Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om hankrörelse, dels ock i ämnet väckta motioner.
1919-02-28 · 23 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 19 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1919:14, Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om hankrörelse, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1919 kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med
förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den
22 juni 1911 om hankrörelse, dels ock i ämnet väckta
motioner.
I en den 7 februari 1919 dagtecknad proposition, nr 73, vilken
hänvisats till bankoutskottet, har Kung]. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas dels att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och betecknad
254 a, dels ock att 48 och 164 §§ i nämnda lag skola erhålla
följande ändrade lydelse:
48 §.
Bankaktiebolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera än
femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra förhållanBihang
till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 10 käft. (Nr 14.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
den än i 46 § sägs förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget ej
på en gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade aktier till
högre bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter femtio
procent av grundfonden. Ägor bolaget tillika grundfond och reservfond
till sammanlagt belopp av sex miljoner kronor, må bolaget jämväl förvärva
andra aktier till hälften av det belopp, för vilket rätten att förvärva
aktier i emissionsbank icke utnyttjas. Aktier i annat inländskt
bankaktiebolag, som icke är emissionsbank, ävensom aktier i utländskt
bankföretag må dock ej förvärvas utan att Konungen prövat skäligt
lämna tillstånd därtill.
Bankaktiebolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att förvärva
aktier må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen
eller av bolagsstämman medgivet.
164 §.
Solidariskt bankbolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera
än femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra förhållanden
än i 162 § sägs förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget
ej på en gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade
aktier till högre bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter
femtio procent av grundfonden. Åger bolaget tillika grundfond och
reservfond till sammanlagt belopp av sex miljoner kronor, må bolaget
jämväl förvärva andra aktier till hällten av det belopp, för vilket rätten
att förvärva aktier i emissionsbank icke utnyttjas. Aktier i inländskt
bankaktiebolag, som icke är emissionsbank, ävensom aktier i utländskt
bankföretag må dock ej förvärvas, utan att Konungen prövat skäligt
lämna tillstånd därtill.
Solidariskt bankbolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att
förvärva aktier må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen
eller av bolagsstämman medgivet.
254 a §.
Ej må bankbolag övertaga annat bankbolags rörelse, med mindre
Konungen, där övertagandet finnes vara till nytta för det allmänna,
lämnar tillstånd därtill.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Banlcoutskottets utlåtande Nr 14.
3
Till statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 januari 1919
tiar föredragande departementschefen i ärendet anfört följande:
»L skrivelse den 15 juni 1917 (nr 322) har riksdagen anhållit, att
Kungl. Maj:t villo låta utreda, i vad mån ändringar i eller tillägg till
gällande lagar och författningar eller åtgärder annorledes hörde vidtagas
till förhindrande av bankväsendets utveckling i en för staten och näringslivet
skadlig riktning samt därefter till riksdagen inkomma med de
framställningar, vartill en sådan utredning kunde föranleda.
Med anledning av berörda skrivelse tillsatte Kungl. Maj:t den
22 september 1917 en kommitté med uppdrag att verkställa utredning
rörande vissa kreditfrågor, närmast frågan om emissionsväsendet,
bank koncentrationen och frågan om anordnandet av statlig bankverksamhet
av samma art som vanlig bankrörelse m. m., allt i enlighet
med av Kungl. Maj:t vid uppdragets meddelande lämnade närmare
anvisningar.
Denna kommitté har den 29 november 1918 avgivit ett betänkande
med förslag till åtgärder i anledning av de tendenser till koncentration,
vilka kommit till uttryck i banksammanslagningarna. På grundvalen av
inom kommittén verkställda utredningar har dessutom dess ledamot,
professor G. Cassel, författat en vid betänkandet fogad skrift, benämnd
»Stordriftens utveckling inom det svenska bankväsendet» och innehållande
en redogörelse för den svenska bankkoncentratiouens hittillsvarande förlopp,
omfattning och resultat.
Över betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av fullmäktige
i Sveriges riksbank samt av bankinspektionen cell svenska bankföreningens
styrelse. Bankinspektionen, som tillika anmodats att inkomma
med förslag till erforderliga bestämmelser i ämnet, har vid sitt yttrande
fogat ett dylikt förslag.
I sitt betänkande erinrar kommittén till eu början om den synnerligen
starka utveckling, som vårt bankväsende under de senaste femton
åren företett. Det av de svenska privatbankerna förvaltade kapitalet,
som år 1903 belöpte sig till 1,219 miljoner kronor, uppgår nu till
cirka 5,397 miljoner kronor, varav ungefär fyra femtedelar utgöras
av inlåning från allmänheten. Samtidigt har antalet banker, som vid
1903 års utgång var 70 och 1908 nådde sin kulmen med 84, vid 1917
års utgång nedgått till 53. Denna minskning i antalet, trots tillkomsten
under berörda tid av 45 nya banker, har åstadkommits genom upphörandet
av ett 70-tal förutvarande banker, som regel genom rörelsens
överflyttande till annan bank. Antalet provinsbanker och små lokal
-
Kommittén.
Bankkoncentrulionen
i
Sverige.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
Koncentrationens
faror.
banker bar starkt nedgått och så småningom hava framträtt dels mycket
stora banker, som släcka sin verksamhet över större delen av landet,
dels en rad banker av mellanstorlek med verksamhetsområde över flera
provnser. Belysande för koncentrationstendensen är att tre av de största
bankerna övertagit respektive 12, 7 och 6 banker. Vid 1903 års utgång
omfattade landets största bank föga mer än 8 procent av omslutningen
i samtliga svenska banker, och vid utgången av 1917 utgjorde
motsvarande siffra över 17 procent. De 4 största bankerna representerade
vid 1917 års utgång lika stor del (46.1 procent) av omslutningen
som de 10 största bankerna vid 1903 års utgång. Skulle de för närvarande
preliminärt beslutade fusionerna mellan Skandinaviska kreditaktiebolaget
och Skånska handelsbanken samt mellan Stockholms handelsbank
och Bankaktiebolaget Södra Sverige komma till stånd, skulle de
båda storbankerna tillsammans representera cirka 40 procent av samtliga
de svenska bankbolagens omslutning.
Kommittén framhåller, att vissa farhågor uttalats med anledningav
denna koncentration inom bankväsendet, farhågor vilka kommittén
anser värda uppmärksamhet.
Sålunda har framhållits att, därest självständiga ortsbanker, vilka
under mångårig verksamhet förvärvat sig kännedom om och samhörighet
med en orts eller landsdels näringsliv och på ett förtjänstfullt sätt
fyllt viktiga uppgifter för detsamma, förvandlas till filialer av större
banker, det lätt kan inträffa, att kreditbehov, för vilkas fyllande mera
lokala synpunkter kunde vara av vikt och som ortsbanken på grund av
sin intima kontakt med näringslivet i allmänhet ägt förutsättningar att
tillgodose, ej lika lätt vinna beaktande av huvudledningen för en stor
bank, även om dess lokala ledning ej är främmande för ortens traditioner.
Det kunde befaras att kapitalet, till förfång för kreditbehovet
inom de områden, där det uppsamlats, komme att överföras till mera
avlägsna låntagare och för hemorten främmande uppgifter.
Vidare har anförts, att därest banksammanslagningarna alltjämt
komme att fortg-å, industrien bleve för sin kredit hänvisad till allt färre
banker och härigenom kunde komma i allt för stort beroende av storbankerna,
att storbanker, som stode i affärsförbindelse med ett flertal
industri- och affärsföretag, ej sällan förbunde dessa till koncerner med
en samlad makt, som vore i stånd att behärska vidsträckta områden av
landets näringsliv och otillbörligen försvåra konkurrensen för utomstående
företag, samt att ifrågavarande banker jämväl kunde anses medföra
en viss fara för de företags självständighet, över vilka de förskaffade
sig kontroll. Slutligen hava uttalats farhågor för, att en allt för långt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande AV 14.
gången koncentration av det privata bankväsendet skalle försvaga riksbankens
förmåga att fylla sina uppgifter som centralbank.
Kommittén har å andra sidan framhållit, att storbankernas framträdande
far ses i samband med näringslivets expansion och stordriften
inom industrin. Deras betydelse för denna utveckling borde icke underskattas.
En stor bank kunde tillförsäkra sig en högt kvalificerad ledning
och vinna möjlighet att ernå en vidsträckt överblick över den ekonomiska
situationen inom landet och i utlandet. Genom utsträckning av
verksamheten över störa delar av landet kunde uppnås en mera ändamålsenlig
fördelning av kapitalet och en fullständigare och mera mångsidig
placering av detsamma än vad vid den mera lokala verksamheten kunde
åstadkommas. Den större banken med sitt kapital placerat uti en mångfald
olika företag inom vitt skilda orter hade en väsentligt större förmåga
att stå emot de påfrestningar, som kriser inom vissa näringsgrenar
eller å viss ort kunde medföra, än den mindre bank, vars huvudsakliga
verksamhet vore begränsad till ett mera speciellt område.
Med detta sistnämnda ville kommittén emellertid icke hava sagt, att
bankkoncentrationens fördelar skulle berättiga till en stadigt stegrad
koncentration av landets bankmedel på ett fåtal stora bankenheter.
Att en mindre grupp storbanker intoge en ledande ställning inom ett
lands bankväsen kunde anses rikugt och naturligt, men det vore icke
lämpligt, att dessa, såsom fallet vore exempelvis i England och Frankrike,
praktiskt taget behärskade hela bankverksamheten inom landet. Man finge
heller icke glömma, att även om stora banker i allmänhet vore i tillfälle
att för sin ledning förvärvade bästa krafter, så medförde å andra sidan
misstag i en sådan banks skötsel eller en missriktad b-rnkpolitik från densammas
sida desto vidsträcktare och allvarligare konsekvenser för det allmänna.
Tillvaron av mindre ortsbanker borde icke äventyras genom banksammanslagninear.
Antalet småbanker hade genom bauksammanslagningarna
starkt nedgått. Enligt professor Cassels framställning hade 41 småbanker
under perioden 1903—1917 övertagits av andra banker. 1 några
fall hade detta nog varit beroende på bristande bärighet av den övertagna
bankens verksamhet. Erfarenheterna med de småbanker, som
kring det senaste sekelskiftet i stort antal bildades i vårt land, vore i
flera fall mindre gj-nnsamma. Ortsbankernas ekonomiska underlag vore
emellertid nu starkare, och dessa banker hade numera ofta kapital, som
uppginge till flera miljoner kronor. Ortsbanker kunde, om de-iakttoge
nödig begränsning av sin verksamhet och leddes med försiktighet, hava
betydelsefulla uppgifter att fylla.
Beträffande de förut berörda farhågor, som yppats med hänsyn till
Koncentrationens
fördelar.
Avvägning av
f irdelar och
u(äj enheter.
6
Bankoutskottets utlåtande Er 14.
Motiven för
sammanslag*
ningar.
industrien och det beroende av storbaukerna, i vilket den ansetts komma,
då den blivit hänvisad till allt färre banker för sin kredit, anser kommittén,
att för så vitt berörda farhågor motE erats med hänvisningar till
banksammanslagningarna, dessa tillmätts en allt för stor vikt. Enligt
kommitténs uppfattning borde det nämligen icke förbises, att vidsträckt
kreditgivning alltid och av vem den än förmedlades, ställde kredittagaren
i visst beroende av långivaren, men även gjorde långivaren
intresserad av att det uuderstödöa företaget sköttes och utvecklades på
bästa möjliga sätt. Storindustriella företag med betydande och endast
långsamt realiserbara naturtillgångar — talrika i vårt land — måste i
regel anlita vidsträckt stöd av kapitalstarka förlagsgivare. Det torde
icke kunna undvikas, att dessa förlagsgivare, vare sig de vore storbanker
eller andra penning- och kreditinstitut eller enskilda finansmän,
understundom måste betinga sig inflytande över företagens ledning.
Ett dylikt inflytande hade otvivelaktigt gagneliga verkningar, om det
utövades med all den insikt, över vdken kreditgivaren kunde förfoga,
men givetvis kunde inftytandet missbrukas. Vad som syntes vara av
betydelse beträffande bankverksamhetens förhållande till industrien vore,
att ett system av tillräckligt antal med varandra konkurrerande stora
banker upprätthölles, så att därigenom i möjligaste män förhindrades,
att industriella koncerner med stöd av ett mäktigt bankintresse undertryckte
besvärliga konkurrenter och betydelsefulla nybildningar genom
att dessa vägrades den kredit, varav de borde anses förtjänta.
Rörande banksammanslagningaruas inverkan på riksbankens ställning
anför kommittén, att en allt för långt gången koncentration av den privata
bankverksamheten givetvis kunde komma att medföra svårigheter för
riksbanken, och att det kunde anses riktigt att vid beslut om mera betydande
banksammanslagningar hänsyn toges till de synpunkter, som
riksbanksledningen eventuellt beträffande sådana sammanslagningar kunde
göra gällande.
i fråga om banksammanslagningar vore det enligt kommitténs mening
icke lätt att bedöma, var gränsen under varje utvecklingsskede bör sättas
och om denna för tillfället bör anses vara nådd i vårt land. Kommittén
anser sig emellertid under alla omständigheter kunna uttala, att ett
okontrollerat fortskridande som hittills på banksammanslagningarnas
väg syntes vara ägnat att ingiva betänkligheter.
Enligt kommitténs upplättning hade de banksammanslagningar,
som hittills ägt ruin, ofta nog planlagts och genomförts efter väl ensidiga
synpunkter. Vid desamma hade som regel i allt för hög grad
hänsyn tagits endast till den övertagande bankens och de säljande
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
7
aktieägarnas ekonomiska intressen. Vid bedömandet av sammanslagningarna
hade däremot vanligen icke lämnats något utrymme för de
synpunkter från det allmännas sida, som kunnat göras och ej sällan
gjorts gällande beträffande den övertagande bankens utvidgning eller
upphörandet av den övertagna bankens verksamhet. I vissa fall hade
en större eller mindre rubbning i den övertagna bankens ekonomiska
förhållanden eller trycket av en befarad eller tillkommen konkurrens
medverkat till sammanslagningen. Någon gång hade rent personliga
motiv givit upp-laget till en sammanslagning. Emellertid torde man
kunna säga, att banksammanslagningarna hittills som regel framkallats
av utvidgningstendenser från den övertagande och aktieägareintressen
från den övertagna bankens sida.
Kommittén anser, att anläggandet av uteslutande sådana motiv
för banksammanslagningar, som hittills gjort sig gällande, icke kan
vara gagneligt för den svenska bankverksamhetens sunda utveckling. Så
viktiga allmänna intressen voro förbundna med det svenska bankväsendets
organisation, att mera ingripande förändringar i detsamma icke borde
få undandragas inflytande av allmänna synpunkter. Bankrörelsen i Sverige
har alltid varit underkastad särskild lagstiftning och kontroll. Jämlikt
1911 års banklag, som upptagit och utvidgat eu bestämmelse i kungörelsen
angående enskilda banker den 9 januari 1849, kräves förbildande
av bank Kung!. Maj:ts prövning, huruvida den planera de banken kan
anses nyttig för det allmänna. Samma synpunkt borde göras gällande,
då fråga uppstår om upphörande av banks verksamhet. Enligt kommitténs
åsikt borde sålunda Kungl. Maj:t tilläggas rätt att pröva, huruvida eu
ifrågasatt banksammanslagning bör komma till stånd.
Den ledande synpunkten vid sådan prövning från Kungl. Maj:ts sida
borde vara, att endast sådana sammanslagningar medgivas, viika icke
kunna befaras medföra större olägenheter för staten, näringslivet eller
allmänheten, än den nytta, som måste anses följa med desamma.
Särskilt torde sammanslagning mellan två mycket stora banker vara
ägnad att ingiva betänkligheter. Vidare borde beaktas, att de bauktyper,
som nu finnas i Sverige, var för sig äga sitt berättigande och
att det är angeläget att tillse, att det svenska bankväsendet under sin
vidare utveckling så vitt möjligt bibehålies vid ett väl balanserat system
av dylika olika banktyper. Konkurrensen på bankväsendets område borde
i möjligaste mån hållas öppen och åtgärder, som uppenbart syfta till
ett undertryckande av sund och samhällsnyttig konkurrens, förhindras.
Dessa omständigheter syntes kommittén förtjäna särskilt beaktande vid
fusion mellan en större bank och en sådan provins- eller lokalbank,
Prövningsrätt
för Kunql.
Maj.t.
Principer för
pi övningen.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
som själv äger en god ställning och av gammalt ägt och alltjämt äger
intima förbindelser med näringslivet inom sitt historiska verksamhetsområde
samt tillräckliga förutsättningar att kunna tillgodose kreditbehovet.
I åtskilliga fall hade på en bankfusion av här antydd art mer eller
mindre omedelbart följt bildandet av en ny provins- eller lokalbank.
En dylik konsekvens av en företagen fusion kunde i allmänhet anses
såsom mindre lycklig. Ett verkligt behov av eu lokalbank tillgodosåges
säkerligen bättre genom upprätthållandet av ett självständigt äldre bankinstitut
med dess soliditet och traditionel'' än genom nybildning av en
ortsbank, vars framgång måste försvåras av den övertagna bankens
fortbestånd som avdelning inom den större övertagande banken, på
samma gång som fusionens avsedda fördelar delvis förringas och oförutsedda
olägenheter stundom uppkomma. Har efter sådan prövning
sammanslagning medgivits, borde å andra sidan oktroj icke beviljas för
bildandet av eu ny ortsbank av samma slag inom den övertagna bankens
naturliga område, förrän förändrade förhållanden eller nya behov gjort
nyttan för det allmänna av en sådan nybildning uppenbar.
Att söka uppställa vissa närmare grunder, efter vilka Kungl.
Maj:ts prövning av banksammanslagningsfrågor bör äga rum, läte sig
knappast göra. För möjliggörande av en allsidig prövning borde målsmännen
för de intressen, som kunde varda berörda av ifrågavarande förändringar,
beredas tillfälle att framlägga sina synpunkter. Innan bankinspektionens
utlåtande avgåves, borde sålunda fullmäktige i riksbanken,
Konungens befallninmshavande och vederbörande handelskammare lämnas
tillfälle att yttra sig. Sammanslagningsvillkoren borde givetvis offentliggöras,
så att vederbörande myndigheter och allmänheten erhålla kännedom
om alla de omständigheter och förhållanden, till vilka hänsyn bör
tagas vid bedömandet av sammanslagningens förutsättningar och motiv.
Det syntes önskvärt, att vederbörande banker bereddes tillfälle att
på ett så tidigt skede som möjligt få frågan angående en mellan bankstyrelserna
överenskommen sammanslagning prövad av Kungl. Maj:t.
Att härför avvakta ärendets behandling på respektive bolagsstämmor
skulle ofta komma att medföra en mycket avsevärd tidsutdräkt och
därmed förenade praktiska olägenheter för bankverksamheten. Då Kungl.
Majits prövning givetvis icke boide omfatta ett bedömande av, i vilken
mån de ekonomiska villkoren för sammanslagningen kunna anses tillfredsställande
för respektive bankers aktieägare, så syntes de formella
betänkligheter, som kunde göras gällande beträffande tidpunkten för
ett sådant ärendes prövning hos Kungl. Maj:t, böra tillmätas mindre
vikt i jämförelse med de praktiska fördelar, som en sådan tidigare
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
y
prövning otvivelaktigt i många fall skulle komma att medföra för
vederbörande banker.
De syften, som avses med eu banksammanslagning, kunde även, ^närv
åtminstone i viss utsträckning, nås genom banks förvärv av aktie- bannan ba-nt.
majoriteten i annan bank. Ett dylikt tillvägagångssätt vore ej sällsynt
i andra länder, särskilt i Tyskland, där det underlättas därigenom, att
en bank stundom utövar rösträtt för bos banken belånade aktier i annan
bank. Exempel å dylikt förvärv hade, smil förut nämnts, även förekommit
hos oss. kör att tillförsäkra Kungl. Maj:t åsyftat inflytande
på bankkoncentrationen syntes det kommittén erforderligt, att förbud
stadgas lör bank att — förutom i sådant fall, som ornnämnes i § 46
banklagen — utan Kungl. Maj:ts medgivande förvärva eller besitta aktier
i annan bank. En sådan ändring i banklagen syntes även utan olägenhet
för bankerna kunna genomföras.
Med anledning av vad sålunda anförts hemställer kommittén, att
Kungl. Maj:t måtte löreslå riksdagen att genom ändringar och tillägg
i banklagen föreskriva,
1) att bänkbolag icke må övertaga annan banks rörelse med
mindre Kungl. Mnj:t lämnar tillstånd därtill;
2) att bank — förutom i sådant fall, som ornnämnes i § 46 banklagen
— ej må utan Kungl. Maj:ts medgivande förvärva eller besitta
lotter eller aktier i annan inhemsk bank.
Kommittén tillägger, att enligt kommitténs förmenande den lagstiftning,
som kunde komma att beslutas, borde bliva tillämplig även
på de banksammanslagningar, angående vilka vid tiden lör lagens
ikraftträdande preliminära avtal träffats, men definitiva beslut ännu icke
fattats.
Fullmäktige i riksbanken anföra bland annat: Fullmäktige i
»Den verksammaste drivkraften vid sammanslagningarna har utan fik3!)ankentvivel
varit utvidguingstendenser från den övertagande bankens sida.
Dessa tendenser ha i de flesta fall haft sin rot i tävlan om de
rangplatser med därmed följande makt, som bankerna sinsemellan intagit,
ordnade efter fondernas och omslutning>summornas storlek. Denna
tävlan har i vissa fall urartat till ren kapplöpning. Banksammanslagningar
ha förekommit, för vilka goda skäl kunnat* anföras, men dessa
sammanslagningar kunna nog betecknas såsom undantag. I de flesta
fall ha sammanslagningarna icke kunnat motiveras med ur det allmännas
synpunkt tillfredsställande skäl. Att icke övertagande av andra
banker varit någon nödvändig förutsättning för att en ledande bank
Bihang till riksdagens protokoll 1919. S sand. 10 höft. (Nr 14.) 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
skulle kunna bibehålla och utveckla sin position samt på ett fullt tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift, framgår nogsamt därav, att exempel
kunna anföras på stora och medelstora banker, som utan att alls eller
blott i mycket ringa mån ha deltagit i sammanslagningskonkurrensen,
kunnat bibehålla sin raugplats och på ett i allo tillfredsställande sätt
betjäna och utvidga sin kundkrets.
Till dt>n övertagna bankens kundkrets har man i de flesta fall
tagit liten eller ingen hänsyn. Kundkretsen har betraktats som en ren
handelsvara.
En följd av banksammanslagningarna har blivit, att ledningon av
landets bankverksamhet allt mera centraliserats till huvudstaden. I viss
mån är en dylik centralisation nödvändig. Den stora clearingen av
landets bankaffärer graviterar självfallet mot centralpunkten lör landets
näringsliv. Men en för långt driven centralisation av bankverksamhetens
ledning är däremot icke nyttig. En stor bank, som i sig upptagit
ett antal livskraftiga laudsortsbanker, kan knappast i längden och
under alla förhållanden fylla de olika orternas behov lika bra, som de
övertagna bankerna kunnat, om de bibehållit sin självständighet. En
bank är eu enhet, som på längden icke kan skötas från mer än en
plats, den plats där huvud styrelsen residernr. Vid flertalet banksammanslagningar
har försäkrats, att den övertagna bankens styrelse skulle
fortfarande bibehålla sin självständighet. Detta kan låta sig gorå underlärare
eller koriare tid, beroende på personliga förhållanden. Men efter
hand som tiden går och personombyten inträffa såväl vid den övertagande
som den övertagna bankens styrelse, lörvandlas den senare
banken så småningom i regel till ett rent avdelningskontor. Undertider
av stark penningknapphet kommer kreditgivningen utan tvivel
att bedömas och besörjas främst ur synpunkten av vad för banken
såsom helhet är fördelaktigast. Hänsynen till de olika avdelningskontorens
och deras kundkrets intressen kommer självfallet i andra rummet.
Samma blir förhållandet, om bank råkar i svårigheter.
Att eu för långt driven koncentration av den privata bankverksamheten
kan medföra svårigheter för riksbanken, anse fullmäktige i
likhet med kommittén självklart. Om en bank i känslan av sin kanske
överskattade makt och betydelse skulle visa tendenser att motarbeta av
riksbanken i det allmännas intresse vidtagna nödvändiga åtgärder, bleve
det givetvis svårare för riksbanken att vinna gehör hos en sådan bank,
ju större och mäktigare dem vore. Skulle en mycket stor bank råka i
ekonomisk förlägenhet, vore det också tänkbart, att riksbankens kratter
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
11
icke räckte till att lämna den hjälp, som vore erforderlig för att avvärja
en katastrof, som kunde bliva till en verklig riksolyeka.
Hittills genomförda banksammanslagningar ha i regel dikterats av
de båda kontrahenternas, den övertagande och den övertagna bankens,
privatekonomiska intressen. På det att behörig hänsyn även till det
allmännas intresse må iakttagas, anse fullmäktige i likhet med kommittén,
att Kungl. A!aj:t bör tilläggas rätt att pröva, huruvida en ifrågasatt
banksammanslagning får komma till stånd.
Kungl. Maj:ts prövning bör självfallet gå ut på ett avvägande mot
varandra av de sannolika fördelarna och olägenheterna för det allmänna
av den ifrågasatta sammanslagningen. Endast i de fall, att fördelarna
avgjort överväga olägenheterna, bör medgivande till sammanslagningen
lämnas. Upphörande av en livskraftig bank, som sedan länge tillfredsställande
fyllt och som har all utsikt att fortfarande kunna tillfredsställande
fylla sin uppgift, bör möta betänkligheter. Kommer härtill,
att en plats med högt utvecklad industri och handel genom sammanslagningen
berövas sin enda egna bank och följaktligen kan väntas komma
att med fog göra anspråk på beviljande av rätt att på platsen bilda en
ny egen bank, måste betänkligheterna givetvis i hög grad ökas. I alldeles
särskild grad blir detta fallet, om sammanslagningen gäller två
storbanker.
Att fullmäktige i riksbanken, såsom kommittén framhåller, böra
lämnas tillfälle att framlägga sina synpunkter, innan fråga om begärd
banksammanslagning av Kungl. Maj:t avgöres, synes fullmäktige påkallat.
På av bankkommittén anförda skäl bör Kungl. Maj:ts rätt att
pröva fråga om bauksammanslagning kompletteras med bestämmelse, att
bank — förutom i fall, som omnämnes i § 46 banklagen — ej må utan
Kungl. Maj:ts medgivande förvärva eller besitta lotter eller aktier i annan
inhemsk bank. Enligt vad fullmäktige hava sig bekant har nyligen
fråga förevarit, att svensk bank skulle utvidga sin verksamhet genom
köp av aktier i utländsk bank. Aven fråga om förvärvande av aktier i
utländsk bank bör underställas Kungl. Maj:ts prövning. Till detta ändamål
hemställa fullmäktige, att i slutklämmen i kommitténs förslag punkt 2)
ordet inhemsk uteslutes.»
Svenska bankföreningens styrelse har i sak icke något ett erinra
emot de av kommittén föreslagna ändringarna i banklagen.
Svenska
bankföreningens
styrelse.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
Bankinspek
tionen.
I bankinspektionens yttrande beter det bland annat:
Emot vad kommittén anfört och hemställt angående förbud för
bank: att utan särskilt tillstånd övertaga annan banks rörelse hade bankinspektionen
icke funnit anledning till erinran, och bankinspektionen
hade ansett så mycket större skäl föreligga att ansluta sig till kommitténs
uppfattning i ämnet, som svenska bankföreningen, enligt vad av
dess yttrande fram ginge, lämnat kommitténs förslag i denna liksom i
övriga delar utan invändning. Vid meddelande av tillstånd i dylikt
hänseende borde givetvis prövningen hava inriktats på att banksammanslagningen
funnes vara till nytta för det allmänna.
Enligt 48 respektive 164 § i banklagen kunde bankbolag, vars
grundfond och reservfond nått viss angiven storlek, även under andra
förhållanden än i 46 respektive 162 § i samma lag sades, förvärva aktier
till visst belopp. Uppenbarligen kunde ett bankbolag, som på grund av
stadgande i endera av de båda förstnämnda paragraferna ägde förvärva
aktier, genom inköp av aktier i ett annat bankbolag över dettas ledningskaffa
sig ett inflytande, som i stort sett ledde till samma resultat som
om förstnämnda bolag övertoge det andras rörelse. På grund härav
torde ett stadgande om befogenhet för Kung!. Maj:t att bestämma,
huruvida en banksammanslagning skulle få ske eller ej, böra, på sätt
kommittén föreslagit, kompletteras med en bestämmelse om motsvarande
inskränkning i bankbolags rätt att på grund av föreskrift i 48 respektive
164 § i banklagen förvärva aktier i annat bankbolag.
Det syntes visserligen kunna ifrågasättas, huruvida det icke för
sådant ändamål kunde vara tillfyllest att inskrida endast mot bankbolags
förvärv av aktiemajoriteten i annat bankbolag. Eldigt bankinspektionens
mening tor le dock lagstiftningen icke böra inskränkas härtill. En bank,
som ägde 49/ioo av en annan banks aktiestock, torde nämligen i regel
utan större svårighet kunna finna utvägar att genomdriva sina önskningar
beträffande den andra bankens ledning. På grund härav syntes
det bankinspektionen vara lämpligast att, på sätt kommittén föreslagit,
göra banks rätt att över huvud förvärva aktier i annan bank — under
andra omständigheter än i 46 respektive 162 § förmäldes — beroende av
Kungl. Maj:ts tillstånd.
Enahanda borde förhållandet bliva beträffande bankaktiebolags förvärv
av huvudlotter i solidarisk bank. För solidariska bankbolag förefunnes
redan förbud i detta hänseende i 163 § i banklagen.
Kommitténs uttalande angående tillämpning av vissa utav kommittén
i dess betänkande angivna synpunkter vid p:-övning av ansökningar
om fastställelse å förändring i banks bolagsordning beträffande
Bankoutskottels utlåtande Nr 14.
13
storleken av dess kapital föranledde icke någon invändning från bankinspektionens
sida.
Vid behandling av detta ärende hade inom bankinspektionen uppstått
fråga, huruvida för åstadkommande av en effektiv efterlevnad av
den nu föreslagna lagstiftningen särskilda straffbestämmelser borde meddelas.
Bankinspektionen både emellertid kommit till den övertygelsen,
att detta icke vore av behov påkallat. Vad till eu början bestämmelserna
angående banksammanslagningar anginge torde ett bankbolags
underlåtenhet att ställa sig desamma till efterrättelse innebära en svårare
avvikelse från banklagen, vilken på grund av stadgandet i 235 §
i samma lag borde kunna medföra, att meddelad oktroj kunde förklaras
förverkad. För behörigt iakttagande av bestämmelserna om baukbolags
förvärv av aktier i andra bank bolag torde de viten, som bankinspektionen
kunde förelägga, vara tillfyllest.
Slutligen torde böra erinras, att kommittén gjort det uttalandet,
att en blivande lagstiftning angående förbud mot banksammanslagningar
utan Kung!. Majtts tillstånd borde göras tillämplig även på de sammanslagningar,
angående vilka vid tiden för lagens ikraftträdande preliminära
avtal traffats men definitiva beslut ännu icke fattats.
Bankinspektionen anslöte sig till kommitténs uppfattning i denna
del. De slutliga åtgärderna för genomförande av de för närvarande
ifrågasatta banksammanslagningarna kunde emellertid vidtagas först vid
ordinarie bolagsstämmor med vederbörande banker. Dylika bolagsstämmor
plägade hållas under mars månad, och något övertagande av
annan banks rörelse torde sålunda först då kunna ifrågakomma. Därest
en blivande lag i ämnet kunde utfärdas före ingången av berörda mars
månad, erfordrades icke någon särskild bestämmelse i det av kommittén
angivna hänseende.
Bankinspektionen tillägger, att det ifrågasätta förbudet för bank
att utan Kungl. ^Majtts tillstånd övertaga annan banks rörelse syntes
böra införas i eu helt ny paragraf i banklagen, vilken torde erhålla plats
under rubriken »VI. Särskilda bestämmelser» och betecknas 253 a §.
Den föreslagna inskränkningen i bankbolags rätt att förvärva bankaktier
och banklotter borde åter stadgas i tilläggsbestämmelser till 48 och
164 §§ av innehåll, att dylika aktier samt, i fiåga om bankaktiebolag,
huvudlotter i solidariskt bankbolag finge förvärvas allenast då Konungen,
där så funnes lämpligt, givit tdlståud därtill. I sammanhang därmed
torde vissa redaktionella förändringar i berörda paragrafer böra ske, avseende
ett tydligare angivande av i vad mån banklotter kunde av bankbolag
förvärvas.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
Departementschefen.
I betraktande av de betydande olägenheter, vartill en banksammanslagning
på sätt ovan utvecklats under vissa omständigheter kan
giva upphov, torde det för en sund och gynnsam utveckling av vårt
ekonomiska liv få anses vara synnerligen önskvärt, att i lagstiftningsväg
möjlighet beredes att underkasta en ifrågasatt banksammanslagning granskning
och förhindra densamma, i fall granskningen giver vid handen, att
sammanslagningen med hänsyn till allmänna intressen kan komma att
hava överväg aide skadliga verkningar.
Införes en dylik kontroll över banksammanslagningar, bör dess
handhavande uppenbarligen överlämnas åt Kungl. Maj:t, i vars händer
enligt gällande lag- om bankrörelse avgörandet, huruvida bankbolag’ skall
få komma till stånd, redan ligger.
Såsom kommittén anfört torde det icke vara lämpligt eller ens
möjligt att söka angiva några närmare grunder för prövningen, huruvida
eu banksainmauslagning skall tå äga rum eller ej. Dolk synes
mig böra i lagen uttryckligen angivas, att prövningen avser tillvaratagandet
av allmänna intressen. I 3 respektive 113 § lagen om bankrörelse
kräves såsom villkor för att bankbolag skall tå bildas, att
bolaget tinnes vara nyttigt för det allmänna. Enligt motiven till lagen
är syftet med denna bestämmelse att lörhindra, det uppkomsten av nya
baukbolag blir så stark, att de bliva till skada för ett sunt affärsliv.
Med berörda bestämmelse till förebild torde i nu ifrågavarande
hänseende böra, på sätt bankinspektionen föreslagit, stadgas, att bankbolags
rörelse må av annat baukbolag övertagas allenast, i fall Kunjil.
Maj:t, där det finnes vara till nytta för det allmänna, lämnar tillstånd
därtill.
Nu omförmälta stadgande lärer i överensstämmelse med kommitténs
av bankinspektionen närmare utformade förslag böra kompletteras med
bestämmelser, som göra Kungl. Maj ts samtycke till villkor för att bankaktiebolag
och solidariska bankbolag skola få förvärva .aktier i bankaktiebolag.
Något bankernas berättigade intresse torde ej genom en dylik
begränsning av deras aktie förvärvsi ätt trädas för nära. Da 48 och 164 §§
lai>en om bankrörelse endast handla om bankbolags rätt att förvärva
aktier, synes emellertid anledning ej föreligga att, på sätt beröida felslag
innehålla, låta i dessa pnragrafer inflyta bestämmelser även rörande
förvärv av lotter i solidariska bankbolag.
Vad angår fullmäktiges i riksbanken hemställan, att jämväl fiagoi
om rätt för bankbolag att förvärva aktier i utländska banker måtte
underkastas Kungl. Maj:ts prövning, så torde väl en bestämmelse i
denna riktning icke vara av speciell betydelse ur den synpunkt, som
15
Bankoutskoltets utlåtande Nr 14.
löranlett kommittén att föreslå inskränkningar i bankbolags aktieförvärvsrätt,
vilket torde förklara, att kommittén icke upptagit detta
spörsmål till behandling. Med hänsyn till vad riksbanksfullmäktige anfört,
anser jag mig emellertid böra föreslå, att förbudet mot förvärv av
aktier i bankaktiebolag icke inskränkes till aktier i inhemskt bankaktiebolag.
Såsom förut nämnt har bankinspektionen utarbetat förslag 1 ill lagstiftning
i ämnet. Detta förslag synes mig med vissa ändringar, huvudsakligen
föranledda av vad jag ovan yttrat, kunna läggas till grund för
bestämmelser i ämnet.»
Lagrådet har i anledning av förslaget avgivit ett så lydande ut- Lagrådet.
låtande:
»Av föredragande departementschefens yttrande framgår, att det i
48 och 164 §§ upptagna förbudet mot förvärv av aktier i bankaktiebolag
är avsett att gilla även aktier i utländskt bolag. Liksom vad i
allmänhet är i förevarande lag stadgat med avseende å bankaktiebolag
hänför sig blott till sådant bankaktiebolag, som blivit av Konungen oktrojera!,
torde dol k m>''d förslagets avfattning förbudet ej äga tillämpning
beträffande aktier i bolag utan dylik oktroj. Då emeliertid närmare
utredning ej föreligger, huruvida det av departementschefen åsyftade
vidsträcktare förbudet må vara behövligt eller lämpligt, saknas
anledning att hemställa om ändring av förslagets lydelse.»
I anledning av lagrådets utlåtande har löredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet den 7 februari 1919 yttrat, att han, då
tvekan kunde råda därom, huruvida förslaget, med den avfattning det
ursprungligen erhållit, innefattade förbud även mot förvärv av aktier i
utländskt bankaktiebolag, ansett ett tillägg böra göras i 48 och 164 SB
av förslaget.
Därjämte hade även vidtagits en mindre, redaktionell ändring i
254 a §.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom Motioner.
första kammaren väckta motioner, nämligen nr 139 av greve Spens och
nr 140 av herr Borell.
1 den senare av dessa motioner föreslås viss ändring i lydelsen Motion /.• 140.
av 254 a §, och anför motionären härom följande:
... »I propositionen nr 73 till innevarande riksdag har Kungl. Maj:t framlagt
förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1911 om bankrörelse,
förslaget avser bland annat, att i nämnda lag skall införas bestämmelse därom, att
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
16
bankbolag ej må övertaga annat bankbolags rörelse utan tillstånd därtill av Kung!.
Mai: t.
Bankkommittén, som tillstyrker lagstiftning i angivna syfte, har såsom ledande
synpunkt vid Kungl. Majds prövning av frågor om bankfusioner angivit, att endast
sådana sammanslagningar böra medgivas, vilka icke kunna befaras medföra större
olägenheter för staten, näringslivet eller allmänheten än den nytta, som måste anses
följa av desamma. Fullmäktige i riksbanken, som yttrat sig över förslaget, uttala
däremot såsom sin mening, att sammanslagning av banker må ske endast, där fördelarna
avgjort överväga olägenheterna. .
På sätt framgår av det vid den kungl. propositionen fogade statsrådsprotokollet,
bar statsrådet och chefen för finansdepartementet närmast anslutit sig till
bankkommitténs uppfattning. Statsrådet anför nämligen, att det torde få anses vala
synnerligen önskvärt, att i lagstiftningsväg möjlighet heredes att underkasta en
ifrågasatt banksammanslagning glanskning och förhindra densamma, ifall granskningen
giver vid handen, att sammanslagningen med hänsyn till allmänna intressen
kaiT komma att hava övervägande skadliga verkningar. Statsrådet hänvisar emellertid
till lydelsen av 3 respektive 113 § lagen om bankrörelse, däri såsom villkor
för bildande av bankbolag stadgas, att bolaget finnes vara nyttigt för det allmänna
samt till motiven för nämnda bestämmelse, av vilka framgår, att syftet därmed är
att förhindra, det uppkomsten av nya bankbolag blir så stark, att de bliva till
skada för sunt affärsliv; och har åt den nu ifrågavarande ^54 a § i den föreslagna
lagen givits en med nyssnämnda stadgande angående bildande av bankbolag överensstämmande
lydelse eller således att bankbolag ej må övertaga annat bankbolags
rörelse, med mindre Konungen, där övertagandet finnes vara till nytta för det allmänna,
lämnar tillstånd därtill. Att nämnda formulering av lagstadgandet åt den
föreslagna kontrollen över banksammanslagningar kan giva en vida större räckvidd
än den bankkommittén avsett, torde vara obestridligt. Under det att bankkommittén
vill åstadkomma möjlighet att förhindra sammanslagningar, som äro till övervägande
skada, innebär det nu föreslagna stadgandet enligt sin ordalydelse, att tillstånd skall
förvägras, därest ej Konungen finner övertagandet vara till nytta för det allmänna.
Sådana utan tvivel ganska ofta förekommande sammanslagningar, som, ehuru av
betydelse för mera lokala eller andra privata intressen, icke kunna sägas vara av
nytta för det allmänna, utan i sådant hänseende äro väsentligen betydelselösa eller
angående vilka nyttan för det allmänna ej låter sig direkt påvisa skulle således,
därest lagförslaget i den föreliggande formen antages, kunna förhindras.
Det kommer må hända att invändas, att en dylik tolkning av lagstadgandet
ej är avsedd, och att tillämpningen kommer att ske i enlighet med de av bankkommittén
angivna synpunkter. Att så blir förhållandet må väl kunna antagas,
men någon visshet därför gives dock ej, och detta sa mycket mindre som, på sätt
förut omförmälts, riksbanksfullmäktige uttalat en annan mening i förevarande hänseende.
I varje fall torde det ej kunna anses lämpligt att åt lagstadgandet giva
en formulering, som så föga överensstämmer med vad därmed avses. Den omständigheten,
att enahanda uttryckssätt användes ifråga om tillstånd för bildandet av
ny bank, torde ej heller utgöra tillräckligt skäl att nu använda ett mindre lyckligt
formuleringssätt. Det kan för övrigt ifrågasättas, huruvida icke den kontroll, som
erfordras "för ny banks tillkomst, kan och bör vara mera vittgående, än den som
lämpligen bör utövas i fråga om redan bildade bankers möjlighet att genom sam
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
17
matlagning med annan bank utvidga sin rörelse eller eljest stärka sin ställningRedan
den inskränkning, som uti detta hänseende föreslagits av bankkommittén,
gör ett ganska djupt ingrepp i näringslivets frihet. Det synes ur det allmännas
synpunkt ej vara erforderligt eller lämpligt att ytterligare skärpa detta ingrepp.
Då emellertid ett antagande av den nu föreslagna lydelsen av omförmälda § kan
innebära eu sådan skärpning, tillåter jag mig föreslå, att riksdagen måtte för sin
del besluta, att den i Kung!. Maj:ts proposition nr 73 föreslagna 254 a § skall erhålla
följande lydelse:
»Ej må bankbolag övertaga annat bankbolags rörelse med mindre Konungen,
efter prövning att övertagandet icke kan befaras medföra större olägenheter för
staten, näringslivet eller allmänheten än den nytta, som måste anses följa med densamma,
därtill lämnat tillstånd.»
Vidare hemställas i ovanberörda motion nr 139, att till här ifrågavarande
lag måtte fogas en övergångsbestämmelse av följande innehåll:
»Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling; dock att vad i
254 a § stadgas ej skall äga tillämpning å banksammanslagning, angående vilken
vid tiden för lagens ikraftträdande beslut blivit å en bolagsstämma i en var av de
avhandlande bankerna fattat, ehuru det definitiva fastställandet därav genom beslut,
å ytterligare en bolagsstämma ännu ej skett.»
Till stöd för motionen anföres följande:
»I proposition nr 73 till innevarande riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i vissa delar
av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse. Förslaget avser förbud för bankbolag
att övertaga annat bankbolags rörelse, där ej Konungen funnit övertagandet vara
till nytta för det allmänna och därtill lämnat tillstånd, varjämte detta förbud är i
förslaget kompletterat med bestämmelse, att bankbolag ej utan Konungens tillstånd
må förvärva aktier i annat inländskt bankföretag, som ej är emissionsbank, eller i
utländskt bankföretag.
Mot införande av kontroll över banksammanslagningar synes i och för sig
icke vara något att erinra.
På sätt av det vid den kungl. propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet
framgår, avses emellertid, att den nu föreslagna lagen skall vimla tillämpning
även beträffande sådana banksammanslagningar, angående vilka vid tiden
för lagens ikraftträdande preliminära avtal träffats, men definitiva beslut ännu
icke fattats.
Beslut om banksammanslagning måste enligt 86 § i banklagen av varje bank,
som sammanslagningen avser, fattas å två på varandra följande bolagsstämmor,
därav minst en ordinarie, och å den stämma, som sist hålles, biträdas av minst
två tredjedelar av de röstande. Om nu endast en, men ej bägge dessa bolagsstämmor
antagit sammanslagningen, då den föreslagna lagen trädde i kraft, skulle
lagen gälla även en sådan sammanslagning, ehuru avtal därom — låt vara ej ännu
fullt bindande — redan träffats.
Det synes emellertid angeläget, att principen, att redan träffade avtals
giltighet icke göres beroende av senare tillkommen lag, vidmakthålles. Fasthålles
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 saml. 10 käft. (Nr 14.) 3
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
Utskottet.
ej denna princip, införes i det allmänna medvetandet en känsla av rättsosäkerhet,
som måste inverka menligt med avseende å hela samhällslivet.
Beträffande nu föreliggande förslag kommer väl att häremot invändas, att
lagen ifråga ej är avsedd att vinna tillämpning på redan definitivt ingångna avtal.
Emellertid torde en sådan invändning, även om den ur formell synpunkt möjligen
kan försvaras, oj hava tillräcklig betydelse, om man tar hänsyn till de praktiska
realiteterna i förevarande fall. Till avtalet, särskilt om detsamma godtagits av
bolagsstämma med sådan majoritet, att det senare bolagsstämmobeslutet framstår
såsom en ren formalitet, hava givetvis av de kontraherande bankerna och av de
enskilda aktieägarna knutits förberedande arbete och anordningar för den ifrågasatta
utvidgade verksamheten samt ekonomiska dispositioner av sådan betydelse, att en
eventuell vägran av fastställelse å beslutet skulle kunna medföra påföljder av
synnerligen kännbar beskaffenhet.
Stöd för den nu angivna uppfattningen synes mig förefinnas i vad den för
utredning av förevarande in. (1. frågor tillsatta kommittén anfört om önkvärdheten
att på så tidigt skede som möjligt få fråga om banksammanslagning prövad.»
Såsom av utredningen i ärendet framgår, är Kungl. Majrts förslag
föranlett av en utav 1917 års bankkommitté gjord framställning i
anledning av den starka koncentration inom vårt lands bankväsende, som
under de senaste åren gjort, sig gällande. Vissa farhågor hava uttalats,
framhåller kommittén, med anledning av denna koncentration och ansåge
kommittén dessa farhågor vara värda uppmärksamhet. Enligt
kommitténs mening hade de banksammanslagningar, som hittills ägt
rum, ofta nog planlagts och genomförts efter val ensidiga synpunkter.
Vid bedömandet av sammanslagningarna hade vanligen icke lämnats
något utrymme för de synpunkter från det allmännas sida, som kunnat
göras och ej sällan gjorts gällande beträffande den övertagande bankens
utvidgning eller upphörande av den övertagna bankens verksamhet.
Kommittén ansåge, att anläggandet av uteslutande sådana motiv för
banksammanslagningar, som hittills gjort sig gällande, icke kunde vara
gagneligt för den svenska bankverksamhetens sunda utveckling. Så
viktiga allmänna intressen vore förbundna med det svenska bankväsendets
organisation, att mera ingripande förändringar i desamma icke
borde få undandragas inflytande av allmänna synpunkter. Kommittén
erinrar vidare, hurusom bankrörelsen i Sverige alltid varit underkastad
särskild lagstiftning och kontroll och att jämlikt 1911 års banklag för
banks bildande fordrades Kungl. Maj:ts prövning, huruvida den planerade
banken kunde anses nyttig för det allmänna. Samma synpunkter borde
bär göras gällande och Kungl. Maj:t alltså erhålla rätt att pröva, huruvida
en ifrågasatt banksammanslagning borde komma till stånd. Den
ledande synpunkten vid eu dylik prövning borde enligt kommitténs
Banko/1 i skattein utlåtande AV 14.
19
mening vara att tillse, att endast sådana sammanslagningar medgåvos,
vilka icke kunde befaras medföra större olägenheter för staten, näringslivet
eller allmänheten än den nytta, som måste anses följa med desamma.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att i betraktande
av de betydande olägenheter, vartill en banksammanslagning under vissa
omständigheter, såsom av kommittén utvecklats, kan giva upphov, det
för eu sund och gynnsam utveckling av vårt ekonomiska liv torde få
anses vara synnerligen önskvärt, att i lagstiftningsväg möjlighet beredes
att underkasta eu ifrågasatt sammanslagning granskning och förhindra
densamma, om granskningen giver vid handen, att sammanslagningen
med hänsyn till allmänna intressen kunde komma att hava övervägande
skadliga verkningar. Eu dylik prövningsrätt synes böra på
sätt förslaget innehåller, överlämnas åt Kungl. Maj:t, som redan nu har
att avgöra, huruvida bankbolag över huvud taget må komma till stånd.
Det lärer emellertid icke vara lämpligt eller ens möjligt att söka angiva
några närmare grunder för prövningen, men torde det i lagen böra
uttryckligen angivas, att prövningen avser tillvaratagandet av allmänna
intressen. Enligt nu gällande banklag fordras såsom villkor för ett
bankbolags bildande, att bolaget tinnes vara nyttigt för det allmänna.
T avseende härå erinrar departementschefen, att enligt motiven till lagen
syftet med berörda bestämmelse vore att förhindra, det uppkomsten av
nya bankbolag bleve så stark, att de bleve till skada för ett sunt affärsliv
och har departementschefen därför med åberopade bestämmelse till
förebild föreslagit ett stadgande av innehåll, att bankbolags rörelse må
av annat bankbolag övertagas allenast i fall Kungl. Maj:t, där det
linnes vara till nytta för det allmänna, lämnar tillstånd därtill.
Mot innehållet i denna bestämmelse riktar sig den av herr Borell
väckta motionen, då han förmenar, att med den av Kungl. Maj:t föreslagna
formuleringen av lagstadgandet åt den ifrågasatta prövningsrätten
komme att givas en vida större räckvidd än bankkommittén avsett.
Enligt utskottets mening torde emellertid de farhågor, som i
detta avseende uttalas i motionen, få anses vara överskattade. Syftet
med den nu föreslagna liksom ock med gällande prövningsrätt i fråga
om bankbolags bildande lärer nämligen, enligt vad som framgår av de
anförda motiven, icke vara annat än att söka förhindra sådana fall,
då med hänsyn till allmänna intressen övervägande skadliga verkningar
kunna väntas uppkomma. Vid tillämpningen av den nu förefintliga
prövningsrätten lärer ock städse förfaras i överensstämmelse härmed.
Tjuder sådana förhållanden och då såväl svenska bankföreningen som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
20 .
bankinspektionen lämnat förslaget i detta avseende utan invändning,
har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till propositionen i denna de!.
Beträffande härefter frågan om lagens ikraftträdande har bankkommittén
gjort det uttalandet, att en blivande lagstiftning angående
förbud mot banksammanslagningar utan Kungl. Maj:ts tillstånd borde
göras tillämplig även på de sammanslagningar, angående vilka vid tiden
för lagens ikraftträdande preliminära avtal träffats men definitiva beslut
ännu icke fattats. Åven härutinnan ansluter sig utskottet till kommitténs
uppfattning och har utskottet följaktligen icke kunnat biträda
det av greve Spens i hans motion framställda yrkandet. Utskottet
har sålunda ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, att lagen
skall träda i kraft dagen efter dess offentliggörande.
Mot Kungl. Maj:ts förslag angående banks förvärv av aktier i annan
bank, inhemsk eller utländsk, liksom mot propositionen i övrigt har
utskottet icke funnit anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, med avslag å de i ämnet väckta
motionerna T: 140 och I: 139, må bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande proposition.
Stockholm den 28 februari 1919.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid delta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, friherre Langenskiöld, Wickman, Roos,
Enhörning, Modig och Lindgren samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Bogren. Borg, Sommelius, Jonsson i Gambods,
Borggren, Lindvall och Hagman.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankon!skottets utlåtande Nr 14.
2J
Reservation
av herrar Hedenstierna, Neiglick, friherre Langenskiöld, Boos, Enhörning
och Lindgren, vilka anfört följande:
»Beträffande lydelsen av 254 a § i förevarande lagförslag ävensom
beträffande tiden för lagens ikraftträdande ha vi icke kunnat biträda
utskottets beslut.
\''i instämma i vad såväl kommittén som departementschefen uttalat
rörande dels bankkoncentrationen inom vårt land dels ock lämpligheten
av att viss prövningsrätt införes i fråga om banksammanslagningar.
Då det emellertid här gäller ett ytterligare ingripande i formerna
för utövande av en redan tillåten verksamhet, synes det vara
nödigt, att den ifrågasatta rätten att hindra en sammanslagning inskränkes
till sådana fall, då denna med hänsyn till allmänna intressen
kan komma att hava övervägande skadliga verkningar. Med den av
Kung!. Maj:t föreslagna formuleringen av 254 a § torde emellertid denna
prövningsrätt erhålla en större räckvidd än vad såväl kommittén som,
såvitt framgår av motiveringen i statsrådsprotokollet, även Kungl. Maj:t
avsett. Fast mera synes det oss stå i överensstämmelse med denna
motivering, att i anslutning till det av herr Borell i hans motion (I: 140)
framställda yrkandet ifrågavarande stadgande avfattas så att det vid
prövningen tillses, att övertagandet av annat bankbolags rörelse finnes
icke vara till skada för det allmänna. Eu omredigering av 254 a § i
sådant syfte finna vi därför erforderlig.
Beträffande tiden för lagens ikraftträdande avser Kungl. Maj:ts
proposition, att lagen skall få gällande kraft dagen efter dess offentliggörande.
Härigenom komme lagen att vinna tillämpning även å sådana
banksammanslagningar, angående vilka vid tiden för lagens ikraftträdande
de grundläggande avtalen träffats men slutliga beslut ännu icke
fattats. I greve Spens’ motion åter föreslås, att lagen i nu förevarande
avseende icke skall äga tillämpning å banksammanslagning, angående
vilken vid tiden för lagens ikraftträdande beslut blivit å en bolagsstämma
i en var av de avhandlande bankerna’ fattat, ehuru det definitiva
fastställandet därav genom beslut å ytterligare en bolagsstämma
ännu ej skett.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
På sätt motionären framhåller synes det även oss vara för rättstilliten
inom samhällslivet av största vikt, att giltigheten av avtal, som
träffats i överensstämmelse med gällande lag, respekteras.
Beträffande banksammanslagningar i det läge, som avses i greve
Spens’ motion, förmena vi, att desamma i realiteten äro att anse såsom redan
avgjorda och att de åtgärder, som rörande dessa sammanslagningar
ytterligare kunna ifrågakomma, endast äro av mera formell natur. Vid
sådant förhållande kan det icke vara riktigt att låta det nu föreliggande
lagförslaget erhålla retroaktiv verkan å de sålunda sakligt beslutade
sammanslagningarna, helst, såsom motionären jämväl uttalar, de kontraherande
bankerna och de enskilda aktieägarna givetvis till avtalet knutit
förberedande anordningar för den utvidgade verksamheten samt ekonomiska
dispositioner av sådan betydelse, att en eventuell vägran av
fastställelse å beslutet skulle kunna medföra påföljder av synnerligen
omfattande och kännbar beskaffenhet.
Vi finna det därför nödigt, att en övergångsbestämmelse införes i
överensstämmelse med greve Spens’ motion.
På grund av vad sålunda anförts få vi, som i övrigt icke ha något
att erinra mot den kungl. propositionen, hemställa,
l:o) att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts
föreliggande proposition, i vad densamma avser 254 a §,
måtte för sin del besluta, att nämnda paragraf skall
erhålla följande ändrade lydelse:
»Ej må bankbolag övertaga annat bankbolags
rörelse med mindre Konungen, där övertagandet icke
finnes vara till skada för det allmänna, lämnar tillstånd
därtill.»
2:o) att riksdagen, med bifall till den av greve
Spens väckta motionen, måtte besluta, att till ifrågavarande
lag skall fogas en övergångsbestämmelse av
följande innehåll:
»Denna lag träder i kraft dagen efter den, då
densamma, enligt därå meddelad uppgift, från trycket
utkommit i Svensk författningssamling; dock att vad
i 254 a § stadgas ej skall äga tillämpning å banksammanslagning,
angående vilken vid tiden för lagens
ikraftträdande beslut blivit å en bolagsstämma i en
var av de avhandlande bankerna fattat, ehuru det defini
-
Banko it tufrot tets utlåtande Nr 14.
23
tiva fastställandet genom beslut ä ytterligare en bolagsstämma
ännu ej skett» samt
•bo) att den i ämnet väckta motionen I: 140 mä
anses besvarad genom vad under 1 :o) bär ovan hemställts.
»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:53 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, d a1 i texten