Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av f ullmäktiges i riksgäldskontoret förslag angående Helgeandsholmens slutliga ordnande.

1919-05-09 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:49, Utlåtande, i anledning av f ullmäktiges i riksgäldskontoret förslag angående Helgeandsholmens slutliga ordnande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1919 kl. 7 f. in.

Utlåtande, i anledning av f ullmäktiges i riksgäldskontoret förslag

angående Helgeandsholmens slutliga ordnande.

I eu till bankoutskottet ställd, den 24 april 1919 dagtecknad skrivelse

hava fullmäktige i riksgäldskontor^ hemställt, att utskottet ville

föreslå riksdagen besluta att uppdraga åt fullmäktige att i överensstämmelse

med de grunder, varom i fullmäktiges skrivelse närmare förmäles,

låta utreda frågan om Helgeandsholmens slutliga ordnande samt för

detta ändamål ställa till fullmäktiges förfogande ett förslagsanslag av

15,000 kronor att utgå av förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader

samt kostnader för riksdagens hus.

Fullmäktiges framställning är av följande lydelse:

»På hemställan av statsutskottet uppdrog riksdagen år 1906 åt fullmäktige

i riksgäldskontoret att för begränsning av platsen framför riksdagshuset låta mot

Norrbro uppföra en barriär av sten med erforderliga öppningar för trafiken. Sedan

detta arbete utförts under sommaren 1907, framhöllo fullmäktige i skrivelse till

statsutskottet vid 1908 års riksdag, att den sålunda uppförda barriären icke kunde

anses vara fullständigt avslutad, i det att, för att densamma skulle kunna göra

sig fullt gällande och verka estetiskt tilltalande, oundgängligen torde fordras, att

lämpliga prydnader uppsattes å de i densamma ingående fyra stenpelama eller piedestalerna.

För att erhålla förslag till sådana prydnader hade fullmäktige vänt sig

till riksdagshusets arkitekt Aron Johansson, vilken i enlighet med fullmäktiges

uppdrag från olika konstnärer anskaffat alternativa förslag till nämnda pelares

dekorering antingen med urnor eller med statyer. Fullmäktige förklarade, att enligt

deras mening statyer ägde företräde framför urnor och uttalade såsom sin åsikt,

att genom uppsättandet av vackra statyer i brons å dessa pelare barriärens utseende

skulle i hög grad vinna och denna anordning verksamt bidraga till förskönande

av platsen framför riksdagshuset. På grund härav hemställde fullmäktige

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 34 höft. (Nr 49). 1

Fullmäktige

i tiksgäldskontoret.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

om anvisande av ett belopp av högst 40,000 kronor för ifrågavarande ändamål.

En av fullmäktige var emellertid skiljaktig från beslutet och uttalade den meningen,

att frågan om stenpelarnas dekorering borde avgöras i sammanhang med frågan

om prydandet av platsen framför riksdagshuset.

Fullmäktiges framställning tillstyrktes av statsutskottet. Båda kamrarna

avslogo emellertid densamma. I de debatter, som föregingo besluten, uttalades bland

annat, att ärendet befunne sig i ett outrett skick samt att ordnandet av riksdagshusplatsen

borde ske i ett sammanhang efter en enhetlig plan.

Frågan har nu upptagits av förste arkivaren i riksarkivet, filosofie doktor

L. M. Bååth och arkitekten Aron Johansson. Doktor Bååth har i en den 29 sistlidne

januari till fullmäktige ingiven skrivelse'') efter en längre motivering föreslagit,

att frågan om Helgeandsholmens konstnärliga ordnande i ett planmässigt sammanhang

måtte anförtros åt en kommitté av konstnärer och representanter för riksdagen,

vilken nämnd borde vara så sammansatt, att de resultat, vartill den byggnadshistoriska

forskningen numera kommit, kunde läggas till grund för den slutliga

planens uppgörande. Arkitekten Johansson har utarbetat och till fullmäktige

ingivit skisserat förslag till ordnande av riksdagshusplatsen.

Sedan fullmäktige hos kungl. byggnadsstyrelsen anhållit om yttrande över

det av doktor Bååth framlagda förslaget, hava fullmäktige den 11 i denna månad

från styrelsen mottagit sådant yttrande -). Vid yttrandets avgivande har styrelsen,

enligt vad fullmäktige inhämtat, haft kännedom om arkitekten Johanssons ovan

omförmälda förslag.

Enligt fullmäktiges mening bör den föreliggande frågan om Helgeandsholmens

slutliga ordnande icke längre undanskjutas. Då med hänsyn till platsens läge

och monumentala karaktär frågans lösning kräver en omsorgsfull och allsidig utredning,

synes det fullmäktige lämpligast, att, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, en

nämnd tillsättes med uppdrag att verkställa en sådan utredning och för detta ändamål

anordna en allmän pristävlan bland svenska arkitekter. Program för tävlingen

bör givetvis utarbetas genom nämndens försorg.

Vad beträffar nämndens tillsättande, synes lämpligen kunna uppdragas åt

fullmäktige att ombesörja detta. Förslagsvis skulle nämnden bestå av sju personer,

nämligen två representanter för riksdagen, utsedda av fullmäktige i samråd med

kamrarnas talmän, två representanter, som fullmäktige utse inom sig, två representanter

för de arkitektoniska och konstnärliga intressena, utsedda av byggnadsstyrelsen,

samt en representant för Stockholms stad, utsedd av stadsfullmäktige.

Beträffande pristävlingen hava fullmäktige tänkt sig utfästandet av tre pris å exempelvis

5,000, 3,000 och 1,500 kronor. För detta ändamål skulle sålunda erfordras

omkring 10,000 kronor. Härjämte måste nämnden disponera nödigt belopp såsom

ersättning för biträde vid utarbetandet av program, ifrågakommande ersättning till

nämndens ledamöter, arvode åt sekreterare m. m. Sistnämnda utgifter synas kumia

begränsas till omkring 5,000 kronor. Inalles skulle sålunda krävas omkring 15,000

kronor. Då det givetvis ej är möjligt att noggrant beräkna kostnaderna, torde

emellertid det anslag, som kan komma att beviljas, böra givas karaktären av förslagsanslag;

och bör anslaget utgå av förslagsanslaget till riksdags- och revisions - kostnader samt kostnader för riksdagens hus.»

*) Återfinnes i bilaga 1.

5) » » » 2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 49.

S

Utskottet delar fullmäktiges mening därom, att den föreliggande

frågan om Helgeandsholmens slutliga ordnande icke längre bör undanskjutas

och har icke heller något att erinra mot att i enlighet med

byggnadsstyrelsens förslag en särskild nämnd tillsattes med uppdrag

att verkställa erforderlig utredning i ärendet och för detta ändamål

anordna en allmän pristävlan blaud svenska arkitekter. Vad beträffar

denna nämnd och dess tillsättande, anser utskottet, att den bör bestå av

nio personer. Av dessa torde fyra böra representera riksdagen samt

utses av fullmäktige i samråd med kamrarnas talmän. Någon av dessa

representanter torde lämpligen böra utses bland fullmäktige. Vidare

torde Stockholms stad böra företrädas av två representanter, valda av

Stockholms stadsfullmäktige. Slutligen synes böra anförtros åt byggnadsstyrelsen

att utse övriga tre ledamöter i nämnden för att representera

de arkitektoniska och konstnärliga intressena, varvid tillfälle bör beredas

intresserade föreningar och sammanslutningar att inkomma med förslag.

Kostnaden har av fullmäktige beräknats till omkring 15,000 kronor,

och torde för ändamålet ett förslagsanslag å nämnda belopp böra anvisas

att utgå från förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader samt

kostnader för riksdagens hus.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret

att i överensstämmelse med vad här ovan angivits låta

utreda frågan om Helgeandsholmens slutliga ordnande,

dels ock bemyndiga fullmäktige att av förslagsanslaget

till riksdags- och revisionskostnader samt

kostnader för riksdagens hus för ändamålet använda

ett belopp av förslagsvis 15,000 kronor.

Stockholm den 9 maj 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDEN STJERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstiema, Wickman, Boos, Enhörning, Hedenström och

Modig samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Bogren, Jonsson i Gumboda,

Edbom, Borggren, Lindvall och Bdcklund.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Bil. 1.

Fil. Dr. L. M. Mtlis yttrande.

Bland de arbeten, som ännu återstå, innan Helgeandsholmen blivit mera slutgiltigt

ordnad på ett konstnärligt sätt, är det tvenne, som närmast påkalla uppmärksamhet.

Det ena är uppförandet av den länge planerade stenbron i Drottninggatulinjen,

vartill ritning föreligger i huvudsaklig överensstämmelse med den

gamla Norrbros monumentala arkitektur. Helgeandsholmens stadsbild skulle vinna

oerhört i estetiskt värde, om en sådan bro byggdes och så snart som möjligt finge

ersätta den fruktansvärt fula järnbron, som hänger över strömmen. Det andra av

de nämnda avslutningsarbetena är jämförelsevis litet, men estetiskt sett icke mindre

viktigt, och torde böra skyndsammast utföras så mycket hellre, som det knappt är

ett halvgjort arbete. Jag åsyftar uppställandet av konstverk på de fyra tomma

piedestalerna å stenbarriären utmed Norrbropassagen. Det är på ett förslag i

denna fråga, som jag härmed vördsamt tillåter mig fästa herrar riksgäldsfullmäktiges

synnerliga uppmärksamhet.

Riksdagen uppdrog 1906 åt riksgäldsfullmäktige, som efter riksdagshuskommitténs

upplösning äga att draga försorg om riksbyggnadernas underhåll och behandla

uppkommande byggnadsfrågor på Helgeandsholmen, att mot Norrbro begränsa

platsen framför riksdagshusets huvudfarad medels en barriär av sten. Detta

arbete utfördes 1907 för en kostnad av 24,022 kronor och 50 öre. Denna barriär

avdelas i mitten av fyra kraftiga stenpelare eller piedestaler i rät linje utmed

Norrbro, på vilka sedermera konstverk skulle uppställas. Beslutet om uppförandet

av denna stenbarriär förestavades ingalunda av någon konstnärlig förutsättning hos

riksdagen; huvudsaken var att i fall av behov kunna avstänga riksdagshusplatsen

från Norrbros stora trafikled. Icke desto mindre har man även inom riksdagen

uttalat missnöje över barriären, sedan den väl uppsatts, utan att man dock ännu

vet, vad man skall ställa på de tomma piedestalerna.

I skrivelse den 30 januari 1908 till statsutskottet framhöllo riksgäldsfullmäktige,

att barriären ifråga icke kunde »göra sig fullt gällande och verka estetiskt tilltalande»

utan prydnader å piedestalerna. Genom riksbyggnadernas arkitekt Aron

Johansson anskaffades från olika konstnärer förslag till dekoration antingen med

urnor eller statyer, de senare föreställande i allegoriska figurer vetenskap, konst

(och litteratur) handel och sjöfart samt industri och jordbruk. Fullmäktige valde

statyförslaget och hemställde om anskaffandet av fyra statyer i brons för en kostnad

av 40,000 kronor, varvid en reservant var av skiljaktig mening. Han ansåg

nämligen, att dekoreringen av stenpelama borde ske i sammanhang med prydandet

av hela platsen framför riksdagshuset. Om man nu beslöte sig för dessa statyer,

och det sedermera bleve fråga om att pryda platsen med något monumentalt

konstverk såsom en fontän eller staty, skulle man bli ställd inför valet att antingen

uppoffra den konstnärliga helhetsverkan eller borttaga statyerna, varigenom den på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

5

dem nedlagda kostnaden bleve alldeles förspilld. Men fullmäktige ansägo dock, att

statyerna icke kunde hindra ordnandet av platsen i dess helhet.

Framställningen tillstyrktes av statsutskottet och förelädes riksdagen till

avgörande. Det visade sig dock, att reservantens åsikt om nödvändigheten av

riksdagshusplatsens ordnande efter viss plan och i ett sammanhang hade riksdagen

för sig. Vid debatten i de båda kamrarna den 1 april 1908 framhölls, att hela

ärendet befann sig i ett outrett skick, då det icke tagits hänsyn till, i vad mån

stenbarriärens prydande med konstverk utgjorde en del av eu fullständig plan för

ordnandet av riksdagshusplatsen. Då det gällde att konstnärligt pryda en av de

förnämsta och mest imponerande arkitekturplatser i vårt land, hade man försummat

att uppgöra en bestämd plan, och man äventyrade därför den estetiska

enhetligheten, ifall man bestämde sig för en mindre fråga och därigenom bunde sig

vid utförandet av en större. Och denna större fråga tänkte man sig vanligen i en

monumental anläggning i form .av staty eller fontän inne på riksdagshusplatsen.

Även däri ansågs förslaget vara outrett, att de projekterade allegoriska statyerna

vore mindre lyckligt skisserade och för övrigt alltför banala och obegripliga för

allmänheten.

Den förhoppningen uttalades emellertid, att en verklig plan för hela riksdagshusplatsens

konstnärliga ordnande snart nog skulle kunna uppgöras, och att en

sådan plan skulle bland konstnärerna komma att omfattas med levande intresse.

Som direktiv för lösningen av detta problem uttalades den önskan, att statyer av

historiskt betydande personligheter skulle väljas i stället för allegoriska sinnebilder.

Så yttrade greve Douglas bland annat: »Sådana statyer skulle här försvara sin plats,

och därmed skulle början vara gjord till vad jag för min del länge önskat, att

nämligen statyer av framstående svenske män, fältherrar, statsmän och vetenskapsmän,

måtte komma att få pryda huvudstadens gator och torg. I den riktningen

böra dessa fyra figurer uttänkas och framställas i samband med en fullständig plan

för hela riksdagsplatsens ordnande. Att någon tid skulle förgå, under vilken dessa

pelare finge kvarstå såsom ett slags frågetecken, är en sak, som enligt min uppfattning

är av mycket ringa betydelse; huvudsaken är, att man får hit någonting,

som är värdigt och för huvudstaden prydande.» Inom riksdagen uttalades även den

önskan, att en särskild konstnärsnämnd finge taga hela frågan om hand.

Ett årtionde har sedan dess gått utan att frågan hunnit närmare sin lösning.

Det var icke på grund av sparsamhetsskäl, som riksdagen förkastade förslaget till

statyer å stenbarriären, tvärtom var intresset livligt för ett nytt och bättre förslag.

Men genom det sålunda givna uppslaget hade frågan om riksdagshusplatsens planmässiga

ordnande i ett sammanhang upptagits i hela dess vidd som kombinerad konstnärlig

och historisk fråga. Intresset har tydligen icke räckt till för denna mångsidiga

behandling av problemet om den konstnärliga gestaltningen av Helgeandsholmens

öppna delar. Härvidlag är det icke tillräckligt med att utvälja vissa historiska

personer för statydekorationen vid Norrbro eller att äga konstnärssinne för det

estetiskt verksamma. Uppgiften bör lösas företrädesvis med hänsyn till den traditionella

svenska klassicism som uppkommit i Stockholms slott och på denna strängt

historiska trakt har sin obestridliga hemortsrätt. Det är med andra ord stadsbilden

i dess arkitekturhistoriska karaktär, som först och sist bestämmer det planmässiga

ordnandet av Helgeandsholmens öppna partier framför slottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(| Bankoutskottets utlåtande Nr 11).

Utgår man från denna synpunkt, bör först och främst iakttagas, att riksdagshusplatsen

icke endast är en öppen plats framför riksdagshuset, utan att den har

en vida större och centralare uppgift. Den utgör jämte Norrbroområdet en öppen

forplats till Stockholms slott. Denna plats har visserligen inkräktats västerifrån av

den valdiga riksbyggnadskomplexen och det var just denna olägenhet, som väsentligen

ledae oppositionen mot nksbyggnadens förläggande till Helgeandsholmen Men

det oaktat har riksdagshusplatsen just den störa Öppenhet, som gör den beroende

a.v,,s,°ttet, icke av riksdagshuset, och det är alltså med bestämmande hänsyn till

slottet som Helgeandsholmens östra del bör ordnas. I mitt av statsmedel underlif.

arbete »Helgeandsholmen och Norrström» bär jag skildra! de olika förslag

Helgeandsholmens arkitektoniska ordnande framför slottet, som uppgjordes redan

av Nikodemus Tessm d. y. och sedan fortsattes efter hans principer och i hans

anda särskilt av Adelcrantz och Palmstedt för att i våra dagar komma till det nuvarande

resultatet. I denna arkitekturhistoriska utveckling på Helgeandsholmen

nava i regel samma ledande grundsatser gjort sig gällande, emedan slottets klassicistiska

std vant och fortfarande är så överväldigande, att det trots senare tiders

brist på klassisk bildning vant omöjligt att bortse från slottets krav på anpassning

etter dess nordfasads mäktiga nonsontallinje. Genom sin slottsskapelse har alltså

V58?1"1, tvenne sek er visserligen kunnat vidmakthålla sin fordran på en klassicistisk

stadsbild framför slottet, vilken numera framträder genom klassicismen i riksdagshuset

och vid Gustaf Adolfstorg. ö

Men slottsbyggnaden har icke kunnat säga mer, än vad den själv fordrar,

och det torde icke vara många bland våra arkitekter och övriga konstnärer

s°m äga erforderlig kännedom om, hur deras föregångare i äldre tider sökt förverkliga

de estetiska krav, som slottet uppställer. Den nuvarande stadsbilden framför

slottet är till sin grundtanke riktig, men har icke konsekvent genomförts. Utan

att känna den historiska lagbundenhet, som faktiskt föreligger, torde man icke heller

kunna komma till konstnärlig och historisk konsekvens, när den speciella frågan

om riksdagshusplatsens ordnande skall upptagas.

Historiskt och arkitektoniskt sett är det oriktigt att tala om , riksdag}]usplatsen»,

den borde snarare kallas »slottsplatsen», varav den förra blott är en mindre

j „’•£ Slottsplatsen omfattar även Gustaf Adolfstorg; det är hela den väldiga vyn

härifrån mot slottet, som sammanfaller med slottsplatsen. Genom denna slottsplats går

Norrbro rakt fram på slottets huvudaxel; bron är liksom ryggraden i denna utomordentliga

stadsbild. Denna egendomlighet har städse varit föremål för svenska

arkitekters särskilda intresse. Redan Tessin föreslog i det stora projektet 1713 _

Helgeandsholmens arkitektoniska grundlag att den stora stallgården, som motsvarar

riksdagshusplatsen, skulle mot Norrbro avgränsas medelst en låg mur, under

det att den östra sidan av Norrbro med en halvrundel nedanför motsvarande nuvarande

Strömparterren, skulle vara fri. Därigenom kom perspektivet på slottets

huvudaxel att liksom begränsas av den västra murlinjen och sålunda fördjupas.

Denna tessinska betoning av slottets huvudaxel, som redan den vertikalt mot slottstasadens

honsontallinje gående Norrbro medför, skärptes i ännu högre grad i de av

. delciantz och Palmstedt uppgjorda projekt till jämförelsevis höga monumentala

längor å ömse sidor om Norrbro, av vilka slutligen endast den östra skulle utföras.

, , .e|lini,l.ln .räva,!l efter fördjupning av perspektivet å eu monumentalbyggnads

huvudaxel tillhör för övrigt den klassicistiska byggnadskonstens yttre anlägg
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 49.

7

ningar. Helgeandsholmens byggnadshistoria har ännu liera exempel än de nyssnämnda

pä, huru man bäst trodde sig finna denna fördjupning. Utan att här söka

avgöra, vilket av de många förslag till denna frågas lösning bäst tillgodoser den

estetiska smakens fordringar — jag får härvid hänvisa till mitt ovannämnda arbete

om Helgeandsholmen — torde så mycket vara visst, att tanken på uppställande avstatyer

å de fyra piedestalerna är fullt överensstämmande med den klassicism, som

man har rätt att fordra framför Stockholms slott. Barriären verkar med sina

tomma piedestaler visserligen flack och ytlig, men dessa äro dock tillräckligt höga

för att redan nu vid en blick på slottsportalen från en plats något väster om

Gustaf Adolfsstatyn giva en säker föreställning om den fördjupning av perspektivet

på slottets huvudaxel, som måste inträda, sedan statyer uppställts. Det torde därvid

framgå, att statyerna böra vara så höga, som piedestalerna medgiva, alltså helst

stående figurer, och att dekorering med låga allegoriska statyer eller urnor knappast

torde kunna bilda en tillräckligt verksam avslutningslinje mot väster. Huruvida de

fyra statyerna skulle dubbleras genom ytterligare mitt emot placerade statyer åt

Strömparterrbarriären till. må här lämnas därhän. Jag nöjer mig med att hänvisa

till det klassiska bromönstret, den med statyer å ömse sidor dekorerade Aeliusbron,

vertikalt inställd mot San Angelos borg i Rom.

I detta sammanhang torde riktigheten av den anmärkning tillbakavisas, som

velat göra gällande, att planen för stenbarriären vore mindre lyckad. Anläggningen

med insvängda flyglar tillhör den klassicistiska anläggningen och har sin motsvarighet

redan i de båda halvrunda flyglarna å västra slottsgården. Stenbarriären påminner

för övrigt om en på just samma ställe uppförd paviljongarkitektur i fransk 1700- tals klassicism, vilken anläggning nedrevs i början av i800-talet (jfr. Helgeandsholmen

II, s. 25).

Stenbarriären har således både historisk och estetisk giltighet av den betydelse,

att den redan nu och på förhand kan göra anspråk på att bestämma den

plan för Helgeandsholmens ordnande i ett sammanhang, som riksdagen anser vara

önskvärd. Men greppet på detta konstnärliga problem har utan tvivel blivit oriktigt.

Man har glömt, att konstverk på Helgeandsholmen icke betingas av sig själva —

utan av stadsbilden, och man har ännu mindre insett, att denna stadsbild bestämmes

övervägande, för att icke säga uteslutande, av slottet. Man bär gått ut från den

föreställningen, att ett kvantitativt större konstverk bestämmer, huru de små konstverken

skola bli, under det att rätta förhållandet tvärtom är det, att den av slottet

dominerade stadsbilden avgör, om även det större konstverket överhuvudtaget skall

komma till. Denna fråga saknar icke heller sin historiska belysning. Sä föreslog

Adelcrantz 1791 en staty av Gustav III å en halvrundel öster om Norrbropassagen

dels ensam, dels med en fontän mitt emot och väster om nämnda passage.

Beträffande frågan om det slags statyer, som skulle uppställas a stenpelarna,

torde den allmänna meningen säkerligen med förkärlek omfatta den inom riksdagen

uttalade önskan, att det borde bli statyer av historiska personer. Jag har i mitt

arbete (II, s. 270) föreslagit statyer av Klas Fleming, Nikodemus Tessin d. y., Karl

Fredrik Adelcrantz och Erik Palmstedt, vilkas drag äro kända från förträffliga målningar

och skulpturer.

Detta förslag torde först och främst ur lokallnstorisk synpunkt ha alla skal

för sig. Det är mer än märkvärdigt, att Stockholms första och kanske största

överståthållare, den frejdade sjöhjälten Klas Fleming, ännu saknar sin staty i huvud
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 49,

staden. Han genomdrev i stor stil den väldiga gatureglering i Stockholm, som ännu

väsentligen består, och han gav därvid Helgeandsholmen den stadsplan, som delvis

bestod ända till riksbyggnadernas uppförande. Han utvalde åt sig en tomt på

Helgeandsholmen och byggde där ett ståligt renässanspalats till traktens försköning.

Han var därjämte ståthållare pa Stockholms slott och bär en betydande plats även

i slottets historia. Icke mindre märkvärdigt är, att själva Tessin likaledes saknar

sin staty, och var skall denna stå, om icke just framför hans egen slottsskapelse

och på Helgeandsholmen. Den stadsplan på Helgeandsholmen, som Fleming genomförde,

ändrade Tessin efter en ny tids krav på ett genialiskt sätt, och det är denna

stadsplan, som nu föreligger, ehuru icke alltid konsekvent genomförd. Av Tessins

efterföljare är Adelcrantz den snillrikaste, det stora lysande svenska kulturnamnet

från frihetstiden och den gustavianska tiden. Det var han, som byggde det gamla

operahuset, som skapade vår Norrbro och genom liera förslag sökte lösa Helgeandsholmens

svåra byggnadsfrågor. Adelcrantz fullbordade väsentligen den inre dekoreringen

av Stockholms slott, i vars byggnadshistoria han vid sidan av Taravel

spelar den kanske största rollen efter Tessin. Var är platsen för en staty av Adelcrantz

om icke just på Helgeandsholmen och framför slottet, där han presterat sä

mycket av sina snillegåvor? — Det fjärde namnet Erik Palmstedt är kanske till

följd av forskningens försummelser mindre känt för vårt folk. Han var emellertid

icke endast arkitekten, som så intimt samarbetade med Adelcrantz, att det kan

vara svårt att avgöra, vilken av dem båda den största äran tillkommer för de många

projekten till Helgeandsholmens försköning. Han var dessutom det praktiska snillet,

som byggd,e Norrbro och övervann dess stora tekniska svårigheter. Han var ingalunda

endast Adelcrantz’ medarbetare, utan tvärtom en självständig konstnär/den

store representanten vid sidan om Desprez för den nygrekiska klassicismen. Det

var Palmstedt, som uppgjorde åt Gustaf III stora projekt till en värdig klassicistisk

miljö åt slottet ej blott på Helgeandsholmen, utan även vid slottsbacken. Det var

lian, som byggde det ståtliga Bondeska palatset vid Norrström å nuvarande B osenbad

och som anordnade den nuvarande fasaden å f. d. arvfurstens palats vid Gustaf

Adolfs torg. Var skall hans staty stå, om icke just på den fjärde stenpelaren å

barriären vid Norrbro?

Men dessa personer äro ej blott lokalhistoriskt hänvisade till Helgeandsholmen

som den stora siottsplatsen. Inom svensk odling representera de på denna

plats en konsthistorisk utveckling. De äro väl förtjänta av att deras minnen inpräglas

ytterligare i folkmedvetandet. Den del av svensk odling, som tillhör politiken,

har flitigt representerats genom statyer av våra kungar och statsmän. Det

kan vara på tiden, att vårt folks rikedom på det kulturella området också får sina

sinnebilder. Det av mig framlagda förslaget torde vara ägnat att på ett bildande

och uppfostrande sätt väcka det allmänna intresset för det historiskt giltiga i den

förnämsta stadsbild, som den svenska konsten genom sekler skapat just genom de

personligheter, vilkas statyer borde resas i den miljö varest de verkat, Fasthåller

man vid denna synpunkt och söker realisera en viss historisk tankegång i valet av

statyer, så torde det vara svårt att här göra ett annat urval med bibehållen konsekvens

och sammanhang.

Den invändning som skulle kunna göras mot mitt förslag, vore, att det icke

tillgodoser tanken på politiska personligheter inom den svenska folkrepresentationens

historia. En barriär framför riksdagshusplatsen borde ju dekoreras med statyer av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

i)

parlamentariker. Louis De Geer vore väl självskriven, men det måste då förutsättas,

att valet av de tre andra politikerna sker systematiskt i syfte att väcka

vår eftertanke om en politisk utveckling liksom jag i mitt förslag sökt symbolisera

en lokalhistorisk och byggnadshistorisk genesis i norrströmstraktens och slottets,

ja hela Sveriges, historia. Att ersätta t. ex. Palmstedt mod Louis De Geer, men

behålla de övriga av mig föreslagna personligheterna, vore en kompromiss

mellan de båda tankegångarna, som saknar konsekvens. Antingen det ena eller

det andra.

Med anledning av vad jag nu anfört får jag vördsamt hemställa, att herrar

fullmäktige ville vidtaga nödiga åtgärder för att få den gamla statyfrågan omsider

avgjord. De tomma piedestalerna böra icke längre få stå som fattigdomsbevis för

svensk kultur, därför att vi icke ännu veta, vad vi skola ställa på dem. Jag tilllåter

mig vördsamt föreslå som en lämplig utväg, att frågan om Helgeandsholmens

konstnärliga ordnande i ett planmässigt sammanhang anförtros åt en kommitté av

konstnärer och av representanter för riksdagen, vilken nämnd borde vara så sammansatt,

att de resultat, vartill den byggnadshistoriska forskningen numera kommit,

kunde läggas till grund för den slutliga planens uppgörande. Det torde icke

vara omöjligt, att ett slutligt förslag skulle kunna framläggas redan för 1920 års

riksdag.

Bil. 2.

Byggnadsstyrelsens yttrande.

I skrivelse den 6 nästlidne februari haven I anhållit om byggnadsstyrelsens

yttrande rörande av arkivarien L. M. Bååth hos fullmäktige gjord hemställan, om

att fullmäktige ville vidtaga nödiga åtgärder för att få frågan om Helgeandsholmens

konstnärliga ordnande i ett planmässigt sammanhang omsider avgjord.

Arkivarien Bååth föreslår, att frågan anförtros åt en kommitté av konstnärer

och av representanter för riksdagen, så sammansatt, att den senare tidens

byggnadshistoriska forskning därvid blir representerad.

Arkivarien Bååth har härvid upptagit en tanke, som redan gjort sig gällande

och blev avgörande för 1908 års riksdagsbeslut i fråga om ett då väckt förslag,

att uppsätta statyer av bemärkta män på de fyra piedestalerna å barriären framför

riksdagshuset.

Riksdagen synes endast åsyftat ordnandet av platsen framför riksdagshuset.

Arkivarien Bååth utvidgar frågan att omfatta hela Helgeandsholmens konstnärliga

ordnande i ett planmässigt sammanhang.

Byggnadsstyrelsen håller före, att den nu återuppväckta frågan måste givas

denna senare omfattning om man vill vinna någon fullt tillfredsställande plan för

ordnandet av platsen framför riksdagshuset. Denna plats sammanhänger nämligen

så intimt med Norrbro ur stadsplanesynpunkt, att en eventuell ändring av den ena

anläggningen måhända kan påfordra jämkning även av den andra.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 34 höft. (Nr 49.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Norrbroanläggningen är att betrakta som en förplats till kungl. Slottet och

måste arkitektoniskt ordnas med huvudsaklig hänsyn till denna monumentalbyggnad;

platsen framför riksdagshuset domineras åter av detta senare. Dessa båda

byggnader stå ännu hårt, kallt och oförmedlade emot varandra, liksom Norrbroanläggningen

emot riksdagshusplatsen. Det lider intet tvivel om, att man genom

ett lämpligt ordnande av riksdagshusplatsen och Norrbro med Strömparterren skall

kunna arkitektoniskt tillfredsställande utjämna den ofördelaktiga estetiska spänningen

emellan de mäktiga byggnaderna.

Byggnadsstyrelsen får därföre, i anslutning till arkivarien Bååths förslag,

förorda tillsättande av en nämnd med uppdrag att utreda frågan om ordnandet av

riksdagshusplatsen och Norrbro med Strömparterren. Då denna fråga, även inskränkt

till endast riksdagshusplatsen, är en stadsplanefråga, torde i denna nämnd

Stockholms stad böra vara representerad.

Byggnadsstyrelsen tillåter sig slutligen påpeka önskvärdheten av, att denna

nämnds utredning måtte basera sig på resultatet av allmän pristävlan bland svenska

arkitekter.

STOCKHOLM, ISAAC MAJRCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.