Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag angående ändrade grunder för beskattning av kooperativa föreningar.

1919-05-13 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:42, Betänkande, i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag angående ändrade grunder för beskattning av kooperativa föreningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1919 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungi. Maj:ts

proposition med förslag angående ändrade grunder för

beskattning av kooperativa föreningar.

Närvarande: herrar Källman, Röing, Lyckholm*, K. A. Nilson*, Rosén, Boman,

Vennersten, Olsson i Kullenbergstorp, Eliasson*, Neess, Örne, Broman,

Westrup, Lundell*, Wikström, Johansson i Kullersta*, Olsson i Ramsta*,

. Uddenberg, Lithander och Lövgren i Nyborg*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Genom proposition, nr 222, av den 7 mars 1919, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga nedan införda förslag

1) till förordning om ändrad lydelse av 9 § 1 mom. och 11 §

förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst; samt

2) till förordning om ändrad lydelse av 7, 8, 9 och 11 §§ förordningen

den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 9 § 1 mom. och 11 § förordningen den 28

oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Härigenom förordnas, att 9 § 1 mom. och 11 § förordningen den

28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

skola hava följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 38 höft. (Nr 42.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

'' 9 §•

1 mom. Till inkomst av kapital räknas:

c) utdelning å aktier i inländska aktiebolag och å lotter i solidariska

bankbolag;

d) utdelning å aktier i utländska aktiebolag; samt

e) vinstutdelning å insatser i föreningar för ekonomisk verksamhet.

11 §.

1 mom. Vid beräkning av skattskyldigs inkomst nästföregående

år ma avdrag icke ske:

c) ------.

d) för vad — — — — — — å skuld.

2 mom. Däremot må avdrag ske:

2:o) — — — — — —•

b) ------''

c) med skäligt — — — — — — yrke.

Har kooperativ förening av vinsten å sin kooperativa verksamhet

lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,

rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller

försäljningar, må föreningen åtnjuta avdrag för dylik utdelning.

Avdrag må jämväl ske:

för — — — — — — delägare.

I det fall-------ruin.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

3

Förslå g’

till

förordning om ändrad lydelse av 7, 8, 9 och 11 §§ förordningen den 28

oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 7, 8, 9 och 11 §§ förordningen den

28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt skola hava

följande ändrade lydelse:

7 §•

Vid den uppskattning, som för taxering äger rum, hänföras:

i:°) — :-----•

2:o) till inkomst av kapital:

c) —---;--•

d) vinstutdelning å insatser i föreningar för ekonomisk verksamhet;

3:o)------.

8 §•

Såsom inkomst taxeras icke:

vad som------avdrag;

vinst å — — — — — — därutöver;

ersättning för skada--— — — — — — — — — — —

— — — — —--— — — — — — — — — --— bosatt.

9 §•

Vid uppskattning — — — —--delägare.

För värdeminskning — —---— — anvisningarna.

Har kooperativ förening av vinsten å sin kooperativa verksamhet

lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,

rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller

försäljningar, må föreningen åtnjuta avdrag för dylik utdelning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Utskottet.

Historik.

11 §•

Vid taxering av inkomst må avdrag icke ske:

för — — — — — — skuld.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda

statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning anfört till motivering

för förslagen, får utskottet hänvisa till propositionen.

Det är först i 1910 års skattelagar, bevillningsförordningen och

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, som de kooperativa

föreningarnas skattskyldighet blivit genom direkta lagbestämmelser reglerad.

Därförut var deras beskattning överlämnad åt en efter tid och

ort ej sällan skiftande praxis, som emellertid utvecklade sig till ett allt

mera skärpt tillvaratagande för taxering av den å föreningarnas verksamhet

uppkomna vinsten.

Enligt äldre praxis ansågos de kooperativa företagen icke lämna

någon beskattningsbar inkomst, så snart verksamheten begränsats till

medlemmarna av föreningen. Uppkommen vinst å rörelsen betraktades

som besparingar för medlemmarnas räkning och förekommande utdelning

till dessa som allenast en återbetalning av vid medlemmarnas inköp

gjorda utlägg. Senare blev dock, som redan antytts, praxis strängare,

och vid tiden närmast före 1910 års lagstiftning blevo kooperativa föreningar

taxerade under alla förhållanden för inkomst, som fonderats

eller som utdelats till medlemmarna i förhållande till deras kontanta

insatser. Den del av inkomsten åter, som i form av rabatter tillfallit

kunder hos föreningen, ansågs fri från skatt, såvitt föreningen handlat

blott med egna medlemmar, men eljest beskattningsbar, oberoende om

rabatt tillkommit alla kunder eller blott medlemmar.

Mot den praxis, som sålunda efter hand utbildat sig, yppades

missnöje såväl å kooperativt håll, där den ansågs för sträng, som ock

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 5

iioö de enskilda haudelsidkarna, som förmenade, att föreningarna obehörigt

gynnades i beskattningsavseende och därigenom bleve bättre

ställda i konkurrensen. I sistberörda avseende märkas särskilt de uttalanden,

som gjordes av 1909 års handelskammarmöte och, åberopade

av föredragande departementschefen, synas hava blivit av visst inflytande

på Kungl. Maj:ts förslag år 1910 i denna del. Departementschefen uttalade

bl. a. att någon formell grund för skattelindring åt de kooperativa

företagen icke funnes. Dock hade lian ansett sig icke böra frångå

den ståndpunkt praxis kommit att intaga. Den formulerade regeln,

likalydande i de föreslagna skatteförfattningarnas 11 §§, kom således

att i huvudsak stadfästa den redan utbildade praxis, likväl med tillägg

av det ytterligare villkor för skattefrihet i fråga om rabattei'', att utfästelse

därom gjorts före vidkommande köp eller försäljning, exempelvis genom

bestämmelser i föreningens stadgar rörande vinstens disponerande. Det

föreslagna stadgandet lydde: »Har förening, som utsträckt sin verksamhet

utom medlemmarnas krets, lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen

eller icke, pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande

till gjorda inköp eller försäljningar, må avdrag för dylik utdelning

icke äga rum, där ej utdelningen skett i omedelbart samband med

köp eller försäljning, varpå utdelningen grundats, varemot förening, som

icke utsträckt sin verksamhet utom medlemmarnas krets, må åtnjuta

avdrag för all utdelning, varom här sägs, för så vitt den utgått efter

grunder, som varit före köpet eller försäljningen bestämda.»

I en vid riksdagen 1910 väckt motion, II: 288, av herrar Christiernson

och Åberg, hemställdes emellertid, att i 8 § i den av Kungl. Maj:t föreslagna

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt skulle bland

skattefria inkomster upptagas jämväl vinst, som uppstått för kooperativ

förening, vilken icke sträckt sin .verksamhet utom medlemmarnas krets,

något, som således innebar full skattefrihet föi sådan förening. Därjämte

föreslogo motionärerna sådan lydelse av det hithörande stadgandet i 11 §

i samma förordning, att förening, som handlat med andra än medlemmar,

dock skulle vara fria från skatt för den till medlemmar lämnade

utdelning i förhållande till gjorda inköp.

Bevillningsutskottet tillstyrkte propositionerna i förevarande delar

utan ändring och avstyrkte motionen under åberopande av departementschefens

uttalanden i denna fråga. Fyra reservanter gingo en medelväg

i viss mån, i det de å ena sidan ville från skatteplikt helt frikalla förening,

som icke i sin verksamhet ginge utanför medlemskretsen, men å

andra sidan ville beskatta all å verksamheten inbragt vinst för övriga

föreningar. Utskottets förslag blev emellertid bifallet av kamrarna (i

s. 6 Kontrollera mot PDF

trallande bestämmelser.

Kungl. Maj:ts

förslag.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

andra kammaren efter votering med 101 röster mot 93, som tillföllo

reservationen).

Det sålunda beslutade stadgandet kvarstår, som känt, oförändrat.

Något förslag till ändrade bestämmelser i detta hänseende har icke

heller varit förelagt riksdagen i vidare mån än att i en av herr Trapp

vid 1914 års förra riksdag väckt och vid 1915 års riksdag förnyad

motion påyrkats bestämmelser i sådant syfte, att som ytterligare villkor

för den åt kooperativ förening för visst fall medgivna skattefrihet skulle

stadgas, att i föreningen icke funnes medlem, som idkade handel med

eller eljest i sin näringsrörelse använde varor, vilka han inköpt av

föreningen. Till följd av riksdagsupplösningen 1914 hann den då väckta

motionen ej bliva föremål för behandling. 1915 års motion, I: 7, avstyrktes

av bevillningsutskottet och blev av riksdagen avslagen.

Skillnaden i beskattningsavseende mellan de kooperativa föreningarna

och enskilda skattskyldiga kan i huvudsak sammanfattas sålunda.

Föreningarna skatta icke för förmögenhet, men i stället taxeras medlemmarna,

en var för sin andel i föreningen. Beträffande skattskyldighet

för inkomst har man att skilja mellan föreningar, som handla blott med

sina medlemmar, och sådana, som låta sin verksamhet omfatta även

utomstående. De förra äga att vid taxeringen njuta avdrag för utdelning,

som lämnats medlemmarna i förhållande till gjorda inköp eller

försäljningar, dock under villkor, att grunderna för utdelningen varit i

förväg bestämda, och har detta villkor i prejudikat av regeringsrätten

tolkats så, att uträkningen av utdelningen skall kunna följa rent automatiskt

enligt de stadgade grunderna. Har något som helst ytterligare

bestämmande tarvats, skulle avdragsrätt icke vara medgiven. Föreningar

av den senare typen hava i intet hänseende någon privilegierad ställning,

och om båda slagen gäller ju, att någon rätt till bevillningsfria

eller vissa andra konventionella avdrag, som tillkomma endast de enskilda

skattskyldiga, redan enligt sakens natur icke finnes. Likaledes

är, i fråga om inkomstskatten, den fallande procentskalan för inkomster

under 6,000 kronor förbehållen de enskilda.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser att i vidsträckt omfattning

tillmötesgå önskemål från kooperativt håll, där man funnit de

villkor, som 1910 års lagstiftare knutit till den medgivna skatteförmånen,

mera obekväma och svårare att iakttaga i samma mån den

kooperativa rörelsen antagit större proportioner.

Förslaget innebär sålunda, att den ifrågavarande avdragsrätten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 7

skulle vara medgiven, även om föreningen sträckt sin verksamhet utom

medlemmarnas krets och även om utdelningen skett efter grunder, som

icke varit i förväg bestämda. Å andra sidan begränsas den ifrågavarande

förmånen, som hittills omfattat ekonomiska föreningar i allmänhet,

till det kooperativa området allena.

Samtidigt med att de kooperativa föreningarna alltså praktiskt

taget skulle nå fram till full skattefrihet för inkomst av rörelse, skulle

medlemmarna bliva skattskyldiga för vinstutdelning å sina insatser i föreningen.

Denna skattskyldighet avses tydligen såsom en motvikt i viss

mån mot föreningens skattefrihet, men är därjämte, vad angår bevillningstaxeringen,

att sammanställa med förslaget om aktieutdelnings

taxerande till bevillning (propositionen nr 108).

Såvitt av förevarande proposition framgår, har förslaget om nya

grunder för de kooperativa föreningarnas beskattning närmast föranletts

av en direkt framställning från Kooperativa förbundet. Över det utkast

till författningsändringar, som i anledning därav uppgjorts inom finansdepartementet,

har icke hörts någon annan myndighet än kammarrätten.

Dess utlåtande i ämnet, i sin helhet intaget i propositionen, yppar

starka betänkligheter ej endast mot förslaget om utvidgad skatteförmån

utan ock i frågan, om kooperationen överhuvud taget bör intaga någon

privilegierad ställning i skattehänseende.

Aven enligt utskottets uppfattning är det uppenbart, att någon

principiell rätt till viss skatteförmån för kooperativa föreningar icke är

för handen. Från principiell beskattningssynpunkt är någon skillnad

icke att göra mellan vinst å ett kooperativt näringsföretag och vinsten

av en enskild näringsidkares rörelse. En annan sak är, om praktiska

grunder kunna åberopas till stöd för en lindrigare beskattning av den

kooperativa rörelsen.

Obestridligt är, att kooperationen, hållen inom sin naturliga ram,

fullföljer ett ändamål, som är ej blott privatekonomiskt utan ock av

betydelse från allmän hushållningssynpunkt. I den män detta är fallet,

föreligger givetvis anledning till uppmuntran från det allmännas sida.

Den svenska kooperationen är icke mera än några årtionden gammal

och det ligger i sakens natur, att densamma i sin början behövde

stödjas på olika sätt. Nära till hands låg då också, att det allmänna

ansågs böra avstå från sitt skatteanspråk helt eller delvis beträffande

uppkommen vinst av kooperativ verksamhet. Såsom ovan

antj^tts, förmenades i äldre praxis någon beskattningsbar vinst ej alls

föreligga, så snart ej verksamheten sträcktes utanför medlemskretsen.

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Detta betraktelsesätt var dock redan övergivet, då lagstiftningen tog

hand om saken, och 1910 års positiva undantagsbestämmelser utgå tydligen

från skattskyldighet som princip. Det är icke svårt att se, hurusom

den utveckling till skärpt beskattning, som utmärker praxis före 1910

och som genom detta års lagstiftning fick sin bekräftande avslutning,

i stort sett anslutit sig till och betingats av den kooperativa rörelsens

egen utveckling i omfattning och styrka ävensom förekomna tendenser

till utvikningar utanför den kooperativa ramen. Det allmännas understöd

i förevarande avseende ansågs böra tillkomma endast den rena kooperationen

och böra i övrigt begränsas på ovan angivet sätt.

Till belysning av kooperationens omfattning redan då må här återgivas

några uppgifter, hämtade ur den officiella statistiken (den av socialstyrelsen

utgivna statistiken över »kooperativ verksamhet i Sverige åren

1908—1910») och avseende år 1910. De kooperativa föreningarna hava

där hänförts till två huvudgrupper, arbetarkooperationen, omfattande

3,605 föreningar, och jordbrukskooperationen, vari inbegripits 1,968

föreningar. I den förra gruppen ingingo bostads- och andra byggnadsförfeningar

till antal av 1,947 samt de egentliga konsumtionsföreningarna

till antal av 908. Av de sistnämnda hade ej fullt halva antalet utsträckt

sin verksamhet till andra än egna medlemmar, men belöpte på handeln

med utomstående i genomsnitt 13 å 14 procent av hela omsättningen.

Av konsumtionsföreningarna voro ungefär 2/3 anslutna till »Kooperativa

förbundet», den enda centralföreningen i denna grupp, medan återstående

1/3 utgjordes av fristående föreningar. Inom jordbrukskooperatiouen

bildade inköpsföreningarna (för köp av jordbruksredskap, gödningsoch

foderämnen m. m.) samt mejeriföreningarna (med rent produktivt

syfte) flertalet med resp. 940 och 477. Hithörande lokalföreningar

voro till allra största delen anslutna till någon centralförening, och

funnos 28 centralföreningar, av vilka en, »Lantmännens riksförbund»,

hade karaktären av rikscentral.

Enligt senaste, ännu icke av socialstyrelsen publicerade statistik,

vilken omfattar 1916, har den kooperativa rörelsen under mellantiden

gjort högst betydande framsteg. Uppgifter, motsvarande de för 1910

relaterade, hava erhållits från socialstyrelsen och giva följande resultat.

Arbetarkooperationen omfattade 4,521 föreningar och jordbrukskooperationen

2,748 föreningar. I den förra gruppen ingingo bostads- och

andra bj^ggnadsföreningar till antal av 2,476 samt egentliga konsumtionsföreningar

till antal av 1,334. Av de sistnämnda hade omkring */s

utsträckt sin verksamhet till andra än egna medlemmar, men belöpte

på handeln med utomstående i genomsnitt 17 å 18 procent av hela

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

omsättningen. Av konsumtionsföreningarna voro ungefär a/io anslutna

till kooperativa förbundet och endast Vin utgjordes av fristående föreningar.

Inom jordbrukskooperationen funnos 1,326 inköpsföreningar

och 621 mejeriföreningar. Centralföreningarnas antal var 35.

I vad mån kooperationens genom de anförda siffrorna betecknade

utveckling främjats av de hittills åtnjutna skatteförmånerna är givetvis

omöjligt att bedöma, men uppenbart är, att de till dessa förmåner knutna

villkoren icke stått i vägen för rörelsens tillväxt. I belysning av dessa

siffror torde icke kunna med fog göras gällande, att kooperationen är

i behov av större skatteförmåner. Närmare till'' hands läge väl invändningen,

att de faktiska förhållandena numera tydde på, att kooperationen

gott kunde undvara även den hittills åtnjutna skattelindringen.

Såsom kammarrätten framhållit, skulle en skattelindring för kooperativa

föreningar i nu föreslagen utsträckning lätteligen kunna föranleda,

att en hel del produktions- och handelsföretag, som nu drivas såsom

aktiebolag eller av enskilda personer, komme att ombildas till kooperativa

företag i syfte att skatten såmedelst skulle nedbringas eller fullständig

skattefrihet till äventyrs vinnas.

Genom kooperationens växande omfattning har frågan också fått

större betydelse för det allmänna. Redan nuvarande skatteavdrag torde

medföra ej obetydlig minskning i inkomst för stat och kommun. Någon

utredning härom linnes ej i ärendet liksom ej heller i vilken grad Kungl.

Maj:ts föreliggande förslag komme att öka det allmännas skatteförlust.

Tydligt är att denna ökning bleve rätt avsevärd. Den nuvarande finansiella

situationen är emellertid varken för staten eller för kommunerna

sådan, att man utan nödtvång kan företaga åtgärder ägnade att minska

avkastningen av någon inkomstkälla.

Särskilt för kommunernas del skulle förslagets genomförande kunna

medföra betungande följder. Inom många kommuner torde redan nu

finnas industriella eller andra anläggningar i kooperativt syfte med talrik

arbetarstam och i övrigt av beskaffenhet att orsaka kommunen besvär

och kostnader, vilka, om den nu ifrågasatta skattefriheten antoges,

icke skulle uppvägas av någon kommunal skatteinkomst. Den föreslagna

skattskyldigheten för föreningens medlemmar skulle såsom motvikt

härutinnan bliva av föga värde, eftersom de ifrågavarande anläggningarna,

där de äro av mera avsevärd omfattning, i regel tillhöra

någon centralförening, vars medlemmar, de underordnade lokalföreningarna,

i allmänhet äro skattskyldiga å andra orter.

Berörda olägenhet är i viss mån redan nu förhanden och kommer

helt visst att bliva beaktad vid den förestående kommunala skattereformen.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 38 käft. (Nr 42.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Såsom även i propositionen framhållits, innefatta de föreliggande sakkunnigförslagen

i kommunalskattefrågan sådana grunder för kommunernas

beskattningsrätt, att jämväl de kooperativa företagens avkastning skulle

bliva tagen i anspråk på ett mera effektivt sätt än nuvarande bestämmelser

medgiva. Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag innebure således

ett steg i en riktning rakt motsatt mot den, vari den kommunala skattereformen

enligt nyssnämnda förslag skulle komma att gå.

Vid sådant förhållande och då frågan om kooperativa föreningars kommunala

beskattning givetvis måste bliva beroende av det sätt, varpå den kommunala

beskattningen i hela dess vidd kommer att slutgiltigt ordnas,

vore det, såsom också kammarrätten erinrat, olämpligt att nu utbryta

denna fråga för separat lösning, i vilken riktning det än må vara. Då

vidare tyngdpunkten i det föreliggande förslaget givetvis ligger i dess

betydelse för den kommunala beskattningen, synes jämväl vara riktigast

att tillsvidare låta bero vid nuvarande regler för kooperationens statliga

sk attsky ldighet.

Vad ovan erinrats rör närmast föreningarnas skattskyldighet och

behövde ej stå i vägen för ett godkännande av propositionen, i vad den

angår medlemmarnas skatteplikt för utdelning å gjorda insatser. Detta

spörsmål är i viss mån besläktat med frågan om beskattning av aktieutdelning

och kunde ett riksdagens beslut att indraga denna under den kommunala

beskattningen utgöra ett slags motiv för att beskatta även omförmälda

vinstutdelning från ekonomisk förening. Emellertid torde denna

detalj av det hela icke vara av den vikt, att den bör utbrytas för att

omedelbart lösas för sig.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 222,

med förslag angående ändrade grunder för beskattning av

kooperativa föreningar, icke måtte av riksdagen bifallas.

«

Stockholm den 13 maj 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskott et s betänkande Nr 42.

11

Reservationer:

av lierr Örne, som anfört:

»Det torde vara obestridligt, att statsmakterna vid ordnandet av

beskattningsväsendet måste taga hänsyn till de olika företagstypernas

natur. Så har också i stor utsträckning skett i den nyare svenska inkomst-

och förmögenhetsbeskattningen. En enskild näringsidkares nettovinst

på rörelse skattlägges, sedan vissa avdrag skett, efter en progressionsskala,

som tager hänsyn allenast till vinstens absoluta storlek. I

fråga om aktiebolagen rättar sig däremot skatteprocenten helt och hållet

efter förhållandet mellan vinsten och aktiekapitalet plus reservfonden.

Enligt den i proposition nr 259 vid årets riksdag föreslagna skalan

blir exempelvis A-skattens grundbelopp 1.5 procent av den taxerade

inkomsten, så snart denna icke överstiger 4 procent av kapitalet, den

må sedan utgöra 1,000,000 kronor eller blott 1,000 kronor. Ett rederis

eller ett handelsbolags inkomst beskattas allenast hos delägarna och

efter deras skatteförinäga som enskilda personer, ehuru inkomsten förvärvats

genom företaget som sådant.

Åven vid den kooperativa föreningens beskattning måste givetvis

företagets konstruktion och det frambragta resultatets natur beaktas i

lika hög grad som vid övriga företagstyper. Det kännetecknande för

den kooperativa föreningen är, att någon särskild företagare i vanlig

bemärkelse icke finnes. Verksamheten anknytes direkt till medlemmarnas

enskilda hushållning, och syftet därmed är (i anskaffningsföreningarna)

att komma i besittning av vissa förnödenheter på så billiga villkor

som möjligt, icke att frambringa affärsvinst. Sedan omkostnaderna

— dit även räntan på insatskapitalet bör räknas — betalts och nödiga

medel avsatts för föreningens konsolidering, ha medlemmarna-köparna

i en anskaffningsförening rätt att tillgodogöra sig alla de fördelar föreningen

kan skaffa dem i fråga om bättre varukvaliteter eller billigare

pris. Härvid inverkar det icke i någon mån på saken, huruvida fördelen

erhålles omedelbart vid köpet eller senare i form av efterskottsrabatt

på det sammanlagda värdet av ett kvartals eller ett års köpesumma.

Föreningens ändamål att skaffa medlemmarna varor på ett för

dem lämpligt sätt uppnås i båda fallen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Det nu anförda torde ådagalägga oriktigheten i den uppfattningen,

att den kooperativa föreningen skulle vara att anse som ett näringsföretag,

och att principiellt ingen skillnad skulle vara att göra mellan

den utgiftsbesparing en dylik förening bereder köparna och den vinst

en näringsidkare gör på sin rörelse, vilken ju har det enda syftet att

skaffa näringsidkaren största möjliga inkomst.

I den mån den kooperativa föreningen inskränker sig till att bereda

köparna en ögonblicklig fördel i form av billiga varor, går den

redan nu fri från inkomstskatt, och den bör även göra det, ty åtskilliga

intresserepresentationers och skattesakkunnigas koDstruktioner till trots

är det ett viktigt samhällsintresse, att varor, som krävas för livets uppehälle,

komma konsumenterna tillhanda utan fördyrande omgång. I nuvarande

skattelagstiftning är därtill erkänt, att den kooperativa föreningen

under vissa omständigheter kan hos sig uppbevara köparnas

besparingar och utbetala dem på en gång, utan att detta tillvägagångssätt

konstituerar en ökad skatteplikt. Detta är från social synpunkt

ytterligt viktigt, ty därigenom sättas särskilt konsumtionsföreningarna i

stånd att vid sidan av sitt ursprungliga syfte verka såsom sparinrättningar

för den oerhörda mängd av mindre bemedlade samhällsmedlemmar,

som i vanliga fall icke ha nog stora inkomster att skaffa sig reserver

för kommande behov.

Kungl. Maj:ts föreliggande proposition vill speciellt avhjälpa det

missförhållandet, att de större konsumtionsföreningarna nu faktisk hindras

i sin strävan att verka som sparinrättningar för sina medlemmar på

grund av den omständigheten, att de å ena sidan icke gärna kunna

sälja enbart till medlemmar och föreningarnas netto å andra sidan progressivt

beskattas efter samma skala som enskilda näringsidkare.

På precis samma inbesparade belopp, låt oss säga 50 kronor, har

medlemmen i den lilla föreningen med 10 medlemmar kanske erlagt 50

öre i skatt, medan medlemmen i den stora föreningen med 10,000 medlemmar

(om föreningen frambragt samma kontanta netto per medlem)

troligen skulle — på grund av de olika skatteformer, som tillämpats

under kristiden och fortfarande gälla — för 1917 fått erlägga omkring

25 kronor.

Då sådana exempel som det nu nämnda icke äro löst konstruerade,

utan mycket väl kunna förekomma i verkligheten, torde var och en lätt

kunna inse, att eu reform i den riktning, Kungl. Maj:t föreslagit, verkligen

är trängande.

Några finansiella vådor äro, tvärt emot vad utskottet förmodar,

icke förbundna med ett bifall till propositionen. En överslagsberäkning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

grundad på kända siffror, ger vid handen, att högst 2 eller 3 miljoner,

som mi äro beskattade hos ett par tusental föreningar, skulle bli skattefria.

Å andra sidan skulle skatteintäkterna ökas ej oväsentligt, genom

att åtskilliga föreningar, som nu ha rätt till avdrag, ej skulle få det

med tillämpning av den föreslagna bestämmelsen.

Kungl. Maj:ts proposition innebär även en skärpning av föreningarnas

beskattning så till vida, att ränteinkomst av insatser i ekonomisk

förening hädanefter skulle bli skattskyldig som inkomst av kapital,

fastän föreningen redan skattat för räntan å insatskapitalet efter en i

vissa fall betydligt högre skala än aktiebolagen. Jag har ej velat motsätta

mig denna omläggning under förutsättning, att beskattningen i

övrigt ordnas på sätt i propositionen föreslås, dock att vederbörande

bestämmelser omformuleras efter mönster av bevillningsutskottets förslag

om bevillningstaxering av aktieinkomst med anledning av propositionen

108, vilket förslag i fråga om undvikande av tredubbel beskattning

redan vunnit riksdagens bifall.

På grund av vad här anförts, hemställer jag om bifall till Kungl.

Maj:ts proposition nr 222 med den jämkning,

att 9 § 1 mom. punkt e) av förordningen den

28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst, erhåller följande lydelse:

e) i fråga om andra skattskyldiga än föreningar

för ekonomisk verksamhet vinstutdelning å insatser i sådan

förening;

samt att 7 § av förordningen den 28 oktober

1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, 2:o, punkt

d) erhåller följande lydelse:

d) i fråga om andra skattskyldiga än föreningar

för ekonomisk verksamhet vinstutdelning å insatser

i sådan förening»;

av herrar Källman, Johansson i Kullersta, Uddenberg och Lövgren

i Nyborg, vilka instämt i herr Örnes reservation; samt

av herrar Rosén och Wikström.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 38 höft. (Nr 42.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:356 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående ändrade grunder för beskattning av kooperativa föreningar. s. 3 i texten