Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om införande i förordningen om taxeringsmyndigheter in. m. av föreskrift angående underrättelse i visst fall åt skattskyldig om beslut rörande hans taxering och skälen därför.

1919-02-11 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:5, Betänkande, i anledning av väckt motion om införande i förordningen om taxeringsmyndigheter in. m. av föreskrift angående underrättelse i visst fall åt skattskyldig om beslut rörande hans taxering och skälen därför.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr it.

1

f>.

Ankom till riUsdafyoim kansli (ten 12 februari 1910 kl. 11 f. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

införande i förordningen om taxeringsmyndigheter in. m.

av föreskrift angående underrättelse i visst fall åt skattskyldig

om beslut rörande hans taxering och skälen därför.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Källman, Röing, Ollas A. Ericsson, AV »jk, Lyckhoim, Läckström,

Boman, Vennersten, Månsson i Hagaström, Jonsson i Hökhult, Rune, Holmström,

Olsson i Kullen bergstorp, Bergman, Jesperson, Johannes Åkesson,

Neess, Broman, Öhngren och Viklund i Oviken.

I eu inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 23, hemställer herr J. B. Johansson, »att riksdagen måtte besluta,

att i kungl. förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

taxering den 28 oktober 1910 införa en bestämmelse, varigenom såväl

taxeringsnämnd som prövningsnämnd skulle, då någon, som icke till

taxeringsmyndigheten avgivit deklaration eller eljest lämnat uppgift ellei

upplysning till ledning för egen taxering, blivit av vederbörande nämnd

särskilt uppskattad, åläggas att kostnadsfritt, så fort ske kan, tillsända

den skattskyldige underrättelse om beslutet angående hans taxering och

skälen därför i rekommenderat brev med allmänna posten, så framt uppgift

om den skattskyldiges adress är för vederbörande myndighet tillgänglig

eller kan av densamma utan större omgång eller tidsutdråkt införskaffas.

» Därjämte hemställes, att riksdagen måtte besluta uppdraga

åt vederbörande utskott att giva stadgandena härom lämplig formulering.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 4 halt. CNr 5.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till

motionen.

Det i förevarande motion framförda spörsmålet om vidgad skyldighet

för taxeringsmyndigheter att underrätta den skattskyldige om honom

påförd taxering förelåg till behandling jämväl vid 1917 års riksdag fastän

i mera begränsad omfattning. I en av herr Erlansson väckt motion,

II: 104, framställdes förslag om åläggande för taxeringsnämnds ordförande

»att lämna skriftlig uppgift om taxeringen av de personer, som bo utom

kommunen».

Då skattskyldiga, som lämnat uppgift för sin taxering, redan enligt

31 § 1 mom. taxeringsförordningen skola underrättas om avvikelse från

lämnad uppgift, avsåg förslaget sådana, utom kommun bosatta personer,

som antingen försummat sin uppgiftsskyldighet eller ock icke varit uppgiftspliktiga,

med andra ord ej haft någon inom kommunen beskattningsbar

inkomst.

Efter en närmare utredning av olika ifrågakommande fall, som

utvisade, att de praktiska fördelarna av den föreslagna anordningen

ingalunda uppvägde de därmed förenade olägenheterna, avstyrkte bevillningsutskottet

motionen, och blev utskottets hemställan bifallen av riksdagen.

Herr Johanssons förevarande motion har en vidare ram. Den omfattar

alla, som taxerats utan att de lämnat uppgift för taxeringen, de

må hava varit därtill skyldiga eller icke, de må vara bosatta inom kommunen

eller utom densamma. Likaså skall enligt motionen underrättelseplikt

åligga ej blott taxeringsnämnd utan ock prövningsnåmnd.

Det må erkännas, att herr Johanssons förslag är mera konsekvent

än herr Erlanssons, som brast bland annat däruti, att det ej omfattade

alla hithörande fall.

Emellertid måste utskottet alltjämt ställa sig synnerligen tveksamt till

saken. Om de skattskyldiga som deklarerat eller eljest fullgjort sin

uppgiftsplikt är, såsom ovan nämnts, icke fråga, utan endast om sådana,

som antingen uraktlåtit lämna deklaration å sin mantalsskrivningsort

eller särskild uppgift i annan kommun, där de haft inkomst, eller ock

sådana, som icke varit deklarations- eller uppgiftsskyldiga inom den kommun

där taxering skett, d. v. s. icke haft någon där beskattningsbar

inkomst.

Vad den förra gruppen, de försumliga, beträffar, synes även niotio
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

JUnällninguntskottcts betänkande Nr 5.

•5

nären medgiva, att de icke förtjäna några särskilda hänsyn. De skulle

jn för övrigt ej hava något egentligt gagn av en underrättelse, eftersom de

genom r sill försumlighet gått förlustiga rätten att överklaga taxeringen.

Återstå så de fall, där personer blivit taxerade, ehuru de icke

haft någon å taxeringsorten beskattningsbar inkomst, av vilka fall de

vanligaste äro s. k. dubbeltaxeringar på grund av mantalsskrivning å

mera än ett håll. Motionären konstaterar själv, att redan nuvarande

lagbestämmelser tillvaratagit vederbörandes rätt i så måtto, att de alltid

i enlighet med 50 § taxeringsförordningen kunna få den obehöriga taxeringen

upphävd, inen motionären anser detta icke vara nog. De nödgas

å forfallotiden betala den påförda skatten och få i avvaktan på rättelse

i huvudsaken ligga ute med skattebeloppen utan att sedermera bliva

gottgjorda för ränteförlust.

Angivna olägenheter kunde visserligen i sådana fall, där taxeringen

verkställts av taxeringsnämnd, förekommas, om de taxerade personerna

genom underrättelse sattes i tillfälle att hos prövningsnämnden få rättelse,

och det läge ju nära till hands att för deras räkning anordna ett underrättelseförfarande.

En sådan begränsning är dock, såsom även motionären

inrymt, icke möjlig i praktiken. Beskattningsmyndigheten kan icke draga

den ifrågavarande gränsen. Från dess synpunkt sett sammanfalla ju

taxering och skattskyldighet, resp. uppgiftsskyldighet, den måste förutsättas

betrakta den vidtagna taxeringsåtgärden såsom behörig. Det enda

praktiskt möjliga vore följaktligen att alla underrättades, som icke taxerats

på grund av egen uppgift. Detta har också motionären insett, men

tvekar ej att till förmån för det berättigade mindretalet fall anordna

e''tt förfarande, som enligt sakens natur måste skjuta vida över målet.

Efter utskottets förmenande är den fördel, som kan vara att vinna,

möjligheten för den oriktigt taxerade att slippa ligga ute med utskylderna

i avbidari på restitution, relativt för obetydlig för att motivera en så

vidlyftig apparat som den föreslagna. Olägenheten att, oavsett pågående

tvist om skattskyldigheten, nödgas vid inträffande uppbörd betala skatten

är för övrigt något för alla beskattningstvister gemensamt, och lära möjligheter

för dess förekommande eller minskande böra sökas på andra

vägar. Enligt vad utskottet inhämtat, är också denna fråga för närvarande

föremål för utredning genom Kungl. Maj:ts försorg, och är

proposition i ämnet att förvänta till innevarande riksdag.

Härförutom vill utskottet sätta i fråga, huruvida den föreslagna anordningen

bleve tekniskt genomförbar i nämnvärd omfattning. Man torde

kunna utgå ifrån, att i flertalet hithörande fall den skattskyldiges adress

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

är okänd för beskattningsmyndigheten. Upplysning därom måste således

särskilt införskaffas. Efter utskottets mening skulle detta i många fall bliva

svårt och i regel ej kunna ske utan omgång och besvär, som man ej

gärna kan pålägga de redan hårt betungade taxeringsmyndigheterna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr J. B. Johanssons förevarande motion.

I : 23, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 februari 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.