Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr ilå

1919-03-24 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:34, Bankoutskottets utlåtande Nr ilå

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr ilå.

3

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1919, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar om pensioner och understöd.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda

till utskottet hänvisade framställningar angående tionde huvudtiteln.

A Det militära pensionsyäsendet.

l:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 158, har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen, att de officerare vid armén, vilkas utbildning

ägt rum enligt bestämmelserna i värnpliktslagen den 17 september 1914,

må äga att såsom tjänstår för rätt att åtnjuta pension och fyllnadspension

tillgodoräkna sig den tid, varunder de varit värnpliktiga officers- eller reservofficersaspiranter.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden

för den 7 mars 1919, till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som på de i ovanberörda statsrådsprotokoll anförda skäl

funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning,

hemställer,

Ang. tillstånd

för

officer ar evid

armén att

såsomtjänstår

för rätt

att åtnjuta

pension tillgodoräkna

sig viss

tjänstetid.

att riksdagen må medgiva, att de officerare vid

armén, vilkas utbildning ägt rum enligt bestämmelserna

i vämpliktslagen den 17 september 1914, må äga att

såsom tjänstår för rätt att åtnjuta pension och fyllnadspension

tillgodoräkna sig den tid, varunder de varit

värnpliktiga officers- eller reservofficersaspiranter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Ang. gällande

grunder

för pensionering

av

flottans befäl

och

underbefäl

med vederlikar.

2;°) 1 en till riksdagen avlåten, den 28 februari 1919 dagtecknad

proposition, nr 142, har Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokoliet

över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna, i kungörelse den

44 november 1876 innefattade grunder för pensionering av flottans befäl

och underbefäl med vederlikar m. m. må införas en ny punkt 57, med

följande lydelse: 12

5V2-

Den, som vid avskedstagande icke uppfyllt villkoren för erhållande

av pension och fyllnadspension efter den lönegrad, han innehar, skall vara

berättigad till pension och fyllnadspension i den högsta lönegrad, inom vilken

han uppfyllt villkoren för pensions och fyllnadspensions erhållande.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Mai:ts förslag

och hemställer, 6

att Kungl. Maj:ts i proposition nr 142 gjorda framställning

må av riksdagen bifallas.

B. Allmtänna indragningsstaten.

I. Angående civildepartementet.

åt f. sysslo- 3-o) I propositionen nr 192 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

mannen vid medgiva, att förre sysslomannen vid Kristinehamns hospital Johan Fredrik

hanZTospi-Blombergs änka Sigrid Maria Blomberg, född Sjögren, må från och med

tal J F. den 1 juli 1918 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka

änka98 å allmänna. indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

över civilärenden för den 11 mars 1919.

• tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande fram
ställning

hemställer utskottet,

alt riksdagen må medgiva, att förre sysslomannen

vid Kristinehamns hospital Johan Fredrik Blombergs

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bankoutskottets utlåtande Nr 84.

linka Sigrid Maria Blomberg, född Sjögren, må från och

med den 1 juli 1918 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av femhundra kronor.

II. Angående ecklesiastikdepartementet.

4.o) Kung!. Maj:t bar i propositionen nr 148 föreslagit riksdagen, Ang.pension

att läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Umeå Karl Henrik ^lugårdsLandsberg

må från och med månaden näst efter den, varunder han s^ötselK-Havgår

från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna Landsberg''

indragningsstaten en årlig pension av 600 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 21 februari 1919.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Mairis förslaer

hemställer, J 6’

att riksdagen må medgiva, att läraren i trädgårdsskötsel

vid folkskoleseminariet i Umeå Karl Henrik Landsberg

ma från och med manaden näst efter den, varunder

han avgår från sin befattning, under sin återstående livstid

uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension

av sexhundra kronor.

5:o) Utskottet har till behandling förehaft två likalydande motioner,

väckta den ena inom första kammaren av herr Hegardt (nr 62) samt den

andia inom andra kammaren av herr Kant (nr 123), vari anföres följande:

en till riksdagen den 8 februari 1918 avlåten proposition nr 78, hade Kungl.

.“kb*, reslagit riksdagen medgiva, att en var av professorerna vid lantbruksinstitutet

vid Ultuna Johan Abraham Sjöström, Ernst Vilhelm Esbjörn Petersson och Anders

Gustaf Timber g finge för vart och ett av åren 1918—1922, i den mån han då kvarstode

i tjänst såsom professor, såsom gottgörelse för genom övergång å ny avlöningsstat

1*lstftutet föranledd minskning å behållna avlöningsförmåner uppbära, Sjöström

166 kronor, Petersson 85 kronor och Timberg 419 kronor 50 öre, att utgå från allmänna

indragningsstaten.

Angående

gottgörelse

åt tre professorer

vid

Ultuna lantbruksinstitut

för

minskning i

deras behållna

avlöningsförmåner.

Grunden för denna framställning torde, enligt vad handlingarna i ärendet

utvisa, hava varit den, att vid bemälde personers övergång till den av 1917 års riksdag

beslutade nya lönestaten för befattningshavare vid lantbrukinstitutet vid Ultuna det

säregna förhållandet inträtt, att den behållna avlöningen för dessa personer, räknat

för hela deras återstående tjänstetid, skulle bliva väsentligt mindre än om de kvarstått

på gammal stat, uppgående denna minskning i avlöningen för Sjöström till 830 kronor

eller, fördelad på fem år, till 166 kronor om året, för Petersson till 425 kronor eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

85 kronor om året och för Timberg till 2,097 kronor 50 öre eller 419 kronor 50 öre

om året. Att en sådan inkomstminskning uppstode, berodde väsentligen därpå, att

Sjöström, Petersson och Timberg, enligt gällande reglemente för civilstatens änke- och

pupillkassa, vid sin övergång till den nya lönestaten varit skyldiga betala retroaktiva

befordringsavgifter till kassan, uppgående till 4,550 kronor för Sjöström, 4,475 kronor

för Petersson och 4,862 kronor 50 öre för Timberg.

Vid behandlingen av ifrågavarande kungl. proposition, vilken av bankoutskottet

tillstyrktes, stannade kamrarna i olika beslut, i det att densamma av första kammaren

bifölls och av andra kammaren avslogs. Vid sedermera den 4 april 1918 företagen

gemensam votering blev propositionen med 189 röster mot 160 av riksdagen i dess

helhet avslagen.

Såvitt av andra kammarens i ärendet förda protokoll framgår, har detta riksdagens

beslut föranletts därav, att ett bifall till framställningen kunde erhålla prejudicierande

verkan och medföra den konsekvensen, att staten även i andra fall vid

civila tjänstemäns befordran till ordinarie eller övergång till annan tjänst skulle nödgas

bidraga till erläggande av stadgade befordringsavgifter till civilstatens änke- och

pupillkassa för dessa tjänstemän. Eller med andra ord: det var, såvitt man kan

finna, ärendets karaktär av prejudicierande principfråga, som vid beslutets fattande

fällde utslaget.

Vid sådant förhållande skulle jag — änskönt starka billighetsskäl, på sätt

föredragande departementschefen och kungl. statskontoret framhållit, tala för ett bifall

till framställningen — icke hava dristat mig att ånyo draga ärendet under riksdagens

prövning, för såvitt icke ett av riksdagen senare fattat beslut gå ve vid handen, att

riksdagen uppgivit sin förut intagna ståndpunkt i denna principfråga. I början av

juni månad 1918 beslöt nämligen riksdagen, vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition

nr 409, att såsom bidrag till de befordringsavgifter, vilka befattningshavare,

tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler, hade att,

därest de från och med år 1919 tillträdde befattning å ordinarie stat, enligt reglementet

för civilstatens änke- och pupillkassa till nämnda kassa erlägga, bevilja ett

anslag av 230,000 kronor. Här har sålunda riksdagen beviljat ett avsevärt belopp

till gäldande av civila befattningshavare åliggande befordringsavgifter till änke- och

pupillkassan, och detta ehuru det, såvitt jag kunnat finna, icke visats, att någon av

dessa befattningshavare komme att, såsom i nu ifrågavarande fall, vid övergång å

den nya lönestaten få vidkännas en direkt minskning i sina sammanlagda inkomster

under återstående tjänstetid. Såväl rättvisa och billighet som fordran på likhet inför

lagen torde då kräva, att även dessa professorer vid lantbruksinstitutet vid Ultuna i

nu förevarande hänseende erhålla den förmån, Kungl. Maj:t vid föregående års riksdag

sökt att åt dem utverka. Ett ytterligare stöd för en framställning i sådant syfte

torde kunna hämtas därav, att särskilt tillkallade sakkunnige för verkställande av

utredning och avgivande av förslag till det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering

ansett systemet med retroaktiva avgifter så betungande, att de föreslå detsammas

fullständiga slopande. Skulle detta förslag vinna Kungl. Maj:ts och riksdagens

bifall, skulle det sålunda aldrig mer ens kunna bliva tal om, att riksdagen

skulle behöva träda hjälpande emellan med erläggandet av viss del av dylika avgifter,

och den förut framhållna faran för skapandet av ett prejudikat på detta område

skulle vid sådant förhållande bliva så gott som ingen.

På grund av vad sålunda anförts och då, såsom i kungl. propositionen nr 78

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bunt outskottets utlåtande Nr 34.

7

till 1918 års riksdag antytts, ifrågavarande befordringsavgifter skola av ovan mämnda

tjänstemän erläggas under loppet av åren 1918—22, får jag vördsamt hemställa,

att riksdagen behagade medgiva, att en var av professorna vid lantbruksinstitutet

vid Ultuna Johan Abraham Sjöström, Ernst Vilhem Esbjörn Petersson och

Anders Gustaf Timberg må för vart och ett av åren 1918—1922, i den mån han då

kvarstår i tjänst såsom professor, såöra gottgörelse för genom övergång å ny avlöningsstat

för institutet föranledd minskning i behållna avlöningsförmåner uppbära,

Sjöström 166 kronor, Petersson 85 kronor och Timberg 419 kronor 50 öre, att utgå

från allmänna indragningsstaten under år 1919 med 332 kronor för Sjöström, 170

kronor för Petersson och 839 kronor för Timberg samt under vart och ett av åren

1920—22 med 166 kronor för Sjöström, 85 kronor för Petersson och 419 kronor 50

öre för Timberg.»

Då den av motionärerna omförmälda grupp av befattningshavare, Utskottet.

tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler,

icke lärer kunna anses vara i förevarande avseende fullt likställd med de

tjänstinnehavare, om vilka här är fråga, och det för övrigt rent principiellt

måste vara ägnat att väcka betänkligheter att utan särskilt bärande skäl

frångå ett så nyligen som förlidet år fattat beslut, har utskottet icke kunnat

biträda motionärernas förslag.

Utskottet hemställer alltså,

'' •

att förevarande motioner I: 62 och II: 123 icke må

av riksdagen bifallas.

6:o) I en inom första kammaren av herr von Kock väckt motion, And- Wnr

65, hemställes, »att den förre maskinisten Carl Johan Persson tilldelade maskinisten

pensionen måtte höjas från nu utgående belopp 1,400 kronor, till 1,500c- J- perskronor».

sonspension.

Till stöd för framställningen anföres följande:

»Vid 1916 års riksdag erhöll maskinisten vid institutet för blinda å Tomteboda,

Carl Johan Persson, en pension å 1,400 kronor. Av handlingarna framgår, att Persson,

som varit anställ i statens tjänst under cirka 35 år och erhållit de bästa vitsord

för sitt arbete, haft en kontant lön å 2,000 kronor jämte fria husrum och vedbrand,

som uppskattats till 250 kronor. Direktionen över blindinstitutet hade förordat en

pension å 1,600 kronor, men hade folkskoleöverstyrelsen hemställt, att pensionen

borde sättas till 1,500 kronor, vilket belopp utgjorde */3 av Perssons samtliga för pension

beräkneliga löneförmåner. Sedan emellertid statskontoret ansett, att ifrågavarande

belopp var större än som bort tillkomma Persson och hemställt, att pensionen ej

borde överstiga 1,300 kronor, upptog Kungl. Maj:t detta belopp i sin proposition.

Riksdagen ansåg emellertid, att pensionen borde utgöra 1,400 kronor, och har Persson

sedan erhållit detta belopp.

Emellertid kan det ifrågasättas, om ej pensionen bort sättas till 1,500 kronor.

Flera fall kunna nämligen anföras till stöd för en sådan beräkningsgrund.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Banko ut skottets utlåtande Nr 34.

Sålunda märkes, att vid beräknandet av pension till f. husmodern vid blindinstitutet,

A. Munck, såsom ock folkskoleöverstyrelsen i sitt yttrande omnämner, hänsyn tagits

ej endast till den kontanta lönen utan ock till bostadsförmånen. Det synes därför

ganska rimligt, att så även bleve fallet med Persson. Med hänsyn tagen till Perssons

av alla synnerligen väl vitsordade verksamhet samt de nu rådande dyra levnadsförhållandena

är det ock önskligt, att någon ökning i pensionen kunde beredas Persson.»

I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade

1916 års riksdag Persson en årlig pension å 1,400 kronor att utgå under

hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten från och med månaden

näst efter den, under vilken han avginge från sin befattning. Då

några nya skäl icke tillkommit, som synas böra föranleda ändring av riksdagens

nyssnämnda ar fattade beslut, har utskottet icke ansett sig kunna

biträda motionärens förslag.

Utskottet hemställer alltså,

♦ t ''

att förevarande motion I: 65 ej må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 24 mars 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:10a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten