Betänkande, i anledning av väckt motion om införande i förordningen om taxeringsmyndigheter in. m. av föreskrift angående underrättelse i visst fall åt skattskyldig om beslut rörande hans taxering och skälen därför.
1919-02-11 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1919:5, Betänkande, i anledning av väckt motion om införande i förordningen om taxeringsmyndigheter in. m. av föreskrift angående underrättelse i visst fall åt skattskyldig om beslut rörande hans taxering och skälen därför.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr it.
1
f>.
Ankom till riUsdafyoim kansli (ten 12 februari 1910 kl. 11 f. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
införande i förordningen om taxeringsmyndigheter in. m.
av föreskrift angående underrättelse i visst fall åt skattskyldig
om beslut rörande hans taxering och skälen därför.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar Källman, Röing, Ollas A. Ericsson, AV »jk, Lyckhoim, Läckström,
Boman, Vennersten, Månsson i Hagaström, Jonsson i Hökhult, Rune, Holmström,
Olsson i Kullen bergstorp, Bergman, Jesperson, Johannes Åkesson,
Neess, Broman, Öhngren och Viklund i Oviken.
I eu inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 23, hemställer herr J. B. Johansson, »att riksdagen måtte besluta,
att i kungl. förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering den 28 oktober 1910 införa en bestämmelse, varigenom såväl
taxeringsnämnd som prövningsnämnd skulle, då någon, som icke till
taxeringsmyndigheten avgivit deklaration eller eljest lämnat uppgift ellei
upplysning till ledning för egen taxering, blivit av vederbörande nämnd
särskilt uppskattad, åläggas att kostnadsfritt, så fort ske kan, tillsända
den skattskyldige underrättelse om beslutet angående hans taxering och
skälen därför i rekommenderat brev med allmänna posten, så framt uppgift
om den skattskyldiges adress är för vederbörande myndighet tillgänglig
eller kan av densamma utan större omgång eller tidsutdråkt införskaffas.
» Därjämte hemställes, att riksdagen måtte besluta uppdraga
åt vederbörande utskott att giva stadgandena härom lämplig formulering.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 4 halt. CNr 5.) 1
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till
motionen.
Det i förevarande motion framförda spörsmålet om vidgad skyldighet
för taxeringsmyndigheter att underrätta den skattskyldige om honom
påförd taxering förelåg till behandling jämväl vid 1917 års riksdag fastän
i mera begränsad omfattning. I en av herr Erlansson väckt motion,
II: 104, framställdes förslag om åläggande för taxeringsnämnds ordförande
»att lämna skriftlig uppgift om taxeringen av de personer, som bo utom
kommunen».
Då skattskyldiga, som lämnat uppgift för sin taxering, redan enligt
31 § 1 mom. taxeringsförordningen skola underrättas om avvikelse från
lämnad uppgift, avsåg förslaget sådana, utom kommun bosatta personer,
som antingen försummat sin uppgiftsskyldighet eller ock icke varit uppgiftspliktiga,
med andra ord ej haft någon inom kommunen beskattningsbar
inkomst.
Efter en närmare utredning av olika ifrågakommande fall, som
utvisade, att de praktiska fördelarna av den föreslagna anordningen
ingalunda uppvägde de därmed förenade olägenheterna, avstyrkte bevillningsutskottet
motionen, och blev utskottets hemställan bifallen av riksdagen.
Herr Johanssons förevarande motion har en vidare ram. Den omfattar
alla, som taxerats utan att de lämnat uppgift för taxeringen, de
må hava varit därtill skyldiga eller icke, de må vara bosatta inom kommunen
eller utom densamma. Likaså skall enligt motionen underrättelseplikt
åligga ej blott taxeringsnämnd utan ock prövningsnåmnd.
Det må erkännas, att herr Johanssons förslag är mera konsekvent
än herr Erlanssons, som brast bland annat däruti, att det ej omfattade
alla hithörande fall.
Emellertid måste utskottet alltjämt ställa sig synnerligen tveksamt till
saken. Om de skattskyldiga som deklarerat eller eljest fullgjort sin
uppgiftsplikt är, såsom ovan nämnts, icke fråga, utan endast om sådana,
som antingen uraktlåtit lämna deklaration å sin mantalsskrivningsort
eller särskild uppgift i annan kommun, där de haft inkomst, eller ock
sådana, som icke varit deklarations- eller uppgiftsskyldiga inom den kommun
där taxering skett, d. v. s. icke haft någon där beskattningsbar
inkomst.
Vad den förra gruppen, de försumliga, beträffar, synes även niotio
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
JUnällninguntskottcts betänkande Nr 5.
•5
nären medgiva, att de icke förtjäna några särskilda hänsyn. De skulle
jn för övrigt ej hava något egentligt gagn av en underrättelse, eftersom de
genom r sill försumlighet gått förlustiga rätten att överklaga taxeringen.
Återstå så de fall, där personer blivit taxerade, ehuru de icke
haft någon å taxeringsorten beskattningsbar inkomst, av vilka fall de
vanligaste äro s. k. dubbeltaxeringar på grund av mantalsskrivning å
mera än ett håll. Motionären konstaterar själv, att redan nuvarande
lagbestämmelser tillvaratagit vederbörandes rätt i så måtto, att de alltid
i enlighet med 50 § taxeringsförordningen kunna få den obehöriga taxeringen
upphävd, inen motionären anser detta icke vara nog. De nödgas
å forfallotiden betala den påförda skatten och få i avvaktan på rättelse
i huvudsaken ligga ute med skattebeloppen utan att sedermera bliva
gottgjorda för ränteförlust.
Angivna olägenheter kunde visserligen i sådana fall, där taxeringen
verkställts av taxeringsnämnd, förekommas, om de taxerade personerna
genom underrättelse sattes i tillfälle att hos prövningsnämnden få rättelse,
och det läge ju nära till hands att för deras räkning anordna ett underrättelseförfarande.
En sådan begränsning är dock, såsom även motionären
inrymt, icke möjlig i praktiken. Beskattningsmyndigheten kan icke draga
den ifrågavarande gränsen. Från dess synpunkt sett sammanfalla ju
taxering och skattskyldighet, resp. uppgiftsskyldighet, den måste förutsättas
betrakta den vidtagna taxeringsåtgärden såsom behörig. Det enda
praktiskt möjliga vore följaktligen att alla underrättades, som icke taxerats
på grund av egen uppgift. Detta har också motionären insett, men
tvekar ej att till förmån för det berättigade mindretalet fall anordna
e''tt förfarande, som enligt sakens natur måste skjuta vida över målet.
Efter utskottets förmenande är den fördel, som kan vara att vinna,
möjligheten för den oriktigt taxerade att slippa ligga ute med utskylderna
i avbidari på restitution, relativt för obetydlig för att motivera en så
vidlyftig apparat som den föreslagna. Olägenheten att, oavsett pågående
tvist om skattskyldigheten, nödgas vid inträffande uppbörd betala skatten
är för övrigt något för alla beskattningstvister gemensamt, och lära möjligheter
för dess förekommande eller minskande böra sökas på andra
vägar. Enligt vad utskottet inhämtat, är också denna fråga för närvarande
föremål för utredning genom Kungl. Maj:ts försorg, och är
proposition i ämnet att förvänta till innevarande riksdag.
Härförutom vill utskottet sätta i fråga, huruvida den föreslagna anordningen
bleve tekniskt genomförbar i nämnvärd omfattning. Man torde
kunna utgå ifrån, att i flertalet hithörande fall den skattskyldiges adress
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
är okänd för beskattningsmyndigheten. Upplysning därom måste således
särskilt införskaffas. Efter utskottets mening skulle detta i många fall bliva
svårt och i regel ej kunna ske utan omgång och besvär, som man ej
gärna kan pålägga de redan hårt betungade taxeringsmyndigheterna.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att herr J. B. Johanssons förevarande motion.
I : 23, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 februari 1919.
På bevillningsutskottets vägnar:
G. W. KÄLLMAN.
STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET, 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.