara att motse, men att

denna förskjutning likväl i stort sett kan betecknas som så måttlig, att

hänsyn till densamma icke behöver stå i vägen för en övergång i princip

till obligatoriska avdrag.

I enlighet med vad vid utredningen framkommit, har Kungl. Maj:t

s. 8 Kontrollera mot PDF

Vidgad avdrag

sr ätt.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

funnit sig böra föreslå, att 1919 års särskilda avdrag bliva i huvudsak

obligatoriska. Sålunda har avdragsrätten vid skattetaxeringen (3 §) föreslagits

utan inskränkning obligatorisk, och med avseende å bevillningstaxeringen

hava de enligt tidigare författningar medgivna barnavdragen

likaledes gjorts obligatoriska (2 § 1 inom.). Däremot har det nytillkomna

avdraget enligt 2 § 2 mom., varom närmare säges härnedan, gjorts

fakultativt.

Två av de ovannämnda motionerna hava riktats mot obligatoriska

avdrag. 1 motionen II: 333 hava herrar Brännström och Nilsson

i Antnäs yrkat, att den fakultativa principen måtte bibehållas i fråga

om samtliga avdragsformer, medan herr Rootli, I: 149, uttalat sig för

fakultativa avdrag vid skattetaxeringen.

Vid de föregående tillfällen, då utskottet hatt att yttra sig i frågan

om fakultativa eller obligatoriska avdrag, har utskottet uttalat sympatier

för en anordning av avdragen enligt den senare principen, men i saknad

av material för bedömandet av frågans praktiska innebörd funnit

sig icke kunna tillstyrka en övergång, som måste te sig som ett steg

ut i det ovissa.

Sedan det numera ådagalagts å ena sidan, att taxeringsmyndigheternas

tillämpning av de fakultativa avdragen mångenstädes icke haft

behövlig jämnhet och effektivitet, samt å andra sidan, att de förut befarade

verkningarna i kommunalskattehänseende av obligatoriska avdrag

icke torde bliva alltför ingripande, har även utskottet kommit till övertygelsen,

att syftet med de provisoriska skattelättnaderna i det hela blir

bättre tillgodosett genom obligatoriska avdrag, även om dessa, såsom

naturligt är, måste sättas lägre än maximisatserna i en fakultativ avdragstariff.

Den föreslagna skalan för barnavdraget i 2 § 1 mom. upptager

också lägre procentsatser än maximisatserna i den förra året tillämpade

skalan, och har skalan för övrigt undergått förenkling i enlighet med

uttalade önskemål från taxeringsmyndigheternas sida.

Det i 2 § upptagna 2 mom. är nytt. Såsom redan nämnts, är det

här medgivna avdraget fakultativt, men på det sättet, att detsamma

skall, då skattskyldig försörjer annan, under i övrigt given förutsättning

beviljas, så snart ej i särskilt fall konstaterats, att behov saknas.

Syftet med detta avdrag är tydligen att giva taxeringsmyndigheten ett

medel att vid sidan av det fasta avdraget enligt 1 mom. gradera

skattelättnaden efter det särskilda behovet. Någon försörjning av barn

eller annan person förutsättes icke för rätt till avdrag. Endast det vill
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 9

koret är uppställt, att den skattskyldige icke får äga förmögenhet överstigande

10,000 kronor.

Den kombination av obligatoriskt och fakultativt avdrag, som 2 §

uppvisar, kan efter utskottets uppfattning bliva av praktiskt värde. Det

torde vara obestridligt att i många fall det skulle kunna kännas stötande

för de avdragsberättigade och som ett band för taxeringsmyndigheten,

att skattelättnaden icke på något sätt kunde anpassas eller

det individuella behovet utan måste komma alla till del i enahanda

mått, så snart de formella förutsättningarna vore fyllda.

Uppdelningen av avdraget vid bevillningstaxeringen i två, ett

obligatoriskt och ett fakultativt, bör också vara tilltalande från kommunens

synpunkt. En kommun kan ju tilläventyrs vara så skattetyngd

att redan tillämpningen av 1 mom. medför en avsevärd ökning i bördan

för dem av kommunens medlemmar, som ej få del av avdraget.

Emellertid vill utskottet ifrågasätta, om ej ändamålet bäst bleve

tjänat genom att taxeringsnämnden vid tillämpningen av det fakultativa

avdraget finge full frihet inom paragrafens allmänna gränser.

Den föreslagna begränsningen med avseende å viss förmögenhet såsom

hinder för avdrag synes därför böra borttagas.

Av det anförda framgår, att utskottet icke funnit herr Eooths förslag

om uteslutande ur författningen av 2 mom. böra vinna beaktande.

Jämväl i fråga om taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt

har Kungl. Maj ds förslag velat öppna möjlighet till skattelindring även

för andra skattskyldiga än dem, som kunna få barnavdrag. Härom har

föreskrift givits i 3 § 2 mom. vid vars avfattande hänsyn i viss mån tagits

till resultaten av pågående utredning om nya avdragsbestämmelser i

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt. Utskottet har ej haft

något att erinra mot vad sålunda föreslagits.

Barnavdraget (3 § 1 mom.) har i samband med dess omläggning

till obligatoriskt underkastats den förändringen, att vid taxeringar

över 4,000 kronor detsamma satts till 200 kronor, medan den

förutvarande siffran 300 kronor bibehållits för de lägre taxeringarna.

En blivande tillämpning av 3 § beräknas i sin helhet medföra en

minskning i statsinkomst av omkring 5,000,000 kronor, vilket belopp ju

är betydande i och för sig men likväl i betraktande av det angelägna

syftet och inkomst- och förmögenhetsskattens totala avkastning icke bör

verka avskräckande.

De förändringar det framlagda förslaget i övrigt innehåller, jämfört

med förut gällande författning, äro icke av den betydelse, att de

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 18 käft. (Nr 19.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

behöva särskilt omnämnas. De hava icke givit anledning till någon

anmärkning.

MotionL147. Mera på sidan om ämnet ligger herr K. J. Ekmans motion, I: 147,

vilken går ut på att avdrag enligt 2 § skulle bliva utan verkan beträffande

viss allmän avgift, nämligen den efter bevillningstaxeringen utgående

avgift till prästerskapet, som i regel^ingår i de gamla löneregleringarna.

Utskottet har låtit denna fråga underkastas sakkunnig persons

bedömande och därvid inhämtat i huvudsak följande.

Ifrågavarande avdrag skulle kunna få betydelse med avseende å

ecklesiastikåret 1920—21, d. v. s. till eventuell minskning av de prästlöner,

som för berörda år uppbäras. Den 1 maj 1920 vore gamla löneregleringar

i tillämpning i blott omkring 400 pastorat, vadan den i

motionen upptagna siffran 850 icke vore aktuell i detta sammanhang.

I verkligheten skulle man dock ej hava att räkna med ens den förra siffran

eller någon betydande del därav. I det större antalet hithörande gamla

lönekonventioner vore nämligen ifrågavarande avgift ställd i förhållande

till den »för nästföregående året till bevillning uppskattade inkomsten»,

varemot det endast i ett mindre antal fall förekomme, att avgiften

utginge på grundval av den inkomst, för vilken »bevillning blivit under

det nästföregående året erlagd». Med avseende å tillämpningen av

den förra regeln i sådana fall, där den avgiftspliktige åtnjöte bevillningsfritt

avdrag, förekomme flera rättsfall, och hade bl. a. i prejudikat

av år 1912 (ref. 33 i regeringsrättens årsbok) fastslagits, att avgiften

skulle beräknas, icke å den beskattningsbara inkomsten utan å

den uppskattade inkomsten utan bevillningsfritt avdrag. Analogivis

kunde man således sluta till, att i hithörande fall ej heller ifrågavarande

särskilda avdrag kunde rätteligen inverka på prästerskapets löneförmåner.

Beträffande de på det hela taget färre* fall, då teoretiskt ifrågavarande

avdrag kunde medföra minskning i berörda förmåner, vore förövrigt

att märka, att i regel dylik minskning motvägdes av den ökning

i inkomst, som följt av de senare årens allmänna stegring av den bevillningtaxerade

inkomsten. Givetvis kunde det finnas fall, där någon

minskning kunde förekomma. I dessa fåtaliga fall stode dock för

vederbörande öppet att, om lönen nedginge under den minimiavlöning,

som Kungl. Maj:t ansett skälig, sökaMönetillskott.

Vad särskilt beträffade de av motionären anförda exemplen på

församlingar, där de särskilda avdragens inverkan på prästlönerna kunde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr li). 11

bliva särskilt kännbar, erinrades, att av de omförmälda församlingarna

endast eu, nämligen Mollösund, ännu hade kvar gammal konvention.

För do övriga, som blivit nyreglerade, saknade ju Irågan betydelse.

Genom vad sålunda blivit upplyst bär utskottet erhållit den uppfattningen,

att de av motionärens förslag i verkligheten berörda iallen

icke äro så talrika, att en undantagslagstiftning för dessas del kan vara

berättigad. Då härtill kommer att i enskilda ömmande fall vederbörande

prästman kan söka och, efter vad utskottet förutsätter, också på

denna grund bliva tillerkänd lönetillskott, har utskottet funnit sig sakna

tillräcklig anledning tillstyrka motionen.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med förklarande, att

Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke kunnat

oförändrad bifallas, antaga ovan återgivna förslag till

förordning om särskilda avdrag vid 1919 års taxering

till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt

med den ändring, att 2 § 2 mom. skall

erhålla följande lydelse:

2 mom. Vid samma taxering må skattskyldig,

som icke taxeras till inkomst och förmögenhetsskatt

för ett belopp av mera än 3,000 kronor, åtnjuta nedsättning

---icke vara i behov.

2) att de i detta betänkande behandlade motionerna
a)

1:149, av herr Rooth,

b) 11:332, av herr Karlsson i Vätö, samt

c) II: 333, av herrar Brännström och Nilsson

i Antnäs,

må anses besvarade med vad utskottet under 1)

hemställt; samt

3) att herr K. J. Ekmans förevarande motion,

1: 147, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

Reservation

av herrar Ollas A. Ericsson, K. A. Nilson, Boman, Jonsson i Hökhult,

Olsson i Kullenbergstorp och Neess, vilka yrkat, att 2 § i den av

Kungl. Maj:t föreslagna förordningen skulle erhålla följande lydelse:

2 §•

1 mom. Vid bevillningstaxeringen må för skattskyldig, som icke

taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än

3,000 kronor och som har att på grund av försörjningsplikt underhålla

ett eller flera barn, som vid 1919 års början icke fyllt 15 år, den i

den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § i

gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst nedsättas,

om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet

med 10 § i de vid bevillningsförordningen fogade »Särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen»,

ej uppgår till 1,500 kronor,

med högst 20 % för ett barn,

» » 30 » » två »

» » 40 » » tre »

» » 50 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 1,500 men ej till 2,500 kronor,

med högst 15 % för ett barn

» » 20 » » två »

» » 25 » » tre »

» » 30 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor,

med högst 5 % för ett barn

» » 10 » » två eller tre barn

» » 15 » » fyra eller flera barn.

2 mom. Vid samma taxering må skattskyldig, som icke taxeras

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000

kronor, åtnjuta nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort

efter avdrag enligt 12 § bevillningsförordningen återstående beskattningsbara

inkomst

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 13

med högst 30 procent, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst,

beräknad på sätt ovan är sagt, ej uppgår till 1,000 kronor,

med högst 20 procent, om berörda årsinkomst uppgår till 1,000

kronor men ej till 2,000 kronor,'' och

med högst 10 procent, om samma årsinkomst uppgår till 2,000

kronor men ej till 3,000 kronor.

Beslut om avdrag enligt detta mom. må avse vare sig viss skattskyldig

eller viss med hänsyn till årsinkomstens eller försörjningspliktens

storlek eller ock till annan på skatteförmågan väsentligt inverkande

omständighet bestämd grupp av skattskyldiga.

Ej må den omständighet, att avdrag skett jämlikt 1 mom. utgöra

hinder att medgiva avdrag jämväl enligt detta moment.

3 mom. Avdrag enligt 1 mom. samt, i fråga om skattskyldig,

som på grund av försörjningsplikt underhåller annan, avdrag enligt

2 mom. skola medgivas, därest icke taxeringsmyndigheten efter prövning

av omständigheterna i varje särskilt fall finner den skattskyldige

därav icke vara i behov.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 18 käft. (Nr 19.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:55 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1919 års taxering till bevillning för inko s. 1 i texten