Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående vissa pensioner och understöd. Bankoutskott^ får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående tionde huvudtiteln. A.

1919-03-18 · 24 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:25, Utlåtande angående vissa pensioner och understöd. Bankoutskott^ får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående tionde huvudtiteln. A.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

t

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1919 kl. 1 e. m.

Utlåtande angående vissa pensioner och understöd.

Bankoutskott^ får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda

till utskottet hänvisade framställningar angående tionde huvudtiteln.

A. Det militära pensionsväsendet;

l:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1919 dagtecknad

proposition, nr 91, har Kung], Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Roslags 2:a kompani nr

50 August Vilhelm Andersson Fast må tilldelas pension, såsom hade han

tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

Utredningen i ärendet återfinnes i nämnda statsrådsprotokoll, till

vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,

hemställer,

att Kung!. Maj:ts framställning i ämnet må vinna

riksdagens bifall.

2:o) I proposition nr 136 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att förre båtsmännen vid södra Hallands kompani nr °13

Lats Johan Salomonsson Löfskog och vid norra Hallands kompani nr

141 Carl Andreas''071 Lundby och nr 187 Johan August Carlsson Palmqvist''

må tilldelas pension, såsom hade de tjänat i tjugu år från tjugu

ars ålder.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden

den 28 februari 1919, till vilket utskottet får hänvisa.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 sand. 19 käft. (Nr 25.) 1125 19 1

Angående

pension åt f.

båtsmannen

A. V. A:son

Fast.

Angående

pension åt f.

båtsmännen

L. J. Salomonsson

Löfskog,

C- Andreasson

Lundby och

J. Carlsson

Palmqvist.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Angående

fyllnadspension

åt

kaptenen

G. Å. H:son

Hrilioths

änka och barn.

Angående

pension åt

arbetarna vid

Karl Gustafs

stads gevärsfaktori

G■ G.

Stolt och C• G.

Carlsson.

2 Bankoutslcottets utlåtande Nr 25.

Icke heller mot denna framställning har utskottet funnit något att

erinra och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 136

må av riksdagen bifallas.

B. Allmänna indragningsstaten.

I. Angående lantförsvarsdepartementet.

3:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 84, har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att kaptenen vid generalstaben G.

A. H:son Brilioths änka Alma Viktoria Rodhe Brilioth, lödd Lundström,

och makarnas minderåriga dotter Gertrud Marianne må, utöver dem författningsenligt

tillkommande pension och pupilltillägg från arméns nya

änke- och pupillkassa, från och med den 1 juli 1918 komma i åtnjutande

av pensioner å allmänna indragningsstaten, änkan så länge hon förblivei

i sitt nuvarande änkestånd med 900 kronor årligen samt dottern till

och med det år, varunder hon fyller 18 år, med 225 kronor årligen.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden den 7 februari 1919.

Under hänvisning till tidigare beslut av riksdagen i liknande fall,

hemställer utskottet,

att förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

4:o) I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1919 dagtecknad

proposition, nr 85, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att envar av arbetarna vid Karl

Gustafs stads gevärsfaktori Carl Gustaf Stolt och Carl Gustaf Carlsson

må från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas

från sin anställning vid gevärsfaktoriet, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension, Stolt med 500 kronor

och Carlsson med 600 kronor.

Utskottet, som i avseende å utredningen tillåter sig att hänvisa till

ovanberörda statsrådsprotokoll, har ansett sig böra tillstyrka förslaget och

hemställer alltså,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

3

att riksdagen må medgiva, att vardera av arbetarna

vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori Carl Gustaf

Stolt och Carl Gustaf Carlsson må från och med månaden

näst efter den, under vilken han entledigas från

sin anställning vid gevärsfaktoriet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

årlig pension, Stolt med femhundra kronor och Carlsson

med sexhundra kronor.

5:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 86, har Kungl. Maj:t A^™dedt

föreslagit riksdagen medgiva, att arbeterskorna vid ammunitions fabriken arbeterskorna

Matilda Eriksson, Margareta Eriksson och Hedda Maria Nilsson-Gry ting vJdma™~n

må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta Matilda

årlig pension, Matilda Eriksson från och med ingången av år 1918 med ^ar^reta

300 kronor samt vardera av Margareta Eriksson och Hedda Maria Nilsson- Eriksson och

Gryting från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledi- b^m. mugats

från sin anställning vid ammunitionsfabriken, med 400 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantlörsvarsärenden

den 7 februari 1919, till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,

hemställer,

att Kungl. Majt:s framställning må vinna riksdagens

bifall.

6:o) I en till riksdagen den 7 februari 1919 avlåten proposition, Angteni^

nr 87, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt ut- logementsdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, uppassare

föreslagit riksdagen medgiva, att logementsuppassaren vid krigsskolan skolan p A

Per August Zetterqvist må från och med månaden näst efter den, under zetterqvist.

vilken lian entledigas från sin anställning vid krigsskolan, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 600 kronor.

Under hänvisning till den i ovanberörda statsrådsprotokoll förebragta

utredningen i ämnet får utskottet, med tillstyrkande av bifall till

Kungl. Maj:ts framställning, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att logementsuppassaren

vid krigsskolan Per August Zetterqvist må Irån

och med månaden näst efter den, under vilken han

opaginerad Kontrollera mot PDF

''4 BanJcoutslcottets utlåtande Nr 25.

entledigas från sin anställning vid krigsskolan, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av sexhundra kronor.

pennsåiondeät ,.7:0) Under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

baderskan vid lantförsvarsärenden den 21 februari 1919 har Kungl. Maj:t i proposition

K.rirSSjol2,.m 123 [ereslagit . riksdagen medgiva, att baderskan vid krigsskolan,

änkan Kristina, Vilhelmina Jonsen, född Svensson, må från och med

månaden näst efter den, varunder hon erhåller entledigande från sin anställning

vid krigsskolan, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 450 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i ovanberörda statsrådsprotokoll,

till vilket utskottet får hänvisa.

Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning har icke givit utskottet

anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att baderskan vid

krigsskolan, änkan Kristina Vilhelmina Jonsén, född

Svensson, må från och med månaden näst efter den,

varunder bou erhåller entledigande från sin anställning

vid krigsskolan, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

fyrahundrafemtio kronor.

II. Angående civildepartementet.

^tillaggs-6 &-o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kam
pensto»

åt nioren (nr 63) av herr Stenström jämte tva andra ledamöter inom kamJhefenbFåH.

“aren samt ,den andra mom andra kammaren (nr 175) av herr Nilsson

Schiytern. i Kabbaip jämte likaledes tva andra av kammarens ledamöter, hemställes,

»att riksdagen ville besluta, att till f. d. byråchefen F. H. Schiytern

skall från anslag å riksstatens tionde huvudtitel utgå en årlig tilläggspension

av 1,000 kronor».

Till stöd för framställningen anföra motionärerna följande:

»U d. byråchefen i kungl. generalpoststyrelsen Frans Herman Schiytern,

ordförande i kommittén för avgivande av utlåtanden och förslag rörande reglering

av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m. (den s. k.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott ds utlåtande Nr 25.

5

1902 års löneregleringskommitté), är berättigad att av postmedlen åtnjuta eu

årlig pension å 5,000 kronor.

l)å vi undertecknade nu genom denna motion tillåta oss att draga under

riksdagens prövning frågan, huruvida nämnda pensionsbelopp kan anses motsvara,

vad som skäligen bör såsom pension tillkomma f. d. byråchefen Schlytern, få vi

till en början för upplysning rörande Schlyterns hittillsvarande verksamhet i

statens tjänst och uppdrag meddela följande huvuddrag därav.

Schlytern, som är född den 29 december 1843, blev, efter utnämning till

vice häradshövding och därpå följande tjänstgöring å olika befattningar inom

statstjänsten och hos riksdagen, den 15 mars 1878 ordinarie byråchef i generalpoststyrelsen.

Den 13 december 1889 förordnades lian till ledamot i kommittén för utredning

av fråga om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse.

(Kommitténs betänkande avgivet den 2 mars 1892.)

Vidare förordnades Schlytern — efter det generalpostdirektören J. E. von

Krusenstjerna utnämnts att vara statsråd och chef för civildepartementet -- den

9 oktober 1896 att tillsvidare förvalta generalpostdirektörsämbetet med rätt att

åtnjuta de med samma ämbete förenade löne- och övriga förmåner. Detta förordnande

upphörde den 5 juli 1902 i anledning därav, att von Krusenstjerna

avgått såsom statsråd och återtagit generalpostdirektörsämbetet.

Under tiden för Schlyterns chefskap för postverket fullgjorde han förordnanden

dels att vara Sveriges ombud vid den internationella postkongressen i

Washington år 1907, och dels att efter generaldirektören C. E. G. B. Storckenfeldt

vara ordförande i kommittén för utarbetande av förslag till nya stater för

post- och telegrafverken. (Kommitténs betänkande, i två delar, avgavs den 31

oktober 1901.)

Sedermera förordnades Schlytern den 3 oktober 1902 till ordförande i den

samtidigt tillsatta 1902 års löneregleringskommitté. Denna kommitté, inom

vilken Schlytern oavbrutet innehaft och utövat ordförandens uppdrag, har intill

denna dag avgivit 59 tryckta betänkanden och 149 skriftliga utlåtanden.

Den Schlytern såsom byråchef tillkommande årsavlöning utgick enligt 1878

års lönereglering för generalpoststyrelsen med 4,400 kronor i lön, vartill efter

fem års tjänst kom ett alderstillägg å 600 kronor, samt 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar

eller således tillhopa resp. 6,400 och 7,000 kronor; (dock att

Schlytern under sin omkring sexåriga förvaltning av generalpostdirektörsämbetet,

såsom förut anmärkts, åtnjöt de med samma ämbete förenade avlöningsförmåner).

Beträffande villkoren för byråchefsavlöningens åtnjutande gällde kungl. kungörelsen

den 6 december 1878; och innehöll denna bland andra den bestämmelsen,

att tjänsteman i generalpoststyrelsen skulle, då han uppnått 65 levnads- och 35

tjänstår, vara förpliktad att avgå från sin tjänst, Kungl. Maj:t eller generalpoststyrelsen,

där det tillkomme denna att utfärda avskedet, dock obetagat att låta

med detsamma anstå, därest och så länge tjänstemannen prövades kunna i tjänsten

på ett tillfredsställande satt gagna det allmänna och kunde finnas villig att

kvarstå i tjänsten.

Emellertid — när den tid nalkades, då Schlytern skulle uppnå 65 års ålder

(den 29 december 1908), mottog han från vederbörande i generalpoststyrelsen

anmodan att inkomma med sin avskedsansökan; och erhöll han, sedan anmaningen

omedelbart efterkommits, avsked ur postverkets tjänst från och med den

1 januari 1909 med rätt att under sin återstående livstid av postmedel åtnjuta

en årlig pension av 5,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 25.

JJtskottet.

I denna ordning bör framhållas följande. — Det av Kung! Maj:t vid 1908

års riksdag framlagda förslaget till ny lönereglering för generalpoststyrelsen blev

väl av riksdagen avslaget. Men redan då och så mycket mera mot slutet av

året var det visst, att ett förslag om lönereglering för ifrågavarande styrelse,

innefattande avlöningsförbättringar för dess befattningshavare, skulle med det

snaraste och efter all sannolikhet redan vid 1909 års riksdag framföras av Kungl.

Maj:t. Så skedde också, och det förslaget antogs att träda i tillämpning med

1910 års ingång. .....

Hade nu Schlytern vid slutet av år 1908 ansetts fortfarande kunna i tjänsten

på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och förty fått kvarstå i sin byråchefstjänst

vid 1909 års lönereglerings ikraftträdande, skulle hans årspension,

med tillämpning av nämnda lönereglerings avlöningsbelopp för byråchef och 1907

års civila pensionslag, hava kommit att efter avsked utgå med 5,600 kronor, i

stället för som nu är fallet med 5,000 kronor.

Efter sitt avsked från byråchefstjänsten har Schlytern, fråusett pensionen,

för sitt arbete i statens uppdrag uppburit allenast arvode såsom ordförande i

löneregleringskommittén. Detta arvode har för dag, då kommittéarbete pågått,

i vilket Schlytern deltagit, utgått under tiden från kommitténs tillsättning till

och med år 1915 med 10 kronor och under tiden därefter till och med september

1918 efter 15 kronor samt utgår från och med oktober 1918 med 20 kronor.

Beträffande f. d. byråchefen Schlyterns ekonomiska ställning är det för

undertecknade känt, att denna i all huvudsak uppbäres av den honom tillkommande

pensionen och arvodet såsom löneregleringskommitténs ordförande.

I betraktande av de omständigheter, som föranlett bestämmandet av Schlyterns

pension till allenast dess nuvarande belopp, och med beaktande särskilt

därvid, att den ovan angivna realförutsättning, som kunde hava medfört högre

pension — att Schlytern kunnat fortfarande på tillfredsställande sätt gagna det

allmänna — i synnerlig grad visat sig föreligga, hava fulla skäl synts oss förefinnas

för övervägande, huruvida icke en lämpligen avvägd tilläggspension borde

tillerkännas Schlytern.

I sådant hänseende bör tillbörligen uppmärksammas, att det ordförandeuppdrag,

Schlytern bekläder i 1902 års löneregleringskommitté, lika så mycket

efter hans avsked från byråchefstjänsten som tidigare inneburit en betydelsefull

insats av personligt arbete, alltid krävande samt ihärdigt och ej sällan i hög

grad forcerat. Såsom riksdagens ledamöters egen erfarenhet och kännedom i

övrigt lära till fullo bestyrka, torde med visshet kunna sägas, att Schlyterns

ifrågavarande arbete —• präglat, liksom förvisso all hans verksamhet i statens

tjänst, av sträng pliktuppfyllelse — varit i synnerlig grad förtjänstfullt och för

de förekommande uppgifternas befordrande gagneligt.»

Med hänsyn till den synnerligen förtjänstfulla och gagnande verksamhet,

som f. d. byråchefen Schlytern under en lång följd av år utövat

inom löneregleringskommittén, anser utskottet, att han från statens

sida bör erhålla något särskilt erkännande, och har utskottet icke något

att erinra mot, att detta lämnas honom genom den av motionärerna

föreslagna tilläggspensionen, vilken torde böra anvisas å allmänna indragningsstaten

samt utgå från den tid, då Schlytern lämnar sitt uppdrag

såsom ordförande i nämnda kommitté.

s. 7 Kontrollera mot PDF

B a-nlc ont skottets utlåtande Nr 25.

7

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

I: 63 och II: 175, må medgiva, att f. d. byråchefen

Frans Herman Schlytern må, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, från och med månaden

näst efter den, då han lämnar sitt uppdrag såsom

ordförande i löneregleringskommittén, under sin återstående

livstid uppbära en årlig tilläggspension å etttusen

kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten.

9:o) Under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden den 21 februari 1919 har Kungl. Maj:t i en till riksdagen

avlåten proposition, nr 107, föreslagit riksdagen medgiva, att poliskonstapeln

Carl Gustaf Thorssell må från och med månaden näst efter den,

varunder hans anställning vid poliskåren upphör, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension till belopp

av 500 kronor, under villkor att pension med lika stort belopp

utgår av landsting, kommuner eller enskilda.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för ifrågavarande

framställning får utskottet, som icke funnit något att erinra mot

Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

10:o) I en till riksdagen avlåten jjroposition, nr 119, har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att nedannämnda änkor och barn

efter befattningshavare vid statens hospital och asyler må, änkorna så

länge de förbliva i nuvarande änkestånd och barnen intill uppnådd ålder

av 18 år, äga å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd

med följande belopp, nändigen

skrädderiföreståndaren vid Kristinehamns hospital Vilhelm Fritiof

Söderströms änka Klara Söderström, född Larsson, med 350 kronor och

vart och ett av makarnas tre minderåriga barn med 75 kronor, att utgå

från och med den 1 november 1918;

hantverksföreståndaren vid Östersunds hospital Anders Gustaf Eklunds

änka Albertina Josefina Eklund, född Olsson, med 350 kronor och

vart och ett av makarnas fem minderåriga barn med 75 kronor, att

utgå från och med den 1 oktober 1918;

Angående

pension till

poliskonstapeln

C. G. Thorssell.

Angående

årliga understöd

åt änkor

och barn efter

vissa befattningshavare

vid statens

hospital och

asyler.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Kr 25.

förste maskinisten vid Härnösands hospital Gabriel Karlsson Sandstens

änka Alma '' Sofia Sandsten, född Lundqvist, med 350 kronor och

vart och ett av makarnas två minderåriga barn med 75 kronor, att utgå

från och med den 1 december 1918;

sjukskötaren vid Uppsala hospital och asyl Gustaf Adolf Carlssons

änka Johanna Ingeborg Carlsson, född Jansson, med 300 kronor och

makarnas minderårige son med 60 kronor, att utgå från och med den 1

oktober 1918;

sjukskötaren vid samma anstalt Samuel Martin Samuelssons änka

Elin Sofia Samuelsson, född Eklund, med 300 kronor och vart och ett

av makarnas två minderåriga barn med 60 kronor, att utgå från och med

den 1 november 1918; samt

biträdande uppsyningsmannen vid Säters hospital Karl Frits Valdemar

Lindells änka Johanna Sofia Lindell, född Olsson, med 350 kronor och

vart och ett av makarnas två minderåriga barn med 75 kronor, att utgå

från och med den 1 oktober 1918.

Till statsrådsprotokollet över civilärenden den 21 februari 1919 har

departementschefen i ärendet anfört följande:

»I särskilda skrivelser, dagtecknade den 16 november 1918, den 23

november 1918, den 7 december 1918, den 18 december 1918 och den

22 januari 1919 har medicinalstyrelsen, med överlämnande av vederbörandes

därom gjorda ansökningar, gjort framställning angående pension

åt änkor och barn efter följande befattningshavare vid statens hospital

och asyler, nämligen skrädderiföreståndaren vid Kristinehamns hospital

Vilhelm Fritiof Söderström, hantverksföreståndaren vid Östersunds hospital

Anders Gustaf Eklund, förste maskinisten vid Härnösands hospital Gabriel

Karlsson Sandstén, sjukskötarne vid Uppsala hospital och asyl Gustaf

Adolf Carlsson och Samuel Martin Samuelsson samt biträdande uppsyningsmannen

vid Säters hospital Karl Frits Valdemar Lindell.

Av handlingarna i dessa ärenden, vilka jag anhåller att få på en

gång till behandling företaga, inhämtas huvudsakligen följande:

Söderström, som var född 1872, avled den 6 oktober 1918 och efterlämnade

såsom stärbhusdelägare dels änkan Klara Söderström, född Larsson, dels ock

fyra barn nämligen Karl Kudolf, född år 1898, Sten, född år 1901, Märta Vanda

Helena, född år 1906, och Gunnar Fritiof, född år 1912. Söderström anställdes

såsom skrädderiföreståndare vid Kristinehamns hospital år 1897 och har i denna

tjänst, som han innehade till sin död, enligt hospitalsdirektionens uttalande nedlagt

ett nitiskt och redligt arbete. Änkan är enligt intyg av vederbörande pastorsämbete

medellös.

Eklund, som, född år 1882, varit anställd såsom hantverksföreståndare vid

Östersunds hospital från och med den 1 december 1914 till sin den 1 september

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

‘.I

1918 timade död, efterlämnade förutom änka, Albertina Josefina Eklund, född

Olsson, fem minderåriga barn, födda åren 1908, 1910, 1911, 1915 och 1918. Den

efter honom förrättade bouppteckningen utvisar, att barnen och änkan befinna

sig i knappa omständigheter.

Sandsten, om vars tjänstetid vid Härnösands hospital upplysning saknas, var

född 1877 och avled den 11 november 1918. Hans efterlämnade familj, som enligt

intyg av hospitalsdirektionen befinner sig i synnerligen knappa omständigheter,

utgöres av änkan Alma Sofia Sandstén, född Lundqvist, samt två barn, födda

åren 1905 och 1908. Sandstén har enligt direktionens utsago städse skött sin

tjänst till dess stora belåtenhet.

Av sjukskötarne Carlsson och Samuelsson har den förre, som var född 1870

och avled den 14 september 1918, varit anställd som sjukskötare vid Uppsala

hospital och asyl sedan den 1 februari 1901. Den senare, som var född 1887

och avled den 5 oktober 1918, har tjänstgjort vid anstalten först såsom sjukvårdselev

från och med den 15 maj till och med den 30 november 1908 och därefter

såsom elev och sjukskötare sedan den 17 maj 1910. Efterlevande äro efter

Carlsson änkan Johanna Ingeborg Carlsson, född Jansson, och en son, född år

1906, samt efter Samuelsson änkan Elin Sofia Samuelsson, född Eklund, och två

söner, födda åren 1913 och 1915. Carlsson och Samuelsson hava båda, enligt vad

anstaltens överläkare upplyst, med nit och duglighet verkat i statens tjänst.

Lindell, som avled den 24 september 1918, efterlämnande änkan Johanna

Sofia Lindell, född Olsson, och två barn, födda åren 1906 och 1912, har varit

anställd som sjukskötare vid Nyköpings hospital från och med den 12 maj 1902

till och med den 15 maj 1904 samt i samma befattning vid Säters hospital från

och med den 21 augusti 1912 till och med den 31 maj 1915 samt såsom biträdande

uppsyningsman vid Säters hospital från och med den 1 juni 1915 till sin död.

Enligt vad upplyst blivit, har han med nit och redlighet verkat i statens tjänst.

I medicinalstyrelsens framställningar framhålles, att samtliga nu omförmälda

befattningshavare skulle, därest de levat över den 1 januari

1919, hava övergått till motsvarande befattning å den enligt kungörelsen

den 28 juni 1918 fastställda nya avlöningsstaten för sjukvårds- och ekonomipersonalen

vid statens anstalter för sinnessjuka. Därmed skulle också hava

följt skyldighet att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.

Deras familjer skulle till följd härav hava erhållit pensioner, uppgående

till följande av medicinalstyrelsen beräknade belopp, nämligen efterlevande

efter Söderström 765 kronor, efter Eklund 810 kronor, efter Sandstén 750

kronor, efter Carlsson 462 kronor, efter Samuelsson 495 kronor och efter

Lindell 675 kronor, allt för år räknat. Medicinalstyrelsen har i sina

berörda skrivelser vidare framhållit, att det synes hårt, att på grund av

tiden för vederbörandes död deras änkor och barn skola betagas de förmåner,

vartill de varit berättigade, om mannen levat endast några få

månader längre. Styrelsen har därför ansett det synnerligen behjärtansvärt,

att ovanbemälda änkor och barn måtte få komma i åtnjutande av

den pension, som skolat tillkomma dem, i händelse mannen hunnit övergå

Bihang till riksdagens protokoll 1919. S samt. 19 höft. (Nr 26.) 112519 2

Medicinal
styrelsen
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 25,

Statskontoret.

på den nya lönestaten, därvid emellertid pensionen, med hänsyn till att

vederbörande icke inbetalt några avgifter till änke- och pupillkassan,

dock torde böra något reduceras, förslagsvis med fem procent.

På grund härav har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen, att årlig pension till änkor och barn efter ovan

omförmälda befattningshavare måtte beviljas att utgå enligt de grunder,

som stadgas i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa den 15

december 1916, med nedan angivna årliga belopp, nämligen till änka

och barn efter Söderström med 726 kronor 25 öre, efter Eklund med

769 kronor 50 öre, efter Sandsten med 712 kronor 50 öre, efter Carlsson

med 438 kronor 90 öre, efter Samuelsson med 470 kronor 25 öre och

efter Lindell med 641 kronor 25 öre.

Till följd av särskilda remisser har statskontoret avgivit utlåtanden

ifråga om pension till stärbhusdelägare efter Söderström, Eklund, Sandsten,

Carlsson och Samuelsson den 22 januari 1919 samt ifråga om

pension till Lindells efterlämnade familj den 4 februari 1919.

Statskontoret anför i förstnämnda ärende följande:

»På grund av vad handlingarna innehålla synas goda skäl föreligga för utverkande

av något årligt understöd åt änkan Söderström och hennes minderåriga

barn. Då de avlöningsbelopp, som av medicinalstyrelsen lagts till grund för dess

förslag i förevarande pensionsfråga, trätt i kraft först med ingången av år 1919

och alltså först efter skrädderiföreståndaren Söderströms död, synes det statskontoret,

som om vid pensionsbeloppens avpassande i detta fall icke kan tagas

hänsyn till andra avlöningsförmåner än dem, Söderström åtnjutit. Enligt bilaga 1

vid löneregleringskommitténs betänkande (LVU) om reglering av avlöningsförhållanden

m. m. för personal vid statens hospital och asyler hava kontanta

avlöningsförmånerna enligt 1918 års utgiftsstat utgjort för den vid Kristinehamns

hospital anställde skräddaren 870 kronor, vartill torde komma, utom dyrtidsbidrag,

ålderstillägg å inemot 300 kronor jämte kostersättning ävensom naturaförmåner

av bostad med bränsle och lyse. Med beräkning av sistnämnda förmåners

värde till omkring 300 kronor, synes det belopp, vartill hänsyn bör

tagas vid avpassande av pensionerna i detta fall, kunna uppskattas till omkring

1,500 kronor.»

På grund härav och då riksdagen beviljat pension å 365 kronor åt

änkor efter hospitalsuppsyningsman, å 350 kronor åt änkan efter eu

andre maskinist vid Östersunds hospital och å 300 kronor åt änkan efter

en portvakt vid Uppsala hospital, har statskontoret, med erinran tillika,

att understöd åt avliden befattningshavares barn plägar av riksdagen

beviljas i regel endast för tiden intill uppnådd ålder av 18 år, funnit

sig böra på döt sätt tillstyrka bifall till förevarande framställning, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Hanköntn kottets uttalande Nr ''dä. 11

statskontoret hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att Söderströms änka och makarnas minderåriga barn må från och

med den 1 november 1918 å allmänna indragningsstaten uppbära årliga

understöd, änkan Söderström med 350 kronor, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen med 75 kronor

intill uppnådd ålder av 18 år.

Jämväl i övriga ovan omförmälda fall har statskontoret funnit giltiga

skäl föreligga för utverkande av understöd åt vederbörandes änka och

barn. Under åberopande i övrigt av vad statskontoret i ovan intagna

utlåtande anfört har statskontoret på det sätt tillstyrkt bifall till medicinalstyrelsens

framställningar, att statskontoret hemställt, att Kungl. Mäj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att understöd må å allmänna indragningsstaten

beviljas till en var av änkorna Eklund, Sandstén och Lindell

med 350 kronor samt till en var av änkorna Carlsson och Samuelsson

med 300 kronor ävensom till vart och ett av makarna Eklunds, Sandstens

och Lindells barn med 75 kronor samt till vart och ett av makarna

Carlssons och Samuelssons barn med 60 kronor årligen, att utgå från

och med månaden näst efter den, varunder vederbörande befattningshavare

avlidit, till änkorna så länge de förbliva i nuvarande änkestånd,

samt till barnen intill uppnådd ålder av 18 år.

Därest ifrågavarande befattningshavare levat och innehaft sina anställningar

vid hospitalen vid ingången av år 1919, från vilken tidpunkt

det av 1918 års lagtima riksdag godkända, av Kungl. Maj:t den 28 juni

1918 utfärdade avlöningsreglementet för sjukvårds- och ekonomipersonalen

vid statens anstalter för sinnessjuka trätt i kraft, torde de, såsom medicinalstyrelsen

framhåller, utan ansökning hava förflyttats till motsvarande

befattning på ordinarie stat och därmed blivit delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa, vadan sålunda deras efterlevande skulle vid deras

frånfälle hava erhållit pension. Vid sådant förhållande synes det med

billighet överensstämmande, att något understöd beredes dem. Såsom

framgår av utredningen uti ett i statsverkspropositionen under tionde

huvudtiteln framlagt förslag om understöd åt skomakeribiträdet vid Kristinehamns

hospital V. Olofssons änka och minderåriga barn, hava också

i liknande fall understöd tidigare beviljats av riksdagen.

Vid beräknande av de ifrågasatta understödens storlek anser jag i

likhet med statskontoret de avlöningsbelopp, som utgå enligt den lönestat,

vilken trätt i kraft först med ingången av innevarande år och sålunda

efter vederbörandes död, icke kunna läggas till grund. För bemälde

Olofssons änka och barn har hemställts om understöd med 200 kronor

Departements

chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

till änkan samt 100 kronor till varje barn, vilken beräkningsgrund står

i överensstämmelse med vissa av 1918 års lagtima riksdag meddelade

beslut, för vilka redogjorts i det vid förenämnda proposition fogade

protokollet över civilärenden. Såsom därav framgår och av statskontoret

jämväl påpekats, hava pensionerna för änkor efter vissa befattningshavare

vid statens hospital och asyler vid andra tillfällen bestämts till något

högre belopp än det sålunda för änkan Olofsson föreslagna, varvid

emellertid å andra sidan särskilda understöd till minderåriga barn efter

dessa befattningshavare ej utgått. Enligt det av statskontoret beträffande

förevarande ansökningar föreslagna beräkningssättet skulle understöden

i allmänhet utgå med 350 kronor till änkorna och 75 kronor för varje

barn, dock att i två fall, där vederbörandes avlöningsförmåner varit avsevärt

lägre än i de övriga, beloppen skulle utgöra 300 respektive 60

kronor. Det sålunda föreslagna beräkningssättet, vilket i förevarande

fäll leder till i det närmaste samma resultat som det i statsverkspropositionen

använda, synes kunna godtagas. Understöden torde böra utgå

från och med månaden näst efter den, varunder vederbörande befattningshavare

avlidit, till änkorna så länge de förbliva i nuvarande änkestånd,

samt till barnen intill uppnådd ålder av 18 år.»

Motion i. 36. I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom

första kammaren under nr 26 av herrar K. A. Nilson och Alfred Petrén

väckt motion, vari anföres:

»Samtliga här berörda tjänstemän hava avlidit så sent på året, att framställning

till Kungl. Maj:t icke i behörig tid kunnat ske för att medtagas i årets

statsverksproposition och samtliga fallen måste också av riksdagen särskilt prövas

med hänsyn till att bestämmelserna om fastställd pensionering icke trätt i kraft

förr än den lista januari detta år.

Den omständigheten, att dessa befattningshavare på grund av spanska

sjukans härjningar eller andra orsaker avlidit någon månad »för tidigt», kan helt

visst icke för riksdagen utgöra skäl att ej bevilja deras efterlevande, i behövande

omständigheter försatta, den skäliga pension, som tillkommit dem, om dödsfallen

inträffat efter den lista januari i år, och barmhärtigheten synes oss kräva att,

alla i övrigt högst erkännansvärda principer till trots, icke låta dessa familjer

ännu ett helt år stå blottställda och i ovisshet om framtiden.

Yi hänvisa till de särskilda bilagorna och våga vördsamt hemställa, att utskottet

behagade självt hos kungl. civildepartementet taga del av de till ärendena

hörande eventuellt ytterligare behövliga handlingarna. Beträffande pensionernas

storlek våga vi också tro, att riksdagen med hänsyn till de ömmande omständigheterna

och de bortgångna befattningshavarnes långa och väl vitsordade tjänstetider

icke må anse sig böra reducera beloppen med de av kungl. medicinalstyrelsen

beräknade avdragen utan bevilja fulla pensioner.

På grund av vad vi sålunda anfört, hemställa vi,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 25. 13

att riksdagen må bevilja följande pensioner att utgå enligt de grunder, som

stadgas i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa

den 15 december 1916:

till skrädderiföreståndaren vid Kristinehamns hospital Y. F. Söderströms

änka Klara Söderström och hennes fyra omyndiga barn kronor 765: — att utgå

från den 6 oktober 1918;

till skomakeriföreståndaren vid Östersunds hospital A. G. Eklunds änka

Albertina Josefina Eklund och hennes fem omyndiga barn kronor 810: — att

utgå från den 1 september 1918;

till förste maskinisten vid Härnösands hospital Gabriel Karlsson Sandsténs

änka Alma Sofia Sandstén och hennes två omyndiga barn kronor 750: —: att utgå

från den 11 november 1918;

till sjukskötaren vid Uppsala hospital Gustaf Adolf Carlssons änka Johanna

Ingeborg Carlsson och hennes omyndige son kronor 462: — att utgå från den 14

september 1918; och

till sjukskötaren vid Uppsala hospital Samuel Martin Samuelssons änka

Elin Sofia Samuelsson och hennes två omyndiga barn kronor 495: — att utgå

från den 5 oktober 1918.»

Vid motionen finnas fogade fyra bilagor, till vilka utskottet anhåller

få hänvisa.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl finner utskottet sig böra

tillstyrka, att ifrågavarande änkor och barn efter vissa befattningshavare

vid statens hospital och asyler tillerkännas något understöd av

statsmedel. Vid beräknande av de ifrågasatta understödens storlek anser

utskottet i likhet med såväl statskontoret som departementschefen de

avlöningsbelopp, vilka utgå enligt den lönestat, som trätt i kraft innevarande

år och således efter vederbörande befattningshavares död, icke

kunna läggas till grund. Beträffande beloppen har det emellertid synts

vara billigt, att understöden till änkorna Carlsson och Samuelsson samt

deras barn utgå med samma belopp som till de övriga eller således med

resp. 350 kronor till vardera av änkorna och 75 kronor till vart och ett

av barnen. Understöden torde för övrigt böra utgå, på sätt Kungl. Maj:t

föreslagit.

Utskottet, som alltså icke kunnat biträda motionärernas förslag,

hemställer,

att riksdagen, med avslag å förevarande motion

I: 26, må medgiva,

att nedannämnda änkor och barn efter befattningshavare

vid statens hospital och asyler må, änkorna

så länge de förbliva i nuvarande änkestånd och barnen

intill uppnådd ålder av 18 år, äga å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd med följande

belopp, nämligen

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bank outskottets utlåtande Nr 25.

Angående

årligt understöd

åt f. d.

dövstumskolföreståndaren

E A. Zottermans

efterlämnade

änka.

skrädderiföreståndåren vid Kristinehamns hospital

Vilhelm Fritiof Söderströms änka Klara Söderström,

född Larsson, med trehundrafemtio kronor och vart

och ett av makarnas tre minderåriga barn med sjuttiofem

kronor, att utgå från och med den 1 november

ms;

hantverksföreståndaren vid Östersunds hospital

Anders Gustaf Eklunds änka Albertina Josefina Eklund,

född Olsson, med trehundrafemtio kronor och vart och

ett av makarnas fem minderåriga barn med sjuttiofem

kronor, att utgå från och med den 1 oktober 1918;

förste maskinisten vid Härnösands hospital Gabriel

Karlsson Sandsténs änka Alma Sofia Sandstén, född

Lundqvist, med trehundrafemtio kronor och vartdera

av makarnas två minderåriga barn med sjuttiofem

kronor, att utgå från och med den 1 december 1918;

sjukskötaren vid Uppsala hospital och asyl Gustaf

Adolf Carlssons änka Johanna Ingeborg Carlsson, född

Jansson, med trehundrafemtio kronor och makarnas

minderårige son med sjuttiofem kronor, att utgå från

och med den 1 oktober 1918;

sjukskötaren vid samma anstalt Samuel Martin

Samuelssons änka Elin Sofia Samuelsson, född Eklund,

med trehundrafemtio kronor och vartdera av makarnas

två minderåriga barn med sjuttiofem kronor, att

utgå från och med den 1 november 1918; samt

biträdande uppsyningsmannen vid Säters hospital

Karl Frits Valdemar Lindells änka Johanna Sofia Lindell,

född Olsson, med trehundrafemtio kronor och vartdera

av makarnas två minderåriga barn med sjuttiofem

kronor, att utgå från och med den 1 oktober 1918.

III. Angående ecklesiastikdepartementet.

ll:o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Petrén och greve Klingspor (nr 9) och den andra inom

andra kammaren av herrar Pettersson i Bjälbo och Karlsson i Vadstena

(nr 55), hemställes, »att riksdagen måtte besluta att bevilja förre dövstum

skol föreståndaren E. A. Zottermans • efterlämnade änka Amanda

Fredrika Zotterman, född Lyberg, från och med innevarande år ett årligt

understöd av 600 kronor».

opaginerad Kontrollera mot PDF

liankoutshottets utlåtande Nr 2ö.

IT)

Till stöd för framställningen anföra motionärerna:

»Den 5 juli 1918 avled förre föreståndaren för statens läroanstalt i Vadstena

för överåriga dövstumma, direktör E. A. Zotterman i en ålder av 73 år,

efterlämnande änka utan pensionsrätt.

Zotterman, som var född den 1(5 november 1844, verkade närmare 30 år

som dövstumlärare. Efter att år 1868 Lava avlagt folkskollärarexamen och därpå

först 3 ar hava skött folkskolläraretjänst och sedan cirka 2 */2 år underlärarbefattning

vid folkskollärarseminariets i Uppsala övningsskola, blev han med vårterminen

1873 lärare vid dövstumavdelningen å allmänna institutet för dövstumma

och blinda å Handla, i vilken befattning han kvarstod till 1878, då han blev

föreståndare för den första av de tre läroanstalterna för överåriga dövstumma,

detta ar öppnades i Vadstena. Denna plats innehade han till augusti 1902,

da läroanstaltens verksamhet upphörde. Samma år beviljades honom genom

särskilt beslut av riksdagen eu årlig pension å 2,000 kronor. Vid denna tidpunkt

var nämligen lärarpersonalen vid dövstumanstaltema ännu icke pensionsberättigad,

i det att dövstumlärarnas pensionsanstalt trädde i verksamhet först med år 1906!

Enligt det den 8 oktober 1915 utfärdade nådiga reglementet för dövstumlärarnas

pensionsanstalt hava delägarna i denna rätt till hel pension efter uppnådda

60 levnadsår och 30 tjänsteår och utgår hel pension med 75 procent av

delaktighetsbeloppet, vilket för manlig föreståndare utgör lägst 3,200 kronor och

högst 4,500 kronor. Med delaktighet i dövstumlärarnas pensionskassa följer

jämlikt särskilt nådig kungörelse av ovannämnda datum även delaktighet i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa. Enligt det för denna kassa gällande nådiga

reglementet den 15 oktober 1875 utgår änkepension med 20 procent av den lön,

för vilken delaktighet vunnits i vederbörande pensionsinrättning.

Då sålunda de nuvarande dövstumlärarnas efterlämnade hustrur äro berättigade

till pension — vilken för änka > efter föreståndare för dövstumsskola

utgår med lägst femtedelen av 3,200 eller 600 kronor och högst femtedelen av

4,500 kronor eller 900 kronor — kan det ej anses mer än billigt, att även änkor

efter dövstumlärare, som avgått före pensionsrättens införande, erhålla något

årligt understöd, när behov därav föreligger. Och i detta fall är behovet av

denna hjälp synnerligen stort. Direktör Zotterman, vilkens lön aldrig översteg

3.000 kronor och som på denna inkomst uppfostrat 5 barn, har nämligen under

sådana förhållanden icke kunnat göra några besparingar. Av bouppteckningen

efter honom, som slutar å 3,450 kronor 87 öre (se bilaga 1), framgår nämligen,

att stärbhusets tillgångar i huvudsak utgöras allenast av det gemensamma bohaget,

som för övrigt icke heller är alldeles skuldfritt. Änkefru Zotterman, som

nu uppnått 69 års ålder (se bilaga 2), har sålunda i själva verket inga inkomster

för sitt uppehälle, utan är helt och hållet beroende av den hjälp hon kan erhålla

av sina barn. I betraktande av de ömmande omständigheter, som här sålunda

föreligga, och med hänsyn till direktör Zottermans långa tjänstetid, sammanlagt

c:a 34 år, därav 29 år och 7 månader som dövstumlärare samt 24 år och 5 månader

jämväl som föreståndare, våga vi vädja till riksdagen om beviljande av ett

ärligt understöd åt hans efterlämnade änka, ett understöd, som väl éj bör sättas

lägre än den lägsta pension, som enligt för den nuvarande dövstumlärarpersonalen

gällande bestämmelser utgå till föreståndares änka, som nämnts 600 kronor.»

Vid motionerna linnes fogade två intyg, till vilka utskottet får hänvisa.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

Angående

pension åt

byråingenjören

vid

hydrografiska

byrån E. 0.

Engströms

änka.

Med hänsyn till Zottermans långa tjänstetid och de ömmande omständigheter,

som föreligga, anser utskottet, att något understöd av

statsmedel bör beviljas änkan Zotterman, och har utskottet icke haft

något att erinra mot det av motionärerna föreslagna beloppet eller 600

kronor. Understödet torde böra anvisas å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

I: 9 och II: 55, må medgiva, att förre dövstumskolföreståndaren

Erik August Zottermans änka Amanda

Fredrika Zotterman, född Lvberg, må från och med

den 1 januari 1919 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av sexhundra kronor.

IV. Angående jordbruksdepartementet.

12:o) I eu till riksdagen den 11 februari 1919 avlåten proposition,

nr 82, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden lör samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att byråingenjören vid hydrografiska byrån

Erik Olof Engströms änka Frideborg Sofia Engström, född Nordén, rnå

från och med den 1 december 1918 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta en årlig pension

från allmänna indragningsstaten till belopp av 800 kronor.

Åberopade statsrådsprotokollet är'' av följande lydelse:

»I skrivelse den 2 december 1918 har styrelsen för hydrografiska

byrån anhållit, att Kung]. Maj:t täcktes bereda pension åt framlidne

byråingenjören vid byrån Erik Olof Engströms änka Frideborg Sofia

Engström, född Nordén.

Vid skrivelsen voro fogade dels utdrag av död- och begravningsbok,

utvisande bl. a. att Engström, som varit född den 4 augusti 1883, avlidit

den 30 november 1918, dels åldersbetyg för änkan Engström, varav

framgår, att hon är född den 1 oktober 1868 samt har en fosterson vid

namn Axel Lennart, född den 9 april 1917, dels ock bouppteckningsinstrument,

utvisande att den avlidne såsom stärbhusdelägare efterlämnat,

förutom änkan, sin moder Hilma Engström, änka efter byggmästaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2ä.

IT

Hjalmar Theodor Engström, och sin broder verkmästaren Albert Engström

samt att behållningen i boet utgjort 3,293 kronor 89 öre.

Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört följande.

Engström hade vunnit anställning vid hydrografiska byrån år 1908 och

tjänstgjort, med vissa avbrott under åren 1908, 1909 och 1910, såsom biträdande

ingenjör vid byrån till och med år 1913 mot en avlöning, som de senaste åren

uppgått till 3,600 kronor om året. Med ingången av år 1914 hade han förordnats

till byråingenjör vid hydrografiska byrån. Därest Kungl. Maj:ts proposition till

1913 års riksdag angående byråns uppförande på ordinarie stat vunnit riksdagens

bifall, hade Engström i stället blivit tjänsteman av andra graden på ordinarie

stat. Med hänsyn till dessa omständigheter hade 1918 års lagtima riksdag på

Kungl. Maj:ts hemställan medgivit, att, därest Engström befordrades till tjänsteman

av andra graden vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, i vilken

hydrografiska byrån skulle uppgå, honom finge för ålderstillägg tillgodoföras tiden

från och med år 1915.

Vid beräkningen av pensionsbeloppets storlek syntes avseende böra fästas

vid, att Engström sålunda redan år 1914 skulle befordrats till ordinarie tjänsteman

i andra lönegraden, därest icke särskilda omständigheter kommit att försena

byråns uppförande på ordinarie stat och därmed också genom de lägre löneförmånerna

försämra personalens ekonomiska ställning. Slutligen finge styrelsen

vitsorda, att Engström med uppoffrande intresse, största plikttrohet och stor

skicklighet utövat sina åligganden.

Till följd av remiss har statskontoret den 28 januari 1919 häröver

avgivit utlåtande och därvid anfört i huvudsak följande.

På grund av vad handlingarna innehölle och då Engström icke varit i tillfälle

att genom inträde i någon av staten understödd anstalt bereda underhåll

åt sin efterlämnade änka, ansåge statskontoret skäl föreligga att söka åt änkan

utverka någon pension av statsmedel. Vid bestämmande av pensionsbeloppet

syntes emellertid hänsyn icke kunna tagas till den avlöning, som Engström, om

han levat, skulle hava bekommit enligt stat, som trädde i kraft först med ingången

av innevarande år; utan syntes beloppet böra beräknas i förhållande till

den avlöning, varav Engström varit i åtnjutande under år 1918. Enligt vad statskontoret

inhämtat hade han då åtnjutit arvode av 5,000 kronor för år räknat.

På grund härav syntes en pension av 800 kronor årligen åt hans änka vara skälig.

I likhet med myndigheterna finner jag skäl förefinnas för beviljande

av pension åt änkan Engström. Att till grund för beräkningen av

pensionens storlek lägga den avlöning, som den avlidne, om han levat,

skulle hava bekommit enligt den med ingången av innevarande år ikraftträdande

staten, kan jag, i likhet med statskontoret, icke tillst}^rka,

utan torde beloppet böra beräknas med hänsyn till sökandens verkliga

tjänsteinkomst under år 1918. Mot det av statskontoret föreslagna beloppet

av 800 kronor har jag ej någon erinran.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 19 käft. (Nr 25.)

3

Departements
chefen.

1125 19

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Banko utskottets utlåtande Nr 25.

Motion

IT: 334.

Utskottet.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom

andra kammaren av herr Lybeclc väckt motion, nr 334, vari föreslås, att

det av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet måtte höjas till 1,000

kronor.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Statskontoret och departementschefen hava utgått ifrån, att pensionsbeloppet

enligt styrelsens för hydrografiska byrån förslag skulle avpassas efter den

lön, som den avlidne, om han levat, skulle hava bekommit enligt den med ingången

av innevarande år ikraftträdande staten. Styrelsen har emellertid ansett,

att pensionsbeloppet borde utgå efter den lön av 5,800 kronor, som den avlidne

skulle vid sitt frånfälle hava uppburit, därest riksdagen ej på grund av den

långt framskridna tiden nödgats avslå Kungl. Maj:ts proposition till 1913 års

riksdag angående hydrografiska byråns uppförande på ordinarie stat, och frågan

sedermera ej kunnat återupptagas förrän vid 1918 års riksdag på grund av utredningen

rörande sammanförande av vissa vetenskapliga institutioner. Såsom

stöd för denna mening har styrelsen framhållit, att Kungl. Maj:t och riksdagen

av liknande billighetsskäl medgivit, att, därest Engström befordrats till tjänsteman

av andra graden vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, i vilken

hydrografiska byrån skulle uppgå, honom finge för ålderstillägg tillgodoföras

tiden från och med år 1915. Detta har, såsom av löneregleringskommitténs betänkande

LIY och statskontorets däröver avgivna yttrande framgår, skett på den

grund, att man ansett billighetsskäl tala för att icke tjänstemännen vid hydrografiska

byrån skulle komma i sämre ställning än motsvarande tjänstemän vid

meteorologiska centralanstalten, för vilka löneregleringen genomfördes vid 1913

års riksdag. Samma billighetsskäl synas mig tala för likställighet också beträffande

här ifrågavarande pensionsbelopp, d. v. s. att pensionen beräknas efter

den högre avlöning, som Engström skulle hava åtnjutit, därest han 1914 befordrats

till tjänsteman av andra graden. Den omständigheten att den avlidne från

1914 till sin död icke på grund av ovan omförmälda förhållanden uppburit så

hög avlöning, måste i detta fall tydligen anses tala för och icke emot det högre

pensionsbeloppet åt hans efterlevande.»

Åven utskottet anser skäl förefinnas för beviljande av pension åt

änkan Engström. Vad angår pensionsbeloppet, synes detsamma icke

böra beräknas med hänsyn till den avlöning, som den avlidne, därest

han levat, skulle hava erhållit enligt den från ingången av innevarande

år gällande lönestaten, utan torde till grund för pensionen böra läggas

den verkliga inkomst han haft av sin tjänst under nästföregående år.

Utskottet har alltså icke ansett sig kunna biträda motionärens förslag.

Med biträdande av Kungl. Majrts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen, med avslag å förevarande motion

II: 334, må medgiva, att byråingenjören vid hydro
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 25. 19

grafiska byrån Erik Olof Engströms änka Frideborg

Sofia Engström, lödd Norden, må från och med den

1 december 1918 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta

en årlig pension från allmänna indragningsstatén till

belopp av åttahundra kronor.

13:o) I eu till riksdagen avlåten proposition, nr 83, har Kungi. Angående

Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att jägmästaren i Arjeplogs revir ^ZasUren

0 swald Gustaf Engströmers änka Kerstin Åt aria Eng strömer ^ född Örten- o'', a. Engdahl,

och makarnas två minderåriga barn Maja och Hans må, utöver si,0ö^e™J''"Ao

dem författningsenligt tillkommande pensioner från civilstatens änkeoch

pupillkassa, från och med den 1 augusti 1918 uppbära årliga understöd

från allmänna indraghingsstaten, änkan, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, med 620 kronor samt vartdera barnet till och

med det år, varunder det fyller 18 år, med så stort belopp, som erfordras

för att barnet må, inberäknat till detsamma från änke- och

pupillkassan utgående pension, årligen åtnjuta 300 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för den 11 februari 1919.

Utskottet bär ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl: Maj:ts

förevarande framställning och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 83 må av riksdagen

bifallas.

14:o) 1 en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1919 dagtecknad Angående

proposition, nr 100, har Kungl. Magt, under åberopande av bilagt ut- undertit>ä åt

drag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, före- auskuiZnUn

slagit riksdagen medgiva, att lantmäteriauskultanten Eric Gustaf Wenner- E~ °:Wennerströms

änka Astrid Hortensia Erika Wennerström, född Quart, samt ma- ^cTbarn"

karnas minderåriga barn Ulla Cecilia och Lars Olof må från och med

den 1 november 1918 å allmänna indragningsstatén uppbära årliga

understöd, änkan med 500 kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, samt vart och ett av barnen med 125 kronor till

uppnådd ålder av 18 år.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

»Med skrivelse den 15 januari 1919 har lantmäteristyrelsen överlämnat

en till styrelsen ställd skrift, däri lantmäteriauskultanten Eric

Gustaf Wennerströms änka Astrid Hortensia Erika Wennerström, född

Quart, anhållit, att styrelsen måtte vara henne behjälplig att av staten

utverka pension till hennes och hennes två minderåriga barns underhåll.

Tillika hava överlämnats dels tre frejdebetyg, utvisande, att sökanden är

född den 22 maj 1893, dottern Ulla Cecilia den 6 april 1917 och sonen

Lars Olof den 6 juni 1918, dels utdrag av bouppteckning efter Wennerström,

enligt vilken i boet fanns en behållning av 3,949 kronor 25 öre,

dels ock av vice ordföranden i Vänersborgs stadsfullmäktige och fattigvårdsstyrelse

rektorn J. Wallin utfärdat intyg, att sökanden vore

fullständigt medellös och i ytterst fattiga omständigheter, samt att såväl

hennes som hennes avlidne mans föräldrar likaledes vore medellösa och

icke kunde lämna henne något som helst understöd.

Lantmäteristyrelsen har i sin skrivelse anfört i huvudsak följande.

Lantmäteriauskultanten Wennerström, som var född den 7 februari 1887,

hade konstituerats till lantmäteriauskultant den 29 juni 1909. Alltsedan

den 13 juli 1909 och till sin den 2 oktober 1918 timade död hade han

varit oavbrutet sysselsatt i utövande av lantmäteriverksamhet, huvudsakligen

i egenskap av medhjälpare hos och vikarie för distriktslantmätare

och extra lantmätare, i vilken sistnämnda egenskap han på eget

ansvar handlagt närmare 100 lantmäteriförrättningar. Vid sin död hade

han ägt att tillgodoräkna sig en effektiv tjänstetid av 9 år 2 månader.

Med hänsyn till tjänstetiden hade han utövat en ansenlig verksamhet

och han hade städse ådagalagt stor skicklighet och noggrannhet, varjämte

hans förhållande i tjänsten jämväl i övrigt varit berömvärt. Såsom

icke ordinarie tjänsteman hade han ej varit delägare i civilstatens

pensionsinrättning, och hans änka och barn ägde sålunda icke uppbära

pension från civilstatens änke- och pupillkassa. Med hänsyn till boets

ringa tillgång och innehållet i förenämnda medellöshetsintyg har styrelsen

hemställt, att åt sökanden måtte utverkas pension till högsta

möjliga belopp.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 4

februari 1919, har anfört, att sökandens man visserligen under endast

en jämförelsevis kort tid varit anställd i statens tjänst som lantmäteriauskultant.

Med hänsyn därtill att han avlidit under sin anställning i

statstjänst och då han icke varit i tillfälle att genom inträde i någon

av staten understödd kassa sörja för den efterlämnade familjens uppehälle,

syntes dock billighetsskäl föreligga för utverkande av understöd

av statsmedel åt änkan och till beredande av uppfostran åt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2å. 21

makarnas minderåriga barn. Med erinran att 1918 års lagtima riksdag

beviljat pension under liknande förhållanden åt änka och dotter

efter tillförordnade andre länsnotarien J. G. Söderström, varvid beloppen

i enlighet med i proposition framlagt förslag bestämdes för

änkan till 500 kronor och för dottern till 200 kronor, har statskontoret

tillstyrkt, att pension måtte beredas änkan med 500 kronor, så länge

hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen

med 125 kronor till uppnådd ålder av 18 år.

I likhet med myndigheterna anser jag omständigheterna i förevarande

fall tala för att understöd av statsmedel beredas änkan Wennerström

och hennes minderåriga barn. I avseende å beloppen m. m. instämmer

jag med statskontoret.»

1 samband härmed har utskottet till behandling förehaft, dels eu

inom första kammaren väckt motion, nr 27, av herr C. Magnusson, dels

en inom andra kammaren väckt likalydande motion, nr 232, av herr

von Sneidern, med instämmande i motionens syfte av ytterligare två av

kammarens ledamöter. I motionerna hemställes,

»att riksdagen måtte från och med ingången av år 1919 till lantmäteriauskultanten

Erik Gustaf Wennerströms änka Astrid Hortensia

Wennerström, född Quart, bevilja en årlig pension av 750 kronor och

till deras båda barn, dottern Ulla Cecilia och sonen Lars Olof, tillhopa

375 kronor per år intill uppnådd ålder av 21 år.»

Till stöd för yrkandet anföra motionärerna:

»E. o. tjänstemannen i lantmäteristaten, lantmäteriauskultanten Erik Gustaf

Wennerström, född den 7 februari 1887, avled i Vänersborg i spanska sjukan

den 2 oktober 1918.

Wennerström konstituerades till auskultant den 29 juni 1909 och hade vid

sin död alltsedan den 13 juli 1909 varit i oavbruten tjänstgöring intill den 23

oktober 1911 i Malmöhus län och därefter i Älvsborgs län. Han tjänstgjorde,

dels som medhjälpare åt, dels som vikarie för distriktslantmätare och extra lantmätare,

i vilken senare egenskap han på eget ansvar handlade närmare lOOlantmäteriförrättningar.

Hans totala effektiva tjänstetid var 9 */u år. Av sina överordnade

erhöll han vitsord att hava ådagalagt stor skicklighet och noggrannhet

i tjänstens utövning samt att hans förhållande i tjänsten jämväl i övrigt varit

berömvärt.

När Wennerström i tjänsteresa avreste från Vänersborg den 23 september

förra året var han sjuk med febersymtom, men han ville icke inställa utlysta

sammanträden utan fortsatte tjänsteförrättningarna med fem timmars dagligt utarbete

till den 26 september, då sjukdomen blev honom övermäktig, så att han

måste återvända till Vänersborg, där lunginflammation inställde sig, som den 2

Departements
chefen.

Motionerna

I: 27 och

II 232.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

71ankoutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

oktober ändade hans liv. Man kan således säga, att Wennerström stupade i sitt

arbete, som han troget fullföljde till det sista.

Wennerström efterlämnade änka Astrid Hortensia Erika Wennerström, född

Quart, född den 22 maj 1893, samt två späda barn, dottern Ulla Cecilia, född

den 6 april 1917, och sonen Lars Olof, född den 6 juni 1918. Bouppteckningen

efter W. visar en behållning å endast kronor 3,949: 25, varför, då änkan därjämte

saknar varje ekonomiskt stöd för sig och de minderåriga barnen, hon är i synnerligen

stort behov av understöd.

Såsom extra ordinarie tjänsteman i lantmäteristaten var W. emellertid ej

delägare i civilstatens pensionsinrättning. Enligt min uppfattning föreligger därför

starka skäl för ett riksdagens direkta ingripande. I händelse W. varit ordinarie

tjänsteman med lön jämte ett ålderstillägg för en första gradens tjänsteman

i lantmäteristyrelsen, d. v. s. 3,000 kronor, både änkan i pension erhållit 750

kronor om året och båda barnen tillhopa 375 kronor tills de fyllt 21 år. Jag

anser, att sådana omständigheter föreligga, att pensioner till dessa belopp böra

beviljas änkan och barnen.

Som en jämförelse må nämnas, att i händelse lantmäterikommissionens

förslag av år 1917 genomfördes vid innevarande riksdag och trädde i kraft i januari

1920, skulle Wennerströms änka, om mannen levat och utnämnts till distriktslantmätare,

vartill han enligt uppgift i lantmäteristyrelsen haft goda utsikter, vid

mannens senare inträffade frånfälle i pension erhållit 1,200 kronor och barnen

600 kronor.»

Med hänsyn till vad statskontoret i ärendet anfört anser utskottet

billigheten fordra, att något understöd beredes änkan Wennerström och

hennes minderåriga barn, och har utskottet icke heller något att erinra

mot de av Kungl. Maj:t föreslagna beloppen, vilka i det allra närmaste

överensstämma med vad 1918 års lagtima riksdag i ett likartat fall bestämde.

Beträffande barnens pensionsrätt har utskottet likväl under hänvisning

till sina förslag här ovan under punkterna 3 och 13 ansett densamma

böra utsträckas till och med det år, under vilket de fylla 18 år.

Utskottet, som följaktligen icke kunnat biträda motionärernas förslag,

hemställer,

att riksdagen, med avslag å förevarande motioner

I: 27 och II: 232, må medgiva,

att lantmäteriauskultanten Eric Gustaf Wennerströms

änka Astrid Hortensia Erika Wennerström, född

Quart, samt makarnas minderåriga barn Ulla Cecilia

och Lars Olof må från och med den 1 november 1918

å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,

änkan med femhundra kronor, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, samt vartdera av barnen

med etthundra tjugufem kronor till och med det år,

under vilket de fylla 18 år.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2ö. 23

15:o) [ proposition ur 155 har Kungl. Maj:t, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 4 mars

1919, föreslagit riksdagen medgiva, att vice kommissionslantrnätaren

Karl Viktor Konrad Ekstrands änka Alma Helena Ekstrand, född Pettersson,

och makarnas minderåriga son Nils må från och med den 1 december

1918 å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,

änkan med 600 kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

samt sonen med 150 kronor till uppnådd ålder av 18 år.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda

statsrådsprotokoll.

Utskottet har icke haft något annat att erinra mot Kungl. Maj:ts

förslag, än att pensionen till den omyndige sonen synts böra utgå till

och med det år, varunder han fyller 18 år, och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att vice kommissionslantmätaren

Karl Viktor Konrad Ekstrands änka Alma

Helena Ekstrand, född Pettersson, och makarnas minderårige

son Nils må från och med den 1 december 1918

å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,

änkan med sexhundra kronor, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, samt sonen med

etthundrafemtio kronor till och med det år, under

vilket han fyller 18 år.

Stockholm den 18 mars 1919.

På bankoutskottets vägnar:

Angående

tniderstöd åt

v. kommis~

sionslantmätaren

K. V.

K. Ekstrands

änka och en

son.

EMIL KRISTEN SSON.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Reservation

vid punkt 8:o) (angående tilläggspension åt f. d. byråchefen Schlytern)

av herr Jonsson i Gumboda, som anfört:

»Av de motioner, som ligga till grund för detta utskottsutlåtande,

framgår, att Schlytern ansågs förbrukad i postverkets tjänst redan 1908

och nödgades avgå kort tid före 1909 års lönereglerings ikraftträdande.

Av denna anledning och då även allmännyttigt arbete utom tjänsten

kunnat åberopas, har riksdagen i dylika fall brukat bevilja tilläggspensioner

till sådant belopp, att det tillsammans med utgående pensioner

fyller den summa, som eu förnyad lönereglering bestämmer. Jag anser

därför, att Schlytern bör tillerkännas en fyllnadspension av 600 kronor årligen.

Men att därutöver tillerkänna Schlytern 400 kronor årlig pension,

emedan han varit mångårig ledamot och ordförande i en kungl. kommitté,

anser jag icke böra förekomma, allraminst så länge han fortfarande

innehar ordförandeskapet i fråga och uppbär härför stadgat

arvode, enär riksdagen därigenom fastslår en ny princip att börja pensionera

herrar ledamöter i alla dessa kungl. kommittéer, som vårt laud

haft, har och för framtiden sannolikt måste hava.

Jag föreslår således, att Schlytern tillerkännes en årlig fyllnadspension

av 600 kronor.»

Herr Bäcklund har begärt få antecknat, att han icke deltagit i det

under punkt 8:o) omförmälda ärende.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:10a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten