Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vackt motion om tillägg till 1 $ i 1911 års hanklag.

1919-04-03 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:38, Utlåtande, i anledning av vackt motion om tillägg till 1 $ i 1911 års hanklag.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38

I

Nr SS.

Ankom till riksdagens kansli den 3 april 1919 kl. <t o. ni.

Utlåtande, i anledning av vackt motion om tillägg till 1 $ i

1911 års hanklag.

I eu inom andra kammaren väckt motion nr 174, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande behandling, har herr Bogren med instämmande

av ytterligare tre av kammarens ledamöter hemställt, »att

riksdagen behagade för sin del besluta följande tillägg till 1 § i

1911 års banklag: Har Konungen fastställt reglemente för en centralbank

för den jordbrukskooperativa verksamheten, skola i avseende å

nämnda bank bestämmelserna i denna lag äga tillämpning, allenast

i vad de icke strida mot reglementets föreskrifter.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

Den jordbrukskooperativa verksamheten i vårt land har under de senare åren

börjat växa fram, och den gör sig särskilt märkbar på kreditens område. Pa

grundval av 1915 års lag och förordningar i ärendet ha jordbrukskassor för driftkredit

redan i stor omfattning bildats, vilket bevisar, att intresset härför är stort

inom utövarna av mindre jordbruksdrift. Emellertid förmärkes redan på detta

tidiga stadium av rörelsens utveckling dels okunnighet om kassornas uppgift och

dels en viss tveksamhet hos lantmännen, när det gäller anlitandet av kassorna för

placeringsändamål. Häremot fordras ett kraftigt upplysningsarbete. A ena sidan

råder visserligen intresse för att sparmedel, som härstammar från jordbruket, kommer

detsamma till godo genom billigare kredit, men å andra sidan åter förefinnes

en viss obenägenhet för att genom insättningar i jordbrukskassa låta närmaste

grannar få inblick uti insättarens ekonomiska förhållanden. Det är också obestridligt,

att dessa kassors begränsade inlåningsrätt och å priori svagare eller mindre

fördelaktiga likviditet göra dem mindre lämpliga som förvaltare av besparingar i

större omfattning. Dessa kassor måste för närvarande för fördelningen av sin inlåning

falla tillbaka på centralkassorna, beträffande vilka de sistnämnda betänkligheterna

äro lika påtagliga.

Då centralkassornas tillgångar i största utsträckning äro fastlåsta i lån på

längre tid, kunna de icke utan avsevärda ekonomiska olägenheter möta större uttag,

vilka vid vissa tidpunkter ske å inlåningsräkningarna. Det blir för den skull nödvändigt

för dem att placera större delen av sin inlåning i affärsbankerna, som tillgodogöra sig

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 94 höft. (Nr 38.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

nanKinspi ktirnert.

medlen till fromma för intressen, som icke sammanfalla med jordbrukarnas. Man

måste säga, att eu sådan konsekvens av denna kooperation icke varit avsedd.

Kooperationens mening är mobilisering av egna reserver till inbördes fördel. Avita

är det, då en kreditvärdig jordbrukare får en ameliorationskredit avslagen i samma

bank, där hans granne har större belopp deponerade, vilket nu mycket väl kan ske.

För att få ovanberörda förhållanden ordnade på ett lör den kooperativa rörelsen

ändamålsenligt sätt, är det nödvändigt att som slutsten i jordbrukskreditens

organisation få en bank, vilken samtidigt, som den undanröjde förutnämnda olägenheter,

kunde fungera som ledare och organisatör för kassorna och deras verksam

het, en jordbrukskassornas och centralkassornas egen bank, som ej arbetade för

andra intressen, än som äro med dessa kassors uppgift förenliga. Den skulle även

kunna biträda vid bildandet av kooperativa företag av annat slag till jordbrukarnas

bästa. Med en för ändamålet avpassad organisation skulle den jämväl för jordbrukarnas

del kunna lösa den viktiga frågan om den sekundära krediten,

Det kan konstateras, att ett livligt intresse för denna angelägenhet rådetinom

vidsträckta jordbrukarekretsar. Och denna fråga kan sägas äga en viss aktualitet

just nu, då 1918 års lagtima riksdag beslöt, att de ute i landskommunerna

arbetande filialkontoren av våra affärsbanker skola, vid koneessionstidens utgång för

respektive banker, indragas, där Kungl. Maj:t ej finner deras verksamhet för det

allmänna nödig och nyttig. Då så sker, om icke förr, måste lantmännens på kooperationens

grund byggda kreditinstitut vara fullständigt: jordbrukskassor, centralkassor

för jordbrukskredit och en samtliga dessa kassors gemensamma bank med fullständig

bankrörelse. Det torde vara självfallet, att något slag av fondrörelse ej ingår i en

sådan banks verksamhet.

Då emellertid en bank med dessa uppgifter icke lämpligen bör komma till

stånd efter samma grunder, som gälla för vanliga affärsbanker, hemställes, att

Kungl. Maj:t må erhålla bemyndigande att för densamma fastställa i viss mån frän

1911 års banklag avvikande bestämmelser. Dessa bestämmelser betingas av bankens

ställning som den samlande, enande slutlänken i organisationen för ordnandet

av den mindre och medelstora jordbrukskrediten. Endast och i den mån det för

detta ändamål finnes nödigt att i något fall avvika från bestämmelserna i nämnda

lag, begäres ett sådant medgivande. Detta i paritet med det förhållandet, att de

detaljerade bestämmelserna av år 1915 rörande jordbrukskassor och centralkassor

för jordbrukskredit tillkommit på administrativ väg.

I kungl. kungörelsen av den 18 juni 1915 angående godkännande från det

allmännas sida av vissa jordbrukskassor stadgas i dess 5 §: »Kassa skall vara tillförbunden

att, därest centralkassa för jordbrukskredit finnes bildad eller bildas för

det län, inom vilket kassans styrelse har sitt säte, iakttaga vad på jordbrukskassan

ankommer för vinnande av inträde i centralkassan.»

Sammaledes torde centralkassa för jordbrukskredit böra åläggas att, på villkor

Kungl. Maj:t bestämmer, ansluta sin verksamhet till en för jordbrukskooperationen

gemensam centralbank, då en sådan med av Konungen fastställt reglemente

bildats.

Bankinspektionen, vars yttrande i föreskriven ordning infordrats,

har i utlåtande den 11 nästlidna mars beträffande nu föreliggande motion

anfört följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Baakoutskottets utlåtande Nr 38.

S

»Innebörden i förevarande motion är, att åt Kung!. Maj:t skulle medgivas rätt

att beträffande en ifrågasatt centralbank för den jordbrukskooperativa verksamheten

dispensera från banklagens bestämmelser. Denna dispensrätt skulle begagnas,

då sådant kunde betingas av den ifrågasatta bankens ställning såsom slutlänk i

organisationen för ordnandet av den mindre och medelstora jordbrukskrediten.

Vilka bestämmelser i banklagen, som skulle bli föremål för dispensrätten,

anges emellertid icke i motionen, och bankinspektionen har i brist på detaljer

rörande bankens tilltänkta organisation och verksamhet icke heller kunnat bilda

sig någon uppfattning därom. Vid sådant förhållande finner sig bankinspektionen

icke kunna göra något uttalande, om och i vad mån den ifrågasatta banken kan böra

beredas någon särställning vid sidan av gällande banklag.

Det synes emellertid bankinspektionen icke kunna ifrågakomma att beträffande

en sådan bank lika litet som beträffande andra för speciellt ändamål inrättade

banker lämna Kungl. Maj:t en generell rätt att efter gottfinnande dispensera från

banklagens bestämmelser.»

Såsom bankinspektionen erinrar, torde det icke böra ifrågakomma

att beträffande en bank, sådan som den här ifrågasatta, lika litet som

i avseende å andra för speciellt ändamål inrättade banker lämna

Kungl. Maj:t en generell rätt att efter gottfinnande dispensera från

banklagens bestämmelser. Redan av denna anledning har utskottet

icke kunnat biträda motionen. Då härtill kommer, att, eldigt vad inom

utskottet upplysts, reglementet för den tilltänkta banken icke lärer strida

mot banklagens föreskrifter, får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 174 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 april 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Gustafsson, friherre Langenskiöld, Wickman,

Enhörning, Hedenström. Stenberg och Modig samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Bogren, Borg, Sommelins.

Jonsson i Gumboda, Edbom och Borggren.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.