Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj.ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

1919-03-24 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:32, Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj.ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

I

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1919 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall

medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

I en till riksdagen den 11 mars 1919 avlåten, till bankoutskottet

hänvisad proposition nr 240, som inkommit till utskottet den 22 samma

månad, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen antaga följande

Förslag

till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss

ökad sedelutgivningsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris

prövas oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige

i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgälds

kontoret medgiva riksbanken rätt. att utgiva sedlar till ett belopp

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 sand. 21 höft. (Nr 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de belopp, som

finnas angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897,

sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915; åliggande

det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna

rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av

sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

samt gäller intill dess tjugu dagar förflutit efter det ny riksdag

sammanträtt.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»De bestämmelser rörande omfattningen av riksbankens sedelutgivningsrätt,

vilka voro gällande vid krigsutbrottet 1914, äro att återfinna

i 6, 7 och 8 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, sådana

dessa paragrafer lydde enligt lag den 4 juni 1913.

I 6 § stadgades sålunda, att riksbanken ägde utgiva sedlar till det

belopp, som motsvarades av dubbla summan av riksbankens metalliska

kassa, så beräknad som i 8 § sades, samt därutöver till ett belopp av

etthundratjugufem miljoner kronor. I 7 § föreskrevs, att riksbankens

utelöpande sedlar skulle till den del de överstego bankens metalliska

kassa motsvaras av vissa närmare angivna tillgångar. Slutligen meddelades,

såsom redan blivit antytt, i 8 § föreskrift om huru bankens

metalliska kassa skulle beräknas.

Genom proposition den 21 augusti 1914, nr 273, föreläde Kungl.

Maj;t 1914 års senare riksdag förslag till lag om ändrad lydelse av

5—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank. Enligt detta förslag skulle,

såvitt nu är i fråga, till 6 § läggas ett nytt stycke av följande lydelse:

»Om sådant till följd av krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen

nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt eller, om riksdagen ej är

samlad, Konungen efter framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd

med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett

belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige

i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar

till _ belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten

må hava utgivits.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

3

Till grund för berörda förslag låg en av fullmäktige i riksbanken

i ärendet gjord framställning, däri fullmäktige — under erinran att

riksbankens sedelreserv hastigt gått ned vid tiden för krigsutbrottet —

framhöllo, hurusom det för en snabb avveckling av den dåvarande

krisen med minsta möjliga svårigheter och förluster vore nödvändigt,

att riksbankens sedelutgivningsförmåga ägde sådan elasticitet, att alla

berättigade anspråk, som från bank- och affärsvärlden ställdes på riksbanken,

kunde tillfredsställas.

Riksdagen gjorde för sin del sådan ändring i det riksdagen förelagda

förslaget, att Konungens rätt att på framställning av fullmäktige

i riksbanken besluta om ökad sedelutgivning skulle gälla allenast till

den 15 januari 1915.

Den 31 augusti 1914 utfärdades därefter i överensstämmelse med

riksdagens beslut lag angående ändrad lydelse av 5—7 §§ i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 (nr 176).

Under våren 1915 inkommo emellertid fullmäktige i riksbanken

med framställning därom, att de före den 15 januari 1915 gällande

bestämmelserna, som möjliggjorde en tillfällig utvidgning av sedelutgivningsrätten,

måtte återinföras att gälla för tiden från avslutandet

av det då pågående riksmötet och till nästa riksdags början. Till stöd

härför anförde fullmäktige, bland annat:

Ehuru den extra sedelutgivningsrätt av intill etthundratjugufem

miljoner kronor, som under angivna förutsättningar medgivits riksbanken

enligt sista stycket i 6 § av riksbankslagen, ännu icke kommit till

användning och ehuru fullmäktige hölle före, att samma sedelutgivningsrätt

sannolikt icke heller under den närmaste tiden skulle behöva

anlitas, så vida icke oförutsedda händelser mellankomme, ansåge fullmäktige

dock, att försiktigheten bjöde, att möjligheten att begagna

ifrågavarande extra sedelutgivningsrätt hölles öppen, så länge dåvarande

ovissa och oberäkneliga förhållanden rådde, och oberoende av om riksdagen

vore samlad eller icke. De skäl, som i fullmäktiges förra skrivelse

anförts för införande av den ökade sedelutgivningsrätten, talade enligt

deras förmenande med oförminskad styrka för samma sedelutgivningsrätts

bibehållande även under tiden efter det den samlade riksdagen åtskilts.

Inom finansdepartementet utarbetades i anledning härav vissa författningsförslag,

enligt vilka, såvitt nu är i fråga, skulle

dels åt 6 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank givas

följande ändrade lydelse:

»Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riksbanken att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor:

åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen

indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven

ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.»

dels ock utfärdas en särskild lag angående rätt för Konungen att

i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; varande

detta lagförslag av följande lydelse:

»Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva

sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de

belopp, som finnas angivna i 6 § första stycket av lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den

allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda

medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft frän och med dagen efter den, då nu församlade

riksdag avslutats, och gäller till dess ny riksdag sammanträder.»

Dessa författningsförslag- förelädes genom proposition den 30 april

1915, nr 191, 1915 års riksdag, som godkände förslagen i nu ifrågavarande

delar.

Författningar i ämnet i överensstämmelse med riksdagens beslut

utfärdades den 25 maj 1915 (nr 134 och 136).

Den 15 maj 1918 inkommo fullmäktige i riksbanken till finansdepartementet

med en skrivelse, däri de hemställde om medgivande att

begagna den i 6 § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank omförmälda

extra sedelutgivningsrätt.

I anslutning härtill anförde fullmäktige vidare:

»Fullmäktige anse emellertid, att försiktigheten bjuder, att man icke stannar

härvid.

När fullmäktige kort tid efter krigets utbrott i skrivelse till Eders Kung!.

Maj:t av den 18 augusti 1914 gjorde framställning om avlåtande av proposition

till riksdagen med förslag till sådant tillägg till § 6 av lagen för Sveriges riksbank,

att sedel utgivningsrätten utöver den förut medgivna skulle kunna under vissa förutsättningar

ökas med etthundratjugufem miljoner kronor, förklarade sig fullmäktige

anse en sådan ökning vara under alla förhållanden tillräcklig.

Då detta skrevs, kunde man icke förutse, att förhållandena skulle utveckla

sig på sätt, som sedan dess skett. Kiksbankens sedelcirkulation uppgick då till 277

miljoner kronor, sedelreserven till 53 miljoner kronor. Enligt senast föreliggande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskott et s utlåtande Nr 32.

veckorapport av deri 11 innevarande månad uppgick sedelcirkulationen till 606 miljoner

kronor och sedelreserven till 47 miljoner kronor. Som bekant hade sedelreserven

flen IG mars innevarande år nedgått ända till 5 miljoner kronor. Inför dessa siffror

och med hänsyn till de stora anspråk, som under den närmaste tiden kunna väntas

ställda på riksbanken, särskilt i sammanhang med tillgodoseendet av statens stora

penningbehov, anse fullmäktige den möjligheten icke utesluten, att riksbankens sedelutgivningsrätt,

även om riksbanken nu medgives begagna ovan omförmälda i § 6

av riksbankslagen förutsatta extra ordinära sedelutgivningsrätt av etthundratjugufem

miljoner kronor, ändock kan komma att visa sig otillräcklig. Fullmäktige kunna i

så fall bliva ställda inför nödvändigheten att, till förekommande av att gränsen för

den lagligen fastställda sedelutgivningsrätten överskrides, vidtaga en åtstramning av

utlåningen, varigenom svåra rubbningar av landets finansiella förhållanden kunde

bliva följden. Uppkomsten av en dylik situation måste, så vitt möjligt, förebyggas.

Lämpligaste utvägen till vinnande av detta mål synes fullmäktige vara, att genom

en tillfällig lag förordnas, att Konungen må på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret under tiden

till den 15 januari 1919 kunna medgiva riksbanken rätt att utgiva ytterligare etthundratjugufem

miljoner kronor sedlar.»

I anledning av vad fullmäktige sålunda anfört beslöt Kungl. Maj:t,

efter hemställan av mig, enligt en den 21 maj 1918 dagtecknad proposition,

nr 450, föreslå sistnämnda års lagtima riksdag dels antaga ett vid propositionen

fogat förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa

fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivniugsrätt, dels ock inedgiva,

att riksbanken Unge begagna den i 6 § 2 stycket av lagen för

Sveriges riksbank omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av

ytterligare högst 125,000,000 kronor.

Enligt riksdagens skrivelse den 14 juni 1918, nr 409, blev nämnda

proposition i huvudsakliga delar bifallen av riksdagen.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t

den 20 juni 1918 lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva

riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt (nr 479); varande nämnda

lag av följande lydelse:

»Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken

rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor

utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897, sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915; åliggande

det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kärr, ur den allmänna rörelsen indraga

sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökningav

sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, samt gäller till

dess ny riksdag sammanträder.»

Sedan nämnda lag upphört att gälla i och med det, att urtima

riksdag sammanträdde under sistlidne höst, avlät Kungl. Maj:t, efter

framställning av fullmäktige i riksbanken, den 22 november 1918 till

urtima riksdagen en proposition, nr 35, med förslag till lag angående

rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt,

vilket förslag var av enahanda lydelse som lagen den

20 juni 1918 och avsett att gälla, till dess ny riksdag åter sammanträdde.

Propositionen blev av urtima riksdagen, enligt meddelande i dess

skrivelse nr 31, bifallen och utfärdades författning i ämnet den 20

december 1918 (nr 981).

Genom beslut samma den 20 december medgav Kungl. Maj:t riksbanken

rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst 125,000,000 kronor

utöver de belopp, som funnes angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank

den 12 maj 1897, sådant nämnda lagrum lydde enligt lagen den

25 maj 1915.

Uti skrivelse den 17 nästlidne februari anmälde fullmäktige i riksbanken

för mig, att riksbanken icke då begagnade den sålunda medgivna

ökade sedelutgivningsrätten, men att riksbanken sannolikt under den

närmaste framtiden ånyo komme att behöva begagna densamma.

1 detta sammanhang torde vidare böra erinras, att, sedan Kung],

Maj:t i proposition den 7 februari 1919, nr 79, föreslagit riksdagen

medgiva, att riksbanken finge för tiden till den 1 mars 1920 begagna

den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj

1897 omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugutem

miljoner kronor utöver vad som funnes angivet i första

stycket av samma paragraf, har riksdagen i skrivelse den 26 februari

1919, nr 31, meddelat, att riksdagen bifallit berörda proposition.

Den 7 innevarande mars månad hava nu fullmäktige i riksbanken

till Kungl. Maj:t inkommit med en skrivelse, däri fullmäktige anföra,

bland annat, följande:

»Riksbankens sedelcirkulation har sedan årsskiftet visat följande högsta och

lägsta belopp:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Den 31 december 1918 813 5 miljoner kronor,

» 25 januari 1919 689. i »

1 februari » 730.4

» 22 » 683.2 »

» 1 mars » 733.6 »

— 124.4 miljoner kronor

-f 41.3

— 47.2

-j- 50.4 »

Därest beloppet av utelöpande sedlar under innevarande månad ökas proportionellt

i samma utsträckning som under samma månad år 1918, kommer sedelcirkulationen

att den 31 mars 1919 uppgå till omkring 812 miljoner kronor ocb

sedelreserven, vid oförändrad guldkassa, till omkring 14 miljoner kronor.

Under dessa förhållanden och med hänsyn till ovissheten rörande den närmaste

framtiden finna fullmäktige det nödvändigt, att möjlighet hålles öppen för

Eders Kungl. Maj:t att, om behov yppas, medgiva riksbanken att ånyo få sådan

ökad sedelutgivningsrätt, som kunde medgivas enligt lag den 20 december 1918,

men upphörde att gälla med början av nu samlade riksdag.

Fullmäktige tillåta sig därför anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i proposition

till riksdagen framlägga förslag till lag med samma medgivande, som lämnades

genom sistnämnda lag, vilken lag lämpligen kunde gälla till den 1 mars

1920 eller till samma dag, då riksbankens rätt att begagna den i § 6 andra stycket

riksbankslagen omförmälda sedel utgivningsrätt upphör att gälla.»

uver den sålunda gjorda framställningen hava fullmäktige i riksgäldskontoret

avgivit yttrande, däri de förklara sig icke hava något att

erinra mot densamma.

De förhållanden, vilka tidigare föranlett liknande beslut, som det

av bankofullmäktige nu ifrågasatta, synas alltjämt vara förhanden.

Under, hänvisning till vad såväl vid föregående tillfällen i frågan förekommit

som ock av bankofullmäktige nu framhållits tillåter jag mig

därför att tillstyrka bifall till den av fullmäktige sålunda gjorda framställningen

i sak. Vad angår giltighetstiden för en blivande författning

i ämnet, så hava tidigare meddelade bestämmelser förklarats skola gälla

allenast till dess ny riksdag sammanträdde. Det synes mig emellertid

vara lämpligare, att tidpunkten förlägges till viss angiven tidrymd,

förslagsvis tjugu dagar, efter det ny riksdag sammanträtt, så att‘densamma,

. innan tiden för författningens giltighet går till ända, i sin ordning

hinner att taga ståndpunkt till frågan, huruvida bestämmelserna i

författningen böra prolongeras. I enlighet härmed har jag låtit inom

finansdepartementet upprätta förslag till lag angående rätt för Konungen

att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.»

Med hänsyn, till vad i statsrådsprotokollet blivit anfört finner utskottet

sig böra tillstyrka förslaget om en ytterligare sedelutgivnings
-

Departementschefen.

Utskttlet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko utskottets utlåtande Nr 82-

rätt av 125 miljoner kronor utöver de belopp, som Unnas angivna i 6 §

av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897. Liksom förlidet år

anser utskottet sig emellertid böra uttala den mening, att man med

visshet torde kunna utgå ifrån, att denna ytterligare sedelutgivningsrätt

icke kommer att begagnas i större utsträckning än som är oundgängligen

nödvändigt.

Vad angår giltighetstiden för den föreslagna lagen, bär utskottet

icke haft något att erinra mot, att de nya bestämmelserna må gälla

intill dess tjugu dagar förflutit efter det ny riksdag sammanträtt. Då

det icke lärer vara avsett, att ett medgivande, som jämlikt lagen lämnas

av Konungen, skall gälla längre tid än själva lagen äger giltighet, har

en tilläggsbestämmelse i sådant syfte införts i lagens slutstadgande.

Åberopande vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande proposition,

må antaga följande

Förslag

till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fäll medgiva

riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller

svår penningkris prövas oundgängligen nödigt, må

Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken rätt att utgiva sedlar

till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner

kronor utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § av

lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, sådant

nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915;

åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart

ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till

belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda

medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava

tugivits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jian/coutukottets afl ätande AV 32. 9

Denmi lag träder i kraft dagen efter den, da

densamma, enligt därå meddelad uppgift, tran trycket

utkommit i Svensk författningssamling, samt gäller

intill dess tillgå dagar förflutit efter det nv -iksdag

sammanträtt. Av Konungen järn likt denna lag lämnat

medgivande skall jämväl efter utgången av nämnda

tid upphöra att lända till efterrättelse.

Stockholm den 24 mars 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST H EDEN ST IERN A.

Hihany till rikxäiujrnz protokoll 191 it. 8 samt. 21 käft. (Mr 32.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:73 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad s. 7 i texten