Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande angående vissa till utskottet hänvisade motioner rörande pensioner och understöd. Beträffande dessa jämte vissa audra motioner, över vilka utskottet avgiver särskilt utlåtande, har utskottet funnit sig böra införskaffa särskild utredning.
1919-05-09 · 30 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 24 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1919:46, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande angående vissa till utskottet hänvisade motioner rörande pensioner och understöd. Beträffande dessa jämte vissa audra motioner, över vilka utskottet avgiver särskilt utlåtande, har utskottet funnit sig böra införskaffa särskild utredning.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
1
Nr 4(>.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1919 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pensioner och understöd
från allmänna indragningsstaten.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande angående vissa till
utskottet hänvisade motioner rörande pensioner och understöd.
Beträffande dessa jämte vissa audra motioner, över vilka utskottet
avgiver särskilt utlåtande, har utskottet funnit sig böra införskaffa särskild
utredning. Utskottet har nämligen ansett det vara av vikt att
erhålla upplysningar dels om de faktiska förhållanden, vilka i varje
särskilt fall kunde inverka på den föreliggande frågans bedömande, dels
ock huruvida beviljandet av pensionen eller understödet skulle stå i
överensstämmelse med eller innebära ett frångående av de principer,
som hittills legat till grund för pensioners och understöds beviljande.
Utskottet har därför anhållit om utverkande av Kungl. Mnj:ts befallning
till statskontoret att efter inhämtande, där så erfordrades, av uppgifter
från andra ämbetsverk och inrättningar till utskottet inkomma med
upplysningar i omförmälda avseenden.
I anledning härav har utskottet emottagit ett av statskontoret den
29 sistlidna mars avgivet, av åtskilliga bilagor åtföljt utlåtande.
Beträffande de grunder, som följts vid beviljande av pensioner
och understöd, anför statskontoret till en början, att vissa mera allmängiltiga
upplysningar lämnats i statskontorets utlåtande den 5 april 1919,
vilket finnes tryckt såsom bilaga till bankoutskottets utlåtande nr 35 för
samma år, och då statskontoret icke funnit anledning att göra ändring
i eller tillägg till vad statskontoret då i berörda hänseende anfört, har
statskontoret i omförmälda avseende hänvisat till innehållet i nämnda
utlåtande.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 31 häft. (Nr 46.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
För innehållet i övrigt av statskontorets yttrande kommer att vid
de särskilda motionerna lämnas redogörelse.
I. Ang. justitiedepartementet.
Angående l:o) I en inom andra kammaren av herr Leander väckt motion,
stöd åt nr 172, har hemställts, satt riksdagen vide bevilja fanjunkaren Johan
Ttn^ter ^eter Forells än''-a Hedvig Matilda Forell, född Hedström, ett årligt
Fortiu änka. understöd av 500 kronor, att utgå från och med ingången av år 1019
och under hennes återstående livstid.»
Till stöd för motioneu har anförts följande:
»Fanjunkaren Johan Peter Forell, född den 15 september 1817, hade vid sin
död den 5 augusti 1871 utan avbrott varit anställd i fångvårdens tjänst sedan
den 1 januari 1847, först såsom sergeant vid lista kronoarbetskompaniet och
dä’på såsom fanjunkare vid disciplinkompaniets sjuk vård sa vdelning. Möjligen hade
han förut haft tillfälliga förordnanden inom fångvården, fastän anteckningar därom
saknas. Ej heller har det lyckats att införskaffa intyg om tiden för Forells tjänstgöring
vid Närikes regemente, oaktat man vet, att han där hade anställning såsom
sergeant före sitt inträde i fångvårdens tjänst.
Vid sin död efterlämnade Forell bland andra anhöriga sin ännu kvarlevande
änka Hedvig Matilda Forell, född Hedström den 5 december 1831. Såsom ålderdomssvag
och medellös har hon länge åtnjutit visst understöd från Karlskrona stads
fattigvård. Underligt nog har man icke förrän nu kommit att tänka på, att staten
bör anses ha åtskilliga förpliktelser med hänsyn till änkan Forells försörjning, då
mannen en längre tid och allt intill sin död ägnade sina krafter åt statstjänst. Skall
staten i någon mån kunna fullgöra dessa förpliktelser, är det nödvändigt, att början
göres genast och att beloppet icke sättes alltför lågt.»
F,Trtrdt'' anra°diin av statskontoret har fångvårdsstyrelsen avgivit utlå
•
yre tn. ^aricje • ärendet och däri anfört följande:
»I anledning av motionen om årligt understöd åt fanjunkaren Johan Peter
Forells änka Hedvig Matilda Forell, född Hedström, får styrelsen allenast meddela,
att bemälte Forell, så vitt ännu tillgängliga handlingar utvisa, varit anställd vid
kronoarbetskårens första kompani eller soldatklass åren 1847 - l,s50 såsom sergeant
och åren 1S51 - 1870, jämväl sedan soldatklassen ändrats till ett disciplinknmpani,
såsom fanjunkare; samt att Forells dåvarande tjänsteställning närmast kan jämföras
med nuvarande överkonstapels- och uppsyningsman grad vid fångvården.
Då änkan Forell intygats vara på grund av ålderdomssvaghet oförmögen till
arbete samt sjuklig och medellös, finner styrelsen motionens syfte behjärtansvärt och
har intet att erinra mot det föreslagna understödets belopp, under förutsättning
likväl att detsamma verkligen kommer henne själv till godo och icke går till Karlskrona
stads fattigvård, därifrån hon, enligt uppgift, lärer åtnjuta bidrag.»
Bnnlcoutskottet8 utlåtande Nr 46.
3
I vnd nämnda styrelse sålun la anfört har statskontoret instämt
med erinran tillika, att, dä änkan Forell, såvitt av handlingarna framginge,
icke åtnjöte full fattigförsörjning utan endast visst bidrag från
fattigvården, anledning syntes föreligga till antagande, att beviljad pension
skulle komma henne själv till godo.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser utskottet,
att änkan Forell bör komma i åtnjutande av ett årligt understöd från
statens sida och har utskottet icke något att eiirna mot det i sadant
avseende föreslagna beloppet. Understödet torde höta anvisas att utgå
å allmänna indr.igningsstaten från och med ingången av år 1919.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 172, må medgiva, att avlidne fanjunkaren
Johan Peter Forells änka Hedvig Matilda forell, född
Hedström, må från och med den 1 januari 1919 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av femhundra kronor.
II. Ang. lantförsvarsdepartementet.
2:o) I en inom andra kammaren av herr Flognfält väckt motion,
nr 12, har hemställts, »att riksdagen åt f. d. soldaten Nils Norum från
Eda socken, Värmlands län, från och med den 1 januari 1920, måtte
bevilja en årlig pension av 300 kronor att utgå från allmänna indragningsstaten.
))
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Som av bifogade avskedsintyg framgår, så har f. d. soldaten vid Värmlands
regemente Nils Norum varit i tjänst vid regementet från den 21/„ 1881 till och
med den 5/9 1904, då han på grund av sjuklighet erhöll avsked utan rätt till
underhåll.
Nils Norum har under de senaste åren erhållit 12 kronor i pension.
Som han ådragit sig den sjuklighet, för vars skull han måste lämna tjänsten,
under sin anställning vid regementet — d. v. s. i statens tjänst —, och på grund
av denna förtidiga avgång förlorat sin rätt till högre pension, bör staten i någon
mån ersätta honom för den förlust han sålunda lidit. Han har ävenledes under
hela den tid, som förflutit från den dag han erhöll avsked, till följd av sin sjuklighet,
haft sin arbetsförmåga väsentligt nedsatt, och på grund därav gått förlustig
Statskontoret.
Utsko let.
Angående
pension åt
förre soldaten
Nils Norum.
Arméfdr
valtningens
civila
departement.
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
den högre arbetsförtjänst han kunnat erhålla vid full hälsa. Det bör därför i dubbel
måtto få anses rättvist, att staten här träder hjälpande till.»
Pa anmodan av statskontoret kar arméförvaltningens civila departement
avgivit yttrande i ärendet och däri anfört följande:
»Nils Norum är född den 14 november 1858, antogs i krigstjänst den 24 april
1881 och erhöll avsked på grund av sjuklighet den 5 september 1904. Norum är
således nu omkring 60 år och 4 månader gammal och har tjänat omkring 23 år 4 månader.
Den pension å 12 kronor, Norum nu åtnjuter, utgår från en enskild pensionskassa
vid kungl. Värmlands regemente.
Utav från chefen för kungl. Värmlands regemente infordrat yttrande i ärendet
inhämtas:
att någon bestämd uppgift, huruvida Norum i tjänsten ådragit sig den sjuklighet,
på grund varav han erhållit avsked, ej stode att vinna ur vid regementet
förvarade handlingar, men att sannolikheten talade för att sjukdomen ej åsamkats
under tjänsteutövning;
a''t. om sjukdomen ådragits i tjänsten, anspråk på ersättning förvisso skulle
hava framställts redan i samband med avskedstagandet;
att Norum under tiden för sin anställning vid regementet under elva av årets
månader vistats i sitt hemvist och en månad å regementets vapenövningsplats, där
vid sagda tid mycket lindrig tjänstgöring ålagts den indelte soldaten;
sand att en mångfald med det ifrågavarande analoga fall funnes från åren
1904 och 1905 och således många f. d. soldater borde komma i åtnjutande av högre
pension, därest så bleve förhållandet med Norum.
För ytterligare utredning i ärendet hava dels Norums eget yttrande angående
den sjukdom, på grund varav han erhållit avsked, dels av e. provinsialläkaren
A. Eriksson avgivet intyg angående hans nuvarande hälsotillstånd, dels ock av
vederbörande kommunalnämndsordförande utfärdat medellöshetsintyg för honom införskaffats.
Vidare har armé förvaltningens sjukvårdsstyrelse, vars yttrande departementet
under hand inhämtat, såsom sin åsikt uttalat, att det av den verkställda
utredningen ej framgår, att Norum i tjänsten ådragit sig ovannämnda sjukdom.
Norum har ej varit i tjänst så lång tid. att han enligt grunderna i det vid
tiden för avskedet utan modifikationer gällande nådiga brevet den 6 maj 1881,
angående ändringar i bestämmelserna om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
på grund av tjänstetidens längd varit berättigad till sådant underhåll. Då det
vidare av den i ärendet verkställda utredningen ej framgått, att han i tjänsten ådragit
sig den sjukdom, på grund varav han erhållit avsked, och sålunda skäl ej torde
hava förefunnits att på grund av nämnda sjuklighet vid avskedet anmäla honom
till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, har han ej heller av sistnämnda
anledning kunnat erhålla dylikt underhåll.
Senare årens riksdagar hava visserligen på grund av ömmande omständigheter
tilldelat åtskilliga f. d. krigsmän, som före den tid, de varit pensionsberättigade,
i anledning av sjukdom måst avgå ur krigstjänsten, pension antingen å allmänna
indragningsstaten eller från Vadstena krigsmanshuskassa, men det synes departementet,
som om i förevarande fall näppeligen så ömmande omständigheter kunna
anses föreligga, att desamma böra föranleda ett förordande av bifall till motionen,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko utskottets utlåtande AV 46.
varigenom Norum skulle erhålla en förmån, som icke tillkommer andra med honom
likställda f. d. krigsmän. Av det utav kommunalnämndsordföranden utfärdade intyget
synes nämligen framgå, att Norum är i stånd att genom sitt arbete förskaffa
sig sitt livsuppehälle.
Departementet har jämväl velat erinra, hurusom 1917 års riksdag enligt
dess skrivelse nr 10 punkt 17 förehaft fråga om utsträckning i viss omfattning av
rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
Skulle den utredning av frågan, Kungl. Maj:t genom brev den 13 augusti
1917 anbefallt och vilken utredning resulterat i ett av vederbörande sakkunniga den
17 nästlidne februari avgivet tillstyrkande utlåtande, komma att föranleda beslut
om ändrade grunder för underhålls utdelande från nämnda kassa, torde Norum komma
att erhålla sådant underhåll.
Slutligen har departementet ej kunnat underlåta att anmäla, att departementet
anser, att det ifrågasatta pensionsbeloppet ej bör överskrida det underhållsbelopp,
vartill Norum skulle varit berättigad, därest han uppfyllt stadgade villkor
för erhållande av årligt underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa eller 100 kronor.»
Det av armé förvaltningens civila departement åberopade, av e. o.
provinsialläkaren Agaton Eriksson, C h arlotten berg, den 9 sistlidna mars
utfärdade läkarintyget är av följande innehåll:
»F. d. soldaten Nils Norum, född den 14 november 1858, från Noreborg i
Eda socken av Värmlands län, har av mig i dag undersökts samt därvid företett
kroniska förändringar i vänstra knäleden, svullnad och någon ömhet, mest å insidan
av knäet, knarrning och någon styvhet; enligt uppgift uppträder vid ansträngning
lätt trötthet i benet samt av och till reumatiska smärtor, vilket härmed på
heder och samvete intygas.»
Statskontoret anför för egen del:
Då numera Kungl. Maj:t för riksdagen framlagt proposition (nr 204) rörande
utsträckt rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa och då någon anledning
att bereda Norum särskild förmån framför andra med honom i avseende
å tjänstålder jämställda icke torde föreligga, synes nu ifrågavarande motion icke
böra till någon särskild åtgärd föranleda.
Såsom arméförvaltningens civila departement erinrar, bar Norum
föke varit i tjänst så lång tid, att han varit berättigad till underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa. Såvitt av utredningen framgår, har
han icke heller i tjänsten ådragit sig den sjukdom, på gimnd varav han
erhållit avsked. Något skäl att på grund av Norums sjuklighet anmäla
honom till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa torde alltså icke
hava förefunnits, och har han på grund härav icke heller av denna
anledning kunnat erhålla understöd från kassan.
Utskottet tillåter sig erinra, att riksdagen numera bifallit
Kungl. Maj:ts proposition nr 204 angående höjning av underhåll och
Statskontoret.
Utskottet.
6
Bankoutskott et.‘t utlåtande Nr 46.
Angående
årligt underlän
d åt förre
volontären
Karl Rjbert
Karhson
Armé)örvaltningens
civila
departement.
pensioner m. m. till indelt manskap vid armén och flottan och således
medgivit, att indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänstår,
som avskedats före den 1 januari 19 LO och som styrker sig vara i
behövande omständigheter, må från och med den 1 januari 1919 komma
i åtnjutande av" gratial från Vadstena krigsmanshuskassa enligt samma
grunder, som gälla beträffande sådant manskap, som avskedats efter
nämnda tidpunkt. Då Norum, vilken avskedats år 1904 med en tjänstgöringstid
av omkring 23 år 4 månader, således torde bliva berättigad
till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa enligt de nya bestämmelserna,
och någon anledning att bereda honom särskild förmån framför
andra med honom i avseende å tjänstetid likställda icke torde förefinnas,
har utskottet ansett motionen icke böra föranleda någon åtgärd.
Utskottet hemställer,
att förevarande motion II: 12 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
3:o) I en inom andra kammaren under nr 59 väckt motion har
av herr Magnusson i Skövde hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre
volontären vid Kungl. Skaraborgs regemente Karl Robert Karlsson från
Nylund i Leksbergs socken, Skaraborgs län, ett årligt understöd av 400
kronor, att utgå från den 1 januari 1919.»
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Som av bilagda intyg och handlingar framgår ådrog sig dåvarande volontären
vid Kungl. Skaraborgs regemente K. R. Karlsson under tjänstgöringen en svårare
vrickning av högra fotleden, vilket tillsammans med samtidigt påkommen tyfoidfeber
förorsakade honom höggradig invaliditet. Karlsson har sedan dragit sig nödtorftigt
fram genom skrädderiarbete jämte det ringa underslöd, tillsammans kronor
160: so, han åtnjutit och åtnjuter från Vadstena krigsmanshuskassa, invalidfonden
och allmänna pensionsförsäkringen, vilka inkomster på grund av alltfort ökad
invaliditet och stegrade levnadskostnader blivit alldeles otillräckliga för en dräglig
existens. Då Karlssons invaliditet otvivelaktigt ådragits under hans tjänstgöring
vid regementet och hans förhållanden med hänsyn till försörjningsmöjligheterna äro
mycket ömmande, synes mig vägande skäl tala för, att han av riksdagen erhåller
hjälp i form av årligt understöd.»
Beträffande vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa till
motionen.
På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement
i avgivet yttrande anfört följande:
BankoutskotteU utlåtande Nr 46.
7
»Karl Robert Karlsson är född den 12 mars 1866, kom i tjänst såsom volontär
vid kungl. Skaraborgs regemente den IG november 1886 samt''erhöll, uppå därom
gjord ansökan, avsked från krigstjänsten den 14 februari 1889.
Uti skrivelse till. Kungl. Maj:t den 8 maj !890 anhöll Karlsson, att något
ärligt understöd måtte tillerkännas honom på grund av under militärtjänsten iråkad
invärtes sjukdom och ådragen yttre kroppsskada. Kungl. arméförvaltningen å civila
departementet, till vilken myndighet ärendet remitterats, hade vid prövning av en
utav Karlsson hos ämbetsverket förut gjord liknande ansökan till följd av sista
delen i ett av garnisonsläkaren A. Andersson utfärdat sjukbetyg, varav avskrift
finnes bifogad motionen, funnit sig av gällande stadganden förhindrad att tilldela
Karlsson underhall från Vadstena krigsmanshuskassa. Departementet ansåg sig dock
i . anledning av den underdåniga ansökningen böra i underdånighet hemställa, huruvida
icke, om än en Karlsson enligt uppgift under gymnastikövning ådragen vrickning
\ högra fotleden ej i och för sig kunde antagas hava varit orsaken till hans vanförhet,
Kungl. Maj:t likväl, då möjligheten att den därtill bidragit, icke vore utesluten,
och med fästat avseende å i övrigt förekommande synnerligen ömmande
omständigheter, skulle vilja tilldela honom underhåll i 2 klassen av nämnda kassa,
att med 48 kronor om året utgå från början av år 1890. I överensstämmelse med
nämnda hemställan tilldelade Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut den 20 juni 1890
Karlsson sådant underhåll från och med ingången av samma år. Härförutom har,
på grund av därom gjord underdånig ansökning och enligt arméförvaltningens civila
departements och sjukvårdsstyrelses hemställan, en förhöjning i nämnda underhåll
av 25 kronor årligen, med hänsyn till förekommande bevekande omständigheter,
tilldelats honom genom nådigt brev den 20 januari 1911. Han åtnjuter dessutom
en gratifikation av 50 kronor årligen från invalidhusfonden. Någon förhöjning härutöver
i underhållet från Vadstena krigsmanhuskassa kan för närvarande författningsenligt
ej tillerkännas honom, men kommer sagda underhåll att utgå med
100 kronor om året från och med månaden näst efter den, då han fyllt 60 år.
Skulle något ytterligare understöd komma att tilldelas Karlsson — vilket departementet
på grund av förekommande ömmande omständigheter finner sig böra förorda
— torde detsamma således böra utgå å allmänna indragningsstaten.
Med avseende å understödets storlek, finner departementet, ehuru det väl ej
blivit till fullo styrkt, men likväl måste anses högst sannolikt, att Karlssons vanförhet
härleder sig från den skada, han ådragit sig i tjänsten, det i motionen föreslagna
understödet, 400 kronor årligen, vara skäligt. Detta belopp kan visserligen
synas högt i jämförelse med vad som, enligt nådiga förordningen den 18 juni 1909
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, tillgodokommer
värnpliktiga eller volontärer, vilka ådragit sig skador, som endast
medfört minskning i arbetsförmågan, men med hänsyn därtill att Karlsson ej förut
erhållit annan ersättning på grund av sin vanförhet än det till honom utgående
underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa samt t ill vad i övrigt i ärendet blivit
upplyst, anser sig departementet böra förorda, att ett årligt understöd av 400 kronor
tillerkännes honom. I detta belopp torde dock böra inräknas det underhåll från
Vadstena krigsmanshuska,ssa, som redan nu tillgodokommer honom. Beträffande de
understödsbelopp, som tilldelats honom från invalidhusfonden och kungl. pensionsstyrelsen
anser departementet dem ej vara av den beskaffenhet, att något liknande
yrkande i avseende å dessa bör ifrågakomma.
8
Bankoutskottets utlåtande. Nr 46.
Statskontoi''et.
TJtskottet.
Angående
ersättning
för kroppsskada
samt
pension åt
soldaten vid
Dalregementets
4:de kompani
nr 84
Björk.
Vid gillande av vad departementet sålunda föreslagit skulle å allmänna indragningsstaten
komma att utgå 327 kronor årligen intill dess Karlsson vid uppnådda
60 år erhåller gratial med 100 kronor, då det å nämnda stat utgående beloppet
komme att minskas till 300 kronor.»
Statskontoret kar med hänsyn till föreliggande omständigheter
instämt i vad civila departementet föreslagit och samtidigt fäst uppmärksamheten
å det förslag om förhöjda underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
som framlagts för nu församlade riksdag i propositionen
nr 204.
Med hänsyn till de i ärendet åberopade ömmande omständigheterna
anser sig utskottet böra tillstyrka, att ett årligt understöd beviljas
Karlsson, och torde det i motionen föreslagna beloppet få anses vara
skäligt, dock lärer i detta belopp böra inräknas det underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa, som Karlsson uppbär eller kan komma
att uppbära. Beloppet torde böra anvisas å allmänna indragningsstaten
och utgå från och med den 1 januari 1919.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 59, må medgiva, att förre volontären Karl Robert
Karlsson må från och med den 1 januari 1919 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till så stort belopp, att
pensionen jämte honom tillkommande underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till fyrahundra
kronor.
4:o) I en inom andra kammaren väckt motion nr 66 har herr
Hansson i Rättvik hemställt, »att riksdagen måtte bevilja soldaten nr 34
Björk, 4 komp. Dalregementet, en ersättning cn gång för alla av femhundra
kronor på grund av kroppsskada i tjänsten, samt från och med
den dag han avgår ur tjänsten en årlig pension av fyrahundra kronor.»
Till stöd för motionen har anförts följande:
»I maj månad 1916 skadades under tjänstgöring soldaten nr 34 Björk vid
4:e kompaniet, Kungl. Dalregementet, i ögonen vid stensprängning för regementets
räkning. Skadan har förorsakat grå starr. Oaktat operation, företagen av specialist
i Stockholm, har Björk blivit blind på vänstra ögat och synförmågan på det högra
har blivit väsentligen nedsatt.
Björk, vilkens postadress är Bonsarvet, Djurås, lever under synnerligen brvd
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 411.
9
samma förhållanden. Han hav stor familj, hustru och 6 barn, som han, sedan
ögonen skadades, sökt försörja genom gårdfarihandel. Han och familjen ha
drabbats av olyckor upprepade gånger. År 1910 skadade Björk vänstra armen
under tjänstgöring vid regementet, av vilken skada han ännu lider men. Vid ett
senare tillfälle fick han två skott genom benet under uppbrännande av lägerhalm, i
vilken skarpa patroner funnits. Hans hustru har skadats i ett tröskverk, så att
ena benet måst avtagas ovan knäet och det andra benet blivit krokigt. En 16-årig
son lider av fallandesot.
Med regementschefens tillstånd kvarstår Björk ännu i tjänsten för att under
den tid han skulle fullgöra sin tjänstgöring (en månad ärligen) kunna på regementets
bekostnad ligga i Stockholm för vården av ögonen. Någon annan ersättning än fri
läkarvård har han ej kunnat erhålla. Soldatlönen uppgår till 190 kronor per år.
Björk är född den 9 januari 1862. Den lilla pension, som han erhåller, då han nu
snart måste taga avsked, kan inte förslå långt i dessa tider. Upplysande handlingar
i ärendet skola tillställas vederbörande utskott.»
På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement
i avgivet yttrande anfört:
»Matts Björk är född den 9 januari 1862 och kom den 27 april 1883 i tjänst
vid kungl. Dalregementet, där han ännu tjänar kvar. Han benådades den 12 mars
1918 med svärdsmedaljen.
De i motionen lämnade uppgifterna bestyrkas dels av de handlingar, motionären
såsom upplysande i ärendet överlämnat till riksdagens bankoutskott, dels av
ett från vederbörande regementschef infordrat utlåtande i anledning av motionen
jämte ett av Björks nuvarande kompanichef avgivet, vid samma utlåtande fogat
yttrande. Regementschefen och kompanichefen hava jämväl förklarat sig anse det
av motionären föreslagna understödet behövligt samt förordat bifall till motionen.
Då Björk fortfarande är i tjänst vid regementet, har underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa ej kunnat tilldelas honom, men kommer han att efter
avskedet tillerkännas sådant underhåll. Efter under hand inhämtat yttrande från
kungl. arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, får departementet meddela, att Björk
då bliver berättigad att erhålla underhåll i andra klassen av nämnda kassa med 48
kronor om året jämte underhållsförhöjning med 25 kronor, eller tillhopa 73 kronor
om året. Detta underhåll kommer att från och med månaden näst efter den, då
Björk fyllt 60 år ökas till 100 kronor årligen. Härutöver är Björk ej författningsenligt
berättigad till någon pension eller ersättning på grund av den skada, han i
tjänsten ådragit sig.
Ehuru Björk sålunda ej är författningsenligt berättigad att efter sitt avsked
erhålla annat understöd än förenämnda underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
synes det dock departementet, på grund av förekommande bevekande omständigheter,
som om billigheten fordrade, att något understöd härutöver bereddes honom,
vilket understöd torde böra utgå å allmänna indragningsstaten.
I motionen har föreslagits, att riksdagen måtte bevilja Björk en ersättning
en gång för alla av 500 kronor på grund av kroppsskada i tjänsten, samt från
och med den dag han avgår ur tjänsten en årlig pension av 400 kronor. Beträffande
den föreslagna ersättningen av 500 kronor en gång för alla, anser departementet,
Bihang till riksdagens protokoll 1910. 8 samt. 31 höft. (Nr 46.) 2
Armé förvaltningens
civila
departement.
Statskontoret.
Utskottet.
10 Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
att densamma ej bör beviljas. Den personal av armén — volontärer och värnpliktiga
— Sum är berättigad till ersättning enligt bestämmelserna i nådiga förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, erhåller nämligen ej någon ersättning en gång för alla
på grund av den ådragna skadan, utan endast sjukhjälp och livränta. Ej heller
linnes i det förslag rörande ändrade bestämmelser angående ersättning i anledning
av sådan kroppsskada, som av riksförsäkringsanstalten med biträde av utsedda sakkunniga
den 80 december 1918 avgivits, vilket förslag jämväl avser ersättning åt
indelt manskap, intagen någon bestämmelse om utbetalning till den skadade av
ersättning en gång för alla. På grund härav synes det departementet ej vara
lämpligt att i detta särskilda fall göra ett undantag från de beträffande nämnda
ersättningstagare bestämda eller föreslagna ersättningsformerna, i synnerhet som
Björk under hela tiden efter olycksfallet åtnjutit de med hans beställning såsom
indelt soldat förenade förmåner samt erhållit fri läkarvård.
Däremot anser departementet, att något understöd i form av pension bör
tilldelas Björk. För utrönande av till huru stort belopp en dylik pension lämpligen
borde föreslås, har departementet införskaffat ett enligt riksförsäkringsanstaltens
formulär till läkarbetyg rörande ögonskada avfattat intyg rörande Björks synförmåga
Av nämnda läkarintyg samt av under hand hos riksförsäkringsanstalten
inhämtade upplysningar framgår, att den skada Björk ådragit sig, medfört en nedsättning
av -JO procent av arbetsförmågan. Enligt förenämnda förslag till ändrade
bestämmelser angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
skulle en dylik nedsättning berättiga en indelt soldat till en livränta
av 400 kronor. Detta är samma belopp, som motionären föreslagit såsom årlig
pension åt Björk, och jämväl departementet finner detsamma skäligt. Dock torde
i nämnda pensionsbelopp böra inräknas det underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
vartill Björk vid avskedet bliver berättigad. Vid gillande av vad departementet
föreslagit skulle å allmänna indragningsstaten komma att utgå 327 kronor
årligen, intill dess Björk vid uppnådda 60 års ålder erhåller gratial med 100 kronor,
då det å nämnda stat utgående beloppet komme att minskas till 300 kronor.»
Under åberopande av arméförvaltningens civila departements yttrande
bär statskontoret, som delade departementets däri uttalade uppfösning,
erinrat om det förslag till förhöjda underhåll från Vadstena krigsmanskuskassa,
som av Kuugl. Maj:t i propositionen nr 204 framlagts lör nu
församlade riksdag.
På de av arméförvaltningens civila departement anförda skäl anser
utskottet, att den föreslagna ersättningen av 500 kronor en gång för
alla icke bör ifrågakomma. Där> mot synes det utskottet, att något
understöd i form av pension bör tilldelas Björk och lärer icke något
vara att erinra mot det i sådant avseende föreslagna beloppet, 4''K) kronor.
Häri torde dock böra inräknas det understöd från Vadstena krigsmanshuskassa,
vartill han vid avskedet kan bliva berättigad och därelter från
nämnda kassa kan bliva tilldelad. Pensionen torde höra anvisas å all
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banhmtdottets utlåtande År 46.
Ii
manna indragningsstaten att utgå från och med månaden näst efter
den, då han avgår ur tjänsten.
Utskott et hemställer,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 66, må medgiva, att soldaten nr 31 Matts Björk vid
Dalregementets 4:e kompani må från och med månaden
näst efter den, då han avgår ur tjänsten, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension till sä stort belopp, att pensionen
jämte honom tillbommande underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa uppgår till fyrahundra kronor.
5:o) I en inom andra kammaren av herr Johanson i Gäre väckt
motion, nr 230, har hemställts, »att riksdagen ville åt f. d. förestånderskap
för tvättinrättningen vid Infanterivolontäivkolan på Karlsborg, Elin Ring
från Svauvik, bevilja en årlig pension av 400 kronor från och med 1919
års början.»
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Vid flera tillfällen har riksdagen i särskilda fall beviljat pensioner och
understöd till personer, som på grund av sjukdom måst avbryta sin verksamhet i
statens tjänst och till följd därav kommit i behövande omständigheter. I förhoppning
om att riksdagen fortfarande skall tråda hjälpande emellan får undertecknad
anföra följande:
Tvälterskan Elin Ring från Svanvik erhöll anställning som förestånderska
vid Infanterivolontärskolans på Karlsborg tvättinrättning i december 1896, vilken
befattning hon innehade till i juli 1913, alltså i 16 Va år, då hon på grund av
sjukdom nödgades lämna denna sin anställning. Omförmälda Elin Ring inlämnade
ansökan till Kungl. Maj:t om att för sin återstående livstid komma i åtnjutande av
en liten årlig pension; denna hennes ansökan avslogs den 30 april 1918 på grund av:
l:o) den korta tid hon varit anställd, 2:o) den jämförelsevis låga ålder, 45
år, då hon avgått. Kungl. Maj:t beviljade henne den 31 maj 1918 en gratifikation
för en gång av 300 kronor.»
Dessutom liar till utskottet inlämnats ett så lydande intyg:
På begäran få vi härmed intyga, att Elin Ring var klen till hälsan redan
under den tid hon tjänstgjorde som tvätterska vid volontärskolan.
“ i Karlsborg den 5 maj 1919.
Z. Arfvidsson A. Netzler
v. ordf. i Kom. nämnden. Redogörare vid volontärskolan.
Gust. Fallander
Redogörare vid volontärskolans tvättinrättning under åren 1895 -1898.
Angående
pension åt f.
d. för est änder
sk an vid
infanterivolontär
skolan
på Karlshor
g Elin
Ring.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
Armé förvoltningens
intendentsdepartement.
Statskontoret.
Utskottet.
På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens indendentsdepartement
avgivit yttrande i ärendet och däri anfört följande:
»I anledning av ansökan om pension åt Elin Ring förklarade kungl. arméförvaltningens
intendents- och civila departement i underdånigt utlåtande den 30
april 1918, med hänsyn till den korta tid, varunder sökanden varit anställd såsom
tvättförestånderska vid armén och den jämförelsevis låga ålder av 45 år, vid vilken
sökanden lämnat sin ifrågavarande anställning, sig förhindrade att tillstyrka nådigt
bifall till ansökningen om beredande av en årlig pension åt sökanden. På grund
av i ärendet förekommande ömmande omständigheter hemställde departementen
emellertid om en gratifikation för en gång av 300 kronor, att utgå från fjärde
huvudtitelns anslag till extra utgifter.
Genom nådigt brev den 31 maj 1918 fann Kungl. Maj:t med anledning av
ansökningen samt med hänsyn till förekommande bevekande omständigheter gott
medgiva, att till Ring finge utbetalas en gratifikation för en gång av 300 kronor
från nämnda anslag.
Då beträffande Ring enligt departementets uppfattning giltiga skäl föreligga
för tilldelande åt henne av pension, får departementet vidhålla sitt förut gjorda
uttalande i frågan om utverkande av pension åt henne.»
På grund av de utav departementet härför åberopade skäl och då
av motionen bilagda handlingar icke framgsnge, att Rings begäran om
entledigande från anställningen vid nämnda tvättinrättning föranletts
av sjukdom, vore statskontoret i denna fråga av samma uppfattning
som iutendentsdepartementet.
Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att Elin Ring
varit anställd såsom förestånderska vid Karlsborgs infanterivolontärskolas
tvättinrättning från och med den 7 december 1896 till och med den
31 juli 1913, då hon på egen begäran entledigades. Under första tiden
har hon därvid uppburit en avlöning av 1 krona 30 öre för arbetsdag,
vilken avlöning under de sista sju åren utgått med 60 kronor i månaden,
varjämte hon hela tiden haft fri bostad jämte vedbrand och lyse. Hennes
anställning torde sålunda icke kunna anses hava varit av tillfällig natur.
Med hänsyn härtill och då hon på grund av sjuklighet är oförmögen
att försörja sig med arbete, lärer det få anses vara med billighet överensstämmande,
att något understöd beviljas henne från statens sida;
och torde detsamma skäligen böra bestämmas till 300 kronor att utgå
från innevarande års början samt anvisas å allmänna indragningsstaten.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 230, må medgiva, att förra tvättförestånderskan vid
Bankoutskottets utlåtande hr 46. 13
Karlsborg Elin Ring må från och med deu 1 januari
1919 under sin återstående livstid å allmänna indragniugsstaten
uppbära ett ärligt understöd av trehundra
kronor.
6:o) 1 eu inom andra kammaren av herr BilIkvist väckt motion,
nr 14, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja änkan Matilda
Gustafsson, född Helger, en årlig pension på 400 kronor att utgå irån
och med månaden näst efter den, under vilken hennes man dog, eller
från och med den 1 november 1918».
Till stöd för motionen har anförts följande:
»År 1918 den 30 oktober avled å Karlsborg f. tygarbetaren vid Karlsborgs
tygstation sadelmakaren Lars Gustafsson (Bil. 1). Gustafsson hade tjänstgjort vid
kungl. första Göta artilleriregemente i 17 612 3,.5 år (Bil. 2), vid kungl. Norrlands
artilleriregemente i 1 1/, år (Bil. 2) och vid Karlsborgs tygstation i 17 10/12 år (Bil.
3) -samt erhöll svärdsmedalj den 1 december 1894 (Bil. 2).
Vid sitt avskedstagande den 31 oktober 1913 erhöll han högsta betyg för
uppförande och arbetsskicklighet (Bil. 3) och åtnjöt från och med den 1 november
1913 till sin död en årlig pension, som med honom tillerkänt gratial ur Vadstena
krigsmanshuskassa uppgick till 500 kronor (Bil. 4).
Vid sin död efterlämnade Gustafsson änkan Matilda, född Holger den 28
september 1847 (Bil. 5). Änkan Gustafsson befinner sig enligt bifogat intyg av
församlingens kyrkoherde och av ordföranden i fattigvårdsstyrelsen (Bil. 6) utan
medel till full försörjning samt har enligt samma, intyg under många år varit
sjuklig, varför hon har svårt att försörja sig.
Både på grund härav och med hänsyn till mannens långa och trogna tjänst
såsom tyghantverkare torde hon kunna anses berättigad till någon pension från
staten.»
Beträffande vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa till
motionen.
På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens artilleridepartement
avgivit yttrande i ärendet och däri anfört följande:
»I fråga om motionens bedömande efter förut för pensioners beviljande följda
grunder får artilleridepartementet erinra, att artilleridepartementet i skrivelse den
7 mars 1918 i anledning av en till 1918 års riksdag väckt motion om pension åt
vissa änkor efter arbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori anfört, att framställningar
om och följaktligen jämväl beviljandet av pensioner i fall, sådana som det
föreliggande, ej vore vanliga, men att artilleridepartementet likväl ej ansåge det
vara stridande mot de principer, som för pensioners beviljande under senaste tiden
tillämpats. Därvid anförde departementet såsom analogt fall 1916 års riksdags beslut
i anledning av Kungl. Majits proposition om pension till f. besiktningsrustmäs
-
Angående
pension åt
än''an Matilda
Gustafsson
född
Holger.
Armél tv ältning
ens artilleridepartement.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
Statskontoret.
Utskottet.
Angående
pension åt
förre artilleristen
och
skomakaren
vid Smålands
artill riregememe
0.
Anderssons
änka.
tåren Per Gustaf Anderssons änka Katarina Karolina Andersson, född Sundqvist,
vilken tillerkänts pension å allmänna indragningsstaten med 3()0 kronor årligen.
Liksom faktoriarbetarna hade nämligen Andersson ej författningsenligt varit berättigad
till pension ur arméns pensionskassa eller annan allmän kassa, men hade.
likhet med flera av de i motionen omnämnda faktoriarbetarna tillerkänts pension å
allmänna indragningsstaten, varifrån pension otvivelaktigt enligt hävdvunnen sed
skulle hava beviljats även de övriga faktoriarbetarna, om de fått leva tills de hunnit
den ålder, 60 år, som för pensions erhållande ansåges böra fordras, och fortfarande
varit anställda vid faktoriet. För statspensionering av änkor efter sådana
arbetare, kunde, enligt artilleridepartementets åsikt, göras gällande samma grunder
som för pensionering av tjänstemän å ordinarie stat och deras änkor.
Emellertid blev motionen om pension till faktoriarbetaränkorna av riksdagen
avslagen.
Ehuru utgången av sist anförda fall måste mera än beslutet angående pension
åt änkan Andersson anses vara i överensstämmelse med hittills följda grunder, anser
artilleridepartementet nuvarande förhållanden och rättsuppfattning mera överensstämmande
med de grunder, som riksdagen tillämpat vid beviljandet av pension åt
änkan Andersson.»
Statskontoret har hänvisat till riksdagens beslut i föregående liknande
fall, dels år 1912 om pension å 300 kronor åt smedsmästaren
J. J. Sandbergs änka, dels vid 1918 års lagtima riksmöte om pension
till enahanda belopp åt sadelmakaren E. Magnussons änka.
Då riksdagen tillförne i likartade fall beviljat pensioner, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka ett belopp av 300 kronor, vilket belopp
dock synes böra utgå först från och med den 1 januari innevarande år
och anvisas å allmänna indragningsstaten.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 14, må medgiva, att förre tygarbetaren Lars Gustafssons
änka Matilda Gustafsson, född Holger, må från
och med den 1 januari 1919 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av trehundra kronor.
7:o) I en inom andra kammaren av herr Hamrin väckt motion nr
63 hemställes, »att riksdagen måtte bevilja åt änkan efter f. d. artilleristen
och skomakaren vid kungl. Smålands artilleriregemente O. Andersson,
fru Elvira Fredrika Andersson i Jönköping en årlig pension av 300
kronor för hennes återstående livstid».
Bankoutvkuttelis utlåtande Nr 46.
15
Till stöd för berörda hemställan an föres:
»Under åberopande av närslutna handlingar i avskrift får jag härmed föreslå
riksdagen att bevilja understöd eller pension åt änkan efter f. d. artilleristen och
skomakaren vid kungl. Smålands artilleriregemente O. Andersson, fru Elvira Fredrika
Andersson i Jönköping.
Andersson började som artillerist vid regementet den 30 november 1875 och
fick den 30 november 1887 avsked med vitsord, att han sig troget och utmärkt väl
förhållit. Därefter har Andersson oavbrutet tjänstgjort som arbetare vid nyssnämnda
regementes skomakariveikstäder, därav 15 år som verkstadsföreståndare, och var
han intill de sista dagarna före sin död, som inträffade den 21 januari 1917, i fullt
arbete vid regementet med eu timpenning av 36 öre.
Frågan om pension åt änkan Elvira Fredrika Andersson har tidigare genom
översten och chefen för kungl. Smålands artilleriregemente Ludvig K. Hammarskiöld
underställts Kungl. Maj:ts prövning, men blev då avslagen. Skälen härför torde
framgå av ett utav arméförvaltningens intendenturdepartement den 23 mars 1917
avgivet utlåtande över ansökningen. Vid avgivandet av ifrågavarande yttrande torde
emellertid vederbörande hava förbisett eller också icke tillräckligt beaktat, att bemälde
O. Andersson avlidit på grund av sjukdom, som han ådragit sig under utövande
av sin tjänst vid regementet. Detta framgår tydligt av regementsintendenten
Nils Gustaf Carlborgs i avskrift bifogade intyg. Det var nämligen under en kommendering
av regementet till annan plats, som Andersson beordrades att medfölja och
då under synnerligen svåra väderleksförhållanden och i en synnerligen dålig, provisorisk
verkstad fick utföra sitt arbete för regementets räkning, som han ådrog sig
den sjukdom, varifrån han aldrig kunde återhämta sig. Särskilt med hänsyn till
nyssnämnda förhållande och under åberopande av änkans stora behov av hjälp, är
det som jag tillåtit mig framlägga saken för riksdagen. Den tidigare till Kungl.
Maj:t gjorda framställningen blev också av arméfördelningschefen tillstyrkt.»
Beträffande vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa till
motionen.
På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens intendentsdepartement
i avgivet yttrande anfört:
»Uti underdånigt yttrande den 23 mars 1917 i anledning av en utav chefen
för berörda regemente gjord underdånig framställning om utverkande av pension åt
bemälda änka hemställde intendentsdepartementet, som ansåge, att den anställning,
Andersson vid regementet innehaft, icke varit av sådan natur, att staten kunde
anses hava underhållsskyldighet gent emot hans efterlämnade änka, med hänsyn
jämväl därtill, att ett bifall till framställningen lätteligen skulle medföra liknande
ansökningar från andra håll, att ansökningen icke måtte till någon Kungl. Maj:ts
åtgärd föranleda.
Sedan statskontoret avgivit utlåtande i ärendet, fann Kungl. Maj:t under den
4 maj 1917 framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Beträffande Andersson har uti motionen uppgivits, att han avlidit på grund
av sjukdom (förkylning), som han skulle hava ådragit sig under utövande av sin
Arméförvaltningens
intendent?d<
parte*
mtnt.
16 Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
tjänst vid regementet. Denna uppgift vinner emellertid icke stöd av den rörande
Andersson utfärdade dödsattest, enligt vilken dödsorsaken konstaterats vara »arteriosclerosis
et cordis+» (oläsligt), vilken sjukdom icke lärer hava kunnat förorsakas
av ifrågavarande förkylning.
På grund av vad ovan anförts, och då några ytterligare omständigheter, sä
vitt handlingarna utvisa, icke tillkommit, vilka skulle kunna tala för tillerkännande
av pension åt Anderssons änka, får departementet förklara sig sakna anledning att
frångå sin förut uttalade mening i fråga om pension åt henne.»
statskontoret. Statskontoret har på de av departementet framhållna skäl funnit
sig icke böra förorda bifall till motionärens framställning.
ctikottet. Då det på grund av vad i ärendet förekommit icke kan anses
uteslutet, att Andersson i tjänsten ådragit sig den sjukdom, i vilken
han sedermera avlidit, och då riksdagen vid några tillfällen beviljat
understöd åt änkor efter personer i ungefär samma ställning som Andersson,
synes utskottet ett understöd av 300 kronor om året vara skäligt.
Beloppet torde böra utgå från och med 1 januari 1919 och anvisas å
allmänna indragningsstaten.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 63, må medgiva, att förre artilleristen, skomakaren
O. Anderssons änka, Elvira Fredrika Andersson, född
Nilsson, må från och med den 1 januari 1919 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, a allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor.
III. Ang. sjöförsvarsdepartementet.
Angående 8:o) I en inom andra kammaren av herr Karlsson i Gasabäck väckt
pension åt motjon, nr 115, har hemställts »att riksdagen måtte besluta, att förre
JZZnTs. båtsmaknen vid Norrlands 2:dra båtsmanskompani J. E. Bill må komma
Biu- i åtnjutande av pension som hade han tjänstgjort under en tid av
20 år».
Till stöd för motionen har anförts, att Bill tjänstgjort under en
tid av 17 13 år, sålunda icke under så lång tid, som erfordras för att
komma i åtnjutande av pension ur kungl. flottans pensionskassa samt
att Bill, vilken den 4 september 1917 fyllt 55 år är sjuklig och
befinner sig i tryckande ekonomiska omständigheter. Riksdagen har
BankoutskotM s uttalande År 46.
17
dessutom förut, såväl på grund av framställning från Kung!. Maj:t
soin på framställning av enskild motionär, beviljat pension åt f. d. båtsmän,
som både de tjänstgjort under eu tid av 20 år, ehuru de icke
fullt tjänstgjort denna tid.
På anmodan av statskontoret har direktionen över flottans pensionskassa
avgivit yttrande i ärendet och däri anfört följande:
»Vad angår ifrågasatt pension till förre båtsmannen vid Norrlands 2:a kompani
nr 89 Johan Erik Gerdin Bill, så avskedades Bill på egen begäran den 13 december
1897 vid en levnadsålder av 35 a/is år och en tjänstetid av 17 Vlä år, därav således
15 8/j-2 å1'' från tjugo års ålder och med vitsord att under tjänstetiden hava sig
redligt och väl skickat, Enär Bill icke tjänat tjugo år från tjugo års ålder, är Bill
reglementsenligt icke berättigad till pension genom flottans pensionskassa,
Riksdagen har emellertid vid olika tillfällen medgivit, att avskedade båtsmän,
som icke tjänat kronan i tjugo år från tjugo års ålder, det oaktat finge tilldelas
pension, såsom hade de så tjänat. Den kortaste tjänstetid, för vilken pension
sålunda beviljats, är enligt nådigt brev den 31 juli 1915 i fråga om förre båtsmannen
vid Södra Möre l:a kompani nr 203 G. H. Rehn —, 17 år från tjugo års
ålder, varvid Relins sammanlagda tjänstetid dock utgjorde 20 7lä år, samt, enligt
nådigt brev den 18 september 1918 i fråga om förre båtsmannen vid Norrlands 3:e
kompani nr 67 J. C. Åkerman, en sammanlagd tjänstetid av 18B,13 år, därav
från tjugo års ålder 18 Via år. 1 ett fall, nämligen enligt förenämnda nådiga brev
den 31 juli 1915 beträffande förre båtsmannen vid Norrlands 3:e kompani nr 137
.1. Lindberg, har med hänsyn tagen till föreliggande ömmande omständigheter pension
medgivits på grund av en sammanlagd tjänstetid av 18 2 13 år. helt från tjugo års ålder.»
Statskontoret har för egen del anfört.
»Då Bill den 13 december 1897 vid endast 35 års ålder erhöll begärt avsked,
hade han tjänat under en tid av 17 år 3 månader, därav 15 år 3 månader från 20
års ålder. Såsom direktionen framhållit, har han sålunda icke uppfyllt villkoren för
erhållande av pension; och då icke ådagalagts, att några sådana bevekande omständigheter
i detta fäll föreligga, som kunde föranleda till att bereda Bill pension
framför andra i avseende å tjänstetid med honom likställda f. d. båtsmän, måste
det enligt kungl. statskontorets mening anses betänkligt att bifalla förslaget.»
Av utredningen i ärendet framgår, att Bill, då lian vid 35 års
ålder erhöll begärt avsked, tjänat under en tid av 17 år 3 månader,
därav 15 år 3 månader från 20 års ålder. Bill har alltså icke uppfyllt
villkoren för erhållande av pension. Utskottet, som delar statskontorets
uppfattning, att några särskilt bevekande omständigheter icke i detta
fall ådagalagts, vilka kunna föranleda att bereda Bill pension framför
andra i avseende å tjänstetid med honom likställda f. d. båtsmän, har
alltså ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 sand. 31 höft. (Nr 46.) 3
l>irtkliontu
(iver fiol tunn
p ''nsionakq^sa.
Statskontoret.
Utskottet.
18
Bankoutskottcts utlåtande Sr 46.
att förevarande motion II: 115 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
. Angående 9:o) I en inom andra kammaren under nr 62 väckt motion har
"stod åtnför- ten- Leander hemställt, »att riksdagen ville tillerkänna förrådsbiträdet vid
rådsbiträdet Karlskrona kustartilleriregemente Karl Wilhelm Budbergs änka Anna
KaRudb:rgsm -Rudberg, född Olsson, ett årligt understöd eller pension å 300 kronor
anka. att utgå från och med ingången av år 1919, så länge hon förbliver i
sitt änkestånd».
Till stöd för sin hemställan anför motionären:
»Förrådsbiträdet vid Karlskrona kustartilleriregemente Karl Wilhelm Rudbergs
änka Anna Rudberg, född Olsson, har vid upprepade tillfällen av Kungl.
Maj:t tilldelats understöd från femte huvudtitelns anslag till extra utgifter. Medlen
synas ha blivit beviljade på förord av marinförvaltningen, som ock ägt att utanordna
desamma. Genom nämnda åtgärd kan i ses erkänt, ett änkan Rudberg är
berättigad till stadigt understöd, d. v. s. pensic . Mannen hade nämligen vid sitt
frånfälle 1913 varit anställd i statens tjänst i närmare 25 år, först såsom artillerist
samt 2:dre och l:ste konstapel vid dåvarande artillerikåren i Karlskrona under åren
1889—1897 och sedan såsom förrådsbiträde. Därunder förvärvade han sig det vitsord,
att han städse fullgjort sina tjänsteåligganden till förmämiens stora belåtenhet,
att han visat sig pålitlig och ordentlig, samt att han iakttagit ett nyktert och
anständigt uppförande.
Enligt bifogade båda bilagor (a och b) befinner änkan Rudberg sig i behövande
omständigheter, alldenstund hon saknar kapital och på grund av sjukdom
är oförmögen att förvärva vad till livets uppehållande oundgängligen erfordras, men
icke desto mindre har 2 minderåriga barn att försörja.»
Beträffande vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa till
motionen.
Direktionen På anmodan av statskontoret har direktionen över flottans pensions
6ver
flottans kassa i avgivet yttrande anfört:
»Numera avlidne förrådsbiträdet Carl Vilhelm Rudberg, född den 22 augusti
1868, antogs den 1 maj 1889 till artillerist, befordrades till 2:e konstapel vid Karlskrona
artillerikår den 18 oktober 1893 och till l:e konstapel den 8 oktober 1896
samt erhöll avsked den 31 december 1897 och anställdes som förrådsbiträde vid
kårens beväringsbeklädnadsförråd från och med den 1 januari 1898 med avlöning
beräknad per dag, vilken befattning han innehade till sin vid 45 s j2 års ålder den
22 april 1914 inträffade död.
Som Rudberg var anställd med daglön — alltså daglönare — vid Karlskrona
kustartilleriregemente och sålunda icke var delägare i flottans pensionskassa, äro
hans efterlämnade änka och minderåriga barn icke berättigade till gratial genom
pensionskassan, och får direktionen i avseende å ifrågasatt pensionering av bemälda
änka åberopa vad ovan anförts i fråga om motionen nr 61. Såsom nyss framhållits
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskott et s utlåtande Nr it).
avled Rudberg vid 45 Vis års ålder, vadan, då pensionsåldern för daglönarna vid
marinen är 65 år eller lägst 55 år vid av sjukdom föranledd oförmåga till arbete
vid marinen, en pensionering av änkan Rudberg givetvis som konsekvens skulle påkalla
genomförandet av en pensionering av änkorna icke blott efter pensionerade
daglönare utan även efter i tjänsten avlidna.
Yad angår storleken av den av motionären föreslagna pensionen eller 300
kronor, vill direktionen endast erinra därom, att högsta gratialet för en änka efter
underofficer vid marinen, som icke övergått å den genom kungl. kungörelsen den 5
december 1913 fastställda nya gratialstaten, utgör 285 kronor, och att för grundläggande
av detta gratial befattningshavaren årligen fått erlägga avsevärda avgifter.
Gratialet till änkorna efter dessa underofficerare är således mindre, än vad motiotionären
ansett böra tillkomma änkan efter ifrågavarande daglönare, som icke erlagt
några avgifter i avseende å pension till efterlevande.»
Statskontoret har för sin del åberopat direktionens över flottans,
pensionskassa yttrande.
Såsom direktionen över flottans pensionskassa erinrar, avled Rudberg,
vilken var anställd såsom daglönare vid Karlskrona kustartilleriregemente
och sålunda icke delägare i flottans pensionskassa, vid en
ålder av 45 år 8 månader. Då pensionsåldern för daglönare vid marinen
är (55 år eller lägst 55 år vid av sjukdom föranledd oförmåga till
arbete, skulle en pensionering av änkan Rudberg såsom konsekvens
påkalla genomförandet av en pensionering av änkorna icke blott efter
pensionerade daglönare utan även efter i tjänsten avlidna. Under sådana
förhållanden och med åberopande av vad i övrigt nämnda direktion
anfört, anser sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer,
att, förevarande motion 11: 62 icke må till någon
riksdagen åtgärd föranleda.
IV. Ang. civildepartementet
10:o) I en inom första kammaren under nr 25 väckt motion har
herr Hellberg hemställt, »att riksdagen måtte bevilja avlidne häradsskrivaren
Emil Henrik Anderssons änka, fru Anna Andersson, född Holm,
rätt att från och med innevarande år för sig och sin son, så länge hon
är ogift och han minderårig, uppbära den pension som skulle tillkommit
dem, om mannen före sin död hunnit inträda på ny lönestat».
Till stöd för berörda hemställan har anförts följande:
»Numera avlidne häradsskrivaren i Redvägs och Kinds fögderi av Älvsborgs
län Emil Henrik Andersson blev genom Kungl. Maj:ts beslut av den 28 september
Utskottet.
Angående
pension åt
häradsskrivaren
E. H.
Anderssons
änka och
mind eråriga
son.
opaginerad Kontrollera mot PDF
so
Bankoutskottets utlåtande Xr 46.
Länsstyrelsen
i Älvsborgs
län.
Styrelsen
över civilstatens
änkeoch
pupillkassa.
1917 transporterad och förordnad att från och med 1 januari 1918 vara häradsskrivare
i Kinds fögderi av samma län (se Post- och Inrikes Tidn. för 29 september
1917). Andersson avled emellertid redan den 11 oktober 1917 och fick på grund
därav aldrig tillträda den befattning på ny stat, vartill han sålunda förordnats.
Som följd härav kom hans efterlevande hustru liksom deras minderårige son (född
1909) endast i åtnjutande av pension på gammal stat. Denna pension uppgår för
henne allenast till 660 kronor och för sonen till 220 kronor eller för båda till 880 kronor.
Om mannen hade fått leva 2—3 månader längre och sålunda kommit in på den
nya lönestaten, skulle hennes pension blivit 900 kronor och för sonen under dennes
minderårighetstid skulle hon fått uppbära 40 procent å denna pension eller 360 kronor
i tillägg, alltså tillhopa 1,260 kronor. — Genom mannens tidiga död förlorade hon
sålunda inte blott det ekonomiska stöd, som han i sin tjänsteställning kunnat giva
hustru och barn, utan också nära en tredjedel av den pension, som hon skulle erhållit,
därest han levat blott den förutnämnda korta tiden längre. Men det synes dock
vara billigt att, om mannen dött ifrån en löneförbättring, som han säkert rätt
länge motsett med väntan, hans efterlevande maka och barn inte därför böra också
gå miste om den förbättring i pension, som för dem skulle inträtt, därest lian inte
gått bort de få månader för tidigt, som skilde honom från den nya lönestat, på
vilken han redan blivit förordnad till en befattning.»
Statskontoret bär i ärendet överlämnat infordrade yttranden från
dels länsstyrelsen i Älvsborgs län dels ock styrelsen över civilstatens
änke- och pupillkassa.
Av utredningen i ärendet inhämtas, att behållningen i boet efter häradsskrivaren
Andersson utvisat en brist å 2,176 kronor 83 öre. Genom lycklig
realisation av vissa delar av lösöreboet och stort tillmötesgående från flera borgenärer,
vilka avstått från eller nedsatt sina fordringar, hade emellertid det icke allenast
icke blivit nödvändigt att avträda boet till urarvakonkurs, utan änkan och gossen
hade kunnat skuldfritt behålla för dem nödiga lösören.
Änkan, som före sitt giftermål haft kontorsplats, hade sökt erhålla kontorsarbete,
men veterligen hittills icke lyckats få annat än helt tillfällig sysselsättning.
Hon vore för övrigt klen till hälsan, vadan hon icke torde kunna genom eget arbete
i större mån bidraga till sitt och sonens uppehälle. Hennes ekonomiska omständigheter
vore därför helt visst mycket svåra och motionen synnerligen behjärtansvärd.
Änkan Anderssons ekonomiska omständigheter vore sådana, att de väl motiverade
åtgärder för beredande åt henne och sonen av en tryggare existens än som med
nu utgående pensionsbelopp kunde vinnas.
Styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa har i yttrande
den 3 mars 1919 anfört:
»Häradsskrivaren i Redvägs och Kinds fögderi av Älvsborgs län Emil Henrik
Andersson avled den 11 oktober 1917, och utgjorde därvid det för honom senast
gällande delaktighetsbelopp 630 kronor.
Vid sin död efterlämnade han änka samt en i pensionsåldern varande son.
Då enligt § 9 av Kungl. Maj:ts förnyade reglemente för civilstatens änke
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Batikoiitxkottftfs iitlåtantfe AV -it!.
och pupillkassa den 15 december 1916 pension utgår för änka ensam med det delaktighetsbelopp,
som senast varit för mannen gällande, samt för änka jämte ett
pensionsberättigat barn med den änka ensam tillkommande pension, förhöjd med
fyrtio procent, tillkom änkan och sonen från och med november månad 1917
pension till årligt belopp av 882 kronor, vilken pension genom styrelsens beslut
den 17 december 1917 tillerkändes dem.
Av denna pension njuter enligt g l() av nyssnämnda reglemente änkan sä
stor del, som motsvarar åttio procent av den änka ensam tillkommande pension
eller 504 kronor samt barnet återstoden eller 378 kronor. När sonen uppnått
tjuguett års ålder, upphör hans pensionsrätt och utgår pension till änkan ensam
med ett till 630 kronor reducerat belopp.
Då ny lönestat trädde i kraft för fögderiförvaltningen med ingången av är
1918, enligt vilken stat det högsta pensionsunderlag, som för häradsskrivaretjänsten
är bestämd, uppgår till 3,600 kronor, skulle, därest Anderssons frånfälle icke
inträffat förr än efter ingången av år 1918, delaktighetsbeloppet för honom, som
förordnats att från och med den 1 januari 1918 vara häradsskrivare i Kinds fögderi
av Älvsborgs län, hava utgjort en fjärdedel av 3,600 kronor eller 900 kronor och
den änkan jämte sonen tillkommande pensionen uppgå till 1,260 kronor, vilken
pension, efter det sonen uppnått tjuguett års ålder, skulle reduceras till 900 kronor
för änkan ensam.
T fråga om de konsekvenser, som skulle uppstå genom ett bifall till förevarande
motion, vill styrelsen framhålla, att därvid torde kunna väntas framställningar
om motsvarande pensionsförbättringar i ett flertal liknande fall då tjänsteinnehavare
avlidit under de närmaste månaderna, innan förhöjning i delaktighetsbelopp
på grund av nya lönestaters tillämpande träder i kraft.
Till belysande härav må anföras, att i fråga om det dock relativt ringa
antal i civilstatens änke- och pupillkassa delaktiga tjänstinnehavare, för vilka nya
lönestater trädde i kraft med ingången av år 1918. bemälde Andersson visserligen
var den ende, som avlidit inom 3 månader, innan förhöjning i delaktighetsbeloppet
skulle hava inträtt, men att beträffande tjänstinnehavare i de verk och stater, för
vilka nya lönestater tillämpats från och med den 1 januari innevarande år, hittills
inkommit pensionsansökningar från efterlevande till ej mindre än nio sådana tjänstinnehavare,
vilka samtliga avlidit under sista kvartalet av år 1918, och hava dessa
sökande reglementsenligt av styrelsen beviljats de pensioner, som motsvara de före
1919 års ingång gällande delaktighetsbeloppen.»
För egen del har statskontoret framhållit, att vid ali fainiljepensionering
gällde såsom allmän regel, att pensionsbeloppen avpassades
elter den avlöning, som den avlidne åtnjutit. Såsom jämväl av styrelsen
över civilstatens änke- och pupillkassa framhållits, syntes vittgående
konsekvenser vid bifall till motionen vara att vänta, och något dylikt
medgivande hade, såvitt statskontoret hade sig bekant, hittills icke
lämnats. Därest emellertid oaktat dessa betänkligheter förbättrad pension
ansåges böra beredas häradsskrivaren Anderssons änka och son, torde
denna förbättring icke kunna, såsom motionären syntes hava tänkt sig,
Statskontoret.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
L i skot t et.
Angående
ärliga understöd
åt sjukskötarna
Oskar Emanuelssons
och
Karl Hjalmar
Albin
Erikssons
änkor och
7ninderdriga
barn.
Medicinal
styrelsen.
utgå från civilstatens änke- och pupillkassa utan böra anvisas att utgå
från allmänna indragningsstaten.
Då, på sätt statskontoret framhåller, något medgivande i motionens
sylte hittills icke lämnats, torde, med hänsyn till de konsekvenser,
ett bifall till motionen skulle föranleda, motionärens framställning icke
böra vinna avseende.
Utskottet .hemställer,
att förevarande motion I: 25 icke må till någ-on
riksdagens åtgärd föranleda.
ll:o) i en inom andra kammaren av herr Johansson i Trollhättan
väckt motion, nr 231, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja dels
sjukskötaren Oskar Emanuelssons änka, Alvina Konstantia Emanuelsson,
ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå från 1 januari 1919
så länge hon lever ogift, samt 100 kronor till varje barn intill fyllda
18 år;
dels sjukskötaren Karl Hjalmar Albin Erikssons änka, Maria
Kristina Eriksson, ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå från den 1
januari 1919 så länge hon lever ogift, samt 100 kronor till barnet intill
fyllda 18 år.»
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Som hospitalspersonalens anställningsförhållanden hittills icke medgivit, att
änkor efter avliden, vid hospitalen anställd pei-sonal kunnat erhålla någon pension,
har vid sådana tillfällen särskild framställning därom måst göras till statsmakterna,
som ock vid flera tillfällen trätt hjälpande emellan.
År 1918 den 18 oktober avled sjukskötaren Oskar Emanuelsson, anställd
vid Vänersborgs hospital och asyl (se bil. 1). Han efterlämnade vid sin död änkan
Ålvina Konstantia Emanuelsson samt tvenne minderåriga barn.
Likaledes avled år 1918 den 14 oktober sjukskötaren Karl Hjalmar Albiu
Eriksson, anställd vid Vänersborgs hospital och asyl (se bil. 3). Han efterlämnade
vid sin död änkan Maria Kristina Eriksson samt en minderårig son. Familjerna
äro i saknad av medel för sitt uppehälle.»
På anmodan av statskontoret har medicinalstyrelsen avgivit yttrande
i ärendet och däri anfört följande:
»Därest bemälda sjukskötare levat över den 1 januari 1919, skulle de övergått
till motsvarande befattningar å den genom nådiga avlöningsreglementet de»
28 juni 1918 fastställda nya lönestaten för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid
statens anstalter för sinnessjuka. De skulle därvid jämväl hava varit skyldiga att
ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Då det för skötare be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jiankoutskottels utlåtande AV 46,
stämda pensionsunderlaget uppgår till 1,300 kronor, skulle bemälda skötares delaktighetsbelopp
i nämnda kassa under angiven förutsättning hava uppgått till 330
kronor för vardera. Under samma förutsättning skulle vid männens död, dels änkan
Emanuelsson ägt uppbära en årlig pension av 330 kronor, förhöjt med 50 procent
i hänseende till att hon hade två minderåriga barn, dels ock änkan Eriksson en
årlig pension av samma belopp, 330 kronor, förhöjt med 40 procent i hänseende till
ett barn, eller således för den förra 495 kronor och för den senare 462 kronor,
allt för år räknat.
Slutligen vill kungl. styrelsen meddela, till utredning angående förut följda
principer uti ifrågavarande hänseenden, att kungl. styrelsen uti ett flertal skrivelser
till Kung], Maj:t framhållit beträffande under senare delen av år 1918 avlidna befattningshavares
vid statens anstalter för sinnessjuka änkor och barn, att det syntes
kungl. styrelsen hårt, att dessa befattningshavares för tidigt inträffade död skulle
betaga deras änkor och barn de förmåner, vartill de skolat vara berättigade om
männen endast levat över årsskiftet 1918-1919. Styrelsen ansåge det därför
synnerligen behjärtansvärt, att berörda änkor och barn måtte få komma i åtnjutande
av de pensioner, som skolat tillkomma dem i händelse de avlidna kunnat övergå på
den nya lönestaten. varvid emellertid pensionerna med hänsyn till att de avlidna
icke inbetalt några avgifter till civilstatens änke- och pupillkassa dock ansetts böra
något reduceras, förslagsvis med 5 procent; styrelsen har därför i anslutning härtill
i berörda skrivelser hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i propositioner till riksdagen
föreslå beviljande av pensioner åt ifrågavarande i skrivelserna omförmälda
befattningshavares änkor och barn i enlighet med de uttalade principerna.
Beträffande pensionering av nu ifrågavarande skötares efterlevande hustrur och
barn har någon framställning icke hos styrelsen framlagts, men hade en dylik inkommit,
torde styrelsen utan tvivel hava tillstyrkt densamma på angivet sätt.»
Statskontoret har anfört, att vad i motionen föreslagits syntes st diskont»
med undantag av de till barnen föreslagna beloppen överensstämma med
de principer, som kung], statskontoret gjort gällande i dess utlåtanden
av den 22 januari 1919, och hade dessa frågor blivit framlagda för
riksdagen i propositionen nr 119.
1 anledning av Kungl. Maj:ts därom i propositionen nr 119 framställda utskottet.
förslag jämte en i ämnet väckt motion har utskottet i punkt 10 av sitt utlåtande
nr 25 tillstyrkt pensioner åt änkor och barn efter sjukskötare
vid hospital, att utgå med 350 kronor för änkorna och 75 kronor för
varje barn till uppnådd ålder av 18 år. Med åberopande härav hemställer
utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 231, må medgiva, att nedannämnda änkor och barn
efter sjukskötare vid Vänersborgs hospital och asyl
må från och med den 1 november 1918, änkorna, så
länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd, och
24
Bankoutikottets utlåtande Nr 46.
Angående
pension åt
extra polismannen
Lans
Johan Fahlgren.
Länsstyrelsen
i Skaraborgs
län.
barnen intill uppnådd ålder av 18 år, äga att å allmänna
indragningsstaten uppbära årliga understöd,
nämligen Oskar Emanuelssons änka, Alvina Konstantia
Emanuelsson med trehundrafemtio kronor samt
vartdera av makarnas två minderåriga barn med
sjuttiofem kronor och Karl Hjalmar Albin Eriksson»
änka Maria Kristina Eriksson med likaledes trehundrafemtio
kronor och makarnas minderårige son med
sjuttiofem kronor.
12:o) I eu inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion,
nr 233, har hemställts, >>att extra polismannen Lars Johan Fahlgren må
från och med månaden näst efter den, under vilken han erhåller entledigande
från sin anställning som extra polisman, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 200
kronor».
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Lars Johan Fahlgren är anställd av länsstyrelsen i Skaraborgs län sota
extra polisman i Mössebergs Villasamhälle, Gudhems landsfiskalsdistrikt, vilken befattning
han innehaft sedan år 1889 och ännu innehar mot en ersättning av 400
kronor per år, därav hälften gäldas av statsmedel och andra hälften av medel, som
ställts till förfogande av Mössebergs vattenkuranstalts aktiebolag.
Fahlgren, som i år fyller 72 år och innehaft extra polismansbefattningen i
30 år, har på grund av sin höga ålder och svaga hälsa nödgats besluta sig för att
icke längre än till utgången av innevarande år bibehålla befattningen söm extra
polisman.
På förfrågan har länsstyrelsen förklarat att, enär Fahlgren icke innehaft eller
innehar befattningen på ordinarie stat, utan endast åtnjuter ersättning av det utav
riksdagen beviljade extra anslaget till polisväsendet å landsbygden, han icke vore
berättigad till någon pension från statens sida.
Av bifogade handlingar framgår att Mössebergs vattenkuranstalts aktiebolag
beslutat att tilldela Fahlgren ett årligt understöd av 200 kronor, att utgå från och
med den 1 januari 1920.
Då Fahlgren under en så lång tid uppehållit extra polismans befattning och
åtnjutit ersättning härför, till viss del av statsmedel, synes det mig, som om det
vore både rättvist och billigt att av statsmedel tillerkändes honom en årlig pension,
att utgå under hans återstående livstid.»
På anmodan av statskontoret bär länsstyrelsen i Skaraborgs län
avgivit yttrande i ärendet och däri anfört följande:
»Fahlgren är enligt tillgängligt prästbevis född den 16 oktober 1847. Han
har från och med den 1 januari 1889 varit förordnad såsom extra polisman med
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
25
åliggande att biträda vid upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet vid
Mösseberg och på ett tidigare stadium jämväl att efter uppdrag av länsstyrelsen
tillhandagå vid förbrytares efterspanande och upptäckande av brott även i andra
delar av länet. Fahlgrens sammanlagda arvode har för år utgjort till och med
1912 500 kronor och därefter till och med 1918 400 kronor samt utgår för innevarande
år med 600 kronor, vilka arvoden bestritts till hälften av de medel, riksdagen
anvisat till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet, och till
hälften av Mössebergs vattenkuranstalts aktiebolag.
För närvarande utgör sammanlagda antalet extra polismän med enahanda
ställning och avlöningssätt enbart inom detta län 19, vilket med hänsyn till motsvarande
antal inom vissa andra län i riket icke lärer vara högt. På sätt i
motionen uppgives, åtnjuta förevarande befattninghavare icke pensionsrätt. Såvitt
känt är, torde sådan rätt eller motsvarande förmån av statsmedel hittills icke beviljats
polisman i nu ifrågakomna ställning. I betraktande emellertid därav att
Fahlgrens behov av understöd synes behjärtanvärt, lärer framställningen få anses
förtjänt av bifall.»
Med hänvisning till vad som anförts till stöd för den i propositionen
nr 107 till nu församlade riksdag gjorda framställning om beviljande
av pension från allmänna indragningsstaten åt poliskonstapeln C. G.
Thorssell under villkor att pension med lika stort belopp utginge av
landsting, kommuner eller enskilda och då Fahlgren, vilkens arvode år
1919 utgjorde 600 kronor, därav hälften utginge av statsmedel och hälften
av Mössebergs vattenkuranstalts aktiebolag, av nämnda bolag fått sig
tillerkänt ett pensionsbelopp av 200 kronor årligen från och med den
1 januari 1920, ansåge statskontoret intet vara att erinra mot att
likaledes 200 kronor beviljades att till Fahlgren utgå från allmänna
indragningsstaten.
Under åberopande av vad statskontoret i ärendet anfört och med
erinran att riksdagen numera bifallit det i propositionen nr 107 framlagda
förslaget om pension åt poliskonstapeln C. G. Thorsell hemställer
utskottet,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion,
må medgiva, att extra polismannen Lars Johan Fahlgren
må från och med månaden näst efter den, under
vilken han erhåller entledigande från sin anställning
såsom extra polisman, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av tvåhundra kronor.
Statskontoret.
Vt skott et.
Bihang till riksdagens ''protokoll 1919. 8 sand. 31 käft. (Nr 46.)
4
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
Ang. ecklesiastikdepartementet.
andra kammaren under nr 68 väckt motion har
färre folk- herr Magnusson i Kalmar hemställt, »att riksdagen må bevilja f. d.
nuTvmov folkskolläraren Nils Viktor Valilgren i Sandbäckshult en årlig pension
vahigren. av 500 kronor att utgå från och med år 1919.»
Såsom stöd för sin hemställan har motionären åberopat vid motionen
fogade åtskilliga intyg, bland annat ett av kyrkoherde J. A. Jönsson
i Mönsterås av följande innehåll:
„ »Som f. d. folkskolläraren Nils Viktor Vahigren från Långemåla, numera från
Alem, har tillkännagivit sig hava för avsikt att till Kungl. Maj:t ingå med underdånig
ansökan att få komma i åtnjutande av den pension, som han och hans familj
gått miste om genom det förfalskningsbrott, han begått; och för vilket han undergått
ådömt straff, får jag för det ändamål intyga, att bemälde Vahigren, som innehade
ordinarie läraretjänst i Långemåla under min tjänstetid där som kyrkoherde i
10 års tid från den 1 maj 1885 till samma dag 1895, under denna tid icke erhöll
någon officiell varning av skolrådet; att han hade ett synnerligen bra sätt med
barnen, så att han var mycket omtyckt av både föräldrar och de barn, som undervisats
av honom; att hans hustru och barn städse gjort sig kända för arbetsamhet
och skötsamhet, varför det skall kännas smärtsamt för dem att vara i saknad av
husfaderns pension för sitt underhåll under dessa oerhört dyra tider, helst mannen
har enligt egen uppgift ordentligt erlagt de föreskrivna pensionsavgifterna under en
tid av SSVa år samt att Vahigren, som sedan sin frigivning de senare åren bott i
grannförsamlingen till Mönsterås, icke givit anledning till någon anmärkning i fråga
om uppförandet, utan att detta, mig veterligen, varit städse gott. På grund av
det anförda och då härtill kommer, att Vahigren, enligt för mig företett intyg från
fängelsepredikanten, uppfört sig synnerligen väl under fängelsetiden och visat goda
tecken till sinnesändring och under förhoppning att detta skall bära goda frukter
för framtiden vågar jag, särskilt av ömhet för hans aktningsvärda familj, tillstyrka
bifall till hans ovannämnda underdåniga anhållan.»
Beträffande övriga vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa
till motionen.
V.
Angående 13:o) I en inom
nenainn åt /
över^foiTskoi På. anmodan av statskontoret har direktionen över folkskollärarnas
läramaa pen. pensionsinrättning avgivit yttrande i ärendet och däri anfört följande:
S,0nningäU . »Vahigren, som med utgången av år 1912 avgick från ordinarie folkskollärartjänst
i Långemåla församling och den 3 februari 1913 dömdes till numera utståndet
straff för förfalskningsbrott, har under år. 1917 hos Kungl. Maj:t gjort underdånig
ansökning om pension eller understöd. Över denna ansökning yttrade sig direktionen
i underdånigt utlåtande den 17 februari 1917 och förklarade sig därvid, med
hänsyn till stadgandet i § 21 av gällande reglemente för folkskollärarnas pensions
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
27
inrättning, förhindrad att tillstyrka nådigt bifall till ansökningen. Genom Kungl.
Maj:ts beslut den 9 mars 1917 blev ansökningen lämnad utan bifall. #
Det är således avgjort, att någon pension eller något understöd fsj kan beredas
Vahlgren från folkskollärarnas pensionsinrättning. I betraktande av Vahlgrens
genom remisshandlingarna vitsordade på senare tid iakttagna välförhållande och
med hänsyn till hans långvariga tjänstgöring under 33 1/2 år, såsom folkskollärare,
synes det direktionen önskligt, om honom kunde beredas något vederlag för den
pension han gjort sig förlustig. Den i motionen yrkade statspensionen uppgår för
övrigt endast till omkring hälften av den pension, som eljest skulle hava tillkommit
honom. Direktionen har därför intet att erinra mot bifall till föreliggande motion.»
Statskontoret delar direktionens uppfattning om billigheten att
bereda Vahlgren någon pension samt åberopar vad direktionen i sitt
yttrande anfört.
Då det med hänsyn till Vahlgrens långvariga tjänstgöring såsom
folkskollärare syses vara billigt att bereda honom något vederlag för
den pension, han gått förlustig, har utskottet i likhet med de i ärendet
börda myndigheterna icke något att erinra mot det i motionen framställda
förslaget. Beloppet torde böra anvisas å allmänna indragningsstaten
och utgå från och med innevarande års början.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 68, må medgiva, att förre folkskolläraren Nils Viktor
Vahlgren i Sandbäckshult må från och med den 1
januari 1919 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära eu årlig pension av femhundra
kronor.
14:o) I en inom andra kammaren av herr Braniing väckt motion,
nr 16, har hemställts, »att riksdagen ville besluta att till färre vice
direktören vid Pulkowas observatorium, filosofie doktorn Magnus Nyrén,
må utgå som pension på allmänna indragningsstaten ett belopp av 5,760
kronor årligen, räknat från 1 januari 1918».
Till stöd för motionen anföres följande:
»Genom de revolutionära välvningarna i Ryssland ha även åtskilliga svenskar,
vilka där haft sin verksamhet, blivit lidande. Men några bland dem ha i det främmande
landet tidigare lyckats förvärva en ekonomisk ställning på ett helt annat
plan, än de haft utsikter att uppnå hemma. De få nu taga^ den onda dagen med
den goda och avvakta, om möjligen vid uppkomsten av en stabil ny ordning någon
Statskontoret.
Utskottet.
Angående
pension åtf. d.
vice direktören
vid Pulkowas
observatorium
Magnus
Nyrén.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
ersättning kan ges dem för lidna helt oförvållade förluster. Att svenska staten
skulle, själv träda hjälpande emellan för deras räkning lärer väl icke sättas i fråga.
Annorlunda ställer sig efter min uppfattning saken i det fall, jag härmed
tillåter mig framlägga till riksdagens omprövning.
En ung svensk vetenskapsman, doktor Magnus Nyrén, fick 1868 anställning
som e. o. astronom vid Pulkowa världsberömda observatorium. Han behöll emellertid
närmaste känning med hemlandet. Promoverad i Uppsala 1869 erhöll han för
sin doktorsavhandling filosofiska fakultetens första pris och kallades till docent i
astronomi vid universitetet. Emellertid voro platserna hemma i hans ämne även
för de bästa mycket få, och utsikten att hedra det svenska namnet på den internationella
vetenskapens fält syntes mera möjlig vid en institution som Pulkowa, där
för övrigt inslaget av svenska vetenskapsmän alltid varit starkt — det behöver
blott erinras om namn som Hasselberg, Gyldén, Backlund, vilken steg till chef för
Pulkowa, in. fl. Doktor Nyrén gick tillbaka till Pulkowa, där han redan 1871 blev
adjunkt-astronom'' och 1873 erhöll ställning som äldre astronom’. År 1890 befordrades
han till vicedirektör. Efter 25 års tjänstgöring 1896 hade han enligt
institutionens stadgar rätt att pensioneras, men omvaldes på ytterligare 5 år, ett
omval som 1901 förnyades och sedan utsträcktes för 1 år åt gången vartdera av
åren 1906 och 1907. Först år 1908, vid uppnådda 71 års ålder, begärde och erhöll
han avsked med en pension, som utfästes till 3,000 rubel, vilket, sedan prof. Nyrén
därpå återflyttat till Sverige, utbetalades av ryska legationen i Stockholm med
5,760 kronor i. svenskt mynt. Det bör nämnas, att han under hela sin tjänstetid i
Ryssland förblivit svensk medborgare.
Resultaten av Nyréns vetenskapliga verksamhet nedlades under denna långa
arbetsdag i ett stort antal avhandlingar, varjämte han redigerat över ett dussin av
Pulkowa-observatoriets annaler. Att hans arbete uppskattades, därom vittnar bl. a.
hans inval i talrika akademier och vetenskapliga samfund. Han blev sålunda 1890
ledamot av Vetenskapsakademien i Stockholm, han är ledamot av Vetenskapssocieteten
i Uppsala och av Fysiografiska Sällskapet i Lund, korresp. ledamot av Vetenskapsakademien
i retrograd, hedersledamot av Royal Astronomical Society i London
och av Ryska Astron. Sällskapet. Vetenskapsakademien i Paris belönade honom
1899 med ett av sina pris.
Nu drabbas denne förtjänte vetenskapsman, som utom våra gränser gjort
sitt land heder och sedan ett tiotal år åter befinner sig hemma i sitt fädernesland,
i sin höga ålder — han fyller nästa 29 februari 82 år — av den återverkan från
välvningarna i Ryssland, att han fullständigt berövas sitt levebröd. Den 1 september
1917 var sista gången hans pension utbetalades. Strax därpå kom bolsjevikdiktaturen
till makten. Några små besparingar, som han kunnat göra, funnos förvarade
i form av ryska värdepapper i en Petrogradbank. Fyrfaldiga försök att utfå dessa
värdepapper, som efter nuvarande regims tillkomst gjorts av svenska generalkonsulatet
i retrograd, hava alla misslyckats. För övrigt äro papperen numera troligen
också värdelösa.
Det synes mig, att här föreligger ett synnerligen ömmande undantagsfall, då
svenska staten skulle hedra sig själv genom att, utan all juridisk förpliktelse och
utan att därmed giva något prejudikat, gentemot en förtjänt åldrig svensk vetenskapsman
fylla den förpliktelse, som ryska staten iklätt sig och revolutionens
Ryssland i handling fortfarande erkände, men som Rysslands nuvarande heiTar icke
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
29
vilja kännas vid. En svensk man, som nedlagt ett långt livs fruktbärande arbete
i sin vetenskaps tjänst och därunder efter alla regler som gälla i civiliserade länder
tryggat sig mot att, när krafterna tryta, behöva vara hänvisad till en ställning
som understödst ägare av enskilda, låt vara av närstående, bör hans fosterland
kunna bereda den honnören att för de år han ännu kan ha kvar låta utgå den
pension, som rätta vederbörande undandraga sig att betala. Om denna pension
bör räknas från nu, då han är 82 år, eller t. ex. från 1918 års början, då han
blott var 81 år, är av mindre vikt.»
Statskontoret har i ärendet anfört följande:
»Denna fråga undandrager sig fullständigt varje bedömande enligt vanliga
pensioneringsgrunder. Här är icke fråga om att bereda pension såsom ersättning
för arbete i svenska statens tjänst eller ens för vetenskaplig forskning, utövad inom
Sverige, utan gäller att av billighetsskäl övertaga en främmande stats förpliktelse
gent emot en dess åldriga tjänare. Onekligen kunna emellertid billighetsskäl anses
föreligga för bifall till motionen, åtminstone i vad den avser ersättning för pensionen
efter ingången av innevarande år. Motionen synes därför böra på det sätt
bifallas, att riksdagen medgiver, att förre direktören Nyrén må från och med den
1 januari 1919, så länge han är i mistning av den honom från ryska staten tillerkända
pensionen, uppbära ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten till
belopp av 5,760 kronor.»
På sätt statskontoret erinrar, undandrager sig denna pensionsfråga
varje bedömande enligt vanliga pensioneringsgrunder. Här föreligger
emellertid, såsom också motionären framhåller, det förhållande, att en
förtjänt, åldrig svensk vetenskapsman, som i utlandet hedrat det svenska
namnet, på grund av händelsernas utveckling i Ryssland oförskyllt
undandragits en honom från ryska staten tillerkänd pension, varigenom
han kommit i ett ekonomiskt nödläge. Vid sådant förhållande anser
utskottet sig böra behjärta motionärens hemställan att svenska staten
bereder Nyrén ersättning för den pension, han går förlustig från ryska
staten. Understödet synes dock böra beviljas först från och med ingången
av innevarande år och endast så länge han är i mistning av
den honom från ryska staten tillerkända pensionen. Utskottet förutsätter
emellertid, att därest ryska staten för tid, under vilken svenska
staten utbetalat Nyréns pension, fullgör sitt åtagande gentemot Nyrén,
denne kommer att till statsverket återbära vad detsamma under omförmälda
tid förskjutit. Beloppet torde böra anvisas å allmänna indragningsstaten.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 16, må medgiva, att förre vice direktören vid PulBihang
till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 31 höft. (Nr 46.) 5
Statskontoret.
Utskottet.
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 46.
kowas observatorium filosofie doktorn Magnus Nyrén,
må från och med den 1 januari 1919, så länge han
är i mistning av honom från ryska staten tillerkänd
pension, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av femtusensjuhundrasextio kronor.
Stockholm den 9 maj 1919.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Reservation
vid punkten 9:o): ang. understöd åt förrådsbiträdet. K. W. Rudbergs
änka:
av herrar Borggren och Bäcklund.
STOCKHOLM, ISAAC MARCCS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:10a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten