Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande angående vissa till utskottet hänvisade motioner rörande pensioner och understöd. Beträffande dessa jämte vissa audra motioner, över vilka utskottet avgiver särskilt utlåtande, har utskottet funnit sig böra införskaffa särskild utredning.

1919-05-09 · 30 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:46, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande angående vissa till utskottet hänvisade motioner rörande pensioner och understöd. Beträffande dessa jämte vissa audra motioner, över vilka utskottet avgiver särskilt utlåtande, har utskottet funnit sig böra införskaffa särskild utredning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

1

Nr 4(>.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1919 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pensioner och understöd

från allmänna indragningsstaten.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande angående vissa till

utskottet hänvisade motioner rörande pensioner och understöd.

Beträffande dessa jämte vissa audra motioner, över vilka utskottet

avgiver särskilt utlåtande, har utskottet funnit sig böra införskaffa särskild

utredning. Utskottet har nämligen ansett det vara av vikt att

erhålla upplysningar dels om de faktiska förhållanden, vilka i varje

särskilt fall kunde inverka på den föreliggande frågans bedömande, dels

ock huruvida beviljandet av pensionen eller understödet skulle stå i

överensstämmelse med eller innebära ett frångående av de principer,

som hittills legat till grund för pensioners och understöds beviljande.

Utskottet har därför anhållit om utverkande av Kungl. Mnj:ts befallning

till statskontoret att efter inhämtande, där så erfordrades, av uppgifter

från andra ämbetsverk och inrättningar till utskottet inkomma med

upplysningar i omförmälda avseenden.

I anledning härav har utskottet emottagit ett av statskontoret den

29 sistlidna mars avgivet, av åtskilliga bilagor åtföljt utlåtande.

Beträffande de grunder, som följts vid beviljande av pensioner

och understöd, anför statskontoret till en början, att vissa mera allmängiltiga

upplysningar lämnats i statskontorets utlåtande den 5 april 1919,

vilket finnes tryckt såsom bilaga till bankoutskottets utlåtande nr 35 för

samma år, och då statskontoret icke funnit anledning att göra ändring

i eller tillägg till vad statskontoret då i berörda hänseende anfört, har

statskontoret i omförmälda avseende hänvisat till innehållet i nämnda

utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 31 häft. (Nr 46.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

För innehållet i övrigt av statskontorets yttrande kommer att vid

de särskilda motionerna lämnas redogörelse.

I. Ang. justitiedepartementet.

Angående l:o) I en inom andra kammaren av herr Leander väckt motion,

stöd åt nr 172, har hemställts, satt riksdagen vide bevilja fanjunkaren Johan

Ttn^ter ^eter Forells än''-a Hedvig Matilda Forell, född Hedström, ett årligt

Fortiu änka. understöd av 500 kronor, att utgå från och med ingången av år 1019

och under hennes återstående livstid.»

Till stöd för motioneu har anförts följande:

»Fanjunkaren Johan Peter Forell, född den 15 september 1817, hade vid sin

död den 5 augusti 1871 utan avbrott varit anställd i fångvårdens tjänst sedan

den 1 januari 1847, först såsom sergeant vid lista kronoarbetskompaniet och

dä’på såsom fanjunkare vid disciplinkompaniets sjuk vård sa vdelning. Möjligen hade

han förut haft tillfälliga förordnanden inom fångvården, fastän anteckningar därom

saknas. Ej heller har det lyckats att införskaffa intyg om tiden för Forells tjänstgöring

vid Närikes regemente, oaktat man vet, att han där hade anställning såsom

sergeant före sitt inträde i fångvårdens tjänst.

Vid sin död efterlämnade Forell bland andra anhöriga sin ännu kvarlevande

änka Hedvig Matilda Forell, född Hedström den 5 december 1831. Såsom ålderdomssvag

och medellös har hon länge åtnjutit visst understöd från Karlskrona stads

fattigvård. Underligt nog har man icke förrän nu kommit att tänka på, att staten

bör anses ha åtskilliga förpliktelser med hänsyn till änkan Forells försörjning, då

mannen en längre tid och allt intill sin död ägnade sina krafter åt statstjänst. Skall

staten i någon mån kunna fullgöra dessa förpliktelser, är det nödvändigt, att början

göres genast och att beloppet icke sättes alltför lågt.»

F,Trtrdt'' anra°diin av statskontoret har fångvårdsstyrelsen avgivit utlå
•

yre tn. ^aricje • ärendet och däri anfört följande:

»I anledning av motionen om årligt understöd åt fanjunkaren Johan Peter

Forells änka Hedvig Matilda Forell, född Hedström, får styrelsen allenast meddela,

att bemälte Forell, så vitt ännu tillgängliga handlingar utvisa, varit anställd vid

kronoarbetskårens första kompani eller soldatklass åren 1847 - l,s50 såsom sergeant

och åren 1S51 - 1870, jämväl sedan soldatklassen ändrats till ett disciplinknmpani,

såsom fanjunkare; samt att Forells dåvarande tjänsteställning närmast kan jämföras

med nuvarande överkonstapels- och uppsyningsman grad vid fångvården.

Då änkan Forell intygats vara på grund av ålderdomssvaghet oförmögen till

arbete samt sjuklig och medellös, finner styrelsen motionens syfte behjärtansvärt och

har intet att erinra mot det föreslagna understödets belopp, under förutsättning

likväl att detsamma verkligen kommer henne själv till godo och icke går till Karlskrona

stads fattigvård, därifrån hon, enligt uppgift, lärer åtnjuta bidrag.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bnnlcoutskottet8 utlåtande Nr 46.

3

I vnd nämnda styrelse sålun la anfört har statskontoret instämt

med erinran tillika, att, dä änkan Forell, såvitt av handlingarna framginge,

icke åtnjöte full fattigförsörjning utan endast visst bidrag från

fattigvården, anledning syntes föreligga till antagande, att beviljad pension

skulle komma henne själv till godo.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser utskottet,

att änkan Forell bör komma i åtnjutande av ett årligt understöd från

statens sida och har utskottet icke något att eiirna mot det i sadant

avseende föreslagna beloppet. Understödet torde höta anvisas att utgå

å allmänna indr.igningsstaten från och med ingången av år 1919.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 172, må medgiva, att avlidne fanjunkaren

Johan Peter Forells änka Hedvig Matilda forell, född

Hedström, må från och med den 1 januari 1919 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av femhundra kronor.

II. Ang. lantförsvarsdepartementet.

2:o) I en inom andra kammaren av herr Flognfält väckt motion,

nr 12, har hemställts, »att riksdagen åt f. d. soldaten Nils Norum från

Eda socken, Värmlands län, från och med den 1 januari 1920, måtte

bevilja en årlig pension av 300 kronor att utgå från allmänna indragningsstaten.

))

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Som av bifogade avskedsintyg framgår, så har f. d. soldaten vid Värmlands

regemente Nils Norum varit i tjänst vid regementet från den 21/„ 1881 till och

med den 5/9 1904, då han på grund av sjuklighet erhöll avsked utan rätt till

underhåll.

Nils Norum har under de senaste åren erhållit 12 kronor i pension.

Som han ådragit sig den sjuklighet, för vars skull han måste lämna tjänsten,

under sin anställning vid regementet — d. v. s. i statens tjänst —, och på grund

av denna förtidiga avgång förlorat sin rätt till högre pension, bör staten i någon

mån ersätta honom för den förlust han sålunda lidit. Han har ävenledes under

hela den tid, som förflutit från den dag han erhöll avsked, till följd av sin sjuklighet,

haft sin arbetsförmåga väsentligt nedsatt, och på grund därav gått förlustig

Statskontoret.

Utsko let.

Angående

pension åt

förre soldaten

Nils Norum.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Arméfdr
valtningens
civila
departement.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

den högre arbetsförtjänst han kunnat erhålla vid full hälsa. Det bör därför i dubbel

måtto få anses rättvist, att staten här träder hjälpande till.»

Pa anmodan av statskontoret kar arméförvaltningens civila departement

avgivit yttrande i ärendet och däri anfört följande:

»Nils Norum är född den 14 november 1858, antogs i krigstjänst den 24 april

1881 och erhöll avsked på grund av sjuklighet den 5 september 1904. Norum är

således nu omkring 60 år och 4 månader gammal och har tjänat omkring 23 år 4 månader.

Den pension å 12 kronor, Norum nu åtnjuter, utgår från en enskild pensionskassa

vid kungl. Värmlands regemente.

Utav från chefen för kungl. Värmlands regemente infordrat yttrande i ärendet

inhämtas:

att någon bestämd uppgift, huruvida Norum i tjänsten ådragit sig den sjuklighet,

på grund varav han erhållit avsked, ej stode att vinna ur vid regementet

förvarade handlingar, men att sannolikheten talade för att sjukdomen ej åsamkats

under tjänsteutövning;

a''t. om sjukdomen ådragits i tjänsten, anspråk på ersättning förvisso skulle

hava framställts redan i samband med avskedstagandet;

att Norum under tiden för sin anställning vid regementet under elva av årets

månader vistats i sitt hemvist och en månad å regementets vapenövningsplats, där

vid sagda tid mycket lindrig tjänstgöring ålagts den indelte soldaten;

sand att en mångfald med det ifrågavarande analoga fall funnes från åren

1904 och 1905 och således många f. d. soldater borde komma i åtnjutande av högre

pension, därest så bleve förhållandet med Norum.

För ytterligare utredning i ärendet hava dels Norums eget yttrande angående

den sjukdom, på grund varav han erhållit avsked, dels av e. provinsialläkaren

A. Eriksson avgivet intyg angående hans nuvarande hälsotillstånd, dels ock av

vederbörande kommunalnämndsordförande utfärdat medellöshetsintyg för honom införskaffats.

Vidare har armé förvaltningens sjukvårdsstyrelse, vars yttrande departementet

under hand inhämtat, såsom sin åsikt uttalat, att det av den verkställda

utredningen ej framgår, att Norum i tjänsten ådragit sig ovannämnda sjukdom.

Norum har ej varit i tjänst så lång tid. att han enligt grunderna i det vid

tiden för avskedet utan modifikationer gällande nådiga brevet den 6 maj 1881,

angående ändringar i bestämmelserna om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

på grund av tjänstetidens längd varit berättigad till sådant underhåll. Då det

vidare av den i ärendet verkställda utredningen ej framgått, att han i tjänsten ådragit

sig den sjukdom, på grund varav han erhållit avsked, och sålunda skäl ej torde

hava förefunnits att på grund av nämnda sjuklighet vid avskedet anmäla honom

till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, har han ej heller av sistnämnda

anledning kunnat erhålla dylikt underhåll.

Senare årens riksdagar hava visserligen på grund av ömmande omständigheter

tilldelat åtskilliga f. d. krigsmän, som före den tid, de varit pensionsberättigade,

i anledning av sjukdom måst avgå ur krigstjänsten, pension antingen å allmänna

indragningsstaten eller från Vadstena krigsmanshuskassa, men det synes departementet,

som om i förevarande fall näppeligen så ömmande omständigheter kunna

anses föreligga, att desamma böra föranleda ett förordande av bifall till motionen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande AV 46.

varigenom Norum skulle erhålla en förmån, som icke tillkommer andra med honom

likställda f. d. krigsmän. Av det utav kommunalnämndsordföranden utfärdade intyget

synes nämligen framgå, att Norum är i stånd att genom sitt arbete förskaffa

sig sitt livsuppehälle.

Departementet har jämväl velat erinra, hurusom 1917 års riksdag enligt

dess skrivelse nr 10 punkt 17 förehaft fråga om utsträckning i viss omfattning av

rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Skulle den utredning av frågan, Kungl. Maj:t genom brev den 13 augusti

1917 anbefallt och vilken utredning resulterat i ett av vederbörande sakkunniga den

17 nästlidne februari avgivet tillstyrkande utlåtande, komma att föranleda beslut

om ändrade grunder för underhålls utdelande från nämnda kassa, torde Norum komma

att erhålla sådant underhåll.

Slutligen har departementet ej kunnat underlåta att anmäla, att departementet

anser, att det ifrågasatta pensionsbeloppet ej bör överskrida det underhållsbelopp,

vartill Norum skulle varit berättigad, därest han uppfyllt stadgade villkor

för erhållande av årligt underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa eller 100 kronor.»

Det av armé förvaltningens civila departement åberopade, av e. o.

provinsialläkaren Agaton Eriksson, C h arlotten berg, den 9 sistlidna mars

utfärdade läkarintyget är av följande innehåll:

»F. d. soldaten Nils Norum, född den 14 november 1858, från Noreborg i

Eda socken av Värmlands län, har av mig i dag undersökts samt därvid företett

kroniska förändringar i vänstra knäleden, svullnad och någon ömhet, mest å insidan

av knäet, knarrning och någon styvhet; enligt uppgift uppträder vid ansträngning

lätt trötthet i benet samt av och till reumatiska smärtor, vilket härmed på

heder och samvete intygas.»

Statskontoret anför för egen del:

Då numera Kungl. Maj:t för riksdagen framlagt proposition (nr 204) rörande

utsträckt rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa och då någon anledning

att bereda Norum särskild förmån framför andra med honom i avseende

å tjänstålder jämställda icke torde föreligga, synes nu ifrågavarande motion icke

böra till någon särskild åtgärd föranleda.

Såsom arméförvaltningens civila departement erinrar, bar Norum

föke varit i tjänst så lång tid, att han varit berättigad till underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa. Såvitt av utredningen framgår, har

han icke heller i tjänsten ådragit sig den sjukdom, på gimnd varav han

erhållit avsked. Något skäl att på grund av Norums sjuklighet anmäla

honom till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa torde alltså icke

hava förefunnits, och har han på grund härav icke heller av denna

anledning kunnat erhålla understöd från kassan.

Utskottet tillåter sig erinra, att riksdagen numera bifallit

Kungl. Maj:ts proposition nr 204 angående höjning av underhåll och

Statskontoret.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskott et.‘t utlåtande Nr 46.

Angående

årligt underlän

d åt förre

volontären

Karl Rjbert

Karhson

Armé)örvaltningens

civila

departement.

pensioner m. m. till indelt manskap vid armén och flottan och således

medgivit, att indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänstår,

som avskedats före den 1 januari 19 LO och som styrker sig vara i

behövande omständigheter, må från och med den 1 januari 1919 komma

i åtnjutande av" gratial från Vadstena krigsmanshuskassa enligt samma

grunder, som gälla beträffande sådant manskap, som avskedats efter

nämnda tidpunkt. Då Norum, vilken avskedats år 1904 med en tjänstgöringstid

av omkring 23 år 4 månader, således torde bliva berättigad

till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa enligt de nya bestämmelserna,

och någon anledning att bereda honom särskild förmån framför

andra med honom i avseende å tjänstetid likställda icke torde förefinnas,

har utskottet ansett motionen icke böra föranleda någon åtgärd.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 12 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

3:o) I en inom andra kammaren under nr 59 väckt motion har

av herr Magnusson i Skövde hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre

volontären vid Kungl. Skaraborgs regemente Karl Robert Karlsson från

Nylund i Leksbergs socken, Skaraborgs län, ett årligt understöd av 400

kronor, att utgå från den 1 januari 1919.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Som av bilagda intyg och handlingar framgår ådrog sig dåvarande volontären

vid Kungl. Skaraborgs regemente K. R. Karlsson under tjänstgöringen en svårare

vrickning av högra fotleden, vilket tillsammans med samtidigt påkommen tyfoidfeber

förorsakade honom höggradig invaliditet. Karlsson har sedan dragit sig nödtorftigt

fram genom skrädderiarbete jämte det ringa underslöd, tillsammans kronor

160: so, han åtnjutit och åtnjuter från Vadstena krigsmanshuskassa, invalidfonden

och allmänna pensionsförsäkringen, vilka inkomster på grund av alltfort ökad

invaliditet och stegrade levnadskostnader blivit alldeles otillräckliga för en dräglig

existens. Då Karlssons invaliditet otvivelaktigt ådragits under hans tjänstgöring

vid regementet och hans förhållanden med hänsyn till försörjningsmöjligheterna äro

mycket ömmande, synes mig vägande skäl tala för, att han av riksdagen erhåller

hjälp i form av årligt understöd.»

Beträffande vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa till

motionen.

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement

i avgivet yttrande anfört följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

BankoutskotteU utlåtande Nr 46.

7

»Karl Robert Karlsson är född den 12 mars 1866, kom i tjänst såsom volontär

vid kungl. Skaraborgs regemente den IG november 1886 samt''erhöll, uppå därom

gjord ansökan, avsked från krigstjänsten den 14 februari 1889.

Uti skrivelse till. Kungl. Maj:t den 8 maj !890 anhöll Karlsson, att något

ärligt understöd måtte tillerkännas honom på grund av under militärtjänsten iråkad

invärtes sjukdom och ådragen yttre kroppsskada. Kungl. arméförvaltningen å civila

departementet, till vilken myndighet ärendet remitterats, hade vid prövning av en

utav Karlsson hos ämbetsverket förut gjord liknande ansökan till följd av sista

delen i ett av garnisonsläkaren A. Andersson utfärdat sjukbetyg, varav avskrift

finnes bifogad motionen, funnit sig av gällande stadganden förhindrad att tilldela

Karlsson underhall från Vadstena krigsmanshuskassa. Departementet ansåg sig dock

i . anledning av den underdåniga ansökningen böra i underdånighet hemställa, huruvida

icke, om än en Karlsson enligt uppgift under gymnastikövning ådragen vrickning

\ högra fotleden ej i och för sig kunde antagas hava varit orsaken till hans vanförhet,

Kungl. Maj:t likväl, då möjligheten att den därtill bidragit, icke vore utesluten,

och med fästat avseende å i övrigt förekommande synnerligen ömmande

omständigheter, skulle vilja tilldela honom underhåll i 2 klassen av nämnda kassa,

att med 48 kronor om året utgå från början av år 1890. I överensstämmelse med

nämnda hemställan tilldelade Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut den 20 juni 1890

Karlsson sådant underhåll från och med ingången av samma år. Härförutom har,

på grund av därom gjord underdånig ansökning och enligt arméförvaltningens civila

departements och sjukvårdsstyrelses hemställan, en förhöjning i nämnda underhåll

av 25 kronor årligen, med hänsyn till förekommande bevekande omständigheter,

tilldelats honom genom nådigt brev den 20 januari 1911. Han åtnjuter dessutom

en gratifikation av 50 kronor årligen från invalidhusfonden. Någon förhöjning härutöver

i underhållet från Vadstena krigsmanhuskassa kan för närvarande författningsenligt

ej tillerkännas honom, men kommer sagda underhåll att utgå med

100 kronor om året från och med månaden näst efter den, då han fyllt 60 år.

Skulle något ytterligare understöd komma att tilldelas Karlsson — vilket departementet

på grund av förekommande ömmande omständigheter finner sig böra förorda

— torde detsamma således böra utgå å allmänna indragningsstaten.

Med avseende å understödets storlek, finner departementet, ehuru det väl ej

blivit till fullo styrkt, men likväl måste anses högst sannolikt, att Karlssons vanförhet

härleder sig från den skada, han ådragit sig i tjänsten, det i motionen föreslagna

understödet, 400 kronor årligen, vara skäligt. Detta belopp kan visserligen

synas högt i jämförelse med vad som, enligt nådiga förordningen den 18 juni 1909

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, tillgodokommer

värnpliktiga eller volontärer, vilka ådragit sig skador, som endast

medfört minskning i arbetsförmågan, men med hänsyn därtill att Karlsson ej förut

erhållit annan ersättning på grund av sin vanförhet än det till honom utgående

underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa samt t ill vad i övrigt i ärendet blivit

upplyst, anser sig departementet böra förorda, att ett årligt understöd av 400 kronor

tillerkännes honom. I detta belopp torde dock böra inräknas det underhåll från

Vadstena krigsmanshuska,ssa, som redan nu tillgodokommer honom. Beträffande de

understödsbelopp, som tilldelats honom från invalidhusfonden och kungl. pensionsstyrelsen

anser departementet dem ej vara av den beskaffenhet, att något liknande

yrkande i avseende å dessa bör ifrågakomma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande. Nr 46.

Statskontoi''et.

TJtskottet.

Angående

ersättning

för kroppsskada

samt

pension åt

soldaten vid

Dalregementets

4:de kompani

nr 84

Björk.

Vid gillande av vad departementet sålunda föreslagit skulle å allmänna indragningsstaten

komma att utgå 327 kronor årligen intill dess Karlsson vid uppnådda

60 år erhåller gratial med 100 kronor, då det å nämnda stat utgående beloppet

komme att minskas till 300 kronor.»

Statskontoret kar med hänsyn till föreliggande omständigheter

instämt i vad civila departementet föreslagit och samtidigt fäst uppmärksamheten

å det förslag om förhöjda underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

som framlagts för nu församlade riksdag i propositionen

nr 204.

Med hänsyn till de i ärendet åberopade ömmande omständigheterna

anser sig utskottet böra tillstyrka, att ett årligt understöd beviljas

Karlsson, och torde det i motionen föreslagna beloppet få anses vara

skäligt, dock lärer i detta belopp böra inräknas det underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa, som Karlsson uppbär eller kan komma

att uppbära. Beloppet torde böra anvisas å allmänna indragningsstaten

och utgå från och med den 1 januari 1919.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 59, må medgiva, att förre volontären Karl Robert

Karlsson må från och med den 1 januari 1919 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till så stort belopp, att

pensionen jämte honom tillkommande underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till fyrahundra

kronor.

4:o) I en inom andra kammaren väckt motion nr 66 har herr

Hansson i Rättvik hemställt, »att riksdagen måtte bevilja soldaten nr 34

Björk, 4 komp. Dalregementet, en ersättning cn gång för alla av femhundra

kronor på grund av kroppsskada i tjänsten, samt från och med

den dag han avgår ur tjänsten en årlig pension av fyrahundra kronor.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»I maj månad 1916 skadades under tjänstgöring soldaten nr 34 Björk vid

4:e kompaniet, Kungl. Dalregementet, i ögonen vid stensprängning för regementets

räkning. Skadan har förorsakat grå starr. Oaktat operation, företagen av specialist

i Stockholm, har Björk blivit blind på vänstra ögat och synförmågan på det högra

har blivit väsentligen nedsatt.

Björk, vilkens postadress är Bonsarvet, Djurås, lever under synnerligen brvd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 411.

9

samma förhållanden. Han hav stor familj, hustru och 6 barn, som han, sedan

ögonen skadades, sökt försörja genom gårdfarihandel. Han och familjen ha

drabbats av olyckor upprepade gånger. År 1910 skadade Björk vänstra armen

under tjänstgöring vid regementet, av vilken skada han ännu lider men. Vid ett

senare tillfälle fick han två skott genom benet under uppbrännande av lägerhalm, i

vilken skarpa patroner funnits. Hans hustru har skadats i ett tröskverk, så att

ena benet måst avtagas ovan knäet och det andra benet blivit krokigt. En 16-årig

son lider av fallandesot.

Med regementschefens tillstånd kvarstår Björk ännu i tjänsten för att under

den tid han skulle fullgöra sin tjänstgöring (en månad ärligen) kunna på regementets

bekostnad ligga i Stockholm för vården av ögonen. Någon annan ersättning än fri

läkarvård har han ej kunnat erhålla. Soldatlönen uppgår till 190 kronor per år.

Björk är född den 9 januari 1862. Den lilla pension, som han erhåller, då han nu

snart måste taga avsked, kan inte förslå långt i dessa tider. Upplysande handlingar

i ärendet skola tillställas vederbörande utskott.»

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement

i avgivet yttrande anfört:

»Matts Björk är född den 9 januari 1862 och kom den 27 april 1883 i tjänst

vid kungl. Dalregementet, där han ännu tjänar kvar. Han benådades den 12 mars

1918 med svärdsmedaljen.

De i motionen lämnade uppgifterna bestyrkas dels av de handlingar, motionären

såsom upplysande i ärendet överlämnat till riksdagens bankoutskott, dels av

ett från vederbörande regementschef infordrat utlåtande i anledning av motionen

jämte ett av Björks nuvarande kompanichef avgivet, vid samma utlåtande fogat

yttrande. Regementschefen och kompanichefen hava jämväl förklarat sig anse det

av motionären föreslagna understödet behövligt samt förordat bifall till motionen.

Då Björk fortfarande är i tjänst vid regementet, har underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa ej kunnat tilldelas honom, men kommer han att efter

avskedet tillerkännas sådant underhåll. Efter under hand inhämtat yttrande från

kungl. arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, får departementet meddela, att Björk

då bliver berättigad att erhålla underhåll i andra klassen av nämnda kassa med 48

kronor om året jämte underhållsförhöjning med 25 kronor, eller tillhopa 73 kronor

om året. Detta underhåll kommer att från och med månaden näst efter den, då

Björk fyllt 60 år ökas till 100 kronor årligen. Härutöver är Björk ej författningsenligt

berättigad till någon pension eller ersättning på grund av den skada, han i

tjänsten ådragit sig.

Ehuru Björk sålunda ej är författningsenligt berättigad att efter sitt avsked

erhålla annat understöd än förenämnda underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

synes det dock departementet, på grund av förekommande bevekande omständigheter,

som om billigheten fordrade, att något understöd härutöver bereddes honom,

vilket understöd torde böra utgå å allmänna indragningsstaten.

I motionen har föreslagits, att riksdagen måtte bevilja Björk en ersättning

en gång för alla av 500 kronor på grund av kroppsskada i tjänsten, samt från

och med den dag han avgår ur tjänsten en årlig pension av 400 kronor. Beträffande

den föreslagna ersättningen av 500 kronor en gång för alla, anser departementet,

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 8 samt. 31 höft. (Nr 46.) 2

Armé förvaltningens

civila

departement.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

Utskottet.

10 Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

att densamma ej bör beviljas. Den personal av armén — volontärer och värnpliktiga

— Sum är berättigad till ersättning enligt bestämmelserna i nådiga förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, erhåller nämligen ej någon ersättning en gång för alla

på grund av den ådragna skadan, utan endast sjukhjälp och livränta. Ej heller

linnes i det förslag rörande ändrade bestämmelser angående ersättning i anledning

av sådan kroppsskada, som av riksförsäkringsanstalten med biträde av utsedda sakkunniga

den 80 december 1918 avgivits, vilket förslag jämväl avser ersättning åt

indelt manskap, intagen någon bestämmelse om utbetalning till den skadade av

ersättning en gång för alla. På grund härav synes det departementet ej vara

lämpligt att i detta särskilda fall göra ett undantag från de beträffande nämnda

ersättningstagare bestämda eller föreslagna ersättningsformerna, i synnerhet som

Björk under hela tiden efter olycksfallet åtnjutit de med hans beställning såsom

indelt soldat förenade förmåner samt erhållit fri läkarvård.

Däremot anser departementet, att något understöd i form av pension bör

tilldelas Björk. För utrönande av till huru stort belopp en dylik pension lämpligen

borde föreslås, har departementet införskaffat ett enligt riksförsäkringsanstaltens

formulär till läkarbetyg rörande ögonskada avfattat intyg rörande Björks synförmåga

Av nämnda läkarintyg samt av under hand hos riksförsäkringsanstalten

inhämtade upplysningar framgår, att den skada Björk ådragit sig, medfört en nedsättning

av -JO procent av arbetsförmågan. Enligt förenämnda förslag till ändrade

bestämmelser angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

skulle en dylik nedsättning berättiga en indelt soldat till en livränta

av 400 kronor. Detta är samma belopp, som motionären föreslagit såsom årlig

pension åt Björk, och jämväl departementet finner detsamma skäligt. Dock torde

i nämnda pensionsbelopp böra inräknas det underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

vartill Björk vid avskedet bliver berättigad. Vid gillande av vad departementet

föreslagit skulle å allmänna indragningsstaten komma att utgå 327 kronor

årligen, intill dess Björk vid uppnådda 60 års ålder erhåller gratial med 100 kronor,

då det å nämnda stat utgående beloppet komme att minskas till 300 kronor.»

Under åberopande av arméförvaltningens civila departements yttrande

bär statskontoret, som delade departementets däri uttalade uppfösning,

erinrat om det förslag till förhöjda underhåll från Vadstena krigsmanskuskassa,

som av Kuugl. Maj:t i propositionen nr 204 framlagts lör nu

församlade riksdag.

På de av arméförvaltningens civila departement anförda skäl anser

utskottet, att den föreslagna ersättningen av 500 kronor en gång för

alla icke bör ifrågakomma. Där> mot synes det utskottet, att något

understöd i form av pension bör tilldelas Björk och lärer icke något

vara att erinra mot det i sådant avseende föreslagna beloppet, 4''K) kronor.

Häri torde dock böra inräknas det understöd från Vadstena krigsmanshuskassa,

vartill han vid avskedet kan bliva berättigad och därelter från

nämnda kassa kan bliva tilldelad. Pensionen torde höra anvisas å all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banhmtdottets utlåtande År 46.

Ii

manna indragningsstaten att utgå från och med månaden näst efter

den, då han avgår ur tjänsten.

Utskott et hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 66, må medgiva, att soldaten nr 31 Matts Björk vid

Dalregementets 4:e kompani må från och med månaden

näst efter den, då han avgår ur tjänsten, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension till sä stort belopp, att pensionen

jämte honom tillbommande underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa uppgår till fyrahundra kronor.

5:o) I en inom andra kammaren av herr Johanson i Gäre väckt

motion, nr 230, har hemställts, »att riksdagen ville åt f. d. förestånderskap

för tvättinrättningen vid Infanterivolontäivkolan på Karlsborg, Elin Ring

från Svauvik, bevilja en årlig pension av 400 kronor från och med 1919

års början.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Vid flera tillfällen har riksdagen i särskilda fall beviljat pensioner och

understöd till personer, som på grund av sjukdom måst avbryta sin verksamhet i

statens tjänst och till följd därav kommit i behövande omständigheter. I förhoppning

om att riksdagen fortfarande skall tråda hjälpande emellan får undertecknad

anföra följande:

Tvälterskan Elin Ring från Svanvik erhöll anställning som förestånderska

vid Infanterivolontärskolans på Karlsborg tvättinrättning i december 1896, vilken

befattning hon innehade till i juli 1913, alltså i 16 Va år, då hon på grund av

sjukdom nödgades lämna denna sin anställning. Omförmälda Elin Ring inlämnade

ansökan till Kungl. Maj:t om att för sin återstående livstid komma i åtnjutande av

en liten årlig pension; denna hennes ansökan avslogs den 30 april 1918 på grund av:

l:o) den korta tid hon varit anställd, 2:o) den jämförelsevis låga ålder, 45

år, då hon avgått. Kungl. Maj:t beviljade henne den 31 maj 1918 en gratifikation

för en gång av 300 kronor.»

Dessutom liar till utskottet inlämnats ett så lydande intyg:

På begäran få vi härmed intyga, att Elin Ring var klen till hälsan redan

under den tid hon tjänstgjorde som tvätterska vid volontärskolan.

“ i Karlsborg den 5 maj 1919.

Z. Arfvidsson A. Netzler

v. ordf. i Kom. nämnden. Redogörare vid volontärskolan.

Gust. Fallander

Redogörare vid volontärskolans tvättinrättning under åren 1895 -1898.

Angående

pension åt f.

d. för est änder

sk an vid

infanterivolontär

skolan

på Karlshor

g Elin

Ring.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

Armé förvoltningens

intendentsdepartement.

Statskontoret.

Utskottet.

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens indendentsdepartement

avgivit yttrande i ärendet och däri anfört följande:

»I anledning av ansökan om pension åt Elin Ring förklarade kungl. arméförvaltningens

intendents- och civila departement i underdånigt utlåtande den 30

april 1918, med hänsyn till den korta tid, varunder sökanden varit anställd såsom

tvättförestånderska vid armén och den jämförelsevis låga ålder av 45 år, vid vilken

sökanden lämnat sin ifrågavarande anställning, sig förhindrade att tillstyrka nådigt

bifall till ansökningen om beredande av en årlig pension åt sökanden. På grund

av i ärendet förekommande ömmande omständigheter hemställde departementen

emellertid om en gratifikation för en gång av 300 kronor, att utgå från fjärde

huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Genom nådigt brev den 31 maj 1918 fann Kungl. Maj:t med anledning av

ansökningen samt med hänsyn till förekommande bevekande omständigheter gott

medgiva, att till Ring finge utbetalas en gratifikation för en gång av 300 kronor

från nämnda anslag.

Då beträffande Ring enligt departementets uppfattning giltiga skäl föreligga

för tilldelande åt henne av pension, får departementet vidhålla sitt förut gjorda

uttalande i frågan om utverkande av pension åt henne.»

På grund av de utav departementet härför åberopade skäl och då

av motionen bilagda handlingar icke framgsnge, att Rings begäran om

entledigande från anställningen vid nämnda tvättinrättning föranletts

av sjukdom, vore statskontoret i denna fråga av samma uppfattning

som iutendentsdepartementet.

Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att Elin Ring

varit anställd såsom förestånderska vid Karlsborgs infanterivolontärskolas

tvättinrättning från och med den 7 december 1896 till och med den

31 juli 1913, då hon på egen begäran entledigades. Under första tiden

har hon därvid uppburit en avlöning av 1 krona 30 öre för arbetsdag,

vilken avlöning under de sista sju åren utgått med 60 kronor i månaden,

varjämte hon hela tiden haft fri bostad jämte vedbrand och lyse. Hennes

anställning torde sålunda icke kunna anses hava varit av tillfällig natur.

Med hänsyn härtill och då hon på grund av sjuklighet är oförmögen

att försörja sig med arbete, lärer det få anses vara med billighet överensstämmande,

att något understöd beviljas henne från statens sida;

och torde detsamma skäligen böra bestämmas till 300 kronor att utgå

från innevarande års början samt anvisas å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 230, må medgiva, att förra tvättförestånderskan vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande hr 46. 13

Karlsborg Elin Ring må från och med deu 1 januari

1919 under sin återstående livstid å allmänna indragniugsstaten

uppbära ett ärligt understöd av trehundra

kronor.

6:o) 1 eu inom andra kammaren av herr BilIkvist väckt motion,

nr 14, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja änkan Matilda

Gustafsson, född Helger, en årlig pension på 400 kronor att utgå irån

och med månaden näst efter den, under vilken hennes man dog, eller

från och med den 1 november 1918».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»År 1918 den 30 oktober avled å Karlsborg f. tygarbetaren vid Karlsborgs

tygstation sadelmakaren Lars Gustafsson (Bil. 1). Gustafsson hade tjänstgjort vid

kungl. första Göta artilleriregemente i 17 612 3,.5 år (Bil. 2), vid kungl. Norrlands

artilleriregemente i 1 1/, år (Bil. 2) och vid Karlsborgs tygstation i 17 10/12 år (Bil.

3) -samt erhöll svärdsmedalj den 1 december 1894 (Bil. 2).

Vid sitt avskedstagande den 31 oktober 1913 erhöll han högsta betyg för

uppförande och arbetsskicklighet (Bil. 3) och åtnjöt från och med den 1 november

1913 till sin död en årlig pension, som med honom tillerkänt gratial ur Vadstena

krigsmanshuskassa uppgick till 500 kronor (Bil. 4).

Vid sin död efterlämnade Gustafsson änkan Matilda, född Holger den 28

september 1847 (Bil. 5). Änkan Gustafsson befinner sig enligt bifogat intyg av

församlingens kyrkoherde och av ordföranden i fattigvårdsstyrelsen (Bil. 6) utan

medel till full försörjning samt har enligt samma, intyg under många år varit

sjuklig, varför hon har svårt att försörja sig.

Både på grund härav och med hänsyn till mannens långa och trogna tjänst

såsom tyghantverkare torde hon kunna anses berättigad till någon pension från

staten.»

Beträffande vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa till

motionen.

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens artilleridepartement

avgivit yttrande i ärendet och däri anfört följande:

»I fråga om motionens bedömande efter förut för pensioners beviljande följda

grunder får artilleridepartementet erinra, att artilleridepartementet i skrivelse den

7 mars 1918 i anledning av en till 1918 års riksdag väckt motion om pension åt

vissa änkor efter arbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori anfört, att framställningar

om och följaktligen jämväl beviljandet av pensioner i fall, sådana som det

föreliggande, ej vore vanliga, men att artilleridepartementet likväl ej ansåge det

vara stridande mot de principer, som för pensioners beviljande under senaste tiden

tillämpats. Därvid anförde departementet såsom analogt fall 1916 års riksdags beslut

i anledning av Kungl. Majits proposition om pension till f. besiktningsrustmäs
-

Angående

pension åt

än''an Matilda

Gustafsson

född

Holger.

Armél tv ältning

ens artilleridepartement.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

Statskontoret.

Utskottet.

Angående

pension åt

förre artilleristen

och

skomakaren

vid Smålands

artill riregememe

0.

Anderssons

änka.

tåren Per Gustaf Anderssons änka Katarina Karolina Andersson, född Sundqvist,

vilken tillerkänts pension å allmänna indragningsstaten med 3()0 kronor årligen.

Liksom faktoriarbetarna hade nämligen Andersson ej författningsenligt varit berättigad

till pension ur arméns pensionskassa eller annan allmän kassa, men hade.

likhet med flera av de i motionen omnämnda faktoriarbetarna tillerkänts pension å

allmänna indragningsstaten, varifrån pension otvivelaktigt enligt hävdvunnen sed

skulle hava beviljats även de övriga faktoriarbetarna, om de fått leva tills de hunnit

den ålder, 60 år, som för pensions erhållande ansåges böra fordras, och fortfarande

varit anställda vid faktoriet. För statspensionering av änkor efter sådana

arbetare, kunde, enligt artilleridepartementets åsikt, göras gällande samma grunder

som för pensionering av tjänstemän å ordinarie stat och deras änkor.

Emellertid blev motionen om pension till faktoriarbetaränkorna av riksdagen

avslagen.

Ehuru utgången av sist anförda fall måste mera än beslutet angående pension

åt änkan Andersson anses vara i överensstämmelse med hittills följda grunder, anser

artilleridepartementet nuvarande förhållanden och rättsuppfattning mera överensstämmande

med de grunder, som riksdagen tillämpat vid beviljandet av pension åt

änkan Andersson.»

Statskontoret har hänvisat till riksdagens beslut i föregående liknande

fall, dels år 1912 om pension å 300 kronor åt smedsmästaren

J. J. Sandbergs änka, dels vid 1918 års lagtima riksmöte om pension

till enahanda belopp åt sadelmakaren E. Magnussons änka.

Då riksdagen tillförne i likartade fall beviljat pensioner, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka ett belopp av 300 kronor, vilket belopp

dock synes böra utgå först från och med den 1 januari innevarande år

och anvisas å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 14, må medgiva, att förre tygarbetaren Lars Gustafssons

änka Matilda Gustafsson, född Holger, må från

och med den 1 januari 1919 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av trehundra kronor.

7:o) I en inom andra kammaren av herr Hamrin väckt motion nr

63 hemställes, »att riksdagen måtte bevilja åt änkan efter f. d. artilleristen

och skomakaren vid kungl. Smålands artilleriregemente O. Andersson,

fru Elvira Fredrika Andersson i Jönköping en årlig pension av 300

kronor för hennes återstående livstid».

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutvkuttelis utlåtande Nr 46.

15

Till stöd för berörda hemställan an föres:

»Under åberopande av närslutna handlingar i avskrift får jag härmed föreslå

riksdagen att bevilja understöd eller pension åt änkan efter f. d. artilleristen och

skomakaren vid kungl. Smålands artilleriregemente O. Andersson, fru Elvira Fredrika

Andersson i Jönköping.

Andersson började som artillerist vid regementet den 30 november 1875 och

fick den 30 november 1887 avsked med vitsord, att han sig troget och utmärkt väl

förhållit. Därefter har Andersson oavbrutet tjänstgjort som arbetare vid nyssnämnda

regementes skomakariveikstäder, därav 15 år som verkstadsföreståndare, och var

han intill de sista dagarna före sin död, som inträffade den 21 januari 1917, i fullt

arbete vid regementet med eu timpenning av 36 öre.

Frågan om pension åt änkan Elvira Fredrika Andersson har tidigare genom

översten och chefen för kungl. Smålands artilleriregemente Ludvig K. Hammarskiöld

underställts Kungl. Maj:ts prövning, men blev då avslagen. Skälen härför torde

framgå av ett utav arméförvaltningens intendenturdepartement den 23 mars 1917

avgivet utlåtande över ansökningen. Vid avgivandet av ifrågavarande yttrande torde

emellertid vederbörande hava förbisett eller också icke tillräckligt beaktat, att bemälde

O. Andersson avlidit på grund av sjukdom, som han ådragit sig under utövande

av sin tjänst vid regementet. Detta framgår tydligt av regementsintendenten

Nils Gustaf Carlborgs i avskrift bifogade intyg. Det var nämligen under en kommendering

av regementet till annan plats, som Andersson beordrades att medfölja och

då under synnerligen svåra väderleksförhållanden och i en synnerligen dålig, provisorisk

verkstad fick utföra sitt arbete för regementets räkning, som han ådrog sig

den sjukdom, varifrån han aldrig kunde återhämta sig. Särskilt med hänsyn till

nyssnämnda förhållande och under åberopande av änkans stora behov av hjälp, är

det som jag tillåtit mig framlägga saken för riksdagen. Den tidigare till Kungl.

Maj:t gjorda framställningen blev också av arméfördelningschefen tillstyrkt.»

Beträffande vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa till

motionen.

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens intendentsdepartement

i avgivet yttrande anfört:

»Uti underdånigt yttrande den 23 mars 1917 i anledning av en utav chefen

för berörda regemente gjord underdånig framställning om utverkande av pension åt

bemälda änka hemställde intendentsdepartementet, som ansåge, att den anställning,

Andersson vid regementet innehaft, icke varit av sådan natur, att staten kunde

anses hava underhållsskyldighet gent emot hans efterlämnade änka, med hänsyn

jämväl därtill, att ett bifall till framställningen lätteligen skulle medföra liknande

ansökningar från andra håll, att ansökningen icke måtte till någon Kungl. Maj:ts

åtgärd föranleda.

Sedan statskontoret avgivit utlåtande i ärendet, fann Kungl. Maj:t under den

4 maj 1917 framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Beträffande Andersson har uti motionen uppgivits, att han avlidit på grund

av sjukdom (förkylning), som han skulle hava ådragit sig under utövande av sin

Arméförvaltningens

intendent?d<

parte*

mtnt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

tjänst vid regementet. Denna uppgift vinner emellertid icke stöd av den rörande

Andersson utfärdade dödsattest, enligt vilken dödsorsaken konstaterats vara »arteriosclerosis

et cordis+» (oläsligt), vilken sjukdom icke lärer hava kunnat förorsakas

av ifrågavarande förkylning.

På grund av vad ovan anförts, och då några ytterligare omständigheter, sä

vitt handlingarna utvisa, icke tillkommit, vilka skulle kunna tala för tillerkännande

av pension åt Anderssons änka, får departementet förklara sig sakna anledning att

frångå sin förut uttalade mening i fråga om pension åt henne.»

statskontoret. Statskontoret har på de av departementet framhållna skäl funnit

sig icke böra förorda bifall till motionärens framställning.

ctikottet. Då det på grund av vad i ärendet förekommit icke kan anses

uteslutet, att Andersson i tjänsten ådragit sig den sjukdom, i vilken

han sedermera avlidit, och då riksdagen vid några tillfällen beviljat

understöd åt änkor efter personer i ungefär samma ställning som Andersson,

synes utskottet ett understöd av 300 kronor om året vara skäligt.

Beloppet torde böra utgå från och med 1 januari 1919 och anvisas å

allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 63, må medgiva, att förre artilleristen, skomakaren

O. Anderssons änka, Elvira Fredrika Andersson, född

Nilsson, må från och med den 1 januari 1919 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, a allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor.

III. Ang. sjöförsvarsdepartementet.

Angående 8:o) I en inom andra kammaren av herr Karlsson i Gasabäck väckt

pension åt motjon, nr 115, har hemställts »att riksdagen måtte besluta, att förre

JZZnTs. båtsmaknen vid Norrlands 2:dra båtsmanskompani J. E. Bill må komma

Biu- i åtnjutande av pension som hade han tjänstgjort under en tid av

20 år».

Till stöd för motionen har anförts, att Bill tjänstgjort under en

tid av 17 13 år, sålunda icke under så lång tid, som erfordras för att

komma i åtnjutande av pension ur kungl. flottans pensionskassa samt

att Bill, vilken den 4 september 1917 fyllt 55 år är sjuklig och

befinner sig i tryckande ekonomiska omständigheter. Riksdagen har

s. 17 Kontrollera mot PDF

BankoutskotM s uttalande År 46.

17

dessutom förut, såväl på grund av framställning från Kung!. Maj:t

soin på framställning av enskild motionär, beviljat pension åt f. d. båtsmän,

som både de tjänstgjort under eu tid av 20 år, ehuru de icke

fullt tjänstgjort denna tid.

På anmodan av statskontoret har direktionen över flottans pensionskassa

avgivit yttrande i ärendet och däri anfört följande:

»Vad angår ifrågasatt pension till förre båtsmannen vid Norrlands 2:a kompani

nr 89 Johan Erik Gerdin Bill, så avskedades Bill på egen begäran den 13 december

1897 vid en levnadsålder av 35 a/is år och en tjänstetid av 17 Vlä år, därav således

15 8/j-2 å1'' från tjugo års ålder och med vitsord att under tjänstetiden hava sig

redligt och väl skickat, Enär Bill icke tjänat tjugo år från tjugo års ålder, är Bill

reglementsenligt icke berättigad till pension genom flottans pensionskassa,

Riksdagen har emellertid vid olika tillfällen medgivit, att avskedade båtsmän,

som icke tjänat kronan i tjugo år från tjugo års ålder, det oaktat finge tilldelas

pension, såsom hade de så tjänat. Den kortaste tjänstetid, för vilken pension

sålunda beviljats, är enligt nådigt brev den 31 juli 1915 i fråga om förre båtsmannen

vid Södra Möre l:a kompani nr 203 G. H. Rehn —, 17 år från tjugo års

ålder, varvid Relins sammanlagda tjänstetid dock utgjorde 20 7lä år, samt, enligt

nådigt brev den 18 september 1918 i fråga om förre båtsmannen vid Norrlands 3:e

kompani nr 67 J. C. Åkerman, en sammanlagd tjänstetid av 18B,13 år, därav

från tjugo års ålder 18 Via år. 1 ett fall, nämligen enligt förenämnda nådiga brev

den 31 juli 1915 beträffande förre båtsmannen vid Norrlands 3:e kompani nr 137

.1. Lindberg, har med hänsyn tagen till föreliggande ömmande omständigheter pension

medgivits på grund av en sammanlagd tjänstetid av 18 2 13 år. helt från tjugo års ålder.»

Statskontoret har för egen del anfört.

»Då Bill den 13 december 1897 vid endast 35 års ålder erhöll begärt avsked,

hade han tjänat under en tid av 17 år 3 månader, därav 15 år 3 månader från 20

års ålder. Såsom direktionen framhållit, har han sålunda icke uppfyllt villkoren för

erhållande av pension; och då icke ådagalagts, att några sådana bevekande omständigheter

i detta fäll föreligga, som kunde föranleda till att bereda Bill pension

framför andra i avseende å tjänstetid med honom likställda f. d. båtsmän, måste

det enligt kungl. statskontorets mening anses betänkligt att bifalla förslaget.»

Av utredningen i ärendet framgår, att Bill, då lian vid 35 års

ålder erhöll begärt avsked, tjänat under en tid av 17 år 3 månader,

därav 15 år 3 månader från 20 års ålder. Bill har alltså icke uppfyllt

villkoren för erhållande av pension. Utskottet, som delar statskontorets

uppfattning, att några särskilt bevekande omständigheter icke i detta

fall ådagalagts, vilka kunna föranleda att bereda Bill pension framför

andra i avseende å tjänstetid med honom likställda f. d. båtsmän, har

alltså ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 sand. 31 höft. (Nr 46.) 3

l>irtkliontu

(iver fiol tunn

p ''nsionakq^sa.

Statskontoret.

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottcts utlåtande Sr 46.

att förevarande motion II: 115 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

. Angående 9:o) I en inom andra kammaren under nr 62 väckt motion har

"stod åtnför- ten- Leander hemställt, »att riksdagen ville tillerkänna förrådsbiträdet vid

rådsbiträdet Karlskrona kustartilleriregemente Karl Wilhelm Budbergs änka Anna

KaRudb:rgsm -Rudberg, född Olsson, ett årligt understöd eller pension å 300 kronor

anka. att utgå från och med ingången av år 1919, så länge hon förbliver i

sitt änkestånd».

Till stöd för sin hemställan anför motionären:

»Förrådsbiträdet vid Karlskrona kustartilleriregemente Karl Wilhelm Rudbergs

änka Anna Rudberg, född Olsson, har vid upprepade tillfällen av Kungl.

Maj:t tilldelats understöd från femte huvudtitelns anslag till extra utgifter. Medlen

synas ha blivit beviljade på förord av marinförvaltningen, som ock ägt att utanordna

desamma. Genom nämnda åtgärd kan i ses erkänt, ett änkan Rudberg är

berättigad till stadigt understöd, d. v. s. pensic . Mannen hade nämligen vid sitt

frånfälle 1913 varit anställd i statens tjänst i närmare 25 år, först såsom artillerist

samt 2:dre och l:ste konstapel vid dåvarande artillerikåren i Karlskrona under åren

1889—1897 och sedan såsom förrådsbiträde. Därunder förvärvade han sig det vitsord,

att han städse fullgjort sina tjänsteåligganden till förmämiens stora belåtenhet,

att han visat sig pålitlig och ordentlig, samt att han iakttagit ett nyktert och

anständigt uppförande.

Enligt bifogade båda bilagor (a och b) befinner änkan Rudberg sig i behövande

omständigheter, alldenstund hon saknar kapital och på grund av sjukdom

är oförmögen att förvärva vad till livets uppehållande oundgängligen erfordras, men

icke desto mindre har 2 minderåriga barn att försörja.»

Beträffande vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa till

motionen.

Direktionen På anmodan av statskontoret har direktionen över flottans pensions
6ver

flottans kassa i avgivet yttrande anfört:

»Numera avlidne förrådsbiträdet Carl Vilhelm Rudberg, född den 22 augusti

1868, antogs den 1 maj 1889 till artillerist, befordrades till 2:e konstapel vid Karlskrona

artillerikår den 18 oktober 1893 och till l:e konstapel den 8 oktober 1896

samt erhöll avsked den 31 december 1897 och anställdes som förrådsbiträde vid

kårens beväringsbeklädnadsförråd från och med den 1 januari 1898 med avlöning

beräknad per dag, vilken befattning han innehade till sin vid 45 s j2 års ålder den

22 april 1914 inträffade död.

Som Rudberg var anställd med daglön — alltså daglönare — vid Karlskrona

kustartilleriregemente och sålunda icke var delägare i flottans pensionskassa, äro

hans efterlämnade änka och minderåriga barn icke berättigade till gratial genom

pensionskassan, och får direktionen i avseende å ifrågasatt pensionering av bemälda

änka åberopa vad ovan anförts i fråga om motionen nr 61. Såsom nyss framhållits

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskott et s utlåtande Nr it).

avled Rudberg vid 45 Vis års ålder, vadan, då pensionsåldern för daglönarna vid

marinen är 65 år eller lägst 55 år vid av sjukdom föranledd oförmåga till arbete

vid marinen, en pensionering av änkan Rudberg givetvis som konsekvens skulle påkalla

genomförandet av en pensionering av änkorna icke blott efter pensionerade

daglönare utan även efter i tjänsten avlidna.

Yad angår storleken av den av motionären föreslagna pensionen eller 300

kronor, vill direktionen endast erinra därom, att högsta gratialet för en änka efter

underofficer vid marinen, som icke övergått å den genom kungl. kungörelsen den 5

december 1913 fastställda nya gratialstaten, utgör 285 kronor, och att för grundläggande

av detta gratial befattningshavaren årligen fått erlägga avsevärda avgifter.

Gratialet till änkorna efter dessa underofficerare är således mindre, än vad motiotionären

ansett böra tillkomma änkan efter ifrågavarande daglönare, som icke erlagt

några avgifter i avseende å pension till efterlevande.»

Statskontoret har för sin del åberopat direktionens över flottans,

pensionskassa yttrande.

Såsom direktionen över flottans pensionskassa erinrar, avled Rudberg,

vilken var anställd såsom daglönare vid Karlskrona kustartilleriregemente

och sålunda icke delägare i flottans pensionskassa, vid en

ålder av 45 år 8 månader. Då pensionsåldern för daglönare vid marinen

är (55 år eller lägst 55 år vid av sjukdom föranledd oförmåga till

arbete, skulle en pensionering av änkan Rudberg såsom konsekvens

påkalla genomförandet av en pensionering av änkorna icke blott efter

pensionerade daglönare utan även efter i tjänsten avlidna. Under sådana

förhållanden och med åberopande av vad i övrigt nämnda direktion

anfört, anser sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer,

att, förevarande motion 11: 62 icke må till någon

riksdagen åtgärd föranleda.

IV. Ang. civildepartementet

10:o) I en inom första kammaren under nr 25 väckt motion har

herr Hellberg hemställt, »att riksdagen måtte bevilja avlidne häradsskrivaren

Emil Henrik Anderssons änka, fru Anna Andersson, född Holm,

rätt att från och med innevarande år för sig och sin son, så länge hon

är ogift och han minderårig, uppbära den pension som skulle tillkommit

dem, om mannen före sin död hunnit inträda på ny lönestat».

Till stöd för berörda hemställan har anförts följande:

»Numera avlidne häradsskrivaren i Redvägs och Kinds fögderi av Älvsborgs

län Emil Henrik Andersson blev genom Kungl. Maj:ts beslut av den 28 september

Utskottet.

Angående

pension åt

häradsskrivaren

E. H.

Anderssons

änka och

mind eråriga

son.

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Bankoutskottets utlåtande Xr 46.

Länsstyrelsen

i Älvsborgs

län.

Styrelsen

över civilstatens

änkeoch

pupillkassa.

1917 transporterad och förordnad att från och med 1 januari 1918 vara häradsskrivare

i Kinds fögderi av samma län (se Post- och Inrikes Tidn. för 29 september

1917). Andersson avled emellertid redan den 11 oktober 1917 och fick på grund

därav aldrig tillträda den befattning på ny stat, vartill han sålunda förordnats.

Som följd härav kom hans efterlevande hustru liksom deras minderårige son (född

1909) endast i åtnjutande av pension på gammal stat. Denna pension uppgår för

henne allenast till 660 kronor och för sonen till 220 kronor eller för båda till 880 kronor.

Om mannen hade fått leva 2—3 månader längre och sålunda kommit in på den

nya lönestaten, skulle hennes pension blivit 900 kronor och för sonen under dennes

minderårighetstid skulle hon fått uppbära 40 procent å denna pension eller 360 kronor

i tillägg, alltså tillhopa 1,260 kronor. — Genom mannens tidiga död förlorade hon

sålunda inte blott det ekonomiska stöd, som han i sin tjänsteställning kunnat giva

hustru och barn, utan också nära en tredjedel av den pension, som hon skulle erhållit,

därest han levat blott den förutnämnda korta tiden längre. Men det synes dock

vara billigt att, om mannen dött ifrån en löneförbättring, som han säkert rätt

länge motsett med väntan, hans efterlevande maka och barn inte därför böra också

gå miste om den förbättring i pension, som för dem skulle inträtt, därest lian inte

gått bort de få månader för tidigt, som skilde honom från den nya lönestat, på

vilken han redan blivit förordnad till en befattning.»

Statskontoret bär i ärendet överlämnat infordrade yttranden från

dels länsstyrelsen i Älvsborgs län dels ock styrelsen över civilstatens

änke- och pupillkassa.

Av utredningen i ärendet inhämtas, att behållningen i boet efter häradsskrivaren

Andersson utvisat en brist å 2,176 kronor 83 öre. Genom lycklig

realisation av vissa delar av lösöreboet och stort tillmötesgående från flera borgenärer,

vilka avstått från eller nedsatt sina fordringar, hade emellertid det icke allenast

icke blivit nödvändigt att avträda boet till urarvakonkurs, utan änkan och gossen

hade kunnat skuldfritt behålla för dem nödiga lösören.

Änkan, som före sitt giftermål haft kontorsplats, hade sökt erhålla kontorsarbete,

men veterligen hittills icke lyckats få annat än helt tillfällig sysselsättning.

Hon vore för övrigt klen till hälsan, vadan hon icke torde kunna genom eget arbete

i större mån bidraga till sitt och sonens uppehälle. Hennes ekonomiska omständigheter

vore därför helt visst mycket svåra och motionen synnerligen behjärtansvärd.

Änkan Anderssons ekonomiska omständigheter vore sådana, att de väl motiverade

åtgärder för beredande åt henne och sonen av en tryggare existens än som med

nu utgående pensionsbelopp kunde vinnas.

Styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa har i yttrande

den 3 mars 1919 anfört:

»Häradsskrivaren i Redvägs och Kinds fögderi av Älvsborgs län Emil Henrik

Andersson avled den 11 oktober 1917, och utgjorde därvid det för honom senast

gällande delaktighetsbelopp 630 kronor.

Vid sin död efterlämnade han änka samt en i pensionsåldern varande son.

Då enligt § 9 av Kungl. Maj:ts förnyade reglemente för civilstatens änke
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Batikoiitxkottftfs iitlåtantfe AV -it!.

och pupillkassa den 15 december 1916 pension utgår för änka ensam med det delaktighetsbelopp,

som senast varit för mannen gällande, samt för änka jämte ett

pensionsberättigat barn med den änka ensam tillkommande pension, förhöjd med

fyrtio procent, tillkom änkan och sonen från och med november månad 1917

pension till årligt belopp av 882 kronor, vilken pension genom styrelsens beslut

den 17 december 1917 tillerkändes dem.

Av denna pension njuter enligt g l() av nyssnämnda reglemente änkan sä

stor del, som motsvarar åttio procent av den änka ensam tillkommande pension

eller 504 kronor samt barnet återstoden eller 378 kronor. När sonen uppnått

tjuguett års ålder, upphör hans pensionsrätt och utgår pension till änkan ensam

med ett till 630 kronor reducerat belopp.

Då ny lönestat trädde i kraft för fögderiförvaltningen med ingången av är

1918, enligt vilken stat det högsta pensionsunderlag, som för häradsskrivaretjänsten

är bestämd, uppgår till 3,600 kronor, skulle, därest Anderssons frånfälle icke

inträffat förr än efter ingången av år 1918, delaktighetsbeloppet för honom, som

förordnats att från och med den 1 januari 1918 vara häradsskrivare i Kinds fögderi

av Älvsborgs län, hava utgjort en fjärdedel av 3,600 kronor eller 900 kronor och

den änkan jämte sonen tillkommande pensionen uppgå till 1,260 kronor, vilken

pension, efter det sonen uppnått tjuguett års ålder, skulle reduceras till 900 kronor

för änkan ensam.

T fråga om de konsekvenser, som skulle uppstå genom ett bifall till förevarande

motion, vill styrelsen framhålla, att därvid torde kunna väntas framställningar

om motsvarande pensionsförbättringar i ett flertal liknande fall då tjänsteinnehavare

avlidit under de närmaste månaderna, innan förhöjning i delaktighetsbelopp

på grund av nya lönestaters tillämpande träder i kraft.

Till belysande härav må anföras, att i fråga om det dock relativt ringa

antal i civilstatens änke- och pupillkassa delaktiga tjänstinnehavare, för vilka nya

lönestater trädde i kraft med ingången av år 1918. bemälde Andersson visserligen

var den ende, som avlidit inom 3 månader, innan förhöjning i delaktighetsbeloppet

skulle hava inträtt, men att beträffande tjänstinnehavare i de verk och stater, för

vilka nya lönestater tillämpats från och med den 1 januari innevarande år, hittills

inkommit pensionsansökningar från efterlevande till ej mindre än nio sådana tjänstinnehavare,

vilka samtliga avlidit under sista kvartalet av år 1918, och hava dessa

sökande reglementsenligt av styrelsen beviljats de pensioner, som motsvara de före

1919 års ingång gällande delaktighetsbeloppen.»

För egen del har statskontoret framhållit, att vid ali fainiljepensionering

gällde såsom allmän regel, att pensionsbeloppen avpassades

elter den avlöning, som den avlidne åtnjutit. Såsom jämväl av styrelsen

över civilstatens änke- och pupillkassa framhållits, syntes vittgående

konsekvenser vid bifall till motionen vara att vänta, och något dylikt

medgivande hade, såvitt statskontoret hade sig bekant, hittills icke

lämnats. Därest emellertid oaktat dessa betänkligheter förbättrad pension

ansåges böra beredas häradsskrivaren Anderssons änka och son, torde

denna förbättring icke kunna, såsom motionären syntes hava tänkt sig,

Statskontoret.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

L i skot t et.

Angående

ärliga understöd

åt sjukskötarna

Oskar Emanuelssons

och

Karl Hjalmar

Albin

Erikssons

änkor och

7ninderdriga

barn.

Medicinal
styrelsen.

utgå från civilstatens änke- och pupillkassa utan böra anvisas att utgå

från allmänna indragningsstaten.

Då, på sätt statskontoret framhåller, något medgivande i motionens

sylte hittills icke lämnats, torde, med hänsyn till de konsekvenser,

ett bifall till motionen skulle föranleda, motionärens framställning icke

böra vinna avseende.

Utskottet .hemställer,

att förevarande motion I: 25 icke må till någ-on

riksdagens åtgärd föranleda.

ll:o) i en inom andra kammaren av herr Johansson i Trollhättan

väckt motion, nr 231, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja dels

sjukskötaren Oskar Emanuelssons änka, Alvina Konstantia Emanuelsson,

ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå från 1 januari 1919

så länge hon lever ogift, samt 100 kronor till varje barn intill fyllda

18 år;

dels sjukskötaren Karl Hjalmar Albin Erikssons änka, Maria

Kristina Eriksson, ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå från den 1

januari 1919 så länge hon lever ogift, samt 100 kronor till barnet intill

fyllda 18 år.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Som hospitalspersonalens anställningsförhållanden hittills icke medgivit, att

änkor efter avliden, vid hospitalen anställd pei-sonal kunnat erhålla någon pension,

har vid sådana tillfällen särskild framställning därom måst göras till statsmakterna,

som ock vid flera tillfällen trätt hjälpande emellan.

År 1918 den 18 oktober avled sjukskötaren Oskar Emanuelsson, anställd

vid Vänersborgs hospital och asyl (se bil. 1). Han efterlämnade vid sin död änkan

Ålvina Konstantia Emanuelsson samt tvenne minderåriga barn.

Likaledes avled år 1918 den 14 oktober sjukskötaren Karl Hjalmar Albiu

Eriksson, anställd vid Vänersborgs hospital och asyl (se bil. 3). Han efterlämnade

vid sin död änkan Maria Kristina Eriksson samt en minderårig son. Familjerna

äro i saknad av medel för sitt uppehälle.»

På anmodan av statskontoret har medicinalstyrelsen avgivit yttrande

i ärendet och däri anfört följande:

»Därest bemälda sjukskötare levat över den 1 januari 1919, skulle de övergått

till motsvarande befattningar å den genom nådiga avlöningsreglementet de»

28 juni 1918 fastställda nya lönestaten för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid

statens anstalter för sinnessjuka. De skulle därvid jämväl hava varit skyldiga att

ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Då det för skötare be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jiankoutskottels utlåtande AV 46,

stämda pensionsunderlaget uppgår till 1,300 kronor, skulle bemälda skötares delaktighetsbelopp

i nämnda kassa under angiven förutsättning hava uppgått till 330

kronor för vardera. Under samma förutsättning skulle vid männens död, dels änkan

Emanuelsson ägt uppbära en årlig pension av 330 kronor, förhöjt med 50 procent

i hänseende till att hon hade två minderåriga barn, dels ock änkan Eriksson en

årlig pension av samma belopp, 330 kronor, förhöjt med 40 procent i hänseende till

ett barn, eller således för den förra 495 kronor och för den senare 462 kronor,

allt för år räknat.

Slutligen vill kungl. styrelsen meddela, till utredning angående förut följda

principer uti ifrågavarande hänseenden, att kungl. styrelsen uti ett flertal skrivelser

till Kung], Maj:t framhållit beträffande under senare delen av år 1918 avlidna befattningshavares

vid statens anstalter för sinnessjuka änkor och barn, att det syntes

kungl. styrelsen hårt, att dessa befattningshavares för tidigt inträffade död skulle

betaga deras änkor och barn de förmåner, vartill de skolat vara berättigade om

männen endast levat över årsskiftet 1918-1919. Styrelsen ansåge det därför

synnerligen behjärtansvärt, att berörda änkor och barn måtte få komma i åtnjutande

av de pensioner, som skolat tillkomma dem i händelse de avlidna kunnat övergå på

den nya lönestaten. varvid emellertid pensionerna med hänsyn till att de avlidna

icke inbetalt några avgifter till civilstatens änke- och pupillkassa dock ansetts böra

något reduceras, förslagsvis med 5 procent; styrelsen har därför i anslutning härtill

i berörda skrivelser hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i propositioner till riksdagen

föreslå beviljande av pensioner åt ifrågavarande i skrivelserna omförmälda

befattningshavares änkor och barn i enlighet med de uttalade principerna.

Beträffande pensionering av nu ifrågavarande skötares efterlevande hustrur och

barn har någon framställning icke hos styrelsen framlagts, men hade en dylik inkommit,

torde styrelsen utan tvivel hava tillstyrkt densamma på angivet sätt.»

Statskontoret har anfört, att vad i motionen föreslagits syntes st diskont»

med undantag av de till barnen föreslagna beloppen överensstämma med

de principer, som kung], statskontoret gjort gällande i dess utlåtanden

av den 22 januari 1919, och hade dessa frågor blivit framlagda för

riksdagen i propositionen nr 119.

1 anledning av Kungl. Maj:ts därom i propositionen nr 119 framställda utskottet.

förslag jämte en i ämnet väckt motion har utskottet i punkt 10 av sitt utlåtande

nr 25 tillstyrkt pensioner åt änkor och barn efter sjukskötare

vid hospital, att utgå med 350 kronor för änkorna och 75 kronor för

varje barn till uppnådd ålder av 18 år. Med åberopande härav hemställer

utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 231, må medgiva, att nedannämnda änkor och barn

efter sjukskötare vid Vänersborgs hospital och asyl

må från och med den 1 november 1918, änkorna, så

länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd, och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutikottets utlåtande Nr 46.

Angående

pension åt

extra polismannen

Lans

Johan Fahlgren.

Länsstyrelsen

i Skaraborgs

län.

barnen intill uppnådd ålder av 18 år, äga att å allmänna

indragningsstaten uppbära årliga understöd,

nämligen Oskar Emanuelssons änka, Alvina Konstantia

Emanuelsson med trehundrafemtio kronor samt

vartdera av makarnas två minderåriga barn med

sjuttiofem kronor och Karl Hjalmar Albin Eriksson»

änka Maria Kristina Eriksson med likaledes trehundrafemtio

kronor och makarnas minderårige son med

sjuttiofem kronor.

12:o) I eu inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion,

nr 233, har hemställts, >>att extra polismannen Lars Johan Fahlgren må

från och med månaden näst efter den, under vilken han erhåller entledigande

från sin anställning som extra polisman, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 200

kronor».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Lars Johan Fahlgren är anställd av länsstyrelsen i Skaraborgs län sota

extra polisman i Mössebergs Villasamhälle, Gudhems landsfiskalsdistrikt, vilken befattning

han innehaft sedan år 1889 och ännu innehar mot en ersättning av 400

kronor per år, därav hälften gäldas av statsmedel och andra hälften av medel, som

ställts till förfogande av Mössebergs vattenkuranstalts aktiebolag.

Fahlgren, som i år fyller 72 år och innehaft extra polismansbefattningen i

30 år, har på grund av sin höga ålder och svaga hälsa nödgats besluta sig för att

icke längre än till utgången av innevarande år bibehålla befattningen söm extra

polisman.

På förfrågan har länsstyrelsen förklarat att, enär Fahlgren icke innehaft eller

innehar befattningen på ordinarie stat, utan endast åtnjuter ersättning av det utav

riksdagen beviljade extra anslaget till polisväsendet å landsbygden, han icke vore

berättigad till någon pension från statens sida.

Av bifogade handlingar framgår att Mössebergs vattenkuranstalts aktiebolag

beslutat att tilldela Fahlgren ett årligt understöd av 200 kronor, att utgå från och

med den 1 januari 1920.

Då Fahlgren under en så lång tid uppehållit extra polismans befattning och

åtnjutit ersättning härför, till viss del av statsmedel, synes det mig, som om det

vore både rättvist och billigt att av statsmedel tillerkändes honom en årlig pension,

att utgå under hans återstående livstid.»

På anmodan av statskontoret bär länsstyrelsen i Skaraborgs län

avgivit yttrande i ärendet och däri anfört följande:

»Fahlgren är enligt tillgängligt prästbevis född den 16 oktober 1847. Han

har från och med den 1 januari 1889 varit förordnad såsom extra polisman med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

25

åliggande att biträda vid upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet vid

Mösseberg och på ett tidigare stadium jämväl att efter uppdrag av länsstyrelsen

tillhandagå vid förbrytares efterspanande och upptäckande av brott även i andra

delar av länet. Fahlgrens sammanlagda arvode har för år utgjort till och med

1912 500 kronor och därefter till och med 1918 400 kronor samt utgår för innevarande

år med 600 kronor, vilka arvoden bestritts till hälften av de medel, riksdagen

anvisat till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet, och till

hälften av Mössebergs vattenkuranstalts aktiebolag.

För närvarande utgör sammanlagda antalet extra polismän med enahanda

ställning och avlöningssätt enbart inom detta län 19, vilket med hänsyn till motsvarande

antal inom vissa andra län i riket icke lärer vara högt. På sätt i

motionen uppgives, åtnjuta förevarande befattninghavare icke pensionsrätt. Såvitt

känt är, torde sådan rätt eller motsvarande förmån av statsmedel hittills icke beviljats

polisman i nu ifrågakomna ställning. I betraktande emellertid därav att

Fahlgrens behov av understöd synes behjärtanvärt, lärer framställningen få anses

förtjänt av bifall.»

Med hänvisning till vad som anförts till stöd för den i propositionen

nr 107 till nu församlade riksdag gjorda framställning om beviljande

av pension från allmänna indragningsstaten åt poliskonstapeln C. G.

Thorssell under villkor att pension med lika stort belopp utginge av

landsting, kommuner eller enskilda och då Fahlgren, vilkens arvode år

1919 utgjorde 600 kronor, därav hälften utginge av statsmedel och hälften

av Mössebergs vattenkuranstalts aktiebolag, av nämnda bolag fått sig

tillerkänt ett pensionsbelopp av 200 kronor årligen från och med den

1 januari 1920, ansåge statskontoret intet vara att erinra mot att

likaledes 200 kronor beviljades att till Fahlgren utgå från allmänna

indragningsstaten.

Under åberopande av vad statskontoret i ärendet anfört och med

erinran att riksdagen numera bifallit det i propositionen nr 107 framlagda

förslaget om pension åt poliskonstapeln C. G. Thorsell hemställer

utskottet,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att extra polismannen Lars Johan Fahlgren

må från och med månaden näst efter den, under

vilken han erhåller entledigande från sin anställning

såsom extra polisman, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av tvåhundra kronor.

Statskontoret.

Vt skott et.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1919. 8 sand. 31 käft. (Nr 46.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

Ang. ecklesiastikdepartementet.

andra kammaren under nr 68 väckt motion har

färre folk- herr Magnusson i Kalmar hemställt, »att riksdagen må bevilja f. d.

nuTvmov folkskolläraren Nils Viktor Valilgren i Sandbäckshult en årlig pension

vahigren. av 500 kronor att utgå från och med år 1919.»

Såsom stöd för sin hemställan har motionären åberopat vid motionen

fogade åtskilliga intyg, bland annat ett av kyrkoherde J. A. Jönsson

i Mönsterås av följande innehåll:

„ »Som f. d. folkskolläraren Nils Viktor Vahigren från Långemåla, numera från

Alem, har tillkännagivit sig hava för avsikt att till Kungl. Maj:t ingå med underdånig

ansökan att få komma i åtnjutande av den pension, som han och hans familj

gått miste om genom det förfalskningsbrott, han begått; och för vilket han undergått

ådömt straff, får jag för det ändamål intyga, att bemälde Vahigren, som innehade

ordinarie läraretjänst i Långemåla under min tjänstetid där som kyrkoherde i

10 års tid från den 1 maj 1885 till samma dag 1895, under denna tid icke erhöll

någon officiell varning av skolrådet; att han hade ett synnerligen bra sätt med

barnen, så att han var mycket omtyckt av både föräldrar och de barn, som undervisats

av honom; att hans hustru och barn städse gjort sig kända för arbetsamhet

och skötsamhet, varför det skall kännas smärtsamt för dem att vara i saknad av

husfaderns pension för sitt underhåll under dessa oerhört dyra tider, helst mannen

har enligt egen uppgift ordentligt erlagt de föreskrivna pensionsavgifterna under en

tid av SSVa år samt att Vahigren, som sedan sin frigivning de senare åren bott i

grannförsamlingen till Mönsterås, icke givit anledning till någon anmärkning i fråga

om uppförandet, utan att detta, mig veterligen, varit städse gott. På grund av

det anförda och då härtill kommer, att Vahigren, enligt för mig företett intyg från

fängelsepredikanten, uppfört sig synnerligen väl under fängelsetiden och visat goda

tecken till sinnesändring och under förhoppning att detta skall bära goda frukter

för framtiden vågar jag, särskilt av ömhet för hans aktningsvärda familj, tillstyrka

bifall till hans ovannämnda underdåniga anhållan.»

Beträffande övriga vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa

till motionen.

V.

Angående 13:o) I en inom

nenainn åt /

över^foiTskoi På. anmodan av statskontoret har direktionen över folkskollärarnas

läramaa pen. pensionsinrättning avgivit yttrande i ärendet och däri anfört följande:

S,0nningäU . »Vahigren, som med utgången av år 1912 avgick från ordinarie folkskollärartjänst

i Långemåla församling och den 3 februari 1913 dömdes till numera utståndet

straff för förfalskningsbrott, har under år. 1917 hos Kungl. Maj:t gjort underdånig

ansökning om pension eller understöd. Över denna ansökning yttrade sig direktionen

i underdånigt utlåtande den 17 februari 1917 och förklarade sig därvid, med

hänsyn till stadgandet i § 21 av gällande reglemente för folkskollärarnas pensions
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

27

inrättning, förhindrad att tillstyrka nådigt bifall till ansökningen. Genom Kungl.

Maj:ts beslut den 9 mars 1917 blev ansökningen lämnad utan bifall. #

Det är således avgjort, att någon pension eller något understöd fsj kan beredas

Vahlgren från folkskollärarnas pensionsinrättning. I betraktande av Vahlgrens

genom remisshandlingarna vitsordade på senare tid iakttagna välförhållande och

med hänsyn till hans långvariga tjänstgöring under 33 1/2 år, såsom folkskollärare,

synes det direktionen önskligt, om honom kunde beredas något vederlag för den

pension han gjort sig förlustig. Den i motionen yrkade statspensionen uppgår för

övrigt endast till omkring hälften av den pension, som eljest skulle hava tillkommit

honom. Direktionen har därför intet att erinra mot bifall till föreliggande motion.»

Statskontoret delar direktionens uppfattning om billigheten att

bereda Vahlgren någon pension samt åberopar vad direktionen i sitt

yttrande anfört.

Då det med hänsyn till Vahlgrens långvariga tjänstgöring såsom

folkskollärare syses vara billigt att bereda honom något vederlag för

den pension, han gått förlustig, har utskottet i likhet med de i ärendet

börda myndigheterna icke något att erinra mot det i motionen framställda

förslaget. Beloppet torde böra anvisas å allmänna indragningsstaten

och utgå från och med innevarande års början.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 68, må medgiva, att förre folkskolläraren Nils Viktor

Vahlgren i Sandbäckshult må från och med den 1

januari 1919 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära eu årlig pension av femhundra

kronor.

14:o) I en inom andra kammaren av herr Braniing väckt motion,

nr 16, har hemställts, »att riksdagen ville besluta att till färre vice

direktören vid Pulkowas observatorium, filosofie doktorn Magnus Nyrén,

må utgå som pension på allmänna indragningsstaten ett belopp av 5,760

kronor årligen, räknat från 1 januari 1918».

Till stöd för motionen anföres följande:

»Genom de revolutionära välvningarna i Ryssland ha även åtskilliga svenskar,

vilka där haft sin verksamhet, blivit lidande. Men några bland dem ha i det främmande

landet tidigare lyckats förvärva en ekonomisk ställning på ett helt annat

plan, än de haft utsikter att uppnå hemma. De få nu taga^ den onda dagen med

den goda och avvakta, om möjligen vid uppkomsten av en stabil ny ordning någon

Statskontoret.

Utskottet.

Angående

pension åtf. d.

vice direktören

vid Pulkowas

observatorium

Magnus

Nyrén.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

ersättning kan ges dem för lidna helt oförvållade förluster. Att svenska staten

skulle, själv träda hjälpande emellan för deras räkning lärer väl icke sättas i fråga.

Annorlunda ställer sig efter min uppfattning saken i det fall, jag härmed

tillåter mig framlägga till riksdagens omprövning.

En ung svensk vetenskapsman, doktor Magnus Nyrén, fick 1868 anställning

som e. o. astronom vid Pulkowa världsberömda observatorium. Han behöll emellertid

närmaste känning med hemlandet. Promoverad i Uppsala 1869 erhöll han för

sin doktorsavhandling filosofiska fakultetens första pris och kallades till docent i

astronomi vid universitetet. Emellertid voro platserna hemma i hans ämne även

för de bästa mycket få, och utsikten att hedra det svenska namnet på den internationella

vetenskapens fält syntes mera möjlig vid en institution som Pulkowa, där

för övrigt inslaget av svenska vetenskapsmän alltid varit starkt — det behöver

blott erinras om namn som Hasselberg, Gyldén, Backlund, vilken steg till chef för

Pulkowa, in. fl. Doktor Nyrén gick tillbaka till Pulkowa, där han redan 1871 blev

adjunkt-astronom'' och 1873 erhöll ställning som äldre astronom’. År 1890 befordrades

han till vicedirektör. Efter 25 års tjänstgöring 1896 hade han enligt

institutionens stadgar rätt att pensioneras, men omvaldes på ytterligare 5 år, ett

omval som 1901 förnyades och sedan utsträcktes för 1 år åt gången vartdera av

åren 1906 och 1907. Först år 1908, vid uppnådda 71 års ålder, begärde och erhöll

han avsked med en pension, som utfästes till 3,000 rubel, vilket, sedan prof. Nyrén

därpå återflyttat till Sverige, utbetalades av ryska legationen i Stockholm med

5,760 kronor i. svenskt mynt. Det bör nämnas, att han under hela sin tjänstetid i

Ryssland förblivit svensk medborgare.

Resultaten av Nyréns vetenskapliga verksamhet nedlades under denna långa

arbetsdag i ett stort antal avhandlingar, varjämte han redigerat över ett dussin av

Pulkowa-observatoriets annaler. Att hans arbete uppskattades, därom vittnar bl. a.

hans inval i talrika akademier och vetenskapliga samfund. Han blev sålunda 1890

ledamot av Vetenskapsakademien i Stockholm, han är ledamot av Vetenskapssocieteten

i Uppsala och av Fysiografiska Sällskapet i Lund, korresp. ledamot av Vetenskapsakademien

i retrograd, hedersledamot av Royal Astronomical Society i London

och av Ryska Astron. Sällskapet. Vetenskapsakademien i Paris belönade honom

1899 med ett av sina pris.

Nu drabbas denne förtjänte vetenskapsman, som utom våra gränser gjort

sitt land heder och sedan ett tiotal år åter befinner sig hemma i sitt fädernesland,

i sin höga ålder — han fyller nästa 29 februari 82 år — av den återverkan från

välvningarna i Ryssland, att han fullständigt berövas sitt levebröd. Den 1 september

1917 var sista gången hans pension utbetalades. Strax därpå kom bolsjevikdiktaturen

till makten. Några små besparingar, som han kunnat göra, funnos förvarade

i form av ryska värdepapper i en Petrogradbank. Fyrfaldiga försök att utfå dessa

värdepapper, som efter nuvarande regims tillkomst gjorts av svenska generalkonsulatet

i retrograd, hava alla misslyckats. För övrigt äro papperen numera troligen

också värdelösa.

Det synes mig, att här föreligger ett synnerligen ömmande undantagsfall, då

svenska staten skulle hedra sig själv genom att, utan all juridisk förpliktelse och

utan att därmed giva något prejudikat, gentemot en förtjänt åldrig svensk vetenskapsman

fylla den förpliktelse, som ryska staten iklätt sig och revolutionens

Ryssland i handling fortfarande erkände, men som Rysslands nuvarande heiTar icke

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

29

vilja kännas vid. En svensk man, som nedlagt ett långt livs fruktbärande arbete

i sin vetenskaps tjänst och därunder efter alla regler som gälla i civiliserade länder

tryggat sig mot att, när krafterna tryta, behöva vara hänvisad till en ställning

som understödst ägare av enskilda, låt vara av närstående, bör hans fosterland

kunna bereda den honnören att för de år han ännu kan ha kvar låta utgå den

pension, som rätta vederbörande undandraga sig att betala. Om denna pension

bör räknas från nu, då han är 82 år, eller t. ex. från 1918 års början, då han

blott var 81 år, är av mindre vikt.»

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

»Denna fråga undandrager sig fullständigt varje bedömande enligt vanliga

pensioneringsgrunder. Här är icke fråga om att bereda pension såsom ersättning

för arbete i svenska statens tjänst eller ens för vetenskaplig forskning, utövad inom

Sverige, utan gäller att av billighetsskäl övertaga en främmande stats förpliktelse

gent emot en dess åldriga tjänare. Onekligen kunna emellertid billighetsskäl anses

föreligga för bifall till motionen, åtminstone i vad den avser ersättning för pensionen

efter ingången av innevarande år. Motionen synes därför böra på det sätt

bifallas, att riksdagen medgiver, att förre direktören Nyrén må från och med den

1 januari 1919, så länge han är i mistning av den honom från ryska staten tillerkända

pensionen, uppbära ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten till

belopp av 5,760 kronor.»

På sätt statskontoret erinrar, undandrager sig denna pensionsfråga

varje bedömande enligt vanliga pensioneringsgrunder. Här föreligger

emellertid, såsom också motionären framhåller, det förhållande, att en

förtjänt, åldrig svensk vetenskapsman, som i utlandet hedrat det svenska

namnet, på grund av händelsernas utveckling i Ryssland oförskyllt

undandragits en honom från ryska staten tillerkänd pension, varigenom

han kommit i ett ekonomiskt nödläge. Vid sådant förhållande anser

utskottet sig böra behjärta motionärens hemställan att svenska staten

bereder Nyrén ersättning för den pension, han går förlustig från ryska

staten. Understödet synes dock böra beviljas först från och med ingången

av innevarande år och endast så länge han är i mistning av

den honom från ryska staten tillerkända pensionen. Utskottet förutsätter

emellertid, att därest ryska staten för tid, under vilken svenska

staten utbetalat Nyréns pension, fullgör sitt åtagande gentemot Nyrén,

denne kommer att till statsverket återbära vad detsamma under omförmälda

tid förskjutit. Beloppet torde böra anvisas å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 16, må medgiva, att förre vice direktören vid PulBihang

till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 31 höft. (Nr 46.) 5

Statskontoret.

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

kowas observatorium filosofie doktorn Magnus Nyrén,

må från och med den 1 januari 1919, så länge han

är i mistning av honom från ryska staten tillerkänd

pension, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av femtusensjuhundrasextio kronor.

Stockholm den 9 maj 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Reservation

vid punkten 9:o): ang. understöd åt förrådsbiträdet. K. W. Rudbergs

änka:

av herrar Borggren och Bäcklund.

STOCKHOLM, ISAAC MARCCS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:10a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten