Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om hankrörelse, dels ock i ämnet väckta motioner.

1919-02-28 · 23 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:14, Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om hankrörelse, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1919 kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med

förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den

22 juni 1911 om hankrörelse, dels ock i ämnet väckta

motioner.

I en den 7 februari 1919 dagtecknad proposition, nr 73, vilken

hänvisats till bankoutskottet, har Kung]. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas dels att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och betecknad

254 a, dels ock att 48 och 164 §§ i nämnda lag skola erhålla

följande ändrade lydelse:

48 §.

Bankaktiebolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera än

femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra förhållanBihang

till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 10 käft. (Nr 14.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

den än i 46 § sägs förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget ej

på en gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade aktier till

högre bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter femtio

procent av grundfonden. Ägor bolaget tillika grundfond och reservfond

till sammanlagt belopp av sex miljoner kronor, må bolaget jämväl förvärva

andra aktier till hälften av det belopp, för vilket rätten att förvärva

aktier i emissionsbank icke utnyttjas. Aktier i annat inländskt

bankaktiebolag, som icke är emissionsbank, ävensom aktier i utländskt

bankföretag må dock ej förvärvas utan att Konungen prövat skäligt

lämna tillstånd därtill.

Bankaktiebolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att förvärva

aktier må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen

eller av bolagsstämman medgivet.

164 §.

Solidariskt bankbolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera

än femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra förhållanden

än i 162 § sägs förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget

ej på en gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade

aktier till högre bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter

femtio procent av grundfonden. Åger bolaget tillika grundfond och

reservfond till sammanlagt belopp av sex miljoner kronor, må bolaget

jämväl förvärva andra aktier till hällten av det belopp, för vilket rätten

att förvärva aktier i emissionsbank icke utnyttjas. Aktier i inländskt

bankaktiebolag, som icke är emissionsbank, ävensom aktier i utländskt

bankföretag må dock ej förvärvas, utan att Konungen prövat skäligt

lämna tillstånd därtill.

Solidariskt bankbolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att

förvärva aktier må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen

eller av bolagsstämman medgivet.

254 a §.

Ej må bankbolag övertaga annat bankbolags rörelse, med mindre

Konungen, där övertagandet finnes vara till nytta för det allmänna,

lämnar tillstånd därtill.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 14.

3

Till statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 januari 1919

tiar föredragande departementschefen i ärendet anfört följande:

»L skrivelse den 15 juni 1917 (nr 322) har riksdagen anhållit, att

Kungl. Maj:t villo låta utreda, i vad mån ändringar i eller tillägg till

gällande lagar och författningar eller åtgärder annorledes hörde vidtagas

till förhindrande av bankväsendets utveckling i en för staten och näringslivet

skadlig riktning samt därefter till riksdagen inkomma med de

framställningar, vartill en sådan utredning kunde föranleda.

Med anledning av berörda skrivelse tillsatte Kungl. Maj:t den

22 september 1917 en kommitté med uppdrag att verkställa utredning

rörande vissa kreditfrågor, närmast frågan om emissionsväsendet,

bank koncentrationen och frågan om anordnandet av statlig bankverksamhet

av samma art som vanlig bankrörelse m. m., allt i enlighet

med av Kungl. Maj:t vid uppdragets meddelande lämnade närmare

anvisningar.

Denna kommitté har den 29 november 1918 avgivit ett betänkande

med förslag till åtgärder i anledning av de tendenser till koncentration,

vilka kommit till uttryck i banksammanslagningarna. På grundvalen av

inom kommittén verkställda utredningar har dessutom dess ledamot,

professor G. Cassel, författat en vid betänkandet fogad skrift, benämnd

»Stordriftens utveckling inom det svenska bankväsendet» och innehållande

en redogörelse för den svenska bankkoncentratiouens hittillsvarande förlopp,

omfattning och resultat.

Över betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av fullmäktige

i Sveriges riksbank samt av bankinspektionen cell svenska bankföreningens

styrelse. Bankinspektionen, som tillika anmodats att inkomma

med förslag till erforderliga bestämmelser i ämnet, har vid sitt yttrande

fogat ett dylikt förslag.

I sitt betänkande erinrar kommittén till eu början om den synnerligen

starka utveckling, som vårt bankväsende under de senaste femton

åren företett. Det av de svenska privatbankerna förvaltade kapitalet,

som år 1903 belöpte sig till 1,219 miljoner kronor, uppgår nu till

cirka 5,397 miljoner kronor, varav ungefär fyra femtedelar utgöras

av inlåning från allmänheten. Samtidigt har antalet banker, som vid

1903 års utgång var 70 och 1908 nådde sin kulmen med 84, vid 1917

års utgång nedgått till 53. Denna minskning i antalet, trots tillkomsten

under berörda tid av 45 nya banker, har åstadkommits genom upphörandet

av ett 70-tal förutvarande banker, som regel genom rörelsens

överflyttande till annan bank. Antalet provinsbanker och små lokal
-

Kommittén.

Bankkoncentrulionen

i

Sverige.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

Koncentrationens

faror.

banker bar starkt nedgått och så småningom hava framträtt dels mycket

stora banker, som släcka sin verksamhet över större delen av landet,

dels en rad banker av mellanstorlek med verksamhetsområde över flera

provnser. Belysande för koncentrationstendensen är att tre av de största

bankerna övertagit respektive 12, 7 och 6 banker. Vid 1903 års utgång

omfattade landets största bank föga mer än 8 procent av omslutningen

i samtliga svenska banker, och vid utgången av 1917 utgjorde

motsvarande siffra över 17 procent. De 4 största bankerna representerade

vid 1917 års utgång lika stor del (46.1 procent) av omslutningen

som de 10 största bankerna vid 1903 års utgång. Skulle de för närvarande

preliminärt beslutade fusionerna mellan Skandinaviska kreditaktiebolaget

och Skånska handelsbanken samt mellan Stockholms handelsbank

och Bankaktiebolaget Södra Sverige komma till stånd, skulle de

båda storbankerna tillsammans representera cirka 40 procent av samtliga

de svenska bankbolagens omslutning.

Kommittén framhåller, att vissa farhågor uttalats med anledningav

denna koncentration inom bankväsendet, farhågor vilka kommittén

anser värda uppmärksamhet.

Sålunda har framhållits att, därest självständiga ortsbanker, vilka

under mångårig verksamhet förvärvat sig kännedom om och samhörighet

med en orts eller landsdels näringsliv och på ett förtjänstfullt sätt

fyllt viktiga uppgifter för detsamma, förvandlas till filialer av större

banker, det lätt kan inträffa, att kreditbehov, för vilkas fyllande mera

lokala synpunkter kunde vara av vikt och som ortsbanken på grund av

sin intima kontakt med näringslivet i allmänhet ägt förutsättningar att

tillgodose, ej lika lätt vinna beaktande av huvudledningen för en stor

bank, även om dess lokala ledning ej är främmande för ortens traditioner.

Det kunde befaras att kapitalet, till förfång för kreditbehovet

inom de områden, där det uppsamlats, komme att överföras till mera

avlägsna låntagare och för hemorten främmande uppgifter.

Vidare har anförts, att därest banksammanslagningarna alltjämt

komme att fortg-å, industrien bleve för sin kredit hänvisad till allt färre

banker och härigenom kunde komma i allt för stort beroende av storbankerna,

att storbanker, som stode i affärsförbindelse med ett flertal

industri- och affärsföretag, ej sällan förbunde dessa till koncerner med

en samlad makt, som vore i stånd att behärska vidsträckta områden av

landets näringsliv och otillbörligen försvåra konkurrensen för utomstående

företag, samt att ifrågavarande banker jämväl kunde anses medföra

en viss fara för de företags självständighet, över vilka de förskaffade

sig kontroll. Slutligen hava uttalats farhågor för, att en allt för långt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande AV 14.

gången koncentration av det privata bankväsendet skalle försvaga riksbankens

förmåga att fylla sina uppgifter som centralbank.

Kommittén har å andra sidan framhållit, att storbankernas framträdande

far ses i samband med näringslivets expansion och stordriften

inom industrin. Deras betydelse för denna utveckling borde icke underskattas.

En stor bank kunde tillförsäkra sig en högt kvalificerad ledning

och vinna möjlighet att ernå en vidsträckt överblick över den ekonomiska

situationen inom landet och i utlandet. Genom utsträckning av

verksamheten över störa delar av landet kunde uppnås en mera ändamålsenlig

fördelning av kapitalet och en fullständigare och mera mångsidig

placering av detsamma än vad vid den mera lokala verksamheten kunde

åstadkommas. Den större banken med sitt kapital placerat uti en mångfald

olika företag inom vitt skilda orter hade en väsentligt större förmåga

att stå emot de påfrestningar, som kriser inom vissa näringsgrenar

eller å viss ort kunde medföra, än den mindre bank, vars huvudsakliga

verksamhet vore begränsad till ett mera speciellt område.

Med detta sistnämnda ville kommittén emellertid icke hava sagt, att

bankkoncentrationens fördelar skulle berättiga till en stadigt stegrad

koncentration av landets bankmedel på ett fåtal stora bankenheter.

Att en mindre grupp storbanker intoge en ledande ställning inom ett

lands bankväsen kunde anses rikugt och naturligt, men det vore icke

lämpligt, att dessa, såsom fallet vore exempelvis i England och Frankrike,

praktiskt taget behärskade hela bankverksamheten inom landet. Man finge

heller icke glömma, att även om stora banker i allmänhet vore i tillfälle

att för sin ledning förvärvade bästa krafter, så medförde å andra sidan

misstag i en sådan banks skötsel eller en missriktad b-rnkpolitik från densammas

sida desto vidsträcktare och allvarligare konsekvenser för det allmänna.

Tillvaron av mindre ortsbanker borde icke äventyras genom banksammanslagninear.

Antalet småbanker hade genom bauksammanslagningarna

starkt nedgått. Enligt professor Cassels framställning hade 41 småbanker

under perioden 1903—1917 övertagits av andra banker. 1 några

fall hade detta nog varit beroende på bristande bärighet av den övertagna

bankens verksamhet. Erfarenheterna med de småbanker, som

kring det senaste sekelskiftet i stort antal bildades i vårt land, vore i

flera fall mindre gj-nnsamma. Ortsbankernas ekonomiska underlag vore

emellertid nu starkare, och dessa banker hade numera ofta kapital, som

uppginge till flera miljoner kronor. Ortsbanker kunde, om de-iakttoge

nödig begränsning av sin verksamhet och leddes med försiktighet, hava

betydelsefulla uppgifter att fylla.

Beträffande de förut berörda farhågor, som yppats med hänsyn till

Koncentrationens

fördelar.

Avvägning av

f irdelar och

u(äj enheter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Er 14.

Motiven för

sammanslag*

ningar.

industrien och det beroende av storbaukerna, i vilket den ansetts komma,

då den blivit hänvisad till allt färre banker för sin kredit, anser kommittén,

att för så vitt berörda farhågor motE erats med hänvisningar till

banksammanslagningarna, dessa tillmätts en allt för stor vikt. Enligt

kommitténs uppfattning borde det nämligen icke förbises, att vidsträckt

kreditgivning alltid och av vem den än förmedlades, ställde kredittagaren

i visst beroende av långivaren, men även gjorde långivaren

intresserad av att det uuderstödöa företaget sköttes och utvecklades på

bästa möjliga sätt. Storindustriella företag med betydande och endast

långsamt realiserbara naturtillgångar — talrika i vårt land — måste i

regel anlita vidsträckt stöd av kapitalstarka förlagsgivare. Det torde

icke kunna undvikas, att dessa förlagsgivare, vare sig de vore storbanker

eller andra penning- och kreditinstitut eller enskilda finansmän,

understundom måste betinga sig inflytande över företagens ledning.

Ett dylikt inflytande hade otvivelaktigt gagneliga verkningar, om det

utövades med all den insikt, över vdken kreditgivaren kunde förfoga,

men givetvis kunde inftytandet missbrukas. Vad som syntes vara av

betydelse beträffande bankverksamhetens förhållande till industrien vore,

att ett system av tillräckligt antal med varandra konkurrerande stora

banker upprätthölles, så att därigenom i möjligaste män förhindrades,

att industriella koncerner med stöd av ett mäktigt bankintresse undertryckte

besvärliga konkurrenter och betydelsefulla nybildningar genom

att dessa vägrades den kredit, varav de borde anses förtjänta.

Rörande banksammanslagningaruas inverkan på riksbankens ställning

anför kommittén, att en allt för långt gången koncentration av den privata

bankverksamheten givetvis kunde komma att medföra svårigheter för

riksbanken, och att det kunde anses riktigt att vid beslut om mera betydande

banksammanslagningar hänsyn toges till de synpunkter, som

riksbanksledningen eventuellt beträffande sådana sammanslagningar kunde

göra gällande.

i fråga om banksammanslagningar vore det enligt kommitténs mening

icke lätt att bedöma, var gränsen under varje utvecklingsskede bör sättas

och om denna för tillfället bör anses vara nådd i vårt land. Kommittén

anser sig emellertid under alla omständigheter kunna uttala, att ett

okontrollerat fortskridande som hittills på banksammanslagningarnas

väg syntes vara ägnat att ingiva betänkligheter.

Enligt kommitténs upplättning hade de banksammanslagningar,

som hittills ägt ruin, ofta nog planlagts och genomförts efter väl ensidiga

synpunkter. Vid desamma hade som regel i allt för hög grad

hänsyn tagits endast till den övertagande bankens och de säljande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

7

aktieägarnas ekonomiska intressen. Vid bedömandet av sammanslagningarna

hade däremot vanligen icke lämnats något utrymme för de

synpunkter från det allmännas sida, som kunnat göras och ej sällan

gjorts gällande beträffande den övertagande bankens utvidgning eller

upphörandet av den övertagna bankens verksamhet. I vissa fall hade

en större eller mindre rubbning i den övertagna bankens ekonomiska

förhållanden eller trycket av en befarad eller tillkommen konkurrens

medverkat till sammanslagningen. Någon gång hade rent personliga

motiv givit upp-laget till en sammanslagning. Emellertid torde man

kunna säga, att banksammanslagningarna hittills som regel framkallats

av utvidgningstendenser från den övertagande och aktieägareintressen

från den övertagna bankens sida.

Kommittén anser, att anläggandet av uteslutande sådana motiv

för banksammanslagningar, som hittills gjort sig gällande, icke kan

vara gagneligt för den svenska bankverksamhetens sunda utveckling. Så

viktiga allmänna intressen voro förbundna med det svenska bankväsendets

organisation, att mera ingripande förändringar i detsamma icke borde

få undandragas inflytande av allmänna synpunkter. Bankrörelsen i Sverige

har alltid varit underkastad särskild lagstiftning och kontroll. Jämlikt

1911 års banklag, som upptagit och utvidgat eu bestämmelse i kungörelsen

angående enskilda banker den 9 januari 1849, kräves förbildande

av bank Kung!. Maj:ts prövning, huruvida den planera de banken kan

anses nyttig för det allmänna. Samma synpunkt borde göras gällande,

då fråga uppstår om upphörande av banks verksamhet. Enligt kommitténs

åsikt borde sålunda Kungl. Maj:t tilläggas rätt att pröva, huruvida eu

ifrågasatt banksammanslagning bör komma till stånd.

Den ledande synpunkten vid sådan prövning från Kungl. Maj:ts sida

borde vara, att endast sådana sammanslagningar medgivas, viika icke

kunna befaras medföra större olägenheter för staten, näringslivet eller

allmänheten, än den nytta, som måste anses följa med desamma.

Särskilt torde sammanslagning mellan två mycket stora banker vara

ägnad att ingiva betänkligheter. Vidare borde beaktas, att de bauktyper,

som nu finnas i Sverige, var för sig äga sitt berättigande och

att det är angeläget att tillse, att det svenska bankväsendet under sin

vidare utveckling så vitt möjligt bibehålies vid ett väl balanserat system

av dylika olika banktyper. Konkurrensen på bankväsendets område borde

i möjligaste mån hållas öppen och åtgärder, som uppenbart syfta till

ett undertryckande av sund och samhällsnyttig konkurrens, förhindras.

Dessa omständigheter syntes kommittén förtjäna särskilt beaktande vid

fusion mellan en större bank och en sådan provins- eller lokalbank,

Prövningsrätt

för Kunql.

Maj.t.

Principer för

pi övningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

som själv äger en god ställning och av gammalt ägt och alltjämt äger

intima förbindelser med näringslivet inom sitt historiska verksamhetsområde

samt tillräckliga förutsättningar att kunna tillgodose kreditbehovet.

I åtskilliga fall hade på en bankfusion av här antydd art mer eller

mindre omedelbart följt bildandet av en ny provins- eller lokalbank.

En dylik konsekvens av en företagen fusion kunde i allmänhet anses

såsom mindre lycklig. Ett verkligt behov av eu lokalbank tillgodosåges

säkerligen bättre genom upprätthållandet av ett självständigt äldre bankinstitut

med dess soliditet och traditionel'' än genom nybildning av en

ortsbank, vars framgång måste försvåras av den övertagna bankens

fortbestånd som avdelning inom den större övertagande banken, på

samma gång som fusionens avsedda fördelar delvis förringas och oförutsedda

olägenheter stundom uppkomma. Har efter sådan prövning

sammanslagning medgivits, borde å andra sidan oktroj icke beviljas för

bildandet av eu ny ortsbank av samma slag inom den övertagna bankens

naturliga område, förrän förändrade förhållanden eller nya behov gjort

nyttan för det allmänna av en sådan nybildning uppenbar.

Att söka uppställa vissa närmare grunder, efter vilka Kungl.

Maj:ts prövning av banksammanslagningsfrågor bör äga rum, läte sig

knappast göra. För möjliggörande av en allsidig prövning borde målsmännen

för de intressen, som kunde varda berörda av ifrågavarande förändringar,

beredas tillfälle att framlägga sina synpunkter. Innan bankinspektionens

utlåtande avgåves, borde sålunda fullmäktige i riksbanken,

Konungens befallninmshavande och vederbörande handelskammare lämnas

tillfälle att yttra sig. Sammanslagningsvillkoren borde givetvis offentliggöras,

så att vederbörande myndigheter och allmänheten erhålla kännedom

om alla de omständigheter och förhållanden, till vilka hänsyn bör

tagas vid bedömandet av sammanslagningens förutsättningar och motiv.

Det syntes önskvärt, att vederbörande banker bereddes tillfälle att

på ett så tidigt skede som möjligt få frågan angående en mellan bankstyrelserna

överenskommen sammanslagning prövad av Kungl. Maj:t.

Att härför avvakta ärendets behandling på respektive bolagsstämmor

skulle ofta komma att medföra en mycket avsevärd tidsutdräkt och

därmed förenade praktiska olägenheter för bankverksamheten. Då Kungl.

Majits prövning givetvis icke boide omfatta ett bedömande av, i vilken

mån de ekonomiska villkoren för sammanslagningen kunna anses tillfredsställande

för respektive bankers aktieägare, så syntes de formella

betänkligheter, som kunde göras gällande beträffande tidpunkten för

ett sådant ärendes prövning hos Kungl. Maj:t, böra tillmätas mindre

vikt i jämförelse med de praktiska fördelar, som en sådan tidigare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

y

prövning otvivelaktigt i många fall skulle komma att medföra för

vederbörande banker.

De syften, som avses med eu banksammanslagning, kunde även, ^närv

åtminstone i viss utsträckning, nås genom banks förvärv av aktie- bannan ba-nt.

majoriteten i annan bank. Ett dylikt tillvägagångssätt vore ej sällsynt

i andra länder, särskilt i Tyskland, där det underlättas därigenom, att

en bank stundom utövar rösträtt för bos banken belånade aktier i annan

bank. Exempel å dylikt förvärv hade, smil förut nämnts, även förekommit

hos oss. kör att tillförsäkra Kungl. Maj:t åsyftat inflytande

på bankkoncentrationen syntes det kommittén erforderligt, att förbud

stadgas lör bank att — förutom i sådant fall, som ornnämnes i § 46

banklagen — utan Kungl. Maj:ts medgivande förvärva eller besitta aktier

i annan bank. En sådan ändring i banklagen syntes även utan olägenhet

för bankerna kunna genomföras.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer kommittén, att

Kungl. Maj:t måtte löreslå riksdagen att genom ändringar och tillägg

i banklagen föreskriva,

1) att bänkbolag icke må övertaga annan banks rörelse med

mindre Kungl. Mnj:t lämnar tillstånd därtill;

2) att bank — förutom i sådant fall, som ornnämnes i § 46 banklagen

— ej må utan Kungl. Maj:ts medgivande förvärva eller besitta

lotter eller aktier i annan inhemsk bank.

Kommittén tillägger, att enligt kommitténs förmenande den lagstiftning,

som kunde komma att beslutas, borde bliva tillämplig även

på de banksammanslagningar, angående vilka vid tiden lör lagens

ikraftträdande preliminära avtal träffats, men definitiva beslut ännu icke

fattats.

Fullmäktige i riksbanken anföra bland annat: Fullmäktige i

»Den verksammaste drivkraften vid sammanslagningarna har utan fik3!)ankentvivel

varit utvidguingstendenser från den övertagande bankens sida.

Dessa tendenser ha i de flesta fall haft sin rot i tävlan om de

rangplatser med därmed följande makt, som bankerna sinsemellan intagit,

ordnade efter fondernas och omslutning>summornas storlek. Denna

tävlan har i vissa fall urartat till ren kapplöpning. Banksammanslagningar

ha förekommit, för vilka goda skäl kunnat* anföras, men dessa

sammanslagningar kunna nog betecknas såsom undantag. I de flesta

fall ha sammanslagningarna icke kunnat motiveras med ur det allmännas

synpunkt tillfredsställande skäl. Att icke övertagande av andra

banker varit någon nödvändig förutsättning för att en ledande bank

Bihang till riksdagens protokoll 1919. S sand. 10 höft. (Nr 14.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

skulle kunna bibehålla och utveckla sin position samt på ett fullt tillfredsställande

sätt fylla sin uppgift, framgår nogsamt därav, att exempel

kunna anföras på stora och medelstora banker, som utan att alls eller

blott i mycket ringa mån ha deltagit i sammanslagningskonkurrensen,

kunnat bibehålla sin raugplats och på ett i allo tillfredsställande sätt

betjäna och utvidga sin kundkrets.

Till dt>n övertagna bankens kundkrets har man i de flesta fall

tagit liten eller ingen hänsyn. Kundkretsen har betraktats som en ren

handelsvara.

En följd av banksammanslagningarna har blivit, att ledningon av

landets bankverksamhet allt mera centraliserats till huvudstaden. I viss

mån är en dylik centralisation nödvändig. Den stora clearingen av

landets bankaffärer graviterar självfallet mot centralpunkten lör landets

näringsliv. Men en för långt driven centralisation av bankverksamhetens

ledning är däremot icke nyttig. En stor bank, som i sig upptagit

ett antal livskraftiga laudsortsbanker, kan knappast i längden och

under alla förhållanden fylla de olika orternas behov lika bra, som de

övertagna bankerna kunnat, om de bibehållit sin självständighet. En

bank är eu enhet, som på längden icke kan skötas från mer än en

plats, den plats där huvud styrelsen residernr. Vid flertalet banksammanslagningar

har försäkrats, att den övertagna bankens styrelse skulle

fortfarande bibehålla sin självständighet. Detta kan låta sig gorå underlärare

eller koriare tid, beroende på personliga förhållanden. Men efter

hand som tiden går och personombyten inträffa såväl vid den övertagande

som den övertagna bankens styrelse, lörvandlas den senare

banken så småningom i regel till ett rent avdelningskontor. Undertider

av stark penningknapphet kommer kreditgivningen utan tvivel

att bedömas och besörjas främst ur synpunkten av vad för banken

såsom helhet är fördelaktigast. Hänsynen till de olika avdelningskontorens

och deras kundkrets intressen kommer självfallet i andra rummet.

Samma blir förhållandet, om bank råkar i svårigheter.

Att eu för långt driven koncentration av den privata bankverksamheten

kan medföra svårigheter för riksbanken, anse fullmäktige i

likhet med kommittén självklart. Om en bank i känslan av sin kanske

överskattade makt och betydelse skulle visa tendenser att motarbeta av

riksbanken i det allmännas intresse vidtagna nödvändiga åtgärder, bleve

det givetvis svårare för riksbanken att vinna gehör hos en sådan bank,

ju större och mäktigare dem vore. Skulle en mycket stor bank råka i

ekonomisk förlägenhet, vore det också tänkbart, att riksbankens kratter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

11

icke räckte till att lämna den hjälp, som vore erforderlig för att avvärja

en katastrof, som kunde bliva till en verklig riksolyeka.

Hittills genomförda banksammanslagningar ha i regel dikterats av

de båda kontrahenternas, den övertagande och den övertagna bankens,

privatekonomiska intressen. På det att behörig hänsyn även till det

allmännas intresse må iakttagas, anse fullmäktige i likhet med kommittén,

att Kungl. A!aj:t bör tilläggas rätt att pröva, huruvida en ifrågasatt

banksammanslagning får komma till stånd.

Kungl. Maj:ts prövning bör självfallet gå ut på ett avvägande mot

varandra av de sannolika fördelarna och olägenheterna för det allmänna

av den ifrågasatta sammanslagningen. Endast i de fall, att fördelarna

avgjort överväga olägenheterna, bör medgivande till sammanslagningen

lämnas. Upphörande av en livskraftig bank, som sedan länge tillfredsställande

fyllt och som har all utsikt att fortfarande kunna tillfredsställande

fylla sin uppgift, bör möta betänkligheter. Kommer härtill,

att en plats med högt utvecklad industri och handel genom sammanslagningen

berövas sin enda egna bank och följaktligen kan väntas komma

att med fog göra anspråk på beviljande av rätt att på platsen bilda en

ny egen bank, måste betänkligheterna givetvis i hög grad ökas. I alldeles

särskild grad blir detta fallet, om sammanslagningen gäller två

storbanker.

Att fullmäktige i riksbanken, såsom kommittén framhåller, böra

lämnas tillfälle att framlägga sina synpunkter, innan fråga om begärd

banksammanslagning av Kungl. Maj:t avgöres, synes fullmäktige påkallat.

På av bankkommittén anförda skäl bör Kungl. Maj:ts rätt att

pröva fråga om bauksammanslagning kompletteras med bestämmelse, att

bank — förutom i fall, som omnämnes i § 46 banklagen — ej må utan

Kungl. Maj:ts medgivande förvärva eller besitta lotter eller aktier i annan

inhemsk bank. Enligt vad fullmäktige hava sig bekant har nyligen

fråga förevarit, att svensk bank skulle utvidga sin verksamhet genom

köp av aktier i utländsk bank. Aven fråga om förvärvande av aktier i

utländsk bank bör underställas Kungl. Maj:ts prövning. Till detta ändamål

hemställa fullmäktige, att i slutklämmen i kommitténs förslag punkt 2)

ordet inhemsk uteslutes.»

Svenska bankföreningens styrelse har i sak icke något ett erinra

emot de av kommittén föreslagna ändringarna i banklagen.

Svenska

bankföreningens

styrelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

Bankinspek
tionen.

I bankinspektionens yttrande beter det bland annat:

Emot vad kommittén anfört och hemställt angående förbud för

bank: att utan särskilt tillstånd övertaga annan banks rörelse hade bankinspektionen

icke funnit anledning till erinran, och bankinspektionen

hade ansett så mycket större skäl föreligga att ansluta sig till kommitténs

uppfattning i ämnet, som svenska bankföreningen, enligt vad av

dess yttrande fram ginge, lämnat kommitténs förslag i denna liksom i

övriga delar utan invändning. Vid meddelande av tillstånd i dylikt

hänseende borde givetvis prövningen hava inriktats på att banksammanslagningen

funnes vara till nytta för det allmänna.

Enligt 48 respektive 164 § i banklagen kunde bankbolag, vars

grundfond och reservfond nått viss angiven storlek, även under andra

förhållanden än i 46 respektive 162 § i samma lag sades, förvärva aktier

till visst belopp. Uppenbarligen kunde ett bankbolag, som på grund av

stadgande i endera av de båda förstnämnda paragraferna ägde förvärva

aktier, genom inköp av aktier i ett annat bankbolag över dettas ledningskaffa

sig ett inflytande, som i stort sett ledde till samma resultat som

om förstnämnda bolag övertoge det andras rörelse. På grund härav

torde ett stadgande om befogenhet för Kung!. Maj:t att bestämma,

huruvida en banksammanslagning skulle få ske eller ej, böra, på sätt

kommittén föreslagit, kompletteras med en bestämmelse om motsvarande

inskränkning i bankbolags rätt att på grund av föreskrift i 48 respektive

164 § i banklagen förvärva aktier i annat bankbolag.

Det syntes visserligen kunna ifrågasättas, huruvida det icke för

sådant ändamål kunde vara tillfyllest att inskrida endast mot bankbolags

förvärv av aktiemajoriteten i annat bankbolag. Eldigt bankinspektionens

mening tor le dock lagstiftningen icke böra inskränkas härtill. En bank,

som ägde 49/ioo av en annan banks aktiestock, torde nämligen i regel

utan större svårighet kunna finna utvägar att genomdriva sina önskningar

beträffande den andra bankens ledning. På grund härav syntes

det bankinspektionen vara lämpligast att, på sätt kommittén föreslagit,

göra banks rätt att över huvud förvärva aktier i annan bank — under

andra omständigheter än i 46 respektive 162 § förmäldes — beroende av

Kungl. Maj:ts tillstånd.

Enahanda borde förhållandet bliva beträffande bankaktiebolags förvärv

av huvudlotter i solidarisk bank. För solidariska bankbolag förefunnes

redan förbud i detta hänseende i 163 § i banklagen.

Kommitténs uttalande angående tillämpning av vissa utav kommittén

i dess betänkande angivna synpunkter vid p:-övning av ansökningar

om fastställelse å förändring i banks bolagsordning beträffande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande Nr 14.

13

storleken av dess kapital föranledde icke någon invändning från bankinspektionens

sida.

Vid behandling av detta ärende hade inom bankinspektionen uppstått

fråga, huruvida för åstadkommande av en effektiv efterlevnad av

den nu föreslagna lagstiftningen särskilda straffbestämmelser borde meddelas.

Bankinspektionen både emellertid kommit till den övertygelsen,

att detta icke vore av behov påkallat. Vad till eu början bestämmelserna

angående banksammanslagningar anginge torde ett bankbolags

underlåtenhet att ställa sig desamma till efterrättelse innebära en svårare

avvikelse från banklagen, vilken på grund av stadgandet i 235 §

i samma lag borde kunna medföra, att meddelad oktroj kunde förklaras

förverkad. För behörigt iakttagande av bestämmelserna om baukbolags

förvärv av aktier i andra bank bolag torde de viten, som bankinspektionen

kunde förelägga, vara tillfyllest.

Slutligen torde böra erinras, att kommittén gjort det uttalandet,

att en blivande lagstiftning angående förbud mot banksammanslagningar

utan Kung!. Majtts tillstånd borde göras tillämplig även på de sammanslagningar,

angående vilka vid tiden för lagens ikraftträdande preliminära

avtal traffats men definitiva beslut ännu icke fattats.

Bankinspektionen anslöte sig till kommitténs uppfattning i denna

del. De slutliga åtgärderna för genomförande av de för närvarande

ifrågasatta banksammanslagningarna kunde emellertid vidtagas först vid

ordinarie bolagsstämmor med vederbörande banker. Dylika bolagsstämmor

plägade hållas under mars månad, och något övertagande av

annan banks rörelse torde sålunda först då kunna ifrågakomma. Därest

en blivande lag i ämnet kunde utfärdas före ingången av berörda mars

månad, erfordrades icke någon särskild bestämmelse i det av kommittén

angivna hänseende.

Bankinspektionen tillägger, att det ifrågasätta förbudet för bank

att utan Kungl. ^Majtts tillstånd övertaga annan banks rörelse syntes

böra införas i eu helt ny paragraf i banklagen, vilken torde erhålla plats

under rubriken »VI. Särskilda bestämmelser» och betecknas 253 a §.

Den föreslagna inskränkningen i bankbolags rätt att förvärva bankaktier

och banklotter borde åter stadgas i tilläggsbestämmelser till 48 och

164 §§ av innehåll, att dylika aktier samt, i fiåga om bankaktiebolag,

huvudlotter i solidariskt bankbolag finge förvärvas allenast då Konungen,

där så funnes lämpligt, givit tdlståud därtill. I sammanhang därmed

torde vissa redaktionella förändringar i berörda paragrafer böra ske, avseende

ett tydligare angivande av i vad mån banklotter kunde av bankbolag

förvärvas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

Departementschefen.

I betraktande av de betydande olägenheter, vartill en banksammanslagning

på sätt ovan utvecklats under vissa omständigheter kan

giva upphov, torde det för en sund och gynnsam utveckling av vårt

ekonomiska liv få anses vara synnerligen önskvärt, att i lagstiftningsväg

möjlighet beredes att underkasta en ifrågasatt banksammanslagning granskning

och förhindra densamma, i fall granskningen giver vid handen, att

sammanslagningen med hänsyn till allmänna intressen kan komma att

hava överväg aide skadliga verkningar.

Införes en dylik kontroll över banksammanslagningar, bör dess

handhavande uppenbarligen överlämnas åt Kungl. Maj:t, i vars händer

enligt gällande lag- om bankrörelse avgörandet, huruvida bankbolag’ skall

få komma till stånd, redan ligger.

Såsom kommittén anfört torde det icke vara lämpligt eller ens

möjligt att söka angiva några närmare grunder för prövningen, huruvida

eu banksainmauslagning skall tå äga rum eller ej. Dolk synes

mig böra i lagen uttryckligen angivas, att prövningen avser tillvaratagandet

av allmänna intressen. I 3 respektive 113 § lagen om bankrörelse

kräves såsom villkor för att bankbolag skall tå bildas, att

bolaget tinnes vara nyttigt för det allmänna. Enligt motiven till lagen

är syftet med denna bestämmelse att lörhindra, det uppkomsten av nya

baukbolag blir så stark, att de bliva till skada för ett sunt affärsliv.

Med berörda bestämmelse till förebild torde i nu ifrågavarande

hänseende böra, på sätt bankinspektionen föreslagit, stadgas, att bankbolags

rörelse må av annat baukbolag övertagas allenast, i fall Kunjil.

Maj:t, där det finnes vara till nytta för det allmänna, lämnar tillstånd

därtill.

Nu omförmälta stadgande lärer i överensstämmelse med kommitténs

av bankinspektionen närmare utformade förslag böra kompletteras med

bestämmelser, som göra Kungl. Maj ts samtycke till villkor för att bankaktiebolag

och solidariska bankbolag skola få förvärva .aktier i bankaktiebolag.

Något bankernas berättigade intresse torde ej genom en dylik

begränsning av deras aktie förvärvsi ätt trädas för nära. Da 48 och 164 §§

lai>en om bankrörelse endast handla om bankbolags rätt att förvärva

aktier, synes emellertid anledning ej föreligga att, på sätt beröida felslag

innehålla, låta i dessa pnragrafer inflyta bestämmelser även rörande

förvärv av lotter i solidariska bankbolag.

Vad angår fullmäktiges i riksbanken hemställan, att jämväl fiagoi

om rätt för bankbolag att förvärva aktier i utländska banker måtte

underkastas Kungl. Maj:ts prövning, så torde väl en bestämmelse i

denna riktning icke vara av speciell betydelse ur den synpunkt, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bankoutskoltets utlåtande Nr 14.

löranlett kommittén att föreslå inskränkningar i bankbolags aktieförvärvsrätt,

vilket torde förklara, att kommittén icke upptagit detta

spörsmål till behandling. Med hänsyn till vad riksbanksfullmäktige anfört,

anser jag mig emellertid böra föreslå, att förbudet mot förvärv av

aktier i bankaktiebolag icke inskränkes till aktier i inhemskt bankaktiebolag.

Såsom förut nämnt har bankinspektionen utarbetat förslag 1 ill lagstiftning

i ämnet. Detta förslag synes mig med vissa ändringar, huvudsakligen

föranledda av vad jag ovan yttrat, kunna läggas till grund för

bestämmelser i ämnet.»

Lagrådet har i anledning av förslaget avgivit ett så lydande ut- Lagrådet.

låtande:

»Av föredragande departementschefens yttrande framgår, att det i

48 och 164 §§ upptagna förbudet mot förvärv av aktier i bankaktiebolag

är avsett att gilla även aktier i utländskt bolag. Liksom vad i

allmänhet är i förevarande lag stadgat med avseende å bankaktiebolag

hänför sig blott till sådant bankaktiebolag, som blivit av Konungen oktrojera!,

torde dol k m>''d förslagets avfattning förbudet ej äga tillämpning

beträffande aktier i bolag utan dylik oktroj. Då emeliertid närmare

utredning ej föreligger, huruvida det av departementschefen åsyftade

vidsträcktare förbudet må vara behövligt eller lämpligt, saknas

anledning att hemställa om ändring av förslagets lydelse.»

I anledning av lagrådets utlåtande har löredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet den 7 februari 1919 yttrat, att han, då

tvekan kunde råda därom, huruvida förslaget, med den avfattning det

ursprungligen erhållit, innefattade förbud även mot förvärv av aktier i

utländskt bankaktiebolag, ansett ett tillägg böra göras i 48 och 164 SB

av förslaget.

Därjämte hade även vidtagits en mindre, redaktionell ändring i

254 a §.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom Motioner.

första kammaren väckta motioner, nämligen nr 139 av greve Spens och

nr 140 av herr Borell.

1 den senare av dessa motioner föreslås viss ändring i lydelsen Motion /.• 140.

av 254 a §, och anför motionären härom följande:

... »I propositionen nr 73 till innevarande riksdag har Kungl. Maj:t framlagt

förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1911 om bankrörelse,

förslaget avser bland annat, att i nämnda lag skall införas bestämmelse därom, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

16

bankbolag ej må övertaga annat bankbolags rörelse utan tillstånd därtill av Kung!.

Mai: t.

Bankkommittén, som tillstyrker lagstiftning i angivna syfte, har såsom ledande

synpunkt vid Kungl. Majds prövning av frågor om bankfusioner angivit, att endast

sådana sammanslagningar böra medgivas, vilka icke kunna befaras medföra större

olägenheter för staten, näringslivet eller allmänheten än den nytta, som måste anses

följa av desamma. Fullmäktige i riksbanken, som yttrat sig över förslaget, uttala

däremot såsom sin mening, att sammanslagning av banker må ske endast, där fördelarna

avgjort överväga olägenheterna. .

På sätt framgår av det vid den kungl. propositionen fogade statsrådsprotokollet,

bar statsrådet och chefen för finansdepartementet närmast anslutit sig till

bankkommitténs uppfattning. Statsrådet anför nämligen, att det torde få anses vala

synnerligen önskvärt, att i lagstiftningsväg möjlighet heredes att underkasta en

ifrågasatt banksammanslagning glanskning och förhindra densamma, ifall granskningen

giver vid handen, att sammanslagningen med hänsyn till allmänna intressen

kaiT komma att hava övervägande skadliga verkningar. Statsrådet hänvisar emellertid

till lydelsen av 3 respektive 113 § lagen om bankrörelse, däri såsom villkor

för bildande av bankbolag stadgas, att bolaget finnes vara nyttigt för det allmänna

samt till motiven för nämnda bestämmelse, av vilka framgår, att syftet därmed är

att förhindra, det uppkomsten av nya bankbolag blir så stark, att de bliva till

skada för sunt affärsliv; och har åt den nu ifrågavarande ^54 a § i den föreslagna

lagen givits en med nyssnämnda stadgande angående bildande av bankbolag överensstämmande

lydelse eller således att bankbolag ej må övertaga annat bankbolags

rörelse, med mindre Konungen, där övertagandet finnes vara till nytta för det allmänna,

lämnar tillstånd därtill. Att nämnda formulering av lagstadgandet åt den

föreslagna kontrollen över banksammanslagningar kan giva en vida större räckvidd

än den bankkommittén avsett, torde vara obestridligt. Under det att bankkommittén

vill åstadkomma möjlighet att förhindra sammanslagningar, som äro till övervägande

skada, innebär det nu föreslagna stadgandet enligt sin ordalydelse, att tillstånd skall

förvägras, därest ej Konungen finner övertagandet vara till nytta för det allmänna.

Sådana utan tvivel ganska ofta förekommande sammanslagningar, som, ehuru av

betydelse för mera lokala eller andra privata intressen, icke kunna sägas vara av

nytta för det allmänna, utan i sådant hänseende äro väsentligen betydelselösa eller

angående vilka nyttan för det allmänna ej låter sig direkt påvisa skulle således,

därest lagförslaget i den föreliggande formen antages, kunna förhindras.

Det kommer må hända att invändas, att en dylik tolkning av lagstadgandet

ej är avsedd, och att tillämpningen kommer att ske i enlighet med de av bankkommittén

angivna synpunkter. Att så blir förhållandet må väl kunna antagas,

men någon visshet därför gives dock ej, och detta sa mycket mindre som, på sätt

förut omförmälts, riksbanksfullmäktige uttalat en annan mening i förevarande hänseende.

I varje fall torde det ej kunna anses lämpligt att åt lagstadgandet giva

en formulering, som så föga överensstämmer med vad därmed avses. Den omständigheten,

att enahanda uttryckssätt användes ifråga om tillstånd för bildandet av

ny bank, torde ej heller utgöra tillräckligt skäl att nu använda ett mindre lyckligt

formuleringssätt. Det kan för övrigt ifrågasättas, huruvida icke den kontroll, som

erfordras "för ny banks tillkomst, kan och bör vara mera vittgående, än den som

lämpligen bör utövas i fråga om redan bildade bankers möjlighet att genom sam
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

17

matlagning med annan bank utvidga sin rörelse eller eljest stärka sin ställningRedan

den inskränkning, som uti detta hänseende föreslagits av bankkommittén,

gör ett ganska djupt ingrepp i näringslivets frihet. Det synes ur det allmännas

synpunkt ej vara erforderligt eller lämpligt att ytterligare skärpa detta ingrepp.

Då emellertid ett antagande av den nu föreslagna lydelsen av omförmälda § kan

innebära eu sådan skärpning, tillåter jag mig föreslå, att riksdagen måtte för sin

del besluta, att den i Kung!. Maj:ts proposition nr 73 föreslagna 254 a § skall erhålla

följande lydelse:

»Ej må bankbolag övertaga annat bankbolags rörelse med mindre Konungen,

efter prövning att övertagandet icke kan befaras medföra större olägenheter för

staten, näringslivet eller allmänheten än den nytta, som måste anses följa med densamma,

därtill lämnat tillstånd.»

Vidare hemställas i ovanberörda motion nr 139, att till här ifrågavarande

lag måtte fogas en övergångsbestämmelse av följande innehåll:

»Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling; dock att vad i

254 a § stadgas ej skall äga tillämpning å banksammanslagning, angående vilken

vid tiden för lagens ikraftträdande beslut blivit å en bolagsstämma i en var av de

avhandlande bankerna fattat, ehuru det definitiva fastställandet därav genom beslut,

å ytterligare en bolagsstämma ännu ej skett.»

Till stöd för motionen anföres följande:

»I proposition nr 73 till innevarande riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i vissa delar

av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse. Förslaget avser förbud för bankbolag

att övertaga annat bankbolags rörelse, där ej Konungen funnit övertagandet vara

till nytta för det allmänna och därtill lämnat tillstånd, varjämte detta förbud är i

förslaget kompletterat med bestämmelse, att bankbolag ej utan Konungens tillstånd

må förvärva aktier i annat inländskt bankföretag, som ej är emissionsbank, eller i

utländskt bankföretag.

Mot införande av kontroll över banksammanslagningar synes i och för sig

icke vara något att erinra.

På sätt av det vid den kungl. propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet

framgår, avses emellertid, att den nu föreslagna lagen skall vimla tillämpning

även beträffande sådana banksammanslagningar, angående vilka vid tiden

för lagens ikraftträdande preliminära avtal träffats, men definitiva beslut ännu

icke fattats.

Beslut om banksammanslagning måste enligt 86 § i banklagen av varje bank,

som sammanslagningen avser, fattas å två på varandra följande bolagsstämmor,

därav minst en ordinarie, och å den stämma, som sist hålles, biträdas av minst

två tredjedelar av de röstande. Om nu endast en, men ej bägge dessa bolagsstämmor

antagit sammanslagningen, då den föreslagna lagen trädde i kraft, skulle

lagen gälla även en sådan sammanslagning, ehuru avtal därom — låt vara ej ännu

fullt bindande — redan träffats.

Det synes emellertid angeläget, att principen, att redan träffade avtals

giltighet icke göres beroende av senare tillkommen lag, vidmakthålles. Fasthålles

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 saml. 10 käft. (Nr 14.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

Utskottet.

ej denna princip, införes i det allmänna medvetandet en känsla av rättsosäkerhet,

som måste inverka menligt med avseende å hela samhällslivet.

Beträffande nu föreliggande förslag kommer väl att häremot invändas, att

lagen ifråga ej är avsedd att vinna tillämpning på redan definitivt ingångna avtal.

Emellertid torde en sådan invändning, även om den ur formell synpunkt möjligen

kan försvaras, oj hava tillräcklig betydelse, om man tar hänsyn till de praktiska

realiteterna i förevarande fall. Till avtalet, särskilt om detsamma godtagits av

bolagsstämma med sådan majoritet, att det senare bolagsstämmobeslutet framstår

såsom en ren formalitet, hava givetvis av de kontraherande bankerna och av de

enskilda aktieägarna knutits förberedande arbete och anordningar för den ifrågasatta

utvidgade verksamheten samt ekonomiska dispositioner av sådan betydelse, att en

eventuell vägran av fastställelse å beslutet skulle kunna medföra påföljder av

synnerligen kännbar beskaffenhet.

Stöd för den nu angivna uppfattningen synes mig förefinnas i vad den för

utredning av förevarande in. (1. frågor tillsatta kommittén anfört om önkvärdheten

att på så tidigt skede som möjligt få fråga om banksammanslagning prövad.»

Såsom av utredningen i ärendet framgår, är Kungl. Majrts förslag

föranlett av en utav 1917 års bankkommitté gjord framställning i

anledning av den starka koncentration inom vårt lands bankväsende, som

under de senaste åren gjort, sig gällande. Vissa farhågor hava uttalats,

framhåller kommittén, med anledning av denna koncentration och ansåge

kommittén dessa farhågor vara värda uppmärksamhet. Enligt

kommitténs mening hade de banksammanslagningar, som hittills ägt

rum, ofta nog planlagts och genomförts efter val ensidiga synpunkter.

Vid bedömandet av sammanslagningarna hade vanligen icke lämnats

något utrymme för de synpunkter från det allmännas sida, som kunnat

göras och ej sällan gjorts gällande beträffande den övertagande bankens

utvidgning eller upphörande av den övertagna bankens verksamhet.

Kommittén ansåge, att anläggandet av uteslutande sådana motiv för

banksammanslagningar, som hittills gjort sig gällande, icke kunde vara

gagneligt för den svenska bankverksamhetens sunda utveckling. Så

viktiga allmänna intressen vore förbundna med det svenska bankväsendets

organisation, att mera ingripande förändringar i desamma icke

borde få undandragas inflytande av allmänna synpunkter. Kommittén

erinrar vidare, hurusom bankrörelsen i Sverige alltid varit underkastad

särskild lagstiftning och kontroll och att jämlikt 1911 års banklag för

banks bildande fordrades Kungl. Maj:ts prövning, huruvida den planerade

banken kunde anses nyttig för det allmänna. Samma synpunkter borde

bär göras gällande och Kungl. Maj:t alltså erhålla rätt att pröva, huruvida

en ifrågasatt banksammanslagning borde komma till stånd. Den

ledande synpunkten vid eu dylik prövning borde enligt kommitténs

s. 19 Kontrollera mot PDF

Banko/1 i skattein utlåtande AV 14.

19

mening vara att tillse, att endast sådana sammanslagningar medgåvos,

vilka icke kunde befaras medföra större olägenheter för staten, näringslivet

eller allmänheten än den nytta, som måste anses följa med desamma.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att i betraktande

av de betydande olägenheter, vartill en banksammanslagning under vissa

omständigheter, såsom av kommittén utvecklats, kan giva upphov, det

för eu sund och gynnsam utveckling av vårt ekonomiska liv torde få

anses vara synnerligen önskvärt, att i lagstiftningsväg möjlighet beredes

att underkasta eu ifrågasatt sammanslagning granskning och förhindra

densamma, om granskningen giver vid handen, att sammanslagningen

med hänsyn till allmänna intressen kunde komma att hava övervägande

skadliga verkningar. Eu dylik prövningsrätt synes böra på

sätt förslaget innehåller, överlämnas åt Kungl. Maj:t, som redan nu har

att avgöra, huruvida bankbolag över huvud taget må komma till stånd.

Det lärer emellertid icke vara lämpligt eller ens möjligt att söka angiva

några närmare grunder för prövningen, men torde det i lagen böra

uttryckligen angivas, att prövningen avser tillvaratagandet av allmänna

intressen. Enligt nu gällande banklag fordras såsom villkor för ett

bankbolags bildande, att bolaget tinnes vara nyttigt för det allmänna.

T avseende härå erinrar departementschefen, att enligt motiven till lagen

syftet med berörda bestämmelse vore att förhindra, det uppkomsten av

nya bankbolag bleve så stark, att de bleve till skada för ett sunt affärsliv

och har departementschefen därför med åberopade bestämmelse till

förebild föreslagit ett stadgande av innehåll, att bankbolags rörelse må

av annat bankbolag övertagas allenast i fall Kungl. Maj:t, där det

linnes vara till nytta för det allmänna, lämnar tillstånd därtill.

Mot innehållet i denna bestämmelse riktar sig den av herr Borell

väckta motionen, då han förmenar, att med den av Kungl. Maj:t föreslagna

formuleringen av lagstadgandet åt den ifrågasatta prövningsrätten

komme att givas en vida större räckvidd än bankkommittén avsett.

Enligt utskottets mening torde emellertid de farhågor, som i

detta avseende uttalas i motionen, få anses vara överskattade. Syftet

med den nu föreslagna liksom ock med gällande prövningsrätt i fråga

om bankbolags bildande lärer nämligen, enligt vad som framgår av de

anförda motiven, icke vara annat än att söka förhindra sådana fall,

då med hänsyn till allmänna intressen övervägande skadliga verkningar

kunna väntas uppkomma. Vid tillämpningen av den nu förefintliga

prövningsrätten lärer ock städse förfaras i överensstämmelse härmed.

Tjuder sådana förhållanden och då såväl svenska bankföreningen som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

20 .

bankinspektionen lämnat förslaget i detta avseende utan invändning,

har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till propositionen i denna de!.

Beträffande härefter frågan om lagens ikraftträdande har bankkommittén

gjort det uttalandet, att en blivande lagstiftning angående

förbud mot banksammanslagningar utan Kungl. Maj:ts tillstånd borde

göras tillämplig även på de sammanslagningar, angående vilka vid tiden

för lagens ikraftträdande preliminära avtal träffats men definitiva beslut

ännu icke fattats. Åven härutinnan ansluter sig utskottet till kommitténs

uppfattning och har utskottet följaktligen icke kunnat biträda

det av greve Spens i hans motion framställda yrkandet. Utskottet

har sålunda ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, att lagen

skall träda i kraft dagen efter dess offentliggörande.

Mot Kungl. Maj:ts förslag angående banks förvärv av aktier i annan

bank, inhemsk eller utländsk, liksom mot propositionen i övrigt har

utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med avslag å de i ämnet väckta

motionerna T: 140 och I: 139, må bifalla Kungl. Maj:ts

förevarande proposition.

Stockholm den 28 februari 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid delta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, friherre Langenskiöld, Wickman, Roos,

Enhörning, Modig och Lindgren samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Bogren. Borg, Sommelius, Jonsson i Gambods,

Borggren, Lindvall och Hagman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankon!skottets utlåtande Nr 14.

2J

Reservation

av herrar Hedenstierna, Neiglick, friherre Langenskiöld, Boos, Enhörning

och Lindgren, vilka anfört följande:

»Beträffande lydelsen av 254 a § i förevarande lagförslag ävensom

beträffande tiden för lagens ikraftträdande ha vi icke kunnat biträda

utskottets beslut.

\''i instämma i vad såväl kommittén som departementschefen uttalat

rörande dels bankkoncentrationen inom vårt land dels ock lämpligheten

av att viss prövningsrätt införes i fråga om banksammanslagningar.

Då det emellertid här gäller ett ytterligare ingripande i formerna

för utövande av en redan tillåten verksamhet, synes det vara

nödigt, att den ifrågasatta rätten att hindra en sammanslagning inskränkes

till sådana fall, då denna med hänsyn till allmänna intressen

kan komma att hava övervägande skadliga verkningar. Med den av

Kung!. Maj:t föreslagna formuleringen av 254 a § torde emellertid denna

prövningsrätt erhålla en större räckvidd än vad såväl kommittén som,

såvitt framgår av motiveringen i statsrådsprotokollet, även Kungl. Maj:t

avsett. Fast mera synes det oss stå i överensstämmelse med denna

motivering, att i anslutning till det av herr Borell i hans motion (I: 140)

framställda yrkandet ifrågavarande stadgande avfattas så att det vid

prövningen tillses, att övertagandet av annat bankbolags rörelse finnes

icke vara till skada för det allmänna. Eu omredigering av 254 a § i

sådant syfte finna vi därför erforderlig.

Beträffande tiden för lagens ikraftträdande avser Kungl. Maj:ts

proposition, att lagen skall få gällande kraft dagen efter dess offentliggörande.

Härigenom komme lagen att vinna tillämpning även å sådana

banksammanslagningar, angående vilka vid tiden för lagens ikraftträdande

de grundläggande avtalen träffats men slutliga beslut ännu icke

fattats. I greve Spens’ motion åter föreslås, att lagen i nu förevarande

avseende icke skall äga tillämpning å banksammanslagning, angående

vilken vid tiden för lagens ikraftträdande beslut blivit å en bolagsstämma

i en var av de avhandlande bankerna’ fattat, ehuru det definitiva

fastställandet därav genom beslut å ytterligare en bolagsstämma

ännu ej skett.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

På sätt motionären framhåller synes det även oss vara för rättstilliten

inom samhällslivet av största vikt, att giltigheten av avtal, som

träffats i överensstämmelse med gällande lag, respekteras.

Beträffande banksammanslagningar i det läge, som avses i greve

Spens’ motion, förmena vi, att desamma i realiteten äro att anse såsom redan

avgjorda och att de åtgärder, som rörande dessa sammanslagningar

ytterligare kunna ifrågakomma, endast äro av mera formell natur. Vid

sådant förhållande kan det icke vara riktigt att låta det nu föreliggande

lagförslaget erhålla retroaktiv verkan å de sålunda sakligt beslutade

sammanslagningarna, helst, såsom motionären jämväl uttalar, de kontraherande

bankerna och de enskilda aktieägarna givetvis till avtalet knutit

förberedande anordningar för den utvidgade verksamheten samt ekonomiska

dispositioner av sådan betydelse, att en eventuell vägran av

fastställelse å beslutet skulle kunna medföra påföljder av synnerligen

omfattande och kännbar beskaffenhet.

Vi finna det därför nödigt, att en övergångsbestämmelse införes i

överensstämmelse med greve Spens’ motion.

På grund av vad sålunda anförts få vi, som i övrigt icke ha något

att erinra mot den kungl. propositionen, hemställa,

l:o) att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts

föreliggande proposition, i vad densamma avser 254 a §,

måtte för sin del besluta, att nämnda paragraf skall

erhålla följande ändrade lydelse:

»Ej må bankbolag övertaga annat bankbolags

rörelse med mindre Konungen, där övertagandet icke

finnes vara till skada för det allmänna, lämnar tillstånd

därtill.»

2:o) att riksdagen, med bifall till den av greve

Spens väckta motionen, måtte besluta, att till ifrågavarande

lag skall fogas en övergångsbestämmelse av

följande innehåll:

»Denna lag träder i kraft dagen efter den, då

densamma, enligt därå meddelad uppgift, från trycket

utkommit i Svensk författningssamling; dock att vad

i 254 a § stadgas ej skall äga tillämpning å banksammanslagning,

angående vilken vid tiden för lagens

ikraftträdande beslut blivit å en bolagsstämma i en

var av de avhandlande bankerna fattat, ehuru det defini
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Banko it tufrot tets utlåtande Nr 14.

23

tiva fastställandet genom beslut ä ytterligare en bolagsstämma

ännu ej skett» samt

•bo) att den i ämnet väckta motionen I: 140 mä

anses besvarad genom vad under 1 :o) bär ovan hemställts.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:53 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, d a1 i texten