Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående fullmäktiges i riksbanken förslag om personligt lönetillägg till förvaltaren vid Tumba bruk, civilingenjören J. Vestergren.

1919-03-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:20, Utlåtande, angående fullmäktiges i riksbanken förslag om personligt lönetillägg till förvaltaren vid Tumba bruk, civilingenjören J. Vestergren.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

11

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1919, kl. 2 e. ni.

Utlåtande, angående fullmäktiges i riksbanken förslag om personligt

lönetillägg till förvaltaren vid Tumba bruk, civilingenjören

J. Vestergren.

Med skrivelse den 30 januari 1919 hava fullmäktige i riksbanken,

under åberopande av vad inspekterande fullmäktigen för Tumba bruk enligt

bifogat protokollsutdrag anfört, hemställt,

natt utskottet måtte utverka riksdagens bifall till ett personligt lönetillägg

å 5,000 kronor om året åt förvaltaren vid bruket J. Vestergren,

att utgå från och med den 1 juni 1918,* under villkor att han förbinder

sig att icke uppsäga sin befattning inom fem år från nämnda dag.

Inspekterande fullmäktigens anförande i ärendet äi«av följande lydelse:

»I skrivelse den 23 maj 1918 hemställde fullmäktige till bankoutskottet be- Inspekteträffande

förvaltaren J. Vestergren, rande full
a^t

utskottet måtte utverka riksdagens bifall till ett personligt lönetillägg av Tumlfabfuk.

5.000 kronor om året utöver nu bestämda löneförmåner åt bemälde Vestergren att

utgå från och med den 1 juni 1918 under villkor, att han förbinder sig att icke uppsäga

sin befattning inom fem år från nämnda dag.

Bankoutskottet ansåg sig emellertid icke kunna tillstyrka högre lönetillägg än

3.000 kronor och därvid fäst villkor jämlikt bankofullmäktiges förslag. Och riksdagen

beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

När fullmäktige vid sitt ovanberörda förslag om personligt lönetillägg för den

nuvarande förvaltaren vid Tumba fäste det villkoret, att han icke skulle uppsäga sin

befattning inom fem år, var det givetvis för att, medan man å ena sidan fastställde

eu så pass hög avlöning, att densamma borde åtminstone i någon mån kunna bestå

i konkurrens med de avlöningar, som den privata pappersindustrien kunde bereda,

man vid sådant förhållande å andra sidan höll före, att platsens innehavare kunde

och bolde binda sig för en avsevärd tid framåt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

När nu riksdagen på bankoutskottets hemställan ansåg sig icke''höra bevilja

högre lönetillägg än 3,(''00 kronor, bortföll den jämvikt mellan lönetillägg och bundenhet

under viss tid, som fullmäktige med sitt förslag torde hava åsyftat.

Då emellertid förvaltaren, underrättad om riksdagens beslut, icke ansåg sig

kunna ingå på $et ifrågavarande villkoret att icke uppsäga sin befattning inom fem

år, har han icke heller tillgodoräknat sig något lönetillägg enligt riksdagsbeslutet.

I min förlidet år till fullmäktige i detta ämne avlåtna skrivelse tillät jag mig

att kraftigt betona, att, därest lönen icke sattes så högt, att lockelser från den privata

pappersindustrien i någon mån motvägdes, vore det fara, att platsens innehavare, så

snart något bättre yppade sig, skulle söka sig därifrån, varav följden skulle bliva,

att man icke skulle kunna uppehålla den kontinuitet och den tradition, som måste

anses nödvändig för en så betydelsefull och ömtålig fabrikation som riksbankens

sedeipapperstillverkning. I detta avseende har den nuvarande förvaltaren vid Tumba

icke saknat frestelser. Då från utomstående håll meddelats mig, att ett anbud skulle

avgivits till förvaltaren Vestergren, vände ]ag mig först till det bolag, som skulle givit

anbudet, och bekom av dess ledare ett konfidentiellt skriftligt meddelande, varav

framgick, att förvaltaren erbjudits en plats med flerdubbelt högre avlöning mot hans

avlöning enligt staten för Tumba bruk. Och på min direkt till förvaltaren framställda

fråga, varför han avböjt detta anbud, svarade mig denne, att han icke ansåg sig

handla lojalt mot Tumba bruk, ifall han, som inlett det stora ombygget därstädes,

lämnade bruket, innan den nya fabriken kommit i gång.

Vitsordande den pliktkänsla, som tagit sig uttryck i detta beslut, och som

jag städse, i stort som smått, kunnat konstatera hos förvaltare Vestergren, får jag,

med hänsyn till hans från kompetenta håll erkända stora insikt och skicklighet, hans

nit och intresse, härmed hos fullmäktige förnya min framställning av förlidet år.

Härutöver vill jag tillåta mig att framhålla, hurusom prisen på s. k. finpapper

ytterligare stigit avsevärt, och att efterfrågan på verkligt framstående papp«rsbruksledare

alltjämt är stor. . Redan, en flyktig granskning av senast kända uppgifter

rörande pappersmäns inkomster visar ock en stegring utöver de uppgifter, som jag

förlidet är meddelade. Slutligen hava, som väl bekant är, levnadskostnaderna än

ytterligare stigit. *

Jag ber att få erinra, att befattningen som förvaltare vid Tumba bruk innebär

chefskapet för en industriell drift, vilkens tekniska och ekononomiska resultat i hög

grad är beroende av innehavarens personliga kvalifikationer, varför, liksom vid vissa

andra statens affärsdrivande verk, man främst synes böra taga sikte på önskvärdheten

att för det åsyftade ändamålet förvärva och behålla en erkänt dugande man. Detta

åter vinnes icke, därest icke en viss och ganska betydande hänsyn tages till motsvarande

löner inom den enskilda industrien. Ehuruväl denna synpunkt skulle kunna

motivera en vida högre lön, och ehuru förhållandena under 1919 ännu mera än under

1918 kunnat motivera högre löneökning, har jag dock icke ansett mig böra föreslå

högre lönetillägg än vad jag förlidet år föreslog eller femtusen kronor.

Därvid vill jag emellertid framhålla, att förvaltaren Vestergren under sistförfiutna

år haft ett oerhört drygt arbete. Under sagda år har nybyggnaden börjat nalkas

sitt slut med alla sina maskinella anordningar och med all den extra omsorg, allt det

ökade ansvar, som med anledning därav påvilat förvaltaren. Samtidigt därmed har

tillverkningen av sedelpapper varit större än någonsin, och denna oerhörda påfrestning

har måst mötas i det gamla, delvis nästan fallfärdiga bruket med dess dåliga, illa belägna

och för arbete hinderliga lokaler. Att detta oaktat bankens sedelpappers behov, ?m

s. 13 Kontrollera mot PDF

\Nanl<outs](ottcts utlåtande Nr 20. 13

ock med anlitande av övertidsarbete och forcering, kunnat fyllas, måste räknas förvaltaren

till en mycket stor förtjänst. Jag vill i detta avseende erinra, att sedelpapperstillverkningen,

som i medeltal för åren 1914—1916 uppgått till ej fullt 16 miljoner blanketter,

för år 1917 steg till över 74 miljoner och för år 1918 till nära 26 miljoner

blanketter.

Med hänsyn härtill vill jag tillåta mig föreslå, att fullmäktige ville hemställa,

att lönetillägget för förvaltare Vestergien må få beräknas utgå, såsom i fjolårets skrivelse

föreslogs, från och med den 1 juni 1918.»

1 likhet med inspekterande fullmäktigen för Tumba bruk anser utskottet

det vara av vikt, att riksbanken såsom föreståndare för bruket får

behålla en fullt kompetent och dugande kraft. Under sådana förhållanden

torde det emellertid vara nödvändigt att tillse, att en tillräcklig avlöning

kan erbjudas honom för att möta konkurrensen från den enskilda industrien.

Då, enligt vad utskottet inhämtat, den nuvarande förvaltaren emottagit ett

synnerligen fördelaktigt anbud från företag inom nyssnämnda industri, har

utskottet för sin del ansett sig böra tillstyrka det lönetillägg, som nu blivit

ifrågasatt eller 5,000 kronor, men synes detta lämpligen böra utgå först

från och med innevarande års början.

I enlighet med fullmäktiges förslag torde- såsom villkor böra föreskrivas,

att Yestergren förbinder sig att icke uppsäga sin befattning inom

fem år från och med den 1 januari 1919.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att till förvaltaren vid

Tumba bruk civilingenjören J. Yestergren må utgå ett

personligt lönetillägg å fem tusen kronor årligen, räknat

från och med den 1 januari 1919, under villkor att han

förbinder sig att icke uppsäga sin befattning inom fem

år från nämnda dag.

Stockholm den 6 mars 1919.

På bankoutskottets vägnar:

Utskottet.

ERNST HEDENSTIERNA.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Gustafsson, Neiglick, Wickman,

Enhörning, Hedenström, Modig och Schyller, samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Bogren, Sommelius,

Jonsson i Gumboda, Lindvall, Lovén och Hagman.

Reservationer:

av herr Hedenström, som anfört:

»Mot det beslut, vartill utskottet kommit beträffande förböjande av

det personliga lönetillägget åt förvaltare J. Vestergren till 5,000 kronor, är

jag av avvikande mening.

Föregående års riksdag beviljade förvaltare Vestergren ett personligt

lönetillägg av 3,000 kronor och är därmed förvaltarens lön jämte därtill

kommande betydande naturaförmåner högre än landshövdinge- och statsrådslönema,

och synes mig denna lön mer än väl svara mot med befattningen

förenade arbete och ansvar.

Därtill kommer, att tillverkningen »alltjämt måste bedrivas i det gamla

nästan fallfärdiga bruket med dess dåliga, illa belägna och för arbete hinderliga

lokaler», ett förhållande, som i motsats till vad från bankofullmäktige

andragits, synes mig tala för att planläggningen och utförandet av det

nya brukets byggande ej bedrivits med den framsynthet och omtanke, som

kunde varit möjliga.

I anslutning till det ovan uttalade anser jag, att utskottet bort hemställa,

att den gjorda framställningen icke bör föranleda

riksdagen att med frångående av sitt föregående år fattade

beslut nu besluta detta personliga lönetillägg.»

samt av herrar Jonsson i Giumboda och Lovén.

STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS F.FTR. 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.