Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående befrielse delvis för vissa tjänstemän i riksbanken från betalningsskyldighet för uppkomna kassabrister.

5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:18, Utlåtande, angående befrielse delvis för vissa tjänstemän i riksbanken från betalningsskyldighet för uppkomna kassabrister.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli flen 6 mars 1919, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående befrielse delvis för vissa tjänstemän i riksbanken

från betalningsskyldighet för uppkomna kassabrister.

Med skrivelse den 6 nästlidna februari hava fullmäktige i riksbanken

till bankoutskottet överlämnat tre skrivelser, angående befrielse från betalningsskyldighet

för uppkomna kassabrister, nämligen från tjänstemannen

i första graden vid huvudkontoret P. Lilliehom, tjänstemannen i registratorsoch

bokhållargraden vid avdelningskontoret i Karlstad A. J. Roth samt

tjänstemannen i samma grad vid avdelningskontoret i Östersund Gr. Österberg.

I berörda skrivelse hava fullmäktige för egen del anfört följande :

*1 ®tt av fullmäktige den 10 januari 1918 avgivet yttrande över en av kassören Fullmäktige.

C. H. Kark gjord framställning om ersättning för en av honom i tjänsten liden förlust

å 4,500 kronor uttalade fullmäktige såsom sin mening, att det kunde verka

slappande på kassörernas uppmärksamhet och ansvarskänsla i fullgörandet av deras

tjänsteåligganden, om förluster av nu ifrågavarande slag av bankens medel ersattes,

och att man därför i regel måste ställa s''ig avvisande mot framställningar om sådan

ersättning.

På grund av då föreliggande omständigheter tillstyrkte emellertid fullmäktige,

att Kark måtte till */6 ersättas den lidna förlusten.

Samma principiella ståndpunkt till frågan om ansvaret för av kassörerna i

tjänsten lidna förluster, som av fullmäktige angavs i fallet Kark, intaga fullmäktige

allt fortfarande.

.Gemensamt för de nu föreliggande framställningarna är, att ingen av de sökande

är ordinarie kassör, utan de hava endast omhänderbaft resp. kassor på förordnande.

Den kassa, Lilliehorn skötte, var en av växlingskassorna, och bristen däri,

5,000 kronor särdeles stor. Detta belopp är dock icke det enda, som av Lilliehorn

under hans kassörsförordnande förlorats. Den 3 juni 1918 uppkom nämligen en brist

på kronor 318: 4 6, som av Lilliehorn betäcktes.

För gottgörande av bristen å 5,000 kronor anmälde Lilliehorn, att han saknade

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 sand. 14 höft. (Nr 18—20.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

egna medel och att han ej heller kunde anskaffa sådana. Han erbjöd sig emellertid

under hand att genom månatliga avbetalningar å 50 kronor så småningom gottgöra

den uppkomna kassabristen och fullmäktige läto genom beslut av den 25 juli 1918 vid

detta erbjudande tillsvidare bero. Från och med den 1 augusti 1918 har Lilliehorn

den förste i varje månad avbetalat 50 kronor, så att skulden för närvarande nedbringats

till 4,650 kronor.

Under sitt kassörsförordnande har Lilliehorn i missräkningspenningar uppburit

kronor 177: 78.

Bristen i den av Roth omhänderhavda kassan uppgick till 900 kronor, vilka

av Roth blivit ersatta.

På kassörsförordnanden under år 1918 har Roth haft en inkomst av kronor

56: 94.

För Österberg uppgår förlusten till 1,325 kronor, som han icke kunnat ersätta,

utan hava fullmäktige, liksom för Lilliehorn, genom beslut av den 12 september 1918

medgivit, att Österberg tillsvidare finge genom månatliga avbetalningar nedbringa sin

skuld. Österberg har sedermera från och med den 1 oktober 1918 månatligen avbetalat

25 kronor, varigenom skulden nedbragts till för närvarande 1,200 kronor.

I missräkningspenningar vid kassörsförordnande har Österberg under året uppburit

kronor 244: 9 9.

1 samtliga nu ifrågvarande fall har oaktat noggranna efterforskningar ingen

upplysning om tillkomsten av bristerna kunnat vinnas.

Emellertid föreligger ingen anledning för antagandet, att någon som helst oredlighet

från de sökandes sida skulle vara förhanden. I övertygelse härom samt med

hänsyn såväl till att kassörsgöromålen i riksbanken under det gångna året varit synnerligen

omfattande och ansträngande, varom den ständigt ökade sedelstocken bär

vittne, som ock den rådande, svåra dyrtiden anse sig fullmäktige kunna hemställa,

att utskottet ville utverka riksdagens tillstånd till att

Full- dels 4/5 av Lilliehorns och Österbergs kassabrister, kronor 5,000 resp. 1,325,

mäktiges efterskänkas och att resterande får genom månatliga avbetalningar, som hittills, gäldas,

hemställan. QCjl att av förlust, Roth lidit, 900 kronor, får till honom av riks
bankens

medel utbetalas.»

Lilliehorns den 10 sistlidna januari dagtecknade skrift är av följande

innehåll:

P. Linie- »Vid avslutningen den 2 juli 1918 av den växlingskassa, som jag då i riks
horns

skrift, banken omhänderhade, befanns under dagen hava uppstått en brist å 5,000 kronor.

Sedan jag förgäves sökt utröna, huru denna brist uppkommit, lärer det tillkomma

mig såsom ansvarig för kassan att täcka densamma.

Emellertid har jag för ändamålet ej några medel och nödgas därför söka att

genom lån anskaffa sådana. Men då detta skulle, särskilt under nuvarande dyrtid,

synnerligen hårt betunga min ekonomiska ställning, har jag trott, att även för mig

skulle kunna påvisas så ömmande omständigheter, att, såsom förut i liknande fall ägt

rum, framställning om eftergift från riksbankens sida av bråtens betalning skulle

kunna anses befogad.

På grund härav har jag uti skrivelse den 10 juli 1918 hos herrar fullmäktige

anhållit om anstånd tillsvidare med inbetalning av det felande beloppet, för att jag

skulle kunna till bankoutskottet göra framställning i angivna syfte, men har jag senare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

i )

förklarat inig villig att genom månatliga avbetalningar av 50 kronor söka gottgöra

den uppkomna bristen, därvid fullmäktige enligt beslut den 25 juli 1919 låtit tillsvidare

bero.

Även om härigenom beredes möjlighet att så småningom avbetala skulden förorsakas

mig likväl en mycket kännbar minskning av mina inkomster, som förutom

krigstidslillägg uppgå till 386: 5 4 kr. i månaden och således även utan avdrag knappt

förslå till ett nödtorftigt uppehälle.

Därför vågar jag vördsamt anhålla, att utskottet måtte utverka befrielse för

mig att erlägga återstående delen av ifrågavarande skuld, ävensom rätt för mig att

återbekomma av mig redan erlagda belopp för avbetalning av ifrågavarande brist.»

Kolli har i sin den 16 november 1918 dagtecknade skrift anfört

följande:

»Under den tid, undertecknad sistlidna sommar tjänstgjorde såsom t. f. kassör-4- J- Roths

vid Riksbankens avdelningskontor i Karlstad, utvisade kassan den 2 juli en brist av skrift.

900 kronor.

Upprepade undersökningar för utrönande av bristens orsak hava ej givit något

resultat. Förfrågningar har gjorts hos personer, firmor och institutioner, som trafikerat

kassan nämnda dag, om hos dem kassaöverskott uppstått, men dessa förfrågningar ha

besvarats nekande. Vid den inventering av kassan, som av tjänstförrättande kassören

varje dag äger rum efter expeditionstidens slut, tillses noga, att kassan stämmer, och

vid dylik inventering den 1 juli och 20 juni (30 juni söndag) har anledning till anmärkning

ej förekommit. Till belysande av kassarörelsen den 2 juli kan meddelas,

att från dagkassan under expeditionstidens lopp utkvitterades 234,350 kronor; kassaomsättningen

utgjorde: inbetalningar 1,067,488 kr. 45 öre, utbetalningar 1,217,089 kr.

26 öre.

Den tjänsteman, som uppehåller kassörsbefattningen, är skyldig ersätta vid

kassarörelsen uppkommande förluster. Tjänsteman i registrators- och bokhållargraden

äger vid förordnande som kassör vid härvarande riksbankskontor uppbära förutom

egen lön med kassörstjänsten förenade missräkningspenningar efter 500 kr. pr år och

tjänstgöringspenningar efter 1,200 kr. pr år, men avstår från egna tjänstgöringspenningar

efter 1,000 kr. pr år. Den vid kassörstjänsten uppstående höjningen i avlöning utgör

alltså endast cirka kr. 1: 9 4 pr dag, varav torde framgå, att det med kassané skötande

förenade större ansvaret och den ävenledes därmed följande risken ej på något sätt

täckas av den vid förordnandet ökade inkomsten.

På grund av ovan anförda omständigheter vågar jag — under framhållande

tillika av att jag i saknad av kapital måst täcka bristen med upplånta medel —

därför vördsammast anhålla, att bankoutskottet ville ho3 riksdagen föreslå, att till

mig utbetalas ersättning för nämnda kassabrist med niohundra (900) kronor.»

Österbergs till fullmäktige i riksbanken ställda, den 18 september

1918 dagtecknade framställning är av följande lydelse:

»Härigenom vågar jag vördsamt hemställa, att herrar fullmäktige ville hava Cr. Östergodheten

söka utverka befrielse för mig från ersättningsskyldighet för en i härvarande ^er9s skrift.

riksbankskontors expeditionskassä den 2 dennes under mitt tillfälliga förordnande

som kassör uppkommen förlust å kr. 1,325: —.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

13 ankout skottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Såsom stöd för min anhållan tillåter jag mig vördsamt anföra, dels att kassagöromålen

vid kontoret nämnda dag voro exceptionellt omfattande — på grund av

extra kassadagar för regementena m. m. —, dels att genom vid kontoret inträffade

dödsfall och sjukdomsfall personalen var så decimerad, att åt kassören så gott som

ingen uppräkningshjälp kunde lämnas, varför det var svårt att kunna behärska arbetet

vid kassan. Som ännu en förmildrande omständighet vågar jag åberopa, att jag

endast på grund av tillfälligt förordnande skötte kassörsbefattningen och givetvis icke

besitter den vana vid kassans handhavande som en ordinarie kassör blivit i tillfälle

att tillägna sig. Det bortkomna beloppet har trots de noggrannaste efterforskningar

icke kunnat tillrättaskaffas.»

Enligt utskottets mening lärer man endast i undantagsfall, då särskilt

vägande skäl äro för handen, böra skänka understöd åt framställningar av

ifrågavarande slag. Det må bär särskilt erinras, såsom också fullmäktige

framhålla, att kassörsgöromålen i riksbanken under förlidet år varit synnerligen

omfattande och ansträngande. Av utredningen i ärendet framgår, att

ifrågavarande tjänstemän, vilka ej varit ordinarie kassörer utan endast på

förordnande omhänderhaft respektive kassor, vid de angivna tillfällena haft

att arbeta under ogynnsamma omständigheter. Under sådana förhållanden

synes det utskottet jämväl med hänsyn till rådande dyrtid vara med billighet

överensstämmande, att de till någon del ersättas den förlust, som de lidit;

och har utskottet därvid icke haft något att erinra mot det förslag i berörda

avseende, som framställts av fullmäktige.

Utskottet har icke heller något att invända mot att beträffande Lilliehorn

och Österberg återstående belopp må, såsom hittills, gälldas genom månatliga

avbetalningar.

Därest Lilliehorn och Österberg sålunda till viss del befrias från

betalningsskyldighet, torde det vara lämpligt att i sammanhang därmed

ifrågavarande belopp avskrivas ur räkenskaperna.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva

a) dels att av de kassabrister, som för tjänstemannen

i första graden vid huvudkontoret P. Lilliehorn och

tjänstemannen i registrators- och bokhållargraden vid kontoret

i Östersund Gr. Österberg vid ifrågavarande tillfällen

uppkommit, å respektive 5,000 kronor och 1,325

kronor, må efterskänkas fyra femtedelar eller således för

Lilliehorn 4,000 kronor och för Österberg 1,060 kronor,

dels ock att återstående belopp må såsom hittills gäldas

genom månatliga avbetalningar;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 18. 5

1)) att ifrågavarande belopp å resp. 4,000 kronor och

1,000 kronor må ur riksbankens räkenskaper avskrivas, och

c) att till tjänstemannen i registrator- och bokhållargraden

vid kontoret i Karlstad A. J. Roth må av

riksbankens medel utbetalas fyra femtedelar av den förlust

å 900 kronor, som lian vid ifrågavarande tillfälle lidit,

eller således ett belopp av 720 kronor.

Stockholm den 0 mars 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Iledenstierna, Gustafsson, Neiglick, friherre

Langenskiöld, Boos, Hedenström, Modig och Lindgren samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Bogren, Borg,

Jonsson i Gumboda, Lindvall, Bäclclund och Hagman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.