Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 15 § 4 inom. i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

1919-06-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:62, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 15 § 4 inom. i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

1

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1919 kl. 6 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion

om ändrad lydelse av 15 § 4 inom. i förordningen

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

(2:a avel.)

Närvarande: Herrar Källman, Röing, Ollas A. Ericsson, Wijk, Antonsson,

Bäckström, frih. Fleming, Rosén, Vennersten, Månsson i Hagaström,*

Rune, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i Kristianstad,* Neess, Broman, Westrup,

Olingren,* Bökelund, Olsson i Ramsta och Uddenberg.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 167, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, föreslår herr Nilsson i Kristianstad,

»att riksdagen måtte besluta, att 15 § 4 mom. i förordningen av

den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

taxering skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 mom. För taxering eljest erforderlig uppgift skall, då begäran

därom framställes, lämnas av vederbörande ämbetsverk eller

inrättning; och äga härförutom ordförande i taxeringsnämnd och

kronans ombud bos prövningsnämnd att taga del av sådana bos

domare eller domstol förvarade handlingar, som i beskattningsavseende

kunna tjäna till ledning, ävensom att av enskilda, verk eller

bolag, i vilkas verksamhet ingår inlåning från allmänheten, på skriftlig

anfordran erhålla uppgift angående viss skattskyldigs ränteinkomst.»

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa

.till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 66 höft. (Nr 62.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

Utskottet.

Historik.

Vid olika tillfällen hava förslag framställts därom, att bankinrättningar

in. fl. borde åläggas uppgiftsskyldighet beträffande beloppet

av insättarna gottgjorda räntor.

I en vid 1913 års riksdag väckt motion, II: 76, av flen* Eriksson

i Grängesberg, föreslogs sådan ändring i taxeringsförordningen, att

banker och andra sammanslutningar eller enskilda personer, som

mot ränta emottoge penningar till förvaltning, ålades att till taxeringsmyndighet

lämna uppgift å beloppet av varje insättares under

föregående år uppburna ränta.

Bevillningsutskottet anförde härom bland annat: Det torde

kunna antagas, att genom den föreslagna åtgärden statens och kommunens

skatteintresse skulle i många fall främjas. Huru önskvärt

detta i och för sig vore, syntes dock förslagets förverkligande möta

allt för stora praktiska svårigheter. Sålunda skulle uppgiftspliktens

fullgörande åsamka särskilt de större penninginrättningarna med

deras tusental av insättare ett synnerligen betungande besvär. Det

med motionen avsedda syftet hade emellertid synts utskottet kunna

väsentligen tillgodoses på enklare sätt, nämligen så, att penninginrättningar

och enskilda, som av allmänheten emottoge medel

till förräntande, förklarades skyldiga att på skriftlig anfordran av

taxeringsmyndighet, närmare bestämt taxeringsnämnds ordförande eller

kronans ombud hos prövningsnämnd, uppgiva viss skattskyldigs

ränteinkomst. Därigenom vunnes möjlighet att i fall, där deklarant

misstänktes hava lämnat oriktig eller ofullständig uppgift, kontrollera

denna.

I anslutning härtill föreslog utskottet viss ändring i taxeringsförordningen.

Förslaget bifölls av andra kammaren, varemot första

kammaren godkände en av två ledamöter avgiven reservation, gående

ut på avslag å såväl motionen som utskottets förslag.

Frågan återkom vid 1915 års riksdag i eu av herr Johansson

i Brånad väckt motion, II: 113, i anledning varav bevillningsutskottet

förnyade sitt år 1913 framställda förslag, dock med reservation

av fyra ledamöter, som yrkat avslag. Första kammaren följde

reservanterna, medan andra kammaren biföll utskottets hemställan.

Frågan hade alltså ånyo fallit.

I eu vid 1918 års lagtima riksdag framlagd proposition, nr 283,

angående vissa ändringar i taxeringsförordningen, lämnades förslag

bl. a. om tillägg i 11 § berörda förordning av följande föreskrift:

»Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penniugförval
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 02.

3

tande inrättning ävensora enskild man eller handelsbolag, som yrkesmässigt

driver bankrörelse eller liknande verksamhet, är skyldig att

efter anmaning lämna uppgift om namngiven skattskyldigs ränteinkomst

från den penningförvaltande inrättningen, personen eller

handelsbolaget ävensom om beloppet av den skattskyldiges innestående

medel vid viss angiven tidpunkt.»

Detta förslag motsvarade i sak om ock ej i form de ovannämnda

motionärernas syfte och gick ett steg längre, för så vitt

som uppgiftsskyldighet skulle föreligga även beträffande skattskyldigs

innestående kapital.

Genom föreslaget tillägg i 23 § 3 mom. samma förordning

skulle hithörande uppgifter få samma skydd mot offentliggörande

som deklarationerna. Enligt vad i propositionen uttalades, borde

ett motsvarande tillägg sedermera införas i tryckfrihetsförordningen.

Bevillningsutskottet tillstyrkte Kungi. Maj ds berörda förslag,

varemot sex ledamöter reserverade sig. Andra kammaren biföll

utskottets förslag och första kammaren reservationen. Efter det

sistnämnda kammare förkastat av utskottet föreslagen proposition

för gemensam votering, förföll frågan.

Föreliggande motion har icke anknutits till Kungl. Maj ds ovanberörda

förslag, utan har motionären återgått till den form för

frågans lösning, som man tänkte sig vid densammas tidigare behandling.

I vad män det äldre förslaget skulle äga företräde har

motionären ej angivit.

Yad själva saken beträffar, saknar utskottet anledning att frånträda

den ståndpunkt utskottet intagit vid de tre föregående tillfällena.

Utskottet anser alltfort den föreslagna uppgiftsplikten bilda

eu '' ej oviktig länk i kedjan av de åtgärder, som behöva tillgripas

för ernående av ett effektivt taxeringsresultat.

Emellertid gäller numera, enligt den lydelse 1 § i lagen om

bankrörelse erhållit genom lagen den 26 juni 1918,-som trädde i

kraft den 1 juli samma år, att bankrörelse får bär i riket bedrivas

av, utom riksbanken, allenast bankaktiebolag och solidariskt bankbolag.

Med bankrörelse förstås åter varje »verksamhet, i vilken

ingår inlåning från allmänheten på räkning, som av bank allmänneligen

begagnas». Enskild man eller handelsbolag, som minst två

månader före den nya lagens ikraftträdande drivit bankrörelse, får

fortsätta därmed till utgången av år 1920. Om synnerliga skäl äro

förhanden, äger Konungen medgiva, att rörelsen jämväl därefter

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

må tillsvidare fortsättas. Den sålunda genomförda inskränkningen

i rätten att yrkesmässigt bedriva inlåning medför, att, praktiskt

taget, det förevarande spörsmålet icke vidare är aktuellt i fråga om

enskilda personer och handelsbolag. Utan olägenhet lärer man

nämligen kunna bortse från de fall, som bero av ovan berörda övergångsbestämmelser,

och som i varje händelse efter slutet av 1920

torde bliva mycket sällsynta.

De farhågor, som kunna hysas beträffande förslaget om ifrågavarande

uppgiftsplikt, torde huvudsakligen hänföra sig till banksekretessen.

Det får dock anses uteslutet, att någon formell konflikt

skulle uppkomma med banklagens regel i 258 §: »Enskildas förhållanden

till baukbolag må ej i oträngt mål yppas». Om oträugt mål

kan ju nämligen ej bliva tal i ett fall av förevarande art. Ser man

åter till sakens reella sida, lärer risken för ett obehörigt blottande av

affärshemligheter på denna väg ej vara synnerligen nämnvärd, särskilt

om, i ‘enlighet med fjolårets proposition, genom tillägg i 28 § taxeringsförordningen

och å vederbörligt håll i tryckfrihetsförordningen,

åt hithörande uppgifter gives samma skydd mot offentliggörande,

som tillkommer de skattskyldigas deklarationer.

Jämväl i fråga om platsen för huvudstadgandet och dettas formella

lydelse synes Kungl. Maj:ts förslag förra året böra tjäna till

ledning. En föreskrift av det innehåll i huvudsak motionären föreslagit

bör alliså upptagas i 11 § taxeringsförordningen i stället för

i 15 §, och även avfattningen torde böra lämpas efter fjolårets förslag.

Enligt vad ovan erinrats, bör föreskriften dock ej omfatta enskilda

personer eller handelsbolag.

I överensstämmelse med vad utskottet ovan yttrat om behörigt

skydd för de utlämnade ränteuppgifterna, finner utskottet ändamålsenligt,

att ett tillägg göres i 23 § 3 mom. taxeringsförordningen av

nedanstående lydelse, ävensom att sådan ändring i tryckfrihetsförordningen

kommer till stånd, att uppgifterna erhålla samma skydd

mot offentliggörande, som åtnjutes i fråga om skattskyldigas till

ledning för egen taxering lämnade uppgifter. Med hänsyn till behovet

av att berörda skydd snarast möjligt får avsedd fullständighet, torde

det kunna förväntas, att förslag till omförmäld ändring i tryckfrihetsförordningen

varder av Kungl. Maj:t framlagt för riksdagen,

så snart det lämpligen låter sig göra.

Slutligen vill utskottet erinra, att utskottet jämväl i sitt betänkande

nr 60 i anledning av propositionen nr 259 tillstyrkt viss

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

5

ändring i It § taxeringsförordningen, varvid utskottet emellertid

gjort förbehåll för den ändring i samma paragraf, som riksdagen

kunde besluta i anledning av förevarande motion, samt uttalat den

förutsättningen att, för den händelse riksdagen skulle bifalla båda

ändringsförslagen, besluten härom skulle komma att av riksdagen

anmälas i en och samma skrivelse till Kung! Maj:t.

På grund av det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av herr Nilssons i

Kristianstad förevarande motion, II: 167, måtte

besluta, att i 11 g samt 23 g 3 mom. i förordningen

den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering skola upptagas

nedan angivna tillägg att gälla från och med den

1 januari 1920:

11 §•

Till ledning — — — — — — — —--

---- varje grupp av uppgifter avser.

Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penning

förvaltande inrättning är skyldig att efter anmaning

lämna uppgift om namngiven skattskyldigs

ränteinkomst från den penning förvaltande inrättningen.

23 g.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. är sagt om deklaration,

gäller även beträffande annan av skattskyldig

till ledning för egen taxering lämnad uppgift

eller upplysning, så ock i tillämpliga delar i

fråga om sådan uppgift, som jämlikt 11 § lämnats

rörande skattskyldigs ränteinkomst från penningförvaltande

inrättning.

Stockholm den 2 juni 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

Reservation

av herrar Ollas A. Ericsson, Antonsson, friherre Fleming, Vennersten,

Neess, Broman och Westrup.

Stockholm, Oskär Eklunds boktryckeri, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.