Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.
1919-05-20 · 23 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1919:46, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
1
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1919 kl. l/i 6 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om utgörande av
en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller
införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.
Närvarande: herrar Källman, Röing, Wijk*, Antonsson*, Bäckström*, Rosén*, Boman,
Vennersten, Månsson i Hagaström*, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i
Kristianstad*, Bergman*, Carl Magnusson*, Neess, Broman, Westrup, Öhngren,
Wikström, Uddenberg och Lithander*.
*) loke närvarit vid justeringen av betänkandet.
I en den 11 mars 1919 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 251, har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid
propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över hnansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
förordning om utgörande av eu särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp,
byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.
I kap. Allmänna grunder för stämpelavgiftens utgörande.
1 §•
1 mom. Vid köp eller byte av äkta pärlor samt så kallade ädla *
och halvädla stenar, av guld-, silver- och platinaarbeten med eller utan
infattade dylika pärlor och stenar samt av andra arbeten, däri sådana
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 42 höft. (Nr 46.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
pärlor och stenar äro infattade, ävensom vid införsel hit till riket av
utomlands genom köp eller byte förvärvade föremål av angivna slagskall
med undantag för de fall, varom i 2 § förmärs, utgöras en särskild
stämpelavgift med 10 procent av det belopp, varmed föremålets
eller föremålens sammanlagda värde överstiger 100 kronor, och med
ytterligare 10 procent av det belopp, varmed sagda värde överstiger 300
kronor; dock att där föremål, som nu nämnts, gå i byte mot varandra,
stämpelavgift skall utgöras endast för det belopp, varmed det övriga vederlag
som må hava betingats vid bytet, överstiger nämnda gränsvärden.
2 mom. Denna förordning äger icke tillämpning i fråga om .
a) ädla och halvädla stenar, som äro avsedda att omedelbart tjäna
vetenskapligt, industriellt eller annat liknande ändamål,
b) guld-, silver- och platinaarbeten, vilka, därest de tillverkas
här i riket, ej äro underkastade de rörande kontroll å dylika arbeten
gällande föreskrifter, samt
c) mynt, medaljer och ordensdekorationer. ......
3 mom. Såsom köp eller byte anses i denna förordning jämväl
avtal, varigenom man av annan betingar sig, att han skall mot vederlag
något förfärdiga, vare sig han skall bestå ämnet därtill eller icke.
4 mom. Värdet av föremål, som i denna förordning avses, skall
vid köp anses motsvara köpeskillingen och må vid byte eller införsel ej
upptagas till lägre belopp än det, vartill föremålets värde inom riket
vid samma tidpunkt kan skattas.
2 §•
Från stämpelavgift enligt denna förordning äro kronan ocn museer
befriade.
Frihet från erläggande av stämpelavgift äger jämväl rum:
1) vid överlåtelse, då den, som med här avsedda föremål driver
sådan rörelse, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker, i
och för sin rörelse förvärvar dylikt föremål; samt
2) vid införsel,
a) då densamma företages av näringsidkare, varom under 1) sägs,
i och för rörelsen,
b) då fråga är om föremål, som är avsett att åter från riket utföras
och
c) då den, för vars räkning införseln äger rum, innehaft föremålet
minst sex månader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
II kap. Om avräkning snota och anmälningssedel m. in.
3 §•
Vid överlåtelse genom köp eller byte av ett eller liera föremål,
som i denna förordning avses, skall, där det överlåtnas värde överstiger
100 kronor, upprättas avräkningsnota i två exemplar.
Vid införsel av ett eller flera utomlands genom köp eller byte
förvärvade föremål av beskaffenhet och värde, som nu sagts, skall utom i
fall, då jämlikt 2 § 2 b) och c) stämpelavgift icke skall vid införseln erläggas,
upprättas anmälningssedel i två exemplar.
4 §•
1 mom. Avräkningsnota skall upprättas samma dag, som köpeeller
bytesavtalet avslutas, samt upptaga kontrahenternas namn och bostad,
ort och dag för avtalets avslutande, föremålet eller föremålen för
avtalet och värdet å samma föremål ävensom, där fråga är om överlåtelse,
varom i 2 § 1) sägs, anteckning härom.
2 mom. Skyldigheten att upprätta avräkningsnota åligger överlåtaren,
vare sig denne handlar för egen räkning eller såsom kommissionär.
I fall, då jämlikt bestämmelse i tullstadgan föremål, som i denna
förordning avses, skall genom tullförvaltnings försorg säljas å offentlig
auktion, anses tullförvaltningen såsom överlåtare.
Där någon, utan att själv uppträda som kontrahent, förmedlat avtalet,
åligger det denne att upprätta avräkningsnotan, som därvid skall
upptaga, utom kontrahenternas, jämväl förmedlarens namn.
Vid försäljning å exekutiv auktion anses auktionsförrättare!! såsom
förmedlare.
Avräkningsnota behöver icke vara underskriven.
Då det åligger överlåtaren att upprätta avräkningsnota, skall det
ena exemplaret av notan stanna i förvar hos honom och det andra sist
å tredje dagen, efter det avtalet kommit till stånd, avsändas till den,
till vilken överlåtelsen skett. År avtalet slutet genom förmedlare, skall
denne inom nämnda tid avsända båda exemplaren, ett till vardera
kontrahenten.
5 §•
1 mom. Anmälningssedel skall upptaga ort och dag för införseln,
föremålet eller föremålen för denna och värdet å samma föremål, den
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 '' Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
persons namn och hemvist, för vilkens räkning införseln ägt rum, ävensom,
där fråga är om sådant fall, varom i 2 § 2 a) sägs, anteckning
därom.
2 mom. Skyldigheten att upprätta anmälningssedel åligger den,
för vars räkning införseln ägt rum.
3 mom. Uppgifter till anmälningssedel skola avgivas på heder
och samvete samt bestyrkas med vederbörandes namnunderskrift å ett
av exemplaren.
4 mom. Anmälningssedel skall tillika med föreskriven stämpelavgift
avlämnas till tullförvaltningen i införselorten,
a) när avsett föremål medföres av resande, vid ankomsten hit till
riket, och
b) eljest inom en vecka efter föremålets mottagande.
6 §.
Den, vilken vid införsel till riket av föremål, som i denna förordning
avses, gör anspråk på befrielse från skyldighet att avlämna anmälningssedel,
vare, när tullmyndighet finner anledning sådant påfordra,
skyldig avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete rörande förefintligheten
av förhållande, som enligt förordningen föranleder dylik
befrielse.
7 §•
Formulär till avräkningsnotor och anmäluingssedlar ävensom till
försäkringar, som i 6 § omförmälas, fastställas av Kungl. Maj:t.
III kap. Om sättet för stämpelavgiftens utgörande m. m.
8 §•
Avräkningsnota eller anmälningssedel skall i fall, där stämpelplikt
föreligger, förses med stämpel till det belopp, varmed stämpelavgiften
enligt ovan angivna grunder skall vid överlåtelsen eller införseln utgöras.
För stämpelbeläggningen skall användas dubbel beläggningsstämpel.
De båda exemplaren utav avräkningsnotan eller anmälningssedeln
skola förses med var sin hälft av stämpeln, därvid iakttages, att den
med nr 1 märkta hälften anbringas, beträffande avräkningsnota, å det
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. 5
exemplar av densamma, som skall förbliva i överlåtarens förvar, och, i
fråga om anmälningssedel, å det exemplar, som är försett med vederbörandes
namnunderskrift.
Stämpeln fästes å avräkningsnota eller anmälningssedel med hela
den limmade sidan och skall av den, som verkställer stämpelbeläggningen,
med angivande av datum, makuleras genom lämplig påteckning,
färg- eller svartstämpling.
9 §•
1 mom. Stämpelbeläggning utav avräkningsnota verkställes av
den, vilken det åligger att upprätta densamma.
2 mom. Försummar den, vilken har att upprätta avräkningsnota,
denna skyldighet, skall den, till vilken överlåtelsen skett, inom fjorton
dagar efter köpets eller bytets avslutande upprätta och till överlåtaren
avsända sådan nota, vederbörligen stämpelbelagd.
Har avräkningsnota vid köpets eller bytets avslutande väl upprättats,
men icke belagts med föreskriven stämpel, åligger det den, till
vilken överlåtelsen skett, att inom ovannämnda tid förse notan med
felande stämpel samt därvid belägga det för honom tillgängliga exemplaret
med den med nr 1 märkta delen av stämpeln och en avskritt
av samma exemplar med den andra delen av samma stämpel; börande
denna avskrift omedelbart översändas till överlåtaren.
Där förmedlare underlåtit att upprätta eller stämpelbelägga avräkningsnota,
och ej heller den, till vilken överlåtelsen skett, inom stadgad
tid fullgjort vad honom i anledning därav ålegat, har överlåtaren att
inom fjorton dagar efter utgången av samma tid föranstalta om upprättande
och stämpelbeläggning utav avräkningsnota; och skall därvid
vad ovan stadgats äga motsvarande tillämpning.
3 mom. Stämpelavgiften skall, där ej annat avtalats, slutligen
vidkännas av den, till vilken överlåtelsen skett.
10 §.
Stämpelbeläggning av anmälningssedel verkställes av vederbörande
tullmyndighet; och skall det exemplar av anmälningssedeln, varå den
med nr 1 märkta hälften av stämpeln anbragts, stanna i nämnda myndighets
förvar samt det andra exemplaret återställas till upprättaren.
Vid stämpelbeläggning av anmälningssedel må tullmyndigheten
pröva riktigheten av däri lämnade uppgifter samt äger för sådant ända
-
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
mål påfordra företeende av faktura, kvitterad räkning, efterkravsbevis
och liknande handlingar ävensom infordra erforderliga upplysningar.
Åro tullmyndighet och avgiftspliktig av olika mening angående
stämpelavgiftens beräknande, varde frågan därom genom tullmyndighetens
försorg hänskjuten till general tullstyrelsens prövning.
Huruledes ändring må sökas i generaltullstyrelsens beslut, därom
stadgas i den för nämnda styrelse gällande instruktion.
IV kap. Kontrollföreskrifter.
11 §•
Den, som i eller utan samband med annan rörelse eller näringämnar
driva handel med föremål, som i denna förordning avses, vare
sig för egen räkning eller i kommission, skall därom, innan handeln
börjas, göra särskild anmälan, om handeln skall idkas i Stockholm, hos
överståthållarämbetet och eljest hos länsstyrelsen i det län, där rörelsen
skall drivas.
Då sådan näringsidkare utfärdar avräkningsnota, skall begagnas
en för ändamålet inrättad bok, vari blanketter till avräkningsnota äro
inbäftade och försedda med nummer i fortlöpande följd, varje blankett
genom perforering delad i två lika lydande, med samma nummer försedda
hälfter.
Blankettbok med tillhörande exemplar av upprättade avräkningsnotor
ävensom vid köp eller bytesavtal bekomna avräkningsnotor skola
av den, vilken driver rörelse, varom ovan sägs, bevaras i två år.
12 §.
Tillsyn över efterlevnaden av de härovan givna föreskrifter tillkommer
överståthållarämbetet och länsstyrelserna.
Sådan tillsyn utövas genom särskilda tillsyningsmän, som utses
av överståthållarämbetet för rörelse, som drives inom Stockholm, och
eljest av vederbörande länsstyrelse. Nämnda tillsyningsmän äga uppbära
dels särskilt arvode, som på förslag av överståthållarämbetet eller
iänsstyrelserna fastställes av Kungl. Maj:t, dels ock vid resor i och för
uppdragets fullgörande resekostnads- och traktamentsersättning enligt
tredje klassen i gällande resereglemente.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
7
13 §.
Den, vilken med föremål, som i denna förordning avses, driver
sådan rörelse, att han på grund därav är pliktig föra liandelsböcker,
är skyldig att, när helst så påfordras, för tillsyningsmannen förete sina
blankettböcker samt andra handlingar och räkenskaper, såvitt de avse
nämnda rörelse.
Tredskas någon att fullgöra vad honom sålunda åligger, äge
överståthållarämbetet eller länsstyrelsen förelägga den tredskande vite
och till sådant vite fälla.
Tillsyningsman vare pliktig att, då annan tillsyningsman för fullgörande
av sin granskningsplikt äskar upplysning om visst angivet förhållande,
meddela vad han i sådant hänseende vid företagen granskning
inhämtat. Vad tillsyningsman sålunda eller vid fullgörande av
sin granskningsplikt inhämtat må tillsyningsman yppa allenast i fall,
då sådant erfordras för anmälan till åtal för förseelse mot denna förordning
eller ock för utredning vid domstol i mål av dylik beskaffenhet.
V kap. Ansvarsbestämmelser.
14 §.
Underlåter den, som enligt 4, 5, eller 9 §§ är pliktig upprätta
avräkningsnota eller avgiva anmälningssedel, att sådant fullgöra eller
att förse upprättad avräkningsnota med föreskriven stämpel, böte från
och med två till och med trettio gånger det felande stämpelbeloppet,
dock minst tio kronor. Åro omständigheterna synnerligen mildrande,
må straffet sänkas under vad nu angivits, dock att minsta bot i varje
fall vare tio kronor. Hade avräkningsnotan eller anmälningssedeln ej
skolat förses med stämpel, vare straffet böter, högst tvåhundra kronor.
Underlåter någon utan giltigt skäl att på anmaning av tullmyndighet
avgiva försäkran, som i 6 § sägs, straffes med böter från och
med tio till och med tiotusen kronor.
Har någon i avräkningsnota, anmälningssedel eller försäkran, som
i 6 § omförmäles, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift och därigenom
föranlett, att stämpelavgift icke blivit till behörigt belopp utgjord,
böte från och med fem till och med femtio gånger det stämpelbelopp,
som genom det oriktiga förfarandet undandragits, dock minst
tjugufem kronor.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
15 §.
Bryter någon eljest mot vad i denna förordning linnes föreskrivet,
straffes med böter, högst femhundra kronor.
16 §.
Underlåter någon att vid anmälningssedel foga föreskriven stämpelavgift,
må beloppet genast utmätningsvis uttagas.
17 §.
Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres av allmän
åklagare vid allmän domstol.
Förseelse mot bestämmelsen i 13 § tredje stycket sista punkten
må av allmän åklagare åtalas endast där målsägande angivit förseelsen
till åtal.
18 §.
Varder någon ställd under tilltal för det lian icke fullgjort honom
åliggande skyldighet att upprätta eller stämpelbelägga avräkningsnota,
vare till fredande från avsvar pliktig förete avräkningsnota, där han
icke i annan ordning gitter förete bevisning därom, att han fullgjort vad
honom i berörda avseende ålegat.
19 §.
Av böter och viten, som utdömas enligt bestämmelserna i denna
förordning, tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren
och återstoden kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften av
åklagarens andel.
I händelse av bristande tillgång till böters eller vitens fulla gäldande
förvandlas de enligt allmän strafflag.
VI kap. Om stämplarna och deras tillhandahållande m. m.
20 §.
Stämplar för det i denna förordning avsedda ändamål (lyxstämplar)
skola vara att tillgå av följande slag, nämligen å 5, 10, 25 och
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
9
75 öre samt 1, 2, 5, 10, 15, 20, 50, 80, 100, 200, 500, 1,000 cell 5,000
kronor.
När till avräkningsnota eller anmälningssedel erfordras stämpel
till större belopp, än en stämpel innehåller, skola två eller flera stämplar
begagnas. Där stämpelbeloppet utfaller i tal, varå stämpel ej finnes
eller vartill flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas,
skall begagnas stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast.
21 §.
Generalpoststyrelsen skall i enlighet med de närmare bestämmelser,
som generalpoststyrelsen äger utfärda, tillhandahålla stämplar av de
särskilda slag, som enligt 20 § skola vara att tillgå, ävensom blanketter
till avräkningsnotor.
Blanketter till anmälningssedlar och försäkringar, som i 6 § omförmälas,
skola tillhandahållas hos tullmyndighet.
Ett exemplar av denna förordning skall hållas tillgängligt för allmänheten
å varje stämpelförsäljningsställe.
22 §.
Beträffande uppbörd och redovisning för stämplarna skall i tilllämpliga
delar iakttagas vad som finnes föreskrivet i VI kap. av förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.
Övergångsbestämmelser.
Denna förordning träder i kraft under år 1919 å dag, som av
Konungen bestämmes.
Härvid skall emellertid iakttagas:
att stämpelplikt ej äger rum vid införsel av föremål, som förvärvats
före förordningens ikraftträdande; samt
att den, som vid tiden för förordningens ikraftträdande driver
handel med föremål, som i förordningen avses, inom en månad därefter
skall därom göra sådan anmälan, som i 11 § stadgas.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 saml. 42 höft. (Nr 46.)
2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
Utekottet Den föreliggande propositionen avser beskattning av vissa förvärv
Proposi- av följande lyxvaror, nämligen äkta pärlor, så kallade ädla och halvtionen.
ödla 8tenar, guld-, silver- och platinaarbeten med eller utan infattade
dylika pärlor och stenar samt andra arbeten, däri sådana pärlor och
stenar äro infattade.
Det ovan intagna författningsförslaget innehåller i huvudsak
följande bestämmelser. Skatten utgår i form av stämpel och utkräves
vid köp eller byte ävensom vid införsel till riket av utomlands genom
köp eller byte förvärvade föremål av ovan angivna slag. Skattens storlek
är bestämd så, att stämpelavgiften utgår för den del av föremåls
värde, som ligger mellan 100 och 300 kronor, efter 10 procent och
för belopp, varmed värdet överstiger 300 kronor, efter 20 procent.
Beträffande sättet för skattens utkrävande innehåller förslaget bestämmelser
om skyldighet att upprätta vid köp eller byte avräkningsnota i
två exemplar samt vid införsel anmälningssedel, likaledes i två exemplar,
ävensom följande stadganden. Avräkningsnota skall upprättas samma
dag som köpe- eller bytesavtalet avslutas och skall alltid upptaga
kontrahenternas namn och bostad, ort och dag för avtalets avslutande,
föremålet eller föremålen för avtalet och värdet å samma föremål.
Skyldigheten att upprätta avräkningsnota åligger överlåtaren. Anmälningssedel
skall alltid upptaga ort och dag för införseln, föremålet eller
föremålen för denna och värdet å samma föremål samt den persons
namn och hemvist, för vilkens räkning införseln ägt rum. Anmälningssedel
skall upprättas av den, för vars räkning införseln ägt rum. Uppgifter
till anmälningssedel skola avgivas på heder och samvete samt
bestyrkas med vederbörandes namnunderskrift å ett av exemplaren.
Danmark och Till ovannämnda statsrådsprotokoll har chefen för finansdeparte
Xorge.
mentet meddelat, att det slags lyx, varom här är fråga, under år 1917
i viss utsträckning gjorts till föremål för särskild beskattning i Danmark
och Norge, och har departementschefen i korthet redogjort för lagstiftningen
i sistnämnda båda länder. Med ledning av nämnda redogörelse
samt med stöd av vissa av utskottet införskaffade ytterligare
uppgifter lämnar utskottet här en redogörelse för huvuddragen av den
i Danmark och Norge gällande lagstiftningen i ifrågavarande ämne.
Såväl i Danmark som i Norge utgår skatten i form av stämpelavgift.
Föremål för beskattningen äro i Danmark ädla stenar och
pärlor, varor, å vilka sådana äro anbragta, samt smycken av ädla metaller
och i Norge ädla stenar och pärlor samt smycken av ädla metaller.
1 bägge länderna utgår avgiften vid yrkesmässig försäljning i detalj
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. 11
ävensom vid införsel till riket av utomlands inköpt vara, som icke är
avsedd för dylik försäljning inom landet. För avgiftsplikt förutsattes i
båda länderna, alt försäljningspriset överstiger 300 kronor. Håller sig
nämnda pris mellan 300 och 350 kronor, utgår avgiften med 10 kronor.
År priset högre, erlägges ytterligare 5 kronor för varje påbörjat belopp
av 50 kronor. Efter samma regler skall stämpelavgift utgöras vid
införsel till riket. Skatten utgöres såväl i Danmark som i Norge genom
stämpelbeläggning av en räkning, som säljaren är skyldig att upprätta
och överlämna till köparen. Räkningen skall innehålla uppgift om varje
iörsåld vara och dess försäljningspris. Ifrågavarande författningar i
Danmark och Norge hava endast temporär giltighet, nämligen i Danmark
till utgången av mars 1920 och i Norge till och med den 30 juni
samma år.
Den nu lämnade redogörelsen utvisar, att det av Kungl. Maj:t
med denna proposition framlagda författa!ngsförsläget i flera viktiga
hänseenden avviker från de i Danmark och Norge gällande bestämmelserna.
Sådant är förhållandet med de föremål, vilkas överlåtelse eller
införsel beskattningen avser att träffa, minimibeloppet för skattskyldighets
inträdande, skattesatserna och sättet för stämpelskyldighetens fullgörande.
Vid utskottets förberedande behandling av frågan anmärktes,
att de danska och norska bestämmelserna i flera hänseenden syntes vara
att föredraga framför de av Kung]. Maj:t föreslagna. Med anledning
härav har utskottet ansett lämpligt för frågans ingående prövning att
låta utarbeta ett författningsförslag, som i väsentliga punkter överensstämmer
med lagstiftningen i Danmark och Norge. Ett sådant omarbetat
förslag åtföljer såsom bilaga detta betänkande.
1 det omarbetade förslaget äro huvudsakligen de bestämmelser
ändrade, vilka, på sätt nyss är sagt, beteckna de väsentliga olikheterna
med de danska och norska författningarna i ämnet. Så äro i det nya
förslaget uteslutna dels halvädla stenar, dels ock guld-, silver- och platinaarbeten,
vilka icke äro försedda med infattade pärlor eller stenar
eller hänförliga till smycken. Vidare äro bestämmelserna i fråga om
skattskyldighetens inträdande samt skattesatserna ändrade till överensstämmelse
med de danska och norska bestämmelserna. Detsamma gäller
i huvudsak om de stadganden, som röra avräkningsnota. Giltighetstiden,
som enligt propositionen icke var begränsad, är nu ifrågasatt att sträcka
sig endast till utgången av år 1920.
Den ifrågavarande beskattningen är avsedd att träffa en ^förbrukning
i egentlig mening. I sådant hänseende synes det omarbe
-
Omarbetai
förslag till
förordning i
ämnet.
Utskottets
yttrande.
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
tade förslaget vara att föredraga framför det med propositionen framlagda,
vilket senare med beskattning träffar dels föremål av väsentligt lägre
värde dels ock arbeten av guld och silver, även om de icke äro att
beteckna såsom smycken.
Inköp av sådana lyxföremål, som det omarbetade förslaget avser att
nå, bör otvivelaktigt kunna antagas beteckna en skattekraft, vars utnyttjande
genom särskild beskattning kan anses motiverad av statsverkets nuvarande
behov av nya inkomstkällor. I princip har utskottet således
intet att invända mot eu sådan lyxbeskattning.
Om utskottet likväl icke kan i frågans nuvarande läge förorda
till antagande något förslag till lagstiftning i ämnet, så beror detta på
vissa enligt utskottets mening avgörande invändningar, som inom
utskottet framförts och vilka träffa icke blott det med propositionen
framlagda utan även det omarbetade förslaget.
Det har anmärkts, att kontrollen över stämpelpliktens fullgörande
icke kan bliva effektiv. Åven om man anser sig kunna utgå fråu,
att försäljare av guldsmedsvaror i öppen bod komme att i stort sett
ställa sig till efterrättelse de bestämmelser, som kunde komma att utfärdas,
återstår dock dels importen och dels handeln man och man
emellan. Det synes ligga i öppen dag, att skattskyldighetens fullgörande,
då skattepliktiga varor, särskilt de dyrbaraste bland dem, pärlor
och ädla stenar, medföras från utlandet, måste bliva med de föreslagna
bestämmelserna fullständigt beroende av de resandes pliktkänsla. Härvid
vill utskottet erinra, att enligt gällande tulltaxa oinfattade äkta
pärlor liksom oinfattade ädelstenar äro tullfria, vilket icke synes kunna
hava någon annan grund än den insedda omöjligheten att åstadkomma
effektiv kontroll. Vidare lär — enligt vad som upplysts bland annat
i en från Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund till bevillningsutskottet
i anledning av den föreliggande propositionen ställd skrift
— underhandsförsäljning av dyrbara smycken och pärlor särskilt genom
utländska affärsmän hava under kristiden utvecklat sig till avsevärd omfattning.
Införandet av ifrågavarande stämpelskatt skulle nu otvivelaktigt
verka uppmuntrande på underhands f örsälj ningen, vilken synes
vara oåtkomlig för varje kontroll enligt de ifrågasatta bestämmelserna
och vilken ytterligare kunde draga fördel av den nyss antydda möjligheten
att utan stämpels erläggande införa varor från utlandet. I den män
försäljning, som bedrives av mindre nogräknade personer, komme att
gynnas, skulle den lojala handelns intressen trädas för nära. Givetvis
skulle även det finansiella resultatet av beskattningen i hög grad äventyras,
om en kanske betydande del av handeln med skattepliktiga varor undan
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. 15
droges beskattning. Indirekt skulle lagstiftningens fiskaliska syfte motarbetas
därigenom att de lojala yrkesutövarnas skattepliktiga inkomster
minskades.
Chefen för finansdepartementet har icke meddelat någon beräkning
av den inkomst, som ansetts kunna väntas inflyta genom ifrågavarande
stämpelbeskattning; och efter vad bevillningsutskottet erfarit har det
icke ansetts möjligt att åstadkomma någon sådan beräkning. Utskottet
har sökt göra sig underrättat om de inkomster av motsvarande beskattning,
som influtit i Norge och Danmark. Från Norge har meddelats,
att material för sådan uppgift saknas, under det att från Danmark upplysts,
att skatten inbragt under tiden oktober 1917—april 1918 omkring
148,000 kronor och under tiden april 1918—mars 1919 omkring 352,000
kronor. I vad mån dessa siffror kunna läggas till grund för en beräkning
av den sannolika inkomsten av en liknande beskattning hos oss, torde vara
svårt att bedöma. I varje fall synas de giva vid handen, att skatten
icke skulle kunna väntas inflyta med belopp, som stode i skäligt förhållande
till de för såväl den köpande allmänheten som yrkesutövarna
synnerligen besvärande anstalter, som skulle erfordras för beskattningens
verkställande och för kontrollen.
Bevillningsutskottet, som väl inser svårigheten att på ett sådant
område, som här är i fråga, åstadkomma en effektiv skattelagstiftning,
har emellertid av ovan anförda skäl icke funnit sig kunna på grundvalen
av de förslag, som förelegat till utskottets bedömande, framlägga
något förslag till lagstiftning i ämnet, vilket kunnat av utskottet förordas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, nr
251, med förslag till förordning om utgörande av en
särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller
införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror icke
måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 20 maj 1919.
På bevillningsutskottets vägnar:
G. W. KÄLLMAN.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
Reservation:
av herrar Källman, Röing, Rosén, Vennersten, Olsson i Kullenbergstorp,
Bergman och Öhngren, vilka anfört:
»Inköp av äkta pärlor, ädla stenar, smycken och andra dylika
varor, vilka äro att anse såsom lyxföremål, kan otvivelaktigt anses
beteckna en skattekraft, som bör genom särskild beskattning utnyttjas.
Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till lagstiftning i ämnet skulle
emellertid införa stämpelplikt även för åtskilliga grupper av varor, vilkas
förvärvande icke bör anses såsom lyxkonsumtion. Så upptager Kungl.
Maj:ts förslag bland stämpelpliktiga varor arbeten av guld eller silver,
även om de icke äro försedda med infattade äkta pärlor eller ädla stenar
eller äro att beteckna såsom smycken. Därigenom skulle skattskyldighet
komma att inträda vid inköp av t. ex. husgeråd av silver. Sådant
förvärv synes icke vara att beteckna såsom lyx, liksom det ej heller
eljest torde kunna i och för sig tyda på någon skattekraft, som återstår
att utnyttja. Åven mot det av Kungl. Maj:t föreslagna minimivärdet
för skattskyldighets inträdande, 100 kronor, anse vi befogade
anmärkningar kunna göras.
De av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna beträffande stämpelskyldighetens
fullgörande genom utfärdande av avräkningsnotor i två
exemplar skulle, synes det oss, bliva onödigt betungande för den lojala
handeln.
På sätt utskottet i sitt betänkande meddelat, innehålla dansk och
norsk lagstiftning på ifrågavarande område bestämmelser, vilka i bland
annat nu berörda hänseenden avvika från Kungl. Maj:ts förslag. Det
omarbetade författningsförslag, som åtföljer utskottets betänkande, ansluter
sig i nyssnämnda hänseenden och även i vissa andra delar till
de danska och norska bestämmelserna. Härigenom har stämpelskyldigheten
^ begränsats att drabba förvärv av äkta pärlor och ädla stenar,
föremål däri sådana äro innefattade, samt smycken av guld, silver eller
platina. Vidare har nyssberörda minimigräns höjts till 300 kronor och
formen för stämpelpliktens fullgörande väsentligt förenklats, varjämte
skattesatserna ändrats till överensstämmelse med de danska och norska.
Giltighetstiden, som enligt propositionen icke var begränsad, sträcker
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. 15
sig enligt det omarbetade förslaget endast till utgången av år 1920,
även detta etter danskt och norskt mönster.
Genom den sålunda verkställda omarbetningen anse vi de önskemål
i fråga om ändringar i Kungl. Maj:ts förslag, vilka vi framställt,
tillgodosedda. Den enligt vår mening väsentliga fördelen är även vunnen,
att författningsförslaget i väsentliga delar överensstämmer med dansk
och norsk lagstiftning. Författningens temporära giltighet synes vara
ägnad att bryta udden av de betänkligheter, som tilläventyrs kunna ytterligare
med fog göras gällande.
Slutligen anse vi oss böra framhålla, att de till bevillningsutskottet
framförda invändningar från yrkesidkare och arbetare inom yrket, vid
vilka dessa synas hava lagt särskild vikt, icke torde drabba förslaget i dess
nya skick.
Vid nu angivna förhållanden och under betonande av statsverkets
trängande behov av ökade inkomster, tveka vi icke att till bifall förorda
det ifrågavarande omarbetade förslaget.
Vi hava därför yrkat, att utskottet måtte hemställa,
att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
med propositionen nr 251 framlagda författningsförslag
icke kunnat oförändrat bifallas, måtte antaga det
vid utskottets betänkande i ämnet såsom bilaga fogade
omarbetade förslaget till förordning om utgörande av
en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte
eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.»
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
Bilaga
till betänkandet
Omarbetat förslag
till
förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp,
byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.
I kap. Allmänna grunder för stämpelavgiftens utgörande.
1 §•
1 mom. Vid köp eller byte av äkta pärlor och ädla stenar, av
föremål, däri sådana pärlor och stenar äro infattade, samt av smycken
utav guld, silver eller platina, ävensom vid införsel hit till riket av
utomlands genom köp eller byte förvärvade föremål av angivna slag
skall, med undantag för de fall, varom i 2 § förmäles, för varje föremål,
vars värde överstiger 300 kronor, utgöras en särskild stämpelavgift.
Avgiften utgår med 10 kronor, då föremålets värde icke överstiger
350 kronor, och därutöver med 5 kronor för varje ytterligare
påbörjat belopp av 50 kronor; dock att där föremål, som nu nämnts,
gå i byte mot varandra, stämpelavgift skall utgöras endast för det belopp,
varmed det övriga vederlag, som må hava betingats vid bytet,
överstiger nämnda gränsvärden.
2 mom. Denna förordning äger icke tillämpning i fråga om ädla
stenar, som äro avsedda att omedelbart tjäna vetenskapligt, industriellt
eller annat liknande ändamål.
3 mom. Såsom köp eller byte anses i denna förordning jämväl
avtal, varigenom man av annan betingar sig, att han skall mot vederlag
något förfärdiga, vare sig han skall bestå ämnet därtill eller icke.
4 mom. Värdet av föremål, som i denna förordning avses, skall
vid köp anses motsvara köpeskillingen och må vid byte eller införsel
ej upptagas till lägre belopp än det, vartill föremålets värde inom riket
vid samma tidpunkt kan skattas.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
17
2 §•
Från stämpelavgift enligt denna förordning äro kronan och museer
befriade.
Frihet från erläggande av stämpelavgift äger jämväl rum:
1) vid överlåtelse, då den, som med här avsedda föremål driver
sådan rörelse, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker, i
och för sin rörelse förvärvar dylikt föremål; samt
2) vid införsel,
a) då densamma företages av näringsidkare, varom under 1) sägs,
i och för rörelsen,
b) då fråga är om föremål, som är avsett att åter från riket utföras,
och
c) då den, för vars räkning införseln äger rum, innehaft föremålet
minst sex månader.
II kap. Om avräkning snota och anmälning ssedel m. m.
3 §•
Rörande överlåtelse och införsel av föremål, beträffande vilket
stämpelplikt enligt denna förordning äger rum, skall upprättas i förra
fallet avräkningsnota och i senare fallet anmälningssedel.
4 §•
1 mom. Avräkningsnota skall upptaga dagen för avtalet, föremålet
eller föremålen därför ävensom värdet å varje särskilt föremål.
2 mom. Avräkningsnota skall av överlåtaren upprättas och överlämnas
till den andre kontrahenten, då vid yrkesmässig försäljning
kontant betalning äger rum, samma dag som avtalet avslutas samt
eljest inom tre dagar därefter.
I fall, då jämlikt bestämmelse i tullstadgan föremål, som i denna
förordning avses, skall genom tullförvaltnings försorg säljas å offentlig
auktion, anses tullförvaltningen såsom överlåtare.
Där någon, utan att själv uppträda som kontrahent, förmedlat
avtalet, åligger det denne att å tid, som ovan sagts, upprätta och
tillställa den, till vilken överlåtelsen skett, avräkningsnotan.
Vid försäljning å exekutiv auktion anses auktion»förrättaren såsom
förmedlare.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 42 höft. (Nr 46.)
3
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
5 §•
1 mom. Anmälningssedel skall upptaga ort och dag för införseln,,
föremålet eller föremålen för denna och värdet å varje särskilt föremål,
ävensom den persons namn och hemvist, för vilkens räkning införseln
ägt rum.
2 mom. Skyldigheten att upprätta anmälningssedel åligger den,
för vars räkning införseln ägt rum.
3 mom. Uppgifter till anmälningssedel skola avgivas på heder
och samvete samt bestyrkas med vederbörandes namnunderskrift.
4 mom. Anmälningssedel skall tillika med föreskriven stämpelavgift
avlämnas till tullförvaltningen i införselorten,
a) när avsett föremål medföres av resande, vid ankomsten hit till
riket, och
b) eljest inom en vecka efter föremålets mottagande.
6 §•
Den, vilken vid införsel till riket av föremål, som i denna förordning
avses, gör anspråk på befrielse från skyldighet att avlämna anmälningssedel,
vare, när tullmyndighet finner anledning'' sådant påfordra,
skyldig avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete rörande förefintligheten
av förhållande, som enligt förordningen föranleder dylik
befrielse.
i i
Formulär
till anmälningssedlar ävensom till försäkringar, som i
fi § omförmälas, fastställas av Kungl. Maj:t.
III kap. Om sättet för stämpelavgiftens utgörande m. in.
8 §•
Avräkningsnota eller anmälningssedel skall förses med stämpel till
det belopp, varmed stämpelavgiften enligt ovan angivna grunder skall
vid överlåtelsen eller införseln utgöras.
För stämpelbeläggningen skall användas enkel beläggningsstämpel.
Stämpeln fästes å avräkningsnotan eller anmälningssedeln med hela
den limmade sidan och skall av den, som verkställer stämpelbeläggningen,
med angivande av datum, makuleras genom lämplig påteckning,
färg- eller svartstämpling.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
19
9 §.
1 mom. Stämpelbeläggning'' utav avräkningsuota ombesörjes av
den, vilken det åligger att upprätta densamma, samt verkställes före
överlämnandet till den andre kontrahenten.
För utgörandet av föreskriven stämpel svare likväl i varje fall
jämväl den sistnämnde.
2 mom. Har den, till vilken överlåtelsen skett, icke fått behörigen
stämpelbelagd avräkningsnota till sig överlämnad, åligger det honom
att senast inom en vecka efter det eller de överlåtna föremålens mottagande
göra anmälan därom hos vederbörande tillsynsmyndighet eller
tillsyningsman.
3 mom. Stämpelavgiften skall, där ej annat avtalats, slutligen
vidkännas av den, till vilken överlåtelsen skett.
10 §.
Stämpelbeläggning av anmälningssedel verkställes av vederbörande
tullmyndighet; och skall anmälningssedeln efter stämpelbeläggningen
återställas till upprättaren.
Vid stämpelbeläggning av anmälningssedel må tullmyndigheten
pröva riktigheten av däri lämnade uppgifter samt äger för sådant ändamål
påfordra företeende av faktura, kvitterad räkning, efterkravsbevis
och liknande handlingar ävensom infordra erforderliga upplysningar.
Åro tullmyndighet och avgiftspliktig av olika mening angående
stämpelavgiftens beräknande, varde frågan därom genom tullmyndighetens
försorg hänskjuten till generaltullstyrelsens prövning.
Huruledes ändring må sökas i generaltullstyrelsens beslut, därom
stadgas i den för nämnda styrelse gällande instruktion.
IV kap. Kontr olif öreskrifter.
11 §-
Den, som i eller utan samband med annan rörelse eller näringämnar
driva handel med föremål, som i denna förordning avses, vare
sig för egen räkning eller i kommission, skall därom, innan handeln
börjas, göra särskild anmälan, om handeln skall idkas i Stockholm, hos
överståthållarämbetet och eljest hos länsstyrelsen i det län, där rörelsen
skall drivas.
Sådan näringsidkare är skyldig föra särskild bok över överlåtelser,
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
vid vilka stämpelavgift enligt denna förordning skall utgöras. Nämnda
bok skall utvisa dagen för överlåtelsen, föremålet eller föremålen för
densamma, värdet å varje särskilt föremål, beloppet av den erlagda
stämpelavgiften samt namnet på den, till vilken överlåtelsen skett.
Försäljningsbok skall av den, vilken driver rörelse varom ovan
sägs, bevaras i två år.
12 §.
Tillsyn över efterlevnaden av de härovan givna föreskrifter tillkommer
överståthållarämbetet och länsstyrelserna.
Sådan tillsyn utövas genom särskilda tillsyningsman, som utses
av överståthållarämbetet för rörelse, som drives inom Stockholm, och
eljest av vederbörande länsstyrelse. Nämnda tillsyningsman äga uppbära
dels särskilt arvode, som på förslag av överståthållarämbetet eller
länsstyrelserna fastställes av Kungl. Maj:t, dels ock vid resor i och för
uppdragets fullgörande resekostnads- och traktamentsersättning enligt
tredje klassen i gällande resereglemente.
13 §.
Den, vilken med föremål, som i denna förordning avses, driver
sådan rörelse, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker,
är skyldig att, när helst så påfordras, för tillsyningsmannen förete sina
försäljningsböcker samt andra handlingar och räkenskaper, såvitt de avse
nämnda rörelse.
Tredskas någon att fullgöra vad honom sålunda åligger, äge
överståthållarämbetet eller länsstyrelsen förelägga den tredskande vite
och till sådant vite fälla.
Tillsyningsman vare pliktig att, då annan tillsyningsman för fullgörande
av sin granskningsplikt äskar upplysning om visst angivet
förhållande, meddela vad han i sådant hänseende vid företagen granskning
inhämtat. Vad tillsyningsman sålunda eller vid fullgörande av
sin granskningsplikt inhämtat må tillsyningsman yppa allenast i fall,
då sådant erfordras för anmälan till åtal för förseelse mot denna förordning
eller ock för utredning vid domstol i mål av dylik beskaffenhet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
21
V kap. Ansvarsbestämmelser.
14 §.
Underlåter den, som enligt 4 eller 5 § är pliktig upprätta avräkningsnota
eller avgiva anmälningssedel, att sådant fullgöra eller att
förse upprättad avräkningsnota med föreskriven stämpel, böte från och
med två till och med trettio gånger det felande stämpelbeloppet, dock
minst tio kronor. Lag samma vare, där någon underlåter att fullgöra
vad honom enligt 9 § 2 mom. åligger. Åro omständigheterna synnerligen
mildrande, må straffet sänkas under vad nu angivits, dock att
minsta bot i varje fall vare tio kronor.
Underlåter någon utan giltigt skäl att på anmaning av tullmyndighet
avgiva försäkran, som i 6 § sägs, straffes med böter från och
med tio till och med tiotusen kronor.
Har någon i avräkningsnota, anmälningssedel eller försäkran, som
i 6 § omförmäles, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift och därigenom
föranlett, att stämpelavgift icke blivit till behörigt belopp utgjord,
böte från och med fem till och med femtio gånger det stämpelbelopp,
som genom det oriktiga förfarandet undandraga, dock minst
tjugufem kronor.
15 §.
Bryter någon eljest mot vad i denna förordning finnes föreskrivet,
straffes med böter, högst femhundra kronor.
16 §.
Underlåter någon att vid anmälningssedel foga föreskriven stämpelavgift,
må beloppet genast utmätningsvis uttagas.
17 §•
Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres av allmän
åklagare vid allmän domstol.
Förseelse mot bestämmelsen i 13 § tredje stycket sista punkten
må av allmän åklagare åtalas endast där målsägande angivit förseelsen
till åtal.
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
18 §.
Av böter och viten, som utdömas enligt bestämmelserna i denna
förordning, tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren
och återstoden kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften av
åklagarens andel.
I händelse av bristande tillgång till böters eller vitens fulla gäldande
förvandlas de enligt allmän strafflag.
VI kap. Om stämplarna och deras tillhandahållande m. m.
19 §.
Stämplar för det i denna förordning avsedda ändamål (lyxstämplar)
skola vara att tillgå av följande slag, nämligen å 5, 10, 15, 20, 50, 80,
100, 200, 500, 1,000 och 5,000 kronor.
När till avräkningsnota eller anmälningssedel erfordras stämpel
till större belopp än en stämpel innehåller, skola två eller flera stämplar
begagnas.
20 §.
Generalpoststyrelsen skall i enlighet med de närmare bestämmelser,
som generalpoststyrelsen äger utfärda, tillhandahålla stämplar av de
särskilda slag, som enligt 19 § skola vara att tillgå.
Blanketter till anmälningssedlar och försäkringar, som i 6 § omförmälas,
skola tillhandahållas hos tullmyndighet.
Ett exemplar av denna förordning skall hållas tillgängligt för
allmänheten å varje stämpelförsäljningsställe.
21 §.
Beträffande uppbörd och redovisning för stämplarna skall i tilllämpliga
delar iakttagas vad som finnes föreskrivet i VI kap. av förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
23
Övergångsbestämmelser.
Denna förordning träder i kraft under år 1919 å dag, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, samt gäller till utgången av år 1920.
Härvid skall emellertid iakttagas:
att stämpelplikt ej äger rum vid införsel av föremål, som förvärvats
före förordningens ikraftträdande; samt
att den, som vid tiden för förordningens ikraftträdande driver
handel med föremål, som i förordningen avses, inom en månad därefter
skall därom göra sådan anmälan, som i 11 § stadgas.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:357 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, by s. 7 i texten