Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående ändring i visst hänseende av de vid förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen m. in.

1919-02-11 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:9, Betänkande, i anledning av väckt motion angående ändring i visst hänseende av de vid förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen m. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande ''Nr 9.

I

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1919 kl. 6 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående

ändring i visst hänseende av de vid förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade särskilda anvisningar

till ledning vid taxeringen m. in.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Källman, Röing, Ollas A. Ericsson, Wijk, Boman, Vennersten,

Månsson i Hagaström, Jonsson i Hökhult, Rune, Holmström, Olsson i Kullenbergstorp,

Bergman, Jesperson, Johannes Åkesson, Neess, Örne, Broman, Öhngren och Viklund

i Oviken.

Till bevillningsutskottet bär hänvisats en i första kammaren av herr

Vasseur väckt motion, nr 59, vari yrkas, att riksdagen måtte besluta,

dels att sista stycket av punkt 3:o i de vid förordningen den 28 oktober

1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade särskilda anvisningar

till ledning vid taxeringen skall erhålla följande lydelse, i stället för den av

1918 års lagtima riksdag beslutade:

Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans

näringsföretag eller kan öva inflytande på företagets ledning och som icke

är här i riket skattskyldig för inkomst, som han på grund av sina berörda

förbindelser med företaget kan hava berett sig, försålt varor till

lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet

gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder, och har i följd härav inkomsten

av företaget blivit lägre, än den eljest skolat bliva, skall inkomsten

av företaget beräknas till det belopp, vartill den kan antagas hava

uppgått, därest sådana åtgärder icke vidtagits;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 8 käft. (Nr 9).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

dels att till lämplig paragraf i samma förordning måtte fogas ett tilllägg

av följande innehåll:

Anser kommun eller municipalsamhälle, att näringsidkare inom dess

område till någon i annan svensk kommun hemmahörande, som är ekonomiskt

intresserad i hans näringsföretag eller kan öva inflytande på företagets

ledning, försålt varor till lägre pris eller av honom köpt varor till

högre pris än de i allmänhet gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder,

så att i följd därav inkomsten av företaget blivit lägre än den eljest

skolat bliva, må kommunen eller municipalsamhället genom besvär till

kammarrätten senast före utgången av det år, taxeringen skedde, påfordra,

att skälig del av den i den andra kommunen taxerade skattskyldiges inkomst

i stället må beskattas i den klagande kommunen eller municipalsamhället

;

dels ock att motsvarande bestämmelser måtte införas i de vid förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av

inkomst fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

I motionen yrkas tillika, att, därest riksdagen ej kunde bifalla ovanstående

hemställan, riksdagen måtte besluta, att här berörda, av lagtima

riksdagen 1918 antagna bestämmelser måtte helt och hållet upphävas.

Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till motionen.

Förarbetena till ifrågavarande stadgande utvisa, hurusom syftet med

detsamma ursprungligen varit att indirekt i skatteväg träffa utländska intressenter

i svenskt företag, vars prissättning till förmån för berörda intressenter

avsiktligt ordnades så, att det svenska företagets vinst kunde

redovisas lägre än gällande marknadspris bort föranleda.

Sedermera blev i propositionen nr 283 till förra årets lagtima riksdag

stadgandet utsträckt att avse »alla fall, där näringsidkare genom åtgärder

av angivet slag åstadkommit, att inkomsten av hans rörelse blivit

mindre än vederbort». Såsom exempel anfördes det ej ovanliga fall, att

näringsidkare inom en viss bransch bildat ett aktiebolag för anskaffande

av någon sorts vara eller för försäljning av delägarnas produkter. Det

läge då nära till hands, att delägarna, för att undgå den dubbelbeskattning,

som ägde rum i fråga om aktiebolags utdelade vinst, enades om sådana

pris mellan dem, å ena sidan, och det gemensamma bolaget, å andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr .9.

sidan, att det sistnämndas rörelse lämnade ringa eller ingen vinst. Liknande

avtal kunde även tänkas i ändamål att nedbringa kommunalutskylderna

för affärsverksamhet, som dreves i kommun med höga skatter.

Yarken Kungl. Maj:t eller riksdagen, som i huvudsak antog Kungl.

Maj:ts förslag, synas i denna sak hava haft någon tanke på de kooperativa

företagen, och har anledningen därtill givetvis varit, att på det kooperativa

området, i vad det omfattar de mera allmännyttiga företagen, hittills

icke yppats några osunda företeelser av hithörande art. Bet förefaller

därför som motionärens farhågor för de kooperativa företagens räkning

skulle vara förhastade.

Att a priori undantaga kooperationen såsom sådan från varje tillämpning

av ifrågavarande stadgande, vore säkerligen icke lämpligt. Bet kunde

formligen inbjuda till att under kooperativ förklädnad bedriva de manipulationer,

som lagstiftaren med stadgandet velat förhindra, och naturligtvis

är det ej uteslutet, att jämväl ett verkligt kooperativt företag kunde

vid sin prispolitik låta leda sig av här omhandlade illojala bevekelsegrunder.

För övrigt torde det kunna antagas, att taxeringsmyndigheterna i

praktiken komma att framgå med all försiktighet och göra bruk av stadgandet

endast vid verkliga missförhållanden.

Försåvitt frågan berör den kommunala beskattningen, lärer den också

bliva föremål för undersökning i samband med den förestående allmänna

reformen på detta område.

Till det ovanstående må slutligen fogas den erinran, att ifrågavarande

stadgande träder i kraft först nästa år och således icke hunnit bliva på

något sätt prövat i tillämpningen. Ej heller har i ärendet eljest åberopats

tillkomsten av några nya på frågans bedömande inverkande omständigheter.

Ett bifall till vare sig det ena eller andra alternativet i motionärens förslag

skulle därför vara stridande mot vedertagen lagstiftningspraxis. Av nu

berörda anledning har utskottet icke i vidare mån, än ovan skett, ingått

i någon saklig prövning av motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Yasseurs förevarande motion, 1:59, icke

må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 februari 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Reservationer:

av herr Månsson i Hagaström;

av herr Örne, som anfört:

Motionären bestrider på intet sätt, att de av 1918 års lagtima riksdag

antagna bestämmelser, mot vilka han vänder sig, äro till sitt syfte fullt

riktiga. Det synes även mig vara ett svårt missförhållande, såväl att

utländska affärsföretags dotterbolag genom sin prispolitik kunna undandraga

sig all skatt för här i riket bedriven verksamhet, som även att inom

skilda svenska kommuner verksamma affärsföretag, vilka tillhöra samma

intressegrupp, ha möjlighet att genom sin inbördes varuomsättning göra

det på gruppens samtliga företag uppkomna nettot beskattningsbart inom

blott den eller de kommuner, som ha den lägsta kommunala uttaxeringen.

Däremot finner jag i likhet med motionären, att ifrågavarande bestämmelser

tingo en så olycklig utformning, att omedelbar ändring i den riktning,

motionären föreslagit, är fullt påkallad.

Först och främst äro bestämmelserna ifråga så allmänt formulerade,

att de kunna tillämpas gentemot former av intressegemenskap, mot vilkas

tillvaro ingen som helst invändning kan göras. Samtidens hela ekonomiska

liv karaktäriseras av vad som populärt brukar betecknas som »kampen

mot överflödiga mellanhänder» och som i realiteten innebär, att flera olika

stadier i produktionen eller avsättningen av varor bringas under gemensam

ledning. Motionären har särskilt fäst sig vid ett specialfall av denna

tendens i det ekonomiska livet, nämligen kooperationen. Men det synes

mig icke finnas den ringaste anledning att på annat sätt bedöma exempelvis

minuthandlarnas samverkan i A.-B. Förenade köpmän eller den planerade

bokimportcentralen eller exportindustriernas upprättande av företag i

syfte att tillförsäkra sig riklig och billig tillgång på råvaror, förutsatt att

dylika strävanden ej ha monopolistisk karaktär. Det är därtill min övertygelse,

att dessa strävanden redan visat sig vara i det stora hela fördelaktiga

ur statsfinansiell synpunkt och komma att bli det i ännu högre

grad i framtiden.

Vidare drabba de berörda bestämmelserna i hög grad ojämnt, då de

endast beröra vissa former av integration. Äger sålunda ett företag aktiemajoriteten

i ett annat, eller ha de samma styrelseledamöter, så äro båda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 0. °

enligt bestämmelserna underkastade taxeringsmyndigheternas godtfinnande,

men om huvudföretaget helt övertager dotterföretagets verksamhet, så gälla

vanliga taxeringsregler.

Slutligen bör det tilläggas, att bestämmelserna i fråga kunna giva

anledning till den mest upprörande orättvisa i beskattningshänseende, då

ett — kanske på de lösaste grunder fotat — beslut av taxeringsmyndigheterna

att ålägga dotterföretaget, respektive moderföretaget, eu tyngande

beskattning, icke medför rätt till motsvarande minskning av beskattningen

för det företag, som förmenas hava ökat sin inkomst på det andras bekostnad.

Såsom motionären framhåller kan det mycket väl hända, att

båda företagen samtidigt få sin taxering höjd, ehuru enligt sakens natur

endast det ena kan hava dragit fördel i skattehänseende av sådan prispolitik,

som den här ifrågavarande.

Det synes mig, att den av motionären föreslagna utvägen, som på

samma gång skulle avlägsna de missförhållanden, varemot riksdagsbeslutet

1918 vände sig, och de orimligheter, vartill detta besluts oförändrade

bibehållande torde leda, är framkomlig och i alla avseenden tilltalande.

Enligt min mening borde utskottet för den skull hava föreslagit bifall till

motionens första alternativ. För min del uppskattar jag tillfullo de hänsyn

till vedertagen praxis, som utskottet anför till förmån för sitt yrkande,

men vågar likväl anse det bättre, att riksdagen ändrar en lag, som befunnits

bristfällig, redan innan den trätt i kraft, än att den följer en

sakligt icke motiverad praxis.

Den av motionären föreslagna bestämmelsen angående inländska företag

torde kunna placeras omedelbart efter bestämmelsen om de utländska

företagen, men bör kompletteras med ett åläggande för Kammarrätten att

giva vederbörande skattskyldig rätt att inom två månader inkomma

med erinringar och förklaringar.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa,

att riksdagen med anledning av herr Yasseurs

motion, I: 59, måtte med ändring av 1918 års lagtima

riksdags beslut i frågan besluta, att punkt 3:o

i de vid förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst-

och förmögenhetsskatt fogade särskilda anvisningar

till ledning vid taxeringen skall hava följande

lydelse:

3:o Övriga inkomster av arbete.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Härunder upptagas:

— — — — jordbruk eller skogsbruk.

Tiar näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans

näringsföretag eller kan öva inflytande på företagets ledning och som icke

är här i riket skattskyldig för inkomst, som han på grund av sina berörda

förbindelser med företaget kan hava berett sig, försålt varor till lägre pris

eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller

vidtagit andra liknande åtgärder, och har i följd härav inkomsten av företaget

blivit lägre, än den eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget

beräknas till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått, därest sådana

åtgärder icke vidtagits.

Anser kommun eller municipalsamhälle, att näringsidkare inom dess

omiade till någon i annan svensk kommun hemmahörande, som är ekonomiskt

intresserad i hans näringsföretag eller kan öva inflytande på företagets

ledning, försålt varor till lägre pris eller av honom köpt varor till högre

pris än de i allmänhet gällande ellet vidtagit andra liknande åtgärder, så

att i följd därav inkomsten av företaget blivit lägre än den eljest skolat

bliva, må kommunen eller municipalsamhället genom besvär till kammarrätten

senast före utgången av det år, taxeringen skedde, påfordra, att

skälig del av den i den andra kommunen taxerade skattskyldiges inkomst

i stället må beskattas i den klagande kommunen eller municipalsamhället.

Det åligger kammarrätten att giva skattskyldig, som av bifall till besvären

skulle beröras, del därav med föreläggande att inom 60 dagar efter delgivningen

inkomma med erinringar och förklaringar, åtföljda av de räkenskapsutdrag

och övriga handlingar, han till stöd för sin uppfattning vill åberopa;

samt att 3 § i de vid förordningen den 28 oktober

1910 angående bevillning av fast egendom samt

av inkomst fogade särskilda anvisningar till ledning

vid taxeringen skall hava följande lydelse:

3 §•

Deklaration — — —- — — — — —____ _ _ __ _ _

— — — -— — — det löpande året.

Har näringsidkare till någon-------vill åberopa (= ovan
stående

tillägg).

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:355 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående ändring i visst hänseende av de vid förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt fogade särskilda s. 1 i texten