Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om skyldighet i vissa fall för säljare av fastighet att, oberoende av huru länge han varit ägare till fastigheten, erlägga inkomstskatt för viss del av försäljningssumman.

1919-03-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:23, Betänkande, i anledning av väckt motion om skyldighet i vissa fall för säljare av fastighet att, oberoende av huru länge han varit ägare till fastigheten, erlägga inkomstskatt för viss del av försäljningssumman.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1919 kl. 1 e. in

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion

om skyldighet i vissa fall för säljare av fastighet att,

oberoende av huru länge han varit ägare till fastigheten,

erlägga inkomstskatt för viss del av försäljningssumman.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Källman, Ollas A. Ericsson, Wijk, Antonsson, Bäckström,

frih. Fleming, Forssman, Boman, Vennersten, Jonsson iHökhult, Rune,

Holmström, Olsson i Kullenbergstorp, Bergman, Jesperson, Eliasson,

Johannes Åkesson, Bärg i Katrineholm, Johansson i Kullersta och

Jönsson i Fridhill.

Till bevillningsutskottet har hänvisats en inom andra kammaren

av herr Sjölander väckt motion nr 165, vari hemställts, »att säljare av

fastigheter, vilka ägts av dessa före den 1 januari 1915, skola, oberoende

huru lång tid försålda fastigheten ägts, erlägga inkomstskatt för det

belopp, varmed försäljningssumman överstigit taxeringsvärdet å fastigheten

det år fastigheten försåldes».

Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt gällande lagstiftning är vinst genom avyttring av fast egendom,

som förvärvats genom köp eller byte och varit i säljarens ägo

under mindre än tio år, beskattningsbar såsom inkomst.

Motionären föreslår, att säljare av fastigheter, vilka ägts före den

1 januari 1915, skola oberoende av tiden för innehavet erlägga inkomstBihang

till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 21 höft. (Nr 23.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

skatt för det belopp, varmed försäljningssumman överstigit taxeringsvärdet

å fastigheten, då den såldes.

Förslaget har icke i detta sammanhang beståtts annan motivering

än att det synts motionären »skäligt och rättvist». Härutöver har

emellertid hänvisats till en av samme motionär väckt motion, II: 164,

som överlämnats till andra lagutskottet. I denna motion har framställts

förslag om, »att riksdagen måtte besluta att till staten indraga oskäliga

krigstidsviaster, mellanhänder och s. k. jobbare vunnit genom handel med

såväl jordbruksfastigheter som annan fastighet under åren 1915—1919».

Motiveringen för sistnämnda förslag kastar ett visst ljus även över

den förevarande motionen, som eljest skulle förefalla ganska obegriplig,

och torde därför böra här i vissa delar återgivas. Efter att hava erinrat

om krigsårens omfattande spekulation i fastighetsaffärer anför motionären

följande:

»Givet är, att åtskillnad måste göras på säljare och på arten av

köp. En del säljaré hava sålt sina ärvda eller före krigsåren innehavda

fastigheter, på vilka de nedlagt arbete, för att övergå till annat yrke

eller av ålderdomsskäl velat slå sig i ro, andra däremot hava genom

sina köp endast haft för avsikt att på kortast möjliga tid förtjäna en

förmögenhet utan att hava nedlagt motsvarande arbete, som berättigar

till dylik vinst. Det är dessa kristidshajar, som i främsta rummet böra

hållas efter.

Med harm har den lojala medborgaren iakttagit, huru den ena

större jordbruksfastigheten efter den andra under kort tid, endast inom

ett år, flera gånger om bytt ägare, och huru var och en av dessa gjort

oförtjänta vinster. På samma gång har jordbruket på dessa gårdar,

som råkat i jobbarehänder, lämnats alldeles å sido. Gårdar, som förut

fött hundratals kreatur, ha stått utan nämnvärd kreatursbesättning till

svårartad skada för produktionen.

Den allmänna opinionen fordrar, att dessa oförtjänta kristidsvinster

återbördas till samhället. Med anledning därav bör staten tillsätta en

reduktionskommitté, vilken skulle erhålla maktbefogenhet att till staten

indraga alla av mellanhänder och s. k. jobbare gjorda vinster å all fast

egendom såväl i stad som landsbygd. I de fall eventuellt reduktionskommittcn

prövar skäligt, bör lindring kunna medgivas.

De, som sålt fäderneärvda gårdar eller före krigets början innehavda

fastigheter, böra beläggas med skatt enligt skatteförordningen

för den del av försäljningssumman, som överstiger fastighetens taxeringsvärde

det år fastigheten såldes.

Försök att genom vilseledande uppgifter eller på annat sätt undan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

draga staten möjligheten att till samhället återbörda dessa oskäliga krigstidsvinster

beläggas med frihetsstraff svarande mot förseelsen.

De penningemedel, som på detta sätt skulle komma statsverket

till godo, höra, då det gäller jordbruksfastigheter, användas till befrämjande

av jordbruket, särskilt egnahemsrörelsen, och, då det gäller annan

fastighet, användas för bostadsfrågans lösning.»

Av det anförda torde framgå, att motionärens förslag i den till

bevillningsutskottet hänvisade motionen utgör allenast ett komplement

till motionen nr 164, som är huvudmotionen. Innebörden av förslaget

i den förra motionen är uppenbarligen sådan, att motionären icke kan

anses hava avsett ett bifall därtill, för den händelse huvudförslaget

skulle falla.

Sistnämnda förslag har numera i enlighet med andra lagutskottets

hemställan avslagits av riksdagens båda kamrar. Vid sådant förhållande

har bevillningsutskottet i enlighet med det ovan sagda och utan att ingå

på något detaljerat bedömande funnit sig sakna anledning att tillstyrka

det föreliggande förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Sjölanders förevarande motion, II: 165,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 mars 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.