Utlåtande angående vissa pensioner och understöd. Bankoutskott^ får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående tionde huvudtiteln. A.
1919-03-18 · 24 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1919:25, Utlåtande angående vissa pensioner och understöd. Bankoutskott^ får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående tionde huvudtiteln. A.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
t
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1919 kl. 1 e. m.
Utlåtande angående vissa pensioner och understöd.
Bankoutskott^ får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda
till utskottet hänvisade framställningar angående tionde huvudtiteln.
A. Det militära pensionsväsendet;
l:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1919 dagtecknad
proposition, nr 91, har Kung], Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Roslags 2:a kompani nr
50 August Vilhelm Andersson Fast må tilldelas pension, såsom hade han
tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.
Utredningen i ärendet återfinnes i nämnda statsrådsprotokoll, till
vilket utskottet får hänvisa.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,
att Kung!. Maj:ts framställning i ämnet må vinna
riksdagens bifall.
2:o) I proposition nr 136 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att förre båtsmännen vid södra Hallands kompani nr °13
Lats Johan Salomonsson Löfskog och vid norra Hallands kompani nr
141 Carl Andreas''071 Lundby och nr 187 Johan August Carlsson Palmqvist''
må tilldelas pension, såsom hade de tjänat i tjugu år från tjugu
ars ålder.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
den 28 februari 1919, till vilket utskottet får hänvisa.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 sand. 19 käft. (Nr 25.) 1125 19 1
Angående
pension åt f.
båtsmannen
A. V. A:son
Fast.
Angående
pension åt f.
båtsmännen
L. J. Salomonsson
Löfskog,
C- Andreasson
Lundby och
J. Carlsson
Palmqvist.
Angående
fyllnadspension
åt
kaptenen
G. Å. H:son
Hrilioths
änka och barn.
Angående
pension åt
arbetarna vid
Karl Gustafs
stads gevärsfaktori
G■ G.
Stolt och C• G.
Carlsson.
2 Bankoutslcottets utlåtande Nr 25.
Icke heller mot denna framställning har utskottet funnit något att
erinra och hemställer förty,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 136
må av riksdagen bifallas.
B. Allmänna indragningsstaten.
I. Angående lantförsvarsdepartementet.
3:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 84, har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att kaptenen vid generalstaben G.
A. H:son Brilioths änka Alma Viktoria Rodhe Brilioth, lödd Lundström,
och makarnas minderåriga dotter Gertrud Marianne må, utöver dem författningsenligt
tillkommande pension och pupilltillägg från arméns nya
änke- och pupillkassa, från och med den 1 juli 1918 komma i åtnjutande
av pensioner å allmänna indragningsstaten, änkan så länge hon förblivei
i sitt nuvarande änkestånd med 900 kronor årligen samt dottern till
och med det år, varunder hon fyller 18 år, med 225 kronor årligen.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden den 7 februari 1919.
Under hänvisning till tidigare beslut av riksdagen i liknande fall,
hemställer utskottet,
att förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
4:o) I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1919 dagtecknad
proposition, nr 85, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att envar av arbetarna vid Karl
Gustafs stads gevärsfaktori Carl Gustaf Stolt och Carl Gustaf Carlsson
må från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas
från sin anställning vid gevärsfaktoriet, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension, Stolt med 500 kronor
och Carlsson med 600 kronor.
Utskottet, som i avseende å utredningen tillåter sig att hänvisa till
ovanberörda statsrådsprotokoll, har ansett sig böra tillstyrka förslaget och
hemställer alltså,
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
3
att riksdagen må medgiva, att vardera av arbetarna
vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori Carl Gustaf
Stolt och Carl Gustaf Carlsson må från och med månaden
näst efter den, under vilken han entledigas från
sin anställning vid gevärsfaktoriet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årlig pension, Stolt med femhundra kronor och Carlsson
med sexhundra kronor.
5:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 86, har Kungl. Maj:t A^™dedt
föreslagit riksdagen medgiva, att arbeterskorna vid ammunitions fabriken arbeterskorna
Matilda Eriksson, Margareta Eriksson och Hedda Maria Nilsson-Gry ting vJdma™~n
må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta Matilda
årlig pension, Matilda Eriksson från och med ingången av år 1918 med ^ar^reta
300 kronor samt vardera av Margareta Eriksson och Hedda Maria Nilsson- Eriksson och
Gryting från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledi- b^m. mugats
från sin anställning vid ammunitionsfabriken, med 400 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantlörsvarsärenden
den 7 februari 1919, till vilket utskottet får hänvisa.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,
att Kungl. Majt:s framställning må vinna riksdagens
bifall.
6:o) I en till riksdagen den 7 februari 1919 avlåten proposition, Angteni^
nr 87, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt ut- logementsdrag
av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, uppassare
föreslagit riksdagen medgiva, att logementsuppassaren vid krigsskolan skolan p A
Per August Zetterqvist må från och med månaden näst efter den, under zetterqvist.
vilken lian entledigas från sin anställning vid krigsskolan, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 600 kronor.
Under hänvisning till den i ovanberörda statsrådsprotokoll förebragta
utredningen i ämnet får utskottet, med tillstyrkande av bifall till
Kungl. Maj:ts framställning, hemställa,
att riksdagen må medgiva, att logementsuppassaren
vid krigsskolan Per August Zetterqvist må Irån
och med månaden näst efter den, under vilken han
opaginerad Kontrollera mot PDF
''4 BanJcoutslcottets utlåtande Nr 25.
entledigas från sin anställning vid krigsskolan, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av sexhundra kronor.
pennsåiondeät ,.7:0) Under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
baderskan vid lantförsvarsärenden den 21 februari 1919 har Kungl. Maj:t i proposition
K.rirSSjol2,.m 123 [ereslagit . riksdagen medgiva, att baderskan vid krigsskolan,
änkan Kristina, Vilhelmina Jonsen, född Svensson, må från och med
månaden näst efter den, varunder hon erhåller entledigande från sin anställning
vid krigsskolan, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 450 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes i ovanberörda statsrådsprotokoll,
till vilket utskottet får hänvisa.
Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning har icke givit utskottet
anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att baderskan vid
krigsskolan, änkan Kristina Vilhelmina Jonsén, född
Svensson, må från och med månaden näst efter den,
varunder bou erhåller entledigande från sin anställning
vid krigsskolan, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
fyrahundrafemtio kronor.
II. Angående civildepartementet.
^tillaggs-6 &-o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kam
pensto»
åt nioren (nr 63) av herr Stenström jämte tva andra ledamöter inom kamJhefenbFåH.
“aren samt ,den andra mom andra kammaren (nr 175) av herr Nilsson
Schiytern. i Kabbaip jämte likaledes tva andra av kammarens ledamöter, hemställes,
»att riksdagen ville besluta, att till f. d. byråchefen F. H. Schiytern
skall från anslag å riksstatens tionde huvudtitel utgå en årlig tilläggspension
av 1,000 kronor».
Till stöd för framställningen anföra motionärerna följande:
»U d. byråchefen i kungl. generalpoststyrelsen Frans Herman Schiytern,
ordförande i kommittén för avgivande av utlåtanden och förslag rörande reglering
av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m. (den s. k.
Bankoutskott ds utlåtande Nr 25.
5
1902 års löneregleringskommitté), är berättigad att av postmedlen åtnjuta eu
årlig pension å 5,000 kronor.
l)å vi undertecknade nu genom denna motion tillåta oss att draga under
riksdagens prövning frågan, huruvida nämnda pensionsbelopp kan anses motsvara,
vad som skäligen bör såsom pension tillkomma f. d. byråchefen Schlytern, få vi
till en början för upplysning rörande Schlyterns hittillsvarande verksamhet i
statens tjänst och uppdrag meddela följande huvuddrag därav.
Schlytern, som är född den 29 december 1843, blev, efter utnämning till
vice häradshövding och därpå följande tjänstgöring å olika befattningar inom
statstjänsten och hos riksdagen, den 15 mars 1878 ordinarie byråchef i generalpoststyrelsen.
Den 13 december 1889 förordnades lian till ledamot i kommittén för utredning
av fråga om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse.
(Kommitténs betänkande avgivet den 2 mars 1892.)
Vidare förordnades Schlytern — efter det generalpostdirektören J. E. von
Krusenstjerna utnämnts att vara statsråd och chef för civildepartementet -- den
9 oktober 1896 att tillsvidare förvalta generalpostdirektörsämbetet med rätt att
åtnjuta de med samma ämbete förenade löne- och övriga förmåner. Detta förordnande
upphörde den 5 juli 1902 i anledning därav, att von Krusenstjerna
avgått såsom statsråd och återtagit generalpostdirektörsämbetet.
Under tiden för Schlyterns chefskap för postverket fullgjorde han förordnanden
dels att vara Sveriges ombud vid den internationella postkongressen i
Washington år 1907, och dels att efter generaldirektören C. E. G. B. Storckenfeldt
vara ordförande i kommittén för utarbetande av förslag till nya stater för
post- och telegrafverken. (Kommitténs betänkande, i två delar, avgavs den 31
oktober 1901.)
Sedermera förordnades Schlytern den 3 oktober 1902 till ordförande i den
samtidigt tillsatta 1902 års löneregleringskommitté. Denna kommitté, inom
vilken Schlytern oavbrutet innehaft och utövat ordförandens uppdrag, har intill
denna dag avgivit 59 tryckta betänkanden och 149 skriftliga utlåtanden.
Den Schlytern såsom byråchef tillkommande årsavlöning utgick enligt 1878
års lönereglering för generalpoststyrelsen med 4,400 kronor i lön, vartill efter
fem års tjänst kom ett alderstillägg å 600 kronor, samt 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar
eller således tillhopa resp. 6,400 och 7,000 kronor; (dock att
Schlytern under sin omkring sexåriga förvaltning av generalpostdirektörsämbetet,
såsom förut anmärkts, åtnjöt de med samma ämbete förenade avlöningsförmåner).
Beträffande villkoren för byråchefsavlöningens åtnjutande gällde kungl. kungörelsen
den 6 december 1878; och innehöll denna bland andra den bestämmelsen,
att tjänsteman i generalpoststyrelsen skulle, då han uppnått 65 levnads- och 35
tjänstår, vara förpliktad att avgå från sin tjänst, Kungl. Maj:t eller generalpoststyrelsen,
där det tillkomme denna att utfärda avskedet, dock obetagat att låta
med detsamma anstå, därest och så länge tjänstemannen prövades kunna i tjänsten
på ett tillfredsställande satt gagna det allmänna och kunde finnas villig att
kvarstå i tjänsten.
Emellertid — när den tid nalkades, då Schlytern skulle uppnå 65 års ålder
(den 29 december 1908), mottog han från vederbörande i generalpoststyrelsen
anmodan att inkomma med sin avskedsansökan; och erhöll han, sedan anmaningen
omedelbart efterkommits, avsked ur postverkets tjänst från och med den
1 januari 1909 med rätt att under sin återstående livstid av postmedel åtnjuta
en årlig pension av 5,000 kronor.
6
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 25.
JJtskottet.
I denna ordning bör framhållas följande. — Det av Kung! Maj:t vid 1908
års riksdag framlagda förslaget till ny lönereglering för generalpoststyrelsen blev
väl av riksdagen avslaget. Men redan då och så mycket mera mot slutet av
året var det visst, att ett förslag om lönereglering för ifrågavarande styrelse,
innefattande avlöningsförbättringar för dess befattningshavare, skulle med det
snaraste och efter all sannolikhet redan vid 1909 års riksdag framföras av Kungl.
Maj:t. Så skedde också, och det förslaget antogs att träda i tillämpning med
1910 års ingång. .....
Hade nu Schlytern vid slutet av år 1908 ansetts fortfarande kunna i tjänsten
på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och förty fått kvarstå i sin byråchefstjänst
vid 1909 års lönereglerings ikraftträdande, skulle hans årspension,
med tillämpning av nämnda lönereglerings avlöningsbelopp för byråchef och 1907
års civila pensionslag, hava kommit att efter avsked utgå med 5,600 kronor, i
stället för som nu är fallet med 5,000 kronor.
Efter sitt avsked från byråchefstjänsten har Schlytern, fråusett pensionen,
för sitt arbete i statens uppdrag uppburit allenast arvode såsom ordförande i
löneregleringskommittén. Detta arvode har för dag, då kommittéarbete pågått,
i vilket Schlytern deltagit, utgått under tiden från kommitténs tillsättning till
och med år 1915 med 10 kronor och under tiden därefter till och med september
1918 efter 15 kronor samt utgår från och med oktober 1918 med 20 kronor.
Beträffande f. d. byråchefen Schlyterns ekonomiska ställning är det för
undertecknade känt, att denna i all huvudsak uppbäres av den honom tillkommande
pensionen och arvodet såsom löneregleringskommitténs ordförande.
I betraktande av de omständigheter, som föranlett bestämmandet av Schlyterns
pension till allenast dess nuvarande belopp, och med beaktande särskilt
därvid, att den ovan angivna realförutsättning, som kunde hava medfört högre
pension — att Schlytern kunnat fortfarande på tillfredsställande sätt gagna det
allmänna — i synnerlig grad visat sig föreligga, hava fulla skäl synts oss förefinnas
för övervägande, huruvida icke en lämpligen avvägd tilläggspension borde
tillerkännas Schlytern.
I sådant hänseende bör tillbörligen uppmärksammas, att det ordförandeuppdrag,
Schlytern bekläder i 1902 års löneregleringskommitté, lika så mycket
efter hans avsked från byråchefstjänsten som tidigare inneburit en betydelsefull
insats av personligt arbete, alltid krävande samt ihärdigt och ej sällan i hög
grad forcerat. Såsom riksdagens ledamöters egen erfarenhet och kännedom i
övrigt lära till fullo bestyrka, torde med visshet kunna sägas, att Schlyterns
ifrågavarande arbete —• präglat, liksom förvisso all hans verksamhet i statens
tjänst, av sträng pliktuppfyllelse — varit i synnerlig grad förtjänstfullt och för
de förekommande uppgifternas befordrande gagneligt.»
Med hänsyn till den synnerligen förtjänstfulla och gagnande verksamhet,
som f. d. byråchefen Schlytern under en lång följd av år utövat
inom löneregleringskommittén, anser utskottet, att han från statens
sida bör erhålla något särskilt erkännande, och har utskottet icke något
att erinra mot, att detta lämnas honom genom den av motionärerna
föreslagna tilläggspensionen, vilken torde böra anvisas å allmänna indragningsstaten
samt utgå från den tid, då Schlytern lämnar sitt uppdrag
såsom ordförande i nämnda kommitté.
B a-nlc ont skottets utlåtande Nr 25.
7
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
I: 63 och II: 175, må medgiva, att f. d. byråchefen
Frans Herman Schlytern må, utöver honom författningsenligt
tillkommande pension, från och med månaden
näst efter den, då han lämnar sitt uppdrag såsom
ordförande i löneregleringskommittén, under sin återstående
livstid uppbära en årlig tilläggspension å etttusen
kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten.
9:o) Under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden den 21 februari 1919 har Kungl. Maj:t i en till riksdagen
avlåten proposition, nr 107, föreslagit riksdagen medgiva, att poliskonstapeln
Carl Gustaf Thorssell må från och med månaden näst efter den,
varunder hans anställning vid poliskåren upphör, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension till belopp
av 500 kronor, under villkor att pension med lika stort belopp
utgår av landsting, kommuner eller enskilda.
Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för ifrågavarande
framställning får utskottet, som icke funnit något att erinra mot
Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
10:o) I en till riksdagen avlåten jjroposition, nr 119, har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att nedannämnda änkor och barn
efter befattningshavare vid statens hospital och asyler må, änkorna så
länge de förbliva i nuvarande änkestånd och barnen intill uppnådd ålder
av 18 år, äga å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd
med följande belopp, nändigen
skrädderiföreståndaren vid Kristinehamns hospital Vilhelm Fritiof
Söderströms änka Klara Söderström, född Larsson, med 350 kronor och
vart och ett av makarnas tre minderåriga barn med 75 kronor, att utgå
från och med den 1 november 1918;
hantverksföreståndaren vid Östersunds hospital Anders Gustaf Eklunds
änka Albertina Josefina Eklund, född Olsson, med 350 kronor och
vart och ett av makarnas fem minderåriga barn med 75 kronor, att
utgå från och med den 1 oktober 1918;
Angående
pension till
poliskonstapeln
C. G. Thorssell.
Angående
årliga understöd
åt änkor
och barn efter
vissa befattningshavare
vid statens
hospital och
asyler.
8
Bankoutskottets utlåtande Kr 25.
förste maskinisten vid Härnösands hospital Gabriel Karlsson Sandstens
änka Alma '' Sofia Sandsten, född Lundqvist, med 350 kronor och
vart och ett av makarnas två minderåriga barn med 75 kronor, att utgå
från och med den 1 december 1918;
sjukskötaren vid Uppsala hospital och asyl Gustaf Adolf Carlssons
änka Johanna Ingeborg Carlsson, född Jansson, med 300 kronor och
makarnas minderårige son med 60 kronor, att utgå från och med den 1
oktober 1918;
sjukskötaren vid samma anstalt Samuel Martin Samuelssons änka
Elin Sofia Samuelsson, född Eklund, med 300 kronor och vart och ett
av makarnas två minderåriga barn med 60 kronor, att utgå från och med
den 1 november 1918; samt
biträdande uppsyningsmannen vid Säters hospital Karl Frits Valdemar
Lindells änka Johanna Sofia Lindell, född Olsson, med 350 kronor och
vart och ett av makarnas två minderåriga barn med 75 kronor, att utgå
från och med den 1 oktober 1918.
Till statsrådsprotokollet över civilärenden den 21 februari 1919 har
departementschefen i ärendet anfört följande:
»I särskilda skrivelser, dagtecknade den 16 november 1918, den 23
november 1918, den 7 december 1918, den 18 december 1918 och den
22 januari 1919 har medicinalstyrelsen, med överlämnande av vederbörandes
därom gjorda ansökningar, gjort framställning angående pension
åt änkor och barn efter följande befattningshavare vid statens hospital
och asyler, nämligen skrädderiföreståndaren vid Kristinehamns hospital
Vilhelm Fritiof Söderström, hantverksföreståndaren vid Östersunds hospital
Anders Gustaf Eklund, förste maskinisten vid Härnösands hospital Gabriel
Karlsson Sandstén, sjukskötarne vid Uppsala hospital och asyl Gustaf
Adolf Carlsson och Samuel Martin Samuelsson samt biträdande uppsyningsmannen
vid Säters hospital Karl Frits Valdemar Lindell.
Av handlingarna i dessa ärenden, vilka jag anhåller att få på en
gång till behandling företaga, inhämtas huvudsakligen följande:
Söderström, som var född 1872, avled den 6 oktober 1918 och efterlämnade
såsom stärbhusdelägare dels änkan Klara Söderström, född Larsson, dels ock
fyra barn nämligen Karl Kudolf, född år 1898, Sten, född år 1901, Märta Vanda
Helena, född år 1906, och Gunnar Fritiof, född år 1912. Söderström anställdes
såsom skrädderiföreståndare vid Kristinehamns hospital år 1897 och har i denna
tjänst, som han innehade till sin död, enligt hospitalsdirektionens uttalande nedlagt
ett nitiskt och redligt arbete. Änkan är enligt intyg av vederbörande pastorsämbete
medellös.
Eklund, som, född år 1882, varit anställd såsom hantverksföreståndare vid
Östersunds hospital från och med den 1 december 1914 till sin den 1 september
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
‘.I
1918 timade död, efterlämnade förutom änka, Albertina Josefina Eklund, född
Olsson, fem minderåriga barn, födda åren 1908, 1910, 1911, 1915 och 1918. Den
efter honom förrättade bouppteckningen utvisar, att barnen och änkan befinna
sig i knappa omständigheter.
Sandsten, om vars tjänstetid vid Härnösands hospital upplysning saknas, var
född 1877 och avled den 11 november 1918. Hans efterlämnade familj, som enligt
intyg av hospitalsdirektionen befinner sig i synnerligen knappa omständigheter,
utgöres av änkan Alma Sofia Sandstén, född Lundqvist, samt två barn, födda
åren 1905 och 1908. Sandstén har enligt direktionens utsago städse skött sin
tjänst till dess stora belåtenhet.
Av sjukskötarne Carlsson och Samuelsson har den förre, som var född 1870
och avled den 14 september 1918, varit anställd som sjukskötare vid Uppsala
hospital och asyl sedan den 1 februari 1901. Den senare, som var född 1887
och avled den 5 oktober 1918, har tjänstgjort vid anstalten först såsom sjukvårdselev
från och med den 15 maj till och med den 30 november 1908 och därefter
såsom elev och sjukskötare sedan den 17 maj 1910. Efterlevande äro efter
Carlsson änkan Johanna Ingeborg Carlsson, född Jansson, och en son, född år
1906, samt efter Samuelsson änkan Elin Sofia Samuelsson, född Eklund, och två
söner, födda åren 1913 och 1915. Carlsson och Samuelsson hava båda, enligt vad
anstaltens överläkare upplyst, med nit och duglighet verkat i statens tjänst.
Lindell, som avled den 24 september 1918, efterlämnande änkan Johanna
Sofia Lindell, född Olsson, och två barn, födda åren 1906 och 1912, har varit
anställd som sjukskötare vid Nyköpings hospital från och med den 12 maj 1902
till och med den 15 maj 1904 samt i samma befattning vid Säters hospital från
och med den 21 augusti 1912 till och med den 31 maj 1915 samt såsom biträdande
uppsyningsman vid Säters hospital från och med den 1 juni 1915 till sin död.
Enligt vad upplyst blivit, har han med nit och redlighet verkat i statens tjänst.
I medicinalstyrelsens framställningar framhålles, att samtliga nu omförmälda
befattningshavare skulle, därest de levat över den 1 januari
1919, hava övergått till motsvarande befattning å den enligt kungörelsen
den 28 juni 1918 fastställda nya avlöningsstaten för sjukvårds- och ekonomipersonalen
vid statens anstalter för sinnessjuka. Därmed skulle också hava
följt skyldighet att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.
Deras familjer skulle till följd härav hava erhållit pensioner, uppgående
till följande av medicinalstyrelsen beräknade belopp, nämligen efterlevande
efter Söderström 765 kronor, efter Eklund 810 kronor, efter Sandstén 750
kronor, efter Carlsson 462 kronor, efter Samuelsson 495 kronor och efter
Lindell 675 kronor, allt för år räknat. Medicinalstyrelsen har i sina
berörda skrivelser vidare framhållit, att det synes hårt, att på grund av
tiden för vederbörandes död deras änkor och barn skola betagas de förmåner,
vartill de varit berättigade, om mannen levat endast några få
månader längre. Styrelsen har därför ansett det synnerligen behjärtansvärt,
att ovanbemälda änkor och barn måtte få komma i åtnjutande av
den pension, som skolat tillkomma dem, i händelse mannen hunnit övergå
Bihang till riksdagens protokoll 1919. S samt. 19 höft. (Nr 26.) 112519 2
Medicinal
styrelsen
-
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 25,
Statskontoret.
på den nya lönestaten, därvid emellertid pensionen, med hänsyn till att
vederbörande icke inbetalt några avgifter till änke- och pupillkassan,
dock torde böra något reduceras, förslagsvis med fem procent.
På grund härav har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen, att årlig pension till änkor och barn efter ovan
omförmälda befattningshavare måtte beviljas att utgå enligt de grunder,
som stadgas i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa den 15
december 1916, med nedan angivna årliga belopp, nämligen till änka
och barn efter Söderström med 726 kronor 25 öre, efter Eklund med
769 kronor 50 öre, efter Sandsten med 712 kronor 50 öre, efter Carlsson
med 438 kronor 90 öre, efter Samuelsson med 470 kronor 25 öre och
efter Lindell med 641 kronor 25 öre.
Till följd av särskilda remisser har statskontoret avgivit utlåtanden
ifråga om pension till stärbhusdelägare efter Söderström, Eklund, Sandsten,
Carlsson och Samuelsson den 22 januari 1919 samt ifråga om
pension till Lindells efterlämnade familj den 4 februari 1919.
Statskontoret anför i förstnämnda ärende följande:
»På grund av vad handlingarna innehålla synas goda skäl föreligga för utverkande
av något årligt understöd åt änkan Söderström och hennes minderåriga
barn. Då de avlöningsbelopp, som av medicinalstyrelsen lagts till grund för dess
förslag i förevarande pensionsfråga, trätt i kraft först med ingången av år 1919
och alltså först efter skrädderiföreståndaren Söderströms död, synes det statskontoret,
som om vid pensionsbeloppens avpassande i detta fall icke kan tagas
hänsyn till andra avlöningsförmåner än dem, Söderström åtnjutit. Enligt bilaga 1
vid löneregleringskommitténs betänkande (LVU) om reglering av avlöningsförhållanden
m. m. för personal vid statens hospital och asyler hava kontanta
avlöningsförmånerna enligt 1918 års utgiftsstat utgjort för den vid Kristinehamns
hospital anställde skräddaren 870 kronor, vartill torde komma, utom dyrtidsbidrag,
ålderstillägg å inemot 300 kronor jämte kostersättning ävensom naturaförmåner
av bostad med bränsle och lyse. Med beräkning av sistnämnda förmåners
värde till omkring 300 kronor, synes det belopp, vartill hänsyn bör
tagas vid avpassande av pensionerna i detta fall, kunna uppskattas till omkring
1,500 kronor.»
På grund härav och då riksdagen beviljat pension å 365 kronor åt
änkor efter hospitalsuppsyningsman, å 350 kronor åt änkan efter eu
andre maskinist vid Östersunds hospital och å 300 kronor åt änkan efter
en portvakt vid Uppsala hospital, har statskontoret, med erinran tillika,
att understöd åt avliden befattningshavares barn plägar av riksdagen
beviljas i regel endast för tiden intill uppnådd ålder av 18 år, funnit
sig böra på döt sätt tillstyrka bifall till förevarande framställning, att
Hanköntn kottets uttalande Nr ''dä. 11
statskontoret hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att Söderströms änka och makarnas minderåriga barn må från och
med den 1 november 1918 å allmänna indragningsstaten uppbära årliga
understöd, änkan Söderström med 350 kronor, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen med 75 kronor
intill uppnådd ålder av 18 år.
Jämväl i övriga ovan omförmälda fall har statskontoret funnit giltiga
skäl föreligga för utverkande av understöd åt vederbörandes änka och
barn. Under åberopande i övrigt av vad statskontoret i ovan intagna
utlåtande anfört har statskontoret på det sätt tillstyrkt bifall till medicinalstyrelsens
framställningar, att statskontoret hemställt, att Kungl. Mäj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att understöd må å allmänna indragningsstaten
beviljas till en var av änkorna Eklund, Sandstén och Lindell
med 350 kronor samt till en var av änkorna Carlsson och Samuelsson
med 300 kronor ävensom till vart och ett av makarna Eklunds, Sandstens
och Lindells barn med 75 kronor samt till vart och ett av makarna
Carlssons och Samuelssons barn med 60 kronor årligen, att utgå från
och med månaden näst efter den, varunder vederbörande befattningshavare
avlidit, till änkorna så länge de förbliva i nuvarande änkestånd,
samt till barnen intill uppnådd ålder av 18 år.
Därest ifrågavarande befattningshavare levat och innehaft sina anställningar
vid hospitalen vid ingången av år 1919, från vilken tidpunkt
det av 1918 års lagtima riksdag godkända, av Kungl. Maj:t den 28 juni
1918 utfärdade avlöningsreglementet för sjukvårds- och ekonomipersonalen
vid statens anstalter för sinnessjuka trätt i kraft, torde de, såsom medicinalstyrelsen
framhåller, utan ansökning hava förflyttats till motsvarande
befattning på ordinarie stat och därmed blivit delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa, vadan sålunda deras efterlevande skulle vid deras
frånfälle hava erhållit pension. Vid sådant förhållande synes det med
billighet överensstämmande, att något understöd beredes dem. Såsom
framgår av utredningen uti ett i statsverkspropositionen under tionde
huvudtiteln framlagt förslag om understöd åt skomakeribiträdet vid Kristinehamns
hospital V. Olofssons änka och minderåriga barn, hava också
i liknande fall understöd tidigare beviljats av riksdagen.
Vid beräknande av de ifrågasatta understödens storlek anser jag i
likhet med statskontoret de avlöningsbelopp, som utgå enligt den lönestat,
vilken trätt i kraft först med ingången av innevarande år och sålunda
efter vederbörandes död, icke kunna läggas till grund. För bemälde
Olofssons änka och barn har hemställts om understöd med 200 kronor
Departements
chefen.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
till änkan samt 100 kronor till varje barn, vilken beräkningsgrund står
i överensstämmelse med vissa av 1918 års lagtima riksdag meddelade
beslut, för vilka redogjorts i det vid förenämnda proposition fogade
protokollet över civilärenden. Såsom därav framgår och av statskontoret
jämväl påpekats, hava pensionerna för änkor efter vissa befattningshavare
vid statens hospital och asyler vid andra tillfällen bestämts till något
högre belopp än det sålunda för änkan Olofsson föreslagna, varvid
emellertid å andra sidan särskilda understöd till minderåriga barn efter
dessa befattningshavare ej utgått. Enligt det av statskontoret beträffande
förevarande ansökningar föreslagna beräkningssättet skulle understöden
i allmänhet utgå med 350 kronor till änkorna och 75 kronor för varje
barn, dock att i två fall, där vederbörandes avlöningsförmåner varit avsevärt
lägre än i de övriga, beloppen skulle utgöra 300 respektive 60
kronor. Det sålunda föreslagna beräkningssättet, vilket i förevarande
fäll leder till i det närmaste samma resultat som det i statsverkspropositionen
använda, synes kunna godtagas. Understöden torde böra utgå
från och med månaden näst efter den, varunder vederbörande befattningshavare
avlidit, till änkorna så länge de förbliva i nuvarande änkestånd,
samt till barnen intill uppnådd ålder av 18 år.»
Motion i. 36. I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
första kammaren under nr 26 av herrar K. A. Nilson och Alfred Petrén
väckt motion, vari anföres:
»Samtliga här berörda tjänstemän hava avlidit så sent på året, att framställning
till Kungl. Maj:t icke i behörig tid kunnat ske för att medtagas i årets
statsverksproposition och samtliga fallen måste också av riksdagen särskilt prövas
med hänsyn till att bestämmelserna om fastställd pensionering icke trätt i kraft
förr än den lista januari detta år.
Den omständigheten, att dessa befattningshavare på grund av spanska
sjukans härjningar eller andra orsaker avlidit någon månad »för tidigt», kan helt
visst icke för riksdagen utgöra skäl att ej bevilja deras efterlevande, i behövande
omständigheter försatta, den skäliga pension, som tillkommit dem, om dödsfallen
inträffat efter den lista januari i år, och barmhärtigheten synes oss kräva att,
alla i övrigt högst erkännansvärda principer till trots, icke låta dessa familjer
ännu ett helt år stå blottställda och i ovisshet om framtiden.
Yi hänvisa till de särskilda bilagorna och våga vördsamt hemställa, att utskottet
behagade självt hos kungl. civildepartementet taga del av de till ärendena
hörande eventuellt ytterligare behövliga handlingarna. Beträffande pensionernas
storlek våga vi också tro, att riksdagen med hänsyn till de ömmande omständigheterna
och de bortgångna befattningshavarnes långa och väl vitsordade tjänstetider
icke må anse sig böra reducera beloppen med de av kungl. medicinalstyrelsen
beräknade avdragen utan bevilja fulla pensioner.
På grund av vad vi sålunda anfört, hemställa vi,
Banko utskottets utlåtande Nr 25. 13
att riksdagen må bevilja följande pensioner att utgå enligt de grunder, som
stadgas i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa
den 15 december 1916:
till skrädderiföreståndaren vid Kristinehamns hospital Y. F. Söderströms
änka Klara Söderström och hennes fyra omyndiga barn kronor 765: — att utgå
från den 6 oktober 1918;
till skomakeriföreståndaren vid Östersunds hospital A. G. Eklunds änka
Albertina Josefina Eklund och hennes fem omyndiga barn kronor 810: — att
utgå från den 1 september 1918;
till förste maskinisten vid Härnösands hospital Gabriel Karlsson Sandsténs
änka Alma Sofia Sandstén och hennes två omyndiga barn kronor 750: —: att utgå
från den 11 november 1918;
till sjukskötaren vid Uppsala hospital Gustaf Adolf Carlssons änka Johanna
Ingeborg Carlsson och hennes omyndige son kronor 462: — att utgå från den 14
september 1918; och
till sjukskötaren vid Uppsala hospital Samuel Martin Samuelssons änka
Elin Sofia Samuelsson och hennes två omyndiga barn kronor 495: — att utgå
från den 5 oktober 1918.»
Vid motionen finnas fogade fyra bilagor, till vilka utskottet anhåller
få hänvisa.
På de i statsrådsprotokollet anförda skäl finner utskottet sig böra
tillstyrka, att ifrågavarande änkor och barn efter vissa befattningshavare
vid statens hospital och asyler tillerkännas något understöd av
statsmedel. Vid beräknande av de ifrågasatta understödens storlek anser
utskottet i likhet med såväl statskontoret som departementschefen de
avlöningsbelopp, vilka utgå enligt den lönestat, som trätt i kraft innevarande
år och således efter vederbörande befattningshavares död, icke
kunna läggas till grund. Beträffande beloppen har det emellertid synts
vara billigt, att understöden till änkorna Carlsson och Samuelsson samt
deras barn utgå med samma belopp som till de övriga eller således med
resp. 350 kronor till vardera av änkorna och 75 kronor till vart och ett
av barnen. Understöden torde för övrigt böra utgå, på sätt Kungl. Maj:t
föreslagit.
Utskottet, som alltså icke kunnat biträda motionärernas förslag,
hemställer,
att riksdagen, med avslag å förevarande motion
I: 26, må medgiva,
att nedannämnda änkor och barn efter befattningshavare
vid statens hospital och asyler må, änkorna
så länge de förbliva i nuvarande änkestånd och barnen
intill uppnådd ålder av 18 år, äga å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd med följande
belopp, nämligen
Utskottet.
14
Bank outskottets utlåtande Nr 25.
Angående
årligt understöd
åt f. d.
dövstumskolföreståndaren
E A. Zottermans
efterlämnade
änka.
skrädderiföreståndåren vid Kristinehamns hospital
Vilhelm Fritiof Söderströms änka Klara Söderström,
född Larsson, med trehundrafemtio kronor och vart
och ett av makarnas tre minderåriga barn med sjuttiofem
kronor, att utgå från och med den 1 november
ms;
hantverksföreståndaren vid Östersunds hospital
Anders Gustaf Eklunds änka Albertina Josefina Eklund,
född Olsson, med trehundrafemtio kronor och vart och
ett av makarnas fem minderåriga barn med sjuttiofem
kronor, att utgå från och med den 1 oktober 1918;
förste maskinisten vid Härnösands hospital Gabriel
Karlsson Sandsténs änka Alma Sofia Sandstén, född
Lundqvist, med trehundrafemtio kronor och vartdera
av makarnas två minderåriga barn med sjuttiofem
kronor, att utgå från och med den 1 december 1918;
sjukskötaren vid Uppsala hospital och asyl Gustaf
Adolf Carlssons änka Johanna Ingeborg Carlsson, född
Jansson, med trehundrafemtio kronor och makarnas
minderårige son med sjuttiofem kronor, att utgå från
och med den 1 oktober 1918;
sjukskötaren vid samma anstalt Samuel Martin
Samuelssons änka Elin Sofia Samuelsson, född Eklund,
med trehundrafemtio kronor och vartdera av makarnas
två minderåriga barn med sjuttiofem kronor, att
utgå från och med den 1 november 1918; samt
biträdande uppsyningsmannen vid Säters hospital
Karl Frits Valdemar Lindells änka Johanna Sofia Lindell,
född Olsson, med trehundrafemtio kronor och vartdera
av makarnas två minderåriga barn med sjuttiofem
kronor, att utgå från och med den 1 oktober 1918.
III. Angående ecklesiastikdepartementet.
ll:o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Petrén och greve Klingspor (nr 9) och den andra inom
andra kammaren av herrar Pettersson i Bjälbo och Karlsson i Vadstena
(nr 55), hemställes, »att riksdagen måtte besluta att bevilja förre dövstum
skol föreståndaren E. A. Zottermans • efterlämnade änka Amanda
Fredrika Zotterman, född Lyberg, från och med innevarande år ett årligt
understöd av 600 kronor».
opaginerad Kontrollera mot PDF
liankoutshottets utlåtande Nr 2ö.
IT)
Till stöd för framställningen anföra motionärerna:
»Den 5 juli 1918 avled förre föreståndaren för statens läroanstalt i Vadstena
för överåriga dövstumma, direktör E. A. Zotterman i en ålder av 73 år,
efterlämnande änka utan pensionsrätt.
Zotterman, som var född den 1(5 november 1844, verkade närmare 30 år
som dövstumlärare. Efter att år 1868 Lava avlagt folkskollärarexamen och därpå
först 3 ar hava skött folkskolläraretjänst och sedan cirka 2 */2 år underlärarbefattning
vid folkskollärarseminariets i Uppsala övningsskola, blev han med vårterminen
1873 lärare vid dövstumavdelningen å allmänna institutet för dövstumma
och blinda å Handla, i vilken befattning han kvarstod till 1878, då han blev
föreståndare för den första av de tre läroanstalterna för överåriga dövstumma,
detta ar öppnades i Vadstena. Denna plats innehade han till augusti 1902,
da läroanstaltens verksamhet upphörde. Samma år beviljades honom genom
särskilt beslut av riksdagen eu årlig pension å 2,000 kronor. Vid denna tidpunkt
var nämligen lärarpersonalen vid dövstumanstaltema ännu icke pensionsberättigad,
i det att dövstumlärarnas pensionsanstalt trädde i verksamhet först med år 1906!
Enligt det den 8 oktober 1915 utfärdade nådiga reglementet för dövstumlärarnas
pensionsanstalt hava delägarna i denna rätt till hel pension efter uppnådda
60 levnadsår och 30 tjänsteår och utgår hel pension med 75 procent av
delaktighetsbeloppet, vilket för manlig föreståndare utgör lägst 3,200 kronor och
högst 4,500 kronor. Med delaktighet i dövstumlärarnas pensionskassa följer
jämlikt särskilt nådig kungörelse av ovannämnda datum även delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. Enligt det för denna kassa gällande nådiga
reglementet den 15 oktober 1875 utgår änkepension med 20 procent av den lön,
för vilken delaktighet vunnits i vederbörande pensionsinrättning.
Då sålunda de nuvarande dövstumlärarnas efterlämnade hustrur äro berättigade
till pension — vilken för änka > efter föreståndare för dövstumsskola
utgår med lägst femtedelen av 3,200 eller 600 kronor och högst femtedelen av
4,500 kronor eller 900 kronor — kan det ej anses mer än billigt, att även änkor
efter dövstumlärare, som avgått före pensionsrättens införande, erhålla något
årligt understöd, när behov därav föreligger. Och i detta fall är behovet av
denna hjälp synnerligen stort. Direktör Zotterman, vilkens lön aldrig översteg
3.000 kronor och som på denna inkomst uppfostrat 5 barn, har nämligen under
sådana förhållanden icke kunnat göra några besparingar. Av bouppteckningen
efter honom, som slutar å 3,450 kronor 87 öre (se bilaga 1), framgår nämligen,
att stärbhusets tillgångar i huvudsak utgöras allenast av det gemensamma bohaget,
som för övrigt icke heller är alldeles skuldfritt. Änkefru Zotterman, som
nu uppnått 69 års ålder (se bilaga 2), har sålunda i själva verket inga inkomster
för sitt uppehälle, utan är helt och hållet beroende av den hjälp hon kan erhålla
av sina barn. I betraktande av de ömmande omständigheter, som här sålunda
föreligga, och med hänsyn till direktör Zottermans långa tjänstetid, sammanlagt
c:a 34 år, därav 29 år och 7 månader som dövstumlärare samt 24 år och 5 månader
jämväl som föreståndare, våga vi vädja till riksdagen om beviljande av ett
ärligt understöd åt hans efterlämnade änka, ett understöd, som väl éj bör sättas
lägre än den lägsta pension, som enligt för den nuvarande dövstumlärarpersonalen
gällande bestämmelser utgå till föreståndares änka, som nämnts 600 kronor.»
Vid motionerna linnes fogade två intyg, till vilka utskottet får hänvisa.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
Utskottet.
Angående
pension åt
byråingenjören
vid
hydrografiska
byrån E. 0.
Engströms
änka.
Med hänsyn till Zottermans långa tjänstetid och de ömmande omständigheter,
som föreligga, anser utskottet, att något understöd av
statsmedel bör beviljas änkan Zotterman, och har utskottet icke haft
något att erinra mot det av motionärerna föreslagna beloppet eller 600
kronor. Understödet torde böra anvisas å allmänna indragningsstaten.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
I: 9 och II: 55, må medgiva, att förre dövstumskolföreståndaren
Erik August Zottermans änka Amanda
Fredrika Zotterman, född Lvberg, må från och med
den 1 januari 1919 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av sexhundra kronor.
IV. Angående jordbruksdepartementet.
12:o) I eu till riksdagen den 11 februari 1919 avlåten proposition,
nr 82, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden lör samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att byråingenjören vid hydrografiska byrån
Erik Olof Engströms änka Frideborg Sofia Engström, född Nordén, rnå
från och med den 1 december 1918 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta en årlig pension
från allmänna indragningsstaten till belopp av 800 kronor.
Åberopade statsrådsprotokollet är'' av följande lydelse:
»I skrivelse den 2 december 1918 har styrelsen för hydrografiska
byrån anhållit, att Kung]. Maj:t täcktes bereda pension åt framlidne
byråingenjören vid byrån Erik Olof Engströms änka Frideborg Sofia
Engström, född Nordén.
Vid skrivelsen voro fogade dels utdrag av död- och begravningsbok,
utvisande bl. a. att Engström, som varit född den 4 augusti 1883, avlidit
den 30 november 1918, dels åldersbetyg för änkan Engström, varav
framgår, att hon är född den 1 oktober 1868 samt har en fosterson vid
namn Axel Lennart, född den 9 april 1917, dels ock bouppteckningsinstrument,
utvisande att den avlidne såsom stärbhusdelägare efterlämnat,
förutom änkan, sin moder Hilma Engström, änka efter byggmästaren
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 2ä.
IT
Hjalmar Theodor Engström, och sin broder verkmästaren Albert Engström
samt att behållningen i boet utgjort 3,293 kronor 89 öre.
Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört följande.
Engström hade vunnit anställning vid hydrografiska byrån år 1908 och
tjänstgjort, med vissa avbrott under åren 1908, 1909 och 1910, såsom biträdande
ingenjör vid byrån till och med år 1913 mot en avlöning, som de senaste åren
uppgått till 3,600 kronor om året. Med ingången av år 1914 hade han förordnats
till byråingenjör vid hydrografiska byrån. Därest Kungl. Maj:ts proposition till
1913 års riksdag angående byråns uppförande på ordinarie stat vunnit riksdagens
bifall, hade Engström i stället blivit tjänsteman av andra graden på ordinarie
stat. Med hänsyn till dessa omständigheter hade 1918 års lagtima riksdag på
Kungl. Maj:ts hemställan medgivit, att, därest Engström befordrades till tjänsteman
av andra graden vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, i vilken
hydrografiska byrån skulle uppgå, honom finge för ålderstillägg tillgodoföras tiden
från och med år 1915.
Vid beräkningen av pensionsbeloppets storlek syntes avseende böra fästas
vid, att Engström sålunda redan år 1914 skulle befordrats till ordinarie tjänsteman
i andra lönegraden, därest icke särskilda omständigheter kommit att försena
byråns uppförande på ordinarie stat och därmed också genom de lägre löneförmånerna
försämra personalens ekonomiska ställning. Slutligen finge styrelsen
vitsorda, att Engström med uppoffrande intresse, största plikttrohet och stor
skicklighet utövat sina åligganden.
Till följd av remiss har statskontoret den 28 januari 1919 häröver
avgivit utlåtande och därvid anfört i huvudsak följande.
På grund av vad handlingarna innehölle och då Engström icke varit i tillfälle
att genom inträde i någon av staten understödd anstalt bereda underhåll
åt sin efterlämnade änka, ansåge statskontoret skäl föreligga att söka åt änkan
utverka någon pension av statsmedel. Vid bestämmande av pensionsbeloppet
syntes emellertid hänsyn icke kunna tagas till den avlöning, som Engström, om
han levat, skulle hava bekommit enligt stat, som trädde i kraft först med ingången
av innevarande år; utan syntes beloppet böra beräknas i förhållande till
den avlöning, varav Engström varit i åtnjutande under år 1918. Enligt vad statskontoret
inhämtat hade han då åtnjutit arvode av 5,000 kronor för år räknat.
På grund härav syntes en pension av 800 kronor årligen åt hans änka vara skälig.
I likhet med myndigheterna finner jag skäl förefinnas för beviljande
av pension åt änkan Engström. Att till grund för beräkningen av
pensionens storlek lägga den avlöning, som den avlidne, om han levat,
skulle hava bekommit enligt den med ingången av innevarande år ikraftträdande
staten, kan jag, i likhet med statskontoret, icke tillst}^rka,
utan torde beloppet böra beräknas med hänsyn till sökandens verkliga
tjänsteinkomst under år 1918. Mot det av statskontoret föreslagna beloppet
av 800 kronor har jag ej någon erinran.»
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 19 käft. (Nr 25.)
3
Departements
chefen.
1125 19
18
Banko utskottets utlåtande Nr 25.
Motion
IT: 334.
Utskottet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herr Lybeclc väckt motion, nr 334, vari föreslås, att
det av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet måtte höjas till 1,000
kronor.
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Statskontoret och departementschefen hava utgått ifrån, att pensionsbeloppet
enligt styrelsens för hydrografiska byrån förslag skulle avpassas efter den
lön, som den avlidne, om han levat, skulle hava bekommit enligt den med ingången
av innevarande år ikraftträdande staten. Styrelsen har emellertid ansett,
att pensionsbeloppet borde utgå efter den lön av 5,800 kronor, som den avlidne
skulle vid sitt frånfälle hava uppburit, därest riksdagen ej på grund av den
långt framskridna tiden nödgats avslå Kungl. Maj:ts proposition till 1913 års
riksdag angående hydrografiska byråns uppförande på ordinarie stat, och frågan
sedermera ej kunnat återupptagas förrän vid 1918 års riksdag på grund av utredningen
rörande sammanförande av vissa vetenskapliga institutioner. Såsom
stöd för denna mening har styrelsen framhållit, att Kungl. Maj:t och riksdagen
av liknande billighetsskäl medgivit, att, därest Engström befordrats till tjänsteman
av andra graden vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, i vilken
hydrografiska byrån skulle uppgå, honom finge för ålderstillägg tillgodoföras
tiden från och med år 1915. Detta har, såsom av löneregleringskommitténs betänkande
LIY och statskontorets däröver avgivna yttrande framgår, skett på den
grund, att man ansett billighetsskäl tala för att icke tjänstemännen vid hydrografiska
byrån skulle komma i sämre ställning än motsvarande tjänstemän vid
meteorologiska centralanstalten, för vilka löneregleringen genomfördes vid 1913
års riksdag. Samma billighetsskäl synas mig tala för likställighet också beträffande
här ifrågavarande pensionsbelopp, d. v. s. att pensionen beräknas efter
den högre avlöning, som Engström skulle hava åtnjutit, därest han 1914 befordrats
till tjänsteman av andra graden. Den omständigheten att den avlidne från
1914 till sin död icke på grund av ovan omförmälda förhållanden uppburit så
hög avlöning, måste i detta fall tydligen anses tala för och icke emot det högre
pensionsbeloppet åt hans efterlevande.»
Åven utskottet anser skäl förefinnas för beviljande av pension åt
änkan Engström. Vad angår pensionsbeloppet, synes detsamma icke
böra beräknas med hänsyn till den avlöning, som den avlidne, därest
han levat, skulle hava erhållit enligt den från ingången av innevarande
år gällande lönestaten, utan torde till grund för pensionen böra läggas
den verkliga inkomst han haft av sin tjänst under nästföregående år.
Utskottet har alltså icke ansett sig kunna biträda motionärens förslag.
Med biträdande av Kungl. Majrts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen, med avslag å förevarande motion
II: 334, må medgiva, att byråingenjören vid hydro
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 25. 19
grafiska byrån Erik Olof Engströms änka Frideborg
Sofia Engström, lödd Norden, må från och med den
1 december 1918 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta
en årlig pension från allmänna indragningsstatén till
belopp av åttahundra kronor.
13:o) I eu till riksdagen avlåten proposition, nr 83, har Kungi. Angående
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att jägmästaren i Arjeplogs revir ^ZasUren
0 swald Gustaf Engströmers änka Kerstin Åt aria Eng strömer ^ född Örten- o'', a. Engdahl,
och makarnas två minderåriga barn Maja och Hans må, utöver si,0ö^e™J''"Ao
dem författningsenligt tillkommande pensioner från civilstatens änkeoch
pupillkassa, från och med den 1 augusti 1918 uppbära årliga understöd
från allmänna indraghingsstaten, änkan, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, med 620 kronor samt vartdera barnet till och
med det år, varunder det fyller 18 år, med så stort belopp, som erfordras
för att barnet må, inberäknat till detsamma från änke- och
pupillkassan utgående pension, årligen åtnjuta 300 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för den 11 februari 1919.
Utskottet bär ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl: Maj:ts
förevarande framställning och hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts proposition nr 83 må av riksdagen
bifallas.
14:o) 1 en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1919 dagtecknad Angående
proposition, nr 100, har Kungl. Magt, under åberopande av bilagt ut- undertit>ä åt
drag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, före- auskuiZnUn
slagit riksdagen medgiva, att lantmäteriauskultanten Eric Gustaf Wenner- E~ °:Wennerströms
änka Astrid Hortensia Erika Wennerström, född Quart, samt ma- ^cTbarn"
karnas minderåriga barn Ulla Cecilia och Lars Olof må från och med
den 1 november 1918 å allmänna indragningsstatén uppbära årliga
understöd, änkan med 500 kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, samt vart och ett av barnen med 125 kronor till
uppnådd ålder av 18 år.
Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
»Med skrivelse den 15 januari 1919 har lantmäteristyrelsen överlämnat
en till styrelsen ställd skrift, däri lantmäteriauskultanten Eric
Gustaf Wennerströms änka Astrid Hortensia Erika Wennerström, född
Quart, anhållit, att styrelsen måtte vara henne behjälplig att av staten
utverka pension till hennes och hennes två minderåriga barns underhåll.
Tillika hava överlämnats dels tre frejdebetyg, utvisande, att sökanden är
född den 22 maj 1893, dottern Ulla Cecilia den 6 april 1917 och sonen
Lars Olof den 6 juni 1918, dels utdrag av bouppteckning efter Wennerström,
enligt vilken i boet fanns en behållning av 3,949 kronor 25 öre,
dels ock av vice ordföranden i Vänersborgs stadsfullmäktige och fattigvårdsstyrelse
rektorn J. Wallin utfärdat intyg, att sökanden vore
fullständigt medellös och i ytterst fattiga omständigheter, samt att såväl
hennes som hennes avlidne mans föräldrar likaledes vore medellösa och
icke kunde lämna henne något som helst understöd.
Lantmäteristyrelsen har i sin skrivelse anfört i huvudsak följande.
Lantmäteriauskultanten Wennerström, som var född den 7 februari 1887,
hade konstituerats till lantmäteriauskultant den 29 juni 1909. Alltsedan
den 13 juli 1909 och till sin den 2 oktober 1918 timade död hade han
varit oavbrutet sysselsatt i utövande av lantmäteriverksamhet, huvudsakligen
i egenskap av medhjälpare hos och vikarie för distriktslantmätare
och extra lantmätare, i vilken sistnämnda egenskap han på eget
ansvar handlagt närmare 100 lantmäteriförrättningar. Vid sin död hade
han ägt att tillgodoräkna sig en effektiv tjänstetid av 9 år 2 månader.
Med hänsyn till tjänstetiden hade han utövat en ansenlig verksamhet
och han hade städse ådagalagt stor skicklighet och noggrannhet, varjämte
hans förhållande i tjänsten jämväl i övrigt varit berömvärt. Såsom
icke ordinarie tjänsteman hade han ej varit delägare i civilstatens
pensionsinrättning, och hans änka och barn ägde sålunda icke uppbära
pension från civilstatens änke- och pupillkassa. Med hänsyn till boets
ringa tillgång och innehållet i förenämnda medellöshetsintyg har styrelsen
hemställt, att åt sökanden måtte utverkas pension till högsta
möjliga belopp.
Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 4
februari 1919, har anfört, att sökandens man visserligen under endast
en jämförelsevis kort tid varit anställd i statens tjänst som lantmäteriauskultant.
Med hänsyn därtill att han avlidit under sin anställning i
statstjänst och då han icke varit i tillfälle att genom inträde i någon
av staten understödd kassa sörja för den efterlämnade familjens uppehälle,
syntes dock billighetsskäl föreligga för utverkande av understöd
av statsmedel åt änkan och till beredande av uppfostran åt
Bankoutskottets utlåtande Nr 2å. 21
makarnas minderåriga barn. Med erinran att 1918 års lagtima riksdag
beviljat pension under liknande förhållanden åt änka och dotter
efter tillförordnade andre länsnotarien J. G. Söderström, varvid beloppen
i enlighet med i proposition framlagt förslag bestämdes för
änkan till 500 kronor och för dottern till 200 kronor, har statskontoret
tillstyrkt, att pension måtte beredas änkan med 500 kronor, så länge
hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen
med 125 kronor till uppnådd ålder av 18 år.
I likhet med myndigheterna anser jag omständigheterna i förevarande
fall tala för att understöd av statsmedel beredas änkan Wennerström
och hennes minderåriga barn. I avseende å beloppen m. m. instämmer
jag med statskontoret.»
1 samband härmed har utskottet till behandling förehaft, dels eu
inom första kammaren väckt motion, nr 27, av herr C. Magnusson, dels
en inom andra kammaren väckt likalydande motion, nr 232, av herr
von Sneidern, med instämmande i motionens syfte av ytterligare två av
kammarens ledamöter. I motionerna hemställes,
»att riksdagen måtte från och med ingången av år 1919 till lantmäteriauskultanten
Erik Gustaf Wennerströms änka Astrid Hortensia
Wennerström, född Quart, bevilja en årlig pension av 750 kronor och
till deras båda barn, dottern Ulla Cecilia och sonen Lars Olof, tillhopa
375 kronor per år intill uppnådd ålder av 21 år.»
Till stöd för yrkandet anföra motionärerna:
»E. o. tjänstemannen i lantmäteristaten, lantmäteriauskultanten Erik Gustaf
Wennerström, född den 7 februari 1887, avled i Vänersborg i spanska sjukan
den 2 oktober 1918.
Wennerström konstituerades till auskultant den 29 juni 1909 och hade vid
sin död alltsedan den 13 juli 1909 varit i oavbruten tjänstgöring intill den 23
oktober 1911 i Malmöhus län och därefter i Älvsborgs län. Han tjänstgjorde,
dels som medhjälpare åt, dels som vikarie för distriktslantmätare och extra lantmätare,
i vilken senare egenskap han på eget ansvar handlade närmare lOOlantmäteriförrättningar.
Hans totala effektiva tjänstetid var 9 */u år. Av sina överordnade
erhöll han vitsord att hava ådagalagt stor skicklighet och noggrannhet
i tjänstens utövning samt att hans förhållande i tjänsten jämväl i övrigt varit
berömvärt.
När Wennerström i tjänsteresa avreste från Vänersborg den 23 september
förra året var han sjuk med febersymtom, men han ville icke inställa utlysta
sammanträden utan fortsatte tjänsteförrättningarna med fem timmars dagligt utarbete
till den 26 september, då sjukdomen blev honom övermäktig, så att han
måste återvända till Vänersborg, där lunginflammation inställde sig, som den 2
Departements
chefen.
Motionerna
I: 27 och
II 232.
22
71ankoutskottets utlåtande Nr 25.
Utskottet.
oktober ändade hans liv. Man kan således säga, att Wennerström stupade i sitt
arbete, som han troget fullföljde till det sista.
Wennerström efterlämnade änka Astrid Hortensia Erika Wennerström, född
Quart, född den 22 maj 1893, samt två späda barn, dottern Ulla Cecilia, född
den 6 april 1917, och sonen Lars Olof, född den 6 juni 1918. Bouppteckningen
efter W. visar en behållning å endast kronor 3,949: 25, varför, då änkan därjämte
saknar varje ekonomiskt stöd för sig och de minderåriga barnen, hon är i synnerligen
stort behov av understöd.
Såsom extra ordinarie tjänsteman i lantmäteristaten var W. emellertid ej
delägare i civilstatens pensionsinrättning. Enligt min uppfattning föreligger därför
starka skäl för ett riksdagens direkta ingripande. I händelse W. varit ordinarie
tjänsteman med lön jämte ett ålderstillägg för en första gradens tjänsteman
i lantmäteristyrelsen, d. v. s. 3,000 kronor, både änkan i pension erhållit 750
kronor om året och båda barnen tillhopa 375 kronor tills de fyllt 21 år. Jag
anser, att sådana omständigheter föreligga, att pensioner till dessa belopp böra
beviljas änkan och barnen.
Som en jämförelse må nämnas, att i händelse lantmäterikommissionens
förslag av år 1917 genomfördes vid innevarande riksdag och trädde i kraft i januari
1920, skulle Wennerströms änka, om mannen levat och utnämnts till distriktslantmätare,
vartill han enligt uppgift i lantmäteristyrelsen haft goda utsikter, vid
mannens senare inträffade frånfälle i pension erhållit 1,200 kronor och barnen
600 kronor.»
Med hänsyn till vad statskontoret i ärendet anfört anser utskottet
billigheten fordra, att något understöd beredes änkan Wennerström och
hennes minderåriga barn, och har utskottet icke heller något att erinra
mot de av Kungl. Maj:t föreslagna beloppen, vilka i det allra närmaste
överensstämma med vad 1918 års lagtima riksdag i ett likartat fall bestämde.
Beträffande barnens pensionsrätt har utskottet likväl under hänvisning
till sina förslag här ovan under punkterna 3 och 13 ansett densamma
böra utsträckas till och med det år, under vilket de fylla 18 år.
Utskottet, som följaktligen icke kunnat biträda motionärernas förslag,
hemställer,
att riksdagen, med avslag å förevarande motioner
I: 27 och II: 232, må medgiva,
att lantmäteriauskultanten Eric Gustaf Wennerströms
änka Astrid Hortensia Erika Wennerström, född
Quart, samt makarnas minderåriga barn Ulla Cecilia
och Lars Olof må från och med den 1 november 1918
å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,
änkan med femhundra kronor, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, samt vartdera av barnen
med etthundra tjugufem kronor till och med det år,
under vilket de fylla 18 år.
Bankoutskottets utlåtande Nr 2ö. 23
15:o) [ proposition ur 155 har Kungl. Maj:t, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 4 mars
1919, föreslagit riksdagen medgiva, att vice kommissionslantrnätaren
Karl Viktor Konrad Ekstrands änka Alma Helena Ekstrand, född Pettersson,
och makarnas minderåriga son Nils må från och med den 1 december
1918 å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,
änkan med 600 kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
samt sonen med 150 kronor till uppnådd ålder av 18 år.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda
statsrådsprotokoll.
Utskottet har icke haft något annat att erinra mot Kungl. Maj:ts
förslag, än att pensionen till den omyndige sonen synts böra utgå till
och med det år, varunder han fyller 18 år, och hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att vice kommissionslantmätaren
Karl Viktor Konrad Ekstrands änka Alma
Helena Ekstrand, född Pettersson, och makarnas minderårige
son Nils må från och med den 1 december 1918
å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,
änkan med sexhundra kronor, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, samt sonen med
etthundrafemtio kronor till och med det år, under
vilket han fyller 18 år.
Stockholm den 18 mars 1919.
På bankoutskottets vägnar:
Angående
tniderstöd åt
v. kommis~
sionslantmätaren
K. V.
K. Ekstrands
änka och en
son.
EMIL KRISTEN SSON.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 25.
Reservation
vid punkt 8:o) (angående tilläggspension åt f. d. byråchefen Schlytern)
av herr Jonsson i Gumboda, som anfört:
»Av de motioner, som ligga till grund för detta utskottsutlåtande,
framgår, att Schlytern ansågs förbrukad i postverkets tjänst redan 1908
och nödgades avgå kort tid före 1909 års lönereglerings ikraftträdande.
Av denna anledning och då även allmännyttigt arbete utom tjänsten
kunnat åberopas, har riksdagen i dylika fall brukat bevilja tilläggspensioner
till sådant belopp, att det tillsammans med utgående pensioner
fyller den summa, som eu förnyad lönereglering bestämmer. Jag anser
därför, att Schlytern bör tillerkännas en fyllnadspension av 600 kronor årligen.
Men att därutöver tillerkänna Schlytern 400 kronor årlig pension,
emedan han varit mångårig ledamot och ordförande i en kungl. kommitté,
anser jag icke böra förekomma, allraminst så länge han fortfarande
innehar ordförandeskapet i fråga och uppbär härför stadgat
arvode, enär riksdagen därigenom fastslår en ny princip att börja pensionera
herrar ledamöter i alla dessa kungl. kommittéer, som vårt laud
haft, har och för framtiden sannolikt måste hava.
Jag föreslår således, att Schlytern tillerkännes en årlig fyllnadspension
av 600 kronor.»
Herr Bäcklund har begärt få antecknat, att han icke deltagit i det
under punkt 8:o) omförmälda ärende.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:10a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten