Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av räckt motion om ändring i fastställda grunder för resekostnadsersättning till riksdagens ledamöter för resa till och från riksdagen.

1919-05-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:55, Utlåtande, i anledning av räckt motion om ändring i fastställda grunder för resekostnadsersättning till riksdagens ledamöter för resa till och från riksdagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banlioutslcottets utlåtande Nr Si.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1919 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av räckt motion om ändring i fastställda

grunder för resekostnadsersättning till riksdagens ledamöter

för resa till och från riksdagen.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 176, kar herr Molin

hemställt, »att riksdagen med upphävande av alla tidigare beslut rörande

resekostnadsersättningen till och från riksdagen måtte besluta, att sådan

ersättning, dock utan beräkning av dagtraktamente, hädanefter skall utgå

enligt första klassen i gällande resereglemente».

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»De bestämmelser om ersättning för resekostnad till och från riksdagen,

som hittills tillämpats för riksdagens ledamöter, kunna i många hänseenden anses

numera särdeles otillfredsställande. Dels hava bestämmelserna utfärdats vid olika

tillfällen och hava behövt så många ändringar och tillägg, att det erbjuder svårigheter

att taga rätt på dem alla, dels hava de för det mesta tillkommit under

så olika förhållanden mot nutidens, att de i många fall icke uppfylla sitt ändamål

att verkligen beräkna skälig ersättning för kostnaderna under resan.

De nuvarande bestämmelserna, sådana de tillämpats eller i varje fall stå

skrivna, äro följande:

Skjuts: 3 kronor per skjutsmil (bestämt vid 1868 års riksdag, se 9 saml.

nr 120).

Ångbåt: ersättning för enkel hyttplats (bestämt vid samma riksdag).

Järnväg: å statsbana: avgift för 1 klass å snälltåg (1867 års riksdag). Sådan

avgift beräknas även å delar av statsbana, där 1 klass ej förekommer (enligt

fullmäktiges i riksgäldskontoret bestämmelse den 15 februari 1894). För resa å

norra stambanan å längre sträcka än 300 kilometer utgår ersättning för plats

i andra klassens vagn å persontåg med tillägg av 3 V* öre per kilometer (i enBihang

till riksdagens protokoll 1919. 8 saml. 39 käft. (Nr 55.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Banhoutskottets utlåtande Nr 55.

lighet med riksdagens beslut år 1865, i vilket dock orden »blandat tåg» användes).

Avgift för sovkupé å statsbana beräknas, då resan skett med sådant tåg att

en dylik avgift måst erläggas (bestämt vid 1895 års riksdag).

Privatbana: ersättning för bästa i taxan för respektive banor upptagna klass

(bestämt vid 1881 års riksdag).

Transport av reseff''cider beräknas från och med 1900 års riksdag i överensstämmelse

med resereglementet i svensk författningssamling, alltså enligt senaste

upplaga av detta med 1 krona vid vardera av resans ändpunkter samt vid andra

tillfällen, då sådan transport måst verkställas.

Dessutom bar vid enstaka tillfällen förekommit:

Båtlega: för vilken ingen rilcsdagsbestämmelse finnes, men som av vederbörande

riksdagsmän upptagits till självkostnadspris.

Efter införandet av provisoriska avgifter å statsbanorna bava bestämmelserna

om särskild ersättning per bankilometer för de norrländska riksdagsmännen

av sig självt och utan riksdagsbeslut bortfallit, så att alla numera utfå ersättning

enligt första klass.

Det torde vara överflödigt att referera de motiv, varpå riksdagen vid varje

tillfälle grundat sina beslut, liksom också att mera ingående motivera det olämpliga

och otidsenliga förfaringssättet vid beräkningen av riksdagsmännens resekostnader.

Särskilt olämplig och orättvis är bestämmelsen om tre kronor per

skjutsmil, då maximiskjutslegan ingenstädes här i landet numera upptager ett

så blygsamt belopp.

Det synes som borde riksdagen göra rent bord med alla de nu gällande

olämpliga bestämmelserna rörande resekostnadsersättningen till och från riksdagen

och i stället besluta, att sådan ersättning, dock utan beräkning av dagtraktamente,

hädanefter skall utgå enligt första klassen i gällande resereglemente.

»

Med. anledning av motionen, som hänvisats till bankoutskottets förberedande

behandling, anförde utskottet i en den 6 sistlidna mars till fullmäktige

i riksgäldskontor avlåten skrivelse följande:

»Motionären framhåller bland annat, hurusom bestämmelserna i fråga om

beräkningen av riksdagsmännens resekostnader vore olämpliga och otidsenliga

och att särskilt bestämmelsen om en ersättning av 3 kronor för skjutsmil vore

orättvis.

Även utskottet är av den mening, att nu gällande föreskrifter i detta ämne

äro delvis föråldrade och icke motsvarande de nuvarande förhållandena, varför

de torde böra snarast möjligt underkastas revision, så att den ersättning, som

lämnas, mera än vad nu är fallet, motsvarar den verkliga kostnaden.»

Med åberopande härav anhöll utskottet, att fullmäktige, med beaktande

av nyssnämnda, liksom i motionen angivna synpunkter, ville låta

utarbeta och därefter till utskottet inkomma med förslag till ändrade be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

BankontslcoHets utlåtande Nr 55.

3

stäinmelser rörande ersättning åt riksdagens ledamöter för deras resekostnader

till och från riksdagen.

På grund kärav kava fullmäktige med skrivelse den I innevarande

maj överlämnat uppgjort förslag i ämnet, så lydande:

»Bestämmelser angående resokostnadsersättniug åt riksdagens ledamöter.

För resa till ock från riksdagen äga riksdagens ledamöter åtnjuta kostnadsersättning

enligt följande grunder:

Besa på järnväg:

Avgift för plats i kögsta vagnsklass, som i tåget framföres.

Besa på fartyg:

Avgift för dubbel hyttplats eller, när bytt icke förekommer, salongsplats.

Besa på landsväg:

Lega för skjuts med två hästar efter i orten gällande pris.

Har vid färd på järnväg riksdagsman nattetid under minst två timmar begagnat

sig av plats i sovvagn, utgår gottgörelse för den avgift, han för sådan

plats erlagt.

Riksdagsman må vid färd på järnväg tillgodoräkna sig ersättning för resgodsbiljett,

berättigande till inskrivning av 25 kilogram resgods.

Vid resa på järnväg eller fartyg äger riksdagsman uppbära ersättning för

transport av effekter vid resans början och slut med tre kronor för vardera

gången.

Då riksdagsman under pågående riksdag besöker hemorten och jämlikt §§

12 och 23 riksdagsordningen är berättigad att av statsmedel undfå ersättning

för därav föranledd resekostnad, utgår ersättningen därför jämväl på sätt ovan

angivits.

Beträffande de särskilda bestämmelser, som ovanstående förslag innehåller,

anföra fullmäktige vidare följande.

»Vid resa på järnväg utgår ersättningen till riksdagsmännen för närvarande

å statens järnvägar med avgiften för plats i första klass vagn och å enskild

järnväg med avgiften för plats i högsta förekommande vagnsklass. 1 dessa föreskrifter

torde endast den ändring böra vidtagas, att ersättning må beräknas för

högsta vagnsklass, som framföres i det tåg, med vilket resan företagits.

Fullmäktig < - i riksgäldskontoret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

B an Jern t sb o tte ts utlåtande Nr 55.

Då persontrafiken å statsbanorna i Norrland beträffande vagnsklasserna är

ordnad på samma sätt som i övriga delar av landet, finnes ej anledning att bibehålla

särskilda bestämmelser rörande reseersättning till de norrländska riksdagsmännen.

Enligt beslut av 1895 års riksdag utgår ersättning för sovvagnsbiljett endast

i de fall, att resan skett med sådant tåg, att plats i första klass vagn ej

kunnat erhållas, med mindre dylik biljett samtidigt utlösts. Detta stadgande

torde ej vara fullt tillfredsställande. För rätt till gottgörelse för sovvagnsbiljett

bör enligt fullmäktiges mening fordras, dels att resan ägt rum under natten,

dels oek att plats i sovvagn därvid begagnats under eu viss minimitid, som lämpligen

ansetts kunna sättas till två timmar.

Då särskild avgift numera av statens järnvägar uttages för inskrivning

(pollettering) av resgods, har i förslaget intagits stadgande om rätt till gottgörelse

för sådan avgift. Stadgandet avser emellertid endast resgods till en vikt

av högst 25 kg., och avgift för s. k. resgodsövervikt skulle sålunda icke ersättas.

Ersättningen till riksdagens ledamöter för resa med fartyg har hittills utgått

med avgiften för enkel byttplats. Då emellertid samma förmåner torde böra

beredas riksdagsman vid resa med fartyg, som med första klass å järnväg har i

förslaget införts föreskrift, att ifrågavarande ersättning skall beräknas för dubbel

hyttplats. Å fartyg, där, hyttplatser ej finnas, bör gottgörelsen utgå med avgiften

för salongsplats.

Vid resa på landsväg har ersättningen hittills beräknats efter tre kronor

för mil, ett belopp, som numera ej på långt när motsvarar den verkliga kostnaden

för skjutslega. Riktigast torde vara, att ersättningen utgår efter det pris,

som på varje ort måste betalas för skjuts efter två hästar. Den på nämnda

sätt bestämda beräkningsgrunden lärer böra tillämpas även i det fall, då riksdagsman

vid landsvägsresa begagnar sig av annat fortskaffningsmedel än skjuts,

t. ex. då resan sker med automobil. Uppgifter rörande å varje ort gällande

skjutslega torde kunna anskaffas från länsstyrelserna genom riksgäldskontorets

försorg. Den utvägen kan ock tänkas, att riksdagsmännen genom intyg från

vederbörande ortsmyndigheter styrka sina krav på skjutsersättning, svårigheter

vid kontrollen torde emellertid i vissa fall kunna uppkomma, men då skjutslagen

högst väsentligt varierar i olika landsdelar, hava fullmäktige ej ansett lämpligt

föreslå, att en viss i alla fall gällande ersättning för mil skall såsom för närvarande

utgå.

Ersättningen för transport av effekter utgår för närvarande, i enlighet med

gällande resereglemente, med en krona för varje gång, då sådan transport ägt

ruin. Även detta belopp synes vara allt för ringa och ej motsvara den verkliga

kostnaden. En höjning till tre kronor synes fullmäktige vara väl befogad,

dock med den begränsning, att ersättning endast medgives vid resans början och

slut. Transport av effekter under pågående resa lär nämligen endast sällan förekomma,

och rätten att därför utbekomma särskild ersättning har ansetts kunna

utan olägenhet bortfalla.

I förslagets sista stycke har stadgats, att kostnadsersättningen för de resor

till resp. hemorter, som under riksdagens lopp företagas av riksdagsmännen och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. 5

för vilka gottgörelse utgår av allmänna medel, skall beräknas efter samma grunder

som ersättningen för resorna till och från riksdagen.

Det torde slutligen böra erinras, att riksdagsman, som vid resa å järnväg

eller med fartyg begagnar plats i billigare klass än den, vartill han är berättigad,

bör äga rätt att tillgodogöra sig den besparing, som därigenom uppkommer.

Detsamma gäller även beträffande sådan besparing, som vid färd på landsväg

vinnes genom begagnande av billigare fortskaffningssätt än det, efter vilket ersättningen

beräknas.»

Slutligen anföra fullmäktige.

»I detta sammanhang anse sig fullmäktige böra fästa uppmärksamheten

därpå, att, sedan Kungl. Maj:t under år 1918 fattat beslut om revision av gällande

resereglemente, sakkunniga inom vederbörande departement tillkallats för

att avgiva förslag i ämnet. De sakkunnigas arbeten hava ännu ej hunnit avslutas,

men deras betänkande torde, enligt vad fullmäktige inhämtat, komma att

avgivas under den \närmaste tiden. Vid sådant förhållande vilja fullmäktige

ifrågasätta, huruvida ej skäl föreligga att avvakta resultatet av de sakkunnigas

utredningsarbete, innan nya föreskrifter om riksdagsmännens reseersättning utfärdas.

Det synes nämligen fullmäktige lämpligt, att dessa föreskrifter så nära

som möjligt ansluta sig till det blivande nya resereglementets bestämmelser.»

Det torde icke kunna förnekas, att gällande bestämmelser angående

resekostnadsersättning åt riksdagens ledamöter äro i några avseenden föråldrade.

I synnerhet gäller detta ersättning för skjutslega och ersättning

för transport av reseöekter. Utskottet tillstyrker antagande av ändrade

bestämmelser i båda dessa hänseenden. I fråga om skjutslega har hittills

beräknats en ersättning av 3 kronor för mil. Detta belopp torde icke på

långt när motsvara den verkliga kostnaden för skjutslegan utan lärer det

vara riktigast, att ersättning utgår efter det pris, som på varje ort måste

betalas för skjuts efter två hästar. Gottgörelse för transport av effekter

utgår för närvarande med en krona för varje gång, då en sådan transport

ägt rum. Åven här synes en höjning vara påkallad och ansluter sig utskottet

i denna del till vad fullmäktige föreslagit eller att ersättningen bestämmes

till tre kronor med den begränsning, att densamma medgives endast

vid resans början och slut.

Motionärens hemställan att riksdagen med upphävande av alla tidigare

beslut rörande resekostnadsersättningen till och från riksdagen måtte besluta,

att sådan ersättning'' hädanefter borde utgå enligt första klassen i

gällande resereglemente, dock med visst undantag, anser sig utskottet icke

kunna biträda. Erinras må att frågan om revision av resereglementet

hänskjutits till särskilda sakkunniga, och att förslag i ämnet torde vara

att förvänta inom den närmaste tiden.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet delar därför den uppfattning, till vilken jämväl fullmäktige

synas ansluta sig, eller att skäl torde föreligga att avvakta resultatet av

de sakkunnigas utredningsarbeten, innan mera genomgripande föreskrifter

om riksdagsmännens reseersättning utfärdas. Vid sådant förhållande kar

utskottet inskränkt sig till att tillstyrka ändring i förenämnda två avseenden.

De av utskottet föreslagna nya bestämmelserna torde böra avse endast

resa till och från riksdag och träda i tillämpning omedelbart.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 176, må besluta sådan ändring i gällande bestämmelser

för beräkning av resekostnadsersättning åt riksdagens

ledamöter, att vid resa till och från riksdag

riksdagsman må erhålla gottgörelse dels vid resa på

landsväg efter i orten gällande pris för skjuts med två

hästar, dels ock vid resa på järnväg eller fartyg för

transport av effekter vid resans början och slut med

tre kronor för vardera gången ävensom att dessa bestämmelser

genast må vinna tillämpning.

Stockholm den 15 maj 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Wickman, Boos, Enhörning, Hedenström

och Modig samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Bogren, Jonsson i

Gumboda, Edbom, Borggren, Lindvall och Backlund.

Tryckt hot P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.