Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

1919-02-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:5, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1919 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 §

1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om

bankrörelse.

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,

nr 48, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda

utdrag av statsrådsprotokollen över finansärenden för den 17 och

31 januari 1919 samt av i lagrådet fört protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga här nedan intagna

Förslag

till

Lag

om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.

lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.

lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga

om bankbolag, vars egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor,

äga tillämpning under tiden intill den 1 juli 1920, där ej Konungen

dessförinnan annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

7

Till ovanberörda statsrådsprotokoll den 17 januari 1919 bär departementschefen

i ärendet anfört följande:

»I en till Kungl. Maj:t den 10 mars 1917 ingiven skrivelse anförde

styrelsen för svenska bankföreningen i huvudsak följande:

Jämlikt 49 och 165 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

finge banks inlåning ej överstiga fem gånger beloppet av bankens egna

fonder. Denna bestämmelse vore avsedd att trygga bankernas soliditet.

En dylik begränsning av bankernas inlåningsrätt, mot vilken redan under

normala förhållanden anmärkningar kunde framställas, vore emellertid

olämplig med hänsyn till de under det pågående kriget uppkomna förhållandena.

Insättningarna i bankerna hade ökats i synnerligen höggrad

och det syntes som om denna ökning ännu icke nått sin kulmen.

Emellertid kunde det antagas, att eu högst avsevärd del av de penningar,

som uppsamlades i bankerna därför att de ej kunde göras fruktbärande på

annat håll, efter kriget åter skulle söka sig ut i rörelsen. Det måste

anses olämpligt, om bankerna till följd av eu tillfällig inlåning skulle

nödgas öka sina fonder till belopp, som komme att i framtiden visa sig

allt för stora. Bestämmelserna i ovannämnda lagrum borde därför få

dispositiv karaktär, så att t. ex. bankinspektionen tillädes rätt att på

därom gjord ansökan för högst ett år åt gången medgiva befrielse från

iakttagande av föreskriften om begränsning av inlåningen.

Lti infordrat utlåtande över berörda framställning anförde bankinspektionen,

bland annat: Vad styrelsen för svenska bankförenin
gen

framhållit beträffande ovannämnda lagbestämmelsers verkan under

de förhållanden, som skapats under det pågående kriget, vore förtjänt

av stort, beaktande. Enligt bankinspektionens åsikt hade styrelsen

anfört fullgiltiga skäl för en förändring under den tid, dessa förhållanden

kunde komma att bestå. Emellertid vore det för vinnande av det

avsedda ändamålet tillfyllest och jämväl i övrigt mest lämpligt, att ifrågavarande

lagbestämmelser genom en provisorisk lag försattes ur gällande

kraft, till en början under ett år och därefter eventuellt för den ytterligare

tid, som av de angivna abnorma förhållandena kunde påkallas.

Då det .emellertid egentligen torde vara allenast de större bankerna med

kontor i landets affärscentra, som rönt den ovan antydda inverkan av

kristiden, men däremot de mindre bankerna, för vilka för övrigt den

ifrågavarande regeln jämväl under normala tider hade sin största betydelse,

icke i nämnvärd mån torde hava berörts därav, borde den provisoriska

lagstiftningen omfatta allenast bankbolag med fonder, som uppginge

till något så när betydande belopp, förslagsvis minst fem miljoner

kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

I överensstämmelse med bankinspektionens yttrande utarbetades

inom finansdepartementet ett lagförslag i ämnet. Sedan från lagrådet

inhämtats utlåtande över lagförslaget, föreslog Kungl. Maj:t i en till

riksdagen avlåten, den 16 april 1917 dagtecknad proposition, nr 249,

riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om visst

undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen

den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 4 maj 1917, nr 142, att riksdagen

bifallit propositionen. Under erinran om vissa inom lagrådet

framställda anmärkningar mot förslaget, vilka syntes varit föranledda av

farhågor för att den provisoriska lagen skulle kunna komma att sättas

ur kraft så plötsligt, att bankerna icke erhölle tillräcklig tid på sig för

avvecklingen, framhöll riksdagen därvid tillika, att enligt riksdagens

mening Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att, därest den provisoriska

lagen ansåges höra träda ur tillämpning, i tid vidtaga sådana åtgärder,

att de befarade olägenheterna bleve undanröjda.

Den 15 maj 1917 utfärdade Kungl. Maj:t lag om visst undantag

från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22

juni 1911 om bankrörelse av följande lydelse:

Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 inom. och 165 § 1 mom. lagen den

22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga om bankbolag, vars

egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor, äga tillämpning under tiden intill

den 1 juli 1918, där ej Konungen dessförinnan annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Sedan bankinspektionen uti infordrat yttrande förordat prolongation

av bestämmelserna i lagen den 15 maj 1917 till den 1 juli 1919,

framlade jag den 10 januari 1918 för Kungl. Magt ett inom finansdepartementet

utarbetat, så lydande förslag till lag i ämnet:

Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den

22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga om bankbolag, vars

egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor, äga tillämpning under tiden intill

den 1 juli 1919, där ej Konungen dessförinnan annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1918.

Över förslaget inhämtades utlåtande från lagrådet, som lämnade

förslaget utan anmärkning, varefter Kungl. Maj:t i en till riksdagen

avlåten, den 22 januari 1918 dagtecknad proposition, nr 33, föreslog

riksdagen att antaga samma förslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

9

Riksdagen anmälde i skrivelse den 19 februari 1918, ur 28, att

riksdagen bifallit propositionen.

Den 2G februari 1918 utfärdade Kungl. Maj:t därefter lag (nr

98) av enahanda innehåll som ovanintagna förslag.

På min begäran om bankinspektionens yttrande, huruvida åtgärder

borde vidtagas för åvägabringande av fortsatt giltighet utöver den 1

juli 1919 av bestämmelserna i lagen den 26 februari 1918, har bankinspektionen

i sin den 19 september 1918 dagtecknade svarsskrivelse

meddelat, att, då de förhållanden, som föranlett nämnda lag, fortfarande

vore för handen och, såvitt bedömas kunde, ännu länge torde komma

att bestå, bestämmelserna i lagen syntes höra prolongeras till den 1

juli 1920.

Enligt vad jag inhämtat från bankinspektionen hade sammanlagda

saldon a å de privata bankernas giroräkningar, vilka saldon den 31 oktober

1917 uppgått till 691,330,350 kronor, den 30 september 1918 stigit till

973,610,289 kronor och den 30 därpå följande november, som är den

sista dag, för vilken slutsumman är känd, till 1,020,708,195 kronor.

Uppenbarligen kommer behovet av de, senast genom lagen den

26 februari 1918, meddelade undantagsbestämmelserna att göra sig

gällande ännu någon tid efter den 1 juli 1919. Jag anser därför, att

bestämmelserna böra förlängas att gälla under ytterligare ett år, med

rätt för Konungen att, därest omständigheterna därtill föranleda, tidigare

sätta bestämmelserna ur kraft.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.

Såsom i statsrådsprotokollet erinras, hade sammanlagda saldona å

de privata bankernas giroräkningar, vilka saldon den 31 oktober 1917

uppgått till 691,330,350 kronor, den 30 september 1918 stigit till

973,610,289 kronor och den 30 därpå följande november, sista dagen,

för vilken slutsumman då var känd, till 1,020,708,195 kronor. Enligt

numera tillgängliga statistiska uppgifter uppgingo dessa saldon den 31

december 1918 till 1,042,494,186 kronor.

Då de förhållanden, som föranlett ifrågavarande undantagsbestämmelser,

fortfarande äro för handen och väl ännu någon tid framåt torde

komma att bestå, synes det vara lämpligt, att lagen förlänges, på sätt

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 3 höft. (Nr 3—6.) 2

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

förslaget innehåller. Utskottet vill i detta sammanhang erinra vad som

framhölls redan av 1917 års riksdag i anledning av uttalade farhågor

för att den provisoriska lagen skulle kunna komma att sättas ur kraft

så plötsligt, att bankerna icke erhölle tillräcklig tid på sig för avvecklingen

eller att enligt riksdagens mening Kungl. Maj:t icke skulle underlåta

att, därest den provisoriska lagen ansåges böra träda ur tillämpning,

i tid vidtaga sådana åtgärder, att de befarade olägenheterna bleve

undanröjda.

Då det emellertid torde få anses vara önskvärt, att de genom

kriget framkallade provisoriska bestämmelserna på olika områden, så

snart ske kan, avvecklas, har utskottet för sin del ansett det vara nödigt,

att redan nu utredning verkställes, huruvida eu återgång till det i lagen

bestämda förhållandet mellan bankernas inlåning och deras fonder må

anses lämplig eller huruvida förändrade föreskrifter i detta avseende

äro av behovet påkallade.

Åberopande vad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 februari 1919.

På .bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Ekman, Gustafsson, Neiglick, friherre Lancjeuskiöld,

Wickman och Schyller samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Bogren, Sommelius, Jonsson i Gumboda, Borggren,

Bäcklund, Olsson i Berg och Lovén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:18 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lag s. 7 i texten