Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

1919-02-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1919:6, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

11

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1919 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag

till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande

inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,

nr 49, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda

utdrag av statsrådsprotokollen den 17 och 31 januari 1919 samt av i

lagrådet fört protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att

använda sparbanks vinst.

Härigenom förordnas som följer:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker

den 29 juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän,

efter det styrelsen yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel

av vinsten å den av sparbanken under föregående året drivna rörelse

skall användas för annat i samma paragraf angivet ändamål än avsättning

till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden

eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet

gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna

icke må komma att understiga fem procent av insättarnas behållning

enligt senaste bokslut.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas

Konungens befallningshavande, som har att pröva, huruvida beslutet

överensstämmer med föreskrifterna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1919 och gäller till och med

den 31 maj 1920.

Till ovanberörda statsrådsprotokoll den 17 januari 1919 har departementschefen

i ärendet anfört följande:

»Med anledning av en av sparbanksföreningens styrelse i skrivelse

den 8 maj 1917 gjord framställning föreslog Kungl. Maj:t, efter lagrådets

hörande, i en till riksdagen avlåten, den 19 maj 1917 dagtecknad

proposition, nr 371, riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat

förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar

i rätten att använda sparbanks vinst.

Jämlikt stadgandet i 15 § sparbankslagen, sådan densamma lyder

enligt lag den 25 maj 1905, skall all vinst, som å sparbanks rörelse

uppkommer, avsättas till en reservfond för bestridande av omkostnader

och betäckande av förluster. Då reservfonden eller, i visst fall, sammanräknade

beloppet av grund- och reservfonderna överstiger tio procent

av insättarnas behållning enligt senaste bokslut, må emellertid sparbankens

huvudmän, efter det sparbankens styrelse avgivit yttrande i

ärendet, kunna besluta, att överskottet skall enligt grunder, som av huvudmännen

fastställas, tillgodoföras insättare såsom tilläggsränta eller ock

annorledes användas för väckande och underhållande, särskilt hos mindre

bemedlade insättare, av håg till ökad sparsamhet. Likaledes må, om

bankens reglemente sådant uttryckligen medgiver, huvudmännen, sedan

styrelsen yttrat sig i frågan, kunna anslå högst hälften av förenämnda

överskott till sådant välgörande eller allmännyttigt ändamål, som icke

på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag.

I sin ovanberörda skrivelse framhöll sparbanksföreningens styrelse,

att genom bestämmelserna i förevarande paragraf möjlighet att disponera

uppkommen vinst på annat sätt än genom avsättning till reservfond

vore utesluten för andra sparbanker än sådana, vilkas reservfonder eller,

i visst fall, sammanlagda grund- och reservfonder överstege tio procent

av insättarnas behållning. Detta stadgande reste, enligt styrelsens förmenande,

oberättigade hinder mot en sparbanks bemödande att göra sitt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

13

bästa för sina insättare, varjämte styrelsen erinrade, hurusom mera än

hälften av landets sparbanker vore förhindrade att med en enda skärv

ansluta sig till bemödanden att avhjälpa det i så rikt mått framträdande

nödläget. Styrelsen ifrågasatte därför ett sådant tillägg till ifrågavarande

lagrum, att möjlighet förefunnes att använda viss del av sparbanks vinst

för de i lagrummet omförmälda ändamål, så snart sammanräknade beloppet

av grund- och reservfonderna, efter frånräknande av beviljade

anslag, uppginge till minst fem procent av insättarnas behållning enligt

senaste bokslut.

Då nämnda ärende anmäldes inför Kungl. Maj:t, anförde dåvarande

chefen för finansdepartementet, bland annat:

''Bestämmelserna i 15 § av sparbankslagen hava tillkommit i syfte

att förhindra, att en sparbanks medel användas till ändamål, som äro

för sparbanken främmande. De avhjälpa därjämte i någon mån bristen

på föreskrifter om viss proportion mellan inlåningen och de egna fonderna.

Såsom styrelsen för sparbanksföreningen framhållit, lämna ifrågavarande

bestämmelser möjlighet till friare användning av behållna medel

endast i en mycket inskränkt omfattning, nämligen för allenast de sparbanker,

i vilka reservfonden eller sammanlagda beloppet av grund- och

reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas behållning enligt

senaste bokslut. Under vanliga omständigheter skulle jag icke, åtminstone

utan en närmare utredning, varit benägen att föreslå någon

ändring i dessa bestämmelser. Sådana de ekonomiska förhållandena nu

gestalta sig, ställer sig frågan emellertid för mig i ett helt annat läge.

Den utsträckning av rätten att i viss omfattning använda vinstmedel

annorledes än till avsättning till reservfonden, som sparbanksföreningens

styrelse nu ifrågasatt, synes mig för närvarande synnerligen behjärtansvärd,

och bör enligt min mening styrelsens förslag mottagas med tacksamhet.

Enligt vad jag erfarit skulle nämligen många sparbanker, som

hava eu god ställning, men som på grund av gällande bestämmelser

nödgas avsätta hela vinsten till reservfonden, komma att dela med sig

av sina medel till sådana ändamål, som omförmälas i 15 § i sparbankslagen,

därest nuvarande hindren härför bleve åtminstone till en del

borttagna.’

Riksdagen anmälde i skrivelse den 15 juni 1917, nr 325, att riksdagen,

ehuru åtgärder av ifrågavarande slag under normala tider måste

anses vara ägnade att väcka betänkligheter, likväl, med hänsyn till

rådande ekonomiska förhållanden och då den föreslagna lagen endast

vore avsedd att erhålla provisorisk giltighet, ansett sig böra bifalla det

framlagda förslaget.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Den 25 juni 1917 utfärdade därefter Kung!. Maj:t, i överensstämmelse

med det av riksdagen godkända författningsförslaget, lag (nr 374),

innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten

att använda sparbanks vinst, av följande lydelse:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker den 29 juli

1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän, efter det styrelsen yttrat

sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel av vinsten å den av sparbanken under

föregående året drivna rörelse skall användas för annat i samma paragraf angivet

ändamål än avsättning till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden

eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet

gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna icke må komma att

understiga fem procent av insättamas behållning enligt senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas Konungens

befallningshavande, som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med

föreskrifterna i denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 31 maj 1918.

Sedan bankinspektionen i infordrat yttrande förklarat sig anse en

förlängning av ifrågavarande lags giltighetstid med ett år böra äga rum,

föreslog Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 22 januari 1918

dagtecknad proposition, nr 34, riksdagen att antaga ett vid propositionen

fogat, av lagrådet granskat förslag till lag med enahanda bestämmelser

som den ovannämnda, att träda i kraft den 1 juni 1918 och gälla till

och med den 31 maj 1919.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 19 februari 1918, nr 27, att riksdagen

bifallit propositionen.

Den 26 februari 1918 utfärdade därpå Kungl. Maj:t lag i ämnet

(nr 97) av enahanda innehåll som det riksdagen förelagda förslaget.

Under sistlidne höst har jag anmodat bankinspektionen och sparbanksföreningens

styrelse att avgiva yttrande, huruvida med hänsyn

till rådande förhållanden förlängning av berörda lags giltighetstid kunde

anses påkallad samt, i så fall, vilken tid en förlängning borde avse.

Bankinspektionen framhåller i sin svarsskrivelse, att de förhållanden,

som föranlett tillkomsten av ifrågavarande lag, ännu vore för handen

och under avsevärd tid torde komma att fortfara, varför, enligt bankinspektionens

mening, åt lagen torde böra givas giltighet även för tid efter

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6. 15

utgången av maj 1919 och giltigheten böra omfatta tiden till och med

den 31 maj 1920.

Sparbanksföreningens styrelse anför i avgivet yttrande i huvudsak

följande: En förlängning av lagens giltighetstid syntes styrelsen önskvärd.

Vad anginge tiden för en sådan förlängning, hölle visserligen styrelsen

för sannolikt, att behovet av lagen komme att sträcka sig rätt långt

fram i tiden och att ett fasthållande av det hittills följda tillvägagångssättet

— lagens antagande för ett år i sänder — komme att medföra ett

fortsatt förnyande. Men ett beslut om längre giltighetstid skulle måhända

giva ett ovälkommet intryck av misströstan hos regering och riksdag om

framtiden. Skulle åter denna konsideration icke förtjäna avseende och

icke göra sig gällande i fråga om annan av tidsförhållandena framkallad

undantagslagstiftning, syntes det styrelsen fullt tillrådligt, att för

nu ifrågavarande undantagslag bestämma en längre giltighetstid, och

detta så mycket mera, som lagen icke innefattade åläggande eller förbud

utan gåve sparbankerna full frihet att använda eller icke använda

sig av densamma.

Även jag är av den åsikten, att eu förlängning av ifrågavarande

bestämmelser bör komma till stånd. Visserligen synes världskriget nu stå

inför sin avslutning, men det torde dock dröja länge, innan de ekonomiska

förhållanden, som föranlett bestämmelsernas utfärdande, undergå

sådan förändring, att bestämmelserna förlora sitt berättigande. Det synes

mig dock icke lämpligt att låta den ifrågasatta förlängningen av

bestämmelserna avse längre tid, än bankinspektionen föreslagit, eller

ett år från och med den 1 juni 1919.»

Förslaget har av lagrådet lämnats utan anmärkning.

På de i ovanintagna statsrådsprotokoll anförda skäl har utskottet

ansett sig böra tillstyrka bifall till det nu framlagda förslaget och får

alltså hemställa,

att Kung]. Majrts förevarande framställning må

av riksdagen bifallas.

«

Stockholm den 11 februari 1919.

På bankoutskottets* vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Ekman, Gustafsson, Neiglick, friherre

Langenskiöld, Wickman och Schyller samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Bogren, Sommelms, Jonsson i Gumboda,

Borggren, Bäcklund, Olsson i Berg och Loven.

*

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.